ACTA UNIVERSITATIS STOCKHOLMIENSIS Stockholm Studies in Scandinavian Philology NEW SERIES 35

De fyra elementen
En semantisk motivstudie i Gunnar Ekelfs En Mlna-Elegi

Ulf Larsson

Almqvist & Wiksell International Stockholm Sweden

Akademisk avhandling fr filosofie doktorsexamen Institutionen fr nordiska sprk Stockholms universitet SE-106 91 STOCKHOLM

Abstract Larsson, Ulf. 2004. De fyra elementen. En semantisk motivstudie i Gunnar Ekelfs En Mlna-Elegi. (The four elements. A semantic motif study in Gunnar Ekelfs A Mlna Elegy.) Acta Universitatis Stockholmiensis. Stockholm Studies in Scandinavian Philology. New Series. 35. Almqvist & Wiksell International. 286 pp. The aim of this study is to examine the semantic architecture of the motif complex the four elements, i.e. fire, air, water and earth, in the Swedish poet Gunnar Ekelfs poem A Mlna Elegy (1960). The poem belongs to the same polyphonic and quotative-allusive tradition as T. S. Eliots The Waste Land and Ezra Pounds Cantos. The four elements may be regarded both as four separate motifs and as constituting one semantically coherent motif complex. The latter reading has to do with the fact that the phrase the four elements is not itself present in the text. Thus, the thesis includes the assumption that this motif complex, heavily suggested by items in the text but still omitted, might function as a text matrix, from which a number of themes emerge such as lifedeath and time. The thesis has a theoretical anchoring in ideas about semantic frames (Barsalou) when discussing semantic relations between the different element-related words in the poem, and how these words may be linked to the concepts fire, air, water and earth respectively. Traditional lexical relations such as hyponymy, antonymy and meronymy only catch the more obvious relations such as fireglow, warmcold and treebranch, but are unable to explain pragmatically based relations between words linked to the same conceptual domain, such as seajetty, watersink, flyair and the like. To some extent, the thesis also draws upon Riffaterres theories about a poems matrix and how meaning arises in such texts. A major finding of the study is the heavy lexical presence of the four elements in the poem, expressed and suggested by a great number of semantically heterogeneous words. This semantic pattern is analysed in detail with the aid of semantic frame theory. A further discovery is that most of the element words imply dichotomies such as motionrepose, warmthcold, lightdark or softhard. The elements have most of the dichotomies in common, which strongly suggests a union of all the four elements. Such a union is also suggested by several conspicuous compounds never earlier recorded in Swedish, such as gldstnk (glowspray), vindstnk (windspray), eldsus (fire sough) and vgsus (wave sough). The meetings of element are also described at the syntactic level as an explicit amalgamation of all four elements, which suggests a theme not earlier noticed. This theme may tentatively be called the cyclical amalgamation. Keywords: lexical semantics, semantic frame theory, literary stylistics, poetry, Riffaterre, matrix, Barsalou, Swedish 2004 Ulf Larsson ISBN 91-22-02079-9 ISSN 0562-1097 Akademitryck AB, Edsbruk 2004

Det finns ingen dd, sa Mahalingam, i betydelsen evigt frsvinnande. ter vi inte de dda? De blir en del av oss sjlva och fortstter allts att leva. De ddas sjlar tar andra levande former, och min stackars mor som dog i tredjedagsfrossan i Madras fr lnge sedan finns kanske i den flygande skalbaggen dr, eller ocks r hon sedan lnge uppten av sin son i form av oxktt eller fr eller svin. Anthony Burgess: Jordiska makter (versttning: Caj Lundgren)

Frord
Gunnar Ekelf skriver p ett stlle i En Mlna-Elegi: Och mera minns jag timmarna, de lnga timmarna, jag minns minuterna, de minutisa minuterna, sakta skridande, sakta burna Att skriva denna avhandling har sannerligen ofta aktualiserat just tiden bde som otillrckligt kort och alltfr tillrckligt lng. Under denna tid har mnga skickliga kvinnor och mn p olika vis hjlpt mig och bidragit till att jag nu slutligen kan lmna arbetet bakom mig. Staffan Hellberg har sedan gryningsstadiet varit min handledare. Staffans utmrkta handledarskap har prglats av svl stor litterr som sprkvetenskaplig kunnighet, dessutom av nskvrda men troligen ovanliga egenskaper som smidighet, lyhrdhet, snabbhet och noggrannhet. Till Staffan vill jag drfr sga: stort tack fr timmarna, alla de lnga timmarna (under tio rs tid)! Barbro Sderberg har det sista ret av avhandlingsarbetet p ett sympatiskt och informellt vis alltmer kommit att fungera som en bitrdande handledare. Barbro har frikostigt delat med sig av sin stora erfarenhet nr det gllt det ofta svra mtet mellan litterra texter och sprkvetenskap. Hon har med sin litterra knslighet hela tiden genererat nya infallsvinklar och ovntade associationer. Gran Stenberg har nda sedan jag blev antagen till forskarutbildningen i nordiska sprk 1994 varit en nra och god vn. Grans knsliga sinne, stora stilistiska begvning och vaksamma blick har i hg grad bidragit till avhandlingens slutliga sprkliga utformning. Han har ocks i allt vrigt varit en lyssnande, empatisk och sensibel samtalspartner om bde forskning och annat. Hans Sderstrm belyste frn sin litteraturvetenskapliga horisont ngra svagheter i en preliminr version av avhandlingen. Det r en ofta frfktad stndpunkt att sprkvetenskap och litteraturvetenskap aldrig kommer att ing ngot harmoniskt ktenskap men frhoppningsvis har Hans kommentarer i ngon mn styrt arbetet i annan riktning. Birgitta Hene formulerade i brjan av arbetet mnga inspirerande synpunkter och gjorde mig tidigt uppmrksam p det tydliga sambandet mellan lexikografi och encyklopedi. Birgitta behrskar den ovanliga konsten att prestigelst och informellt frmedla kunskap. Anders Cullhed gav tidigt vrdefulla synpunkter p min applikation av Riffaterre. Alan Cruse klargjorde ngra av begreppens och ordens snriga grnstrakter. Sven Lange uppmanade mig att ska till forskarutbildningen i nordiska sprk och har under min doktorandtid varit en informell och givande samtalspartner. Per Mrtenson var en personlig och inspirerande uppsatshandledare p C- och D-nivn. Pia Nordin har i slutskedet varit till fantastiskt stor hjlp med den grafiska utformningen och vriga tekniska detaljer. Pia har ombesrjt allt frn

figurfrteckningar till avstavningar. Ett stort tack gr ocks till Johan Asplund, som alltid varit behjlplig vid alla slags datorproblem och, inte minst, med bildteknisk assistans. Istvn Kozma vill jag tacka fr de synnerliga icke-akademiska och expansiva samtal vi under ren har haft om sanskrit och indisk filosofi. I ett inledande skede fick jag ett generst stipendium frn Callemans fond vid Stockholms universitet. Drefter har jag under strre delen av tiden haft en doktorandtjnst vid insitutionen fr nordiska sprk, Stockholms universitet. Inger Larsson har varit institutionens prefekt strre delen av min doktorandtid. Inger har alltid varit en omtnksam och hjlpsam arbetsgivare som vid alla tillfllen snabbt varit behjlplig med lsningar p allehanda problem som rrt allt frn trilskande hemdatorer till internutbildningar. vriga kollegor i det och nuet vid Institutionen fr nordiska sprk, Stockholms universitet, vill jag tacka fr spontana och p olika stt tankevckande samtal under alla forskningsr. Srskilt vill jag nmna Anna Hallstrm, Karin Junefelt, Anna-Malin Karlsson, Per Ledin, Inger Lindell, Anki Nystrm, Rune Palm, Gunilla Persson och Tomas Riad, vilka alla p sina hgst olika men personliga vis bidragit till en trevlig arbetsmilj. Ett stort och varmt tack till Mirja Juntunen, som var min allra frsta studiekamrat p Stockholms universitet, nr vi bda lste grundkursen i sanskrit 1985. Mirja har alla r sedan dess varit bde en lyssnande och lysande vn och ett dynamiskt bollplank fr flersprkligt frgade ider. Hans Isaksson p Albert Bonniers Frlag har generst ltit mig terge de analyserade avsnitten som faksimiler ur 1960 rs vackra utgva av En Mlna-Elegi. I samband med detta vill jag ocks rikta ett stort tack till Suzanne Ekelf, som ger rttigheterna till sin fars texter. Karin Meddings, Thielska Galleriet, Stockholm, har vnligt och tjnstvilligt stllt museets konstsamling till mitt frfogande fr en del av avhandlingens illustrationer. Lars-Olof Kolsrud har tecknat de vackra bilderna som fregr kapitlen 3 och 4. Ett stort tack till er bda! Ett alldeles srskilt tack gr till Stiftelsen Lngmanska Kulturfonden som genom ett generst bidrag har gjort det mjligt att infoga illustrationerna och faksimilerna i avhandlingen. I jakten p den frsvunna felfria texten har mina frldrar Lennart och Lillian hjlpt mig med korrekturlsning. Med Dan Rune Essenstam ( 1998) fick jag mnga, lnga och intressanta samtal om bland annat sprk, Ekelf och blindhet. Frordets sista rader vill jag gna min hustru Emilia och vra fina barn Torunn och Joar. Emilia och jag har doktorerat tillsammans under mnga r, och blir nu frdiga i stort sett samtidigt. En sdan osannolik konstruktion skulle inte varit mjlig utan bde frstelse, situationsanpassad jmlikhet och tlamod i allt frn tisdagsdisk till lrdagsfest. Vra snlla barn har under tiden kanske haft rtt skojigt stngda drrar till arbetsrummen kan ju

vara en utmaning! Det r tminstone vad barnen sjlva har frmedlat. Hur mnga verraskningar ovntad frekomst av klistrig tejp och krossad peppar kan bjuda en upptagen forskare p lmnar jag till lsaren att frestlla sig. Denna bok tillgnas min dotter Torunn samt minnet av Svante Ehrenz ( 1990), en ovanlig polyhistor som fr mnga r sedan gjorde mig uppmrksam p Gunnar Ekelf och En Mlna-Elegi. Stockholm i april 2004 Ulf Larsson

Innehll

1 Inledning................................................................................................... 11 1.1 Ngra allmnt vedertagna motiv och teman...................................... 12 1.2 De fyra elementen, Ekelf och Indien............................................... 13 1.2.1 Lsaren och de fyra elementen................................................... 14 1.2.2 Ekelf och det indiska inflytandet ............................................. 15 1.2.3 De fyra elementen inom indisk idtradition............................... 16 1.2.4 Grekiska paralleller .................................................................... 18 1.3 Underskningens syfte ...................................................................... 19 1.3.1 Begrnsningar i underskningen................................................ 20 1.4 Den svenska textens sprkliga utformning ....................................... 23 2 Forskningsversikt ................................................................................... 26 2.1 Leif Sjberg....................................................................................... 26 2.2 Erik G. Thygesen............................................................................... 27 2.3 Paul Berf............................................................................................ 27 2.3.1 Berfs tre teman ........................................................................... 28 2.4 vrig litteratur om En Mlna-Elegi.................................................. 29 2.5 De fyra elementen i dikten ................................................................ 33 2.5.1 Den tematiska analysen: tema eller motiv?................................ 34 3 Teoretiska utgngspunkter litteraturvetenskap och semantik ............... 39 3.1 Riffaterres semiotiska strukturalism: signifikans och matris............ 39 3.1.1 Deskriptiva system ..................................................................... 43 3.2 Min tillmpning av Riffaterres teorier: matris och expansion .......... 44 3.2.1 Matrisen i En Mlna-Elegi......................................................... 45 3.2.2 Motiv, motivkomplex och teman ............................................... 46 3.3 Likheter och olikheter mellan Riffaterres deskriptiva system och semantiska beskrivningsmodeller .............................................. 48 3.4 Semantiska flt .................................................................................. 51 3.4.1 Skissering av ett semantiskt flt p strukturella grunder ........... 52 3.5 Ngra andra teorier om semantiska flt och ntverk......................... 54 3.5.1 Ngra betydelserelationer inom cobweb-ntverk....................... 56 3.5.2 Sammanfattning ......................................................................... 57 3.6 Semantiska ramar .............................................................................. 58 3.6.1 Barsalous variant av semantiska ramar ...................................... 60 3.6.1.1 Attributiva vrdeuppsttningar ............................................ 62 3.6.1.2 Evidens fr attributiva vrdeuppsttningar ......................... 63 3.6.1.3 Vad r ett attribut? ............................................................... 64

3.6.1.4 Ngra likheter och skillnader mellan Barsalous och Fillmores ramar ................................................................... 66 3.6.1.5 Strukturella invarianter ........................................................ 66 3.6.1.6 Restriktioner ........................................................................ 67 3.7 Sammanfattning av de semantiska teorierna..................................... 68 3.7.1 Semantiska ramar, ordmaterial och metodval............................ 69 4 Metod ....................................................................................................... 73 4.1 Vidareslagningsmetoden................................................................... 73 4.1.1 Definitioner och semantiska ramar ............................................ 75 4.1.2 Ett vidareslagningsexempel: fnster .......................................... 77 4.1.2.1 Vidareslagningarnas antal.................................................... 79 4.1.3 Sammansttningar, avledningar och ordformer......................... 80 4.1.4 Multipel elementtillhrighet och de unika elementen ............... 81 4.2 Nationalencyklopedins ordbok (NEO) ............................................. 81 4.2.1 Betydelsevarianter av samma ord i NEO................................... 83 4.2.1.1 Polysema ord i En Mlna-Elegi .......................................... 83 4.2.2 Bakgrund till urvalet inom definitionerna ................................. 84 4.3 Ytterligare metodologiska kommentarer .......................................... 84 4.3.1 Bruk av kursiv och citationstecken ............................................ 85 4.3.2 Analysordningen ........................................................................ 86 4.3.3 Urvalet av diktavsnitt ................................................................. 88 4.4 Slutkommentar: text, teori och metod, disposition ........................... 89 5 Eld ............................................................................................................ 93 5.1 terfarten .......................................................................................... 93 5.1.1 Semantiska tendenser i terfarten ............................................. 94 5.1.2 Sommaren expansion eller reduktion?.................................... 98 5.1.3 Eldens frsvinnande och terkomst: en frd mot och frn dden? ....................................................................................... 98 5.2 Parkscenen....................................................................................... 101 5.2.1 vergripande semantiska tendenser i Parkscenen ................... 102 5.2.2 Kretsloppet ddfdelselivdd ............................................ 102 5.2.3 Minnets och kunskapens ljus ................................................... 105 5.3 Den kvava sommareftermiddagen .................................................. 107 5.3.1 Semantiska tendenser i Den kvava sommareftermiddagen ..... 108 5.3.2 Bortom kretsloppet av ljus och vrme ..................................... 109 5.3.3 Sjukdomens eller lngtans sol?................................................ 111 6 Luft ......................................................................................................... 115 6.1 Bljesng......................................................................................... 116 6.1.1 Semantiska tendenser i Bljesng............................................ 116 6.1.2 Rrelsens och stillhetens luft ................................................... 119 6.1.3 Linjr, cirkulr eller helisk rrelse? ......................................... 121

6.1.4 Den rrliga vinden och den stillastende luften: frndring och fixering, nrhet och avstnd ........................... 123 6.1.5 Rrelse och vila en frflyttning mellan olika tider, rum och tillstnd ............................................................................. 124 6.2 Frn 1809 till 1786 .......................................................................... 129 6.2.1 Semantiska tendenser i 1809.................................................... 130 6.2.2 Aktiv och passiv luft ................................................................ 133 6.2.3 Frihetens, livets och det stora rummets luft ............................. 134 6.2.4 Semantiska tendenser i 1786.................................................... 139 6.2.5 Aktiv eller passiv luft? ............................................................. 144 6.2.5.1 Aktiva luftmanifestationer ................................................. 144 6.2.5.2 Passiva luftmanifestationer ................................................ 144 6.2.6 Snabbhet och lngsamhet i luftrummet.................................... 146 6.2.6.1 Den snabba och frndrande luften ................................... 147 6.2.7 Det stora rummet...................................................................... 148 6.2.8 Livets och ddens luft .............................................................. 148 6.2.9 Hndelser i 1786 ...................................................................... 149 7 Vatten ..................................................................................................... 155 7.1 Bljesng ......................................................................................... 156 7.1.1 Semantiska vattentendenser i Bljesng .................................. 156 7.1.2 Vattnets rrelse, tid och rum .................................................... 159 7.1.3 Nra och fjrran vatten............................................................. 161 7.1.4 Frn varken vrme eller kyla till instngd vrme vidare mot den frusna stillhetens sllan ............................................. 162 7.1.5 Frn brjans liv mot torkans mellan till framtids frusna dd ........................................................................................... 163 7.1.6 Likheter och skillnader mellan luften och vattnet i Bljesng ................................................................................. 165 7.1.7 Andra rster om vattnet i Bljesng ........................................ 165 7.2 terfarten......................................................................................... 166 7.2.1 Semantiska vattentendenser i terfarten.................................. 166 7.2.2 Tidens och kretsloppets vatten................................................. 170 7.2.3 Frbindelsens vatten................................................................. 171 7.2.4 Under eller ver vattenytan? .................................................... 171 7.2.5 Vattnets textlinjra ordning...................................................... 172 7.2.6 Vattenresan i terfarten frsvinnande och terkomst .......... 174 7.2.7 Likheter och skillnader mellan eldorden och vattenorden i terfarten................................................................................. 177 7.3 Kvarnsng........................................................................................ 178 7.3.1 Semantiska tendenser i Kvarnsng .......................................... 180 7.3.2 Kretsloppets och frvandlingens vatten................................... 184 7.3.3 Tidens och glmskans vatten ................................................... 185

7.3.4 Kroppens, sjukdomens och ddens vatten............................... 185 7.3.5 Fngstens avlgsna vatten........................................................ 186 7.3.6 Det textlinjra arrangemanget.................................................. 188 7.3.7 Livets, ddens och mellanrummets kvarn ............................... 189 8 Jord ......................................................................................................... 195 8.1 Han brjar frvandlas...................................................................... 196 8.1.1 Semantiska tendenser i Han brjar frvandlas ........................ 197 8.1.2 Frn den stora jorden till markens mindre jord ....................... 199 8.1.3 Ddens frstelning, de fallande lven och det kvarvarande livets vervintring............................................... 200 8.1.4 Nuets frvandlingar, dd och framtidens liv ........................... 201 8.2 Den kvava sommareftermiddagen .................................................. 205 8.2.1 Jordsemantiska tendenser i Den kvava sommareftermiddagen ............................................................. 205 8.2.2 Den hrda och mjuka jorden .................................................... 208 8.2.3 Frn den hrda dden till det mjuka livet ................................ 210 8.2.4 Likheter och skillnader mellan eldordens och jordordens mnster i Den kvava sommareftermiddagen........................... 211 9 Elementens mten .................................................................................. 215 9.1 P Mlna brygga ............................................................................. 216 9.2 Bljesng......................................................................................... 217 9.3 terfarten ........................................................................................ 219 9.4 Parkscenen....................................................................................... 221 9.5 1786................................................................................................. 221 9.6 Den kvava sommareftermiddagen .................................................. 223 9.7 Kvarnsng och Hornsgatan ............................................................. 224 9.8 Den apokalyptiska elementfreningen i Eldsng............................ 225 9.9 Elementmtena i La Brinvilliers ..................................................... 231 9.10 De fyra elementens direkta frening i Gorgon ............................. 237 9.11 Sammanfattande kommentar om elementmtena ......................... 238 10 Resultat och diskussion........................................................................ 240 10.1 Eld ................................................................................................. 241 10.2 Luft ................................................................................................ 242 10.3 Vatten ............................................................................................ 244 10.4 Jord................................................................................................ 245 10.5 De fyra elementen ......................................................................... 246 10.6 Avslutande metodkommentar ....................................................... 249 10.7 Slutord ........................................................................................... 250 Summary ................................................................................................... 252

Litteratur.................................................................................................... 259 Bilaga......................................................................................................... 264 Text 1. P Mlna brygga ....................................................................... 264 Text 2. Bljesng................................................................................... 265 Text 3. terfarten .................................................................................. 266 Text 4. Han brjar frvandlas ............................................................... 267 Text 5. Gammal aktr............................................................................ 268 Text 6. Parkscenen ................................................................................ 269 Text 7. 1809 och 1786........................................................................... 276 Text 8. Den kvava sommareftermiddagen ............................................ 279 Text 9. Kvarnsng ................................................................................. 280 Text 10. Eldsng.................................................................................... 283 Text 11. La Brinvilliers ......................................................................... 285 Text 12. Frn frtids sllan ................................................................... 286

Figurer
Figur 1. Representation av prototyper fr kategori A med srdrag (A1) respektive semantisk ram (A2) (efter Barsalou 1992:24) .......... 62 Figur 2. Partiella semantiska ramar kring brinna och lga ........................ 77 Figur 3. Partiell semantisk ram kring en prototypisk betydelse av fnster.................................................................................................. 78 Figur 4. Expanderad semantisk ram kring fnster...................................... 79 Figur 5. Partiell semantisk ram kring eld utifrn eldorden i terfarten.................................................................................................... 94 Figur 6. Representation av antik quadriga med hstfyrspann dr varje grupp motsvarar ett av elementen. Ur En Mlna-Elegi (1960), s. 48....................................................................................... 231 Figur 7. Olika dikotomiska oppositioner och deras frdelning ver de fyra elementen .............................................................................. 247

1 Inledning

Nr Gunnar Ekelfs En Mlna-Elegi utkom den 4 november 1960 hade verket varit under arbete sedan slutet av 1930-talet. Delar av poemet publicerades allteftersom de blev frdiga i tidskrifter som BLM (1946), Prisma (1949) och Ord och Bild (1956). Textens synnerligen lnga och komplicerade tillkomsthistorik har tidigare utretts av flera Mlnaforskare vilkas arbeten och resultat i relevanta avseenden presenteras i strre detalj i kapitel 2; hr hnvisas endast till den forskning som utfrts av framfr allt Sverker R. Ek (1971:198ff), Leif Sjberg (1973:47ff), Erik G. Thygesen (1985:35ff och passim), Ekner (1991); se ven Carl Olov Sommars utmrkta Ekelfbiografi (1989:187ff, 483ff och passim). De tidigare publicerade avsnittens relation till texten i 1960 rs utgva utreds av Paul Berf (1995:204ff). Fr en versikt av recensenternas p det hela taget versvallande positiva mottagande av En Mlna-Elegi hnvisas till Sjbergs grundliga sammanfattning (1973:35ff). 1960 rs bokutgva som ligger till grund fr min underskning r en ytterst exklusiv typografisk produkt dr textens strofer och stycken r arrangerade p ett konstfullt stt med textlsa vita ytor av varierande storlek mellan sig Ekelf kallar sjlv dessa tomrum fr pauser (Melberg 1999: 44; se ven Thygesen 1985:50ff). Texten innehller dessutom olika vinjetter, vanligen olika antika epigrafer, men hr finns ocks andra slags bilder, till exempel av en antik olivpress och en upp-och-nedvnd korsfst varelse, egenhndigt tecknat av Ekelf. Dessa vinjetter ingr givetvis i det allkonstverk som En Mlna-Elegi r; fr detaljerade diskussioner om dessa olika bildelements betydelse fr och funktioner i uppbyggnaden av diktverkets teman hnvisas till Berf (Berf 1995:passim); ven Sjberg redogr detaljerat fr de flesta bildernas ursprung (Sjberg 1973:passim). Textens srprglade karaktr, i 1960 rs utgva ombesrjd enligt Ekelfs nskeml av Bonniers formgivare Vidar Forsberg, framkommer delvis i de faksimiler som fungerar som textcitat i underskningen (se Bilaga). En Mlna-Elegi har utkommit i flera olika utgvor och upplagor efter 1960, bland annat i Bonniers serie Den svenska lyriken, i en pocketutgva av Ekelfs dikter samt i de av Reidar Ekner redigerade Samlade skrifter (1991ff). Samtliga dessa skiljer sig emellertid i olika utstrckning och p olika vis frn 1960 rs utgva i frga om vinjetterna och det sregna och elaborerade grafiska formsprk som finns dr. Den utgva som ligger nrmast originalet (hrmed avses utgvan frn 1960) r den i Ekners Samlade skrifter dr det bara r bildernas placering och tomrummen mellan stroferna som ibland avviker frn originalet (se ocks Melberg 1999:44).

12 En Mlna-Elegi har en synnerligen polyfon komposition, dr flera olika rster frn mnga tider, texter och rum talar. Dikten fr sgas vara en veritabel intertextuell ekogrotta, komponerad efter vad Thygesen kallar The Quotation-Allusion Technique (1985:53ff); se ocks Sjberg om learned poetry (1973:41ff och passim). Kjell Espmark (1960:774) formulerar detta som att dikten r det mest avancerade experimentet i allusions- och citatteknik i svensk litteratur. Hela dikten r genomvvd av lrda anspelningar [...] Verket bestr sledes inte bara av text som Ekelf sjlv har hittat p utan i hg grad ocks av citat av och anspelningar p andra texter av de mest skilda slag. Dessa citat r i flera fall p andra sprk n svenska. Det svenska textmaterialet utgr dock en majoritet av den totala textmngden. De direkta eller ibland ltt frvanskade citaten hrrr frn s skilda hll i vrldslitteraturen som Ibn al-Arabi, Madame de Svign, August Strindberg, Edith Sdergran, James Joyce, Arthur Rimbaud, Carl Michael Bellman, Horatius, Gustaf Lewin, Emanuel Swedenborg och Hga visan, fr att nmna ngra. Till detta skall lggas de nyligen nmnda vinjetterna som p ett liknande vis fr in mer eller mindre avlgsna stmmor i texten. Verkets mngfald av litterra och vriga textuella anspelningar och citat har i frga om ursprung grundligt utretts av Leif Sjberg i tv artiklar (1965a, 1965b) samt i dennes ovannmnda monografi (1973) som till stor del bygger p dessa tv artiklar; i vrigt hnvisas till forskningsversikten i kapitel 2. En Mlna-Elegi ingr drmed i samma litterra tradition som Ezra Pounds Cantos och T. S. Eliots The Waste Land (Thygesen 1985:57, 87f, 96 och passsim). Sjberg beskriver diktverkets komposition p ett trffande vis nr han sger att En Mlna-Elegi ytligt-formellt sett r ett slags bisarr Rahmenerzhlung, a framed poem vilket emellertid enligt Sjberg inte hindrar att den filosofisktmoralisktestetiskt kan betecknas som Open-form (1992:133).

1.1 Ngra allmnt vedertagna motiv och teman.

De flesta Mlnauttolkare ser tiden och tidsupplevelsen som det centrala temat i En Mlna-Elegi, tillsammans med vad Horace Engdahl kallar Envrld-r-varje-mnniska-temat (1994:174). Detta r en uppfattning som man utanfr sjlva texten finner std fr i Ekelfs egna uttalanden och programfrklaringar om dikten. I en tidig anteckning om En Mlna-Elegi skriver Ekelf att texten kan frsts som
[...] inte monument utan skeende, inte fastslende minnesanteckning av ett gonblick utan nuflde, inte jag utan konglomerat av alla de mig, han, vi, ni, alla de impulser, rftligheter, minnen, associationer (meningsfulla eller meningslsa och utan propos), hela det polyfona spel av viktiga och (vid frsta pseende) mindre viktiga, srfallande och oskiljbara detaljer fr vilka den upplevandes jag inte ens r

13
dirigenten utan ngot av ett auditivt focus, brnnpunkt, passiv agent, n skenbart dirigerande, i verklighet kanske lyssnande, pverkad, n skenbart lyssnande och overksam, i verkligheten kanske pverkande, alltid medverkande. [...] Det r mnga som lever i detta som jag kallar mig. (1956:69)

Frfattarens egna formulerade intentioner behver givetvis inte verensstmma med det frdiga resultatet, eller utgra tolkningen par prfrence nykritikens the intentional fallacy men lika vl som man kan bortse frn dessa kan man beakta dem; allt som kan tillfra tolkningen av ett s pass komplicerat och svrtillgngligt verk ngonting verhuvudtaget r rimligen beaktansvrt. Det frekommer emellertid, under alla omstndigheter, tskilligt ordmaterial i En Mlna-Elegi som talar fr att tiden, jagets suddiga grnser och en tillhrande identitetsupplsning samt liv och dd verkligen r centrala ider i verket, eller teman. Det finns i sjlva verket ingen Mlnauttolkare som inte identifierar tiden och identitetsupplsningen de tv r ofta sammanvvda som tydliga teman. En av de senaste Mlnaforskarna, Paul Berf, formulerar diktens tre teman som tid, identitet och anonymitet samt liv och dd, tre teman som bland annat innefattar Engdahls ovan citerade tema. vergripande tematiska lsningar av En Mlna-Elegi r emellertid ovanliga till exempel undviker tv av de textomfngsmssigt strsta forskarna, Sjberg och Thygesen, i relativt stor utstrckning verkets tematik. I kapitel 2 diskuteras bland annat vilka teman och motiv olika Mlnaforskare har vaskat fram ur texten samt i en del fall vilka metoder man anvnt sig av drvid.

1.2 De fyra elementen, Ekelf och Indien

Ngra ofta uppmrksammade motiv i En Mlna-Elegi r trasten, vandraren och de fyra elementen eld, luft, vatten och jord. De fyra elementen har dock inte alltid uppfattats som ett sammanhngande motivkomplex i dikten, ngot som diskuteras i strre detalj i kapitel 2, dr ocks i ngon utstrckning svrigheten att skilja mellan motiv och tema bde i En Mlna-Elegi och mer allmnt behandlas. Helt uppenbart r i varje fall att de fyra elementen eld, luft, vatten och jord av flera forskare ses som motiv i En Mlna-Elegi (se kapitel 2). Diktverket ger ocks ett tydligt std fr en sdan lsning eftersom dr finns mnga och tydliga anspelningar p elementen, bde i form av ord som p olika vis har att gra med dem och den vinjett p sidan 48 i originalutgvan av dikten, som suggestivt aktualiserar de fyra elementen som hstnamn i fyra antika hstfyrspann (vinjetten finns tergiven i denna underskning i kapitel 9). Man kan drmed utg frn att Ekelf sjlv varit medveten om elementen och frmodligen ocks om olika elementlror. Men ven om s inte hade varit fallet finns lexikal evidens som tydligt uttrycker

14 de fyra elementen, inte minst frekomsten av sjlva orden eld, luft, vatten och jord.

1.2.1 Lsaren och de fyra elementen

Det finns naturligtvis lika mnga lsningar av En Mlna-Elegi som det finns lstillfllen, men man kan nd reflektera ngot ver vad begreppet de fyra elementen kan tnkas innefatta fr den genomsnittlige lyriklsaren. De flesta lsare, bde vid tiden fr diktens (successiva) utgivning och i dag, torde ha ngon kunskap dels om vilka de fyra elementen tminstone enligt en antik och vsterlndsk uppfattning r, dels om vad de i denna tradition r. Fr tminstone den vsterlndske lsaren r de fyra elementen eld, luft, vatten och jord nog oftast ngra slags grundmnen som allting annat i universum i olika proportioner r uppbyggt av, ett slags materiens rtter. Denna vergripande och sammanfattande kunskap kommer till koncentrerat och populrvetenskapligt uttryck i exempelvis Bra Bckers lexikon, som kort och gott i artikeln element berttar att man under antiken ansg [...] att vrlden var uppbyggd av fyra grundmnen, de fyra elementen: jord, vatten, luft och eld. (1992:band 6:373). Mnga frknippar nog elementlran frmst med antikens tnkare, och kemisten P. A. Cox r representativ fr denna historiesyn nr han skriver: The search for the basic constituents of matter goes back at least to the Greek philosophers of the fifth century BC. (1989:1.) Som elementlrans anfader nmns i populrvetenskapliga sammanhang ofta sicilianaren Empedokles, medan Aristoteles sgs ha varit den som utvecklade Empedokles elementlra. Dessa uppgifter finns exempelvis i det med diktens tillkomsttid ungefr samtida verket Svensk uppslagsbok (SU), dr det emellertid helt kort ocks nmns att ider om olika vrldskonstituerande element ocks frekommit i Kina och Indien (1948:band 8:456ff). I en allmn men nd ngotsnr kvalificerad elementlrekunskap kan mjligen ocks tnkas innefattas detta uppslagsverks uppgifter om att de fyra olika elementen enligt Aristoteles uppstr av olika samtidiga manifestationer av de tv motsatsparen varmtkallt och fuktigttorrt, varvid exempelvis jord var den samtidiga frekomsten av kyla och torrhet medan eld utgjordes av samtidigt upptrdande av torrhet och vrme, mjligen ocks att Aristoteles som ett femte element antog etern. vergngen frn ett element till ett annat berodde p en dominansfrndring i de tidigare nmnda dikotomierna varmtkallt och/eller fuktigttorrt, till exempel fuktens seger ver torrheten, vilket frutsatt konstant vrme skulle innebra en vergng frn eld till luft. Antikens elementlra innefattar p s vis en id om att elementen str i ngon form av opposition till varandra. Det i dag mest omfattande uppslagsverket p svenska, Nationalencyklopedin (NE), nmner i sin artikel fr uppslagsordet elementlra ungefr

15 samma fakta som SU men med bland annat den skillnaden att i NE ingenting explicit nmns om andra kulturer; hr talas i stllet mera ospecificerat om andra kulturkretsar (1996:band 5:424). Nationalencyklopedin ger emellertid mer detaljrik information om pythagoreernas tankegngar om elementens relation till olika geometriska former av vilka de tnktes vara uppbyggda. Dessa ider gick kort sagt ut p att eld, luft och vatten var uppbyggda av triangelformade kroppar och drfr kunde verg i varandra, medan jorden dremot bestod av kuber och drfr inte kunde vare sig verg i de tre andra elementen eller utgra dessas elementra resultat efter en vergng. Kanske sammanfattar ngra f inledande rader ur NE:s artikel elementlra ungefr vad begreppet de fyra elementen innebr fr en majoritet av diktens lsare:
[...] materien r sammansatt av vissa grundmnen, element. I antikens och medeltidens naturfilosofi rknade man ofta med fyra element, jord, vatten, luft och eld. Ibland tillades ett femte, etern. [...] Enligt Empedokles fanns det fyra ofrgngliga och ofrnderliga grundmnen, jord, vatten, luft och eld, Allting r sammansatt av dessa i olika proportioner. (1996:band 5:424)

Att allting i tminstone den materiella vrlden verkligen och i olika proportioner var sammansatt av de fyra elementen var en uppfattning som i strre skala och i anslutning till kemins upptckter om materien reviderades frst p 1600-talet (Cox 1989:1).

1.2.2 Ekelf och det indiska inflytandet

Med tanke p den dominans fr antikens elementlra som prglar bde SU:s och NE:s artiklar kan man vga dra den preliminra slutsatsen att de flesta av En Mkna-Elegis lsare tminstone i Vsterlandet frknippat och frknippar de i diktverket s tydligt framtrdande fyra elementen frmst med antikens idvrld. Ocks Ekelf, som befinner sig i en helt annan nde av kommunikationen n lsarna av En Mlna-Elegi, mste ha tagit intryck av denna tradition; den quadriga som tidigare omtalats och som finns tergiven i kapitel 9 r ett bevis fr detta. Men mystikern Ekelf kom tidigt i livet i kontakt med indiskt filosofiskt och religist tnkande, ett faktum med en hel del sjlvbiografisk textevidens som std. I en enkt som tidskriften Horisont publicerade 1957 anger Ekelf som sitt hgst skattade litterra verk den buddhistiska uppbyggelsetexten Dhammapada (Olsson 1997:80). Ekelf har ocks i flera texter beskrivit hur indiska lror redan tidigt utvade stor dragningskraft p honom, som till exempel nr han i En outsiders vg skildrar sin tidiga fascination fr Indien samt de sanskritstudier vid London School of Oriental and African Studies han pbrjade, en studiegng Ekelf fr vrigt till viss del har gemensam med T. S. Eliot (Ekelf 1963:165ff;

16 Sommar 1989:55ff). Indien gr sig ven pmint p ett lexikalt tydligt vis i just En Mlna-Elegi dr mot slutet av dikten de sanskritiska och hinduiska Rgas och Rginis kretsar. I diktsamlingen Frjesng (1941) fr vrigt den samling dr den vlknda panteistiska och kanske ocks terfdelseklingande dikten En vrld r varje mnniska ingr - finner man samma fornindiska eko i titeln Gandhramedaljong dr frleden r hggradigt lik gandharva, ett sanskritord som betecknar ett slags himmelsk musikant vid guden Indras hov (Basham 1967:238; Lanman 1903:149). Att Ekelf var medveten om idkomplexet kring de fyra elementen r sledes uppenbart. Det r som antagits ovan ocks troligt att de flesta av diktens lsare har ngon form av grundlggande kunskap om dem; att En Mlna-Elegi, som utgr en textmassa mellan diktaren och lsaren, tydligt och fr mnga lsare frmedlar olika framtrdanden av elementen r inte frvnande. Delvis d det finns en s klarlagd och tydlig koppling mellan Ekelf och Indien har jag valt att hr nedan i korthet kommentera idkomplexet om de fyra elementen utifrn ett indiskt perspektiv, ven om som framgtt ovan liknande tankar frmst under antiken terfinns ocks i Vsterlandet. Men det finns enligt diskussionen ovan allts fog fr antagandet att Ekelf kan ha haft ngon knnedom om andra elementlror n just den antika och att detta, medvetet eller omedvetet, kan ha givit en del avtryck i diktverket. En ytterligare anledning till det indiska perspektivet nedan r att indiernas frestllningar om elementen som vrldskonstituerande entiteter frefaller vara ldre n motsvarande ider i Vsterlandet. Detta diskuteras i avsnitt 1.2.3.

1.2.3 De fyra elementen inom indisk idtradition

Som en sammanfattande inledning till hur man i det ldre Indien tnkte om den materiella vrldens beskaffenhet och de fyra elementen kan ett citat av den tyske indologen Helmuth von Glasenapp tjna:
De indiska frestllningarna om det som vi kallar materia [...] har utvecklats ur frestllningarna om konkret-substantiellt uppfattade krafter. Detta frklarar varfr frestllningen om dd materia r frmmande fr indierna och varfr de andra sidan tillskriver ocks de mest skilda psykiska frmgenheter ett materiellt underlag. De vediska texternas mngfaldiga, sinsemellan nnu inte systematiskt reglerade och i mnga avseenden nnu ofullgngna skdningar fr [...] sin slutgiltiga utformning i tv olika teorier, som alla skolor p ett eller annat stt har anslutit sig till: teorin om de eviga, frn varandra skilda vrldselementen och teorin om den enhetliga urmaterien, ur vilken allt utvecklar sig. Enligt chrvkaernas och nyya-vaisheshikas [hinduiska skdningar, min anm.] lra r de yttersta substanserna, som inte lngre kan ledas tillbaka till ngot annat, de fyra elementen: jord, vatten, eld och luft. Vart och ett av dessa bestr av orkneligt mnga atomer. Atomerna kan inte sjlva frnimmas med sinnena, men bildar i kombination de synliga objekten. Ocks buddhismen ser i de fyra elementen de yttersta brarna av allt kroppsligt-sinnligt (rpa). Mahbhtaerna [sanskrit

17
mahbhta = stor existens, element, min anm.] r fr dem emellertid inga eviga substanser, utan frgngliga kraftkomplex []. Som ett femte materiellt vrldselement betraktas av mnga rummet (ksha). (1980:231f)

Frestllningen om att allting materiellt och frgngligt i universum kan fras tillbaka p ngot av de fyra elementen luft, eld, vatten eller jord (eller fem, med tillgg av rummet) daterar sig tminstone s lngt tillbaka som till vedatiden (ungefr 1500800 f. Kr.). Idn att alla freteelser uppstr ur ett bestmt antal vrldsprinciper kallas i fornindisk tradition fr snkhya (sanskrit: tal, upprkning). Ordet snkhya mter i denna betydelse frsta gngen i vetvatara-upanishaden, en filosofisk betraktelsetext som tycks ha tillkommit ngon gng under 700-talet f. Kr. (von Glasenapp 1961:79ff).1 Snkhya r ocks namnet p en av dessa ider inspirerad naturfilosofisk lra grundad av en viss Kapila. En av de tidigare framstllningarna av denna skolas lror r varakrsnas Snkhyakrik (omkring 400-talet e. Kr.; se Basham 1967:324f; von Glasenapp 1980:126f). Snkhya lr ett slags materiell och ateistisk dualism som gr ut p att det finns tv eviga men frn varandra skilda vrldssubstanser. Den ena utgrs av de individuella sjlarna (sanskrit purusa), den andra av naturen eller urmaterien (sanskrit prakrti); ngon Gud, personlig eller opersonlig, innefattas (vanligen) inte i systemet. Denna urmateria r cyklisk stillvida att den befinner sig i en begynnelse- och ndls vxling mellan utveckling, vila och reabsorption. Ur urmaterien framgr sedan bde grvre entiteter som elementen och finare substanser som olika mentala frmgor, till exempel tankefrmga (sanskrit manas), frstnd (sanskrit buddhi) och ngot slags jag (sanskrit ahamkra, jag-grare). Finmateriella manifestationer av urmaterien r ocks de fem varseblivningssinnena (sanskrit jnendriya) hrsel, knsel, syn, smak och lukt och de fem handlingssinnena (sanskrit karmendriya), nmligen frmgorna att kunna g, tala, gripa, fortplanta sig samt matsmltningen (von Glasenapp 1967:149f, 1980:102). De fyra, eller fem, elementen, som allts tnks vara framsprungna ur urmateriens skiftningar och varierande kvaliteter, uppfattas med de fem varseblivningssinnena p ett distinktivt och additivt vis. Etern, eller rummet, uppfattas endast med hrseln, luften med bde knsel och hrsel, elden med dessa tv samt synen, vattnet med hrsel, knsel, syn och smak medan jorden uppfattas eller kan uppfattas med samtliga fem sinnen. Men en motsatt uppfattning r att etern eftersom den inte r primrt orienterad mot ngot srskilt sinne och drmed inte kan percipieras utan bara frsts intellektuellt, inte r ngot eget element (von Glasenapp 1980:84ff). En del skolor menar dock att etern r den substantiella frutsttningen fr ljudets fortplantning och drmed kan fras till hrselsinnet
1

Translitterering frn sanskritalfabetet devangari till latinska skrivtecken sker enligt den dominerande konvention som anvnds i t. ex. Stenzler ([1874]1980).

18 (von Glasenapp 1980:150). De fem elementen tnks vara olika kraftmanifestationer av urmaterien s att luften r rrelse, elden upphettning, vattnet kohesion, jorden repulsion och rummet platsberedning (von Glasenapp 1980:102). En utbredd frestllning i vad som lite vrdslst kan kallas den fornindiska idtraditionen r att mnniskan vid sin dd tergr till de olika principer eller element (sanskrit tattva det-het, det-skap) hon framsprungit ur. Kroppen tnks d ofta upplsas i de fyra elementen medan sinnesfrmgenheterna tergr till rummet eller etern.2

1.2.4 Grekiska paralleller

Frestllningarna om de fyra elementen utgr en tydlig likhet mellan indisk och grekisk naturfilosofi, och medan tankarna i Indien vidareutvecklas i upanisad-texterna och utkristalliserar sig som snkhya sker motsvarande i Grekland hos frsokratikerna och r dr frmst frknippade med Sokrates samtida Empedokles (von Glasenapp 1980:259; Wedberg 1968:20f). Det mste dock, med ngon kunskap om den indiska tankevrlden, anses som tveksamt huruvida Empedokles verkligen kan sgas vara upphovsmannen till den seglivade lran om de fyra elementen, som Wedberg skriver i Indien spekulerades det ju om element hundratals r innan Empedokles levde. Ocks i Grekland fanns ider om att de fyra elementen var manifestationer av och successiva etapper i urmnets frvandlingar. Vilket detta urmne hyle skulle vara fanns det emellertid olika uppfattningar om, och i motsats till vad som var vanligt i Indien verkar grekiska tnkare som Thales och Anaximenes ofta ha ansett ngot av elementen som urmnet, till exempel vatten eller luft (Wedberg 1968:17ff). Att de fyra elementen uppstr ur urmnet r dock en frestllning som antikens tnkare har gemensamt med indierna, ven om det allts verkar som att urmnet frsts annorlunda av dem. ven idn om det femte elementet fanns i grekiskt tnkande; filosofen Anaximandros menade rentav att det ondliga eller obestmda (apeiron) var alltings ursprung. Bortsett frn att urmnet tycks ha identifierats annorlunda finns hos bde grekerna och indierna frestllningar om att de fyra elementen str i ngon form av motsatsfrhllande till varandra, exempelvis i frga om sdana dikotomier som nmndes tidigare; en del av antikens tnkare frstr detta som att urmnets frvandlingar r ett utskiljande och sammanHur en avliden mnniskas goda och dliga grningar (sanskrit karma) distribueras och frdelas ver nya existenser finns ett stort antal olika uppfattningar om, liksom om karmans vsen eller existens verhuvudtaget. Den intresserade hnvisas till von Glasenapp (1967 och 1980:bda passim) samt Basham (1967:232ff).
2

19 smltande av sdana motsatser (Wedberg 1968:20). Enligt indisk uppfattning verkar emellertid elementen kunna mtas och frenas utan att urmnet prakrti sjlvt r involverat eftersom detta r en materietyp som elementen framgtt ur och som finns vilande bortom dem. Liksom indierna har ocks antikens tnkare en rangordning av elementen, men dr indierna utgr frn hurpass komplex perceptionen av dem r, ordnar man i Vsterlandet elementen efter en tnkt frttning av urmnet, vilket ger ordningsfljden eld luft vatten jord (eld luft vind moln vatten jord sten, Wedberg 1968:20). Denna ordning skiljer sig frn den indiska i det att den senare som frsta element har luft, alternativt etern fljt av luft. Att den grekiska elementlran skulle vara direkt och helt beroende av den indiska r emellertid ovisst; skilda utvecklingskedjor [kan ha] lett till liknande resultat (von Glasenapp 1980:259). Wedberg skriver ungefr samma sak, nmligen att lran om de fyra elementen upptrder f.. ungefr samtidigt p flera hll i Asien, antagligen oberoende av grekisk spekulation. (1968:21.) Elementlran upptogs inom grekiskt tnkande senare av bde Platon och Aristoteles och stoikerna; tminstone Aristoteles antog etern som det femte elementet (Wedberg 1968:44f, 92). Gemensamt fr indiska och grekiska ider om de fyra eller fem elementen r att tankegngarna til syvende og sidst uttrycker en frestllning om att den vrld som mnniskan kan iakttaga r ondligt mycket mer sammansatt n den vanligen frefaller, och att varje objekt snderfaller i ett stort antal mindre delar, osynliga fr gat. P s vis r elementlran ett tidigt frsk till systematisering av vrldens beskaffenhet. I lngt senare tid har detta uttryckts inom naturvetenskaperna, beskrivet bland annat av kemins periodiska system (Cox 1989:1).

1.3 Underskningens syfte

Det vergripande syftet med freliggande underskning r att frska bidra till de tolkningar av En Mlna-Elegi som freslagits av olika Mlnaforskare. Dessa tolkningar diskuteras i ngon utstrckning i kapitel 2. Tidigare forskare har formulerat de olika teman som nmns dr: framfr allt tid, liv och dd samt identitet och anonymitet, av vilka tid av de flesta Mlnaforskare framstr som det centrala temat. De fyra elementen har d ibland i detta sammanhang ansetts vara ngot slags motivkomplex; tydligast formuleras detta hos Berf. Jag utgr frn antagandet att de teman som Berf diskuterar faktiskt gestaltas i texten, varfr den semantiska analys jag skall gra inte syftar till att vederlgga frekomsten av dem. Analysen br kunna kasta ngot ljus ver hur dessa teman gestaltas sprkligt och kan kanske delvis drigenom komma att pvisa temanas viktning och grnser gentemot varandra.

20 Det specifika syftet med denna underskning r emellertid att i ngon utstrckning kartlgga hur motivkomplexet de fyra elementen gestaltas sprkligt i diktverket. Hr kan kanske ngot som liknar en hypotes eller tminstone ett antagande formuleras, nmligen att de fyra elementen verkligen r ett centralt motivkomplex i En Mlna-Elegi och att dikten utver de rent elementbetecknande luft, eld, vatten och jord innehller mnga andra ord som p olika semantiska vgar kan frknippas med elementen. Men vilka ord? Vilken relation har dessa ord till de verordnade begreppen? Fr detta syfte har jag valt att arbeta utifrn teorier om semantiska ramar d dessa teorier p ett, som det frefaller, encyklopediskt troget vis fngar begreppsliga samband. De teoretiska utgngspunkterna fr detta redovisas i kapitel 3. En mer explorativ aspekt av den semantiska analysen r att resultaten kan sga ngot om huruvida semantiska egenskaper och mnster inom motivkomplexet de fyra elementen kan visa mot ngot tidigare inte s uppmrksammat eller rentav oupptckt tema, eller mot ett i dikten semantiskt antytt begreppskomplex som ligger bortom tidigare formulerade teman. Det specifika syftet och det vergripande syftet r drmed i viss utstrckning sammanvvda med varandra.

