ALL1010-010-011-Reportage.qxp
38 Sida 3
rade om Agneta hade fler sånger
på lager.
Inspirerad av att en yrkesmusi-
ker gillade det hon gjorde började
Agneta sjunga och skriva mest
varje dag. Det var som om ett helt
liv av uppdämd kreativitet bubb-
lade fram.
– Det är jättekul, säger hon. Jag
kan få idéer till textrader och me-
lodi-snuttar när som helst, till och
med mitt i natten. Fast det var Dan
som sparkade i gång mig. Han
trodde stenhårt på mig.
Precis som första gången sjöng
Agneta in flera sånger direkt i mo-
biltelefonen.
– Jag gick in i badrummet när
jag skulle sjunga, berättar hon.
Det lät bättre där och var lättare
att koncentrera sig.
Naket och primitivt, men helt
tillräckligt för musikern Matti,
som gjorde arrangemang och
spelade in komp.
– Det är inte så det brukar gå till
annars, säger han. Men Agneta
sjunger väldigt tydligt, så det var
inga som helst problem att ta ut
melodi och göra arrangemang.
Väldigt bra melodi och bra text.
Ofta låter dansbandsmusik liksom
fabriksproducerad, men det här
kändes nytt och fräscht. Vi
fastnade för hennes låtar.
Fyra månader efter att
Agneta sjungit sin kär-
lekssång till Dan hem-
ma i soffan släppte
dansbandet Bob
Allers 10/10
10-02-11 08.
Stevens cd:n Här igen! och på den
fanns två av Agnetas sånger: En
liten vän och Lika barn leka bäst.
– Det var en fantastisk känsla
att höra låtarna på skiva, berättar
Agneta. Mina sånger, med riktiga
musiker!
Studio hemma
Dan är entusiastisk över Agnetas
nya talang och drar sig inte för
att prata med artister för att sälja
in henne. När han och Agneta var
ute och dansade till Fernandoz en
kväll gick han fram till sångers-
kan Git Persson i en paus och
berättade om sin frus musik. Git
blev intresserad och ville gärna
lyssna.
– Matti fick hjälpa mig igen, be-
rättar Agneta. Vi gjorde likadant
som tidigare: jag sjöng och han
gjorde arrangemang.
Git Persson gillade vad hon fick
höra och ville sjunga in Agnetas
låt. Resultatet hamnade på Fer-
nandoz cd På väg igen.
När Agneta kommit i gång på
allvar åkte Dan till en musikaffär
och köpte ett enkelt klaviatur och
lite grundläggande inspelnings-
utrustning, så nu har hon en liten
studio hemma i villan.
– Jag kan fortfarande inte spela,
och inte begriper jag mycket av
programvaran heller, säger Agne-
ta och skrattar. Men Dan tyckte att
jag behövde riktiga grejer och det
är ju lite proffsigare än att stå i bad-
rummet och sjunga i telefonen. ■
Agneta Mårtensson,
55, är glad att
maken Dan, 58,
uppmuntrade henne
att gå vidare med
låtskrivandet.
Ringen som
for till havets djup
– och vände...
F
iskarhistorier brukar ju ha
en tendens att tänja på san-
ningen. Men den här är full-
komligt sann – och sanslös. Det
är sagan om ringen. Sannsagan.
Historien började egentligen
den 9 mars 1968, dagen då Per-
Olof och Inger Karlsson gifte sig.
Paret bor på fiskeorten Träslövs-
läge alldeles utanför Varberg. Per-
Olof är fiskare till yrket och Inger
jobbar hos en guldsmed inne i Var-
berg. Dagen då ringen försvann –
och så mirakulöst återfanns – var
Per-Olof och kollegan Kalle ute
och trålade efter kräftor.
– När jag stod och sorterade
kräftorna märkte jag att det ha-
de gått hål i handsken, den var
utsliten. Därför slet jag av mig
handsken och kastade den, be-
rättar Per-Olof.
Handen hade blivit hal av salt-
vattnet och vigselringen, som han
haft i 41 år, följde olyckligtvis
med handsken ner i havets djup!
– Det kändes naturligtvis fruk-
tansvärt. En ring är ju en ring, den
bär ju en del historia med sig och
jag var helt säker på att den var
borta för gott. Det är över 50 me-
ter djupt på stället.
Ovanlig fångst
Besviken gick han till skepparen
för att berätta om ringens öde.
– Jag sa till kollegan att hur
mycket kräftor vi än får i dag så
går detta ändå med förlust.
Men där hade han fel.
När de två och en halv timme
senare drog upp trålen var den in-
Per-Olof och hans
Inger håller hårt
i vigselringen, som var
så nära att försvinna.
te bara fylld med kräftor från Kat-
tegatt. Längst ut på trålens arm
satt Per-Olofs gamla handske!
– Jag fattade ingenting. Först
såg jag inte vad det var för nå-
gonting, men så såg jag hur det
blänkte till i handsken. Jag skrek
till Kalle att stoppa maskinen och
snodde åt mig ringen så fort det
någonsin gick.
Vad tänkte du då?
– Det gick faktiskt en del tankar
genom huvudet. Men framför allt
kunde jag inte förstå hur jag kun-
de ha en sådan osannolik tur. Med
tanke på att det är strömt och gans-
ka djupt och att båten far lite fram
och tillbaka så måste chansen att
få den på trålen vara mindre än en
på miljonen. Dessutom är det ju i
sig en otrolig tur att ringen fanns
kvar inne i handsken, den kunde
ju hur lätt som helst ha spolats bort
i havet. Handsken var liksom ner-
vikt och ringen helt blottad, säger
Per-Olof Karlsson och skrattar.
Tur också att han fick tag på den
glittrande skatten innan de giriga
fiskmåsarna hann sno den.
Inger och Per-Olof kramar om
varandra.
– Det verkar uppenbarligen
som om vi ska vara tillsammans
ett bra tag till, säger Per-Olof.
Hustrun Inger är dessutom glad
att hon slapp att handla en ny
guldklimp på jobbet.
– Det var tur för Per-Olof att
han redde ut det som han ställt till
med, säger Inger och skrattar. ■
Text och bild: TOBIAS SANDBLOM
11