1.3.1 Begrnsningar i underskningen

Som Melberg skriver lter sig En Mlna-Elegi knappast tolkas p ngot slutgiltigt eller alltomfattande vis under ngra omstndigheter, ingen lsning av denna dikt kan bli komplett och ingen betydelse allenardande: drtill finns alltfr mnga mjligheter, rster, spr (Melberg 1999:49). Denna tolkningssvrighet gller visserligen lngt fler verk n En Mlna-Elegi, men aktualiseras i osedvanligt hg grad vid kontakten med denna dikt. Frutom att den svenska texten ofta r innehllsligt komplicerad, finns andra orsaker till dessa svrigheter: det latinska och grekiska textmaterialet, vinjetterna som ju inte utgrs av text verhuvudtaget samt de mnga ytterligare citaten och allusionerna, om man nu ser ocks vinjetterna och de latinska samt grekiska partierna som citat. En begrnsning i denna underskning r givetvis att diktverkets antika textmaterial inte beaktas. Den latinska och grekiska tetxen ingr i diktverket likavl som den svenska texten; i sjlva verket utgr mtet dem emellan en del av den tematiska totalgestaltningen. Men man kan nog nd vga antagandet att de antika texterna fr de allra flesta av diktens lsare ter sig mer eller mindre obegripliga. Det utesluter inte att de trots detta har den effekt man fr frmoda att Ekelf avsg med interfolierandet av dem: texten uppfattas som flerstmmig och rrlig mellan olika tider och rum, som olika samtidiga krer i en rymlig ekogrotta. En lngt gngen frstelse av den grekiska och latinska texten som oftast kretsar kring mer eller mindre i-

21 gonfallande erotiska vningar kar givetvis frstelsen av diktverket som helhet men r frunnad endast det ftal lsare som har avancerade kunskaper i dessa sprk. Kjell Espmark skriver i sin anmlan av En Mlna-Elegi i BLM (se ven kapitel 2):
Till den kryptiska karaktren bidrar srskilt de vulgrlatinska texterna. Den passionerade filologen Ekelf hotar hr att verrsta diktaren med samma namn. Dessa Hadesfragment lter sig, all kontrapunktisk teknik till trots, knappast integrera i dikten, dels p grund av den exklusiva sprkdrkten, dels helt enkelt drfr att huvuddelen av dessa hjlplsa skrvor saknar den poetiska frttningen i Ekelfs egen text. (1960:776)

Espmarks formulering str i viss kontrast till Ek, som i stllet menar att infogningen av den i sig sjlv slutna vulgrlatinska massan i den tidigare helt litterra strukturen har medfrt en ovntad kontrapunktisk effekt (1971:201). Vad man n anser om detta, gr det uppenbarligen att lsa diktverket ocks utan kunskaper i latin (och grekiska) och nd f ut en hel del betydelse av texten. En majoritet av diktverket r trots allt frfattad p svenska, ngot som har varit en sjlvklar utgngspunkt fr hela underskningen med dess disciplintillhrighet (nordiska sprk). Det r heller inte s att alla tolkningssvrigheter skulle upphra ens med en omfattande frstelse av de antika texterna, vilket man snabbt inser vid en lsning av Sjbergs kommentar till Jan Stolpes versttning av detta textmaterial (1992); en introduktion till och versttning av de latinska texterna finns ven hos strm (1992:108ff). Sjberg sger bland annat fljande om diktverkets latinska textinslag:
Det rika manuskript-materialet (till Elegien) vittnar om att Ekelf lst och valt ut ett par tusen texter, frn vilka det slutgiltiga urvalet gjordes. Det r drfr rimligt att frutstta, att han ganska p pricken visste, vad han nskade uttrycka med sin komposition. Risken att han skulle bli missfrstdd p vissa punkter frelg onekligen vid anvndningen av det svrtolkade latinska materialet, men han frefll villig att ta den, i och med att han slutligen vgade publicera boken. Att han senare blev ovillig att ta den, tminstone i vissa avseenden, visar hans kommentar. Att en versttare, lt vara fackman, p f mnader [] skulle p egen hand lyckas f fram en oklanderlig och korrekt versttning och plausibel innebrd i anslutning till tolkningen, var vl att i det timliga ska det orimliga fr att ngot travestera en av Elegiens hgfrnma damer, Statera. Det r motiverat att erinra om detta [] En svrighet r att lsa det svrtolkade materialet rtt, en helt annan svrighet r att helt identifiera sig med Ekelfs egna versttningar av samma texter. I vissa fall har han alldeles uppenbart valt hgst personliga tolkningar som passade in i ett visst av honom utskt schema. Ingen skall frnknna honom rtten till sdana fria tolkningar, men att n dithn r ingalunda allom givet, inte ens fr dem som har erknd forskarkompetens. (1992:128f)

22 Sjberg nmner ocks:

D En Mlna-elegi efter en tillkomsthistoria p ver tv decennier ntligen uppenbarade sig p bokhandelsdiskarna (den 4 november 1960), var recensenterna frbryllade, om inte frstummade av latinet. (1992:134)

Att det latinska (och grekiska) textmaterialet inte ryms att beaktas i denna underskning r allts inte gnat att frvna. En ytterligare begrnsning r att inte heller vinjetterna utgr ngra studieobjekt i underskningen, ven om de ngon gng kommenteras. Detta kan visserligen ursktas med att underskningen r sprk- och inte konstvetenskaplig. Men liksom med de antika texterna r det givetvis Ekelfs tanke att vinjetterna ska ing i det komplexa total-konstverk som En Mlna-Elegi r. Ekelf kan emellertid knappast ha frvntat sig att s vrst mnga lsare skulle ha lika god knnedom om bildernas motiv och historik som han sjlv. Men liksom de antika texterna framkallar vinjetterna ven fr en mindre klassiskt skolad lsare n En Mlna-Elegis upphovsman ekon frn andra tider och andra rum. En tredje begrnsning r att inte hela den svenska texten har analyserats med samma detaljrikedom som i freliggande underskning samt att endast vissa textavsnitt diskuteras. Detta har att gra med att den inventering av elementrelaterade ord i hela diktverket som gjorts pekar mot att vissa avsnitt innehller fler elementord n andra och att elementorden i de avsnitten sammantaget har en tydligare estetisk effekt n i en del andra avsnitt. Detta innebr givetvis inte att andra avsnitt skulle sakna elementord och drmed vara ointressanta fr studiet av det aktuella motivkomplexet. Jag har med tanke p mitt syfte emellertid bedmt det som mer intressant att koncentrera mig p avsnitt med stark elementordskoncentration fr att dr kunna underska de semantiska frutsttningarna fr motivgestaltningen desto grundligare. Ett studium av samtlig svensk text skulle omjliggra ett sdant nrperspektiv, varfr ngon fullstndighet p alla ledder under alla omstndigheter torde vara svr att erhlla inom ett i detta sammanhang rimligt sidantal. Resultaten sger nd relativt mycket om motivkomplexets sprkliga utformning. Olika avsnitts elementordsfrekvens och sambandet med urvalet av avsnitt diskuteras i ngot strre utstrckning samt exemplifieras i kapitel 4. Underskningen syftar allts inte till en tolkning av hela En Mlna-Elegi utan r begrnsad till motivkomplexet de fyra elementen och dettas sprkliga utformning, motivkomplexets betydelse fr tematiken samt dess mjliga roll som ngon form av organisationsprincip i diktverket. Frgan r om det alls r mjligt att frska gra en tolkning av hela denna komplicerade dikt med mindre n att forskare frn flera olika discipliner vore involverade i arbetet exempelvis nordiska sprk, klassiska sprk, litteraturvetenskap, religionshistoria och konstvetenskap. Ett sdant arbete skulle med ndvn-

23 dighet komma att omfatta ett mycket stort antal sidor, vilket kan ses i kontrast mot att En Mlna-Elegi sjlv omfattar endast drygt sextio spatist nyttjade sidor. Frvisso r ocks ett partiellt tolkande av diktverket eller av dess motiv och teman ofta ett mdosamt arbete, vilket emellertid knappast legitimerar frnvaron av frsk, vilka kan bidra till en helhetstolkning.

1.4 Den svenska textens sprkliga utformning

Freliggande underskning r inte stilistiskt orienterad i den bemrkelsen att den skulle syfta till att beskriva Ekelfs stil i En Mlna-Elegi kontrasterad mot andra Ekelfdikter, andra poeter och deras gestaltningar av liknande motiv och teman eller andra perioder. Men ngra vergripande kommentarer om diktverkets sprkliga utformning i frga om den svenska texten kan nd vara p sin plats, srskilt som detta mne i den tidigare Mlnaforskningen inte alls har gnats mycken uppmrksamhet (se kapitel 2). I det svenska textmaterialet ingr som nmnts frutom Ekelfs egen text bde rena citat och mer eller mindre dolda allusioner; ngon skillnad mellan dessa rster har inte gjorts i underskningen och grs heller inte i fljande korta versikt. En Mlna-Elegi r ett verk med stor sprklig heterogenitet. Denna rikedom och spnnvidd r sprkligt representerad p flera stt, exempelvis ortografiskt och syntaktiskt. Den sprkliga mngfalden har frsts till en del att gra med textens citat- och allusionskomposition; i diktverket ingr bde annan lyrik och prosa med svl stor geografisk som tidsmssig spridning. Lexikalt uppvisar texten en bde stilistisk och ordbildningsmssig mngfald. En stor mngd av orden har nrmast allmnsprklig hemvist, exempelvis sitter (s. 9), liv (s. 10), gonblicket (s. 26), bredvid (s. 9), frvning (s 21), staden (s. 53), rummet (s. 23), strecket (s. 55) och timmarna (s. 27). Andra ord r av olika anledningar mer uppseendevckande, till exempel lderdomliga ord, uttryck och ordformer som spelte (s. 9), vanfreanstalten (s. 9), guitarr (s. 9), kommo (s. 15), guns (s. 14), hut! (s. 17), Ack (s. 18), bitte sm (s. 18), vem hken (s. 17), lorgnerar (s. 20), hrtngslampan (s. 23), vrma (substantiv, s. 23), rttnu (s. 25), exercerade (s. 27), hvilar (s. 27), Si (s. 31), Nmn mig (s. 31), soutenr (s. 33), Ty (s. 55), Spenabarn (s. 37), siudhett (s. 41), watn (s. 41), torparestuga (s. 41), Gnge (s. 50), bidan (s. 56) och diupt (s. 58), fr att nmna ngra (srskilt ord ur den frstnmnda gruppen frekommer ofta p ytterligare textstllen). Texten innehller ocks en hel del rtt s specifika och i allmnsprket mindre vanliga ord som Tuladosan (s. 23), kalebass (s. 24), stortoppen (s. 24), pasmor (s. 39), eldhundar (s. 45), panisca (s. 43), sillkungar (s. 41), kolokvint (s. 39), mlden (s. 39), hgbtsman (s. 24), havsskldpad-

24 da (s. 24) och ekotemplen (s. 9). Grnsen fr vad som kan sgas tillhra allmnsprket och olika facksprk r givetvis svr att dra. En Mlna-Elegi uppvisar ocks en del starkt talsprkliga ord och sekvenser, vanligen frn en sexuell semantisk domn, exempelvis ligger med (s. 33), krde [] p (s. 35), gick det breve (s. 35), stllning 69 (s. 35). En strre del av textens sexuella anspelningar finns emellertid mera frdolt hrbrgerad i det latinska textmaterial som interfolierar den svenska texten. I En Mlna-Elegi finns ocks en mngd ofta uppseendevckande och ofta nybildade ord och sammansttningar, till exempel vrimlade (s. 9), emmerderat (s. 45), papegojskrn (s. 21), frkenvning (s. 21), feberklotet (s. 26), spegelfljd (s. 31), havsvidunder (s. 41), vindstnk (s. 13) och gldsus (s. 45). Textens fraser hr exemplifieras endast nominalfraser d dessa kan hrbrgera samtliga andra frastyper ger ocks prov p skillnader, hr i strukturell komplexitet och en drav beroende placering lngs vedertagna stilskalor som skriftsprkligtalsprklig eller formellinformell. Mnga av nominalfraserna (de avskiljs i exemplen nedan med kommatecken) r relativt okomplicerade och bestr av ett enda ord. En rtt stor del r trots strre omfng ocks relativt strukturellt okomplicerade. Ngra exempel r ofullgngna larver och lemurer (s. 10), Ett flyktigt gonblick (s. 10), en trasgrann narr som spelar (s. 9), stnk av svallvgens slag (s. 13), en gammal elegant (s. 16), ppna fnster (s. 23), rytmiskt skilda krer (s. 25), de bortfallna gonblicken (s. 27), karln av spindelvv (s. 39), Mnniskor springande om varandra (s. 43), en blare himmel (s. 58) och den som nominalfras ngot udda frtids sllan (s. 61). Men En Mlna-Elegi innehller ocks ett inte obetydligt antal nominalfraser av imponerande komplexitet: en anlupen flaska som dansar med slankiga rester av sommarens krleksfester (s. 13), det vlbekanta skenet som hrrr frn de myriader varelser med vilka havet r s rikt begvat (s. 24), en orkan, s hftig att vi befarade att skeppet skulle kantra (s. 25), med tankens hastighet framsusande raketer som tckte hela horisonten med ett sken s blndfullt att man kunnat se ett hrstr om detta varit hngande vid stortoppen (s. 24), ett s ymnigt slagregn att alla vattenfat vi gde kunnat fyllas med vad som skljde ver dck p f minuter (s. 25) och den i sammanhanget blygsammare en sommareftermiddag av en outsglig kvavhet (s. 25). Dessa textexempel br ge en aning om skillnad i nominalfrasernas komplexitet och hierarki. Ocks i frga om meningarnas struktur prglas En Mlna-Elegi av stor spnnvidd mellan satser och icke-satsformade konstruktioner som exempelvis interjektions- och vokativfraser samt olika sorters huvudsatsekvivalenter (se SAG 1999 fr de tre sistnmnda termerna). Nedan kommenteras fyra

25 avsnitt, tergivna i faksimil i Bilaga, fr att illustrera diktverkets ytterligare sprkliga variation. Den syntaktiska mngfalden har som nmndes ovan till viss del att gra med En Mlna-Elegis intertextuellt orienterade komposition; det r till exempel kanske inte s frvnande att avsnittet 1786, som terges i faksimil som Text 7 i Bilaga, utgrs av prosa och domineras av syntaktiska meningar eftersom frlagan r Ekelfs avlgsne slkting Gustaf Lewins sjlvbiografi En gustaviansk sjofficers levnadsberttelse (se 6.2). Men som ngra andra avsnitt ur dikten visar innehller En Mlna-Elegi ocks svl mer som mindre lyriskt genretypisk syntax (se Text 7, 9, 10 och 12 i Bilaga). Sidan 24 (Text 7 i Bilaga) har en stark dominans fr deklarativa satser med en relativt invecklad hypotaktisk struktur; avsnittet 1786 utgrs till strsta delen av sdana meningar. Sidan 37 (Text 9 i Bilaga) prglas dremot, i det avsnitt som fljer fre och efter scenanvisningarna, av uppmaningssatser, interjektionsfraser, frgesatser och vokativfraser. Ytterligare syntaktisk variation finns p sidorna 45 (Text 10 i Bilaga) och sidan 61 (Text 12 i Bilaga). Dessa avsnitt utgrs till strsta delen av olika slags huvudsatsekvivalenter med inslag av enstaka deklarativa satser samt vokativfraserna O renhet, renhet! och O eldsus och gldstnk.

2 Forskningsversikt

En Mlna-Elegi har gnats tskilliga kommentarer, bde i form av dagspressrecensioner, esser, akademiska uppsatser och monografier. I detta kapitel ges en versikt av de vetenskapliga texterna samt ngra andra texter dr En Mlna-Elegi i varierande utstrckning behandlas. Ngra ansprk p fullstndighet i frga om urvalet freligger inte i frga om esser och Mlnarelaterade avsnitt och kommentarer innefattade i verk med ett annat fokus n En Mlna-Elegi. I frga om akademiska monografier gnas tre verk med sinsemellan olika infallsvinklar En Mlna-Elegi. Dessa r i kronologisk ordning Leif Sjbergs A Readers Guide to Gunnar Ekelfs A Mlna Elegy (1973), Erik G. Thygesens Gunnar Ekelfs Open-Form Poem A Mlna Elegy. Problems of Genesis, Structure and Influence (1985) samt Paul Berfs Reisen durch Zeit und Raum. Ein thematische Analyse von Gunnar Ekelfs En Mlna-Elegi (1995). Nedan fljer referat av dessa tre verk.

2.1 Leif Sjberg

Sjbergs bidrag (1973) r en kronologiskt disponerad textnra kommentar. Sjberg, Ekelfs (svensk-)amerikanske versttare, kartlgger verkets mngfald av citat och allusioner och ger en idhistorisk, biografisk och litterr bakgrund till tankegngar, tillkomst och intertexter.3 Eftersom En Mlna-Elegi i mngt och mycket r svrgenomtrnglig och detta delvis beror just p de mnga anspelningarna p olika idhistoriska komplex och citat ur andra texter r Sjbergs arbete mycket vrdefullt vid interpretation av diktverket. Sjberg intresserar sig emellertid inte s mycket fr verkets motiv och teman men uppmrksammar ett av diktens tydligaste teman, nmligen tid (1973:27ff). Sjberg sger om detta bland annat att the central theme of the Elegy is time (1973:140). Han diskuterar dock inte i ngon stor utstrckning hur detta tema r konkret frankrat i texten utan snarare temat i belysning av Ekelfs egna anteckningar om En Mlna-Elegi, psykologiska teorier om tidsperception samt intertexternas varierande ursprung och lder. Verket har allts karaktren av en noggrann och textnra kommentar som i mycket vilar p biografiska, litterra och idhistoriska kllor.

Detta verk bygger i stor utstrckning p tv tidigare artiklar av Sjberg (1965a och 1965b).
3

27

2.2 Erik G. Thygesen

Efter Sjbergs textkommentar r nsta vetenskapliga monografi gnad En Mlna-Elegi Thygesen (1985). Verket har en biografisk-komparativ infallsvinkel och som titeln antyder r textens tillkomsthistorik och olika influenser som Ekelf eventuellt kan ha sttt under, i frsta hand T. S. Eliot, hr i brnnpunkten. Underskningen snderfaller i tv delar och d den andra delen uteslutande handlar om denna eventuella influens och drmed faller utanfr min undersknings ramar lmnas denna del i huvudsak drhn i fortsttningen. Thygesens frsta del gnas emellertid en diskussion om huruvida och p vilket stt En Mlna-Elegi kan uppfattas som en organisk enhet. I denna analys lutar sig Thygesen mot receptionsteoretiska teorier av Egbert Faas och Umberto Eco (1985:2, 83ff). Han ser drvidlag dikten som en sammanhngande men ppen form, vilket ju ocks titeln Open-Form Poem sger, ngot som till en del skulle hnga samman med diktens lnga tillkomsttid p ver tjugo r samt att Ekelf delvis av denna anledning i olika tidskrifter lt publicera delar allteftersom de frdigstlldes. Ocks detta studium faller i stor utstrckning utanfr min undersknings syften ven om det berr diktverkets polyfona komposition och drmed tangerar de materialbegrnsningsval jag har gjort i den freliggande underskningen. Thygesen behandlar egentligen inte s mycket sjlva dikten som sprkligt dokument betraktat och avstr som Melberg konstaterar frn en egen samlad lsning (Melberg 1996:272). Han gr till exempel i likhet med Sjberg ingen egentlig och vergripande tematisk analys ven om han i ngon utstrckning diskuterar tidstemat och ngra av textens motiv och symboler som trasten och blckfisken (1985:17ff). Thygesen uppmrksammar dessutom i ngon mn En Mlna-Elegis elaborerade och bde motiv- och temagestaltande typografi (1985:50ff).

2.3 Paul Berf

Det tredje mer omfattande verket om En Mlna-Elegi r Paul Berfs tematiska underskning (1995). Berf nmner inledningsvis diktens disparata struktur i intertextuell belysning och anknyter till den diskussionen om dikotomin enhetlighetutspriddhet som frs av framfr allt Thygesen. Skall En Mlna-Elegi frsts som ett enhetligt men i viss utstrckning splittrat konstverk eller snarare som flera tskilda verk, mera att anse som en diktsamling? Berf fastnar diplomatiskt fr att kalla dikten fr en "zersplitterte Einheit": den ger svl enhetlighet som utspriddhet (1995:17).

28

2.3.1 Berfs tre teman

Berf urskiljer tre teman i En Mlna-Elegi: tid (das Thema der Zeit), liv och dd (das Thema Leben und Tod) samt identitet och anonymitet (das Dasein des Individuums im Spannungsfeld zwischen Identitt und Anonymitt, men nmner att dessa tre teman ofta r invvda i varandra (1995:37). De hr tre temana, varav tidstemat i olika termer uppmrksammats av kanske samtliga av diktverkets uttolkare och dessutom formulerats av Ekelf sjlv som metakommentar till en tidig (del-)version av texten, finner Berf belgg fr p frmst fljande stt (1995:47ff, 54f, 57ff, 70ff, 81, 84, 92ff, 101): Ekelfs egna kommentarer, andra dikter av Ekelf, intertexter, textens bildelement (de vinjetter som interfolierar textpartierna i diktverket), de latinska partierna samt det svenska textmaterialet i En Mlna-Elegi. En metodologisk invndning man mjligen kan formulera mot Berfs stt att finna teman i texten r att han ofta rr sig utanfr sjlva diktverket och d ibland hamnar ganska lngt frn den text som skall avhandlas: antingen i Ekelfs vriga produktion och motiv och teman dr, i poetens egna kommentarer eller i idhistoriska resonemang. Den konkreta och objektiva frankringen i sjlva Mlnatexten hamnar i en del av dessa fall lite i skymundan. Denna tendens uppmrksammas ocks av Anders Olsson i frga om Ekelfforskningen generellt, dr det av uppenbara skl dock inte handlar om Berf (Olsson 1983:14). Av de tre teman som Berf diskuterar framstr i hans underskning tidstemat som det mest frankrade i sjlva Mlnatexten. Som antyddes i upprkningen ovan handlar denna textfrankring emellertid ofta om vinjetterna och de latinska partierna men i viss mn ocks det svenska textmaterialet (fr frankring i det svenska textmaterialet se till exempel 1995:52ff, 62f, 67, 69, 70, 75, 79, 82, 98). Ocks temat liv och dd har en god konkret lexikal (och vinjettmssig) textfrankring (se till exempel 1995:111, 123f, 134; 136ff, 144). Berfs tredje tema, som han uppfattar som textens huvudtema, kanske mjligen eftersom det kan sgas innefatta de tv andra, uppfattar jag som ngot mindre konkret frankrat i texten. Berf lutar sig hr rtt mycket mot andra Ekelfdikter (1995:164, 166, 172, 175ff, 180ff, 186; 189ff) men frankrar i viss mn sitt huvudtema i Mlnatexten (1995:159, 161, 164, 168f, 171f, 181, 184, 193, 195). Men hos Berf innefattar identitetstemat ocks hur poeten Gunnar Ekelf framtrder i texten; En Mlna-Elegi handlar med detta synstt inte bara om identitet kontra anonymitet i generell och allmnmnsklig mening utan ocks om nrvaro och frnvaro av individen och poeten Gunnar Ekelf i dikten. Berfs underskning r, som han sjlv sger, det frsta frsket till Gesamtdeutung som gjorts av En MlnaElegi; bde Sjberg och Thygesen undviker vergripande tematiska lsningar av verket (Melberg 1996:272). Berfs tematiska analyser innefattar dessutom i hg grad textens bildelement; det framgr med all nskvrd tydlighet hur dessa bidrar till diktverkets temagestaltning.

29

2.4 vrig litteratur om En Mlna-Elegi

I ngot senare tid n Berfs har Arne Melberg i en versiktlig nrlsning och i viss dialog med honom (artikeln har karaktren av en recension) behandlat diktverket i uppsatsen Om svrigheten att lsa Mlna-Elegin (1996). Drefter har han byggt ut denna artikel till en lngre text med samma namn (1999). I likhet med Berf tar Melberg ett ganska omfattande grepp p diktverket och beaktar svl olika utgvor, titel, undertitel, de latinska partierna och vinjetterna vid sitt frsk till tolkning, med andra ord hela det polyfoniska arrangemanget. Melberg (1999:45) anser liksom Thygesen och Berf att En Mlna-Elegi ger en ganska stor utspriddhet och att som en motpol till denna verkets utspriddhet svarar poetens: det jag som i inledningsraderna sitter p en bnk i det frgngna befinner sig p en och samma gng i nuet (dvs. p Mlna brygga) och i det frgngna (dvs. i en kr av citerade rster [...] Detta frgngna bestr av fragmentariska citat fr vilka poeten blir ett slags medium. I all denna utspriddhet kan nd anas, skriver Melberg, en strngt ordnande vilja. Hela texten [...] frefaller ha ett reglerat frlopp [...] Melberg delar in En Mlna-Elegi i tre strre partier som liknar resans hemmabortahemma, hr dock som en vandring i tid och medvetande (1999:45f), dr den frsta delen omfattar partierna med det drmmande jaget p Mlna brygga till och med det lnga minnesavsnittet (sidorna 928), den andra Mega Alexander till och med Eldsng (sidorna 2949) och den tredje och sista frn Gorgon (Mlnas terkomst, med Melbergs ord) och resten av dikten. Indelningen r inte problemfri eftersom dessa tre partier kan vara mycket heterogena, p olika vis, samtidigt som de innehller en del passager som liknar varandra rtt mycket, vilket ocks framkommer hos Melberg (till exempel p sidan 51); han skriver att denna textens tredelning r frsts min: den inleder ett slags dialektisk lsning, som man kan tnka sig utvecklad i flera olika riktningar (1999:49; jfr Ek nedan). Ngon egentlig nrlsning dr det svenska textmaterialet inkluderas gr inte Melberg; dremot diskuterar han ingende den latinska passagen Cogitato te hominesse / et scito: moriendust och dess vinjett- och citatomgivning (Betnk att du r mnniska / och vet: man mste d) som finns p en av de opaginerade vnstersidorna; passagen r enligt bde Sjberg, Berf och Melberg central i En Mlna-Elegi. Detta r en tydlig aktualisering av verkets ddstema, det nedstigande i ddsriket som hela Mlna-Elegin verkar gestalta (1999:51). Den fr min underskning mest givande iakttagelsen som Melberg gr handlar inte s mycket om de problem som hnger ihop med att texten r flerspaltad och skriven p flera olika sprk, eftersom det svenska textmaterialet hr r i fokus. Intressantare r Melbergs ord om andra aspekter av tex-

30 tens paradoxer, dr ett samband mellan sprkliga strukturer, semantisk enhetlighet och motivgestaltning kan sknjas:
Hgersida str mot vnstersida som individualitet mot anonymitet och som nutid mot urtidmen kiasmerna blockerar fr varje prioritering och ppnar nya lsmjligheter fr varje lsning. Eldsngen bestr av grammatiska kiasmer, dessutom vnder den kiastiskt p frsta delens Bljesng, som likaledes bestr av kiasmer [...] Kiasmerna vnder diktens pstenden i deras motsatser och sprider ut dem i en regnbge av oppositioner. Men hller ocks motsatserna samman, s att vi kanske skall tnka oss att den poetiska rsten betingas av de anonyma rsterna, nutid av forntid, forntid av urtid, elden av vattnet, elegin av sina metamorfoser (1999:54)

I Ensamheten, dden och drmmarna (1971) gr Bengt Landgren en intrngande analys av svl tids- som livdd-temat, tv teman som ofta kommer till uttryck hos Ekelf, inte minst i En Mlna-Elegi. Landgren, p flera vis en fregngare till Berf, formulerar det nra och ofta oupplsliga sambandet mellan diktverkets tv teman samt diskuterar hur den splittrade identitet (jfr Berf) som gestaltas i En Mlna-Elegi hnger nra samman med bda dessa teman. Men framfr allt noterar Landgren i avsevrt hgre grad n ngon annan av diktverkets uttolkare hur tydligt framtrdande indiska (bde hinduiska och buddhistiska) tankegngar om liv, dd och cyklicitet r i bde En Mlna-Elegi och andra Ekelfdikter:
Buddhas lra om terfdelsernas kretslopp r inte restlst applicerbar p ddsuppfattningen i En Mlna-Elegi, som har en mera konkret fysiologisk innebrd; men den r inte heller ofrenlig med Ekelfs frestllning, att det komplex av skilda element, som konstituerar individen, upplses i dden, fr att ing nya kombinationer i den ndlsa universella livsprocessen. Ocks den i Elegin frekommande tanken om ett liv p ett nedanfrmnskligt plan efter dden har anknytningspunkter till buddhistisk skdning, ven om transmigrationslran ju mter ven i andra religionsfilosofiska system [] Viktigare r emellertid, att Ekelf i buddhismen kunde finna std fr sin egen s ofta dokumenterade knsla av ovisshet infr dden innebr denna en definitiv slutpunkt eller fortstter livet, lt vara under andra former, andra betingelser, efter dden? (1971:180f)

Landgren knyter an sina resonemang till det hos Ekelf s centrala mikro/makrokosmosmotivet, som ges uttryck ocks i En Mlna-Elegi, ett motiv dr indiska ider om terfdelse och panteism r tydligt sknjbara:
Om protagonisten sledes upplever sig sjlv som oupplsligt frbunden med det frflutna, vars otaliga dda stndigt pverkar honom i fysiskt och psykiskt avseende, ger han ocks en intensiv frnimmelse av framtiden. I inledningen till diktens mittparti sger han sig vara ett moment i ett nnu ofullbordat skeende [] Hr str vi infr en ytterligt komplicerad makrokosmosmikrokosmosspekulation, med anknytningspunkter till flera skilda idtraditioner. [] Tankegngen har associationer till buddhismens frestllning om en frlossning ur terfdelsernas kedja. (1971:175f)

31 I uppsatsen Gunnar Ekelf och antiken (1992) diskuterar Landgren terigen En Mlna-Elegi, nu frmst med antikens och det frflutnas intertextuellt relaterade nrvaro i blickfnget. Ngonstans mellan ess och akademisk text befinner sig Sverker R. Eks uppsats Auditivt fokus (1971), dr frfattaren diskuterar svl tillkomsthistorik, allusioner och citat, motiv gemensamma fr En Mlna-Elegi och andra Ekelfdikter som olika strukturella freteelser. Ek gr liksom Melberg en indelning av dikten i tre delar dr den frsta r en
lngre ingress, dr tids- och rumskategorierna nnu existerar, och som i allt vsentligt motsvarar det avsnitt som frst trycktes i BLM. Mot detta svarar ett kortare slutavsnitt Avsked som terknyter till inledningspartiets uppbyggnad, motiv och ordval [...] Mellan dessa bgge vingar i triptyken ligger corpus, som utgr rikare, friare och djrvare variationer p huvudtemat. Den logiska och syntaktiska kopplingen frn versrad till versrad r hr ofta mera uppbruten, och sammanhanget mellan de olika avsnitten r rent associativt. (1971:207)

Denna indelning skiljer sig frn Melbergs i en del avseenden, vilket torde visa p svrigheten att entydigt dela in texten. Liksom Melberg ser Ek En Mlna-Elegis retoriska arkitektur, dels i frga om det intertextuella, det polyfona, som han p flera textstllen diskuterar, dels mer lingvistiskt i en del onomatopoetiska uttryck samt i repetitiva mnster:
Omtagningar och motivupprepningar, som fungerar som ett genomfrt system av allusioner framt och bakt, utgr ngra av de vsentligaste elementen i elegins struktur. S klingar det sdergranska citatet Ett flyktigt gonblick stal mig min framtid genom hela ingressen som en omkvdesartad omtagning. Avsnittet med minnesrekapitulationen fr sin egentliga grundton genom vxelspelet av upprepningar Och minns du, minns du Jag minns, jag minns. [...] Det tematiska genomfrandet fr sjlvfallet ofta en n strre betydelse fr verkets struktur d de ofta upprepade versraderna i Bljesng Vindsus och vgstnk / Vgsus och vindstnk med sin kiastiska effekt lngre fram varieras i detta avsnitts motsvarighet Eldsng som Eldsus och gldstnk / Gldsus och eldstnk. (1971:211f)

Det stora ledmotivet i Elegin r [...] tiden och tidsupplevelsen, skriver Ek och illustrerar detta bde genom ett avsnitt ur dikten och Ekelfs egna intentionskommentarer (1971:213). Upplevelsen av de samtidigt framflytande tidselementen utgr inte bara den kompositionella grundvisionen i Elegin utan r ocks diktens ledmotiv, som explicit varieras vid en rad tillfllen i texten (1971:213). Detta stmmer delvis med vad Berf, den senaste och mest uttmmande tematiske uttolkaren, anser, ven om denne menar att ledmotivet i stllet r ett av diktens teman, i samspel med de tv andra teman han stipulerar. I citatet av Ek ovan talas det visserligen om det tematiska genomfrandet men det r inte helt klart vad fr tema Ek avser med detta eftersom tiden hr ses som ett ledmotiv. I Anders Olssons Ekelfs nej (1983) gnas En Mlna-Elegi en del utrymme, vanligen tillsammans med andra Ekelfdikter. Olssons kommenta-

32 rer rr idn om offerriten och frlsningen p bl, som han ser gestaltad i slutet av Eldsng, en trakt i En Mlna-Elegi dr en frbrnning p bl genom citat ur Madame de Svigns brev frs in i texten (se ocks kapitel 9). Olsson talar hr ngot okonventionellt ocks om den fljande dikten i En Mlna-Elegi (jfr Thygesen ovan) nr han i anslutning till detta diskuterar avsnittet Gorgon utifrn dikotomin frbannad helig och osalig salig, som i Gorgon ges en havsanknuten gestaltning som han finner liknar en del dikter i Non serviam och Frjesng (1983:208ff). I en diskussion om molntematiken i Ekelfs diktning citerar Olsson vidare en strof ur En MlnaElegi och skriver att molnen [blir] en frmedlare av visionr intensitet i en solnedgngsscen i En Mlna-Elegi (1983:243); den scen som avses avslutar det tidigare nmnda Gorgon-avsnittet. I en uppsats av samme frfattare, Gunnars Gustspells. Om Ekelf och Joyce (1986), tas de influenser frn Joyce som kan spras i En Mlna-Elegi upp (se ven Olsson 1983:225). De citat frn och allusioner p Ibn al-Arabis texter som diktverket rymmer belyses mot bakgrund av Ibn al-Arabis sufiska hemvist och Ekelfs intresse fr denna mystiska tradition i uppsatsen Ordet henne r mitt ml: Gunnar Ekelf och Ibn al-Arabi av Jan Rets (1997). I sin avhandling Tradition och originalitet hos Gunnar Ekelf uppehller sig Anders Mortensen p ngra textstllen vid En Mlna-Elegi dels utifrn den ibland omtalade musikaliska uppfattningen av dikt, dels utifrn den eventuella pverkan frn Eliot som ocks Thygesen intresserar sig fr (Mortensen 2000:185ff, 359ff; se ocks Ekelf 1956:69). Utanfr denna vetenskapliga litteratur med reservation fr att grnserna ibland r svra att dra gnas En Mlna-Elegi en del utrymme i Anders Olssons Gunnar Ekelf (1997:78, 96, 104ff), Olof Lagercrantz Du bor i en annan vrld, men jag bor ju i samma (1994:passim), Carl Olov Sommars utmrkta och innehllsrika biografi Gunnar Ekelf (1989:frmst kapitlen 7 och 15), Gran Printz-Phlsons Solen i spegeln (1958:134ff) och Bengt Holmqvists ess Drmspelet p Mlna (1987). Holmqvist skriver aprop tiden i En Mlna-Elegi att dikten arbetar hela tiden med detta motiv, men den handlar frmst om en mystisk strvan att finna ett liv utanfr tiden (1987:56). Espmark skriver 1960 i sin anmlan i Bonniers Litterra Magasin, betitlad Ekelfs metamorfoser och kanske den mest omfngsrika recensionen, att dikten vid ett flyktigt studium kan [...] frefalla som en brokig samling skrvor, n egendomligt meningslsa, n djupt suggestiva, men alla sammanstllda lite p mf utan ngot urskiljbart mnster (1960:773; jfr Thygesen 1985). Espmark tar initialt fasta p Ekelfs egna uttalanden om tidsupplevelsen i sin bestmning av diktverkets tema men ser identitetstemat Diktens medvetande innesluter det frflutna med dess mnga dda och en-vrld-r-varje-mnniska-temat som innefattat i eller verlappande med tidstemat; invvt i alltsammans finns som framgr av citatet ocks ddstemat. Espmarks iakttagelser r allts delvis ett frebud om Berfs tre

33 teman (Espmark 1960:774 och passim). Espmark stter dessutom i en essistisk text Ekelf och den objektiva humorn (1985) just den objektiva humorn i blickfnget, det komplicerade intertextuella mnstret av olika rster hr med Joyce i fokus som finns i dikten. Ocks Horace Engdahl diskuterar i Berringens ABC (1994:164ff) dels En Mlna-Elegis olika rster, det vill sga ekon av andra texter, dels diktens delvis p detta beroende akroni, i en ess. Reidar Ekner nmner i en ess i I den havandes liv (1967:68ff) vissa motiviska likheter mellan Ekelfs dikt Panthoidens sng och En Mlna-Elegi; denna ess handlar dock till strsta delen om just Panthoidens sng. Det latinska textmaterialet i En Mlna-Elegi har versatts och kommenterats frmst av Jan Stolpe i artikeln Latrin och krkiska. Det antika materialet i Ekelfs En Mlna-Elegi (1961). Sjberg nmner ngra intressanta uppgifter om Ekelfs uppfattning om denna versttning; citatet anknyter till diskussionen om En Mlna-Elegis latinska material i 1.3 ovan:
Fr mig [] blev Stolpes arbete till stor nytta, och veterligen har mnga andra haft hjlp av hans redovisade forskarmdor, vilka Collagekonstnren sjlv [Ekelf, min anm.] dock inte var helt njd med. Han tyckte, att Stolpe hade gnat sig huvudsakligen t versttningen och inte t innebrden i texterna. [] Det r emellertid som om Ekelf inte observerat, att Stolpe hade satt in en tydlig brasklapp: han sger nmligen helt ansprkslst om sin versttning, att han inte strvat efter att stadkomma ngra anvndbara svenska motsvarigheter till detta antika vggklotter. (1992:134f)

Sjberg diskuterar det latinska textmaterialet och kommenterar i anslutning hrtill Stolpes versttning samt terger viss korrespondens med och kommentarer av Ekelf sjlv (1992). Hos Berf (1995:208ff) finns Stolpes svenska versttning samt Sjbergs engelska versttning tergivna med en inledande kommentar varfr lsaren hnvisas till dessa tre verk och de diskussioner som frs dr. Fr viktigare recensioner av En Mlna-Elegi hnvisas som tidigare nmnts till Sjberg (1973:35ff).

2.5 De fyra elementen i dikten

De flesta av de Mlnauttolkare som nmndes ovan uppmrksammar motiv eller delmotiv som vatten och eld i dikten, men det r inte alltid dessa explicit ses som delar av en elementkvartett, eller ens betraktas som element; exempelvis nmner inte Espmark i sin relativt fylliga BLM-recension verhuvudtaget ngot om elementmotivet ven om bde sten och vatten omtalas. De fyra elementen som ett tnkbart id- och motivkomplex omtalas emellertid redan av Printz-Phlson i alkemistiska ordalag: Knner sig inte Ekelf

34 mest som alkemisten som behrskar de fyra elementen och de fyra temperamenten? I En Mlna-Elegi tycks alla de fyra elementen ha sin vl berknade plats [...] (1958:108.) Viveka Heyman ser i sin anmlan av dikten i Arbetaren (1960) en mjlighet att tolka dikten utifrn de fyra elementens olika funktioner, som exempelvis vattnet, reningens element, s fullt med froreningar, frn gummi och tombuteljer till lik som driver i vassen eller elden, reningens andra element, uppenbarat i den gldande meteoren [] det terkommer som den febersjukes vision av ett outhrdligt blndande solklot. De fyra elementen nmns ven av Sjberg, mest i diskussionen av den antika quadriga som finns i En Mlna-Elegi (1973:100f, 120, se ven 1992:135), men diskuteras framfr allt och med den starkaste tematiska kopplingen av Berf, som hller dem fr gestaltande komponenter i framfr allt diktverkets tema liv och dd, srskilt den del av temat som handlar om mnniskans upplsning och frvandling efter dden (1995: 143ff). Berf noterar att samtliga fyra element har med detta att gra och de fungerar drmed i dikten som ngot slags motivkomplex med symbolisk frgning, med Berfs egna ord den zentralen Symbolkomplex der vier Elemente (1995:39). Hr skall ocks nmnas att ven Sommar i sin Ekelfbiografi uppmrksammar de fyra elementen och deras mten i En Mlna-Elegi. Sommar skriver att det i slutet av dikten r tid fr alla fyra elementen eld, vatten, jord och luft att finna varann och frenas i en mystisk enhet och renhet (1989:508). I min underskning utgr jag frn att de fyra elementen tydligt frekommer i texten som ett eller snarare fyra lexikalt uttryckt(a) motivkomplex som hjlper till att ge form och innehll till de olika teman Berf nmner. Jag utgr vidare frn att elementen r ett centralt, textlinjrt utbrett och frekvent frekommande motivkomplex i En Mlna-Elegi. De lexikala uttrycken fr de fyra elementen r nmligen mnga och olikartade i dikten, och bland annat den drmed frknippade semantiska mngfalden gr att motivkomplexet kan tnkas spela ytterligare och kanske centrala roller i uppbyggnaden av diktverkets betydelser och tolkningsmjligheter, teman inkluderade. I kapitel 3 redogr jag i strre detalj fr ngra av mina utgngspunkter i frga om detta.

2.5.1 Den tematiska analysen: tema eller motiv?

Det rder inom Mlnalitteraturen delade uppfattningar om vad som r vad i En Mlna-Elegi i frga om motiv och teman. Diktens tidstema, frankrat i Ekelfs egna uttalanden om sin text, omtalas av de flesta av diktens kommentatorer (se 2.12.4) som just ett tema. Men Gran Printz-Phlson sger till exempel att dikten har ju som vi sett ocks tiden till motiv (1958:136), och Bengt Holmqvist skriver beslktat att En Mlna-Elegi i frga om tiden och tidsupplevelsens realitet arbetar hela tiden med detta motiv (1987:

35 56).4 En stor del av En Mlna-Elegi handlar onekligen p olika vis om eller suggererar olika tidsrelaterade begrepp, men detta identifieras allts av de flesta andra Mlnakommentatorer som ett av diktens teman, av vissa dribland Sjberg och Ek rentav som huvudtemat. Olsson sin sida anvnder inte termen motiv verhuvudtaget i sin framstllning annat n i den inledande forskningsdiskussionen utan talar i stllet bara om teman (1983:13ff och passim). Olsson frklarar detta s: Begreppet motiv som det anvnds hos oss saknar bestmning vad gller estetisk funktion. (1983:14.) Kategorier som vanligen identifieras som motiv blir sledes hos Olsson teman, och fljaktligen talar han om till exempel blickens tematik, och grnsens tematik. Nu gller inte Olssons diskussion just Mlna, men hans stllningstaganden r relevanta hr eftersom Berf delvis utgr frn betydelsen av och funktionen hos tema s som Olsson utifrn J.-P. Richard formulerar dessa. I motsats till en viss begreppsfrvirring i annan Mlnaforskning och litteratur frsker Berf i ngon utstrckning definiera vad han avser med tema. Temat hos Olsson och Berf har alltid en viktig estetisk funktion i dikten, retoriskt eller strukturellt (Olsson 1983:15; Berf 1995:37); det knnetecknas ocks av att vara en dynamisk kategori; det upptrder inte bara som element i texten utan [...] som en konkret organisationsprincip fr den (Olsson 1983:15; Berf 1995:37) samt dessutom av att ing freningar med andra teman; metaforiskt skapas konstellationer av mening som bygger upp diktarens verk (Olsson 1983:15; Berf 1995:37). Berf sger sammanfattningsvis:
Themen sind fr mich Komplexe, die sich als Organisationsprinzip [...] im gesamten Text und allen Textelementen wiederfinden lassen, wodurch das Thema geradezu einen Einheit stiftenden Charakter in sich birgt und Interpretation ermglicht. (1995:38)

Berf anvnder emellertid dessutom motiv- och motivkomplexbegreppet i sin analys. Med motiv frsts d textfreteelser som framstr som konkret iakttagbara i texten och som p olika vis kan relateras till ngot tema:
Fr die einzelnen Themen werden dabei eine Reihe von Motiven und Symbolen zu diskutieren sein, die Olsson wohl auch unter den Begriff des Themas gefasst htte [...] (1995:38f)

Exempel p motiv och motivkomplex i En Mlna-Elegi r enligt Berf de fyra elementen, vgen, vandraren och trasten, vilka han p olika vis kopplar till sina postulerade teman (1995:passim). I frga om motiv och tema r min utgngspunkt att ett motiv r ngot som faktiskt och explicit beskrivs i texten, i motsats till tema som kan men
4

Printz-Phlsons kommentar r dock publicerad 1958, allts innan En Mlna-Elegi fullbordades.

36 inte behver vara explicit uttryckt. Ett exempel p detta r tidstemat i En Mlna-Elegi vilket gestaltas dels av sjlva ordet tid men ocks av andra textkomponenter. Motiv och tema skiljer sig dessutom t i frga om funktionella domner, den nrmaste strre helhet de utgr delar av. Jag diskuterar nedan i kapitel 3 i strre detalj detta och min undersknings utgngspunkter i frga om motiv, tema och en mjlig textmatris i En Mlna-Elegi.

3 Teoretiska utgngspunkter litteraturvetenskap och semantik

I underskningen frsker jag kartlgga hur enskilda ord tillsammans konstituerar ett strre semantiskt mnster i En Mlna-Elegi, ytterst ett suggererat idkomplex eller begrepp som sjlvt inte finns explicit uttryckt i texten, ett slags textmatris. Underskningen hmtar i olika omfattning inspiration och std frn Michael Riffaterres semantiskt orienterade litteraturvetenskapliga strukturalism och intertextualitet, i viss utstrckning frn olika varianter av strukturell semantik och semantisk fltteori, frn teorier om semantiska ntverk, lexikala relationer och semantiska ramar och framfr allt frn den variant av semantisk ramteori som presenteras av Lawrence W. Barsalou.5

3.1 Riffaterres semiotiska strukturalism: signifikans och matris

Att En Mlna-elegi inte r ngon primrt mimetisk text blir om inte frr uppenbart efter bara ngon sidas lsning. Alltfr mycket pekar bort frn en referentiell och verklighetsavbildande genre, till exempel metaforik, metricitet, grafisk disposition, mngtydigheter, semantiska anomalier och en ofta fragmentarisk syntax. En referentiell tolkning resulterar i en nonsensartad och abnormt beskriven verklighet. Texten syftar verhuvudtaget inte till att uppn en acceptabel likhet med ngot slags normal-kronologisk verklighet, fr att tala med Riffaterre, och orden fungerar hr inte primrt som en lnk mellan begrepp och referenter i en utomsprklig vrld. De r snarare i frsta hand en lnk till begrepp om verkligheten och till andra texter. Att lsa en sdan text mimetiskt kallar Riffaterre fr det referentiella felslutet (1991:141). Men denna lsning bildar utgngspunkt fr en djupare frstelse av detta slags texter och r ett ndvndigt led i tolkningsprocessen, menar Riffaterre (1991:142). 6
Riffaterres modell fr lyriska texters betydelsearkitektur har bildat utgngspunkt fr Erik Mesterton och Sverker Gransson (1990) i deras analyser av bland annat ngra Ekelfdikter ur samlingarna Sent p jorden och Dedikation. Mesterton och Gransson utgr hr frn centrala ider hos Riffaterre ssom matris, modell och expansion. 6 Enligt Riffaterre, Culler m. fl. kan man skilja mellan tv stadier i lsningen, den frsta heuristiska lsningen dr man prvar texten mot en mimetisk och grammatisk ram och den andra hermeneutiska eller retroaktiva nr de sprickor och avvikelser som upptcktes vid den frsta lsningen korrigeras och fylls i. Vad som upptcks och vad som fylls i beror givetvis p den enskilde lsarens lingvistiska och litterra kompetens. Se till ex5

40 De sprickor som uppstr i diskrepansen mellan en mimetisk lsning och vad texten beskriver, och som svl sammantaget som var fr sig tycks peka t olika anti-mimetiska hll, visar mot vad Riffaterre kallar textens signifikans.7 Vad r d signifikans?
Significance, to put it simply is what the poem is really about: it arises through retroactive reading when the discovery is made that representation (or mimesis) actually points to a content that would demand a different representation in nonliterary language. Yet my use of significance, however specialized, does not contradict Webster: the subtle, hidden implications of something, as distinguished from its openly expressed meaning. (1978:167)

Riffaterre sger vidare:8

Significance is [...] the readers praxis of the transformation, a realization that it is akin to playing, to acting out the liturgy of a ritual the experience of a circuitous sequence, a way of speaking that keeps revolving around a key word or matrix reduced to a marker [...]. It is a hierarchy of representations imposed upon the reader despite his personal preferences, by the greater or lesser expansion of the matrixs components, an orientation imposed upon the reader despite his linguistic habits, a bouncing from reference to reference that keeps on pushing the meaning over to a text not present in the linearity [...] (1978:12)

Signifikansen riktas ofta mot sdana texter som lmnat olika spr i en annan text, s kallade intertexter med Riffaterres terminologi hypogram som visar mot a sentence to be found elsewhere, in a place that antecedates the text [...] the hypogram (1978:46). Hypogrammen kan i sin helhet fungera
empel Riffaterre (1978:4ff) och Iser (1991:passim); fr en introduktion till och diskussion av begreppet litterr kompetens, se Culler ([1975] 1992:113ff). 7 Detta kan jmfras med Wolfgang Isers Leerstellen, tomrum som bildas i texten nr lsaren tillts eller inbjuds att sjlv fylla ut den, t. ex. genom en skissartad rumsbeskrivning eller ett icke-explicit orsaksfrhllande. P samma stt som en lexikal eller syntaktisk devians vcker en frestllning om en texts signifikans s ger Isers tomrum utrymme fr lsaren att lsa in utomtextualiter i texten (Iser 1991:passim). 8 En liknande uppfattning finns hos fornindiska poesiteoretiker som framfr allt under 8001200-talet e. Kr. med nandavardhana och Abhinavagupta som frmsta namn utvecklade den s.k. dhvani-teorin (dhvani (sanskrit) eko; suggestion). Enligt denna teori knnetecknas den mest hgklassiga lyriken av att fokusera eller hos lsaren aktualisera inte s mycket den denoterade betydelsen (abhidh) eller den verfrda eller metaforiska betydelsen (laksana) utan i stllet den suggererade betydelsen (dhvani). Denna suggererade betydelse kan manifesteras bde intertextuellt (identiska eller liknande situationer eller delar av situationer pekar mot andra texter osv) och semantiskt. Ett exempel p det senare r olika delar hos ett visst begrepp som vatten, tr, strand vilka aktualiseras av ordet brygga (av vilka bara tr ingr i vad man traditionellt menar med denotation). Matris frefaller i rtt stor utstrckning verlappa med dhvani. Fr diskussion om dhvani-teorin se till exempel Lienhard 1984; De 1988; Matilal 1990; Sharma 1968. Ett exempel p hur olika attributiva vrden kan gestalta ett frn denotationen fullstndigt vsensskilt begrepp som dhvani beskrivs i Larsson & Juntunen 2002.

41 som matris men man kan ocks tala om intertextuell signifikans ven i sdana fall dr man saknar eller har svrt att identifiera egentliga intertexter och dr olika textmnster i stllet pekar mot ett inte p samma stt textfixerat idkomplex (tminstone inte i ngon specifik text). Ett exempel p en sdan utspridd intertext kan d vara den naturfilosofiska elementlran.9 Signifikansen kan tminstone ibland sammanfattas med ett enda ord (key word), som i Riffaterres analys av en Eluard-dikt dr det i dikten aldrig frekommande ordet nothing enligt Riffaterre kan sammanfatta hela diktens semantiska strvan:
De tout ce que jai dit de moi que reste-t-il Jai conserv de faux trsors dans des armoires vides Of all I have said about myself, what is left? I have been keeping false treasures in empty wardrobes (1978:3)

Riffaterre skriver om denna dikt:

These two lines [...] owe their unity to the one word left unspoken a disillusioned nothing, the answer to the question, an answer that the speaker cannot bring himself to give in its literal form [...] In fact, the images translate into figurative language a hypothetical and tautological sentence: keep whats worth keeping [figuratively: trsors] in the place where things are kept that are worth keeping [figuratively: armoires] [...] The distressed version we have in Eluards second line negativizes the predicate, changing not only trsors into faux trsors, but also armoires into armoires vides. We are faced with a contradiction, for, in reality, treasures of illusory value would fill a closet just as well as genuine ones [...] but of course the text is not referential: the contradiction exists only in the mimesis. The phrases in question are variants of the answer's key word they repeat nothing. (1978:3f)

Ett sdant i texten outsatt uttryck hr nothing kan fungera som motor fr hela texten och kallas d med en typografiskt (och anatomiskt) frgad term matris. Matrisen som ocks kan omfatta strre textenheter n ord och fraser och ibland vara en hel (annan) text finns sjlv inte utsatt i texten; i s fall vore den ingen matris. Den framtrder endast genom sin modell och dess varianter, spr i texten som suggererar den:
9

Riffaterre skiljer mellan potentiella hypogram, som kan observeras i sprket (observable in language), och faktiska hypogram, som kan observeras i tidigare texter (1980:23). Det r ngot oklart vad den frsta typen motsvaras av men d Riffaterre knappast kan syfta allmnsprkets alla enskilda lexem i s fall vore ju allt sprk ett hypogram verkar det rimligt att till denna grupp rkna bland annat ord som ger associationer till olika slags idkomplex som har manifesterats i text men dr den ekande texten inte r identifierad utan mera r att betrakta som en del av en allmn historiskkulturell kompetens. Exempel p sdana potentiella hypogram kunde d vara eld, luft, vatten och jord medan efter eller golv inte skulle ha samma hypogramstatus. Riffaterre nmner dock att ett ord mste vara en variant av textmatrisen fr att referera till ett hypogram.

42
The poem results from the transformation of the matrix, a minimal and literal sentence, into a longer, complex, and nonliteral periphrasis. The matrix is hypothetical, being only the grammatical and lexical actualization of a structure. The matrix may be epitomized in one word, in which case the word will not appear in the text. It is always actualized in successive variants; the form of these variants is governed by the first or primary actualization, the model. Matrix, model and text are variants of the same structure. (Riffaterre 1978:19)

Mellan matrisen, modellen och de faktiska orden i en text som visar mot matrisen rder olika slags relationer (bland annat semantiska, som det strax framgr). Den frsta eller primra (first or primary) aktualiseringen av matrisen kallas modell, och kan uppenbarligen omfatta ett ord, en fras eller en sats. Det r oklart huruvida modellen alltid mste vara den kronologiskt frsta manifestationen av matrisen eller om man ocks kan mena den tydligaste och mest koncentrerade, the seed of the text, so to speak (Riffaterre 1978:20). Riffaterre exemplifierar modell och matris p en text av 1600talsjesuiten Athanasius Kircher:
Tibi vero gratias agam quo clamore? Amore more ore re. How shall I cry out my thanks to thee? [the question being addressed to the Almighty, who replies:] With thy love, thy wont, thy words, thy deeds. (1978:20)

Hr menar Riffaterre att clamore (crying out) utgr matrisens frsta aktualisering, det vill sga modellen:
The question clamore serves as a model fot the reply amore, and amore serves as a model for the entire sequence it is the seed of the text, so to speak, and summarizes it in advance. The matrix here is Thanksgiving [...] the model is crying out (to) [...] (1978:20)

Av detta verkar det som att model beskriver ett lite oklart begrepp, eftersom bde clamore och amore sgs vara modeller i kronologisk ordning; clamore tjnar som modell fr amore som i sin tur utgr modell fr hela sekvensen. Samtidigt sger Riffaterre (citerat strax ovan) att modellen r the first or primary actualization [av matrisen]. Man kan om man fljer Riffaterre allts tala dels om den textlinjrt frsta matrisaktualiseringen eller modellmanifestationen (the first variant of the model (1978:20)) som i texten ovan allts r clamore, dels om mer eller mindre tydliga modellmanifestationer senare i texten. De olika varianterna av modellen, allts de faktiska manifestationerna i texten som p olika vis (i Riffaterres exempel ovan vagt semantiskt, tydligare fonetiskt och morfologiskt) kan kopplas till den textlinjrt frsta frekomsten av modellen (eller till varandra), r relaterade till varandra genom det som Riffaterre i citatet ovan benmner expansion. Fr detta ger Riffaterre en regel: Expansion transforms the constituents of the matrix sentence into more complex forms. (1978:48.) Expansion innebr allts olika

43 frndringar i riktning mot strre komplexitet, som relativsatser i stllet fr adjektiv eller ett nomen i stllet fr ett pronomen (som i Riffaterres exempel). Ett exempel p expansion r nr modellen combats aktualiseras lite senare i en text genom varianterna victories och failings, relationer som ocks kan formuleras semantiskt, till exempel som den lexikala relationen meronymi (ej att frvxla med metonymi) (Riffaterre 1978:50; Cruse 1986:157ff). Expansion innebr enligt Riffaterre en kad komplexitet som kan vara bde syntaktisk och semantisk. I combat-fallet r den kade komplexiteten semantisk eftersom den har att gra med betydelseinnehllet. Men en linjr frteckning ver ord eller andra slags uttryck som innehllsligt r knutna till matrisens frsta aktualisering (som clamore i exemplet ovan) kan rimligen inte hela tiden uppvisa allt strre komplexitet. Rrelsen r i stllet (tminstone i en lng text som En Mlna-Elegi) pendlande och gr ibland mot strre komplexitet, ibland mot mindre. I Riffaterres eget clamore-exempel ovan r det svrt att se ngon konsekvent rrelse mot kad komplexitet. I avsnitt 3.2 redogrs fr hur termen expansion frsts i den innevarande underskningen.

3.1.1 Deskriptiva system

Hypogram som inte r hela texter men nd strre n det enskilda uttrycket benmns av Riffaterre deskriptiva system, ngra slags ibland oklart avgrnsade begreppskomplex och/eller semantiskt-lexikala ntverk dr de ingende orden har vissa gemensamma betydelsekomponenter eller med Riffaterres egna ord: The descriptive system is a network of words associated with one another around a kernel word, in accordance with the sememe of that nucleus eller som han ocks sger a grid of metonyms built around a kernel word (1978:39, 66; se ocks Riffaterre 1991:155ff). De deskriptiva systemen bygger p vad Riffaterre kallar mythologmes, ekon av allmnsprkligt och allmnutomsprkligt frankrade betydelser och distributioner som till exempel sambandet mellan gonds, poigne, serrure, tourner (gngjrn, handtag/lsvred, ls, vrida) (Riffaterre 1970:417). Deskriptiva system verlappar allts i viss utstrckning med olika formaliserade representationer av semantiska domner som flt, ntverk och ramar; klustrer av ord eller begrepp som betecknar respektive hr till samma erfarenhetsomrde och dr relationen dem emellan kan vara bland annat meronymisk (delhelhet), som i en del av Riffaterres exempel. Men med deskriptivt system menar Riffaterre ocks de otaliga (helst litterra) och i hg grad lsarindividuella associationer som ord fr med sig och som ofta utgrs av hela ting-arrangemang och situationer. Riffaterre ger ett exempel p detta:
Begreppet trd med dess olika bokstavliga och metaforiska implikationer, ger den som anvnder det en idealmodell fr vlknda associationer: frn rtter, bde

44
bokstavliga och metaforiska, till lvverk, som r skugga eller bo fr fglar eller tankar (om trdet str fr mnniskan), till tematiska variationer p trdet som mikrokosmos. Eller som det frgngna, om det symboliserar ett evigt vittne, eller som det framtida (ekollonet som blir en bild av den potentiella eken) och s vidare. Modellen [hr avses det deskriptiva systemet, min anm.] r som ett imaginrt rum, dr dess komponenter r frdelade p sdant stt att de definierar sina reciproka funktioner. (1991:155)

Det deskriptiva systemet fr exempelvis eld br enligt min uppfattning p motsvarande vis innehlla bde sociokulturellt och funktionellt betingade frestllningar om eld elden som frtr, kremeringens eld, krlek och passion, brinnande hat, brandkrsutryckningar, smrta, att mura en kakelugn osv och andra begrepp som p olika semantiska vgar r relaterade till eld, till exempel gld, ljus, spegel, skugga, rd och frg. P samma vis ingr (bland annat) eld, luft, vatten och jord i det deskriptiva systemet fr de fyra elementen som tillsammans utgr en visserligen fakultativ men nd tydlig helhet som respektive element r en kanonisk (obligatorisk) del av (Cruse 1986:157ff).

3.2 Min tillmpning av Riffaterres teorier: matris och expansion

Matrisen r enligt Riffaterre ett textimplicit begrepp som kan uttryckas antingen monolexikalt eller mer komplext tydligen ibland ocks i satsform (Riffaterre nmner nmligen the matrix sentence (1978:63, se ven 52, 59)). Matrisen suggereras av olika textkomponenter. En central komponent i detta suggererande r givetvis de enskilda orden i en text, vilka lnkas till varandra genom expansion. Expansionerna skulle ju enligt Riffaterre ka komplexiteten, ngot som kan gras bde syntaktiskt och semantiskt. Som en form av semantiskt komplexitetskande kan man, med komponentiell relationell lexikal semantik som std, till exempel betrakta olika betydelserelationer mellan ett givet uttryck, till exempel eld, och ett nytt, exempelvis bl, dr det senare ordet har ett rikare och drmed mer komplext betydelseinnehll eftersom det innefattar betydelsekomponenter som det frra saknar. En annan komplexitet r betydelserelationen mellan andas och luft, dr det senare ordet innefattas semantiskt i det frsta eftersom man inte grna kan definiera andas utan att nmna luft, tminstone inte om man avser mnniskors andning. Det r i huvudsak i sdan semantisk betydelse relationer mellan tv givna, semantiskt beslktade uttryck eller mellan ett givet uttryck och ett i detta innefattat begrepp som jag anvnder termen expansion. En invndning mot Riffaterre r som tidigare nmndes att rrelsen rimligen inte oavbrutet kan g mot strre komplexitet. Texten skulle d snart bli olslig om det inte handlar om mycket korta texter. Det har tvrtom

45 visat sig att det tminstone i En Mlna-Elegi handlar om en pendelrrelse som gr frn kad komplexitet till minskad och sedan vnder tillbaka mot kad komplexitet osv.

3.2.1 Matrisen i En Mlna-Elegi

De fyra semantiska domnerna (eller de semantiska ramarna, se 3.7) kring eld, luft, vatten och jord (dr de elementbetecknande orden eld osv, sjlva utgr expansioner av matrisen i det att de har strre betydelseinnehll) representeras med detta synstt av ett elementbetecknande ord och expansioner av detta. Elementorden utgr allts modeller fr expansionerna om man inte har som villkor att modellen mste vara den allra frsta aktualiseringen av matrisen kronologiskt sett. De semantiska ramarna kring eld och de tre vriga elementen har ofta mer avlgsna textmanifestationer n sjlva elementorden, vilka dyker upp i texten relativt terkommande. Alla ord som kan knytas till ngon av de fyra semantiska ramarna utgr varianter av bde modellen och via denna ocks av matrisen, eller som Riffaterre uttrycker det, a variation on an invariant (1978:3). Den invarianta matrisen frekommer allts aldrig sjlv i texten utan bara genom olika lexikala spr, varianter. Ett uttryck som bevisligen inte frekommer i En Mlna-Elegi r frasen de fyra elementen. Men de olika uttrycken eld osv, suggererar denna fras eftersom det finns en delhelhetsrelation mellan luft osv, och de fyra elementen, och samtliga fyra element tydligt beskrivs i texten. Kan man drfr betrakta de fyra elementen som textens matris? Frasen nmns bevisligen inte i texten och r som helhet betraktad fakultativ, det vill sga den lexikala relationen mellan luft osv och de fyra elementen frgas av det encyklopediska faktum att vart och ett av elementen kan frekomma utan att helheten samtidigt r present. Blir detta en alltfr explicit eller fakultativ matris? Knappast mer n Riffaterres Thanksgiving. Ett problem blir att matrisen enligt Riffaterre ska generera allt textinnehll (Riffaterre 1978, 1991). Men de fyra elementen kan kanske inte sgas generera teman som liv och dd, tid, eller identitet och anonymitet (frutsatt att man accepterar dessa teman); de r snarare gestaltande komponenter i teman (se nedan i 3.2.2). Eftersom den totalgenerativa rrelsen hur som helst inte kan tas alltfr mycket ad notam (vilket jag anser framgr bland annat av de tv citerade Riffaterre-exemplen), finns det emellertid inget som hindrar att de fyra elementen kan formuleras som En Mlna-Elegis matris. Denna relativt textytnra matris kan sedan bilda utgngspunkt fr olika tolkningar av mer eller mindre abstrakta teman som till exempel Berfs tid respektive liv och dd. Dessa tolkningar ser givetvis olika ut beroende p lsarens litterra kompetens och kan ocks skilja sig t hos samme lsare vid olika tidpunkter. Olika tolkningar behver heller inte utesluta varandra; det finns till exempel ett tydligt samband mellan de tv som

46 nyss nmndes. Mindre textexplicita begrepp n tid, som kretsloppet och cyklicitet eller det i religis mening mystiska rummet samsra, som enligt min uppfattning tydligt gestaltas av olika textkomponenter blir d ocks ngra slags tolkade teman som kan jmstllas eller flyter ihop med andra teman som exempelvis tid (se samsra i MacDonell [1954] 1979; MonierWilliams [1899] 1984). Matrisen r med detta synstt vgs nde semantiskt sett; drutver sker tolkningar i egentlig mening. Men de fyra elementen suggererar onekligen bland annat just cyklicitet och kretslopp, till exempel genom att elementens nrvaro varierar under olika tider p dygnet och under olika rstider (elden i form av ljus och vrme p dagen och sommaren, luft som blst p vren och hsten, vatten som sn p vintern osv), dessutom genom att i sin egenskap av den materiella vrldens yttersta bestndsdelar (enligt den sammanfattande diskussionen i kapitel 1) vara delar av en antik men kanske framfr allt hinduisk kosmologi.10 Matrisens frsta aktualisering i En Mlna-Elegi, modellen, kan spras redan i det inledande partiet av dikten (Text 1 i Bilaga). I dessa rader aktualiseras de fyra elementen p olika semantiska vgar av blad (jord), snar, tar, glar och vgstnk (vatten), rda, gula, somras och kylig (eld) samt gr och vind (luft). Men hur hnger det semantisktlexikala komplexet och matrisen de fyra elementen ihop med En MlnaElegis motiv och teman?

3.2.2 Motiv, motivkomplex och teman

Det elementanknutna ordmaterialet i sjlva diktverket r dels de fyra orden eld osv, dels andra ord som har varierande innehllsliga samband med dem. Med en definition av expansion som inte stller ngra krav p textlinjr komplexitetskning kan man betrakta alla dessa andra ord som expansioner av de grundlggande elementorden, allts eld osv. Det ljus- och vrmerelaterade ordet lampett blir med detta synstt en expansion av eld. Elementen utgr fyra separata motiv som explicit gestaltas i texten. Men till exempel eldmotivet beskrivs som antytts ovan inte bara av ordet eld, luftmotivet av luft osv, utan ocks av p olika vis semantiskt relaterade ord som lampett, gld och brinna respektive vind och dven. De fyra motiven r drfr snaraDetta vittnar religisa och hgt skattade texter som Rigveda och Bibeln om. I Rigveda heter det till exempel i skapelsehymnen Nsadya: There was neither non-existence nor existence then, there was neither the realm of space nor the sky which is beyond [...] There was no distinguishing sign of night nor of day. That one breathed, windless, by its own impulse [...] Darkness was hidden by darkness in the beginning; with no distinguishing sign, all this was water. The life force that was covered with emptiness, that one arose through the power of heat [] Se Rigveda (1984:25). Se ocks von Glasenapp (1967, 1980); Basham (1967:232ff, 386ff).
10

47 re ett motivkomplex, dr exempelvis huvudmotivet eld innefattar delmotiv som ljus, vrme och huvudmotivet vatten delmotiv som fiskar och vattendrag. Att de fyra elementen verkligen utgr motiv i En Mlna-Elegi tycks de flesta mlnologer vara verens om (se kapitel 1 och 2). Matrisaktualisering och motiv sammanfaller i detta fall, men behver inte gra det. Alla aktualiseringar av matrisen r inte motiv i sprklig mening i En Mlna-Elegi finns till exempel vinjetter som r matrisaktualiseringar och lngt ifrn alla motiv r matrisaktualiseringar. Det r, till exempel, tveksamt om det tentativa motivet de lytta r en matrisaktualisering. Hur Berfs tre teman (se kapitel 2) skall relateras till matris, expansioner och motiv r komplicerat. Berf sjlv skriver att fr de enskilda temana werden dabei eine Reihe von Motiven und Symbolen zu diskutieren sein (1995:39) men definierar inte vad han egentligen menar med Motiv. Min utgngspunkt r att ett motiv r ngot som avbildas i texten, ngot som faktiskt och explicit beskrivs, i motsats till tema och matris som i stllet i olika grad suggereras av olika textkomponenter, dr matrisen i motsats till temat verhuvudtaget inte fr vara explicit uttryckt i texten. Skillnaden pminner en del om dikotomin uttryckinnehll hos ett ord dr motivet skulle motsvara uttryckssidan, temat innehllssidan. Ett motiv kan men behver inte ha ngon funktion i en hierarkiskt hgre struktur (som till exempel ett tema), men exemplet med motivkomplexet fgelntrastenurtidsfgeln Archaeopteryx visar hur ett motiv, eller som i detta fall ett motivkomplex, kan ing som konstituent i ett tema, hr frmst Berfs identitet och anonymitet samt liv och dd. Motiv och ledmotiv (vilket trastkomplexet snarare r exempel p) kan allts vara en del av ett temas gestaltning. De kan dessutom fungera som symboler och symbolkomplex. I frga om de fyra elementen vljer Berf som nmnts att beteckna dem som just ett zentralen Symbolkomplex der vier Elemente (1995:39). Riktigt var man skall placera teman i en texthierarki verkar inte helt klart, men det r uppenbart att Berfs tre teman befinner sig p en annan niv n motiven. Motiv har (i vissa fall) temat som funktionell domn medan teman dremot knappast kan ha motiv som funktionell domn. Matrisen dremot tycks bde kunna ing i och generera teman samtidigt som den sjlv r ett motiv; skillnaden mellan matris och motiv r som nmnts graden av explicithet i texten, medan matris och tema skiljer sig t genom att temat kan vara explicit lexikalt uttryckt i texten. Detta r fallet med diktverkets tidstema som ju frutom av mer dolda uttryck ven gestaltas av sjlva ordet tid, ngot som mste betyda att matris liksom motiv r ett slags genererande konstituent i tematiken. Man vgar konstaterandet att motiv, teman och matris r olika saker och att de delvis lper genom texten p olika ledder och framtrder p olika stt. Skillnaden i frga om funktionella domner r dock uppenbar.

48 Man kan emellertid som Riffaterre knappast stlla kravet p matrisen att den ska generera allting i texten. En text kan ju handla om flera olika saker ven om en semantisk tyngdpunkt ofta kan sknjas. Med ett sdant liberalt synstt kan man utg frn att matrisen genererar en modell inklusive dennas expansioner och att detta r ngot centralt i diktverket. I En Mlna-Elegi r det tydligt att matrisen de fyra elementen r ett idkomplex som framtrder genom lexikala spr i texten. De fyra elementen ingr samtidigt i flera av verkets teman, var fr sig eller sammantaget. Motivet eld ingr till exempel som gestaltande delkomponent i temat liv och dd och ven i tid; jorden och vattnet i liv och dd, luften i identitet och anonymitet osv (Berf 1995: passim).

3.3 Likheter och olikheter mellan Riffaterres deskriptiva system och semantiska beskrivningsmodeller
ven om En Mlna-Elegi, vilket diskuterats ovan, r en sprkligt ytterst heterogen text, utgrs den onekligen till stor del av svenska ord, vilka aktualiserar olika bakomliggande begrepp. Eftersom det i hg grad r just ord och inte grammatiska morfem eller fonem som aktualiserar begrepp medan strre enheter som fraser rymmer flera ord och drigenom ocks vanligen vcker flera begrepp till liv kan diktverket med frdel analyseras utifrn just orden. Av den anledningen har det varit centralt i underskningen dels att finna en reliabel metod fr hur ordurvalet, vars resultat ju utgr tolkningsunderlaget, skall gras, dels att finna en semantisk beskrivningsmodell som med ngon systematik fngar relationerna mellan orden inom de fyra utvalda motiven. Riffaterres id om att vissa av orden i en text suggererar ett bakomliggande och sammanhllande semantiskt verordnat begrepp, matrisen, r med elementr komponentiell semantikkunskap i minnet fullt rimlig. Om en text innehller orden skida, is, kall, sngubbe, ploga och jullov kan man utan tvekan sga att texten genom dessa ord, med strre eller mindre dominans beroende p texthelheten och dess vriga innehll, hos de flesta lsare frammanar begreppet eller det deskriptiva systemet vinter; vissa av orden innefattar rentav detta som ett obligatoriskt begrepp s att det knappast gr att frst innebrden utan att vinter (eller ordet vinter) aktualiseras i det mentala lexikonet (se mera om detta nedan i detta kapitel). I det deskriptiva systemet fr vinter ingr allts dessa ord samt med varierande avstnd och relation till vinter ocks ord som klke, brodd, skotta, skare, januari, slaskig och vit. I frga om sjlva ordurvalet vilka ord i en viss text kan sgas aktualisera ett visst begrepp, och med vilken grad av ndvndighet? finner jag emellertid Riffaterres id om deskriptiva system metodiskt otillrcklig,

49 eftersom den saknar ett definierat tillvgagngsstt och r svr att operationalisera d den i mycket bygger p en litterrt hgkompetent lsares kunskap. Det finns med andra ord ingen garanti fr frnvaro av olika idiosynkrasier vilket gr att sjlva tolkningsunderlaget riskerar att bli oskarpt i konturerna och den drmed sammanhngande tolkningen i och med det kan bli godtycklig och subjektiv, drmed ocks mindre allmngiltig. Att bestmma ordmaterialets grnser intuitivt pverkar givetvis reliabiliteten negativt (vilket dremot inte behver glla validiteten). Man kan inte heller utg frn att alla ord som str i texten redan frn brjan vilken brjan i s fall? r utvalda av frfattaren och drmed ocks semantiskt jmstllda och relevanta. Olika ord i texten hr till olika semantiska domner och vissa ord har inget eller ett mycket tunt betydelseinnehll; den semantiska koherensen kan allts inte tas fr given. Fr att f fram ett tolkningsunderlag med ett mer objektivt givet semantiskt innehll behvs drfr en semantisk teori som dels r lexikal (en beskrivningsmodell som kan kopplas till enskilda ord), dels tillter att och kan redogra fr hur ord frn olika ordklasser kan relateras till varandra inom de semantiska domner de kan fras eller har frts till. I avsnitt 3.4 3.6 diskuterar jag tre komponentiellt orienterade semantiska beskrivningsmodeller som alla sysslar med semantiska relationer, det vill sga relationer som handlar om ordens betydelsesida. Innan dess kan emellertid en kort reflektion ver grundlggande likheter och skillnader mellan Riffaterres deskriptiva system och mer semantiskt grundade beskrivningsmodeller som semantiska flt och semantiska ramar vara p sin plats. Bde detta slags beskrivningsmodeller och deskriptiva system innefattar eller kan lnkas till begreppsklustrar (aktualiserbara monolexikalt eller genom strre enheter) som hr ihop semantiskt och encyklopediskt, de deskriptiva systemen dessutom associativt och intertextuellt. Det framgr att Riffaterre i viss mn har haft formaliserade semantiska beskrivningsmodeller av komponentiellt slag fr gonen; han talar p flera stllen om semem, nucleus och connotations (1978:passim). Semantiska ramar av det slag jag arbetar med i underskningen rymmer dels traditionella semantiska relationer som hyponymi, meronymi, synonymi och antonymi, dels olika encyklopediskt frgade relationer som frekomstplats och funktion. Samtliga dessa kan beskrivas genom attribut och vrden till dessa (se 3.6). Sdana relationer ryms till viss del ven inom deskriptiva system. Ett deskriptivt system kan emellertid uppvisa luckor dr semantiska relationer eller ramar skulle medge eller krva ett strre utbud. Samtidigt finns det inom de deskriptiva systemen plats fr associativt lnkade begrepp som inte alls hr till samma begreppsdomn. Det deskriptiva systemet fr pple skulle vad jag kan bedma kunna innehlla semantiskt avlgsna uttryck som kunskap, synd och frgiftning, medan det r mer oskert om semantiskt nrstende slktingar som plommon eller trdgrd, hst och rd

50 kommer med. Det deskriptiva systemet r allts i vissa avseenden ett rikare system, eller ntverk, i jmfrelse med semantiska flt, ramar och andra typer av semantiskt grundade beskrivningsmodeller. Men priset fr detta verkar vara att man riskerar att frlora uppenbart semantiskt nrliggande ord och begrepp. Det semantiska fltet fr ordet frukt innehller frutom pple till exempel pron och plommon inklusive ord som betecknar en rad typer av sdana frukter. Den semantiska ramen fr frukt innehller dessutom attribut som Vxtplats, Skrdetid, Mognadstid, Anvndningsomrde, Tillbehr till och vrden till dessa attribut som till exempel trd, hst, kort, marmelad osv. Deskriptiva system och de nmnda semantiska systemen r drfr bara delvis verlappande. Riffaterre skriver om betydelserelationer inom de deskriptiva systemen:
The descriptive system is a network of words associated with one another around a kernel word, in accordance with the sememe of that nucleus. So strong are these relationships that any such metonym can serve as metaphor for the ensemble [min kurs.], and at any point in the text where the system is made implicit, the reader can fill in gaps in an orderly way in order to reconstitute the whole representation from that metonym in conformity with the grammar of the pertinent stereotypes. (1978:39f)

Detta metonymikriterium r knappast tillmpbart inom semantiska beskrivningssystem annat n vid (vissa fall av) ord som str i en meronymisk relation till varandra (Cruse 1986:157ff). Ett av Riffaterres egna exempel med ankaret och det spirande sdeskornet som metonymer fr (och allts hrande till det deskriptiva systemet fr) hopp frefaller dessutom snarare vara metaforer (Riffaterre 1991:156). De tre substantiven ankare, sdeskorn och hopp (och ordens bakomliggande begrepp) hr hur som helst, med det synstt som skisserats ovan, hemma inom svl olika semantiska flt som ramar, i varje fall om man av ngon anledning inte vill formulera attributet Symboliseras av inom den semantiska ramen fr hopp. Dremot har de en gemensam symbol- och metaforfunktion i litteraturen. De olika systemen Riffaterres och de semantiska fngar till viss del olika saker. Vad de deskriptiva systemen vinner i validitet riskerar de att frlora i reliabilitet, och vice versa. Kanske kunde man sammanfatta olikheterna genom att sga att deskriptiva system hmtar nring ur sknlitteraturen medan semantiska ramar i strre utstrckning grundar sig p encyklopediska frhllanden. I syfte att bde behlla och operationalisera ngot av Riffaterres ider om deskriptiva system, matris och expansion har jag vnt mig till sprkvetenskapliga teorier och beskrivningsmodeller som med skiftande perspektiv frklarar relationer mellan ord sinsemellan och ven hur olika begrepp ryms i ord. Eftersom mitt specifika syfte r att kartlgga det lexikala underlaget fr ett av diktverkets motivkomplex har jag vidare givetvis ocks velat extrahera ett lexikalt tolkningsunderlag i vilket s mnga semantiskt relevanta ord som mjligt kan infrlivas. De teorier som drvidlag har haft betydelse

51 fr underskningen var initialt teorier om semantiska flt, vilkas otillrcklighet fr mitt syfte ledde vidare till cobweb-teorier, som i sin tur visade mot den teori och beskrivningsmodell som anvnts i underskningen, nmligen (en variant av) semantisk ram-teori. terstoden av innevarande kapitel gnas drfr t diskussion och presentation av dessa olika teorier, dr av frklarliga skl teorier om semantiska ramar str i centrum. Det kan dock finnas en kontrastiv pong med att ocks ge en kort redogrelse fr de tv andra teorierna eftersom dessa bildar utgngspunkten fr mitt slutliga val av semantisk beskrivningsmodell. Metoden fr ordurval redovisas detaljerat och exemplifieras i kapitel 4.

3.4 Semantiska flt

Utifrn de Saussures strukturalistiska sprksyn brjade teorier om semantiska flt att formuleras p 1930-talet, frmst inom tysk sprkforskning med namn som Trier, Porzig, Jolles och Ipsen. En tidig definition av fltbegreppet ger Trier 1934 (hr citerad ur Geckeler 1971):
Felder sind die zwischen den Einzelworten und dem Wortschatzganzen lebendigen sprachlichen Wirklichkeiten, die als Teilganze mit dem Wort das Merkmal gemeinsam haben, da sie sich ergliedern, mit dem Wortschatz hingegen, da sie sich ausgliedern. Die Ordnungshhe ist dabei gleichgltig. ([1934:430] 1971:105)

Det som knnetecknar ett semantiskt flt r enligt Trier dels ordens semantiska samhrighet, det vill sga att de hr till samma Sinnbezirk (ungefr erfarenhetsomrde, se till exempel Geckeler 1971:104), dels ordens inbrdes beroende av varandra inom fltet. Flten r synkrona organisationer dr de ingende orden vid varje enskild tid har vissa semantiska vrden. Nr dessa vrden ndras och ett uttryck genomgr en betydelsefrndring, pverkar det fltets vriga uttryck. Med andra ord s har inget ord sin betydelse isolerat utan frst i relation till vriga ord inom det aktuella fltet. Jede diachronische Verschiebung eines Zeichens wird das ganze Gruppe in Unruhe und Bewegung versetzen solange, bis das Gleichgewicht der Zeichen untereinander in der Reprsentation des inhaltlichen Komplexes wieder hergestellt ist, skriver Trier (1932:12). Triers teori mttes av viss kritik, som bland annat gllde just denna helhetsprincip och den med denna sammanhngande Prinzip der Wechselbestimmtheit, allts att den enskilda ordet fr sin betydelse frst i relation till fltets vriga ord. Geckeler skriver om detta:
Nun haben wiederum erst die neuesten Forschungen der modernen Semantik gezeigt, wie die Bedeutungsverhltnisse im Wortfeld liegen. Es ist also nicht so, da sich die volle Bedeutung eines Lexems ausschlielich durch seine Beziehungen zu den Feldnachbarn konstituiert. Vielmehr kommt dem Wortfeld eine Gesamtbedeutung zu, die durch das Archilexem das aber nicht fr jedes

52
Wortfeld wirklich lexikalisch ausgeprgt zu sein braucht zum Ausdruck kommen kann. Die inhaltliche Bestimmung durch die Wortfeldglieder liefert gerade die differentiell Bedeutung der einzelnen Lexeme. Dies bedeutet, da die Glieder eines Wortfeldes eine gemeinsame inhaltliche Grundlage, sozusagen eine Art gemeinsamen Nenner, besitzen [], da aber fr jedes Glied eine oder mehrere zustzliche Bestimmungen zu dieser gemeinsamen Basis dazukommen, die es im Rahmen der Gesamtkonstellation inhaltlich differenzieren (differentielle Bedeutung). (1971:121)

Ocks en frame-orienterad semantikteoretiker som Charles Fillmore avfrdar i senare tid idn om ordens inbrdes beroende av varandra fr betydelsebildningen:
The word field theory, taken literally, would predict that the English word hypotenuse and its German homograph have different meanings, because only in the German case do there exist relevant lexical partners for the mutual defining to have its effect. It would further be predicted that the German school child who knows the word hypotenuse but unlike his classmates has not yet learned the word kathete does not have the same meaning for the former that his companions do. This, of course, cannot be believed. (1985:229)

Annan kritik har gllt bland annat fltens frmodat symmetriska struktur och das Prinzip der Lckenlosigkeit, det vill sga idn om att alla bakomliggande begrepp inom ett semantiskt flt mste vara monolexikalt uttryckta i fltet (Geckeler 1971:116ff). I vad mn denna kritik beror p en sammanblandning av semantiska flt och konceptuella flt fr vara osagt. Med semantiskt flt (semantic field) avses som regel kategorier av lexikalt uttryckta begrepp inom ett konceptuellt flt (Lehrer & Kittay 1992; Grandy 1992; Barsalou 1992). I svensk forskning anvnds uttrycket semantiskt flt medan det i tysk litteratur oftast talas om Wortfeld eller lexikalisches Feld. Det semantiska fltet utgrs allts av ord. Det konceptuella fltet dremot utgrs av begrepp som inte alltid kan uttryckas monolexikalt. Nr det fortsttningsvis talas om semantiska flt avses i enlighet med praxis monolexikalt uttryckta delar av en begreppsdomn. Om ett begrepp inom ett konceptuellt flt inte kan uttryckas monolexikalt freligger ett lexical gap (Barsalou 1992:63). Det finns till exempel inget monolexem inom det konceptuella fltet djur (animal hos Barsalou) som betecknar begreppet kastrerad hund av hankn som inte r vuxen (dogmaleinfantneutered, Barsalou 1992:63) utan man fr i stllet beskriva detta begrepp med mer komplexa fraser.

3.4.1 Skissering av ett semantiskt flt p strukturella grunder

Vilken r det semantiska fltets organisationsprincip och vad r det som frenar de ingende orden? Geckeler (1971:177ff) skisserar, influerad av

53 Coseriu, hur ett strukturellt organiserat semantiskt flt skulle kunna se ut. Med Coserius ord r ett semantiskt flt in struktureller Hinsicht ein lexikalisches Paradigma, das durch die Aufteilung eines lexikalischen Inhaltskontinuums unter verschiedene in der Sprache als Wrter gegebene Einheten entsteht, die durch einfache inhaltsunterscheidende Zge in unmittelbarer Opposition zueinander stehen (Coseriu 1967:294). Vad Coseriu diskuterar r en vidareutveckling av den Trierska fltmodellen med avseende p terminologi och metod. De huvudkategorier som ordfltsteorin br bygga p r enligt Coseriu lexem, arkilexem, sem och klassem (Coserius termer i min versttning). Av dessa kan arkilexem och sem behva ngon frklaring. Coseriu menar att det fr vissa semantiska flt finns ett arkilexem. Arkilexemet fr de franska orden (substantiven) chaise, fauteuil, tabouret, canap och pouf (stol, ftlj, taburett/pall, kanap/soffa och puff) skulle vara sige (ste/sits/sittplats), medan en adjektivisk ordgrupp som vieux, ancien, jeune och neuf (gammal, gammal/antik, ung och ny) skulle sakna arkilexem. Hr finns vissa berringspunkter med Riffaterres ider fr Coseriu sger fljande: Eine Einheit, die dem ganzen Inhalt eines Wortfeldes entspricht, ist ein Archilexem. (1967:294.) Arkilexemet blir d med ndvndighet en hyperonym till de andra orden inom fltet, vilka relateras till varandra genom gemensamma respektive oppositionella semantiska srdrag. Frekomsten respektive frnvaron av arkilexem verkar vara bde sprkspecifik och beroende av hur man stller sig till ordklasser inom flten. S har till exempel Viberg (1980, 1984) i sina underskningar av vissa verbflt i svenskan adjektiv eller substantiv som arkilexem, det vill sga etiketter fr hela det semantiska fltet. Men frgan r om dessa kanske br kallas ngot annat. Viberg sjlv anvnder inte termen arkilexem och uttrycket kanske br reserveras fr just hyperonymer med delvis samma betydelsekomponenter som de andra orden inom fltet. Detta leder ver till nsta av Coserius centrala begrepp inom ordfltsteorin om vilket det heter: Die (kleinsten) inhaltsunterscheidenden Zge bei der Inhaltsanalyse knnen Seme genannt werden. (1967:294.) Ordet fauteuil (svenska ftlj) kan d enligt ett exempel tergivet av Geckeler analyseras som bestende av semerna med ryggstd, p ftter/ben,fr en (1) person, med armstd och det mer funktionellt orienterade semet fr att sitta i. Ett semantiskt flt r helt enkelt en grupp ord dr ett visst antal semer (i svenskan anvnds vanligen beteckningarna semantiska srdrag eller betydelsekomponenter) r gemensamma fr samtliga ord (Geckeler 1971: 216). Ett svenskt exempel p sdana semantiska flt r de tidigare nmnda verbflten hos Viberg, dr srdragen (semerna) uttrycks till exempel med prepositionsfraser s att kisa beskrivs som titta med halvslutna, hopknipna gon medan snegla beskrivs som titta med gonen riktade t sidan, ett

54 verskdligt och informativt stt att beskriva betydelsen hos ord inom samma semantiska flt (1980:54). Priset fr denna verskdlighet och symmetri verkar emellertid vara att det semantiska fltet begrnsas till att utgra en taxonomi med begrnsad semantisk rckvidd. De semantiska srdragen r bara relevanta fr ord som hr till samma verordnade kategori. Teorier om semantiska flt tycks inte kunna redogra fr vissa relationer mellan ord som uppenbarligen hr till samma begreppsdomn, till exempel eldbrinna eller solgul. Ett semantiskt flt representerar sledes bara en begrnsad, ordklasshomogen del av ett konceptuellt flt eller en begreppsdomn. De semantiska relationer som dominerar inom de semantiska flten r helt fljdriktigt komponentiellt orienterade relationer som hyponymi och antonymi. Denna begrnsning gr emellertid att semantiska flt inte r den bst lmpade beskrivningsmodellen fr att beskriva relationer mellan semantiskt beslktade ord, tminstone inte om syftet r att frska extrahera ett lexikalt tolkningsunderlag ur En Mlna-elegi, dr s mnga i sammanhanget semantiskt relevanta ord som mjligt kommer med.

3.5 Ngra andra teorier om semantiska flt och ntverk

Att ord grupperar sig utifrn vissa gemensamma betydelsenmnare i sprkbrukarens inre verkar de flesta semantikteorier vara verens om, oavsett om de skall kallas semer, semantiska srdrag eller betydelsekomponenter. Men frgan r hur dessa gemensamma semantiska egenskaper ser ut och vad de grundas p. Finns de, som fresprkarna fr srdragsynsttet menar, inherenta i orden som ngra slags betydelseatomer, vilket d vanligen skulle frutstta gemensam kategoritillhrighet? Eller har de att gra med de mjliga referenternas funktion eller distribution i den utomsprkliga vrlden eller bde och? Aitchison diskuterar dessa tv huvudteorier om hur ord relateras till varandra i det mentala lexikonet (1994:73ff). Enligt det ena betraktelsesttet, The Primordial Atomic Globule Hunt, existerar det i en preordvrld ngra slags grundlggande semantiska betydelseatomer, semantic primitives av vilka sprkbrukaren konstruerar semantiskt mer komplexa begrepp. Sdana primitiva srdrag eller begrepp skulle knnetecknas av att i motsats till andra begrepp inte kunna snderdelas i mindre betydelsekomponenter. Ngra sdana betydelseatomer skulle kunna vara till exempel VARM och LEVANDE. Innehllsligt beslktade ord skulle d ha ngot eller ngra srdrag gemensamma, ju fler desto strre typlikhet inom en given kategori. Detta synstt genomsyrar uppenbarligen ofta fltteorierna eftersom flten ju utgrs av ord med just vissa betydelsekomponenter gemensamma varav vissa enligt betydelseatomteoritikerna skulle kunna tnkas vara

55 sdana grundlggande komponenter, till exempel levande. Begreppet bord (fr att lna ett av Aitchisons exempel) skulle till exempel kunna dekomponeras i de semantiska primitiverna HRD, HORISONTELL, FRBINDELSE. Men dessa varseblivningsrelaterade grundlggande komponenter sger bara ngot om hur bordet percipieras och mste drfr kompletteras med uppgifter om exempelvis frekomst och anvndningsomrde i den utomsprkliga vrlden fr att ordets hela betydelse skall fngas. Dessutom r inte alla freteelser mjliga att percipiera, skriver Aitchison. Hur skall man till exempel formulera betydelsekomponenter och/eller semantiska primitiver fr mindre perceptuerbara begrepp betecknade av verb som promise, predict och disagree (1994:75ff)? Teorierna om semantiska primitiver mynnar, enligt Aitchison, ut i att i den mn sdana skulle kunna finnas s r de mest tillmpbara p perceptionsrelaterade objekt, vilka utgr endast en del av alla objekt. Dessutom beskriver de bara de sinnesrelaterade dimensionerna hos begreppen. Aitchisons slutsats blir att detta slags betydelseatomer inte frekommer i det mentala lexikonet utan mest har naturvetenskapligt frgat nsketnkande och sammanblandning med liknande system som kemins periodiska system och fonologins srdragssystem att tacka fr sin uppkomst. Att det existerar ngot slags fr olika begrepp obligatoriska betydelsekomponenter som dock inte behver ha status som odelbara primitiver r vlknt och visas bland annat av Persson, som beskriver hur kvinna kan plockas isr i komponenter som KVINNLIG, VUXEN, MNSKLIG (1990:18ff). Dessa tre r vad Persson kallar categorical concepts, begrepp eller betydelsekomponenter som mste aktualiseras vid frstelsen av ordet kvinna (1990:20). Detta visas av att man inte kan ta bort ngon av dem med mindre n att ordet beskriver en helt annan kategori, till exempel alla kvinnliga vuxna dggdjur inklusive ston, kor, suggor, eller alla mnniskor av kvinnokn inrknat nyfdda flickor, eller alla vuxna mnniskor av bda knen. Men ocks sdana dekonstruerade och betydelseinnehllsmssigt tunna begrepp vertikal, hrd, vuxen aktualiserar med varierande styrka andra begrepp, till exempel sdana kategorier och objekt som kan inneha egenskapen i frga. En del av allt detta pekar bort frn den strukturella och komponentiella ordfltsteorin mot ett mindre formaliserat synstt. Aitchison diskuterar en sdan beskrivningsmodell fr ordrelationer, sammanfattande benmnd cobweb theories (spindelvvsteorier). Hur r d ordbetydelser relaterade till varandra enligt dessa teorier? Words are not assembled out of a common store of semantic primitives, we decided. So how are they related to one another? Perhaps we should imagine them as linked together in a gigantic multi-dimensional cobweb, in which every item is attached to scores of others, skriver Aitchison (1994:82). Om ord ofta frekommer tillsammans i den praktiska sprkanvndningen liksom vissa referenter i den utomsprk-

56 liga verkligheten gr det, som till exempel penpencilenvelopepostage stamp eller moonstars, br de utveckla starkare lnkar n ord som inte betecknar frequently associated items (1994:82f). Dessa ntverksteorier bygger allts i stor utstrckning p antagandet att olika freteelser, genom samfrekomst i sprk och/eller samfrekomst av referenter, r mer eller mindre starkt associerade med varandra och att ord med frekvent samfrekomst kan bilda ngon form av semantiska domner och drmed sammanhngande lexikala ntverk. Detta motsger inte existensen av betydelsekomponenter av typen MANLIG eller KVINNLIG, oavsett om man vill kalla dem fr just (obligatoriska eller fakultativa/prototypiska) betydelsekomponenter eller semantiska primitiver. Men en skillnad gentemot den strukturella semantikens komponentbaserade flt r att det hr inom samma flt eller snarare ntverk kan finnas ord med en ganska vag funktions- eller/och distributionsbaserad gemensam nmnare. Vilka ord som associeras med vilka kan man f en id om genom till exempel enkla ordassociationstest. Av 1.000 informanter uppgav ver hlften som frsta respons p till exempel hammer och white orden nail respektive black, och mer n tre fjrdedelar fick som frsta association queen av king och girl av boy (Aitchison 1994:83). Aitchison formulerar emellertid en del kritik mot ordassociationstest som speglar av det mentala lexikonets organisation:
Can we build up a detailed mental map from these responses? Unfortunately not, in spite of the enormous amount of information available from word association experiments. [...] First, thinking up an immediate response to just one word is a somewhat unnatural kind of activity, so may not reflect ordinary speech processes. Second, the standard results can be altered quite dramatically by presenting a word in a group, rather than alone. People normally respond to the word moon with items such as sun, night and star. But if moon is presented alongside words such as elephant, hall, whale, stadium, subjects tend to reply with the word big. [] If a words associations can be changed so easily by the context, then it is possibly wrong to assume that we can ever lay down fixed and detailed pathways linking words in the mental lexicon. But the most serious shortcoming of word association experiments is that they cannot tell us about the probable structure of the human word-web. This is partly because each person is asked for only one response of a particular word, and partly because the links between words are multifarous. For example, the ten most common responses to butter were bread (the commonest), then yellow, soft, fat, food, knife, eggs, cream, milk, cheese. [...] These responses represent several different types of link: bread is eaten alongside butter, yellow and soft describe butter, whereas cream, eggs, milk and cheese are other kinds of dairy food. (1994:83f)

3.5.1 Ngra betydelserelationer inom cobweb-ntverk

Kopplingarna mellan ord i det associativt grundade cobweb-ntverket kan som Aitchisoncitatet ovan antyder vara av mnga olika slag. I vissa fall kan

57 man formulera vedertagna lexikala relationer som hyponymi, meronymi och synonymi; i andra r kopplingen mellan testord och responsord ngot mer associativ och beskriver specifikationer till olika attribut som frekomstplats, frmga, resultat, osv. Aitchison urskiljer tre -nymi-relationer och ytterligare ett annat slags relation som mest frekventa mellan testord och respons: ko-hyponymi (co-ordination), till exempel nr testordet salt ger responsordet pepper (dr orden r sidoordnade hyponymer till en implicit hyperonym, hr frslagsvis spices); kollokation, till exempel salt water och bright red; hyperonymi (Aitchisons term r super-ordination) samt synonymi (1994:84ff). Av dessa r enligt Aitchison lnkarna mellan koordinerade uttryck samt de kollokationella lnkarna srskilt starka. Kollokationer kan ha sin styrka i och med att uttrycken oftast speglar faktiska frhllanden i en utomsprklig vrld eller ett mer eller mindre lexikaliserat sprkbruk. Absoluta synonymer r enligt Aitchison sllsynta men i de fall dr ord r helt utbytbara r lnkarna i det mentala lexikonet starka. Exempel p en sdan rough synonym i engelskan r starved fr hungry (Aitchison 1994:85). Relationer mellan hyponymer och deras hyperonymer r stabila om hyperonymen r tydlig. Men detta r inte alltid fallet. Hail, snow och rain har hyperonymen precipitation som dock inte hr till folklig taxonomi utan r begrnsad till meteorologin (Aitchison 1994:92).11 Slippers, shoes och gumboots har footwear som hyperonym, men gumboots i sllskapet rainhat och mackintosh har rainwear. Detta antyder att det i viss mn r kontextbundet vilka hyperonymer som aktualiseras. En hel del enklare fall frekommer emellertid, till exempel bird till owl, wren och lark, ven om det r lttare att kategorisera prototypiska exemplar ur fgelkategorin n perifera (Aitchison 1994:92). Aitchison diskuterar ven delhelhetsrelationer (meronymi) som en viktig relation mellan substantiv men nmner att meronymins grnser r oklara (Aitchison 1994:103f; se ven Cruse 1986:157ff). Hur relationerna mellan till exempel butter, soft, cheese och yellow skall beskrivas p ett mer formaliserat stt gr inte Aitchison in nrmare p, vilket framgr av citatet ovan.

3.5.2 Sammanfattning
Sammanfattningsvis kan sgas att cobweb-teorierna utgr frn att det i det mentala lexikonet finns semantiska flt eller ntverk som ofta men inte ndvndigtvis bygger p gemensamma betydelsekomponenter, och att relationerna mellan orden inom dessa kan beskrivas bde genom vedertagna semantiska relationer som hyponymi och meronymi samt andra mer encyk11

Fr diskussion av dikotomin folklig taxonomivetenskaplig taxonomi se Persson (1997, 2000).

58 lopediskt frgade relationer som kollokation och referentiell samfrekomst. Dessa semantiska domners utseende beror delvis p vilka lexikala relationer man rknar med och hur man definierar sdana. Tv av de fyra betydelserelationer som Aitchison diskuterar koordination och hyponymi konstituerar taxonomier av den typ som diskuterades i det tidigare avsnittet hr ovan (hyponymi bygger ju p differens i frga om specifikationsgrad). Men detta betyder enligt Aitchison inte att betydelsekomponenter eller -atomer mste finnas i det mentala lexikonet p det semantiskt-primitiva vis som Atomic globule theories antar (1994:74). Cobweb-teorierna och i synnerhet betydelseatom-teorierna kan emellertid bda hrbrgera Coserius arkilexem (hyperonym), sem (betydelsekomponent/semantiskt srdrag) och klassem (polydistributivt semantiskt srdrag). De pekar samtidigt vidare mot mer syntagmatiskt och encyklopediskt frgade beskrivningsmodeller. Problemet med att formalisera och beskriva de semantiska relationer som inte r mer eller mindre bekanta -nymi-relationer kvarstr emellertid. Nedan diskuterar jag en modell och teori dr en sdan ansats finns teorin om semantiska ramar. Denna teori har frdelen att den i motsats till tminstone fltteorin kan appliceras p ord med skild ordklasstillhrighet samt att den i motsats till cobweb-teorier med viss systematik kan redogra fr de olika relationer som kan rda mellan begrepp som uttrycks lexikalt med ord tillhrande skilda ordklasser. Detta r givetvis en stor frdel inte minst i freliggande underskning eftersom en frutsttning fr att kunna utveckla det specifika syftet (se kapitel 1) r att f fram ett rikhaltigt ordmaterial som samtidit har hg semantisk validitet. En semantisk beskrivningsmodell som inte fngar och kan beskriva relationer mellan exempelvis de eldrelaterade orden ljus, lga, rk, eld, brinna, sol, gul och skugga r av uppenbara skl mindre lmpad i detta sammanhang.

3.6 Semantiska ramar

Problemet med att formulera och teoretiskt frankra empiriskt grundade samband som mellan till exempel eldbrinna och fgelkvittra lses som syntes inte helt och hllet inom cobweb-teorierna, ven om de till skillnad frn teorier om semantiska flt tminstone redogr fr frekomsten av (en del av) detta slags ordpar.12 Men ett nnu mer givande synstt i detta avseende tillhandahlls av den s.k. semantic frame-teorin, som tidigast formulerades av Fillmore (se till exempel Fillmore 1985). Hr r utgngspunkten att ordbetydelser och relationer mellan olika begrepp skall frsts with referAtt begrepp dels ingr i strre begrepp som fakultativt kan aktualiseras, dels utver kategoritillhrighet och drmed sammanhngande plats i en taxonomi ocks hrbrgerar olika egenskaper som attribut, delar och funktion (beskrivna av ord frn andra ordklasser) r en stndpunkt som formuleras ven inom mer traditionell komponentiell och taxonomiskt orienterad lexikal semantik; se till exempel Miller (1998:29ff).
12

59 ence to a structured background of experience, beliefs, or practises, constituting a kind of conceptual prerequisite for understanding the meaning (Fillmore & Atkins 1992:76f). Fillmores teorier om semantiska ramar vxte fram ur hans tidigare studier av kasus och semantiska roller. Dessa teorier har lett fram till ett data-lexikografiskt projekt (konstruktionen av en lexikalisk databas och en ram-databas baserad p flera textkorpusar), The FrameNet Project, dr Fillmore med fleras teorier om semantiska ramar ligger till grund (Fillmore et al. 2001a). Initialt heter det i projektbeskrivningen:
Frame semantics is first of all an approach to the understanding and description of the meanings of lexical items and grammatical constructions. It begins with the uncontroversial assumption that in order to understand the meanings of the words in a language we must first have knowledge of the conceptual structures, or semantic frames, which provide the background and motivation for their existence in language and for their use in discourse. (2001a:1)

En semantisk ram (som i Fillmores beskrivningar vanligen inte uttrycks monolexikalt) konstitueras av vad Fillmore kallar frame elements (2001a:2). Dessa r i Fillmores ramversion relativt generella begrepp, de freteelser som scenariot kring begreppet obligatoriskt eller prototypiskt innehller, the essential props and players in any [...] scene (Fillmore & Atkins 1992:78). En semantisk ram i denna utformning fngar med ganska lg specifikationsgrad en del av en viss begreppsdomn och beskrivs kortfattat med en Frame Description som fr till exempel Communication/Statement Frame i Fillmores version lyder shr:
A person (Speaker) produces some linguistic object (Message) while addressing some other person (Addressee) on some topic (Topic). (2001b:1)

Denna ram innehller fljande Frame Elements: Speaker, Addressee, Topic, Message och Medium (2001b:1). Dessa komponenter finns enligt Fillmore alltid med i den semantiska ramen Communication/Statement, ven om Medium inte nmns i rambeskrivningen. Detta kan mer allmnt beskrivas som att en sprkbrukare aktualiserar vissa begrepp i mtet med ett visst ord till exempel eld eller nr hon eller han p ngot annat vis fr detta begrepp aktualiserat (genom en bild av en brasa, en doft av rk, osv). Ramen citerad ovan utgr ett slags minimal beskrivning av begreppet communication; den semantiska ramen blir en representation av ett prototypiskt scenario.13 Olika mnniskor aktualiserar emellertid olika mycket av en och samma semantiska ram vid olika tillfllen, och delvis olika saker. Detta beror till exempel p yttrandets referens; det finns utBarsalou et al. beskriver prototyp som en central tendency of a categorys exemplars, where the central tendency is most frequently computed as a mode or weighted average (1993: 30). Fr ett ingende resonemang om prototypi, se ocks Persson (1990).
13

60 gende frn Speaker, Topic och andra frame elements en skillnad mellan vad som aktualiseras i kommunikationsramen nr ngon yttrar I told my daughter about the aircraft accident this morning kontra My wife and I often whisper our daughter secrets (mina exempel). En semantisk ram representerar en generell omvrldskunskap och alla begrepp som kan relateras till ramelementen behver inte infogas i ramen:
For characterizing in frame-semantic terms the class of the words connected with Commercial Transactions, we can refer in our description to Money, without feeling the need to specify everything that can be known about the minting of coin, the social and institutional backings of a money economy, the nature of the contract between persons in transactions involving the exchange of money, and the like. For our purposes, we need only assume that the users of our description already know what money is and what it is for; in other words, we can take it as a local primitive not needing explanation within the system. (2001a:2)

Viss allmn bakgrundskunskap kan man frutstta, verkar Fillmore mena. Men om man aktualiserar ramen fr till exempel coin fr man tillgng till coin-ramens frame elements och kan drifrn fortstta till andra ramar. Semantiska ramar r p s vis lnkade till varandra, som ord i en ordbok. En annan av FrameNet:s semantiska ramar r just The Commercial Transaction Frame. I ett scenario kring en kommersiell transaktion finns, skriver Fillmore, alltid ngra ndvndiga element:
[...] Money, the Goods [...] the Buyer [...] and the Seller. [...] Further elaborations, needed for describing some of the peripheral terms in this frame, involve certain details of the exchange: in some cases, for example, we need to identify the Price [...] temporal features of the exchange [...] the difference between the tender and the price (Change) and so on. (2001a:2)

Hr framskymtar det faktum att aktualiseringen av en och samma semantiska ram kan variera i frga om detaljrikedom. Innehllet i en semantisk ram kan uppenbarligen representeras av ord frn skilda ordklasser eftersom ett scenario vanligen utgrs av bde olika aktiviteter eller processer och ngon som utfr dessa samt entiteter som pverkas av dem. Som exempel p ord som kan kopplas till den semantiska ramen Commercial Transaction a very wide range of vocabulary nmner Fillmore buy, sell, pay, spend, cost, charge, price, change, debt, credit, owe, merchant, clerk, broker, shop, merchandise (2001a:2). Den skiftande ordklasstillhrigheten hos orden r uppenbar, varfr denna beskrivningsmodell frefaller lmplig givet denna undersknings syfte.

3.6.1 Barsalous variant av semantiska ramar

Den amerikanske psykologen Lawrence Barsalou presenterar en variantmodell fr semantiska ramar p mnga vis en syntes mellan fillmoresk ram-

61 teori och lexikal semantik och d i synnerhet hyponymi och meronymi (Barsalou 1992, se ven Barsalou 1999). I centrum av Barsalous ramar finns det begrepp, predicate, som den semantiska ramen handlar om eller utgr ifrn. I Barsalous beskrivningar uttrycks detta begrepp vanligen med ett enda ord i motsats till Fillmores ramar till exempel car och vacation (1992:30ff; fr ett resonemang om kopplingen mellan framvxandet av begrepp, the perceptual symbol och det korresponderande uttrycket, the linguistic symbol, se till exempel Barsalou 1999:20ff; han nmner aprop den i 3.7 antydda mjliga specifikationsvariansen hos ramar att Predicates are roughly equivalent to unspecialized frames (1999:21)). Barsalous rammodell har ftt varierande framstllning i hans olika arbeten men 1992 heter det att ramar kan representera svl exemplars and propositions, prototypes and membership, subordinates and taxonomies som conceptual combinations, event sequences, rules, and plans (1992: 21). Sjlva det centrala begreppet concept (begrepp) har ocks definierats och beskrivits olikartat av Barsalou genom ren. I Barsalou 1992 str att det med concept avses the descriptive information that people represent cognitively for a category, including definitional information, prototypical information, functionally important information, and probably other types of information as well. In this regard, my use of concept vaguely resembles intension and sense [] (1992:31). En ngot fylligare beskrivning ges i Barsalou et al. 1993. Dr str det att concepts are bodies of knowledge in long-term memory samt att de r the underlying knowledge in long-term memory from which temporary conceptualizations in working memory are constructed (1993:57; fr en diskussion om termerna long-term memory och working memory, se Barsalou 1999: 37).14 Allt detta utmynnar i en syn p begrepp som ngra mot prototypin grnsande betydelsekroppar; det generiska begreppet blir en testram fr kategoritillhrighet och prototypiskhet inom denna kategori:
During childhood, the cognitive system expends much of its resources developing simulators for important types of entities and events. Once individuals can simulate a kind of thing to a culturally acceptable degree, they have an adequate understanding of it. What is deemed a culturally competent grasp of a category may vary, but in general it can be viewed as the ability to simulate the range of multimodal experiences common to the majority of a cultures members [...] Thus, people have a culturally acceptable simulator for chair if they can construct multimoEtt exempel p skillnaden mellan concept och conceptualization allts en skillnad mellan generisk, latent kategorikunskap inklusive prototyper och den betydelse som uppstr i mtet mellan denna kunskap och individuell referens r rd, som rimligen finns lagrad i lngtidsminnet som en prototypisk rdhet men, med ett exempel frn Barsalou, aktualiseras i olika skepnader beroende p om det ingr i den semantiska ramen fr till exempel (individuella och generella manifestationer av) tegel, hr, vin, eld, blod eller brandbil (1999:22).
14

62
dal simulations of the chairs typically encountered in their culture, as well as the activities associated with them. [...] Whereas a concept represents a kind generally, a conceptualization provides one specific way of thinking about it. For example, the simulator for chair can simulate many different chairs under many different circumstances, each offering a different conceptualization of the category. (1999:15)

3.6.1.1 Attributiva vrdeuppsttningar

Barsalous ramar innehller frutom krnbegreppet (predicate) olika basic frame properties som benmns p olika vis beroende p vilket av hans arbeten man lser (1999:21). 1992 anges i varje fall som sdana frame properties frst och frmst attributive value sets (som 1999 kallas attribute-value bindings), i det fljande versatt med attributiva vrdeuppsttningar. 1992 rs version av semantiska ramar innefattar dessutom structural invariants (strukturella invarianter) och constraints (restriktioner). I versikten nedan kommer jag mest att uppehlla mig vid den frstnmnda kategorin.
A (1) SRDRAG rd kvadratisk liten vnster A (2) ATTRIBUT FRG FORM STORLEK POSITION VRDEN rd kvadratisk liten vnster

Figur 1. Representation av prototyper fr kategori A med srdrag (A1) respektive semantisk ram (A2) (efter Barsalou 1992:24)

Begrepp innefattar enligt Barsalou rekursivitet eftersom de r dekomponerbara kombinationer av andra begrepp, som i sin tur kan dekomponeras osv (1992:40ff; Chaffin 1992:passim). Begreppet bil (med ett exempel delvis lnat frn Barsalou) kan dekomponeras i till exempel begreppen del, funktion, frekomstplats som kan anta olika vrden som exempelvis hjul, transport och garage (1992:30). De innefattade begreppen i exemplet nyss hjul osv lnkas till det ursprungliga begreppet via ett slags mellanstationer i det semantiska minnet som Barsalou benmner attribut (eller slot) (i exemplet nyss del osv). Rekursiviteten bestr i att vrden som hjul i sin tur innefattar begrepp som fungerar som attribut, till exempel frg och tjocklek som i sin tur har olika vrden, osv. Vilka attribut som aktualiseras beror p vilken kategori som r aktuell (med kategori avses grupper av freml, tillstnd, aktiviteter eller egenskaper som delar flera attribut, till exempel djur, hundar, vattendrag, frflyttning, frg eller knslor). Attributens vrden kan variera dels beroende p attributet (del kan ju vara ocks ratt, vindruta, drr osv fr bil), dels fr individuella exemplar inom en kategori (en bil kan ha vrdet grn till attribu-

63 tet frg medan en annan har rd), om nu inte ramen skall representera hela kategorin, till exempel alla exemplar tillhrande kategorin byggnader. Detta exemplifieras i frenklad och kontrastiv form i figur 1. Skillnaden mellan Barsalous modell och srdragslistor r att man i det frra fallet antar ett antal attribut ngot slags tomma egenskapsplatser som ryms inom ett begrepp. Vad r d vunnet med detta, frutom det faktum att denna modell fr begreppsrelationer till skillnad frn traditionella teorier om semantiska flt frklarar relationer mellan begrepp representerade av ord frn skilda ordklasser? Jo, just i uppstllandet av ett semantiskt flt, skriver Barsalou, utgr man ju frn att orden har vrden fr vissa gemensamma attribut detta r ju en av orsakerna till att de rknas till samma semantiska flt. Som exempel nmner Barsalou bachelor som med srdrag skulle representeras med adult, male, human och unmarried. Med denna modell fr betydelsebeskrivning blir semantisk representation samma sak som srdragskataloger eftersom man frbiser att formulera attributen fr dessa vrden, nmligen age, sex, species och marital status (1992:25). Med Barsalous modell fr attributiva vrdeuppsttningar formuleras explicit sdana gemensamma egenskaper som kan anta ett vrde fr en viss kategori (till exempel r marital status begrnsat till att glla mnniskor). Vrdena i Barsalous modell blir identiska med fltteoriernas srdrag. Men en semantisk representation som inkluderar attribut och dessas vrden beskriver inte bara vilka srdrag som finns utan ocks, genom attributen, hur de kan relateras till det aktuella begreppet.

3.6.1.2 Evidens fr attributiva vrdeuppsttningar

r det rimligt att antaga att attribut finns i det semantiska minnet som en kategoriseringsniv mellan begreppen och andra begrepp som p olika vis r relaterade till detta? Ja, menar Barsalou. Nr mnniskan konstruerar kognitiva strukturer och perceptuella symboler r fyra stadier centrala: attention, memory, reference and composition (1993:27). Hur gr d konstruktionen av dessa till enligt Barsalou?
It is well known [...] that people possess selective attention. [...] In viewing a triangle, people can focus attention on its shape and ignore its color, or vice versa, such that shape and color are separable aspects of experience. Using attention to select aspects of an experiental image in this manner allows people to represent images componentially. Once selective attention extracts a component of perceptual experience, there is good reason to believe that it becomes stored in long-term memory. Following decades of memory research, it is almost axiomatic that focusing selective attention on an aspect of experience establishes a relatively permanent record of it in the cognitive system. If people focus attention on the shape of an object, a record of that shape becomes established in long-term memory. If attention focuses subsequently on the triangles color, a record of the color is established as a separate

64
memory. Although both memories might be integrated in a common representation (e.g., a blue triangle) the whole is composed of individual memories for the parts. (Barsalou 1993:27)

Nr en viss aspekt har lagrats genom denna selektiva fokuseringsprocess blir den vad Barsalou kallar a perceptual symbol. En sdan bild, lagrad i lngtidsminnet, frhller sig till exemplar i vrlden p samma stt som ord gr det. Perceptuella symboler r alltid potentiellt expansiva eftersom de kan variera i specifikation vilket Barsalou enkelt exemplifierar genom att uppmana lsaren att frst frestlla sig en triangel, sedan en grn triangel och slutligen en perforerad grn triangel (pitted green triangle). Denna triangelserie, som kan skdliggras med en och samma bild, r komponerad av de tre begreppen green, pitted och triangle (1993:27). Ytterligare evidens fr attributiva vrdeuppsttningars existens hmtar Barsalou frn inlrningsfrsk med frg- och formstimuli p djur, dr frsksdjuren utsatts fr stimuli som varierar i frga om frg och form. I dessa frsk har exempelvis bltt signalerat belning och gult inte, oavsett form (till exempel oval eller rund). Vid nsta diskrimineringsinlrning varieras frger och former ytterligare. Frg och form fungerar som attribut, de konkreta manifestationerna som attributens vrden (bltt, gult, runt osv). Om nu till exempel frg i det frsta frsket har signalerat belning, gr inlrningen i det fljande frsket snabbare om det ocks dr r frg som signalerar belning och inte form. Med andra ord s tycks frsksdjuren identifiera en (attributiv) niv som skiljer sig frn de faktiska vrdena (1992: 25ff).15 Barsalous ramteori har allts en empirisk frankring.

3.6.1.3 Vad r ett attribut?

En semantisk ram av detta slag innehller allts, frutom the predicate, en uppsttning attribut. Men vad r d ett attribut i denna mening? Barsalou skriver hrom:
I define an attribute as a concept that describes an aspect of at least some category members. For example, color describes an aspect of birds, and location describes En annan autentisk parallell kan frtjna att nmnas. P en flygplats sger i december 2002 ett litet barn till sin mor: Look, there is a toy store, och pekar mot en leksaksaffrs skyltfnster ett hundratal meter bort. Vad som fick barnet att sluta sig till att det var just en leksaksaffr mste rimligen ha varit de olika kombinationer av frger och former som fanns i skyltfnstret. I detta fall br just Kombination, Typ och Intensitet ha fungerat som attribut till frg, dr vrdena kan formuleras som kontrastiv, rd/grn/gul och skarp. Om frgerna hade varit arrangerade p samma lite rriga vis men i stllet besttt av olika beige och gr nyanser eller om starka och intensiva frger hade varit arrangerade p ett mer symmetriskt vis hade barnet troligen inte identifierat frgmanifestationen som en leksaksaffr (vilket det knappast heller hade varit d).
15

65
an aspect of vacations. A concept is only an attribute when it describes an aspect of a larger whole.[...] Color becomes an attribute when viewed as an aspect of bird, and location becomes an attribute when viewed as an aspect of vacation. In this regard, the definition of attribute is extrinsic, depending on a concepts aspectual relation to the category. (1992:30f)

Vilka attribut som kommer i frga beror frsts p vilket begrepp det handlar om. Barsalou skriver om detta:
What aspects of a category can be attributes? Clearly, this depends significantly on a categorys ontological domain [...] For physical objects, attributes are likely to include color, shape and weight; whereas for events, attributes are likely to include location, time and goal. Attributes are often parts of category members. (1992:31)

De attributiva vrdena r subordinate concepts of an attribute, skriver Barsalou (1992:31). Ofta tycks dessa vara hyponymer (med Barsalous terminologi type) till attributet, som i hans exempel fueldiesel och transmissionautomatic/standard men s r inte fallet vid attribut och vrden som goallow cost eller locomotionpaddles/runs (1992:30, 38, 52). Vissa attribut r kanoniska, allts obligatoriska, som exempelvis buyer, seller, merchandise och payment till buy. Barsalou kallar sdana attribut core attributes. Dessa attribut har alltid vrden bde fr alla enskilda exemplar och fr alla mentala frekomster av ett visst begrepp. Utan beaktande av dessa kan begreppet inte frsts till fullo, ven om vrden fr attributen ofta saknas i en kontextfri situation som till exempel i en ordboksdefinition (1992:34f). Attribut kan ocks vara mer eller mindre prototypiska, som i Barsalous exempel med ramen fr vacation till vilket han formulerar de kanske i engelskan kanoniska attributen transportation, location och activity. I Sverige frekommer dock semestrar utan transportstt, frutsatt att man inte tnker sig ett nollvrde fr detta attribut. Attributformuleringen beror som Barsalou nmner i rtt hg grad p situation och sprkbrukare och har ocks att gra med att en semantisk ram kan representera bde exemplar och kategorier (1992:30). Olika mnniskor formulerar beroende p exempelvis syfte och intensionsdjup olika attribut fr samma begrepp.16 Eftersom attributens vrden i sin tur har attribut kan de semantiska ramarna se mycket olika ut ju lngre frn det initiala begreppet, the predicate, man kommer. Attributen r allts lngt ifrn alltid semantiskt givna utan kanske minst lika ofta beroende p situation osv. Barsalou sger om detta bland annat att people are highly creative in their construction of attributes, often producing new ones relevant to specific contexts
Fr ett illustrativt exempel p hur det kan se ut nr en person med stort intensionsdjup formulerar attribut till begrepp, se Persson (1997, 2000) dr artikelfrfattaren anstter tolv olika attribut fr namngivningen av svampar, till exempel Vxtlokal, Konsistens, Utbredning, Effekter, Smak/tlighet, Vxtssong etc.
16

66 (1992: 31). Detta skall dock inte tolkas som att vilket begrepp som helst kan fungera som attribut till vilket annat begrepp som helst.

3.6.1.4 Ngra likheter och skillnader mellan Barsalous och Fillmores ramar
Om man s lngt kommet betraktar Fillmores semantiska ramar i ljuset av Barsalous ser man att de i viss utstrckning verlappar. Fillmores ram Commercial Transaction hade ju ramelementen Money, Goods, Buyer och Seller. Om man i enlighet med Barsalous monolexikala praxis utgr frn buy rknar han som framgtt ovan med krnattributen buyer, seller, merchandise och payment (i stllet fr Fillmores mer specifika Money). I Barsalous modell antar dessa attribut med Fillmores terminologi frame elements olika vrden beroende p till exempel referens (ett exemplar, en hel kategori eller ngot dremellan), talarens kunskap osv. Barsalous modell har en pong i att den enligt min uppfattning tydligare fngar det faktum att attribut har mer eller mindre prototypiska vrden, som till exempel money som ett prototypiskt men inte ensamt vrde till payment. Fillmores frame elements och Barsalous core attributes verkar hur som helst verlappa i rtt hg grad. De tv varianterna av semantiska ramar skiljer sig emellertid frmst t p s vis att Fillmore utgr frn lite vagt avgrnsade och formulerade begrepp eller kanske snarare begreppsdomner som till exempel The Speech Communication Frame, medan Barsalou utgr frn monolexikalt uttryckta begrepp som car, vacation och bird (ven om detta inte r ngot explicit formulerat villkor). Mitt intryck r att Fillmores ram Speech Communication i Barsalous tappning skulle motsvaras av ramar som speech, communication, talk, dialogue, osv. De bda beskrivningarna har dock det gemensamt att de fokuserar generaliserad kunskap om omvrlden. Barsalou r emellertid mer explicit med att sga att ramar kan anvndas fr att representera enskilda exemplar.

3.6.1.5 Strukturella invarianter

En ytterligare komponent i Barsalous semantiska rammodell r de strukturella invarianterna (structural invariants). Dessa utgrs av olika typer av relationer mellan attribut i en ram, till exempel spatio-temporala och kausala. Exempel p sdana transattributiva relationer r spatiala (relationen mellan seat och back inom ramen fr chair), temporala (mellan eating och paying inom ramen fr dining out), kausala och temporala! (mellan fertilization och birth inom ramen fr reproduction) eller finala (mellan motive och attack inom ramen fr murder). Dessa relationer Barsalous exempel verkar ofta rda mellan attributens vrden och inte mellan attributen sjlva, tvrtemot vad Barsalou sjlv sger (1992:35). Det antyder att grnsen mel-

67 lan attribut och vrden inte alltid r s tydlig (bortsett frn att bda r begrepp och att samma begrepp kan fungera bde som attribut och vrde). Ett exempel r de nyss nmnda seat och back vilka knappast r attribut till chair utan i enlighet med Barsalous egen terminologi och modell av semantiska ramar i stllet vrden till attributet part till chair). Eating/paying inom ramen fr dining out frefaller ocks kunna vara vrden svl som attribut. Den strukturella invariansen verkar best, helt enkelt, i att relationen i frga oavsett om den rder mellan attributen eller mellan vrdena i en ram r densamma inom de semantiska ramarna fr skilda exemplar av ett visst begrepp, eller med Barsalous ord: such relations generally hold across most exemplars of a concept (1992:35).

3.6.1.6 Restriktioner
Dr strukturell invarians innebr att vissa relationer mellan attribut eller vrden alltid (eller tminstone oftast eftersom man p vissa restauranger betalar frst och ter sen) freligger, genererar ett visst vrde restriktioner (constraints, Barsalou 1992:37) fr andra attributs vrden inom en ram som representerar ett exemplar av en viss kategori. Restriktionerna r encyklopediskt frgade begrnsningar av mjliga vrden fr ett visst attribut; de styr kombinationer av begrepp. Barsalou skiljer mellan fyra olika typer av restriktioner, delvis verlappande: attribute constraints, value constraints, contextual constraints och optimizations (1992:37ff). I denna sammanfattning av modellen sammanfr jag dessa till en enda kategori. Restriktionerna, eller snarare deras resultat i form av attributiva vrden, behver inte vara ngra logiska eller empiriska sanningar utan kan bero p person, syfte, omstndigheter med flera situationella faktorer:
[] attribute constraints need neither be logical nor empirical truths. Although some are (e.g. the inverse relations between speed and duration), others are not (e.g. the requirement that long distances from home covary with fast transportation). Instead, attribute constraints often represent statistical patterns or personal preferences, which may be contradicted on occasion. For a change of pace, someone may want to travel slowly over a long distance to see beautiful scenery. (1992:37)

Barsalou exemplifierar detta ytterligare med bland annat the enables relation between San Diego and surfing [...] specifies that a particular value of the location attribute constrains a particular value of the activity attribute och swimming as an activity may require a swimsuit as clothing (1992: 39). Barsalous restriktioner handlar allts om att givet ett visst vrde s r ett annat vrde inte alldeles fritt. Dessutom begrnsar vissa attribut redan initialt vissa vrden och andra attribut eller gr dem osannolika. Detta gller i synnerhet fr attribut som frekommer hos mnga begrepp, till exempel

68 Tid, Funktion och Plats. Fr sova torde attributet Tid i det prototypiska fallet ha vrdet natt och fr attributet Plats vrdet sng, Stllning ger liggande osv. Dessa vrden genererar knappast hos s vrst mnga sprkbrukare attribut som Smak eller Intensitet. Blindfnstret talar i En MlnaElegi, och den litterra effekten av detta har skert att gra med att tala inte r ett prototypiskt eller ens rimligt vrde till attributet Funktion, eller till det heller inte srskilt rimliga attributet Frmga, till blindfnster.

3.7 Sammanfattning av de semantiska teorierna

Enligt traditionell semantisk fltteori utgrs ett semantiskt flt av lexikalt uttryckta begrepp som hr till samma begreppsdomn (eller, synonymt uttryckt, till samma konceptuella flt). Ett konceptuellt flt och ett semantiskt flt r inte identiska med varandra eftersom det finns mnga begrepp som inte r lexikalt uttryckta som monolexem, till exempel medicinskt frdigbehandlad psykiatrisk patient. Detta r en patientkategori inom den psykiatriska slutenvrden med lnga vrdtider och vissa diagnoser och som drfr kan komma i frga fr viss behandling och/eller vissa hjlpinsatser. Begreppet kan allts inte beskrivas monolexikalt inom ett tentativt semantiskt flt, vilket dremot r fallet med begreppet konvalescent eller schizofren kroniker som vardagligt inom psykiatrin elliptiskt benmns schiz. Orden inom ett semantiskt flt hr till samma ordklass och str i olika paradigmatiska relationer till varandra, det vill sga de kan bytas ut mot ett annat ord inom fltet med syntaktiskt korrekt men semantiskt frndrat sprk som resultat. De semantiska relationer som rder mellan ordet inom ett semantiskt flt r allts inte ordklassneutrala. Med detta synstt gr emellertid mnga begreppsrelationer inom ett konceptuellt flt frlorade eftersom paradigmicitet frutstter just samma ordklasstillhrighet hos orden. I sin mest begrnsade form blir semantiska flt rena taxonomier. Nyare teorier om cobweb och semantiska ramar betonar i hgre grad syntagmatiska och extralingvistiska relationer. Begreppen inom en viss domn representeras av olika ord och dessa kan hra till skilda ordklasser. En semantisk ram r sledes ordklassneutral. Mellan vissa av orden inom en semantisk ram skulle man kunna formulera traditionella lexikala relationer (fretrdesvis hyponymi, meronymi och antonymi), men i mnga uppenbara fall av semantisk samhrighet rcker inte dessa relationer till fr att beskriva hur orden r relaterade till varandra. Relationerna mellan begreppen inom en ram beskrivs i stllet med hjlp av attribut, vilka kan anta olika vrden. Den uppenbart freliggande relationen mellan brinna och eld kan svrligen beskrivas inom traditionell lexikal semantik, medan man med hjlp av attributet Subjekt i aktivitet enkelt kan gra detta inom den semantiska ramen fr eld eller brinna.

69 Vilka attribut som formuleras fr ett visst begrepp r i viss mn beroende p sprkbrukare och situation, men alla begrepp har vad Barsalou kallar core attributes (beslktade med Perssons categorical concepts), attribut som obligatoriskt hr till dem. Dessa r attribut utan vilka begreppet i frga inte kan definieras, eller som Barsalou skriver: [] some attributes may be necessary conceptually, such that it is impossible to understand the concept without considering them, even when values are absent. For example, buy cannot be understood fully without considering buyer, seller, merchandise and payment. (1992:35.) I underskningen r som nmnts tidigare lexikalt uttryckta begrepp som kan sgas hra till ngon av de fyra hr aktuella begreppsdomnerna i blickfnget. Kopplingen till begreppen grs allts genom ord. Jag har trots detta valt att benmna de lexikalt uttryckta begreppsdomnerna fr semantisk ram och talar om den semantiska ramen kring eld, luft osv, varvid givetvis ordens betydelsesida r i centrum. De ord som valts ut med hjlp av den metod som beskrivs i kapitel 4 aktualiserar alla och p olika vis ngon eller flera av de semantiska ramarna eld, luft osv. Termen semantisk ram har valts eftersom det r teorier kring just dessa som r centrala fr underskningens metod och den drmed sammanhngande tolkningen av de aktuella ordens funktion i diktverket. En synpunkt p detta termval kan vara att orden som representerar ramarna inte alltid p ett tydligt stt hr till samma semantiska domn/begreppsdomn och man ibland kan formulera mnga mellanliggande begrepp mellan ett visst ord och eld, luft, osv. Men det r inte objektivt givet var en semantisk ram eller en begreppsdomn slutar och en annan brjar, eller med Fillmores ord, they never stop.17

3.7.1 Semantiska ramar, ordmaterial och metodval

Behovet av ett reliabelt tolkningsunderlag kolliderar allts i viss utstrckning med semantiska ramars inneboende rekursivitet. Eftersom semantiska ramar r lnkade till varandra i en egentligen ndls kedja och hypotetiskt omfattar allt sprk, mste ngon avgrnsning av det givna ordmaterialet i det hr fallet samtliga ord i Ekelfs diktverk gras. Allt sprk handlar ju inte om ett och samma mne, varken i En Mlna-Elegi eller andra sprksamlingar, och man skulle troligen kunna sammankoppla samtliga innehllsord i En Mlna-Elegi med en gigantisk semantisk ram, eller snarare med ett mycket stort antal sammanlnkade ramar. Samtidigt r det uppenbart att texten ofta gestaltar olika aspekter av vissa mnen medan andra verhuvudtaget inte aktualiseras. Ngon form av semantiskt frgad selektion r drfr ndvndig; det r knappast ngon strre pong med att konstatera att alla innehllsord i En Mlna-Elegi eller ngon annan text kan
Frelsning av Charles J. Fillmore: Frame semantics. Stockholms universitet, april 2000.
17

70 lnkas till varandra semantiskt i ett ntverk och drmed sammanhngande och till varandra lnkade ramar med en rekursivitet av typen bygga byggnadgolvtrgranbarrgrnskogsjsimmastrandsolabada simringplastvaxdukmatbordmiddaghungriglunchtarestaurang stadgatamotorvgbelysning. Den med tanke p underskningens syfte ndvndiga selektionen br givetvis inte gra alltfr stort vld p uppenbara semantiska samband; metoden br fnga lexikala samband som de flesta r verens om, exempelvis mellan segelbt och luft. Men det r ocks viktigt att ven ett semantiskt perifert ord som hngmatta beaktas ven om ordet kanske inte sponant leder tankarna till luft. En diskret begreppsaktualisering som hngmatta bidrar givetvis, liksom exempelvis det mer uppenbara fgel, till etableringen av textens luftmotiv och drmed ocks till hur detta motiv konstrueras och framtrder vid lsningar av texten. Alla byggstenar r inte tydligt urskiljbara men har trots det del i en strre gestalt. I syfte att frska frena hg reliabilitet och god validitet har jag utarbetat en lexikografiskt grundad metod som r avsedd att lgga en intersubjektiv grund fr en senare och i slutndan delvis subjektiv tolkning av de aktuella ordens funktion i den strre diktverkskontexten. I detta inkluderas de i detta sammanhang aktuella motivens samt hela motivkomplexets funktion i utvecklandet av diktverkets tematik. Denna ordurvalsmetod beskrivs i kapitel 4.

4 Metod

Barsalous variant av semantiska ramar medger systematisering och frklaring av betydelserelationer inom samma begreppsdomn p ett stt som varken semantiska flt eller cobweb-teorier r mktiga. Den r rekursiv i det att attributiva vrden i sin tur har attribut som sedan har vissa vrden vilka har attribut osv (Barsalou 1992). Barsalous modell r vad jag knner till inte anvnd i stor skala och bara i begrnsad omfattning p svenskt sprk. Ngra av f tillmpningar av den verhuvudtaget r Perssons tv studier av svampnamngivningsskick i ngra europeiska sprk (inklusive svenska) och densammes studier ver betydelseutvecklingen av de engelska orden spinster och bachelor (Persson 1997, 2000, 2002 och 2004). Att applicera modellen p ett stort textmaterial underlttas om man p ngot vis operationaliserar frfarandet eftersom grnsdragningen fr vilka ord som representerar en viss ram annars kan bli besvrlig. Fr detta har jag utarbetat en lexikografisk derivationsmetod, fortsttningsvis benmnd vidareslagning. Metoden beskrivs i 4.1 och innebr i korthet att definitioner i en ordbok ligger till grund fr de semantiska ramarnas grnser. Om ett visst ord kan sgas ha ngot med begreppet eld att gra, br detta p ett eller annat vis framkomma i definitionen eller kunna spras genom att man slr upp ngot eller ngra ord som nmns dr. Denna inte srskilt uppseendevckande hypotes skulle i tillmpning innebra exempelvis att man finner eld i definitionen av till exempel brinna men inte i den av trdgrd eller syskon. Hypotesen visar sig fga frvnande stmma vid kontroll i ngra strre svenska ordbcker.18

4.1 Vidareslagningsmetoden
Fr att kunna avgra vilka ord som skall ing i det lexikala underlag som extraheras ur En Mlna-Elegi och som drmed skall fungera som vittnesml om elementmotivens sprkliga arkitektur har jag anvnt valda delar av ordboksartiklar. Utgngspunkten r att sdana speglar allmnt frankrade ordbetydelser och drigenom har god validitet; en ordbok r ju framarbetad av en lexikografiskt hgkompetent redaktion bestende av flera personer, med bistnd av olika mnesspecialister, varfr en hg grad av objektivitet r att
18

Se frutom den hr centrala och i hela underskningen citerade NEO till exempel Bonniers svenska ordbok (1994) som definierar brinna som avge eld, st i lgor. Illustrerad svensk ordbok (1977) definierar brinna som frtras av eld, flamma, st i lgor; lysa.

74 rkna med med avseende p den information som finns i ordbokens artiklar. Denna information har ftt bestmma vilka ord som ska rknas som p olika vis representerande de fyra semantiska ramarna kring eld osv. Syftet med detta frfarande r att f ett ordmaterial med hg reliabilitet men ocks med god validitet. Utgende frn ordbokens information kan sedan de ibland komplicerade semantiska relationer som rder mellan varje ord och eld osv beskrivas med hjlp av Barsalous modell. Detta diskuteras i strre detalj nedan i innevarande kapitel. Urvalet av ord har baserats p definitionerna i den nyaste och mest omfattande svenska ordboken, Nationalencyklopedins ordbok (frkortas fortsttningsvis NEO). NEO ges en versiktlig presentation i 4.2. Villkoret fr att ett visst uttryck skall rknas som representant fr och aktualiserande ngon av de hr aktuella fyra semantiska ramarna har varit att det p ngon av vissa bestmda platser i artikeln (huvuddefinition med tillgg) frekommer ngot av de fyra orden eld, luft, vatten eller jord, eller ocks ett ord frn vilket man genom som mest tre vidareslagningar finner ett av dessa ord. Vidareslagning (som r min egen term) r allts en lexikografisk-semantisk derivation som innebr att man utifrn innehllsord i vissa centrala positioner inom artikeln slr vidare p detta ord och vid behov ven p ngot innehllsord i det ordets definition. Operationen har utfrts manuellt men pminner i en del avseenden om organisationen av elektroniska ordbcker som FrameNet och WordNet (Fillmore et al. 2001a, 2001b; Fellbaum 1998a). Sdana ordbcker r i motsats till traditionella ordbcker inte alfabetiskt organiserade utan i stllet arrangerade utifrn ordens semantiska innehll, med Fellbaums ord: WordNet is a semantic dictionary that was designed as a network, partly because representing words and concepts as an interrelated system seems to be consistent with evidence for the way speakers organize their mental lexicons. (1998a:7.) Denna semantiskt orienterade organisationsprincip r giltig ocks fr den tidigare nmnda FrameNet med den skillnaden att WordNet (med undantag av en del monolexikalt parafraserbara lexikaliserade ordgrupper av typen bad person, se Fellbaum 1998a:5) inte arbetar med strre enheter n ordet och inte som FrameNet med polylexikaliserade begrepp av typen Commercial Transaction osv (Fellbaum 1998a:5). Fr att illustrera likheter mellan sdana ordbcker och vidareslagningsmetoden kan lsaren tnka sig att en ordbok som NEO funnes tillgnglig p Internet och att en del eller samtliga ord i definitionen utgjorde lnkar till sina respektive definitioner i ordboken, som drigenom liksom den verkliga och icke-elektroniska ordboken NEO bildar en sammanhngande struktur (NEO: inledningen, avsnittet Definition). Genom att flja lnkarna i den elektroniska ordboken (och orden i den manuella ordboken) konstrueras strre begreppsstrukturer. Detta vidareslagningsfrfarande exemplifieras nedan i 4.1.2. Vilka delar av NEO-definitionerna som beaktats redogrs fr i avsnitt 4.2.

75 Sjlva urvalet av ord har utfrts i tv separata steg. Initialt frtecknades samtliga innehllsord i hela En Mlna-Elegi. Som innehllsord har rknats de ord som hr till ngon av ordklasserna substantiv, adjektiv (inklusive adverbiellt anvnda t-former), particip och verb. Drefter har detta ordmaterial kontrollerats i NEO varvid samtliga innehllsord p bestmda platser i artikeln har slagits upp i en kedja om som mest tre vidareslagningar. Detta har givit ett ordmaterial och tolkningsunderlag med en hg reliabilitet; varje person som gr samma operation fr i princip samma material. Ordmaterialets validitet varierar givetvis, om man med detta avser hurpass allmnt frankrade ordens samband med ngot av elementorden r. Vissa ord r uppenbart semantiskt frbundna med ngot av de fyra orden, exempelvis slagregn (vatten), tromb (luft), falna (eld) och lv (jord) medan andra oomtvistligt befinner sig p lngre semantiskt avstnd, till exempel spindelvv (vatten), tid (luft), inflammera (eld) och (en betydelse av) fnster (jord). Underskningens syfte motiverar emellertid denna semantiska heterogenitet; ett motiv etableras i texten ven av komponenter som r semantiskt diskreta utan att fr den skull vara idiosynkrasier. Kopplingen mellan spindelvv och vatten r semantiskt och lexikografiskt valid precis som sambandet mellan spindelvv och vatten r encyklopediskt valid; en spindelvv innefattar vanligen klibbighet, vilken oftast beror p fukt. Det r ibland svrt att verhuvudtaget se ngon frbindelse mellan ett ord och ngot av elementorden, som exempelvis i fallet med syrtut som p olika polysemiska vgar s smningom leder till jord. Denna slags semantiska periferi ptalas i varje enskilt fall i analyskapitlen 58 samt diskuteras ocks i ngon utstrckning i 4.2.1.1. Efter urvalet har slutligen relationerna mellan dessa ord och eld osv formulerats utifrn de tidigare diskuterade teorierna om semantiska ramar. ven relationerna mellan orden som leder frn uppslagsordet till ngot elementord har beskrivits p detta vis. Detta exemplifieras i strre detalj i 4.1.2.

4.1.1 Definitioner och semantiska ramar

En utgngspunkt r att en ordboksdefinition till viss del representerar en semantisk ram som aktualiseras av uppslagsordet, och att definitionen terger en lexikal betydelse som inte r knuten till ngon specifik kontext (ven om en viss inskrnkning av referensen kan ske i artiklarnas sprkprov; se ven 4.2). En semantisk ram beskrevs, som citerades ovan, av Fillmore som att ord skall frsts with reference to a structured background of experience, beliefs, or practices, constituting a kind of conceptual prerequisite for understanding the meaning. (Fillmore & Atkins 1992:76). Aitchison uttrycke detta som att orden i det mentala lexikonet omges av remembered frameworks (Aitchison 1994:71). Det br rimligen vara s att ordbokens

76 definition innehller ord som tillsammans bidrar till att beskriva en sdan bakgrund. Strikt begreppsligt innefattar den semantiska ramen fr eld andra begrepp som resultatet rk, temperaturen hetta, delen lga osv, och ordboksdefinitioner blir p detta vis partiella lexikala representationer av semantiska ramar eftersom de aktualiserar just den begreppsstruktur som behvs fr att frst betydelsen hos uppslagsordet. Exempelvis definieras eld mycket riktigt av NEO som samtidigt upptrdande av ljus och vrme vid kemisk reaktion, dr de flesta av definitionens innehllsord enkelt kan relateras till en semantisk ram kring eld. En svensk spegling av den semantiska ramen kring predikatet buy fr illustrera sambandet mellan lexikondefinitioner och semantiska ramar. Komponenterna i den ramen var i Barsalous version Buyer, Seller, Merchandise och Payment dr vrdena kan variera inom vissa encyklopediskt givna grnser. NEO:s huvuddefinition av kpa lyder skaffa sig (ngt) som sin egendom mot ersttning. Finns det ngon verensstmmelse mellan denna definition och den semantiska ramen kring kpa? En syntaktiskt frgad parallell finns mellan ngot och attributet Merchandise. NEO:s ersttning korresponderar helt klart bde med Barsalous Payment, som det nrmast r synonymt med, och Fillmores Money dr relationen i stllet r hyponym eftersom Money r mer specifikt n ersttning. Vad definitionen inte lmnar explicit information om r aktrerna Kpare och Sljare. Men definitionen speglar nd en del av den semantiska ramen kring kpa, ven om det kan diskuteras hur hyperonymen skaffa sig ska relateras till kpa i termer av attribut. Kpa har en hyponym relation till skaffa sig (man kan skaffa sig saker p andra vis, till exempel genom att stjla, lna, osv); Barsalou nmner dock ingenstans eller exemplifierar att hyperonymer kan vara attribut: A concept is only an attribute when it describes an aspect of a larger whole. (1992:30.)19 Svitt jag kan se finns det emellertid ingenting som motsger att en hyperonym beskriver aspekten kategoritillhrighet of a larger whole, och att det taxonomiskt verordnade begreppet allts fungerar som attribut. En parallell till detta finns i vissa meronymiska ordpar (Cruse 1986:157ff). Finger mste aktualisera hand eftersom hand r vad Cruse kallar en canonical holonym, allts ett ord betecknande den helhet som fingret alltid tminstone ursprungligen r en del av. I den semantiska ramen fr finger ingr drfr hand som ett vrde till attributet Helhet. P samma vis kan rimligen ett begrepp aktualisera en taxonomiskt verordnad hyperonym som attribut, ngot som ocks antyds av pilriktningar i ngra av Barsalous ramfigurer, bland annat den fr car (1992:30, 53, 60). Denna ram innehller bland annat fuel som i sin tur har en hyponymirelation till diesel, etanol, gasahol (1992:30). Utgr man i stllet frn diesel, etanol eller gasahol br vrdet fuel kunna aktualiseras, kopplat till diesel osv, via ett attribut
19

Taxonomiska relationer mellan verb benmns av Fellbaum troponymi (1998b:76ff).

77 som betecknar kategoritillhrighet (p svenska brnsle eller drivmedel). Definitionens skaffa sig, ngot och ersttning kan allts beskrivas med hjlp av semantisk ram-terminologi. Liknande verlappningar finns mellan Barsalous car-ram och NEO:s definition av bil, dr driver, engine, wheels korresponderar med NEO-definitionens person, motor (motordrivet) och hjul (fyrhjuligt).

4.1.2 Ett vidareslagningsexempel: fnster

I en del fall fungerar ett elementord till exempel eld som ett vrde till ett attribut som direkt hr till det eldrelaterade ordet i definitionen. Ett exempel r brinna som i NEO har definitionen helt eller delvis frtras av eld. Attributet man kan formulera till brinna och som hrbrgerar vrdet eld kan i detta fall formuleras som Subjekt i aktivitet elden r det som brinner. Ett annat exempel r lga: avgrnsad del av eld (NEO) dr attributet till lga kan benmnas Helhet till vilket eld fungerar som vrde. I en hel del fall finns ett elementord i definitionstillgget. Detta illustreras av falna dr det i NEO-definitionen str: hlla p att slockna; om eld, gld o.d.. Ocks i detta fall har den attributiva relationen med subjektet att gra p s vis att elden r en av de freteelser som kan falna. Eftersom eld i dessa fall omnmns direkt i definitionen behvs hr ingen vidareslagning; den attributiva relationen freligger direkt mellan uppslagsorden och eld. Relationerna mellan begreppen kan representeras av semantiska ramar, vilket visas i figur 2. Ramarna, som hr ska lsas uppifrn, har i ngon utstrckning lnat utseendet frn Barsalous ramdesign.
brinna SUBJEKT I AKTIVITET eld Figur 2. Partiella semantiska ramar kring brinna och lga lga HELHET eld

Oavsett hur man stller sig till Barsalou och teorier om ramar och attribut verhuvudtaget r det utan tvivel s att de relationer som tecknas i figurerna ovan stmmer med encyklopedisk omvrldskunskap. Detta br tala fr ramteorins rimlighet. Det r allts bde rimligt och troligt att den lsare av En Mlna-Elegi som stter p orden brinna och lga aktualiserar eld i sitt semantiska minne. I fallet med brinna och lga r allts de semantiska ramarna kring de bakomliggande begreppen okomplicerade och endast ett attribut med tillh-

78 rande vrde behvs fr att redogra fr sambandet med eld. Men ibland oftast fr man beskriva relationen mellan ett elementord/-begrepp och det aktuella uppslagsordet med hjlp av flera till varandra lnkade semantiska ramar i en semantisk-lexikal kedja. Ett exempel r fnster, som kan relateras semantiskt till ljus, som i sin tur kan relateras till eld, men det gr inte att formulera ngon attributiv relation direkt mellan fnster och eld, som man kan gra mellan till exempel eld och brinna. Sjlva vidareslagningskedjan som leder frn ljus till eld ser ut som fljer: I den omfattande definitionen av ljus nmns bland annat lga. Detta ord ljus definieras bland annat som freml som utgr ljusklla spec. om vekfrsedd stng e.d. av brnnbart mne som brinner med stmningsskapande lga (NEO). En av alla vidareslagningar hr leder till definitionen av lga, (avgrnsad) del av eld (NEO). Den semantisk-lexikala kedjan som leder frn fnster till eld blir allts fnsterljuslgaeld, om man fljer vidareslagningarna. En mindre ordbokstrogen vg r att g direkt frn ljus till eld eftersom ljus bde lexikalt och encyklopediskt r en kanonisk del av (eller egenskap hos) eld. Detta avspeglas i den ovan citerade definitionen av eld, samtidigt upptrdande av ljus och vrme vid kemisk reaktion. Den semantiska kopplingen mellan lga och eld fr anses vara stark eftersom den meronymiska relationen dem emellan fr betraktas som bilateralt kanonisk (Cruse 1986:157ff). Fr att titta lite nrmare p fnster s lyder definitionen i NEO inramad glasruta som fyller ut en ljusppning i en vgg (min kursivering). Huvudordet r en hyperonym till fnster, glasruta, som specificeras med inramad medan resten av definitionen ger information om prototypiska funktioner och frekomstplats. Denna prototypiska betydelse kan beskrivas i en semantisk ram som till predicate har fnster (figur 3).
fnster KATEGORI glasruta FUNKTION slppa in ljus FREKOMSTPLATS vgg

Figur 3. Partiell semantisk ram kring en prototypisk betydelse av fnster

Denna tmligen enkla ram kan beroende p vilken situation den aktualiseras i byggas ut med flera attribut och ytterligare vrden till dem som redan finns genom infogande av till exempel typ- och del/helhetstaxonomier till glasruta, osv. Ramen representerar d ytterligare information ungefr p samma vis som man fr ny information genom att sl upp definitionens innehllsord i ordboken. Efter tv vidareslagningar i NEO stter man p eld, som kan relateras till ljus inom den semantiska ramen p det stt som beskrevs ovan. Eftersom man kan frbinda eld direkt med ljus (se NEO-definitionen av eld ovan) terger figuren nedan inte hela vidareslagningskedjan, som allts ock-

79 s skulle innehlla lga, placerat mellan ljus och eld. Ngra ytterligare attribut och vrden underordnade attributet Frekomstplats har ocks infogats i denna tentativa ram (figur 4).
fnster KATEGORI glasruta TYP frgad FUNKTION slppa in ljus HELHET eld DEL tapet FREKOMSTPLATS vgg HELHET hus

Figur 4. Expanderad semantisk ram kring fnster

I en nnu mer mer detaljerad semantisk ram kring fnster, som inte ndvndigtvis utgick frn en ordbok, skulle kunna rymmas frestllningar om till exempel olika artefakter som alstrar ljus (lampor inklusive alla olika lamptyper), icke-artefakter (sol), artefakter som reflekterar ljus (speglar och allehanda blanka ytor) och dessutom olika luftrelaterade begrepp eftersom de flesta men inte alla fnster frutom ljus ocks kan slppa in luft. Vart och ett av de ord som representerar dessa ting utgr ingng till en ny semantisk ram om sol, spegel, luft osv. Huruvida man skall betrakta dessa ramar som potentiellt innefattade i eld, som egna ramar lnkade till eld eller som bde och lmnas tills vidare ppet; pongen r att ramar r rekursiva.

4.1.2.1 Vidareslagningarnas antal

De ord i En Mlna-Elegi som utgr underlaget fr de semantiska diskussionerna och tolkningarna av elementmotivens sprkliga uformning i diktverket leder inom som mest tre vidareslagningar i NEO till ngot av orden eld, luft, vatten eller jord, om de sjlva inte r ngot av dessa ord. Orden representerar allts fyra utbredda semantiska ramar kring eld, luft, vatten och jord eller, med ett ngot annorlunda synstt, ett antal ramar som r sammanlnkade med ramarna kring eld osv. Antalet vidareslagningar har av hnsyn till de semantiska ramarnas grnser samt underskningens syfte och omfng bestmts till just tre. Det visade sig att en del uppenbart elementrelaterade ord inte skulle komma med om vidareslagningarna bara tillts vara tv. Det tydligaste exemplet p ett sdant elementtydligt ord r sol, som utifrn NEO fr den semantiska kedjan sollysande (lysa)ljuslgaeld. Ett kanske ngot mindre tydligt sdant ord r blodomlopp som via den semantiska kedjan blodomloppblodvtskaflytande (flyta)vatten leder till vatten. Det flytande vattnets partiella nrvaro i blodomloppet kan knappast frnekas.

80 Med ett strre antal vidareslagningar n tre skulle man f kolossalt omfattande lexikala representationer av oklart avgrnsade eller snarare grnslsa semantiska ramar, i en teoretisk slutnda innehllande alla existerande innehllsord eftersom ord och begrepp kan lnkas till varandra i en ndls kedja. Antalets begrnsning kan dessvrre ibland f negativa resultat i form av bortfall av ord som har en tydlig semantisk relation till ngot av elementorden. Ett ord som man intuitivt grna skulle vilja frteckna som vattenord r trst, men NEO-definitionen starkt behov av att dricka innebr med den semantiska kedjan trstdrickadryckvtskaflytande (flyta)vatten fyra vidareslagningar. Mhnda speglar detta det faktum att trst kan slckas ocks med andra vtskor n vatten. Detta ordantalsmssigt marginella bortfall har en motsvarighet i det att en hel del ord med endast en diskret semantisk anknytning till ngot av elementorden kommer med i ordmaterialet. Hurpass heterogena semantiska trakter man kan n med fyra vidareslagningar exemplifieras i strre detalj nedan med tv semantiska kedjor dr det frstnmnda ordet i kedjorna allts skulle ha frtecknats som ett elementord tillhrande det element som nmns sist i kedjan: parasollsollysaljus lgaeld och klockatidsolhimlakroppsvvaluft. Eftersom ordmaterialet redan knappast lider ngon brist p storlek samt ytterligheterna i detta slags kedjor vanligen befinner sig lngt frn varandra (vilket ven gller en del kedjor som hller sig inom tre vidareslagningar) skulle ett strre antal vidareslagningar pverka validiteten negativt. Ett enda undantag har gjorts frn detta vidareslagningsfrfarande. Som all empiri och ven NEO:s definition sger r ljus och vrme kanoniska delar av svl encyklopedisk som semantisk eld. Ljus leder efter tre vidareslagningar till eld. Men vrme leder dremot inte till eld inom de tre vidareslagningarna utan hamnar p samma placering som ljus i en tnkt kedja utan att vrme sedan leder vidare till eld. Sambandet mellan vrme, eld och ljus har nd ansetts s starkt att ett ftal ord med en semantisk relation till enbart vrme har frtecknats som eldord. Ngra exempel p detta r rd, gul och kall. Hr har allts vrme jmstllts med ljus s att dessa och ytterligare ngra ord kvalificicerar sig som eldord. Denna lexikografiskt ofrankrade men encyklopediskt rimliga semantiska kedja fr fr sol utseendet sol vrmavrmeeld; att flja NEO krver tre vidareslagningar och att man gr via ljus. Det r endast en blygsam del av det totala ordantalet i de underskta avsnitten som utnyttjar en maximalt lng semantisk kedja bestende av fem ord (vilket innebr tre vidareslagningar).

4.1.3 Sammansttningar, avledningar och ordformer

Om en sammansttning str upptagen i NEO och drmed kan antas vara ngorlunda vedertagen i allmnsprket grs ingen ytterligare vidareslagning

81 p de ingende leden. Exempel p sdana sammansttningar r blindfnster och svallvg. Om sammansttningen r av mer poetiskt-lyriskt slag och inte str frtecknad som eget uppslagsord grs dremot vidareslagningar p de ingende leden, som till exempel de ekelfskt klingande gldsus och frkenvning. Avledningar som inte str som egna uppslagsord sls vidare p utifrn rotmorfemet, till exempel kvav i stllet fr Ekelfs kvavhet, som inte terfinns i NEO. Bjda former av ord som inte str upptagna som egna uppslagsord i den bjda formen analyseras utifrn det nrmast liggande uppslagsordet i frga om vidareslagningarnas antal. Exempel p detta r klunkande och risslande, dr vidareslagningen i stllet har gjorts utifrn infinitivformerna klunka och rissla.

4.1.4 Multipel elementtillhrighet och de unika elementen

Vissa ord har semantiska samband med fler n ett element. Exempel p sdana ord r vg (luft och vatten), kvarn (luft, vatten och jord) och rk (eld och luft). Sdana ord diskuteras i varje elementkapitel ur den dr aktuella aspekten. P motsvarande vis grs ingen ytterligare vidareslagning nr ett eller flera elementord ptrffats i en definition; i och med frekomsten av ett elementord har man ntt detta element och ngon ytterligare slagning r drfr inte relevant. En mer lngtgende analys skulle d komma att handla om sjlva elementens och elementordens vidare encyklopediska och semantiska frbindelser. Att rkna vg som bde vatten- och luftord r oproblematiskt drfr att man nr dessa bda element p olika lexikala vgar utifrn definitionen. Att g nnu ett steg och rkna ordet ocks som ett jordord d definitionen av luft innehller jord r dremot att g ver grnsen mellan elementens lexikala fretrdare och elementen sjlva; man behver inte sl upp sjlva elementordet i NEO nr man vl har hittat det i en definition som ryms inom de tre tilltna vidareslagningarna.

4.2 Nationalencyklopedins ordbok (NEO)

Nationalencyklopedins ordbok (NEO) r den nu existerande mest omfattande och modernaste ordboken ver det svenska sprket, utkommen 1995 1996 och omfattande ungefr 137000 uppslagsord. NEO r en alfabetiskt organiserad ordbok med tyngdpunkt p ordens innehllssida men artiklarna ger samtidigt en hel del information om uttryckssidan, som till exempel uppgifter om betoning, morfologi och ortografi. Ordboken innehller dessutom uppgifter om etymologi, idiom, konstruktion och semantiskt nrsten-

82 de ord. I frordet omtalas den suddiga grnsen mellan lexikal och encyklopedisk kunskap; denna verlappning visas ocks av att NEO-redaktionen har inhmtat mycken information om ordens betydelse frn olika mnesexperter inom olika domner som till exempel trdgrdssktsel, juridik, diplomati, scenkonst, musik, pedagogik, medicin, bokvsen, textil, jakt och fiske, handarbete och kokkonst, fr att nmna ngra exempel (NEO: frordet). NEO har liksom sin frelpare Svensk Ordbok framarbetats utifrn den lexikala databas som sedan mitten av 1970-talet har byggts upp vid Sprkdata vid Gteborgs universitet. I detta avsnitt redovisas vad i ordboksartiklarna som anvnts i denna underskning. Under urvalsprocessen har fljande delar av artiklarna beaktats: Definition av huvudbetydelse 1: Hr terfinns den frsta och troligen mest centrala av ordets betydelser. Fr exempelvis barn r denna mnniska som inte vuxit frdigt. Denna del av artikeln, dr definitionens huvudord (den s.k. genus proximum, i detta och mnga andra fall en hyperonym) terfinns, utgr grunden fr urval av ord som kan frbindas med ngon av de fyra semantiska ramarna. Den kompletteras av innehllsrika definitionstilllgg och tillgg om betydelsenyans/-er. Definitionstillgg: Som ett till definitionen av huvudbetydelsen nra knutet tillgg frekommer definitionstillgg (i NEO skrivna som ett finstilt tillgg) som kompletterar betydelsebeskrivningen med ytterligare relevant information (NEO:inledningen, rubriken Definition). Fr barn r detta till kropp och sjl; under ngn. ldersgrns som beror p sammanhanget. Innehllet i definitionstillgget r av stor vikt fr underskningen d krnord och ord som leder dit ofta terfinns hr. Ett exempel p detta r falna vars definition som tidigare nmnts lyder hlla p att slockna om eld, gld o.d.. Beskrivning av betydelsenyans(-er): Liksom definitionstillgg utgr tillgg om betydelsenyanser olika komplement till huvudbetydelsen. Det kan till exempel rra sig om en utvidgad betydelse eller dess motsats specialiserad betydelse, ofta ocks om en verfrd betydelse eller dess granne bildlig betydelse eller utvidgad betydelse (NEO:inledningen, rubriken Betydelsenyanser). Fr barn str att lsa i tillgget om betydelsenyans a) spec. om mnniska som inte har ntt pubertetslder, straffmyndighetslder etc. (i med. resp. jur. sammanhang): barnarbete; barnavrdsnmnd; nnu ngot r r hon ett ~ b) verfrt om sjlsligt omogen el. barnslig person i allmnhet: farfar r ett stort ~; han r ett ~ i affrer. Sprkmaterialet i dessa tillgg har liksom det i definitionstillggen beaktats i underskningen med undantag fr de kursiverade orden, vilka fungerar som sprkprov. Definition av huvudbetydelse 2: Fr barn r denna person som blivit till genom att avlas eller fdas av given person. Samtliga betydelser av orden har allts beaktats i de fall dr betydelserna numreras under samma upp-

83 slagsord samt hrtill hrande definitionstillgg och betydelsenyanstillgg enligt samma principer som fr definition av huvudbetydelse 1 ovan.

4.2.1 Betydelsevarianter av samma ord i NEO

NEO saknar en strre diskussion om polysemi, men anvnder sig av ett strikt morfologiskt kriterium fr att avgra vad som r polysemi respektive homonymi. Ord med flera till varandra grnsande betydelser frtecknas som numrerade definitioner under ett och samma uppslagsord medan homonyma ord med olika ordklasshemvist och/eller morfologi frtecknas som separata uppslagsord.20 Om man till exempel slr upp slag finner man att artikeln innehller hela elva betydelsevarianter. Mellan vissa av varianterna r det svrt att se ngon gemensam betydelsenmnare, exempelvis mellan nummer 3 strre militr sammandrabbning och nummer 11 sort, medan det i andra fall verkar enklare, som mellan nummer 1 hrd trff mot ngn och nummer 7 slaganfall (samtliga citat ur NEO).

4.2.1.1 Polysema ord i En Mlna-Elegi

Det frekommer emellant i En Mlna-Elegi lexikografiskt elementrelaterade ord dr kontexten emellertid gr det troligt att det inte r den elementrelaterade betydelsen som avses. I dessa fall fr ordet nd ing i det material som bildar underlag fr motivdiskussionerna. Ett exempel p detta r skarv som i sitt textsammanhang i Ekelfs diktverk tydligt tycks syfta p en skarv mellan gatustenar (i dikten frekommer svl gatstensskarv som skarv i avsnittet Kvarnsng) och inte p fgeln med samma namn. Men denna text r, som diskuterats tidigare, inte mimetiskt orienterad och en lsning dr olika polysema betydelser aktualiseras kan drfr vara motiverad. Det r rent av ett rimligt antagande att ord i lyriska texter ekar av sina mer eller mindre sllsynta betydelser oavsett vad den sprkliga nrkontexten pekar mot. Skarv ingr drmed, eftersom man inom tre vidareslagningar nr vatten, som lexikal representant fr den semantiska ramen kring vatten. Denna svaga men nd befintliga vattenanknytning hade inte kunnat avvinnas texten om det i stllet fr skarv hade sttt fog. P samma stt hrs avlgsna ekon av betydelsen fog nr en text berttar om sjfgeln skarv. Ett ytterligare exempel p detta slags betydelsevariantnrvaro r spira, som kan betyda bde spetsig takdetalj och mindre bom p segelbt. Beskriver en text en seglats och spira nmns s klingar nd textstllet av takspiran, liksom en text som handlar om byggnader och i detta sammanhang nmner spira har avlgsna semantiska spr av segelbtens spira. Detta br vara ett
20

Olika stt att skilja mellan polysema och homonyma ord diskuteras av till exempel Malmgren (1994).

84 helt okontroversiellt antagande; sjlva anledningen till att ord rknas som polysema r ju vanligen ngon form av betydelselikhet. I termer av semantiska ramar kan detta uttryckas som att betydelsevarianterna delar ngot attribut med tillhrande vrde/-n som fr spira kan vara Form med vrden som smal, spetsig och lng. De sekundrt aktualiserade betydelsernas styrka har givetvis att gra bde med nrkontexten och hurpass vanliga de respektive betydelsevarianterna r.

4.2.2 Bakgrund till urvalet inom definitionerna

Det r uppenbart varfr de delar av ordboksartiklarna som handlar om uttryckssidan inte beaktas i denna semantiskt orienterade underskning. Men varfr inte idiom, sprkprov och konstruktion? Ett sammanfattande svar p frgan varfr just de delar som nmndes i 4.2 anvnds vid urvalsprocessen r att det r definitionen av huvudbetydelsen eller huvudbetydelserna inklusive de olika till dessa knutna tillggen som beskriver den prototypiska betydelsen (betydelserna) av ett visst ord. En utvidgad metod fr ordurval kunde givetvis ha rknat in allt som str i en ordboksartikel inklusive etymologiska uppgifter, sprkprov osv, men frgan r i vilken utstrckning sdan specialinformation speglar prototypiska frestllningar om ordens betydelse. Det skulle dessutom f till resultat att ordmaterialet skulle ka lavinartat med otympliga och icke-valida semantiska ramar som fljd. Den semantiska ramen kring till exempel barn skulle med ett sdant frfarande komma att knyta an till s betydelsefjrran ord som badvatten, r och affr (se ovan i 4.2). Artikelurvalet har allts begrnsats av ungefr samma anledning som antalet vidareslagningar. De aktuella delarna av artikeln terges p ett sdant vis att det tydligt framgr var i artikeln elementordet finns. I en del fall citeras emellertid ytterligare ngon del av definitionen, definitionstillgget eller tillgget om betydelsenyans. Huruvida definitionstext i NEO-artikeln som fljer efter det aktuella elementordet citeras, och i s fall hur mycket, har bestmts utifrn en intuitivt grundad uppfattning om huruvida det verskjutande artikelmaterialet kan ha ngot intresse i sammanhanget eller i vid mening belysa den tidigare delen av citatet. Utelmnad text inne i ett citat har markerats med []. Definitions- och betydelsenyanstillggets mindre typsnitt har behllits i citaten utom i de fall dr tillggen citeras separat.

4.3 Ytterligare metodologiska kommentarer

I avsnitt 4.3 kommer att diskuteras och exemplifieras ytterligare ngra vervganden av metodiskt slag. Dessa r bruk av kursiv och olika typer av

85 citattecken, vidare den ordning diktavsnitten analyseras enligt inom varje analysavsnitt samt slutligen sjlva urvalet av diktavsnitt.

4.3.1 Bruk av kursiv och citationstecken

Begrepp (begrepp), lexikala enheter (begrepp) och referenter (begrepp) betecknas i underskningen enligt svensk sprkvetenskaplig standard (ngon fullstndig enhetlighet r emellertid svr att uppn d bruket i citerade texter ibland varierar). 1. Citat ur En Mlna-Elegi omges av citationstecken, till exempel vrimlade och rda lv. Detta gller givetvis ocks andra texter dr rena citat avses. Citat som r utbrutna ur huvudtexten omfattas inte av detta. 2. Svenska ord som lexikala enheter betraktade skrivs med kursiv stil och d i respektive grundform (exempelvis obestmd singular, infintiv): vrimla, rd och skepp. ven begrepp med en tydlig lexikal representation skrivs med kursiv, och en viss verlappning mellan hela den lingvistiska enheten och dess begreppsorienterade innehllssida freligger drfr. Exempel p detta r de begrepp som de semantiska ramarna innehller, vilka allts inte skrivs inom enkla citationstecken utan med kursiv. 3. Begrepp (mentala frestllningar om freml, aktiviteter osv) dr ingen direkt och tydlig koppling till ett lexikalt uttryck (frutom beteckningen p textstllet) freligger skrivs inom enkla citationstecken: vrimla, rd och skepp. Detta gller ocks huvudsakligen begrepp p engelska, utom sdana fall dr begrepp i klltexterna terges med kursiv eller p annat vis. I dessa fall fljs originaltextens skrivstt. Ett citat ur Persson fr illustrera hur kursiv och enkla citationstecken kan anvndas i semantiska ram-sammanhang. Perssons diskussion gller hr the sense development of spinster samt den semantiska ramen kring begreppet spinster (Persson 2002):
The transition [...] was brought about by two non-prototypical values, male (sex) and occasional (occupation), disappearing from the semantic frame of spinster. [] As we can see, the major change [...] is the introduction of civil status as a salient attribute with unmarried as its prototypical value. It is not unlikely that spinster came to serve as a metaphor for unmarried woman during the period [...]. Since the prototypical spinner was an unmarried woman, it was probably easy to start using spinster figuratively about any unmarried adult female. (2002:276f)

Hr skrivs konsekvent begrepp inom enkla citationstecken medan ord som lexikala enheter betraktade skrivs med kursiv. Det br i ram-sammanhang vara det mest korrekta att ange ett kursiverat ords attributiva vrde inom enkla citationstecken; det r ju strikt taget inte ordet rd som r innefattat i

86 ordet brandbil utan snarare begreppet rd som r innefattat i ordets betydelse, allts i innehllssidan av brandbil. I underskningen har jag fr enkelhetens och tydlighetens skull nd valt att ange de semantiska ramarnas beteckningar och innehll med kursiv. Detta har att gra med att de semantiska diskussionerna hr s ofta utgr frn NEO:s definitioner varvid de aktuella begreppen allts har uttryckts lexikalt. Det frefaller med denna lexikografiska bakgrund enklare att tala om attribut som formuleras mellan till exempel vg och vind i stllet fr mellan vg och vind, eller mellan vg och vind. Detta r ett skrivstt som anvnds ocks i den fr min underskning centrala texten Barsalou 1992, dr bde ramarnas predikat, attributen och deras vrden skrivs med kursiv. Drmed frekommer ytligt sett motsgelsefulla skrivstt som begreppet vind i underskningen trots att det nog vore mer korrekt att genomgende skriva begreppet vind . Det br hur som helst vara uppenbart att det r de kursiverade lexikala enheternas innehllsida som r i brnnpunkten i underskningen. I underskningen frekommer i vissa fall ytterligare hr okommenterat bruk av kursiv, exempelvis vid en del utlndska ord samt, i enstaka och sparsamma fall, vid srskild betoning av ngon frmodat ovanlig freteelse som inte r ngot direkt citat.

4.3.2 Analysordningen
Den semantiska underskningen har huvudsakligen ett bottomupperspektiv, vilket innebr att analysen utgr frn de enskilda orden och dessas semantiska profiler. Drifrn rr sig analysen uppt mot strre enheter som frasen och texten. Elementanalysen kan sledes ga rum p flera niver: ord, sammansttningar, fraser, satser och text. Ett undantag frn denna riktning finns i ngon utstrckning i kapitel 9, dr analysen ibland frgas av ett topdown-perspektiv, och tar avstamp i texten s som man uppfattar den i dess helhet fr att drefter rra sig nert i texthierarkin mot enskilda ord. Detta har att gra med att den andra analysordningen, bottomup, exemplifieras i s stor utstrckning i de fregende analyskapitlen 58 samt att elementnrvaron i de i detta kapitel diskuterade avsnitten r mycket tydlig och drfr lttare kan tas fr given.21 Bottomup-perspektivet kan motiveras utifrn den del av underskningens syfte som handlar om att kartlgga motivens eller motivkomplexets lexikala utformning. Ord bestr ju av mindre betydelsekomponenter som ofta lper genom texten p bredden, likt Coserius klassem. En detaljerad lexikal
21

Ett liknande perspektivbyte finns hos Barbro Sderberg (1980) som i sin strukturellt orienterade analys av Eyvind Johnsons Hans ndes tid mot slutet vxlar tyngdpunkt frn paradigmatisk till syntagmatisk.

87 studie kan drfr sga ngot om sdana semantiska mnster som inte r direkt urskiljbara vid en ytlig lsning av Ekelfs text men som trots detta r verksamma vid de betydelsebildningar som ger rum vid lsningen. Ord fungerar dessutom p sin alldeles egna niv i texten ven om de ingr i strre enheter som fraser och satser, och vad texten sger p ett vergripande plan behver inte alldeles speglas av innehllet p den lexikala nivn. Detta kan illustreras med fljande phittade text:
Du som har en mer lngtgende borderlineproblematik r varmt vlkommen att vnda dig till landstingets nyppnade behandlingshem Solglntan, som ligger natursknt p en hjd ovanfr Mlaren. Att vi ligger helt nra det nedlagda Beckomberga kan ses som en historiens ironi. Solglntan r nmligen s lngt frn forna tiders mentalsjukhus man kan komma. I stllet fr integritetskrnkande metoder som kallbad och blteslggning anvnder vi frivillighet, lyhrdhet och respekt. Ingen vistas hos oss med tvng, utan verksamheten sker helt och hllet p frivillig basis frn patienternas sida.

ven om denna text explicit p det vergripande planet sger att behandlingshemmet i frga inte innefattar negativa freteelser som de nmnda behandlingsmetoderna och inte p ngot vis liknar ldre tiders psykiatriska vrdenheter aktualiseras hos lsaren av (frmst) orden Beckomberga, mentalsjukhus, kallbad, blteslggning och tvng de motsvarande och i sammanhanget starkt negativa begreppen. Orden bildar ett semantiskt mnster som finns infogat och har effekt i den strre texten oavsett vad de har fr inbddning (till exempel forna tiders mentalsjukhus, i stllet fr integritetskrnkande metoder som). Denna analysgng liknar Landgrens olika underskningar av den fonetiska nivn i en del av Ekelfs diktning (dock inte En Mlna-Elegi) dr en grundid kan sgas vara att ett diktverk genomstrmmas av mnster p olika sprkliga niver som mycket vl kan dra t olika hll, vilket sknker den poetiska texten dess gtfullhet och rikedom (se till exempel Landgren 1982, 1998). Landgren har ett flertal formuleringar med i sammanhanget stor giltighet, som till exempel denna (hr gller resonemanget dikten Eufori):
Man kan i texten sledes inom ramen fr den homogena stroforganisationen i 4+7+6+7+4 versrader och det grundlggande hexametermnstret urskilja ett ytterst intrikat, svrbeskrivbart mnster av korrespondenser och brytningseffekter, regelbundenheter och oregelbundenheter p olika sprkliga niver. Att finna ngot slags analytiskt metasprk, som synkront och uttmmande skulle kunna beskriva den samlade effekten av detta spel p de olika sprkliga niverna r givetvis inte mjligt. Dremot kan hvdas, att det transparangartade samspelet mellan verensstmmelser p olika plan [] skapar en sprklig tthet med estetisk effekt, som fokuserar och ytterligare understryker det semantiska innehllet i vissa textsegment. (1998:203)

Bottomup-perspektivet mjliggr allts ett nrhetsperspektiv p vad som dljer sig under den textyta lsaren vid en versiktlig lsning mter, i mot-

88 sats till att frn textytan orientera sig mot diktverkets kontext, exempelvis komparativ motivhistorik eller biografi. En semantisk kartlggning som utgr frn orden kan med frdel anvndas som kontrastivt underlag vid underskningen av den kontext som ryms i dikten, till exempel fras och sats, varvid bde skillnader och likheter mellan niverna med ett sdant detaljerat underlag framtrder med skrpa. En sdan diskrepans mellan lexikon och fras/sats/text exemplifieras p ett tydligt vis av eldordens mnster i avsnittet terfarten, som analyseras i kapitlet om eld (5.1).

4.3.3 Urvalet av diktavsnitt

Det frefaller med tanke p diktverkets innehllsligt disparata struktur rimligt att vlja avsnittet som analysenhet eftersom dessa bde skiljer sig t sinsemellan men samtidigt inbrdes erbjuder olika former av sammanhang, inte minst semantiska. En sdan indelning pekar ocks diktverket sjlvt mot med sitt spatisa grafiska arrangemang, sina marginalrubriker och den innehllsliga och sprkliga heterogeniteten, vilka r ngra av anledningarna till att Sjberg gr detta slags indelning av dikten. Samtidigt finns det givetvis sammanfogande material som gr att diktverket nd kan frsts som en enhet, om n en brokig och oregelbunden sdan (jfr Berfs uttryck zersplitterte Einheit). Med avsnitt avses fr det mesta textpartier som r grafiskt tskilda i texten. Ett avsnitt kan emellertid ibland best av flera strofer, som exempelvis Bljesng och terfarten, men ocks sluta inne i ett grafiskt sammanhngande stycke, som Kvarnsng. Till avgrnsningens hjlp finns i en del fall de i kapitel 1 ngot mer ingende diskuterade marginalrubrikerna. Jag utgr p det hela taget frn den indelning av En Mlna-Elegi som Sjberg gr (1973). De avsnitt i diktverket som har valts ut fr nrmare semantisk analys har alla en tydlig nrvaro av elementord i frga om antal frekomster, ordtyper eller effekt (eller samtliga dessa). Det finns givetvis ett samband mellan denna koncentration och elementmotivens textetablering. Urvalet av avsnitt har huvudsakligen gjorts kvalitativt utifrn en uppskattning av motivens lexikala nrvaro och drmed sammanhngande estetiska effekt i de olika avsnitten och allts inte i frsta hand utifrn en berkning av antalet frekomster och/eller typer. Detta motsger givetvis inte att motiven kan gestaltas ven i andra avsnitt som inte analyserats hr. Den detaljerade semantiska analys som utfrs frutstter emellertid en viss selektivitet och begrnsning av materialurvalet. Motiven ges dessutom i vriga avsnitt ofta en likartad lexikal utformning, vilket drmed innebr en likartad semantisk struktur som i de analyserade avsnitten. Ett exempel p detta r trdbetecknande ord som lind och ek, vilka har samma semantiska relation till jord som alm, ett

89 ord som i motsats till dessa tv trdord diskuteras i samband med ett av de analyserade avsnitten. Som en jmfrelse med de avsnitt som analyseras kan avsnittet Gammal aktr fungera (Text 5 i Bilaga). I detta avsnitt finns tre ord som har ngon elementanknytning, nmligen safir, se och blind. Safir definieras som en genomskinlig, klarbl hrd delsten som r nrmast diamant i hrdhet (NEO), en definition dr delsten via kedjan safirdelstenstenbergjord leder till jord medan genomskinlig via safirgenomskinligljuslgaeld slutar i eld. Som synes r ordet ett av de elementord som krver just tre vidareslagningar fr att kunna frtecknas; safir r knappast ett av de mest uppenbara jord- och eldorden. I de avslutande tre raderna frekommer som nmnts ytterligare tv eldord, se och blind som bda har ett tydligare samband med ljus och drigenom ocks med eld. Detta avsnitt innehller allts tre lexikala framtrdanden av elementen men den sammantagna effekten i avsnittet som helhet r enligt min bedmning svagare n i de avsnitt som analyseras. Just sambandet mellan syn, blindhet och ljus diskuteras dessutom i samband med analys av ett annat avsnitt, ngot som anknyter till diskussionen strax ovan om viss likhet i den lexikala utformningen av motiven avsnitten emellan. De analyserade avsnitten terges i faksimil i Bilaga, vilket ger en absolut tillfrlitlighet i citatavseende. Faksimilerna visar dessutom ngot av den elaborerade grafiska utformningen i 1960 rs utgva av En Mlna-Elegi.

4.4 Slutkommentar: text, teori och metod, disposition

Det finns knappast ngon lsare av En Mlna-Elegi som kan undg att uppfatta att dikten ofta och med varierande intensitet kretsar kring ngot av de fyra elementen eld, luft, vatten eller jord. En utgngspunkt i underskningen r hrvidlag att lsaren med varierande skrpa och avstnd aktualiserar begreppen eld osv i mtet med vissa av diktverkets ord; det r just ord och inte fonem, grammatiska morfem eller ngon annan sprklig enhet som symboliserar begrepp. En flerordsfras aktualiserar med detta synstt vanligen flera begrepp (jfr Barsalous ord om green, pitted triangle). Detta antagande har frankrats i de empiriskt grundade teorier om semantiska ramar som presenteras i kapitel 3. Exakt vilka dessa ord r, r givetvis svrt att sga, och den valda lexikografiskt grundade metoden r tnkt att ge ett ordmaterial med svl hg reliabilitet som god validitet. Tankeexperimentet att utfra ordurvalet p intuitiv grund skisserar ett mindre omfngsrikt ordmaterial som resultat; lsaren kan sjlv under lsningen av underskningen bedma att mnga av de utvalda orden knappast skulle frtecknats som lnkade till ngon av de fyra hr aktuella semantiska ramarna om intuitionen

90 finge avgra urvalet. Denna lexikala mngfald r emellertid med tanke p underskningens syfte snarast en tillgng de ord som r mindre relevanta i motivgestaltningen kan ju enkelt bortses frn av den lsare som s nskar, ven om de diskuteras i underskningen. Med ett intuitivt grundat urval skulle emellertid mnga semantiskt blygsamma men i motivarkitekturen nd delaktiga ord aldrig komma att frtecknas verhuvudtaget. Detta r med det aktuella syftet knappast av godo; ocks diskreta byggstenar fyller sin funktion i den till stor del omedvetna process som betydelsebildning r. ven om ocks lexikografer bara r mnniskor med sdanas olika brister, speglar knappast NEO-ordboken medarbetarnas subjektiva tyckanden och idiosynkrasier att misstnka ngot sdant vore en grov frolmpning mot ordboksredaktionen utan allmnt frankrade och prototypiska ordbetydelser, vilka bygger p existerande encyklopediska frhllanden. Det finns drfr ett rimligt om n i tydlighet varierande samband mellan de fyra elementen och de frtecknade orden. Vidareslagningsmetoden har allts den uppenbara frdelen att det ordmaterial som den genererar visar p mnga mindre tydliga textingngar som man sedan kan ha som utgngspunkter fr tolkning, vilket br vara att fredra framfr mnga oupptckta men tnkbara textstllen att tolka utifrn. Det ftal tydliga ord man missar med metoden till exempel vattenanknytningen hos trst och klunka, luftanknytningen hos fnster osv r ju synliga i vilket fall och kan om man s vill dras in i tolkningen i ett senare skede (sdant sprkgods diskuteras emellant i de mer tolkande textavsnitten som semantiskt mer oberoende evidens). Som avslutning terges ngra av Landgrens tankar om olika infallsvinklars relevans och mjlighet till kombination vid kartlggning och tolkning av litterra verk. Hans resonemang gller som i det tidigare citatet Ekelfs diktsamling Frjesng.
[] det genetiska perspektivet [] r ett traditionellt litteraturhistoriskt perspektiv, som rymmer ett antal tidigare ofta prvade analytiska begrepp och som inriktar sig p ur litteraturhistorisk synpunkt relevanta frgor [] Problematiskt blir dremot ett sdant genetiskt perspektiv om det framtrder med ansprk p att uttmma textens mening: den litterra texten r lika med dess frutsttningar och tillkomsthistoria. [] Men frgan blir d om ett genetiskt perspektiv kan frenas eller kombineras med ett lsarorienterat-receptionshistoriskt och ett strukturellt betraktelsestt. I en mening frhller det sig tveklst s. [] De tre perspektiven det lsarorienterade, det genetiska och det strukturella finns sledes frenade inom den forskningstradition jag i viss utstrckning [] anknyter till. (Landgren 1998:29f)

Ett annat citat av samme frfattare kan vara illustrativt fr min egen undersknings perspektiv. Landgren sger nmligen om det textkoncentrerade, strukturella perspektivet (ngon likhet mellan ena sidan min undersk-

91 ning, den andra Roman Jakobsons och Jurij Lotmans msterliga analyser antyds givetvis inte):
Jag har hr understrukit vrdet av det strukturella perspektivet, som i motsats till vad som ocks ofta gjorts gllande inte alls behver innebra, att man reducerar den individuella, konstnrligt organiserade texten uteslutande till en exponent fr vissa vergripande, generella, objektiva sprkliga strukturer som konstituerar subjektets sprkyttringar, lser in dikten i The Prison-House of Language. [] Tvrtom har ju den forskningstradition jag anknyter till i hg grad inriktat sig p just minutisa analyser av det dynamiska samspelet mellan element p olika sprkliga niver i individuella sprkkonstverk; man behver hr bara hnvisa till exempelvis Roman Jakobsons interpretationer av Shakespeare, Brecht och Henri Rousseau, eller till Lotmans analyser av rysk 1800-talspoesi. (1998:31f)

Landgren skriver ocks:

Min bestmda uppfattning r, att det finns kvaliteter och nyanser och estetiskt effektiva spnningsrelationer i den litterra texten, som kan synliggras endast genom en av strukturalistisk forskningstradition inspirerad analys. (1992:34)

Detta antyder en sjlvklar sanning, nmligen att estetiskt verkningsfulla sprkliga enheter p andra niver n den lexikala ocks skulle vara tacksamma att underska. Men alla underskningar har sina grnser, och i det freliggande arbetet har just den lexikala utformningen av motivkomplexet de fyra elementen varit i brnnpunkten. Underskningen r disponerad s att ett element i taget analyseras i sammanlagt tio diktavsnitt enligt urvalsfrfarandet beskrivet ovan, med ordningsfljden eld, luft, vatten, jord. Detta innebr att andra element n det som r i blickfnget bortses frn, vilket inte r konstigare n att man i ett diktverk oftast analyserar endast vissa motiv medan andra lmnas drhn. Dessa elementspecifika analyser sker i kapitel 58. Drefter lggs i kapitel 9 ett fyrhvdat elementsemantiskt raster ver ngra textavsnitt, vilka diskuteras ngot friare i frhllande till den tidigare applikationen av metoden. Inom de olika analysavsnitten, som behandlar valda delar av diktverket, r analysordningen sdan att de lexikala och semantiska diskussionerna inleder varje avsnitt; orden betraktas hr i hg utstrckning fristende frn sin textomgivning. Drefter diskuteras olika mnster som elementorden i det aktuella avsnittet tycks bilda. Efter detta grs en mer vergripande tolkande lsning av hela avsnittet, dr eventuella skillnader mellan det lexikala mnstret och vad texten sger p andra plan diskuteras. Underskningens viktigaste resultat diskuteras i kapitel 10.

Karl Nordstrm Midsommareldar vid ovder (1900) Olja 135x211 Thielska Galleriet, Stockholm

5 Eld

Den lexikala representationen av den semantiska ramen kring eld r omfattande och innefattar, som antytts tidigare, inte bara ord som beskriver eld eller ngon typ eller del av eld. En stor del av orden som aktualiserar denna ram har tvrtom en mer avlgsen relation till eld. Sdana ord, till exempel rk, rd och ljus har allts inte ngon direkt relation till eld (dr bara ett attribut finns mellan eld och det aktuella ordet) utan vgen gr via semantiska kedjor, som i fallet med fnster, som i sin definition innehller ljus som i sin tur via lga leder vidare till eld. I centrum av ramen finns eld. NEO:s definition av detta ord lyder samtidigt upptrdande av ljus och vrme vid kemisk reaktion. Detta r ocks i verensstmmelse med en kulturhistoriskt rimligtvis mycket utbredd uppfattning om elden som ljus- och vrmeklla. Eftersom ljus och vrme alltid frekommer hos eld kan man betrakta dessa tv som (med viss skillnad i vsen) obligatoriska komponenter bde i frga om referentiell eld och begreppet eld det torde vara svrt att frestlla sig eld utan att samtidigt tnka p ljus och vrme. I en definition av eld r det drfr troligt att man hittar bde ljus och vrme (eller nrsynonymen hetta), vilket ocks r fallet med den ovan tergivna NEO-beskrivningen av ordets betydelse. Nedan kommer jag att diskutera eldorden i tre avsnitt i En Mlna-Elegi: terfarten, Parkscenen och Den kvava sommareftermiddagen. Avsnitten och benmningen av dem grundar sig i stort p den indelning av diktverket som Sjberg gr och som i mycket utgr frn textens egen typografi och marginalrubriksttning. I de fall avvikelser sker frn Sjbergs indelning och benmning kommenteras dessa.

5.1 terfarten
Sommar formulerar p ett enkelt och trffande stt terfartens gtfulla och flertydiga tidsgestaltning: Efter scenen vid Mlna brygga frs vi med frjan genom Djurgrdsbrunnskanalen in till Stockholm, som p en gng r Bellmans stolta stad och nuets med oljesilos lngs inloppet. (Sommar 1989:505.) Det i viss utstrckning konkreta rum som har tecknats i inledningen till En Mlna-Elegi den abnormt accelererande hsten, vattnet, solen samt de ortsspecifika och i texten namngivna platserna Mlna brygga och Danviken finns hr kvar som ekon eller ngot slags antydd kuliss (som r avsevrt lttare att frestlla sig om man har lokalknnedom om Stockholm). Men olika textfreteelser, till exempel marginalnotisen Corno och en ganska tydlig Bellmanintertext, suggererar precis som Sommar

94 skriver en tid fre Danvikens spira och Silos och torn som tidigare har omtalats i dikten, nmligen (framfr allt) Bellmans 1700-tal (se ven Ek 1971:208; Sjberg 1973:64ff; Berf 1995:98ff). Textavsnittet vcker dessutom ngra mer eller mindre tydliga frestllningar om de fyra elementen, frmst eld och vatten. Jag diskuterar hr samtliga de ord i terfarten som genom vidareslagningsmetoden kan lnkas till den semantiska ramen kring eld, i den ordning de kommer i texten. Avsnittet terges i faksimil som Text 3 i Bilaga.

5.1.1 Semantiska tendenser i terfarten

terfarten innehller fem eldord: sol, gld, falna, skugga och sommar. Tanken r allts att dessa ord fr de flesta lsarna, mer eller mindre tydligt, aktualiserar det i texten lexikalt outtryckta begreppet eld, och att en semantisk ram kring eld representerar de involverade begreppens organisering i det mentala lexikonet. Detta visas i figur 5, vilken skall lsas nerifrn och upp mot eld, som hr symboliseras med begreppets lexikala uttryck eld. terfartens eldord har kursiverats medan ord som inte finns i detta avsnitt men syftande p begrepp som hr till ramen i frga str inom parentes.
(eld) HELHET/ VERORDNAD KATEGORI gld HG FREKOMST sommar sol KLLA (ljus) (vrme) SUBJEKT I PROCESS falna LG FREKOMST skugga

Figur 5. Partiell semantisk ram kring eld utifrn eldorden i terfarten

I styckets impressionistiskt tecknade landskap sker den frsta semantiska kopplingen till eld via sol, ett ord dr bde ljus och vrme torde vara centrala eller rentav kategoriella begrepp eftersom solen svl lyser som vrmer och det svrligen gr att tnka sig och inte heller existerar en sol som saknar dessa frmgor. Sol innefattar dessutom en frestllning om att dessa bda funktioner frekommer i mycket hg grad. Kopplingen mellan sol och eld fr allts anses vara stark eftersom solen encyklopediskt bestr av en brin-

95 nande gaskropp som har de vrmande och ljusgivande funktionerna gemensamt med elden. Dessa den referentiella solens funktioner frgar givetvis av sig p det prototypiska solbegreppet, och semantiskt kan detta formuleras p tminstone tv vis. En mjlig analys r att sol och eld bda r vrden till ett attribut tentativt kallat Freml (icke-artefakter) som X (dr X r ett verb) till lysa, vrma och brinna. Relationen kan ocks formuleras som att bde sol och eld innefattar desamma kategoriella begreppen ljus och vrme till vilka allts sol och eld r fakultativa vrden till attributet Helhet. Att vrme och ljus verkligen ingr i en prototypisk betydelse av sol visar ocks NEO:s definition av ordet, den starkt lysande och vrmande centrala himlakroppen i vrt planetsystem. Via den semantiska och lexikografiska kedjan sol lysande (lysa)ljuslgaeld nr man detta elementord. Om man formulerar attribut mellan samtliga ord i den semantiska kedjan kan dessa med brjan mellan sol och lysa formuleras Funktion, mellan lysa och ljus Resultat, mellan ljus och lga Klla samt slutligen mellan lga och eld Helhet. Denna semantiska kedja, rknad frn ljus, r som det skall visa sig aktuell fr ett stort antal eldord. Nsta eldord i terfarten, gld, kan antagligen anses beteckna en viss typ av eld. Gld r d ett vrde till eldattributet Typ; i andra riktningen blir attributet mellan gld och eld verordnad kategori. Men man kan ocks tnka sig att anse gld som betecknande en del av en eld; med detta synstt r gld ett vrde till eldattributet Del, eller i motsatt riktning utgende frn gld r eld vrde till attributet Helhet (dr en annan del av denna helhet skulle vara lga). Vilket man fredrar har att gra med om man anser att ngot som bara glder kan kallas eld eller inte. Nr gasformiga kroppar, till exempel gasansamlingar som solen, frbrnns saknar emellertid elden gld vilket motsgs av texten dr solen explicit sgs innefatta just gld, solen i sjunkande gld, kanske inte frvnande nr man beaktar En Mlna-Elegis icke-mimetiska hemvist. Referentiella eldar utan gld frekommer allts, och eventuellt ocks gld utan eld. Men hur beskrivs detta i termer av prototypiskhet och begrepp? Gld innefattar rimligen liksom sol ljus och vrme som kategoriella begrepp det r svrt att frestlla sig en gld som inte avger bde ljus och vrme. Men intensiteten hos dessa r svagare, kanske frmst nr det gller ljuset, som hr explicit i definitionen anges som sken, som i sin tur av NEO definieras som en specificerad och drmed ocks betydelsemssigt snvare form av ljus (ljusflde som breder ut sig i en stor del av rummet). Gld utstrlar otvivelaktigt ett svagare ljus n en brinnande eld med lgor. I och med gldens mindre fysiska utbredning avger den heller inte lika mycket vrme som en strre eld med lgor. Detta r dock inget som NEO.s definition direkt terspeglar: 1) sken och vrme frn ngt som frbrnns utan lga ofta i slutfasen av brinnandet och 2) (samling av) gldande kol, vilket ger den lexikala kedjan gldlgaeld. I gldbegreppets centrum skulle drmed frutom ljus (men ett svagare ljus

96 jmfrt med starkare eldmanifestationer som eld och sol) och vrme dessutom rymmas en temporal orientering mot brinnandets slutfas. Mnstret som bildas av sol och gld gr allts frn en maximal och obligatorisk manifestation av ljus och vrme, till en fortfarande obligatorisk men avtagande och mindre intensiv sdan. Detta reduktiva mnster fullbordas sedan i och med falna dr elden med sina bgge komponenter frvisso fortfarande finns kvar centralt i ordbetydelsen eftersom det i det prototypiska fallet r just eld och drmed vrme och ljus som frsvinner nr ngot falnar och slocknar. Ordet definieras av NEO som hlla p att slockna om eld, gld o.d. och r allts ett av de skeenden som kan fungera som icke-metaforiskt predikat till eld elden/glden falnar och falnande eld/gld r nrmast kollokationer. Attributet mellan falna och eld kan enkelt formuleras som Subjekt i aktivitet. Falnandet beskriver ett stadium nnu senare i brinnandet, en process som pbrjas i slutet av glden och som kanske kan sgas fortstta ocks en tid efter gldens utslocknande, till exempel i form av rk och viss hetta. S hr lngt kommet visar textens eldord allts p ett tydligt mnster frn den brinnande solens intensiva hetta och ljus, vidare till den rumsligt mer moderata och tidsmssigt slutfasorienterade glden och drifrn till det slutliga utslocknandet efter vilket ingen eld mer finns. Som definitionen visar frekommer eld redan dr och ngon vidareslagning behvs drfr inte. Detta utslocknande ges fortsattt lexikalt uttryck, fr textens fljande eldord, skugga, innefattar i sin betydelse frmst det ena av eld:s kategoriella begrepp, ljus. Minskat ljus innebr emellertid ocks vanligen minskad vrme. Definitionen i NEO lyder omrde som r mrkare (och svalare) n omgivningen drfr att det p grund av skymmande freml inte ns av strlning frn stark ljusklla srsk. frn solen, dr parentesen vl illustrerar svalkans mindre centrala roll i fenomenet. Vgen till eld gr hr via den semantiska kedjan skuggaljuskllaljuslgaeld. Den prototypiska och rentav arketypiska ljuskllan r den brinnande solen, oavsett om man utgr frn NEO:s definition eller inte. Men avstndet mellan solens starka ljus och skugga r stort: dels frutstter skugga en p ngot vis hindrad ljustillfrsel, dels kan man tnka sig andra ljuskllor n sol och eld. Eftersom hur som helst ingen skugga kan uppst om inget ljus finns, kan man i termer av semantiska ramar sga att ljus ingr i skugga som ett kategoriellt begrepp och vrde till attributet Frutsttning. Men sambandet mellan skugga och eld blir fakultativt eftersom det finns andra ljuskllor n just eld och sol. Den bindning till eld som texten medger genom skugga r drfr inte lika stark som till exempel den hos gld. Detta mnster kan s lngt kommet formuleras som att elden frst r intensiv, drefter modereras till gld fr att slutligen i och med falnandet upphra, men att den drefter terkommer till textvrlden genom en semantiskt avsevrt svagare lnk till frmst den ena av sina delar, ljuset. Skuggan r ett

97 fenomen dr ljuset onekligen har en obligatorisk roll men d snarast som en negativ frutsttning, och dr frestllningar om den andra delen av elden, vrme, vcks till liv bara av frnvaron av eller minskningen av den, ngot som verkar rimligt med tanke p att definitionen innehller just svalare och inte till exempel som har mindre grad av vrme eller som inte r lika varmt (mina exempel). Men detta reduktiva mnster bryts av styckets sista eldord, sommarens. Det bakomliggande begreppet sommar innefattar prototypiskt frestllningar om relativt hg frekomst av bde ljus och vrme frn just solen. Starkt ljus och hg vrme kan frmodligen anses vara ngon form av kategoriella begreppskomplex i sommar eftersom det i hg grad r just varierande temperatur och ljus- och solfrekomst som knnetecknar de olika rstiderna. Man kan ju till exempel tala om en hstlik sommar eller en sommardag i oktober och i sdana fall r det rimligtvis just prototypiska frestllningar om den rstid man jmfr den innevarande rstiden med som ligger till grund fr uttalandena. Det prototypiska sommarbegreppet innefattar allts sannolikt i varje fall i svenskt klimat frestllningar om bde relativt mycket ljus och vrme. NEO:s definition beskriver i verensstmmelse med detta antagande sommaren som rstid som fljer efter vren och som knnetecknas av ljus och vrme, dr den semantiska kedjan blir sommarljuslgaeld. En semantisk ram kring sommar kan rymma bde rstid (ett vrde till attributet verordnad kategori och vr (ett med sommar koordinerat vrde till rstid:s attribut Typ) samt vrme och ljus. Dessa tv analyseras som vrden till sommarattributen Temperatur och Ljusfrekomst respektive. Attributens benmningar grundar sig p att alla subspecies av dygns- och rstider har attribut fr bland annat temperatur och en skala ljusmrker, liksom attribut fr fuktighet/nederbrd, vindfrhllanden, prototypiska aktiviteter osv; det r ju till stor del i dessa avseenden rstiderna skiljer sig t. Sommar sin sida r ett vrde till attributet Frekomsttid till ljus och vrme. Noterbart r att just sommaren vanligen frknippas med relativt hg frekomst av bde ljus och vrme; vr definieras av NEO som rstid som fljer efter vintern och som knnetecknas av att ljuset (min kursivering) tervnder, allts med prototypiskt relativt hg frekomst av bara den ena kanoniska eld-delen, ljuset. Rrelsen gr allts frn solens maximala ljus och vrme till den i bda dessa avseenden svagare glden och leder drefter via falnandet till eldens och drmed ocks ljusets och vrmens frsvinnande. Drefter tervnder frmst den ena eld-delen, ljuset, till texten i och med att det aktualiseras som en ndvndig komponent vid frstelsen av skugga. terfarten avslutas med en i sammanhanget kraftig semantisk ljus- och vrmemanifestation, som dock bortsett frn himlens sol inte beskriver ngon egentlig eldfrekomst utan en tidsperiod som har frhllandevis hg frekomst av ljus och vrme.

98

5.1.2 Sommaren expansion eller reduktion?

Begreppet sommar innefattar onekligen frestllningar om en tminstone relativt sett hg ljus- och vrmefrekomst, men ordets aktuella placering i en strre frasstruktur, kombinerad med en del annan nrkontext, gr att uttryckets ljus- och vrmefrankring vid en vergripande lsning bleknar ngot. Uttrycket sommarens r nmligen syntaktiskt och semantiskt inbddat i ett annat uttryck, rester och fungerar dessutom sjlvt som attribut i en nominalfras med krleksfester som huvudord: slankiga rester / av sommarens krleksfester. Dessa uttryck r alla inbddade i den strre nominalfrasen en anlupen flaska som dansar / med slankiga rester / av sommarens krleksfester. Hr finns allts en diskrepans mellan ordets isolerat lexikala betydelse och den kontextuella betydelse som framtrder i det aktuella textavsnittet, dr skuggorna begrundar de slankiga resterna. Detta r tvivelsutan en svagare manifestation av ljus och vrme n om det till exempel hade sttt skuggor i stum begrundan ver den vibrerande sommaren eller ngot liknande. Men i stllet beskrivs sommaren som ngot bortglmt, otkomligt och instngt, frgad av flaskans slutna rum, som genom sin tomhet och kanske ocks anlupenheten kan ses som en symbol fr det frgngna. Men som diskuterats tidigare i underskningen kan det lexikala mnstret av reduktion och expansion inte frnekas. Sommarens ljus och vrme framtrder i texten oavsett textomgivningen, kanske som ett minne av liv och gldje i det mer vemodiga och dunkla nu som avsnittet tycks utspela sig i. Den i minnet inkapslade sommaren blir ett eko av liv.

5.1.3 Eldens frsvinnande och terkomst: en frd mot och frn dden?
Det ligger nra till hands att se denna eldens, ljusets och vrmens rrelse som ett uttryck fr idkomplexet livddpnyttfdelse, inte minst med tanke p mycken traditionell metaforik av typen livsgnista, livets afton/hst osv. Dagens ljus och vrme r liv, nattens mrker och kyla dd. Den anonyme iakttagaren i terfarten tycks frdas frn liv mot dd och utslocknande, eller som Ek skriver med anknytning till terfarten, Alltings ldrande och frvandling, symboliserat av solen, glden och falnandet (1971:208). De tre frsta eldorden, som alla har en direkt relation till eld, beskriver allts en rrelse frn ljus och vrme mot mrker och avsaknad av vrme. Det r med en sdan tolkning rimligt att betrakta skuggorna som en symbol fr ett stadium i dendet eller kanske snarare som ett stadium senare n sjlva ddsprocessen, fregende terfdelsen. Denna tolkning kan motiveras med att skugga trots allt implicerar ljusfrekomst, om n en svag och skymd sdan. Efter det slutliga utslocknande som gestaltas av falnandet nr resenren

99 allts fram till en vrld av ett visst ljus men prglad av ringa mental kapacitet, av enkelhet och ngot slags lugn och stilla frid, beskrivet i texten genom dessa metande, mindre vetande / skuggor i stum begrundan / ver en kork som sugs ner. Denna skuggvrld kan kanske ses som en form av prenatal tillvaro, utan insikt och utan kunskap, p gott och ont. Ljuset, ocks det svaga och hindrade, framstr d som en symbol fr liv och pnyttfdelse, eftersom det r just avsaknad av ljus i strre utstrckning som mjliggr skuggornas dunkla vrld, dr den enklaste freteelse verkar som ny och ondligt sammansatt. Med en sdan tolkning av textens ljus- och vrmerrelse r det inte alldeles orimligt att se sommaren, som innefattar en relativt intensiv frekomst av ljus och vrme, som ett uttryck fr ngon form av pnyttfdelse, en glimt av liv i ett tminstone delvis ljusfattigt rum. Texten beskriver med detta synstt inte bara en resa mot utslocknande och dd utan antyder ocks en rrelse tillbaka mot ljus, vrme och nytt liv, en tolkning som mjliggrs av att ordet onekligen bryter den reduktiva rrelsen. Det semantiska ljus- och vrmemnstret p den lexikala nivn har allts ett utseende av typen maximalhglgmycket lghg. Men samtidigt kan sommarens p ett stt frsts som fortsttande och fullbordande den reduktiva rrelsen, eftersom ordet r semantiskt underordnat rester, och kanske ocks d den reduktiva rrelsen redan r s starkt etablerad. ven en del av det semantiska innehllet i den verordnade fras som sommarens ingr i en anlupen flaska som dansar / med slankiga rester / av sommarens krleksfester kan bidra hrtill. Sommaren blir d en symbol fr liv, i enlighet med den ljus- och vrmerrelse som de tidigare fyra orden har beskrivit, ett ljust och varmt liv som emellertid r lika otkomligt som flaskans frsvunna ursprungliga innehll och dess glasklara yta, som nu r ankommen av alger, smuts och annat tidens gods som frdunklar en ursprunglig klarhet. Det avtagande ljuset och den frsvinnande vrmen frsvinner ner i det virvlande vattnet tillsammans med korken som sugs ner av en undervattenskraft ett sjbottnens liv som samtidigt r mnniskans dd. Livet och de krleksfester som sommaren symboliserar och aktualiserar r instngt, otkomligt och frsvinner ner mot bottnen, betraktat av allehanda skrp som flyter p ytan. Samtidigt kan man se den frsvunna sommaren som en erinran och frhoppning om en tid utanfr den innevarande, ngot som i en stor och ndls cyklisk rrelse skall terkomma, en lngtan efter ljus och vrme tillrckligt stark fr att manifestera sig i en s olikartad kontext som den anlupna flaskan som driver omkring i hstens och skymningens vatten. Denna tidsrelaterade ddstematik har tydligast uppmrksammats av Berf, som utifrn en helt annan infallsvinkel n den lexikala semantikens diskuterar terfarten inom ramen fr sitt stipulerade tema tid (1995:98ff). Berf konstaterar precis som Sommar att terfarten delvis frmedlar en ngotsnr realistiskt skildrad frjeresa frn Liding och Mlna in mot Stockholm,

100 men att denna frd framstr som illusorisk eftersom resans ml aldrig ns. I stllet hamnar svl resenren som lsaren, via en bellmansk intertext (epistel 79), ter vid Mlna i en tid som mest tycks vara just tidls och samtidigt innefattande alla tider. Men detta kommer frst lngre fram i texten, i Parkscenen (se 5.2). n s lnge pekar det mesta mot att det Stockholm som beskrivs r 1700-talets och Bellmans Stockholm och att frjefrden br frsts symboliskt som en resa mellan olika tider och olika rum, menar Berf (1995:98f). Men vilken funktion har den imaginra resan om den nu inte kan frsts bokstavligt, frgar sig Berf. Svaret p frgan finns lite lngre fram i terfarten, i ett ngot frvanskat Bellmancitat frn den nyss nmnda epistel 79, dr Ekelf skriver Frjan i luren tutar, medan det i den bellmanska intertexten heter Charon i luren tutar. P denna intertextuella vg trnger frestllningar om dd och ddsriket in i texten, och kommer att teckna tminstone en del av styckets tematik, menar Berf:
Die Fhrfahrt erweist sich als Begegnung mit dem Tod, als Fahrt in ein Totenreich und verweist auf das bereits in den Gruformeln als Begegnung zwischen Leben und Tod gestaltete, den Lebensweg betonende Wanderermotiv. (1995:100)

Just denna stig till tids- och ddstematiken r dock svr att sknja fr den lsare som inte har tillgng till eller kunskap om den bellmanska intertexten, ven om frjefrden r en prototypisk eller kanske till och med arketypisk symbol fr livsresan och srskilt fr en viss del av denna resa, nmligen slutet med dess frd in i och genom ddsriket. Med detta synstt slutar allts terfarten i dd. rstidernas encyklopediska och eldens lexikala cyklicitet i avsnittet gr emellertid att sommaren kan ses som en symbol fr ett nytt liv som fljer efter det gamlas avtagande och sedermera utslocknande. Detta utslocknande tecknas ju av de tre frsta eldorden och fljs av den gtfulla mellanstationen i existensen, symboliserad av skuggorna med sin sregna relation till ljuset. Eftersom ljus enligt resonemanget ovan kan antas ligga nrmare betydelsekrnan hos skugga n vrme kan detta betyda att just ljuset r det som symboliserar den yttersta gnistan av liv, det som fljer resenren mellan liv och pnyttfdelse. I den dunkla vrld som utgr existensens vntrum, p vg frn ett liv till nsta, r ljuset den sista spillra av eld som beledsagar resenren. Men det r frst i samband med sommaren, nr ven vrmen finns, som en tydligare frestllning om liv och gldje kan anas. Det cykliska livet som n avtar och dr ut, n vxer och tervnder, antyds ocks av den semantiskt fortplantningsfrgade frasen sommarens krleksfester som i denna anknytning ekar av ett mjligt nytt liv som i textens hst nnu inte hunnit bli synligt i vrlden. Den resa mot skymning och dd man tydligt kan se i texten vid en vergripande lsning kompletteras allts av det lexikala mnstret som ekande av rstidernas cykliska vxlingar sger att p dd fljer nytt liv.

101

5.2 Parkscenen
En marginalrubrik mellan tv stycken, Han somnar nickande, markerar vergngen till vad Sjberg kallar The Park Scene och Berf die Theaterpassage, ett inte helt lttillgngligt utan snarare i hg grad gtfullt textparti som till det yttre har formen av en dramatisk text med repliker och scenanvisningar. Det frn brjan givna rummet, miljn kring Mlna, skymtar fortfarande och gestaltas hr av de olika dramatis personae. Dessa r p det hela taget delar av Mlnabyggnadernas exterir, interir eller av den omkringliggande parken och dess vxt- och djurliv: ett blindfnster, ett frontespisur, en biedermeiersoffa, en skvallerspegel, trd, snbr, ett pple, en koltrast (ibland en mer ospecifik trast). Hr frekommer ocks tv deltagare som r mer fristende frn Mlna och som har att gra med elementen vatten och luft: en droppe och vinden. De tv mest antropomorfa figurer som deltar i Parkscenen har, betecknande nog, oklar ontologisk status och hr hemma inom nordisk folktro: en lva och en kvarnvtte. Sjberg diskuterar Parkscenen mest utifrn ett allusionellt-intertextuellt och ett komparativt idhistoriskt perspektiv. Ocks Berf diskuterar die Theater-Passagen p ngra stllen och avser med detta dels det hr diskuterade avsnittet p s. 1521, dels ett likartat avsnitt p s. 5658; han stter till skillnad frn Sjberg dramakompositionens tidstematiska funktion i blickfnget:
Zwar treten auch an anderen Stellen der Elegie Rollen auf [...] aber nur in der ersten der beiden Theaterpassagen entwickelt sich so etwas wie eine dialogische Handlung, eine Szene, die am Schlu dann wie ein Nachhall wieder aufgenommen wird. Die Sphre des Theaters wird bereits durch den Gammal aktr (ME 14) eingefhrt, bevor die Szene selbst auf der nchsten Seite beginnt, deren Schauspielcharakter durch die Regieanweisungen deutlich wird [...] Sjberg diskutiert die Passage als The Park Scene[], wodurch der Blick auf die komplexen Zeitimplikationen des Theaters versperrt bleibt, durch welche die Zeitkonzeption der Elegie gespiegelt wird. Genau wie in der Elegie wird im Theater nhmlich das gewohnte Gefge der Zeit suspendiert, denn in der Spielzeit eines Dramas, die sich durchaus als Augenblick von unbestimmter Dauer sehen lt, knnen die unterschiedlichsten Zeitrume abgehandelt werden. [...] Dies entspricht der Doppeltheit von vertikalem Querschnitt durch die Zeit und nuflde in der Elegie. (1995:71f)

Sjberg och Berf r emellertid verens om att stycket beskriver en ickekronologisk tid och ett abnormt (i hg grad litterrt ekande) rum. Berf noterar liksom Sjberg att tidens kronologi r satt ur spel genom att samma droppe faller i tunnan flera gnger. Parkscenen terges i faksimil som Text 6 i Bilaga.

102

5.2.1 vergripande semantiska tendenser i Parkscenen

Parkscenen prglas framfr allt av tv semantiska drag i frga om eldorden. Det ena r att intensiva eld- och ljusuttryck som betecknar ngon typ av faktisk eldfrekomst, det vill sga ord som gld och sol, saknas. Avsnittet har en tydlig slagsida t ord som hrbrgerar endast ljus och inte som till exempel bl bde ljus och vrme. Men denna ljusfrankring r ofta svag; det r rentav s att bara ett ftal eldord i Parkscenen kan frmodas ha det eldkategoriella begreppet ljus som kategoriellt begrepp. Ngot ord dr eld sjlvt skulle vara kategoriellt begrepp, till exempel brinna och lga, finns allts inte i detta avsnitt, men kandidaterna som kommer i frga fr ljus r fnster, vit, sommar (dr ocks vrme tminstone prototypiskt ingr i ramen), vr och, slutligen, svart. I de semantiska ramarna kring dessa begrepp br ljus vara ett kategoriellt, i vissa fall kanske p grnsen till prototypiskt, begrepp. Det andra frapperande draget i Parkscenen r en semantisk ordkrock dr bde nrvaro och frnvaro av ljus och/eller vrme uttrycks komprimerat i sammansttningar av typen blindfnster och sommarnatt.

5.2.2 Kretsloppet ddfdelselivdd

Ett betraktande av eldorden i Parkscenen visar ett mnster som p flera stt avviker frn det som finns i terfarten. Medan terfarten inleds med en stark och positiv eldsymbol, solen, brjar Parkscenen tvrtom med en tydligt negativ, blindfnstret, dr vrmen helt saknas och ljuset visserligen finns semantiskt hrbrgerat men samtidigt negeras. Ordet definieras i NEO som byggnadsdetalj som liknar ett fnster, dr fnster leder vidare mot eld via den semantiska kedjan fnsterljuslgaeld; NEO-definitionen av fnster r som framgtt i kapitel 4 inramad glasruta som fyller ut en ljusppning i en vgg (ibland en drr) eller ett tak. Denna svaga och ibland negativa eld gestaltas ocks med ngra f undantag i scenens fortsttning av figurer i eldens och ljusets utmarker, som den svarta koltrasten. Man kan se detta som att Parkscenen brjar i en motsttning mellan ena sidan mrker och dd, den andra ljus och liv och drmed gestaltar ett kretsloppskomplex liknande det i terfarten. Texten fortstter med ngra svaga men nd positiva eld- och ljussymboler, ord som aktualiserar ngon form av mental ljusnrvaro: sg, skvallerspegel, grna och blink som alla via ljus i sina respektive NEO-definitioner leder till eld p det vis som beskrivits ovan. Ljus br fr de motsvarande begreppen vanligen ligga ganska centralt i respektive ram, ven om det inte verkar vara ett kategoriellt begrepp i ngot av fallen. Preliminrt relateras ljus som vrde till attributet Frutsttning till se, vidare till attributet Intentionell funktion hos skvallerspegel (spegeln reflekterar ljus), drefter som vrde till attributet Frutsttning till grn

103 (hyperonymen frg definieras i NEO som grundlggande typ av synfrnimmelse vars kvalitet bestms av [] ljusets vglngd) och slutligen som vrde till Material, Utgrs av eller ngot liknande konstitutionellt frgat attribut till blink (blinket utgrs av ljusvxlingar). Efter inledningen med det negerade ljuset fljer allts en episod som kanske inte direkt r prglad av ljus men dr ljuset nd i olika grader och p varierande vis antyds. Denna ljusansamling avslutas med det iterativa Blink som kan frsts som en semantiskt frankrad kommentar till det vxelspel av ljus och mrker som inleder Parkscenen. Drefter mter vi den varnande koltrasten, en klart negativ ljusmanifestation eftersom lnkarna till ljus hr gr via fgelns svarta frg, dr allt ljus absorberas. Hr finns emellertid ocks en koppling till vrme genom fgelns gula nbb. I det mrkliga rum dr lvan och Kvarnvtten befinner sig (den textdel som inleds med lvan i snbrsbuskarna och slutar med att lvan dljer ansiktet) frekommer dremot, till strsta delen inne i replikerna, en del ngot kraftigare elduttryck. Denna mer positiva eldlinje kan brja sknjas redan nr snbrsbuskarna nmns frsta gngen och ges drefter fortsatt uttryck av ser samt genom den ljusintensiva vita frgen i Kvarnvttens frga. Sedan vidtar lvans lnga replik med tydliga manifestationer av eldens rda och varma frg genom rodna och en maximal manifestation av bde ljus och vrme i sommar, vilket emellertid motsgs p samma vis som blindfnster genom efterleden natt i sammansttningen sommarnatt. Men drefter terkommer ett kraftigt ljus i de positiva ljusorden fnster, vr och vit; dessutom nmns i en scenanvisning terigen de vita snbrsbuskarna som lvans hemvist. Efter detta tertar de negativa och mrkerdominanta eldorden i huvudsak scenen. De positiva och tydliga eld- och ljusorden i den lnga repliken befinner sig som framgr visserligen lngt frn mer uppenbart positiva elduttryck som gld, lga och liknande, men i Parkscenen dominerar bde initialt och finalt uttryck som beskriver freteelser som natt, svrta och blindhet, och i den nrkontexten utgr dessa relativt tydliga eldord en markant avvikelse. I slutet av Parkscenen varnar den svarta fgeln i parktystnaden; den svarta och ljusmssigt negativa frgen fr det sista ordet. Eldorden i Parkscenen vver semantiskt allts huvudsakligen mnstret ddlivdd, i motsats till terfarten som ju hade livddliv. Men det finns, som visades ovan, ett motsatt mnster inramat av lvans lnga replik, som i sin helhet mest r liv, nmligen det om terfarten pminnande livddliv som gestaltas av rodna och sommar (vrme, ljus och liv), natt (avsaknad av bde vrme och ljus; dd) och vidare tillbaka till liv genom fnster, vr och vit (nrvaro av ljus). Detta mnster klingar ut och frsvagas i och med snbren. Snbren hr intressant nog encyklopediskt samman med dd eftersom de vita bren r starkt giftiga, och vitheten blir dubbelexponerad till en bild av bde begynnelse och mjlig blomstring, utslocknande och dd. Denna fruktans, ddens

104 men ocks ursprungets ograverade vithet gestaltas nmligen ocks i Kvarnvttens frga om trastens (den svarta koltrasten) tidigare utseende, H! Var han mnne vit en gng?, vari vit kan frsts som oskuldsfull och nyfdd. Efter denna mngtydiga vithet, som visserligen aktualiserar liv och ljus men ven och kanske i hgre grad dd, r man tillbaka i det strre mnstret dominerat av reducerat ljus och mrker, genom den svarta urtavlan, lorgnerandets kalla blick och blindfnstret. Eldorden i denna passage har med undantag av guld en reduktiv respektive antonym relation till eld och ljus. Den svarta frgen r ju den frg dr allt ljus absorberats och ngot ljus verhuvudtaget inte finns medan kyla frsts negativt i frhllande till eldens vrme. Men p samma vis som med blindfnstret och sommarnatten innefattas i den svarta urtavlan hr en semantisk krock, fast p frasniv, eftersom ur om n avlgset och bortom vidareslagningarnas valda antal kan relateras positivt till eld via sol, d solen har en med ur och klockor gemensam tidsangivande funktion. Likadant r det med den kalla blicken: kall kan bara beskrivas negativt eller antonymt i frhllande till eldkomponenten vrme (som saknar vrme eller dylikt). Parkscenen beskriver onekligen ett kretslopp av olika ljus- och vrmemanifestationer, men av ett svagare slag n de direkta elduttryck som mter lsaren i terfarten. Vad kan dessa svaga eld-, ljus- och vrmemanifestationer sga om stycket? Eldordens semantik tecknar en stndigt pgende rrelse mellan mrker och ljus, med olika motsgelsefulla mten mellan dem, beskrivet av ord som blindfnster och sommarnatt men ocks av konstruktioner som lorgnerar honom kallt. Det finns en del berringspunkter mellan detta kretslopp och det kretslopp av liv och dd som framtrder i terfarten. I Parkscenen skisseras emellertid snarare en cirkularitet mer tydligt utanfr den linjra tiden. Texten berttar om olika mten i ett mentalt grnsland vid randen av sinnesfrmgenheter och medvetande, ett grnsland som vetter mot utslocknande och dd och vidare drifrn mot nya fdelser. Tiden har lmnat linjaritetens och normalitetens raster och olika tidskategorier flyter samman med olika typer av medvetande, olika animata, inanimata och mer eller mindre fantastiska samtalsdeltagare, skiftande mentala tillstnd och identiteter. Allt pekar bort frn en linjr tid och normala fysiologiska frhllanden. Sjberg noterar detta och talar om styckets transient, fleeting aspect of time vilken han frutom att referera det mer innehllsliga i stycket ocks belgger lexikalt p frmst pronominell vg (1973:67ff). I Parkscenen frekommer ju att samma pple och samma droppe faller tv gnger, vilket knappast beskriver en kronologisk tid som lyder under normala fysikaliska lagar. ven Berf nmner att samma pple faller frn trdet tre gnger (inkluderat det andra, i boken lngre fram liggande teateravsnittet) (1995:72f). Parkscenen blir fr Berf som ocks nmner att stycket har Traumspielcharakter (1995:90) en viktig del av gestaltningen av diktverkets tidstema och d den delen av tidstemat som han benmner Die Ge-

105 staltung des Augenblicks (1995:67). Parkscenen deformerar den linjra, kronologiska tiden och gestaltar en cyklisk tid och en tid dr liksom i teatern flera tidsskikt r nrvarande samtidigt. Denna mrkliga tid uttrycks ju ocks av den svarta urtavlan med spr av guldsiffror, visarna borta. Visarna, som rr sig just cykliskt, r borta och det antyder en upplst tid som visserligen r cyklisk, som den runda urtavlan, men inte lngre mtbar. Har den cykliska men samtidigt gtfulla tiden ngot samband med ljusets och mrkrets kretslopp? Rent vergripande kan man sammankoppla vxelspelet av ljus och mrker med dygnscykeln och drmed ocks med tid. Ljus r dag, mrker r natt och vxlingen dem emellan rymmer en tidsdimension eftersom det ena fljer p det andra. Kretsloppet trnger p s vis in i texten dels genom vxlingen mellan ljus och mrker, mellan kyla och vrme, dels genom den deformerade och cykliska tiden dr d blir nu och nu blir d, och dr identiteter liksom liv fds, blomstrar och frsvinner i en ondlig och iterativ rrelse. I Parkscenen finns dessutom en del evidens som r oberoende av eld men som ocks pekar mot kretsloppet och cyklerna av fdelse, liv och dd vidare till terfdelse. En av dessa lnkar gr via Kvarnvtten och hans omnmnande av den tydliga befruktnings- och kretsloppssymbolen kvarnen i repliken S gr det oss i kvarnen ock (jfr Biedermann 1991:245f och Cooper 1978:105f). Ytterligare liknande kretsloppsevidens r det rstidsmotiv som flyktigt och typiskt nog med bakvnd kronologi skisseras av det fallande pplets hst, sommarnattens trastsng och vrens sm blommor. ven bde mer flagranta fortplantningsanspelningar, som snbrens Pt.Pt.Pt. och mindre igonfallande som de sm blommorna om vren, kan rknas som sdan mer oberoende evidens, eftersom de liksom rstiderna och kvarnen r relaterade till en urldrig befruktningscykel (se ven Sjberg 1973:67ff). I Parkscenen mter p s vis ett semantiskt antytt innehll kretsloppet av ljusvrmeliv och mrkerkyladd mera tydliga och lttidentifierade kretsloppsmotiv.

5.2.3 Minnets och kunskapens ljus

Att Parkscenen ofta handlar om glmska, minne, olika tidsskikt som mts, identitetens grnsmarker och roller r oomtvistligt. I texten utspinner sig ju ett sreget och flerrstat samtal, vars absurditet och tveksamma ontologiska status signaleras svl av hela den yttre teaterkompositionen, som oskt fr tankarna till teaterns komplexa tidsstruktur, som av karaktrernas vsen, till exempel blindfnstret och skvallerspegeln, tv figurer som bda har komplicerade relationer till kunskap, syn och minne. Av de mnen som dramatis personae avhandlar kan man utan att darra alltfr mycket p handen sl fast att stycket i rtt hg grad verkar handla om tidens flykt, livdd: ngon-

106 ting som nu r dtt, identitetens grnser, kunskap och minne: Vad han har ldrats sedan sist! [] Jag sg honom fr mnga Herrans r sen respektive okunskap och glmska: Vem var du? [] Vet jag vl vem jag var. Parkscenen inleds ju med introduktionen av Blindfnstret, en motsgelsefull och negativ eldsymbol som vcker frestllningar om bde nrvaro och frnvaro av ljus. Blindfnstrets semantiska profil, dr anknytning till vrme helt saknas, innefattar en motsttning mellan klarhet och ljus ena sidan, dunkel och svrta den andra. Blindfnstret kan inte slppa igenom ngot ljus men tycks nd kunna se; blindfnstret erinrar sig att det sg protagonisten fr mnga Herrans r sen. Detta kan kanske frsts som att blindfnstret ser int, vilket r ungefr detsamma som bakt, allts i minnet, en tolkning som tempus och tidsadverbialet fr mnga Herrans r sen underbygger. Ljus mjliggr ju seende och symboliserar drigenom och traditionellt klarhet och kunskap, och blindfnstret rymmer bde denna ljusets klarhet och det mrka dunklet, bde kunskap och okunskap. Fr blindfnstret r det frflutna synligt och ljust, nuet osynligt och mrkt och blindfnstret blir en symbol fr ett mte mellan nutid och frfluten tid. En mera tydlig ljusmanifestation och ljusintensitet finns hos Skvallerspegeln, som har ett enklare frhllande till ljuset. Spegelns ljus r inte hindrat, och Skvallerspegelns uttalande refererar ocks till en punkt i det narrativa nuet, att jmfra med Blindfnstrets hgkomster. Blindfnstret har verifierbar fast gammal kunskap medan Skvallerspegeln tvrtom tycks ha icke-verifierbar men frsk kunskap, ngot som ocks markeras av oskerhetsuttrycket p sin hjd och dessutom antyds av frleden skvaller, ett ord med den ungefrliga betydelsen ny information utan evidens. Spegelns reflekterande yta ger ytterligare en rums- och verifikationsdimension t dessa textstllen, det man ser i spegeln ser man ju indirekt och bakvnt. Sammanfattningsvis verkar det som om Blindfnstret nyttjar egen fast gammal och drigenom oviss kunskap medan Skvallerspegeln frlitar sig p andrahandsuppgifter, fast frska. Detta antyds ocks i en senare passage i Parkscenen dr de bda kontrahenterna frekommer. Dr heter det att Blindfnstret (stirrar frnvarande som frut) medan Skvallerspegeln (lorgnerar honom [kvarnvtten] kallt), allts med ngot slags mental nrvaro och koncentration. Allt tycks peka mot en traditionell symbolik dr ljus betyder kunskap och klarhet, mrker mentalt dunkel och okunskap, ngot som pminner om de metande, mindre vetande skuggorna i terfarten. Det Blink! som fljer p kontrahenternas spekulationer blir genom sitt mnster av stndigt avbrutet och terupptaget ljusflde en vergripande kommentar till inte bara kretsloppet liv/ljus och utslocknande/dd utan ocks till dialogen och diskrepansen mellan dunkel och klarhet, mellan glmska och minne och mellan frfluten tid och nutid. Berf terkommer till Parkscenen och den splittrade identitetens motiv nr han uppehller sig vid ett av Mlna-Elegins mer tydliga motiv- och sym-

107 bolkomplex, fgelnkoltrastentrastenden heraldiska fgelnArchaeopteryx (1995:187ff; passim). Som han noterar s varierar specifikationsgraden frn det mest generella den svarta fgeln till det mer specifika koltrast vidare till den fossilerade urtidsfgeln Archaeopteryx. Detta srskilda fgelmotiv frs in i texten fr frsta gngen i Parkscenen och som texten berttar s har fgelns rrelse mot dd och utslocknande redan inletts av trasten som har frlorat en av sina prototypiska och mest uppskattade frmgor: att kunna sjunga.22 Det r p kontextuella grunder ltt att tolka trasten som en symbol fr metamorfos, menar Berf (1995:192). Trastens frvandling verkar symbolisera aktrens frvandling till nya identiteter i nya rum och tider, dessutom anknyter den till Mlna-Elegins Ovidius-inspirerade undertitel, Metamorfoser. De semantiska mnster som framtrder i den analys som har gjorts ovan, mjliggr en delvis annorlunda tolkning men motsger inte Berfs och Sjbergs iakttagelser. Bde den semantiska metod som anvnds i innevarande underskning och de mer extratextuella metoder Sjberg och Berf nyttjar pvisar en tid utanfr, bortom eller hitom, linjariteten. Den semantiska metodens resultat betonar emellertid, genom evidens frankrad i textens ord, snarare cirkulariteten n den fysiologiska och temporala absurditeten, vilket kan ses som en frskjutning av den tematiska tyngdpunkten jmfrt med tidigare tolkningar. Eldordens semantiska egenskaper beskriver ju en tydligt cirkulr rrelse i frga om ljus- och vrmekomponentens nrvaro i de olika ordbetydelserna, och de ofta semantiskt komplexa mtena mellan ljus och mrker beskriver mten mellan minne och glmska, mellan identitet och icke-identitet, i frlngningen ocks mellan gnistaljusliv och utslocknandemrkerdd. P detta vis kan det semantiska mnstret i Parkscenen knytas an till samtliga Berfs teman: liv och dd, tid samt identitet och anonymitet, samtidigt som det pekar mot andra, bakomliggande betydelsekomplex.

5.3 Den kvava sommareftermiddagen

Med Den kvava sommareftermiddagen avses det grafiskt sammanhngande stycket p sidan 25 (de fyra sista raderna)26 (sidans frsta stycke) i 1960 rs utgva av En Mlna-Elegi; det kunde p bland annat dispositionella och syntaktiska grunder sgas ing i ett strre minnesavsnitt, med Berfs ord Erinnerungspassage (1995:82 och passim). Detta knnetecknas frutom att det som berttas ligger inkapslat i ngons minne och drmed ocks i fr22

Man kan dock notera att En Mlna-Elegis fgeltaxonomi s lngt kommet i dikten ocks omfattar dels de sig undanpaddlande nderna och de sm kupidonerna i terfarten, dels den alfgelklingande isrand runt horisonten som molnen liknas vid i Bljesng; slutligen kan man tnka p fru Mont-Gentil, en frmmanfgel vid thkonseljerna i Old China (Sjberg 1973:73ff).

108 fluten tid av att dr utspinner sig en dialog mellan ett jag och ett du, uttryckt i inledningen till varje strof genom variationer av mnstret Och minns du [...] Ja, jag minns [...]. Sjberg delar emellertid in detta strre parti i flera mindre med ledning av de grafiska styckena och i viss mn marginalnotiserna. Fljande stycke benmns av honom A Near-death Experience (med alternativet The Fever Section), en titel som visserligen lite gr hndelserna i frvg men samtidigt pekar just mot att poesilsaren inte bara i teorin utan ocks i verkliga lsningar skapar betydelser utifrn de enskilda ordens semantiska innehll (1973:80f). Avsnittet terges i faksimil som Text 8 i Bilaga.

5.3.1 Semantiska tendenser i Den kvava sommareftermiddagen

ven i Den kvava sommareftermiddagen saknas med f undantag ord som beskriver ngon typ eller del av eld. Negativa eld-, ljus- och vrmeord av det slag som dominerar Parkscenen, ord som svart, blind och kall saknas emellertid ocks. Trots denna vergripande semantiska profil finner man ord dr ljus och vrme ingr som kategoriella eller i en del fall (bara) prototypiska begrepp och dr dessa begrepp i de flesta fall kan sgas frekomma med stark intensitet. Detta gller avsnittets frsta eldmanifestation, det tidigare diskuterade sommar, dr bde ljus och vrme har relativt hg intensitet. Den rda frgen r en prototypisk eller rentav arketypisk eldfrg och blir drigenom en tydlig eldmanifestation ven om ordet bara beskriver en av eldens egenskaper, som dessutom delas med mnga andra fysiska objekt: blod, jultomteklder och en del ros-typer, fr att nmna ngra. Hrp fljer en rad ord som beskriver olika typer av sjukdomar eller sjukdomsrelaterade aktiviteter. Det frsta av dessa ord, feber, definieras i NEO som tillstnd av alltfr hg kroppstemperatur dr temperatur via sin NEO-definition (mtt p) vrmetillstnd leder till eld. Blndande, som utstrlar starkt ljus som skulle kunna stta synfrmgan ur funktion (NEO) har som framgr dremot att gra med eld via ljus; den semantiska kedjan behver knappast beskrivas d vgen frn ljus till eld diskuterats tidigare i innevarande kapitel. Inflammera definieras i NEO som framkalla inflammation i, vilket via vrme i definitionen av inflammation leder till eld: kroppslig reaktion mot skadlig inverkan, som yttrar sig som rodnad, vrmekning, mhet e.d.. Orden innefattar allts vrme, ljus och vrme i nmnd ordning och dessa eldanknutna komponenter har allesammans vrdet hg till sitt gemensamma attribut Intensitet i de respektive semantiska ramarna. Attributet mellan feber och vrme kan benmnas Knnetecken eller Hg frekomst, mellan blndande och ljus Medel eller Frutsttning samt mellan inflammera och vrme Resultat (mellan inflammera och inflammation formuleras attributet Resultat;

109 inflammation har drefter attributet Knnetecken eller Hg frekomst till vilket vrme r ett vrde). Stycket fortstter med en gammal bekant, fnster, vars relation till ljus har diskuterats tidigare, och avslutas med en annan knd figur, sol, vars anknytning till ljus och vrme har diskuterats tidigare. Detta pekar mot ett intressant och delvis tvskiktat semantiskt mnster. Det enda ord som beskriver ngon faktisk eldfrekomst r sol, avsnittets sista eldord. Men stycket inleds med en tydligt positiv eldsymbol, sommaren, en tendens som fortstter i och med nsta eldord, rd. Mnstret s lngt kommet och enligt tidigare tolkningar blir allts livliv, alternativt bara liv. Fortsttningen r emellertid mngtydig. Rent eldljusvrmemssigt r orden positiva eftersom de i sin betydelse innefattar ngot av dessa begrepp. Detta gller ocks styckets tv avslutande eldord vilket skulle ge det ngot enahanda mnstret livlivlivlivlivlivliv, dr ingen cirkularitet verhuvudtaget ryms eftersom inget ord innefattar ngon frnvaro av ljus eller vrme, som i svart och kall dr definitionerna mste ske negativt i frhllande till ljus och vrme. Samtidigt uppvisar eldorden inom stycket ett mnster av stigandefallandestigande eldintensitet eftersom det bara r det frsta och sista ordet som i sin betydelse innefattar bda dessa begrepp.

5.3.2 Bortom kretsloppet av ljus och vrme

Det tecknas allts ven i Den kvava sommareftermiddagen ett visst kretslopp genom eldordens linjra ordning i texten, ven om ngon vxling mellan ljus och mrker eller mellan hetta och kyla inte r tydlig. Det cykliska har nu i stllet att gra med vxlingen mellan bda och bara en av eldkomponenterna. Texten brjar med en stark manifestation i och med sommaren; hela ordet sommareftermiddag sger ngot dels om vad det r fr typ av eftermiddag i motsats till exempelvis vintereftermiddag dels om tidpunkten p dygnet. I frga om sommaren r ju eftermiddagen den hetaste perioden av dagen, den tid nr solen har passerat zenit (och allts visserligen sjunker) men fortfarande str hgt p himlen, nr solens eld har vrmt upp rummet och fortfarande lnge till kommer att utstrla hetta. Detta i motsats till vintereftermiddagen som i stllet uppvisar en sol nrmare horisonten och en snabbare sjunkande temperatur. Sommareftermiddagen blir drigenom ett uttryck fr rscykelns maximala vrme- och ljusfrekomst, den tid av dagen nr man ibland ocks drar sig undan till skuggan inomhus fr att undvika en alltfr stark och obehaglig hetta. Den rda frgen r kanske den mest prototypiska fr att inte sga arketypiska eldfrgen och br ha starka lnkar till eld i det semantiska minnet. Drmed kan ordet antas rymma bda eldkomponenterna; NEO-definitionen innehller ju varm och kan via hyperonymen frg dessutom bindas samman med ljus. Men hr finns ocks en annan tillika NEO-frankrad proto- eller

110 arketypisk koppling, nmligen till blod, ngot som onekligen drar in begreppet mnniskokroppen och drmed ven begreppskomplexet liv sjukdomdd i texten, alldeles av egen semantisk kraft. Ocks styckets nsta eldord feber, som bara kan relateras till vrme har en sdan fast avsevrt tydligare innefattning av sjukdom sjukdom r ju en hyperonym till feber, eller i ramtermer ett vrde till attributet verordnad kategori. Det obehag som kan anas svagt redan i inledningens sommareftermiddag med dess alltfr ptrngande hetta framtrder nu tydligare i texten. Liksom ibland sommareftermiddagen prglas febertillstndet av alltfr hg temperatur. Men febern innefattar inte ngot ljus, vilket ger en intressant frbindelse med motivkomplexen frnvaro av ljus, frsvagad perception och nedsatt mental frmga som fanns i Parkscenen. Febertillstndet innefattar ju i svrare fall ocks just hallucinationer med frvrngd perception och verklighetsuppfattning, en upplsning av linjr tid och fysiskt rum eller tminstone av den sjukes upplevelse av tid och rum, i vissa fall desorientering i frga om bde den egna personens och andra mnniskors grnser. S lngt kommet i texten r allts ett sjukdomsmotiv, som innefattar en fakultativ perceptionsstrning och medvetandefrndring, etablerat, ven om eldordsmnstret liksom den febersjuke fortfarande befinner sig p livssidan av dikotomin livdd. Men i nsta ord expanderar den strda perceptionen och sjukdomen genom blndande, ett ord som mjligen rymmer en viss vervikt fr perceptionsstrningen, om man tnker sig att blndandet inte ger upphov till blindhet. Att blnda innebr alltid att synfrmgan stts ur funktion, men blndningen kan vara vergende eller leda till konstant blindhet beroende p graden och arten av ljus. Begreppet innefattar drfr alltid ett intensivt ljus, som emellertid kan vara alltifrn en snabb solkatt till flammande eld. Sjukdomsmotivet fr fortsatt gestaltning ven av nsta ord, inflammerat dr det ocks handlar om bara en av eldens komponenter, vrme. Precis som i det frra ordets ljus, r det svrt att se ngon positiv dimension av inflammationens vrmekning; nr inflammationen lmnar kroppen och mnniskan tillfrisknar frsvinner ocks den vrme som r ett av sjukdomens symptom. terigen klingar elden, representerad av inflammationens hetta, av sjukdom och i frlngningen dd. S lngt kommet i Den kvava sommareftermiddagen r det uppenbart att stycket stegvis formulerar ett eller flera sjukdomstillstnd och att detta till stor del hnger ihop med eldordens betydelse. Nsta eldord, fnster, innefattar i sin betydelse ocks bara en eldkomponent, ljus, vilket sknker en viss symmetri t mnstret om man betnker de tre fregende eldordens egenskaper i detta avseende. Men fnster kan knappast p lexikala grunder sgas bidra till och ing i sjukdomsmotivet. Inte heller avsnittets sista eldord, sol, kan i lexikal isolering enkelt placeras p en skala frn positiv till negativ i frga om tnkbara sjukdomseffekter; hrvidlag liknar ordet avsnittets frsta eldframtrdande sommareftermiddag. Den kvava sommareftermiddagen

111 sluts p s vis cirkulrt med en maximal ljus- och vrmemanifestation. De initiala och avslutande orden har en nra semantisk relation till varandra, vilket kan iakttas inom den semantiska ram orden ingr i och som speglar det encyklopediska faktum att sommaren knnetecknas av sol.

5.3.3 Sjukdomens eller lngtans sol?

Eldorden gestaltar med sin vxling av ljus och vrme enligt tidigare mnster olika grader av liv. nd antyder texten oro, leda och sjukdom och beskriver nrmast ett tillstnd i spnningsfltet mellan liv och dd, vilket i flera fall har att gra med att eldorden betecknar olika sjukdomstillstnd. Men redan avsnittets frsta eldframtrdande, sommareftermiddag, har i sin strre fraskontext en tydlig sdan klaustrofobisk och negativ orientering, en sommareftermiddag av en outsglig kvavhet. Denna tolkning av vrme och sol fr ytterligare nring om man antar att det rda klotet och det hga feberklotet r en bild fr solen. Man kan d binda textens tre sjukdomsrelaterade ord (feber, blndande och inflammerat) till den eftersom alla dessa ord r bestmningar till klotet, som kan frsts som just solen. All denna sjukdomsanknytning p frasnivn br, givet solmetaforikens validitet, ha skapat en del negativa frvntningar p solen hos lsaren, s att solen nr man nr solkors framtrder som en farlig och huvudsakligen negativ kraft. Det finns ytterligare en signal till en sdan lsning, nmligen hela frasen fnstrets sneda solkors som beskriver ett starkt solljus hindrat av fnstret. Solen kan hr frsts som negativ eftersom man r skyddad mot den bakom fnstret. Sjlva sammansttningen solkors vcker ocks tankar p brda och skuld i och med det kors som det fnsterfiltrerade ljuset formar sig till p golvet. Ordet solkors beskriver samtidigt en urldrig symbol fr solen som det hgsta vsendet. Ett sdant solkors r utformat antingen som en cirkel med ett kors i, eller som ett hjul med ekrar (NE, uppslagsordet solkors). Solkorset blir drigenom en gtfull entitet i texten eftersom det finns en skillnad i bde form och funktion mellan det fnsterkors som texten suggererar och det runda symbolkorset. Om man vill gra kontrasten nnu skarpare kan man se de bda solkorsen som symboler fr kristen linjaritet ena sidan och sterlndskt frgad cirkularitet den andra. Solkorset ansluter drmed p ett komplext och dubbelexponerat stt till cyklerna av dag och natt, sommar och vinter, liv och dd. Men en annan lsning r att se solen och sommaren som ngot positivt och ouppneligt som textens du inte kan f erfara, bara lngta efter, instngd i det kvava rummet bakom fnstrets hindrande glasrutor. Denna tolkning gr i viss mn emot hela det tidigare och tydligt etablerade sjukdomsmotivet, dr man kan se ett tydligt samband mellan sol, ljus, hetta, feber, inflammation och det slutliga blndandet vars resultat emellertid r ovisst i frga om duration. Solens nrmande beskrivs onekligen i ngest-

112 tecknande ordalag som kraftigt och verrumplande, det rda feberklotet / kom vltrande ver dig, men ocks som ofrutsgbart, bde snabbt och lngsamt, i ena gonblicket / olidligt hastigt och i nsta outhrdligt lngsamt. Denna rrelsedikotomi r en parallell till blndandets ovissa resultat i frga om varaktighet. Men kanske r det rda klotet inte alls solen utan i stllet en solliknande feberfantasi? Med denna lsning framstr inte solen som den negativa och sjukdomsorienterade kraft som den tidigare diskuterade lsningen freslr. Denna ngot annorlunda tolkning har visst std i textens rumsliga situation, eftersom det explicit sgs i texten att solskenet nnu inte har ntt fram till sngen: fnstrets sneda solkors ver golvet / kom obevekligt krypande allt nrmre sngen. Det rda klotet syftar allts inte p solen. Med den lsningen kvarstr visserligen sjukdomsmotivet men fungerar d mer fristende i centrum av stycket, medan inledningen och avslutningen blir mer positivt livsorienterade. Eldorden skulle d kunna sgas beskriva ngot slags obalans i eldkomponentnrvaron: nr bara vrme eller ljus r fr handen som i febern, blndningen och inflammationen, blir elden en negativ och sjukdomsalstrande kraft, som visar mot utslocknande och dd. Nr dremot bde ljuset och vrmen frekommer tillsammans, som i sommaren, fnstret och solkorset, riktas upplevelsen av elden mot mnsklig samvaro och liv. Texten lmnar inga klara besked p denna punkt, utan frblir gtfull in i det sista och ppnar sig mot olika tolkningar, vilka kanske inte alltid behver utesluta varandra.23

Av de tv dominerande Mlnaforskarna r det bara Sjberg som diskuterar detta avsnitt, som han kallar A Near-death Experience (1973:80ff). Detta grs huvudsakligen utifrn ett biografiskt perspektiv. Ekelf har i ett av manuskripten till En Mlna-Elegi antecknat ngra rader om barndomsminnen av febersjukdom, sngliggande och svrigheter att andas, med andra ord en tolkningsingng till diktverket som ligger utanfr sjlva texten som den freligger i bokform. Sjberg gr utifrn sdan evidens en koppling till textens skildring av en nradden-upplevelse. Denna innehllsliga hemvist blir tydlig vid en semantiskt grundad nrlsning, frmst genom de tre sjukdomsrelaterade uttrycken i mitten av stycket, men ocks genom en nrkontextuellt frankrad mjlig tolkning av bde sommareftermiddagen och solkorset.
23

Prins Eugen Nattmolnet (1901) Tempera 102x102 Thielska Galleriet, Stockholm

6 Luft

Ordet luft definieras i NEO som en blandning av huvudsakligen syre och kvve som omger jorden och r en frutsttning fr organiskt liv med en betydelsenyans om det omrde (ett stycke ovanfr marken) dr luften frekommer. Medan eld ocks i vardagsfrestllningar innefattar de tv kategoriella begreppen ljus och vrme r det svrare att formulera liknande begrepp fr luft; de luftkonstituerande gaserna syre och kvve r troligen inte s ofta aktuella i lekmannataxonomier. Det fr drfr tills vidare vara osagt vilka de kategoriella begreppen hos luft skulle vara. Tydligare r att det finns en hel del prototypiskt innefattade begrepp med olika relationer till luft ssom vind, himmel, liv, flyga och andas. I mnga av dessa begrepp r luft ett kategoriellt begrepp dremot. Ngra av de ord som aktualiserar den semantiska ramen kring luft betecknar luft som befinner sig i rrelse, till exempel vind, orkan och tromb, medan andra har att gra med luften som frekomstplats, det vill sga i betydelsen icke-markbunden eller ovan jord. Exempel p sdana ord r himlakroppsbeteckningar som sol och stjrna (relationen mellan sol och luft beskrivs i 6.1.1), fgelord som trast och beteckningar fr aktiviteter i luften, exempelvis flyga. Luftorden kan ofta relateras till en vergripande dikotomi rrelsevila/ befintlighet. De beskriver tv aspekter av denna dikotomi: den aktiva, tecknad till exempel av den rrliga vinden, och den passiva, manifesterad frmst som frekomstplats fr olika objekt och aktiviteter. Den rrliga luften implicerar frflyttning, frndring och transport, och har en tydlig relation till de sinnen den uppfattas med, hrseln och knseln. Den stillastende luften implicerar dremot fixering och befintlighet och har en mycket svag perceptuell anknytning d den inte uppfattas med ngot sinne frutom, i vissa fall av kall stillastende luft, knseln. Luft som inte befinner sig i rrelse utan fungerar som frekomstplats r i vardagslag snarast likstllt med begrepp som tomrum, frglshet och genomskinlighet, som ocks NEO:s definition antyder. I sjlva verket pminner detta stilla luftrum en del om indiernas femte element, etern. Ordet luft sjlvt frefaller obestmt och kontextberoende i frga om hemvist inom dikotomin rrelsevila. Nedan kommer tre avsnitt ur En Mlna-Elegi att diskuteras och analyseras med avseende p ord som aktualiserar den semantiska ramen kring luft.

116

6.1 Bljesng
Bljesng omfattar tv strofer p sidorna 11 och 12 i En Mlna-Elegi, explicit namngivna genom en marginalnotis med detta namn. Avsnittet r allts inte grafiskt sammanhngande men kan p inte minst lexikala grunder sgas utgra en helhet, som dessutom sprkligt och innehllsligt hr ihop med Han brjar frvandlas, stycket som fljer efter terfarten (detta avsnitt diskuteras i 8.1). Sjberg benmner avsnittet Wave Song och diskuterar det huvudsakligen utifrn ett biografiskt perspektiv men nmner att stycket har en tydlig parallell i Eldsng (Fire Song, 1973:61ff). Bljesng beskriver liksom terfarten och Parkscenen ett i vissa avseenden realistiskt rum i trakterna kring Mlna, men bilden r i flera avseenden perforerad av mer genretypiska och poetisk-lyriska komponenter. Den antydda, alltmer vintriga exteriren r allts en del av omrdet kring Mlna brygga, varifrn man ocks i dag ser Danvikens spira och Silos och torn.24 Bljesng terges i faksimil som Text 2 i Bilaga.

6.1.1 Semantiska tendenser i Bljesng

Tv ord dominerar frekvensmssigt luftorden i detta avsnitt, det inledande vind och vg som kommer strax drefter. Tillsammans frekommer dessa bda ord fjorton gnger i Bljesng; det totala antalet luftord r tjugotta. Det allra frsta, vind, betecknar i motsats till de andra luftorden i avsnittet en typ av luftfrekomst, eller i varje fall en freteelse dr luft r ngot slags aktiv komponent och samtidigt del i en helhet. NEO:s definition lyder naturfreteelse som utgrs av luft som r i rrelse, enligt vilken allts vind bestr av luft, men det r inte sjlvklart hur den semantiska relationen mellan vind och luft ska formuleras. Att formulera attributet Typ till luft (eller verordnad kategori till vind) r en mjlig lsning om man accepterar utsagor som vind r ett slags luft eller all vind r luft men all luft r inte vind. Encyklopediskt frefaller det emellertid tveksamt att betrakta vind som en typ av luft; det r ju ingen skillnad i luftart mellan vindens luft och stillastende luft, och typetiketten br kanske hellre reserveras fr polylexikalt representerade begrepp som kvav luft. En annan lsning, som mer fljer NEO:s definition, r att betrakta vind som en helhet och luft som en begreppslig del varvid den andra delen skulle vara rrelse. Men just det faktum att vind utver luft ocks rymmer rrelse r andra sidan ett argument fr en hyponymitolkning. Oavsett vilken lsning man fredrar s r det uppenbart att luft r ett kategoriellt begrepp hos vind, vilket ocks definitionen pekar mot. Vind r drmed en tydlig och kraftig luftmanifestation.
24

Se Sommar fr diskussion av miljn kring Mlna grd och den biografiska bakgrunden till Ekelfs val av just denna trakt som en del av diktverkets spelplats (1989:187ff).

117 Lika ofta frekommande r det samtidigt vattenrelaterade vg. Detta ord betecknar i motsats till vind inte ngon faktisk luftfrekomst; det r i motsats till vind inte hr mjligt att som genus proximum ha luft. Ordet definieras av NEO lngstrckt, rundad, sliknande upphjning som frflyttar sig ver strre vatten och r orsakad av vind, fartyg m.m.. Attributet till vg kan enkelt formuleras som Orsak dr vind r ett mjligt vrde, liksom fartyg, som definitionen ocks sger. Luft kan som definitionen antyder inte anses vara ett kategoriellt begrepp i vg. Ett annat relativt frekvent ord i Bljesng r sus. Hr finns inte ngon direkt syftning p luft, som i vindfallet, utan ordet beskriver ett av vindens mest prototypiska lten vilket NEO ocks upplyser om, svagt och tonlst utdraget ljud (som) av svag vind e. d.. Det verkar okomplicerat att formulera relationen mellan vind och sus som att sus r ett vrde till vindattributet Lte. Men det r tveksamt huruvida vind kan anses vara ett kategoriellt begrepp i sus; NEO:s definition antyder att det r mjligt att definiera ordet utan att nmna vind, och man kan ocks motsatt definiera vind utan att nmna sus. Begreppen vind och sus fr nd anses st varandra mycket nra d det bara finns ett enda attribut som skiljer dem t. Vinden och dess lte suset kompakt manifesterade i sammansttningen vindsus tecknar en bild av konstant och ptagligt frnummen luftnrvaro. Vindens lte aktualiseras igen och p ett elementkomplext vis i vgsus, dr frleden beskriver en annan klla till suset n vinden. Bde vinden och vgorna aktualiseras ocks i sammansttningarna vindstnk och vgstnk som genom efterleden, i motsats till vindsus och vgsus, mste ges en iterativ eller mjligen punktuell tolkning; vindens temperatur dessutom nr den beskrivs vara kylig mot pannan och kinden. Kylig, ett ytterligare luftord, definieras som tmligen kall srsk. om luft e.d., helt klart en svagare luftmanifestation n vind och sus d dels luft bara omtalas i tillgget, dels ordet bara beskriver en egenskap hos luft och egentligen har mer att gra med dikotomin kylavrme (och i frlngningen eld); det finns mnga slags freml och mnen som kan vara kyliga utan att ha ngot med luft att gra. Semantiskt kan man formulera relationen mellan luft och kylig som att det frra alltid har attributet Temperatur till vilket det senare r ett av flera tnkbara vrden. Om man utgr frn kylig skulle ett attribut till det bakomliggande begreppet vara Objekt dr luft r ett av flera mjliga vrden, om n ett snudd p prototypiskt sdant tillsammans med andra som vder, vatten och rstid. Hittills har luftorden beskrivit till en brjan faktisk frekomst av luft och drefter olika luftegenskaper (lte, temperatur) samt vgens orsaksrelaterade rrelse. Vissa av dessa uttryck alla utom vg br begreppsligt finnas relativt centralt i luftramen, det vill sga det finns bara ett attribut mellan luft och dessa begrepp. S r inte fallet med nsta luftord, kryss, som via definitionens segelbt och detta ords definitions segel (stycke tyg

118 som uppspnt i viss vinkel mot vinden kan utvinna kraft ur denna) lexikografiskt leder till vind och luft. Hr mste man formulera en semantisk kedja av ord fr att komma till luft och i frga om ramar flera attribut mellan de motsvarande begreppen; luften i form av vind driver seglen som r en del av den bt som r kryssningens farkost. Luft r drmed inte ngot kategoriellt begrepp i kryss. Inte heller de tv fljande luftorden tid och sol betecknar luft utan r i stllet tv lnkar i en och samma semantiska kedja som har att gra med luften som frekomstplats. I frga om tid, en abstrakt men mtbar grundstorhet [...] om visst stt att mta denna storhet, vanl. relaterat till solens upp- och nedgng (NEO) s lper den semantiska kedjan via just sol vidare till soldefinitionsordet himlakropp och drifrn via svva i definitionen av himlakropp vidare till luft. Vad sol betrffar r kedjan frsts identisk frutom i brjan. Luft r fljaktligen inte ngot kategoriellt begrepp heller hos ngot av dessa tv. Ett visst samband med luft finns, kanske ngot ovntat, hos spira. Ordet definieras i NEO som smal rund stav men i ett betydelsenyanstillgg str att spec. p segelbt mindre bom, vilket via den med kryss nrap identiska semantiska kedjan leder till luft; spirasegelbtsegelvindluft. Textomgivningen, dr solen sgs vara spetsad p Danvikens spira gr denna luftorienterade tolkning av ordbetydelsen svr att f ihop, men som tidigare diskuterats i frga om just detta ord r ett rimligt antagande att polysema ord mer eller mindre svagt aktualiserar olika betydelsevarianter ocks nr textomgivningen pekar mot ett annat hll (se 4.2.1.1). Attributen som lnkar samman leden i denna semantiska kedja r Helhet, Del och slutligen Kraftklla. Av detta fljer att luft inte kan vara ngot kategoriellt begrepp i spira. Ocks torn, som i NEO definieras som hg och smal byggnad eller byggnadsdel [...] med ngn funktion som har naturligt samband med hjden, r relaterat till luften via frekomstplats och en liknande semantisk kedja: hjd himlakroppsvvaluft. I nsta strof upprepas det inledande mnstret med det kiastiska arrangemanget av vindsus, vgstnk, vgsus, vindstnk och vgornas. Mnstret med en drefter frsvagad luftmanifestation upprepar sig ocks frn den frra strofen i och med de klockklangsviftande vindarna, d vifta aktualiserar luften som frekomstplats, eller som NEO:s deifinition beskriver det, hastigt rra (ngt) av och an i luften. Det r tveksamt om luft ska frsts som ett kategoriellt begrepp hos vifta; det verkar fullt mjligt att beskriva betydelsen utan att nmna ngon luft. Men begreppet innefattas troligen prototypiskt i vifta, vilket ocks definitionen pekar mot. Efter en stark luftmanifestation i och med vindar fljer luftordet moln, dr bde definitionens synlig, avgrnsad frttning i atmosfren och betydelsenyans-tillgget om andra, synliga partiklar i luften leder raka vgen till luft, i atmosfrfallet via ytterligare ett attribut (till atmosfr). Luften

119 aktualiseras ven hr som frekomstplats, och luftnrvaron r stark och tydlig, ven om begreppet nog inte heller hr kan sgas vara kategoriellt, utan snarare (bara) prototypiskt. En svagare luftnrvaro finns i horisont, som betecknar en skenbar grnslinje mellan himlavalvet och jord- eller havsytan som utgr bortre grns fr synfltet (NEO). Frn himlavalv och vidare via himmel kommer man via rymd till luft. Himmel definieras som (skenbar) valvformig begrnsning av rymden och rymd i sin tur som den ondliga del av universum som inte befinner sig nra jorden och som utgrs av himlakroppar m.m. och mellanliggande, (nstan) lufttomt rum med betydelsenyansen allmnnare om ppet (luftfyllt), till synes ondligt omrde. Hr mste relationen mellan horisont och luft formuleras med hjlp av flera mellanliggande attribut till begreppen som motsvarar orden i den semantiska kedjan beskriven ovan, frslagsvis i nmnd ordning Del, Identitet, Del och Helhet. Bljesng avslutas med en upprepning av den inledande kraftiga luftmanifestationen fast nu i bakvnd ordning med det luftsvagare vgor fljt av det kraftigare luftframtrdandet vind (vindstnk), som hr terigen frgas av efterledens iterativitet alternativt punktualitet.

6.1.2 Rrelsens och stillhetens luft

Luftorden gestaltar endera aspekten av en vergripande dikotomi rrelse befintlighet eller rrelsevila. Den tydligaste luftmanifestationen i Bljesng, vinden, utgrs encyklopediskt (och definitionsmssigt!) av luft som befinner sig i rrelse, och som i och med detta har egenskapen att frflytta och transportera olika slags objekt som damm, andra typer av partiklar samt dofter. Denna dikotomi representeras i sin aktiva aspekt av vinden, medan den passiva befintlighets- eller viloaspekten tecknas av frekomstplatsrelaterade entiteter som solen och moln, temperaturbeteckningar och aktiviteter som ger rum i luften, fr att nmna ngra exempel. Vxlingen mellan den aktiva och den passiva aspekten av luft, som den gestaltas av den semantiska strukturen hos luftorden, tecknar ett ngot oregelbundet mnster av rrelse och stillhet, dessutom av tydlig lexikal luftnrvaro kontra mer avlgsna aktualiseringar. Bljesng inleds med ett niohvdat och p olika vis symmetriskt mnster av starka respektive svagare luftmanifestationer, samtliga indirekta (vind, sus, vg, vg, sus, vind, vg, sus och vind). I frga om rrelse och vila tecknar denna ordrcka olika mnster av vxlande rrelse. Textlinjrt sker detta genom att den frsta radens luftord vnder om och upprepas baklnges i den andra raden, medan den tredje raden i detta avseende r identisk med den fregende. Semantiskt ger detta ett mnster av stark och frsvagad luftrrelse genom att sus och vg visserligen kan relateras semantiskt direkt till vind, allts till luft i

120 rrelse, men samtidigt inte betecknar ngon faktiskt vindfrekomst utan bara ett av vindens prototypiska lten och ett av dess resultat. De bda uttrycken br drfr rimligen innefatta rrelse i ngot lgre grad n vind sjlvt. Resultatet blir en semantisk mosaik av stark respektive frsvagad luftrrelse och luftnrvaro, en mosaik med en tydlig symmetri. Den aktiva aspekten finns ocks, om n i lgre grad, i vindens kyliga temperatur. Ordet kylig beskriver en mjlig temperatur hos luft och br som NEO:s definition sger prototypiskt vcka frestllningar om luft. Hr finns en parallell till sus som ju inte heller syftar direkt p luft utan p en luft- och vindegenskap. Den svagare aktiva komponenten hos kylig kan, frutom den indirekta luftreferensen, bero p att bde stillastende och rrlig luft kan ha denna temperatur. Ocks den kryss som ensamheten och du befinner sig p vcker frestllningar om luft i form av den vind som r en frutsttning fr denna sorts resa; vinden r sjlva kllan till frflyttningen utan vilken ngon kryss inte kan ga rum. Luften framtrder drfr i sin aktiva aspekt, men framtrdandet sker ven hr indirekt och via andra begrepp. S lngt kommet i Bljesng har luften, med varierande intensitet, framtrtt i sin aktiva aspekt: tydligast som den rrliga vinden, mer indirekt som vindens lte och temperatur och i ett av vindens resultat, vgen, samt indirekt som vind, seglatsens klla till rrelse och frflyttning. Detta mnster bryts nu av en samling luftord dr luften i stllet huvudsakligen manifesteras i sin passiva aspekt, oftast som frekomstplats. De ord som gestaltar detta r tid, sol och torn dr de tv sistnmnda betecknar freml som befinner sig i luften, i den betydelsen att de har sin fysiska utbredning i ett omrde ovanfr marken, med den skillnaden att tornet tvrtemot solen r frbundet med marken. Aktualiseringen av luft r svagare i frga om tid; hr vvs luftelementet in som frekomstplats till solen, som i sin tur cykliskt relateras till tid. I den mn spira framtrder i sin luftrelaterade betydelse blir detta ett brott mot den passiva aspektens dominans, eftersom ordet hr ihop med luft genom seglen och den rrliga vinden. Man kan kanske se spira som ett svagt eko av den aktiva vinden, vilket d skulle kunna peka framt, mot den fljande strofen och den aktiva vindens terkomst. Med en segelrelaterad lsning av ordet fr bilden onekligen en dubbelexponering dr en del av kryssningens farkost och den spetsade solens stillastende framtrder lagda p varandra. I nsta strof upprepas mnstret frn den inledande strofen i Bljesng med vind, sus, vg, vg, sus, vind och vg, men hr bryts den aktiva dominansen snabbare av vifta (klockklangsviftande) som i stllet har att gra med den passiva befintlighetsaspekten eftersom denna aktivitet ger rum i luften; luften sjlv befinner sig inte i rrelse i det omarkerade fallet. Tillsammans med det efterfljande vindar illustrerar frasen en kollision mellan luftens tv aspekter, liknande de tidigare diskuterade blindfnstret och

121 den svarta urtavlan. Denna semantiskt och syntaktiskt kompakta luftmanifestation domineras allts av den aktiva vinden, men drefter framtrder luften terigen i en mer passiv aspekt, semantiskt dold bakom molnen, som ju befinner sig i luften. Ocks horisonten, dr luften i skepnad av himlen r en del av horisontens helhet, tillsammans med jordens eller vattnets yta, har att gra med den passiva och befintlighetsorienterade aspekten hos luft. Men ordet vcker dessutom frestllningar om bde grnslinjer och en skenbar sammansmltning av dessa, och drigenom frs ocks ett annat slags strk av rrelse in i texten. Denna svagt antydda rrelse, sammansmltningen av flera entiteter vid perceptionen, har dock inte att gra med att luften skulle befinna sig i rrelse, som med varierande intensitet innefattas i de tv sista luftorden i Bljesng: vgorna och vinden. Bljesng slutar drmed i stor utstrckning p samma plats som den tidigare brjade.

6.1.3 Linjr, cirkulr eller helisk rrelse?

Rrelsen i Bljesng gr som visades ovan frn den aktiva vindens initiala dynamik vidare genom ett semantiskt mngfacetterat vxelspel av rrelse och vila ter till rrelse, frflyttning och frndring, orienterad mot punktgonblicket men med en mjlig upprepning och utspridning som ryms i vgornas repetitiva mnster och vindstnket, eller kanske stnken. Denna rrelse, som bde brjar och slutar med den aktiva vinden, skisserar drigenom ett kretslopp.25 Men en annan rrelserytm kan ocks anas inom denna cykel, som bde inleds och avslutas med rrelse. Den frsta strofen brjar med ett niohvdat rrelseframtrdande genom vinden, dess sus och vgorna. Drefter frsvagas rrelsen i och med temperturanknytningen fr att sedan helt avstanna i strofens slut, dr bara viloorienterade luftord frekommer. Den andra strofen upprepar den initala kiastiskt arrangerade rrelsen; hr bryts rrelsen ngot tidigare av det passiva viftandet, men terkommer genast i och med vindarna. Uttrycket klockklangsviftande vindar r p s vis en komprimerad vndpunkt i texten, fr i resten av strofen framtrder luften bara i sin passiva aspekt. Bda stroferna brjar allts med rrelse men slutar i vila. Som en replik till detta symmetriska mnster framstr drfr den allra sista raden, dr rrelsen terkommer i samma skepnader som i de tidigare tv strofernas inledning. Detta kan lsas som att vilan fr ge vika fr rrelsen, som med detta synstt dominerar scenen. Oavsett om man vill lsa rrelsen som cyklisk eller linjr, s att rrelsen p ngot vis besegrar vilan, sger luftordens distribution och frekvens ngot om detta. Bljesng innehller inalles tjugotta luftord och kan utifrn r25

Berf illustrerar detta cykliska textdrag, som frekommer genom hela diktverket, med ngra exempel och sger att Anfang und Ende eng miteinander verknpft werden und der Text auch so zu seinem Ausgangspunkt Zurckkehrt (1995:71).

122 relsevila delas in i ngra strre sekvenser. I de inledande raderna frekommer bara aktiv rrelseluft i ett mnster av starka och svagare framtrdanden enligt diskussionerna ovan. Det sista ordet som otvivelaktigt gestaltar rrelsen r kryss, som i sig freslr transport frn en utgngspunkt till ett annat ml. Drefter tar viloaspekten ver luftscenen i och med de tre uttrycken tid, sol och torn; det enda och svaga undantaget hrifrn r spira. Hr finns emellertid tv starka skl fr en byggnads- och takorienterad tolkning av ordet, nmligen textomgivningen och den relativt perifera placeringen av segelbt i NEO-definitionen av spira, vilken visar att den marina betydelsen inte r den vanligaste. Till detta kommer den maximalt lnga semantiska kedjan. I nsta strof upprepas det aktiva luftordsmnstret, som hr emellertid bara omfattar sju ord i motsats till den frsta strofens tolv. Detta innebr en tydlig minskning av antalet rrelseorienterade luftord. Drefter terkommer den passiva luften i och med vifta. En jmfrelse med den frsta strofen visar hr en ensam och frekomstplatsorienterad luftmanifestation i stllet fr tre; strax drp terkommer rrelsen i och med vind. Bljesng tonar som nmnts bort i tv luftframtrdanden som hr hemma inom viloaspekten, men den rrliga vinden fr sista ordet i den avslutande raden, dessutom med en stigande intensitet i frga om obligatorisk kontra fakultativ luftnrvaro. Att avsnittet i mngt och mycket lexikalt slutar p samma vis som det brjar r oomtvistligt; i bde brjan och slutet finns vg och vind. Luftorden gestaltar drmed ett cykliskt mnster. Men den kraft med vilken rrelsen etableras initialt frsvagas genom hela texten. Fr varje gng rrelsen terkommer har antalet ord minskat; i de tv sista aktiva sekvenserna omfattar luftframtrdandet bara tre ord. Ocks de viloorienterade luftorden uppvisar en liknande frsvagning; hr finns dock tv frekomster i den andra strofens slut. Detta ger ett mnster dr den livfulla rrelsen bde brjar, kvantitativt dominerar samt ocks avslutar hela avsnittet; de olika vxlingarna mellan rrelse och vila slutar ju med rrelse, en terkomst till och ett fasthllande vid liv. Men denna rrelse har bevisligen frsvagats under resans gng och den rrelse man finner i slutet r bara en svag upprepning av den initialt kraftfulla, kanske bara en delvis verlappande skugga. Det semantiska mnstret pminner med denna lsning om en hybridrrelse mellan den linjra och den cykliska, en s kallad helix, som organisationsprincipiellt knnetecknas av a first item, a last item and a unique ordering in between [...] In the sequence Sunday, Monday,Saturday, Sunday, the first and last items do not refer to the same day: in the course of each circuit, time moves forward one week. The combination of linearity and cyclicity may be taken as the defining characteristic of a helix. (Cruse 1986:189f.) Fr att travestera Ekelf sjlv kanske man skulle kunna sga att rrelsen varken r cyklisk eller linjr utan ngonting annat: varken varken eller eller, bde bde och och.

123

6.1.4 Den rrliga vinden och den stillastende luften: frndring och fixering, nrhet och avstnd
Bljesng inleds av olika och i intensitet varierande framtrdanden av frflyttning, transport och frndring. Det r frst och frmst vinden sjlv, aktualiserad genom hela avsnittet bde av egen kraft, av sitt susande lte, av vgornas rrelse och av sin kyliga temperatur, som antyder detta. I den inledande strofens frsta halva percipieras vinden genom hrsel och knsel (vinden och vgorna) och drefter endast hrseln (suset) respektive knseln (kyligheten); vgornas luftkomponent r ju inte synlig. Luften fr i och med detta en fysiskt ptaglig och p grund av aktionsarten hos verbet susa en durativ framtoning, det vill sga manifestationen av den uppfattas helst som en pgende process utan ngot slut implicerat. Detta semantiska komplex av frndring och frflyttning fr en blixtbelysning av den kryss som ensamheten och du befinner sig p; uttrycket beskriver ju just en resa, allts en frflyttning mellan och frndring av rum och drmed ocks av tid eftersom resan har en utstrckning i tiden. Luft och vind mste hr frsts som sjlva orsaken till att resans farkost frflyttar sig; de i sammanhanget diskreta luftorden kryss och spira och de i dessas betydelse p olika vis innefattade begreppen resa och frflyttning blir en symbol fr en av luftelementets centrala funktioner. Dr frflyttning och frndring sker, finns ocks en fysisk ptaglighet relaterad till hrseln och knseln, vanligen ocks duration i skeendet; undantag frn det sistnmnda r det punktuella eller mjligen iterativa och flera gnger frekommande vindstnket. De vriga luftorden i Bljesng innefattar dremot i det prototypiska fallet stillastende och vila; de beskriver luften som ett icke-rrligt rum, ofta uttryckt i dessa ords definitioner genom uttrycket i luften. Dr har olika typer av freml sin naturliga eller givna hemvist: torn, solen, moln samt viftandet, som i hgre grad n mnga andra sysslor aktualiserar luft som plats fr aktiviteten. I prototypiska betydelser som de framtrder i definitionerna finns ingen rrelse innefattad. Luften framstr hr allts som ett vilande rum vars frmsta funktion r just att hrbrgera olika saker och granden, en tydlig motsats till den rrliga och transporterande vinden. Denna stillastende aspekt av luft uppfattas inte som den rrliga vinden med knsel och hrsel. I texten sgs ingenting om perceptionen av luften som frekomstplats; bevisligen uppfattar man inte sjlva luften med synen ven om man kan se de freml som r placerade dr. Denna lgre grad av sinnlig ptaglighet innebr att luft i denna tappning innefattar ett strre avstnd till ett upplevande subjekt. Inget av de passiva luftorden kan relateras till ngot sinne p samma vis som (alla) de aktiva kan. Detta avstnd understryks av att de entiteter som har luften som frekomstplats i normalfallet befinner sig p lngt avstnd frn ett mnskligt subjekt: moln, solen och torn.

124

6.1.5 Rrelse och vila en frflyttning mellan olika tider, rum och tillstnd
Det semantiska mnster som diskuterats ovan visar mot att Bljesng beskriver en tydlig pendling mellan rrelse och vila, och att rrelsen innefattar frndring, frflyttning, ptaglighet och nrhet medan vilan tvrtom innefattar stillhet, befintlighet, svagare perceptuell frankring och avstnd. Sjberg ser i Bljesng ett initialt onomatopoetiskt mnster av vind och vgor which returns like echoes from a distant shore (1973:61). Hr r Sjberg inne p frflyttning, rrelse och dikotomin nrhetavstnd, som aktualiseras i texten av de olika relationerna mellan luftmanifestationerna och sinnesperceptionen. Ek ser ocks det tydliga vind- och vgvxelspelet och freslr att det onomatopoetiska mlandet av vind och vatten i avsnittet erinrar om vindarnas och vgornas sng i Ett drmspel (1971:208f). Man kan lsa Bljesng som en lt vara inte verdrivet realistisk sjreseskildring, ackompanjerad av olika framtrdanden av vgor och vind. Avsnittet brjar i ett stiliserat vattenlandskap dr de rytmiska arrangemangen av vindens sus och vgornas stnk har en framtrdande roll. Sedan frs en perceptuerande mnniska in i texten, som uppfattar vindens kyla mot pannan och kinden. Denna mnniskoreferens vergr sedan i ett du-tilltal som man sedan inte mrker mycket av, frutom som ett begrepp semantiskt innefattat i olika perceptionsrelaterade freteelser. Frden r explicit placerad i vattenrummet kring Mlna och knyter drmed an till bde diktens inledning p Mlna brygga och det efterfljande stycket terfarten, dr en del semantiskt gods lter lsaren frst att en rumslig frflyttning har gt rum, frn det mer ppna och havsanstrukna vattenlandskapet kring Mlna till en mera artificiell och mindre havslik vattentrakt med kanaler, vasstrn, pilar och broar. Men Bljesng utspelar sig p ett strre vatten, en del av havet, vilket uttrycks av den explicita platsangivelsen Danvikens spira och ven suggereras av sjlva frdsttet; att kryssa med segelbt ger nog oftare rum till havs eller p andra relativt stora vatten n p en flod, kanal eller tjrn. Vad berttar d texten om segelfrden? Och under vilken tid ger den rum? Resan tar sin brjan i ett stadsnra skrgrdslandskap i Mlnatrakten, vilket i Bljesng beskrivs dels genom det frn Mlna inom synhll liggande Danviken, dels genom Silos och torn, byggnader vars prototypiska hemvist knappast r det yttersta havsbandet. De tv sistnmnda, som lexikalt egentligen inte alls har med skrgrden att gra utan snarare vcker tankar om lantbruk, implicerar nrvaro av andra mnniskor, om n i det frflutna, eftersom de r artefakter vilket ocks i viss mn pekar mot en relativt befolkad trakt. Samtliga dessa uttryck krver emellertid knnedom om den stockholmska geografin, om bde Danviken och de nraliggande Silos och torn placering i frhllande till staden fr att man ska kunna dra ngon exakt slutsats om dramats exterir. Ngon tydlig upplysning om rstiden lm-

125 nas inte heller i texten, utan fr detta fr man betnka den tidigareliggande strofens tidsscen som omfattar en hel hst, frn september till november. Med denna kronologi skulle Bljesng ta sin brjan i grnslandet mellan hst och vinter, ett alls inte orimligt antagande, som det skall framg senare i stycket. Seglatsen beskrivs emellertid inte p ngot helt mimetiskt vis. Medan textens du fortfarande befinner sig inomskrs, nra Mlna, brjar olika tidskategorier flyta samman, ngot som varslas om av raderna ensamheten och du / evigt p samma kryss. Under denna eviga kryss upplevs tiden pltsligt som Ett evigt d som blir nu / Ett evigt nu som blir nyss och tiden r hmmad och hetsad / Solen spetsad / p Danvikens spira. Tiden har inte frlorat sin linjaritet utan r som texten freslr fortfarande kronologiskt orienterad. Dremot tycks tidens hastighet ka, ngot som pminner om den absurda rstidsaccelerationen i diktens allra frsta strof, hsten p Mlna brygga. Men strax drefter beskrivs tiden som hmmad, det vill sga avstannad eller hindrad, fr att omedelbart drp beskrivas som hetsad. Drifrn, frn den jagande och hektiska rrelsen, rusar tiden vidare till nnu ett hinder, nu av mer definitiv karaktr, beskrivet av solen, som r spetsad p Danvikens spira. Denna fixering bryter den hittills ngotsnr realistiskt formulerade reseskildringen och dess kronologi. Thygesen noterar med ett nedslag i Bljesng att diktverket betonar just the doubleness of time, its static-dynamic character [...] Time is arrested, flailed (hmmad, hetsad) (1985:20f). Han nmner ocks aprop tidstemat i dikten att mnga av Ekelfs anteckningar till Mlna refer to a time beyond time, a third time, an odd time [...] or similarly to times timelessness [...] This mystical aspect of time in the Elegy has hardly been touched upon by any of the critics [...] The thematic nexus movementrepose [...] which we have found to be characteristic of Ekelf is in fact a typical experience of the mystics. (Thygesen 1985:25.) Detta kan jmfras med den lexikalt tydligt uttryckta dikotomin rrelsevila/stillhet som ofta gestaltas av luftorden. I avsnittets andra strof leds lsaren in i ett kraftfullt vxelspel av nrhet och avstnd, dr just vindarna bde nrmar, fjrmar, ropar och efterhrmar; de framstlls som n nrhetsskapande, n avstndsskapande, n individuella med sina rop, n avindividualiserade och osjlvstndiga d de hrmar ngot tidigare hrt. Hela uttrycket dessa skiftande / klockklangsviftande / vindar nrmare, fjrmare: / Ropare, efterhrmare innefattar flera olika framtrdanden av rrelse och frflyttning, till exempel skiftande som beskriver just en frndring och en vergng frn ett tillstnd till ett annat, den iterativa klockklangen som transporteras genom etern, de fyra efterstllda uttrycken som alla semantiskt innefattar rrelse, nrhetavstnd varav de tv sista, Ropare och efterhrmare precis som klockklangen pminner om ljudets frflyttning i etern. Sjberg uppmrksammar just att vinden fortplantar ljudet av ringande klockor och vidare: These winds with their bells

126 constantly change identity, sometimes they are near, sometimes far away, now calling out, now echoes of the calling. (1973:63.) Om man tervnder till diskussionen i 6.1.2 ser man att vifta, som gestaltar en iterativ rrelse men i stillastende eller tminstone fr rrelse omarkerad luft, har en positionellt central placering i detta vindkluster, ngot som ger en tnkvrd belysning inte minst t frleden klockklang. Sjbergs iakttagelser verensstmmer med min analys, dr det framkom hur luften i skepnad av vinden framstlls som ptaglig, nra och dubbelt perceptuellt frankrad, medan den i mindre direkta manifestationer uppvisar svagare dynamik fr att slutligen som frekomstplats framtrda som svrgripbar, fjrran och svagt perceptuellt frankrad. Ocks molnen aktualiserar luften frmst i dess passiva aspekt och frbinds med en rad ljudrelaterade uttryck, en ringande, risslande, alfgelklingande isrand runt horisonten, lten som liksom klockklang och alla andra ljud implicerar bde fortplantning genom etern och olika slags utstrckning i tid. Hela detta textstlle r en intensiv manifestation av rrelse och transport av bde lten och luft, av nrhet och avstnd, av gonblick och duration. Mitt i detta starka och mngfacetterade mnster finns dessutom p den lexikala nivn ngra realistiskt orienterade semantiska signaler som mjliggr en lsning att textens du nu har frdats lngre ut mot havet eller mot ett strre rum och lmnat stadens artefaktiska silos och torn bakom sig. Detta suggereras initialt av alfgeln, en arktisk dykand som vervintrar i stersjn, och lite tydligare i efterhand bekrftande kopplingen mellan alfgeln och vintern av horisontens isrand som ger en tydlig skiss av ett vinterlandskap, av kyla och is. Horisonten innefattar som tidigare diskuterats en visuell sammansmltning av vattenyta, jord och himmel och suggerar de lnga avstnd man finner lngt ute i havsbandet snarare n den mera stadsnra innerskrgrd dr Bljesng tar sin brjan; horisonten antyder ocks ett rum utanfr synfltet. En frflyttning i rummet verkar allts ga rum i stycket dels inom resenren sjlv, dels geografiskt, frn trngre och stadsnra till strre och havsnra vidder dr den fysiska rumsfrndringen illustrerar den mentala. Detta strre perspektiv gestaltas ocks genom att varken molnen och horisonten kan relateras till de mer fysiskt ptagliga sinnena hrsel och knsel. De kan drfr sgas uppfattas p ett mindre ptagligt vis; i uttrycken innefattas dessutom ett synfltsrelaterat avstnd till betraktaren. Ek tolkar Bljesng som att den frmst handlar om identitet och identitetsupplsning: Inlevelsen i det strmmande vattnet vcker dock mindre frgan vadan och varthn n Densamme eller en annan / jag eller inte jag? hos den upplevande. (1971:208.) Han vljer att betrakta avsnittet som ett lyriskt-elegiskt stmningslge, ett skande p tv plan efter de egna konstanterna frn vilket diktens jag startar den odyss, som blir elegins fortsttning (1971:208). Men han menar ocks att upplevelsen av tiden, ett

127 av En Mlna-Elegis tydligaste motiv eller teman, gestaltas tydligt i avsnittet:

I Bljesngs elegiska stmning grubblar jaget ver hur mnniskan i nufldet lever i tidens alla tre grundformer inte endast som perfektum, presens, futurum utan ven som Verbe, Logos. Dikten beskriver frhllandet som Ett evigt d som blir nu / Ett evigt nu som blir nyss. (1971:213)

Detta tyder p att identitetsupplsning och tidskategoriernas upplsning i stor utstrckning hnger samman, vilket ocks luftordens dikotomier freslr: rrelse betyder frndring och ptaglighet och en tydligare perception, vila innebr ofta avstnd och svagare subjektsfrankrad perception. Berf ger uttryck fr liknande tankegngar i sin diskussion av das Thema der Zeit, och menar att Bljesngsraderna ensamheten och du / evigt p samma kryss: / Ett evigt d som blir nu / Ett evigt nu som blir nyss skildrar die [...] eingefangene Identitt von Ich und Zeit (1995:65). Han sger vidare att dessa rader formulerar en fr Ekelf central id om ett stillastende i livet och en fastnaglad tidpunkt, vilket sknker En Mlna-Elegi en mngtydighet i frga om gonblickets gestaltning s att de citerade raderna zugleich ein positiv zu wertendes Flieen in der Zeit und ein hoffnungsloses Verharren in einem Moment des Lebens bedeuten kann (1995:66). Denna lsning implicerar liksom Sjbergs och Thygesens dikotomin rrelsevila, som onekligen har utbrett lexikalt std av Bljesngs luftord. I citatet av Berf framgr att rrelsen grna ses som positiv, stillheten dremot som negativ vilket understryker kopplingen rrelseliv och stillhetdd. Berf r inne p dikotomin flera gnger och sger bland annat att Der [...] gestaltete Augenblick wird von einer Gleichzeitigkeit der Pole Stillstand und Vernderung geprgt och att Stillstand und Bewegung im Augenblick werden in einer Reihe von Textelementen gestaltet, die im fortlaufenden Text mehrfach aufgetriffen werden (1995:67, 69). Luftorden med sina olika semantiska strukturer r, som diskuterades tidigare, tydliga exempel p sdana dikotomigestaltande textelement. Berf formulerar samma tankar, fast utifrn ett mer vergripande textperspektiv, nr han skriver:
Ein anderes mehrfach auftauchendes Textelement thematisiert ebenfalls den Augenblick. In den Anfangszeilen des Bljesng, die in diesem refrainartig wiederkehren (ME 1113), wird das ewig gleiche Spiel von Wind und Wellen aufgegriffen. Die Konstanz der Wellenbewegung, jenem immerwhrenden Augenblick, steht im Gegensatz zu den auf Vernderung abzielenden Bewegungen des Sonnenuntergangs und der angedeuteten Rckfahrt in die Stadt. (1995:70)

Detta kan enkelt knytas an till iakttagelserna om det dynamiska vind- och vgsuset samt vind- och vgstnket som bde inleder och, med viss modifiering, avslutar Bljesng. Men samtidigt som spelet av vind och vgor r konstant, cirkulrt och evigt r det i viss utstrckning frnderligt, vilket

128 uttrycken vindsus och vindstnk illustrerar; medan suset frsts durativt (och vgorna repetitivt och cirkulrt) har stnket en momentan eller iterativ betydelse. Bljesng innehller dessutom andra typer av vxlingar mellan rrelse och vila, nrhet och avstnd samt duration och punktualitet. Men det verkar tydligt att luftmotivet som det framtrder i Bljesng r en del av gestaltandet av Berfs Thema der Zeit just p grund av tminstone tv av de nyss nmnda dikotomierna. Om man vill se rrelse som relaterat till liv och stillhet till dd kan man dessutom se luftmotivet som en delgestaltning av En Mlna-Elegis ddstema, som Berf ju ocks diskuterar. Bljesng uppvisar en viss diskrepans mellan styckets semantiskt luftfristende innehll och luftordens semantiska egenskaper. Texten gestaltar p ett vergripande plan en resa och samtidigt en frndring av tiden, allts en rrelse framt och utt, med vissa lexikala vgvisare i beaktande mot ett strre vatten och en ensamhet s som den kan erfaras lngt ute i havsbandet. Ensamheten omtalas ocks explicit i strofen nr det heter att ensamheten och du / evigt p samma kryss. Hr tecknas tydligt en resa i ensamhet som med en lsning leder ut mot det dsliga havsbandet, men rstidsanknytningarna gr att resan ocks och samtidigt kan frsts som en resa mot vinterns kyla och mrker, kanske mot en nnu strre ensamhet n den som finns beskriven tidigare i avsnittet. Hr pekar emellertid en del sprkdrag i en annan riktning, eftersom hela sekvensen med molnen, alfgeln och horisonten inleds med som vore; texten sger allts explicit att detta strre och havsnra perspektiv inte r verkligt (inom fiktionen). Lexikon och syntax visar allts delvis i olika riktningar. P det lexikala planet, i vilket fall, gestaltar textens avslutning med de olika ljudmanifestationerna och horisontens sammansmltning av jord, vatten och himmel och vrldens fortsttning bortom synfltets slut ett strre och vidare perspektiv. Detta kan lsas som att horisontens ondlighetsaningar, havets stora yta och den kalla och mrka vintern r uttryck fr ngot inom det upplevande subjektet och att resan kanske inte innefattar ngon rrelse mot havsbandet, ngot som de genom hela avsnittet terkommande vgorna och vindstnken kan sgas stdja. Resan beskriver d inte en linjr och tydlig riktning frn en punkt till en annan utan snarare ett cirkulrt omkringdrivande p vattnet. Den obestmdhet som diskuterades ovan fr rrelsevila rder ven hr. Resan kan vara linjr, cyklisk eller bde linjr och cyklisk. Alltsammans kompliceras ytterligare av att den syntaktiskt frgade tolkningen, dr israndssekvensen inte ger rum, skulle innebra cyklicitet och ett tervndande till utgngslget medan texten lexikalt antyder linjaritet i frga om det geografiska rummet och rstiderna, dremot cyklicitet eller helicitet i frga om rrelsens frsvinnande respektive terkomst. Luftorden kan i frga om aktivitet och passivitet sgas illustrera denna mngtydighet p ett komplicerat vis. Texten brjar, som visats, med dynamisk rrelse och stark sinnesfrankring i hrsel och knsel, fortstter med

129 statisk vila och svagare sinnesfrankring, gestaltat av bland annat den p spiran spetsade, det vill sga stillastende, solen och tornen. Sedan tervnder den rrliga och dynamiska vinden som efter en kort frsvagad luftmanifestation i och med viftandet, i sig en dynamisk aktivitet men med passivt orienterad luftaktualisering, vergr i passiv luft genom molnen och horisonten, vilket slutligen utmynnar i vgornas och vindstnkens bde repetitiva respektive momentana eller iterativa rrelser. Denna avslutande dynamik bryter den orrlighet, det avstnd och den vila som lexikalt etablerades i och med molnen och horisonten. I ett strre perspektiv r det tydligt att detta aktiva framtrdande kan fungera som en lnk till de fortsatta rrelser och frndringar i och av tid och rum som det berttas om i det fljande stycket, terfarten. Mnstret i Bljesng har, som diskuterades tidigare, drigenom mer av pendelkaraktr eller kanske snarare cyklicitet och helicitet ver sig n den rummets och tidens frndring som man kan avvinna texten med en annan lsning. Luften framtrder som en fond i och med men ocks bortom sina olika skepnader och funktioner, som en konstant entitet vars vxelspel mellan dynamisk aktivitet och statisk vila, mellan frflyttning och befintlighet, r evigt och finns i alla tider och alla rum. Detta suggererar ett ytterligare och gtfullt rum, det femte elementet etern, som ljuden inte minst i Bljesng fortplantar sig och lever vidare genom.

6.2 Frn 1809 till 1786

De tv avsnitten 1809 och 1786 r separerade av bde spatium och marginalrubriker och ingr i ett strre minnesavsnitt som knnetecknas av ett dialogformat du-tilltal med variationer, till exempel: Och minns du, minns du / jag minns, jag minns[...] D minns du ocks / Jag minns:. Sjberg delar som nmnts in denna minnestext i olika avsnitt (se 5.3): de hr aktuella partierna benmns Castenhof Tavern 1809 (vilket omfattar de tv stroferna p sidorna 2324 i En Mlna-Elegi med marginalrubriken 1809) samt The Cosmic Occurrence near the Equator (de tv stroferna p sidorna 24 25 med marginalrubriken 1786). De tv avsnitten har bda tv i hg grad andra texter som fregngare. 1809 har hmtat en del historisk och innehllslig nring frn en passage i Bernhard von Beskows Lefnadsminnen samt har i frga om den senare strofen en del lnat gods frn annat hll, nmligen den memoarfrfattande 1700-talsamiralen Carl Tersmeden. 1786 r i stllet ett p sina stllen ltt frvanskat citat ur Ekelfs avlgsne slkting Gustaf Lewins sjlvbiografi En gustaviansk sjofficers levnadsberttelse (von Beskow 1928; Sjberg 1973:75ff). I frga om meningstyper knnetecknas, som i ngon mn visas i kapitel 1, textpassagen av syntaktiska meningar, vilket fr tankarna till intertexternas icke-litterra och icke-fiktiva hemvist. Sjberg skriver hrom att det r remarkable that this rather crude

130 account could be turned into great poetry (1973:78). Stroferna r med sina tydligt klingande intertexter tydliga exempel p En Mlna-Elegis citat- och allusionskomposition och illustrerar tillsammans med den bakvnda kronologin 18091786 den minst sagt komplexa tids- och rumstematiken i diktverket. Sjberg uppehller sig frmst vid den biografiska, allmnhistoriska och intertextuella bakgrunden till de bda avsnitten men noterar ocks att texten gestaltar hur en wave of memories washes over the main protagonist again och att det finns vissa tematiska lnkar (corresponds thematically) mellan denna strof och tidigare passager i det minnesorienterade avsnittet (1973:76). Denna upprepningsteknik fr till resultat, skriver Sjberg att liksom i drmmar the mood of the poem tends to function in the actual moment while providing a certain link with the past (1973:76). Denna drmspelsteknik (dreamplay technique; 1973:77) dr olika tidsskikt flyter samman och upplses i akroni anas ocks i vergngen till de fljande tv stroferna som utgr avsnittet 1786. Berf lter dremot bde 1809 och 1786 ing i en strre Erinnerungspassage, som r identisk med hela den dialogiska passagen p sidorna 2128 i En Mlna-Elegi. Ocks Berf ser grna denna del av En Mlna-Elegi i belysning av Ekelfs biografi men betonar i hgre grad n Sjberg det icke-individuella och allmngiltiga:
In En Mlna-Elegi sind in dem, was ich die Erinnerungspassage (ME 2128) nennen mchte, Kindheitserinnerungen und Episoden aus der Familiegeschichte des Autors verarbeitet worden, was den autobiographischen Charakter der Elegie deutlich angiebt. Als Lebenskommentar fr das Lebens des Autors aber wird der Text in der Anonymisierung des Kunstwerkes zu einem Kommentar menschlichen Lebens im allgemeinen und zu allen Zeiten. (1995:82)

I de bda textpartierna framtrder luften i olika skepnader och p olika semantiska vgar. Avsnitten terges i faksimil som Text 7 i Bilaga. Fr verskdlighetens skull diskuteras de bda partierna var fr sig med en sammanfattande kommentar fr bda tv.

6.2.1 Semantiska tendenser i 1809

1809 inleds med en svag luftanknytning via dag. Ordet aktualiserar dygnscykeln och vxlingen mellan ljus och mrker, som NEO skriver dygnets ljusa del srsk. med tonvikt p egenskapen att vara den del av dygnet d man r vaken el. verksam. I ett tillgg om betydelsenyans finns en semantisk ppning mot luft: ibl. exaktare tiden mellan solens upp- och nedgng. Via sol leder som diskuterats tidigare en vg till luft; solen r ju en himlakropp som enligt NEO svvar i luften. Luft r givetvis inget kategoriellt eller ens prototy-

131 piskt begrepp i dag p samma stt som till exempel ljus men finns i utkanten av ordbetydelsen genom denna frekomstplatsrelaterade solanknytning. En stark och obligatorisk luftnrvaro finns dremot i strofens nsta luftord, andas, som definieras som regelbundet dra in (luft) i lungorna och ter slppa ut den. Varfr luft r satt inom parentes r oklart men kan bero p att det ibland gr att stta ut luft som objekt efter andas, som i hon andades frisk luft. Begreppet br under alla omstndigheter vara kategoriellt i andas d det svrligen gr att definiera ordbetydelsen tillfredsstllande utan att nmna luft. Ett argument fr detta antagande r att den citerade definitionen blir svrfrstelig och snudd p syntaktiskt ofullstndig om man tar bort luft; det r ocks svrt att tnka sig ngot annat objekt som man drar ner i lungorna p detta vis, om man inte talar om fiskar som med ett synstt mjligen kan sgas andas vatten. Denna sorts andning r emellertid knappast den prototypiska. Andas r drfr en stark luftmanifestation dr det bara behvs ett attribut mellan andas och luft. Detta attribut kan benmnas (Kanoniskt) Objekt i aktivitet. En annan definitionsmssigt stark lnk till luft r vder, dr definitionen innehller flera i intensitet varierande aktualiseringar av luft. Detta ords betydelse frklaras som rdande tillstnd i frga om vind, nederbrd, temperatur och liknande naturfreteelser i den nrmast omgivande atmosfren med varianten omgivande luft dr betydelsenyansen spec. om luft i rrelse (hrd) vind finns. Definitionen leder allts direkt till luft och det r mjligt att formulera attributet Del till vder vilket innebr att luft, nederbrd, temperatur osv r att anse som delar av helheten vder; om man utgr frn luft i betydelsenyanstillgget blir attributformuleringen annorlunda. Eftersom vder rimligen aktualiserar luft bde i frga om temperatur- och vindfrhllanden br sambandet de bda emellan vara starkt. Men det r ovisst om luft sjlvt ska betraktas som ett kategoriellt begrepp i vder; definitionen r tydlig utan betydelsenyanstillgget som innehller luft, vilket pekar mot att luft snarare r ett prototypiskt n kategoriellt begrepp i vder. Ett annat vderleksorienterat uttryck r det strax drp fljande vr, rstid som fljer efter vintern och knnetecknas av att ljuset tervnder och naturen brjar leva upp (NEO). Det finns troligen en allmnt frankrad och encyklopediskt grundad frbindelse mellan vind och vr liksom mellan vind och hst, vilket skulle kunna visas av uttryck som vrvindar friska och hststorm (jfr det mrkliga sommarstorm), men om man utgr frn definitionen gr vgen via leva, ett ord dr en av betydelsevarianterna av NEO frklaras som vara livlig (och fra ovsen) med betydelsenyanstillgget spec. om segel fladdra (utan att fyllas av vinden) (se ocks 6.2.4). Den semantiska kedjan blir vrlevavindluft och de attribut som belyser dessa begrepps relationer till varandra benmns i den ordning de kommer i kedjan Aktivitet (under tidsperiod), Orsak samt Del eller med ett annat synstt

132 verordnad kategori. Som definitionen av vr visar kan inte luft anses vara ngot kategoriellt begrepp i detta fall. Encyklopediskt frknippat med vren i ett luftrelaterat hnseende samt med luft lexikografiskt r sjunga, som definieras frambringa toner med rsten dr det i tillgget om betydelsenyans str att lsa om djur, srsk. fglar (NEO), vilket sedan via flyga leder till luft. Inte heller hr r luft kategoriellt innefattat. Ngot nytt luftord kommer inte frrn i nsta strof av 1809. Den konstfullt fltade indianska hngmattan har avlgset att gra med luft; frasens huvudord hngmatta definieras av NEO som anordning fr vila eller smn bestende av ett tygstycke eller grovt ntverk som hngs upp i bda ndarna och fr vrigt kan svnga fritt; ofta med antydan om mycket lttjefull vila dr definitionens hnga i sin ganska omfattande definition som nummer 2 av flera betydelsevarianter har definitionen anbringa (ngt) i fste ett stycke ovanfr golvet eller marken s att fremlets nedre del r helt fri i frh. till underlaget. Denna betydelsevariant torde vara den hr aktuella, men den i NEO frst nmnda definitionen lyder hllas uppe (mot tyngdkraften) endast genom att vara fstad i sin vre del med ett betydelsenyanstillgg mer el. mindre bildligt om ngt. som saknar fstpunkt: svva. Svva leder via sin definition som bekant direkt till luft (se ovan avsnitt 6.1.1, diskussionen om sol). Av detta fljer att luft inte r ngot kategoriellt begrepp i hngmatta utan flera attribut behvs i den expanderade ram som representerar kedjan hngmatta hngasvvaluft. En ytterligare luftaktualisering sker genom mellandckets dvenhet, beskrivet av dvna, som fr in luftelementet i texten p nytt. Detta ords betydelse hrbrgerar luft i det att ordet beskriver ngot eller ngon som r unken och ngt fuktig om gammal luft inomhus. Ocks hr kan man allts formulera ett attribut till dven som sedan tar luft som direkt vrde; attributet kan helt enkelt benmnas Objekt till vilket luft r det prototypiska om n inte enda tnkbara vrdet. Strax drp framtrder luften fr frsta gngen i egen, maximalt koncentrerad och tydlig skepnad i En Mlna-Elegi, genom luft (se inledningen till kapitel 6 fr diskussion av detta ord). 1809 avslutas med tv svagare luftmanifestationer, segel och dna varav det frstnmnda, som visades ovan, innefattar luft eftersom vinden behvs fr att segel ska kunna uppbra sin avsedda funktion: stycke tyg som uppspnt i viss vinkel mot vinden kan utvinna kraft ur denna. Hr kan attributet till segel formuleras Kraftklla till vilket vind r ett prototypiskt eller rentav kanoniskt vrde som sedan lnkas till luft genom ytterligare ett attribut vars benmning beror p hur man vill betrakta relationen mellan vind och luft (se ovan i 6.1.1). Segel r oavsett prototypi eller kanonicitet en tydlig och stark luftaktualisering.

133 Det sista luftframtrdandet i 1809 utgrs av dna, ett ord som kanske inte genast fr tankarna till luft men som definieras mullra eller dundra starkt och dovt. NEO-definitionen av dov lyder i sin tur klangls och med lg tonhjd om ljud med betydelsenyanstillgget om luft m.m. tryckande som fre ett skvder o.d.. P dessa snirkliga vgar aktualiseras luft, och fr att f dessa olika ramar att rymmas inom en strre luftram mste man formulera flera attribut mellan begreppen i den semantiska kedjan: frn dna leder attributet Lte till ett av flera vrden hos detta, nmligen dov varifrn ett annat attribut Objekt mjliggr vrdet luft. Detta innebr frsts att luft inte r ngot kategoriellt begrepp i dnat.

6.2.2 Aktiv och passiv luft

Med dikotomierna aktivpassiv och direktindirekt i minnet kan man se att passagen med det enda undantaget luft bara innehller indirekta luftmanifestationer. Det finns dremot en balans i frga om aktivpassiv; av de tio luftorden kan fem bindas till den aktiva aspekten och fem till den passiva. Den frsta strofen inleds med dag; uttrycket hr ihop med luft via samma semantiska kedja som tid och relateras liksom detta till luftens passiva aspekt, det vill sga luften som scen och frekomstplats fr solens upp- och nedgng. Efter denna blygsamma inledning fljer ett tydligt luftuttryck, andas, som obligatoriskt innefattar luft. Detta uttryck kan hr sgas aktualisera den aktiva luftaspekten eftersom luften transporteras nr man andas. I detta liknar den in- och utandade luften vinden, luft i rrelse, men med den skillnaden att det hr r mnniskan som r kraften bakom luftens rrelse. Den luft man andas uppfattas med knseln och hrseln (mjligen ocks med lukten) vilket, ocks pekar mot att denna luft skall betraktas som aktivt manifesterad. Drp fljer ytterligare ett tydligt luftframtrdande i och med vder. Vder aktualiserar luften som del av ett alltomgivande utomhusrum, och det r uppenbart att uttrycket inte beskriver ngot freml som har sin givna eller naturliga hemvist i luften. Det r drfr inte helt ltt att avgra huruvida betydelsen kan hnfras till den aktiva eller passiva aspekten. Luft som del av vder innefattar inte ngon frekomstplats, men inte heller ngon rrelse som till exempel vind gr. Om man utgr frn tillgget om betydelsenyans, spec. om luft i rrelse (hrd) vind r den aktiva aspekten tydlig, dremot; uttrycket kan drmed sgas kunna aktualisera bde den aktiva och den passiva aspekten av luft. Gemensamt med vinden r frutom denna partiellt aktiva hemvist perceptionsmnstret d man erfar vdret med bde knsel och hrsel, dessutom med syn, varav luftdelen uppfattas med knsel och ibland ocks med hrseln, i somliga av de fall nr luften befinner sig i rrelse. Sjungandet, slutligen, har att gra med luftens passiva aspekt, eftersom kopplingen till luft relateras till luften som frekomstplats fr fglar,

134 tnkbara utvare av denna aktivitet. Aktiviteten i sig innefattar emellertid en rrelse av ljudvgor i etern, vilket ger nnu en koppling till hrselsinnet. Nsta strof i 1809 innehller de fem luftorden hngmatta, dven, luft, segel och dna. Av dessa utgr frsts ett den maximalt tydliga och direkta lexikala manifestationen av luftelementet, sjlva ordet luft. Men som diskuterades ngot i inledningen till innevarande kapitel r det svrt att avgra ordets hemvist inom dikotomin aktivpassiv. Ngon semantiskt inherent rrelsekomponent finns emellertid inte hos luft och ordet br drmed enligt resonemanget strax ovan innefatta en slagsida t den passiva aspekten. Detta bygger p antagandet att luften r semantiskt omarkerad fr rrelse, ngot som antyds av en fras som luft som befinner sig i rrelse som det heter i definitionen av vind. Strofens frsta luftord hngmatta leder via en semantisk kedja slutligen till luft, varvid luften aktualiseras som frekomstplats fr hngmattan och drmed framtrder i sin passiva aspekt ven om sjlva hngmattan i det prototypiska fallet rr sig med en pendlande rrelse. Detta ord suggererar drmed bde rrelse och vila, liksom vifta i Bljesng dr sjlva aktiviteten knnetecknas av tydlig och upprepad rrelse medan luften fungerar som passiv frekomstplats. I frga om hngmattan finns ocks en semantiskt tydlig lnk till ledighet, vila och smn men dessutom en glimt av lttja, vilket ocks definitionen upplyser om. Hngmattan r allts en semantiskt komplex aktr i frga om gestaltandet av dikotomin rrelsevila, ven om begreppet inte innefattar luft p ngot direkt stt. Dven dremot leder direkt till luft, men tankarna gr knappast till vindens blst utan snarare luft som r instngd och stillastende. Ordet hr drfr huvudsakligen hemma inom den passiva delen av dikotomin; huvudsakligen drfr att ocks dven luft vid inandning kan befinna sig i rrelse. Luftmanifestationen blir allts liksom fr det omarkerade luft passiv, ngot som ocks gller dna dr avstndet till luft dock r strre eftersom flera attribut krvs mellan dna och luft. Segel, slutligen, rymmer vinden, en aktiv luftfrekomst. Ocks hr behvs flera attribut n ett mellan segel och luft fr att f den semantiska ramen att g ihop. Tydligt i stroferna, och delvis relaterat till luftens aktiva aspekt, r att en del av orden p olika vis har en positiv laddning och avser liv, vakenhet och aktivitet, medan andra, som hr hemma inom den passiva delen av dikotomin, i stllet innefattar vila, stillhet och har en negativ laddning. Detta diskuteras i 6.2.3.

6.2.3 Frihetens, livets och det stora rummets luft

Samtliga luftord utom dven och kanske ocks hngmatta aktualiserar p olika vis och med varierande intensitet dynamiskt frgade och/eller positivt orienterade freteelser som aktivitet, ppenhet, gldje och liv. Denna semantiska hrbrgering ser olika ut fr orden och de bakomliggande be-

135 greppen; encyklopediskt innefattar dagen prototypiskt aktivitet, sinnesrrelse och liv, i motsats till nattens vila och deaktivering av sinnena, vilket ocks delvis meddelas i NEO:s definition (se 6.2.1). Att andas, i sig en aktivitet, r i hg grad frknippat med liv eftersom det r en central och ndvndig aktivitet fr livets fortgende. Vder tar alltid annat n metaforiskt sin plats utomhus och innefattar drmed ppenhet och grnslshet i rummet, medan luft, som semantiskt ryms i vder, r en av frutsttningarna fr organiskt liv verhuvudtaget, som ocks NEO skriver (se inledningen till kapitel 6). Vren frknippas med pnyttfdelse, vrme och liv och r liksom vdret semantiskt orienterad mot det stora utomhusrummet. Sjungandet som ger rum i de ppna fnstren r ocks tydligt livsorienterat och ofta gldjefyllt, ven om det r den passiva luftaspekten som aktualiseras; uttrycket rymmer som nmndes ovan emellertid en annan slags rrelse och frflyttning genom etern. De dnande seglen r dremot mer tydligt aktivt orienterade och suggererar seglandets rrelse och ven liv, eftersom den vind som fr seglen att dna i hg grad pekar mot frflyttning, det stora vattnets eller havets ppenhet och percipierandet av seglens lte. Den konstfullt fltade hngmattan som luftmssigt inleder den andra strofen, utgr ett intressant mellanting i frga om liv och rrelse. Uttrycket r frknippat med luftens passiva aspekt, luften som frekomstplats, men hngmattan sjlv rr sig i den stillastende luften och pekar drmed mot rrelse och liv. Samtidigt suggererar den vila och smn, en prototypisk nattaktivitet, och har p s vis ocks en orientering mot passivitet och i frlngningen icke-liv. Denna mindre livstillvnda semantiska profil kommer till uttryck i nnu hgre grad i och med mellandckets dvenhet, som knappast leder tankarna till ppenhet, aktivitet och liv utan tvrtom till instngdhet, stillastende och i frlngningen kanske ocks dd, ven om den livsndvndiga luften aktualiseras ocks hr. Med denna i ordens semantiska arkitektur grundade lsning skulle 1809 gestalta det fria och grnslsa livet med dess olika rrelser och aktiviteter i olika fysiskt vidstrckta rum, samt dessutom antyda en motsttning mellan ppenhet, frihet och liv ena sidan, instngdhet, fngenskap, vila och dd den andra. Frgan r d vad texten i vrigt berttar om och hur detta frhller sig till luftordens mnster och semantiska egenskaper. Avsnittets frsta strof beskriver p ett ytligt och bokstavligt textplan ett minne av en viss dag, den dag d alla ter kunde andas fritt. Textens jag minns ocks att andningen nu frknippas med en upplevelse av frihet, som kontrast till en tidigare ofrihet och instngdhet. Texten antyder att denna tidigare ofrihet och den senare friheten har att gra med 1809 rs statskupp i Sverige, dr Gustav IV Adolf strtades; det sgs ocks aprop kungen att ngon rckte ut ett glas champagne / att skla i fr friheten / Du tog det / och tmde det fast din beundrare / var kungens guvernr (Sjberg 1973:75f). Luften har inte bara blivit ltt att andas, den hrbrgerar ocks franingar om den varma och ljusa rstiden, om pnyttfdelse och liv, eller

136 tminstone ett mer positivt liv. Hela den frsta strofen beskriver detta nyvakna, glada och fria rum, frasnivn inkluderad ocks gestaltat av inre vrma, det ppna fnstret och glaset med champagne. Gldjen uttrycks ocks med ord som jublade, hrligt, vrfest, skla och friheten; det r uppenbart att texten beskriver ett upprymt och festligt tillflle, fyllt av framtidstro och nyvunnen frihet. Till detta finns tydliga semantiska paralleller eftersom luftorden som diskuterades ovan p olika vis aktualiserar detta slags positivt laddade begrepp. Luftorden motsger allts inte vad texten i vrigt sger; de sger snarare ungefr samma sak fast p ett mer suggestivt vis och frtydligar drmed motivet. Orden fungerar som ett semantiskt frgskikt i den glada bilden av dagens vakenhet och aktiviteter, dr det finns liv, grnslshet och gldje. Strofen kan sgas ha ett semantisk livsorienterat centrum i och med andas; luften framtrder hr dels i sin aktiva aspekt, dels relativt direkt, och uttrycket vcker starka frestllningar om liv. Man kan fljaktligen betrakta det mindre intensiva och ocks i lgre grad semantiskt livsorienterade vder som en frsvagad luftmanifestation som antyder en rrelse mot ett mer neutralt rum n festligheterna p Castenhof med snger och champagneglas dr ven sjungandet markerar en rrelse mot frsvagad luft. Kanske varslas hr p ett semantiskt och suggestivt vis om den olycksbdande intressekonflikt som antyds i strofens slut. Denna frsvagning i frga om livsorientering bryts emellertid i och med att vren omtalas, och i och med omnmnandet av vren ges det stora utomhusrum som hr samman med vdret en tydlig anstrykning av liv och pnyttfdelse. Luftordens placering tidigt i strofen bidrar till att tidigt ge texten detta positiva anslag, som drefter tonar bort i de fljande raderna men sedan teruppstr i och med det mer centralt placerade sjungandet, dr emellertid en minskning av luftfrekomsten har gt rum. Ordens semantiska egenskaper och texten i vrigt rr sig med detta synstt t samma hll men kanske i olika takt, i en tvskiktad betydelserepresentation. Den andra strofen hnger egentligen p ett vergripande innehllsligt plan inte s starkt ihop med den fregende, men frenas med den genom marginalrubriken (eller kanske avsaknaden av en ny) och den inramande minnesdialogskonstruktionen. Scenen r inte lngre den antydda kungliga huvudstaden och det explicit formulerade Castenhof, utan hgkomsterna utspelar sig nu p ett impressionistiskt beskrivet slavskepp, dr dettas eller ngot annat fartygs frlisning omtalas. Hr finns, som Sjberg nmner, en ganska svag semantisk lnk till den fregende strofen genom den porslinsbeskrivande frasen ostindiskt med snckskal bevuxet som hr till en liknande eller rentav samma semantiska domn som ett glas [champagne] i strofen innan (1973:76). Strofen beskriver annat konstfullt och geografiskt exotiskt gods som detta fartyg kan ha fraktat: en snidad kalebass, ett skal av havsskldpadda, den indianska hngmattan av konstrik fltning. Men

137 det berttas ocks om att detta fartyg ven transporterar slavar, vars sng hrs frn det dvna mellandcket nr man stod i friska luften och hrde seglen dna. Hr gestaltas en motsttning mellan ena sidan sllsynta och svrverkomliga artefakter som genom att de r gods p fartyget representerar exklusivitet, rikedom, materiella mjligheter, fysisk och social rrelsefrihet, den andra fngenskap, instngdhet och ringa eller ingen rrelsefrihet i det sociala och fysiska rummet. De innestngda och p ett stt framtidsbervade slavarna blir bde en kontrast till och en mngtydig sidobelysning av de frihetsanande stadsmnniskorna i den tidigare strofen, fulla av hopp och gldje och med efterlngtade frndringar inom rckhll. De bda motiven instngdhet och frihet binds samman av det ostindiska porslinet p havsbottnen; slavskeppets last vars ndaml r att frgylla middagsbjudningar i en frmgen vrld full av mjligheter. Men genom att sedan lnge befinna sig just p havets botten, bevuxet med snckskal, ger det ostindiska porslinet dessutom en gtfull vink om bde frgnglighet och tidlst bevarande, drigenom en komponent i En Mlna-Elegis tidstema. Strofen rymmer en samling luftord vars mnster i ngon mn r symmetriskt med fregende strofs. Luftordens semantiska egenskaper aktualiserar initial lttjefull vila och en behagligt svngande rrelse genom luften, men samtidigt vila, smn och drigenom kanske ocks avlgset natten och dden, genom omnmnandet av den konstfulla hngmattan. Denna p s vis dubbelexponerade strofbrjan vergr sedan i att mer entydigt suggerera fngenskap och instngdhet genom den dvna luften p mellandck. Detta klaustrofobiskt frgade rum uppenbarar sig i texten frst efter att de olika konstfremlen rknats upp; mnstret fortstter sedan med en kontrasterande fras dr luften r central, nr det sgs att slavarnas sng lt underjordisk hrd frn friska luften. Det framfrstllda attributet friska sknker onekligen en starkt positiv ton t hela uttrycket, vars huvudord luft emellertid ocks utan kontext semantiskt innefattar liv. Luftmnstret hittills leder allts frn instngdhet vidare till frihet. Denna frihet och rumsliga ppenhet ges en fortsatt beskrivning genom de dnande seglen, eftersom seglen kan innefatta och kanske rentav prototypiskt innebra frflyttning ver relativt stora vattenytor. Men i den hr textomgivningen ligger det ocks nra till hands att se seglatsens rrelse som en symbol fr slavarnas ofrivilliga frflyttning. Seglens dnande ljud kan ju jmfras med den strax innan nmnda underjordiska slavsngen, instngd och klaustrofobisk inte minst kontrasterad mot de i rummet betydligt friare seglen, som rr sig i den fria luften och inte i slavarnas dvna och unkna luftrum. Luftorden bidrar p detta vis till gestaltningen av den motivdikotomi instngdhet/fngenskapppenhet/frihet som r tydlig i 1809, och som fr fortsatt gestaltande i det fljande partiet 1786. De bda stroferna kan ocks ses som kontraster och samtidigt varandra kompletterande p ett vergripande plan. Den andliga ofrihet som antytts i den inledande strofen har en motsvarighet i slavarnas mer ptagliga

138 ofrihet, och den sng som gde rum vid de ppna fnstren p Castenhof str i skarp kontrast till slavarnas instngda och underjordiskt klingande sng. Mellandckets unkna luft ger ocks en antonymt frgad terkoppling till den dag d alla ter kunde andas fritt och med den andra strofens slut i rumslig frihet och ppenhet beskriver texten liksom Bljesng en cirkulr rrelse; semantiskt slutar den dr den brjade, med ppenhet, aktivitet och liv. Inom denna i frga om aktiv luft och rrelse likartade inledning och avslutning av 1809 avtecknar sig ngra intressanta mnster som har att gra med luftordens spridning i texten. Stroferna innehller sammanlagt tio luftord, fem i varje strof. I den frsta strofen finns fyra av de fem i de fyra frsta raderna; det femte sjng ett stycke ner p den sjunde raden. I den andra strofen finns samtliga fem luftord p ett ganska symmetriskt stt i strofens fyra sista rader. En rtt stor och positionellt central del av 1809 saknar allts luftord, bortsett frn det svagt luftaktualiserande sjng. Luften frekommer slunda nstan uteslutande i brjan och i slutet, ngot som kan formuleras som att det i de centrala delarna i stor utstrckning saknas luft. Strofen brjar med fyra luftord som p olika vis innefattar vakenhet, aktivitet, liv och pnyttfdelse; inledningen r tydligt orienterad mot detta slags begrepp. Det initiala dag r det enda av de inledande fyra orden som gestaltar luftens passiva aspekt. Drefter uttrycks den aktiva luftaspekten, men luftfrekomsten ebbar ut efter omnmnandet av vren och mrks inte frrn sjungandet tre rader lngre ner. Detta uttryck aktualiserar, som diskuterats ovan, emellertid luftens passiva aspekt, och luften terkommer drmed i en ganska otydlig skepnad dr luften bara avlgset framtrder som en pminnelse om de fria fglarnas hemvist (fnstret blir med vidareslagningsmetoden inget luftord vilket nog kan spegla det encyklopediska faktum att alla fnster inte gr att ppna; ordet har ju i texten ocks attributet ppna som behvs fr att otvetydigt f in luften i texten). Denna luftmanifestation har en tydlig parallell i Parkscenen nr lvan minns hur trasten en gng sjng [...] s vackert [...] s att man drjde kvar i ppna fnstret. Sjungandet p Castenhof har drmed bde semantiska och kontextuella berringspunkter med En Mlna-Elegis fgelmotiv och den drmed frknippade frvandlingstematiken (Berf 1995:186ff). Detta den passiva luftens bde svaga och hastiga terintrdande p scenen ndrar dock inte i ngon strre utstrckning det mnster av positionellt central luftfrnvaro och hur som helst positionellt total frnvaro av aktiv och rrelseorienterad luft som knnetecknar avsnittet. De invigda som samlats p Castenhof fr att fira friheten r med denna lsning kanske ocks, med undantag av sjungandet, bervade en av livets frutsttningar i kontrast till det texten i vrigt sger; hr impliceras ju att det fanns mnga som inte var invigda. Men ocks de uttalat invigda har tminstone lexikalt ingen riklig tilldelning av luft och kan drmed, med en

139 ganska traditionell symbolisk tolkning, sgas ocks lida viss brist p frihet. Det ppna fnstret kan med luftordets semantiska egenskaper i minnet tolkas som bara en skenbar ppning mot friheten. De firande och konspirerande mnniskorna som allts kanske inte heller r s invigda nr allt kommer till kritan r, med en sdan tolkning, liksom det ostindiska porslinet p havsbottnen semantiskt oexponerade och otkomliga fr luften och p s vis innestngda, liksom slavarna som r mer explicit inlsta p mellandck, i den dvna luften. Den motsttning man kan se mellan revolutionrernas nyvunna frihet, de i texten implicit innefattade oinvigda samt slavarnas instngda ofrihet fr genom detta en delvis annorlunda belysning. Instngdheten framstr d som ngot allmnskligt, ofrnkomligt och fr alla lika, ven om utgngslget varierar. Detta leder tankarna till det kretsloppsmotiv och ven mikro-/makrokosmosmotiv som ofta gestaltas hos Ekelf, inte minst i En Mlna-Elegi (se ven 6.2.9). I motsats till Bljesng bde brjar och slutar 1809 i vila. Om man formulerar samma mnster som fr detta avsnitt fr man A. 1 viloord; B. 3 rrelseord; C. 4 viloord; D. 1 rrelseord; E. 1 viloord. Detta visar en stark dominans fr viloorienterade uttryck och med kopplingen viladd i minnet skulle avsnittet huvudsakligen suggerera dd. I centrum av denna sekvenskvintett terfinns ocks den i srklass rikligaste ordfrekomsten, bestende av de fyra viloinnefattande orden sjunga, hngmatta, dven och luft. Som tidigare diskuterats uppvisar centrum av denna sekvens, som ocks utgr centrum i hela avsnittet, en total brist p luftord verhuvudtaget, ett slags implicit frlngning av luftens passiva aspekt, som i en annan frlngning pekar mot stillhet och dd. Svl luftordens placering som semantiska egenskaper bidrar p detta vis till att gestalta avsnittets instngdhetsmotiv. Denna stillhet och instngdhet bryts ju i och med seglens terkomst, men tertar delvis scenen genom dnandet, som pekar mot eterns stilla luft. Dnandet beskriver emellertid en intensiv ljudaktivitet som innefattar transport av ljudvgor och kan drfr sgas ge en flertydig bild av luftens viloaspekt p ett likande stt som viftandet och hngmattan. Avsnittet skulle d sluta som det brjade, med en passiv luftmanifestation som p andra vis n luftrelaterade innefattar rrelse och dynamik.

6.2.4 Semantiska tendenser i 1786

Inte heller det p 1809 fljande avsnittet 1786 r grafiskt sammanhngande utan bestr liksom 1809 av tv strofer varav den frsta r betydligt lngre n den avslutande. Svl innehllsligt som sprkligt finns det, trots olika intertexter, starka lnkar till den sista strofen i 1809. Hr berttas nmligen om en nattlig naturupplevelse p ett segelfartyg som ett stycke in i den frsta strofen visar sig vara det tidigare omtalade slavskeppet. Som en symmetrisk

140 kontrast till 1809:s dag r avsnittets allra frsta luftord natt, ett ord som ocks diskuteras i kapitlet om eld och som i NEO definieras del av dygnet nr de flesta sover och nr det normalt r mrkt med betydelsenyanstillgget ibl. v. mer exakt om tiden mellan solens nedgng och uppgng. Liksom fr dag gr den semantiska lnken till luft via himlakroppen solens svvande i luften, vilket liksom fr dag betyder att uttrycket varken r luftintensivt eller rymmer luft som kategoriellt begrepp. Ett tydligare luftuttryck finns dremot i himmel (fr diskussion av detta ords relation till luft hnvisas till 6.1.1, dr ocks horisont, som frekommer tv gnger i 1786, diskuteras). Ocks det ord som sger hur himlen stod, klar, innefattar luft vilket kan spras i ett tillgg om betydelsenyans. Definitionen av klar lyder fri frn allt som frdunklar srsk. i frga om syn- och hrselintryck och betydelsenyanstillgget spec. om himmel (och vderlek) molnfri. Den semantiska kedjan blir identisk med den fr himmel d det r just detta ord som leder vidare till luft (tv alternativa semantiska kedjor r klarmolnfrimolnluft och klarvderlekvderluft). Det attribut som finns mellan mellan klar och himmel kan formuleras som Objekt, det vill sga himlen r ett av flera mjliga objekt som kan inneha denna egenskap. Luft r givetvis inte ngot kategoriellt begrepp i denna indirekta och svaga luftmanifestation. Ngot verraskande r kanske att det nrap arketypiska vattenordet hav ven innefattar ett perifert spr av luft. I ett av tillggen om betydelsenyans (c) str det att verfrt stor, overskdlig (och till synes homogen) mngd spec. av luft el. sand (NEO). Hr finns luftkomponenten onekligen i ordbetydelsens utmarker, vilket definitionens verfrt ocks pekar mot; denna betydelse r allts inte bokstavlig. Hur den semantiska relationen mellan denna betydelse av hav och luft ska formuleras kan man diskutera, men en mjlighet r att benmna attributet mellan de bda begreppen Del varvid avses den konstitutionellt frgade typ av delhelhetsrelation som rder mellan till exempel cykel och aluminium (Chaffin 1992:260ff). Luft r d ett (icke-prototypiskt) vrde till detta attribut. Det vderstreck som stjrnan syns i, ster, r en annan avlgsen aktualisering av luftelementet. ster definieras som det vderstreck som verensstmmer med den uppgende solens (genomsnittliga) lge och via sol kommer men efter ytterligare ngra led till luft (se 6.1.1 fr den semantiska kedjan solhimlakroppsvvaluft). Stjrnan och meteoren r tv andra typer av himlakroppar och stjrna definieras ocks liksom sin syster solen som en sdan i NEO, lysande himlakropp som bestr av brinnande gaser. Den semantiska kedjan ser ut p samma vis som fr sol, via definitionens himlakropp kommer man via svva till luft. Liksom i solfallet r inte luft ngot kategoriellt begrepp i stjrna. Meteoren, det andra rymdfremlet, beskrivs lite annorlunda som liten, snabbt rrlig kropp frn rymden som trnger in i jordatmosfren och drvid avger ett kortvarigt ljussken. Den semantiska kedja som leder till luft r identisk med den fr det ovan disku-

141 terade himmel och lyder i sin helhet meteorrymdluft; en alternativ kedja r meteoratmosfrluft. Inte heller meteor innefattar luft som kategoriellt begrepp. Fr diskussion av segel som frekommer i textnrheten hnvisas till 6.1.1. De nraliggande bi (i verbfrasen lgga bi), surra och roder innefattar ocks p olika vis och med olika avstnd luft; inget av orden hrbrgerar luft som kategoriellt begrepp. Vad gller bi definieras detta adverb som med bromsande verkan frn vinden; i frga om segelfartyg och yachter och hr finns allts tv vgar mot luft: vind och segelfartyg varav den frstnmnda innebr den kortaste semantiska kedjan. I frga om surra s r huvudbetydelsen enligt NEO ge ifrn sig entonigt och klanglst utdraget ljud som flygande insekter. Det r uppenbart att det r den av NEO ocks formulerade betydelsevarianten binda fast [...] med starka rep som r aktuell hr, men trots denna kontextuellt manifesterade avlgsenhet leder ordets huvudbetydelse via flyga (frflytta sig i luften med hjlp av vingar) rakt till luft. Den semantiska kedjan surraflyga/-ndeluft r komplicerad att representera med en expanderad semantisk ram och d denna luftaktualisering av ovan nmnda polysemiskl knappast r av central betydelse fr luftmotivets etablering fr attributformuleringen anst i detta fall. Ocks roder r en mycket avlgsen slkting till luften ordet beskrivs som styranordning p bt men ges ett betydelsenyanstillgg om likn. styranordning p flygplan. Frn flygplan nr man utan ytterligare mellanstationer luft. Liksom fr surrandet r det knappast den luftrelaterade betydelsen som r aktuell i textsammanhanget, men det finns allts svaga lexikala spr mot luft, den tydliga vattenkontexten till trots. Ngra liksom rodret artefaktiska freml som har hemvisten i luften gemensamt med stjrnan och meteoren r de framsusande raketerna, dr bde framsusande och raket har att gra med luft. Framsusande analyseras utifrn susa som i NEO frklaras som ge ifrn sig svagt och tonlst utdraget ljud om vind el. annan ljudklla (se ocks 6.1.1 om sus). Detta ord har rimligen liksom kortavledningen sus en ganska tydlig luftanknytning i det att det prototypiska subjektet i aktiviteten r vinden. Detta innebr ocks att luft inte kan vara ett kategoriellt begrepp i susa. Frasens huvudord, raket, med NEO-definitionen anordning som mycket snabbt driver sig sjlv eller ngt annat genom att avge baktrusande gaser [] spec. v. om rymdfarkost, kan liksom himmel och meteor semantiskt lnkas till luft via rymd. Raketerna aktualiserar luften som frekomstplats men kanske inte lika starkt som till exempel stjrnan eftersom raketer ocks ptrffas p marken och bara befinner sig i luften en begrnsad tid. Raketer r under alla omstndigheter avsedda fr frd genom luften, ven om de utgr frn marken. Skillnaden i den tid fremlen tillbringar i luften r dock uppenbar. Fr diskussion av horisont hnvisas som tidigare nmndes till 6.1.1, men lite senare i denna intensiva framstllning av raketernas ljussken frekom-

142 mer luftordet hngande. Hnga r ju ett tillstnd med placering i luften vilket ocks NEO sger i sin definition av ordet, citerad ovan i 6.2.1; den semantiska lnken till luft gr via definitionens svva. Detta pekar mot att hnga inte hrbrgerar luft som kategoriellt begrepp. Drp fljer en tydlig manifestation av kraftfull luft, nmligen orkan, som betecknar en typ av vind, uttryckt i NEO som vind av hgsta styrka med betydelsenyanstillgget om tropisk virvelstorm med oerhrt hg vindstyrka. Uttrycket r som definitionen visar en hyponym till vind. Men i motsats till vind, vars definition mste innehlla luft, r inte luft ngot kategoriellt begrepp hr eftersom man bevisligen kan beskriva ordets betydelse med hjlp av hyperonymen vind, utan att nmna ngot om luft. Via vinden r ocks skepp avlgset frknippat med luft. Skepp r enligt NEO ett strre segelfartyg som genom detta ords definition strre fartyg som drivs med segel leder till vind som sedan leder till luft; fr ytterligare beskrivning av denna semantiska kedja hnvisas till 6.1.1 och 6.2.1. Denna marina anknytning fortstter med ett annat ovntat luftrelaterat ord, kantra, som NEO definierar som krnga ver till ett lge frn vilket upprttning inte r mjlig med betydelsenyansen utvidgat om vind, strm e.d. (helt) ndra riktning. Det finns allts en avlgsen luftnrvaro i utkanten av kantra och de bda kan frbindas genom attributet Subjekt i aktivitet, dr allts vind r ett av flera tnkbara vrden tillsammans med till exempel bt om man utgr frn NEO:s definition (i annat fall skulle man kunna formulera attributet Orsak till kantra till vilket sedan vind r ett vrde). Denna luftaktualisering r inte den allra tydligaste eftersom det finns ett attribut mellan vind och luft. Luft r givetvis inget kategoriellt begrepp i kantra, knappast ens prototypiskt; det prototypiska fremlet som kantrar r snarast ett fartyg. Ocks slagregn har detta slags, primrt vattenrelaterade, perifera luftanknytning; definitionen i NEO lyder mycket hftigt regn varifrn man via definitionen av regn nederbrd i form av vattendroppar med en betydelsenyans utvidgat om annan freteelse som far genom luften i stor mngd finner luft. Detta ger den semantiska kedjan slagregnregnluft, dr attributen mellan begreppen r verordnad kategori respektive Frekomstplats eller ngon mer explicit transport- och passagerelaterad typ av frekomstplats. Som beskrivningen ovan visar r inte luft ngot kategoriellt begrepp i slagregn. En desto tydligare luftmanifestation r dremot luft sjlvt, som frekommer lite lngre fram i strofen, tfljt av de tidigare diskuterade himmel och stjrna. Insprngt i detta starka luftkluster finns ett ovanligare luftord, nmligen klarna som enligt NEO:s definition betyder bli (delvis) molnfri om himmel (el. vderlek). Utgende frn denna definition kan man formulera samma semantiska kedja som fr det nyligen diskuterade klar, nmligen klarnahimmelrymdluft alternativt klarnavderlekvderluft och p det viset n luft. Mellan klarna och himmel/vderlek kan man formulera attribu-

143 tet Subjekt i aktivitet. Vgen frn rymd till luft har tidigare beskrivits, och luft r inte ngot kategoriellt begrepp i klarna. De resterande luftuttrycken i strofen, vind, segel, skepp, klar och natt har samtliga diskuterats tidigare i innevarande avsnitt samt i 6.1.1. I den avslutande strofen frekommer en mngd nya luftuttryck utver de tv sedan tidigare knda luft och andas, tv starka luftaktualiseringar d andas br innefatta luft som kategoriellt begrepp. Dessa nya uttryck r adjektivet dd, verben d och leva samt substantivet dd. Encyklopediskt finns ett starkt samband mellan luft och livdd och detta speglas ofta i NEO:s definitioner, dock inte i ngon hg grad fr dd vars definition lyder som inte lngre lever om varelse el. vxt med en betydelsevariant som inte utvecklar eller visar tecken p liv och rrelse. Hr aktualiseras bland annat den kontrra motsatsrelationen mellan liv och dd, dremot inte livsfrutsttningen luft. Via lever som sjlvt frekommer i strofens sista rad nr man emellertid p ovntade vgar luft; leva har nmligen utver den frst nmnda betydelsen vara vid liv flera betydelsevarianter i NEO, bland annat (nummer 5) vara livlig och fra ovsen med betydelsenyanstillgget spec. om segel fladdra (utan att fyllas av vinden). Detta ger den semantiska kedjan ddlevavindluft. Attributet som lnkar dd till leva formuleras tentativt Negativ frutsttning eller kanske nnu hellre Kontrr (motsats), medan det mellan leva och vind benmns Orsak, det vill sga vinden orsakar seglens fladdrande rrelse. Den encyklopediskt uppenbara kopplingen mellan dd och luft gr allts lexikografiskt via denna betydelsevariant, i varje fall om man utgr frn NEO. Detsamma gller fr d som definieras upphra att leva om mnniskor, djur och vxter med betydelsenyanstillggen ur individens synvinkel mista livet samt verfrt om andra freteelser upphra att utveckla energi e.d.. Hr gr den snabbaste vgen till luft via samma semantiska kedja. Substantivet dd innehller dremot i sin definition en mer encyklopediskt verensstmmande lnk till luft fr dr str nmligen upphrande av livsfunktionerna srsk. hjrtfunktionen men v. andningen el. hjrnfunktionerna; i frga om levande varelser och vxter. Hr leder definitionen av andning, som lyder det att andas via definitionen av andas till luft (fr definition av andas hnvisas till 6.2.1). Denna semantiska kedja har utseendet ddandningandasluft. Det r inte alldeles tydligt hur attributen mellan begreppen som ryms i denna kedja ska formuleras. Det r med ett mindre NEO-troget synstt enkelt att formulera ett attribut kallat Frutsttning direkt mellan de olika ddsrelaterade begreppen och luft. Vill man i stllet flja den semantiska kedjan blir attributet mellan dd och andning tentativt Frnvaro av, mellan andning och andas det likas tentativa Konstituerande aktivitet och slutligen mellan andas och luft Objekt i aktivitet. Eftersom det gr att definiera alla dessa ddsord utan att direkt anvnda luft blir detta inte ngot kategoriellt begrepp i ngot av fallen, ven om luften encyklopediskt r en frutsttning fr liv och frnvaro av den leder till dd.

144

6.2.5 Aktiv eller passiv luft?

De mnga luftorden och deras mngskiftande semantiska struktur gr det svrt att p ett verskdligt och effektivt vis textlinjrt beskriva dem ur aspekten aktivpassiv. Drfr presenteras orden i stllet utifrn hemvist inom denna dikotomi.

6.2.5.1 Aktiva luftmanifestationer

I uttrycken segel, (lgga) bi, susa (framsusande), orkan, kantra, skepp, vind, andas, leva, adjektivet dd, d samt substantivet dd aktualiseras begreppet luft i sin aktiva aspekt. I frga om andas och substantivet dd sker denna aktualisering direkt via luft som med olika avstnd till utgngspunkten ryms inom ordbetydelserna. I bda dessa fall aktualiseras luft som genom ut- och inandning befinner sig i rrelse. I de vriga fallen gr vgen till luft via vind som finns ocks i denna strof och r en tydligt aktiv luftmanifestation, naturfreteelse som utgrs av luft som befinner sig i rrelse (NEO). Seglen fr i sin avsedda funktion kraft frn vinden; att lgga bi innebr att hindra vindens pdrivande av seglen. Till den tentativa semantiska domnen luftrelaterade vattenfarkoster hr ocks skepp som r ett strre segelfartyg med samma relation till vind. Susandet kan ljudkllemssigt och prototypiskt hrledas till den aktiva vinden, medan kantra och ven en betydelsevariant av leva innefattar vind som mjligt om n kanske inte prototypiskt subjekt. Denna betydelsevariant r ocks en livlina fr adjektivet dd samt d. Den mest intensiva luftrrelsen i 1786 beskrivs av orkan, som encyklopediskt liksom vinden utgrs av luft, men dr denna luftfrekomst semantiskt aktualiseras via hyperonymen vind, varfr orkanen trots sin faktiska och vindmssiga styrka blir en indirekt luftmanifestation. De indirekt men aktivt orienterade luftorden uppvisar allts flera olika relationer till den semantiska knutpunkten vind som sedan leder direkt till luft.

6.2.5.2 Passiva luftmanifestationer

Det ord som direkt aktualiserar begreppet luft r frsts sjlva ordet luft, som frekommer tv gnger i 1786. Det r emellertid inte sjlvklart hur ordet ska frsts med avseende p dikotomin aktivpassiv. Som diskuterades i 6.1 och 6.2.2 innefattar inte luft ngon rrelsekomponent som till exempel vind. Dremot kan luft i en del textomgivningar samt luft som ett i andra begrepp innefattat begrepp aktualisera rrelse, till exempel i andas. Den textlinjrt frsta frekomsten i 1786 finns i passagen Luft och himmel klarnade dr en frndring av luften beskrivs, frn regnfylld och svrgenomskdlig till en genomsiktbar klarhet. Denna frndring av luften innefattar emellertid inte att sjlva luften r stadd i rrelse. Detta r dremot fal-

145 let med den andra frekomsten av luft, den luft jag andas, men den rrelse som luften hr befinner sig i kommer av att luften andas in (se 6.2.1, diskussionen av andas). Luft r allts lexikalt en direkt men huvudsakligen passivt orienterad luftmanifestation. Den strsta mngden passivt orienterade uttryck r sdana dr luft r innefattat direkt eller mer avlgset i ett annat begrepp som r lexikalt uttryckt. I textlinjr ordning (vissa frekommer flera gnger men rknas hr bara upp en gng) r dessa uttryck natt, himmel, klar, horisont, hav, ster, stjrna, surra, roder, meteor, raket, hnga, slagregn och klarna. Hr kan man utifrn de semantiska kedjornas utseende urskilja ngra grupper, varav en central grupp omfattar dels uttryck som syftar p olika himlakroppar och dr luften innefattas som frekomstplats, dels uttryck som genom ett himlakroppsbetecknande ord kan lnkas till en redan befintlig semantisk kedja, till exempel himlakroppsvvaluft eller rymdluft. Dessa uttryck r till att brja med stjrna, meteor och raket som alla betecknar fysiska objekt med placering i luften. Alla dessa men i synnerhet meteoren och raketen innefattar rrelse, men det r inte sjlva luften som rr sig utan objekten, liknande de tidigare diskuterade fallen med viftandet och hngmattan. Via himlakroppen sol, som inte uttrycks lexikalt i denna passage, finns vidare en frbindelse frn natt och ster till luft. I dessa fall aktualiseras ocks luften som frekomstplats men p ett avlgset vis: det r inte natten och vderstrecket ster som befinner sig i luften utan den i dessa p olika vis innefattade solen, som i sin tur har luften som frekomstplats. Luften som frekomstplats r ocks aktuell i frga om surra, roder, hnga och slagregn. Hr gr vgen till luft inte via ngon av de tv nyss nmnda semantiska kedjorna, men ocks hr ryms begrepp som mer eller mindre avlgset innefattar en rrelse genom luften: surrandet r ljudet av insekter som flyger fram genom luften, rodret frekommer som del av flygmaskiner vilka liksom insekter, fast med avsevrt snabbare hastighet, frflyttar sig genom luften. ven hngandet r exempel p en mer stillsam rrelse som frsiggr i luften, liksom det i frga om rrelsehastighet tvrtom vldsamma slagregnet som far genom luften, som NEO skriver. En annan funktion n frekomstplats ryms i himmel och horisont som kan kopplas direkt till den semantiska kedjan rymdluft. Dessa tv uttryck har olikartade meronymiska relationer till rymd och luft (se 6.1.1). Hr innefattas inte ngon rrelse genom eller i luften, som i de nyss diskuterade fallen utan luften framstr som rent passiv och eteruppfyllande. Inte heller klar, klarna och hav, som inte behver ta vgen via rymdluft utan kan bindas ihop direkt med luft, har att gra med luft som frekomstplats. Ngon delhelhetsrelation freligger emellertid inte heller annat n fr hav, utan luften r i stllet subjekt i klarnandet, vidare ett objekt som kan ha egenskapen att vara klar samt, i frga om hav, en del av den helhet som detta metaforiska hav utgr, illustrerat av uttryck som hav av luft och lufthav.

146

6.2.6 Snabbhet och lngsamhet i luftrummet

I 1786 frekommer flera ord som i sin betydelse mer eller mindre perifert innefattar frflyttning och rrelse genom luften. Denna rrelse genom den tminstone lexikalt stillastende luften varierar mellan de olika fremlen och aktiviteterna, bland annat i frga om hastighet. Liksom med viftandet i Bljesng och hngmattan i 1809 innefattas allts luften passivt medan sjlva fremlen rr sig. En mycket snabb frflyttning finns hos meteoren liten, snabbt rrlig kropp och raketen anordning som mycket snabbt driver sig sjlv dr meteoren rr sig ner mot jorden som trnger in i jordatmosfren medan raketen tminstone i det initiala skedet rr sig bort frn jorden. Ocks rodret skisserar en avlgsen men snabb rrelse genom att det r en del p ett flygplan, som ju rusar genom luften med snabb hastighet, ngot som ocks fast i lgre grad och med en polysemisk reservation gller surrandet, som genom att vara det ljud som insekter ger ifrn sig leder tankarna till en jmfrelsevis snabb rrelse genom luften, dock med lgre hastighet n flygplanet. En rak eller mjligen ngot vinklad nedtgende och hftig rrelse finns hos slagregnet, som i detta avseende samt den icke-artefaktiska kategoritillhrigheten pminner om meteoren. En stillsammare rrelse, tminstone frn jorden betraktat, beskrivs av stjrnan, som liksom andra himlakroppar svvar i luften, det vill sga befinner sig i en jmn och lngsam rrelse. ven hngandet beskriver en lngsam och mjuk rrelse. Bda dessa ord aktualiserar luft via svva. Ett textlinjrt perspektiv p dessa olika hastighetsmanifestationer visar att det frsta lexikala uttrycket fr snabbhet i frga om freml som rr sig i eller genom luften r stjrna, ett ord som pekar mot relativ lngsamhet och mjukhet i rrelsen i och med att ordet betecknar en svvande himlakropp. Drefter aktualiseras tv snabba rrelser genom luften, frst mycket avlgset insekternas i och med surrandet, drp och ocks avlgset flygplanens i och med rodret, icke-artefaktiska respektive artefaktiskta freml med en inbrdes stigande hastighetsskala. Efter denna kning av farten terkommer stjrnans lngsammare rrelse varefter den mycket snabba meteoren introduceras. Som det senare skall visas gr textsammanhanget det klart att det r samma freteelse som avses men lexikalt r mnstret allts hittills ngot i stil med lghghgrelgmycket hg. Den hga hastigheten ges fortsatt gestaltning i och med raketerna och slagregnet. Det sista p detta vis hastighetsrelaterade ordet i 1786 innebr en svl hastighetsmssig som lexikal tergng till mnstrets brjan, stjrnorna (blev synliga). Hela mnstret av hastighetsfrndringar genom luften blir drmed lghghgrelg mycket hgmycket hghglg och orden beskriver terigen en ngot osymmetrisk men tydligt cyklisk rrelse som slutar p samma stt som den brjade. Denna distribution av semantiska egenskaper kan ocks lsas som att den stillsamma men nd befintliga rrelsen dominerar initialt fr att sedan tappa mark till en snabbare men ocks just drfr kortvarigare rrelse

147 vilket ocks leder till den drmed mer bestndiga lngsamma rrelsens terkomst.

6.2.6.1 Den snabba och frndrande luften

Ocks sjlva luften frekommer i sin aktiva aspekt i en del uppenbarelser som implicerar snabbhet. Skillnaden mot de ovan diskuterade orden r att dessa inte betecknar ngon typ av luft eller helhet dr luften r en del, utan i stllet luften som frekomstplats. De luftbetecknande ord som rymmer rrelse r sdana som kan bindas samman med vind via ett eller ibland flera attribut, allts ett uttryck som orkan. Fr att inte verlappningen med de tidigare diskuterade aktiva luftorden ska bli alltfr stor, rknas hit endast sdana ord som beskriver ngon typ av luft eller en helhet dr luft r en del samt skeenden dr luft r drivkraften; uttryck som betecknar mer distanta freteelser som krver lnga semantiska kedjor, till exempel skepp som ju relateras till den rrliga vinden via seglen, kan inte anses beskriva frndrande luft i snabb rrelse, ven om luften i detta och liknande fall aktualiseras i sin aktiva och pdrivande aspekt. Sjlva urskepnaden fr luft i rrelse r som tidigare nmnts vinden, som framtrder lexikalt genom just denna ordform vid ett tillflle i 1786. Vindens hastighet r rtt s ospecificerad svl lexikalt som begreppsligt, men det finns uppenbarligen en hastighetsgrns varefter freteelsen inte lngre kan benmnas monolexikalt utan mste beskrivas med uttryck som stark vind eller med helt andra ord som storm eller kuling. En sdan stark och intensiv luftmanifestation finns lexikalt uttrycks i texten genom orkan, vind av hgsta styrka (NEO) som r semantiskt relaterat till vind via attributet verordnad kategori eller, om man utgr frn vind, Typ. Hr finns en intensitetsmssig berring med det frekomstplatsorienterade slagregnet, dr det emellertid i motsats till orkanen inte r sjlva luften som frflyttar sig. Om man stter denna snabba lufts resultat i blickfnget kan man se att ngra av de andra orden som rknades som aktiva luftmanifestationer p olika vis innefattar ett resultat av den rrliga luften. Frutom hela komplexet av segelrelaterade uttryck (samt framsusande) som tidigare har diskuterats, dr vinden r orsak till hela den hastighetsmssiga ganska vaga frflyttningen, finns ett sdant bestndigt resultat, med en tydligt negativ och i frga om livets fortgng illavarslande komponent, innefattat i betydelsen av kantra (se 6.2.4); det r ofta alltfr stark vind som gr att ett fartyg kantrar. Den semantiska berringspunkten mellan kantra och vind, grundad p NEO:s definition och uttryckt med attribut, r dock att vind r ett av vrdena till attributet Subjekt i aktivitet till kantra. Om man verstter de tre tydligast hghastighetsinnefattande luftuttrycken orkan, kantra och vind till mnstret ovan fr man en fallande skala dr dock samtliga medlemmar r aktiva, ungefr mycket hghglgre.

148

6.2.7 Det stora rummet

Liksom i Bljesng gestaltar en del av luftorden ett stort och ibland grnslst utomhusrum. Orden har det gemensamt att de beskriver platser eller freteelser med stor utbredning i rummet; ofta innefattas lnga avstnd, ibland med en frn betraktaren oviss bortre grns. En sdan vidstrckt freteelse beskrivs av hav. ven om det knappast r den luftrelaterade betydelsen av ordet som r aktuell hr, s finns en svag anknytning till luft i det att ordet kan syfta p stora mngder av luft (se 6.2.4), stor, overskdlig (och till synes homogen) mngd [...] av luft, str att lsa i NEO. Ocks himlen och horisonten har denna vidstrckthet i rummet. De freml som kan ses p himlen, eller himlavalvet, befinner sig vanligen p mycket stort avstnd frn mnniskan, liksom fallet r med horisontens sammansmltning av jord- eller vattenyta och luft. ster tecknar i texten inte ett vidstrckt rum p riktigt samma vis, men har ocks det en frgning av ondlighet i sig; den stliga riktningen har inget slut och antyder ocks jordens runda form och kretsloppet av solens upp- och nedgng. Sjlva det centrala luft innefattar ocks en liknande utstrckning i rummet; luften omger hela jorden och trnger in i de flesta rum. Bde luft och himmel suggererar allts ondlig utbredning i rummet, vilket framstlls med ytterligare emfas nr det heter att luft och himmel klarnade, det vill sga ter blev mjliga att se igenom med lngre avstnd till synfltets bortre grns. Klarna, som ju betecknar att moln skingras, hr drmed ocks till denna grupp eftersom molnen utgr en inskrnkning av synfltet.

6.2.8 Livets och ddens luft

Luft r, som ocks NEO:s definition av ordet sger, en frutsttning fr allt organiskt liv. Denna inte primrt frekomstplats- utan mer rrelse- och livsorienterade aspekt av luften framtrder i hg grad i den strof som avslutar 1786; Den luft jag andas stockar sig av dda. Hr uttrycks den livsuppehllande luften i sin mest tydliga form, men luft finns ven innefattat i andas som kategoriellt begrepp (se 6.2.1). Som diskuterades i 6.2.4 finns ett starkt encyklopediskt samband mellan luft och dd, men detta avspeglas bara hos substantivet dd nr det kommer till NEO-definitioner. De andra morfologiskt ddsrelaterade uttrycken binds ihop med luft genom en polysem betydelse av leva. Kopplingen blir kanske ngot ovntad men kan formuleras i termer av attribut och semantiska ramar. Ocks sjlva det centrala livsverbet leva har denna polysema relation till luft. Om man utgr frn att det starkaste och mest livsorienterade luftframtrdandet utgrs av luft och de svagaste av de visserligen aktiva men dock polysemiskt luftrelaterade dd (adjektiv) och d avtecknar sig i strofen ett mnster av initialt svag luft och dd, vidare till den rena luftens maximala

149 liv, ngot frsvagat maximalt liv (andas), och drefter tre upprepningar av den initialt svaga och ddsorienterade luftnrvaron i och med dda dda dr. Frn denna svaga luftanknytning men desto starkare dd kommer man till en ngot tydligare luftfrekomst, leva, men den rena, positiva och livsorienterade andningsluften aktualiseras frst i strofens sista ord (de lever min) dd. De tv uttryck som semantiskt sett har den svagaste luftnrvaron, adjektivet dd och verbet d beskrivs ocks explicit i NEO som sammankopplade med rrelsebrist och frnvaro av energi: som inte utvecklar eller visar tecken p liv och rrelse respektive upphra att utveckla energi, ngot som knyter an till den centrala luftdikotomin rrelse vila. Intressant nog hr samtliga luftord i strofen till de aktiva och indirekta luftmanifestationerna (se 6.2.5). Det finns allts en diskrepans mellan den semantiskt avhngiga aktiva aspekten och vad uttrycken frmedlar om liv och dd.

6.2.9 Hndelser i 1786

Textens frsta och lngsta strof beskriver p ett vergripande textplan en nattlig btresa p cirka en grads nordlig bredd och en bde komplex och kompakt uppenbarelse av olika naturkrafter. Hndelserna r inramade av den fartygsscen som introducerades i slutet av 1809; med tanke p scenens tydliga vattenanknytning utspelar sig frvnansvrt mycket av hndelsefrloppet i luftrummet. Inledningsvis mlas en bild av mystiskt frgad storhet och ondlighet upp: den klara och drmed fr fri sikt ppna himlen med en vldighet och grnslshet som ocks beskrivs av frasen i gudomligt majestt, skenet frn den fjrran horisonten och havet som myllrar av olika slags liv. Texten alternererar mellan detta vldiga rum och ett i detta innefattat mindre rum, vilket utgrs av fartyget och dettas olika utrymmen, manskap och delar. Hr framtrder det hos Ekelf s centrala begreppet higher being, skriver Sjberg, nr texten berttar om dessa myriader av varelser som finns i havet; han nmner att detta motiv, mikro/-makrokosmosmotivet, ocks frekommer i de avsnitt som nmns senare i 6.2.9, och med en vidare textutblick att denna frestllning goes even back to prehistory, to such Greek writers as Herodotus and Sophocles, and also the Swedish mystic Swedenborg (1973:78). Vxlingen mellan stort och litet, som ocks innefattar nra och fjrran, har en parellell i hela minnespassagens intertextuella konstruktion; intertexterna suggererar onekligen en, som Berf uttrycker det, Mischung aus Nhe und Ferne (1995:83). Efter att det stora rummet har etablerats initialt i strofen flyttas fokus till ett mindre och explicit mnniskobefolkat rum dr textens jag promenerar med hgbtsman p fartygsdck. Hrifrn leder vgen tillbaka till det stora

150 rummet, antytt av den stora stjrnan som siktas i ster, dr ven varsnandet leder tankarna till det stora avstndet mellan stjrnan och de percipierande subjekten. Texten illustrerar denna rumsfrndring ocks genom att framhva den pltslighet som uppfattandet av stjrnan ger rum med, med ens, och genom att sedan beskriva hur stjrnan tillvxte sekundligen i storlek; bilden av den annalkande stjrnan vibrerar av snabb och intensiv rrelse. Men denna hftiga rrelse i texten avstannar strax nr det beskrivs hur man med olika medel fr fartyget att stanna: man beslr segel, lgger bi och surrar rodret. Detta hindrande av skeppets fart blir emellertid bara en utgngspunkt fr en kraftfull manifestation av olika naturkrafter, frst den exploderande och blndfulla stjrnan eller meteoren eller som texten ocks sger med tankens hastighet framsusande raketer som tckte hela horisonten med ett sken s blndfullt att man kunnat se ett hrstr om detta varit hngande vid stortoppen. Mitt i detta dynamiska rrelsekomplex finns det vidstrckta och stilla rummet lexikalt invvt genom horisonten, och det mindre genom fartygsdelen stortopp. P denna ljus- och himlakroppsmanifestation fljer orkanen, en vind s stark och hftig att den nrap fr fartyget att kantra, drefter det hftiga och rikliga slagregnet som skljer ver dcket. Efter detta vldsamma framtrdande av elementen tervnder det lugnare och vidstrckta rum som inledde strofen: Luft och himmel klarnade, stjrnorna blev synliga, vinden densamma. Denna vind pekar mot fartygets fortsatta rrelse som ocks frs p tal nr det sgs att alla segel sattes. Strofen beskriver nu allts samma situation som i inledningen, men senare i tiden, terigen en cirkulr rrelse som kompliceras av att texten dessutom berttar om slavarnas sng och drmed knyter an till avslutningen av 1809. terkomsten av de innestngda slavarna och deras sng, som liksom det stora och lilla rummet vxlar och hrs n svagt, n starkt, liksom i rytmiskt skilda krer beskriver ocks en cirkulr och samtidigt parallell rrelse; strofen bde inleds och avslutas med natten. Sjberg noterar att det finns en semantisk lnk mellan det omtalade slavskeppet i 1786 och frjan i terfarten, och man kan se en del bde semantiska, encyklopediska och kontextuellt frankrade likheter mellan de bda vattenfarkosterna som bgge transporterar varelser utan mjlighet att ta sig drifrn (1973:79). Skeppet har genom denna dubbla textfrankring frbindelser bde med ofrihet och instngdhet och drigenom ett livsbervande, och ven mer tydligt med dd. Om man ngot vergripande kontrasterar luftorden mot vad texten sger i vrigt ser man en initial verensstmmelse dr det vidstrckta och till mystiken grnsande rummet tecknas bland annat av just luftord som beskriver ett stort och ibland grnslst rum och samtidigt har att gra med luftens passiva aspekt, drmed antydande stillhet. Denna stillhet, som allts finns inherent i luftordens betydelse i det att orden aktualiserar luften som en vilande frekomstplats, fr mjligen en viss frgning av textomgivningen till hav, dr det sgs att havet innehller myriader varelser. Eftersom varelser en-

151 cyklopediskt innebr liv och drmed rrelse antyds drmed ett mte mellan rrelse och stillhet. En annan yttring av liv mter lsaren nr de olika himlakropparna och slagregnet framtrder. Denna naturkraftsscen, frn det att stjrnan exploderar till dess att fenomenet upphr, frmedlar en stark rrelse, intensitet och frndring, delvis gestaltat av aktiva luftord som framsusa, orkan och kantra men ocks av andra uttryck som med tankens hastighet, i ett nu, sl ut, rttnu, hftig och ymnig, fr att nmna ngra exempel. Texten beskriver hr olika intensiva rrelser och frflyttningar som ger rum p natthimlen, en kraftfull rrelse- och livsmanifestation. Men genom all denna hftiga rrelse frblir luften passiv och vilande medan rrelsen snabbt manifesterar sig i den; luften framstr som vilande och avvaktande, och vilan som ldre n rrelsen eftersom den stillastende luften finns i brjan, kvarstr genom det rrelseintensiva himlaskdespelet och drefter i strofens slut. Den vilande luften r konstant, rrelsen momentan. Denna stillhetens dominans ver rrelsen kan ocks spras i luftordens frdelning inom dikotomin aktiv passiv av totalt trettio luftord i den frsta strofen r endast nio att hnfra till den aktiva aspekten. Dessa har betecknande nog ofta en textomgivning som modifierar rrelsen, som till exempel seglen som besls och att lgga bi. Det stora och vilande luftrummet blir en alltomfattande, allgenomtrngande och mktig fond till de olika mer eller mindre hastiga framtrdandena av rrelse och liv. Det vilande och stilla luftrummet r allts i absolut dominans, ngot som kan lsas som att vila och dd dominerar rrelse och liv. De olika hastiga och pltsliga gnistorna av konception, rrelse och liv har vilan och orrligheten som klangbotten. Den frsta strofens slut liknar dess brjan i det att det hr finns en verensstmmelse mellan luftordens semantiska egenskaper och det texten i vrigt berttar om; det sgs ju ocks explicit att skeppet kom i samma ordning som frut. Den fartygsrrelse man kan ana beskrivs ocks i stor utstrckning av aktiva, indirekta luftuttryck som vind, segel (som nu i motsats till tidigare sattes) och sjlva det farkostbetecknande skepp. Men denna mer stillsamma rrelse, som ocks tecknas av slavarnas sng som med vxlande intensitet fortplantar sig genom etern, str inte oemotsagd: genom den klara natten frs terigen luften, via moln och sol, som frekomstplats in i texten. P s vis slutar strofen med en lngsam utplaning av rrelse som dessutom pekar tillbaka mot den strofinledande natten, som ocks suggererar vila, smn och i frlngningen dd. Denna ddens natt och de instngda slavarna r ett semantiskt kitt mellan denna strof och nsta. Den skiljer sig frn den fregende i det att scenen inte lngre r explicit frlagd till fartyget, ven om det inte r svrt att lsa den som en inre monolog hos det jag som tidigare omnmnts. Texten har hr karaktren av en reflektion ver dden och gestaltar en stark och sinnlig upplevelse av sammansmltningen av liv och dd. Den tecknar dels det

152 mikro/-makrokosmosmotiv som lika explicit frekommer i En Mlna-Elegi ocks p andra stllen, frmst i avsnittet Mega Alexander och det drp fljande avsnittet Statera, dels det drmed beslktade terfdelse- och kretsloppsmotiv som r centralt i diktverket. Luftorden raffinerar och belyser denna ocks med andra medel uttryckta bild i det att de p olika semantiska vgar kan frknippas med liv och dd. P satsniv finns ett tankevckande och klaustrofobiskt frgat mte mellan liv och dd nr den livsndvndiga luften som jag inandas stockar sig av dda. Strofens starkaste och dessutom delvis direkta luftmanifestation, frasmssigt uttryckt av det direkta men lexikalt passiva luft med den aktiva men indirekta bestmningen andas som ingr i den luftkomplexa nominalfrasen den luft jag andas, fr en stark och obeveklig orientering mot hinder och dd, vilket ocks kan spras i de semantiska egenskaperna hos dd. Denna kollision mellan liv och dd som leder tankarna till de i en del avseenden olikartade livsvillkoren fr de frihetsbesjungande mnniskorna p Castenhof och de instngda slavarna ges uttryck ocks i strofens allra sista satser jag dr deras liv, de lever min dd dr bde d, leva och dd emellertid r lite avlgsna men aktiva luftmanifestationer som lexikalt gr tillbaka p vind respektive luft. Denna strof beskriver allts en sammansmltning mellan liv och dd och mellan dd och luft, som delvis kan hrledas till luftordens semantiska egenskaper. Luften innefattas i dden eftersom den r en frutsttning fr liv. Hrvidlag finns kanske inte ngon stor skillnad mellan de olika ddsordens luftrelation; samtliga ddsuttryck aktualiserar luft men p olika vgar och med olika avstnd. Att avsnittets allra sista ord som enda ddsuttryck innefattar luft p ett direktare vis n de vriga kanske kan vara en lexikografisk slump; det encyklopediska sambandet r detsamma. ven om luft sledes alltid men p lite olikartade vis innefattas semantiskt i dessa uttryck r det rimligt att anta en snabbare aktualisering av luft nr motivet tidigare har etablerats i texten, som fallet r hr. Denna intrikata vv av liv och dd och den cykliska och mot elementen orienterade ddsuppfattning som strofen beskriver diskuteras av Berf:
Die Ichfunktion kann sich nmlich dieser Verbundenheit mit den Toten nicht etwa durch eine einfache Vernderung der Geisteshaltung entziehen, da diese zu bestandteilen der Elemente geworden sind, die aufgenommen werden mssen, um das Leben zu erhalten, ein Leben, das in der letzten Zeile zu einer langsamen Proze des Sterbens wird. [...] Der intellektuellen Gleichzeitigkeit der Erinnerungen im Bewutsein der Ichfunktion entspricht also die psychish konkrete Untrennbarkeit der Lebenden und der Toten. Die Erinnerungen der Toten sind genauso Teil der Ichfunktion wie die Krper der Toten. (1995: 112)

Berf drar i den fortsatta texten ocks en parallell mellan det textlinjra arrangemanget av ord i strofens sista rad och den cyklicitet eller kanske snarare helicitet som denna passage (delvis drigenom) beskriver:

153
Vor allem aber wird durch die chiastiche Konstruktion der letzten Zeile dieses Zitat nicht nur das Leben als sukzessiver Proze dargestellt, sondern auch der Tod. (1995:112)

Det kretslopp av liv och dd som Berf urskiljer har starka paralleller med luftordens semantiska egenskaper. Luftorden innefattar ju som visas ven i 6.2.8 mer eller mindre avlgset luft och relateras till detta begrepp via olikartade semantiska kedjor. Det finns genom de rtt lnga semantiska kedjorna och den nmnda polysemin ett visst samband mellan svag semantisk frekomst av luft och vissa ddsuttryck; den tta sammanvvningen av liv och dd har ocks en mjlig parallell i det att det sista ordet, substantivet dd, innefattar ngot tydligare spr av luft. Den tta och komplexa vv av liv och dd som mter lsaren i denna den avslutande strofen blir drigenom en del av det i En Mlna-Elegi s ofta och p olika vis suggererade kretsloppet och av det tidigare nmnda mikro-/makrokosmosmotivet. Om dessa rader skriver Landgren s:
Slutraden anknyter till ett genom den nyplatonske filosofen Porphyrios traderat Herakleitosfragment [] Med hnvisningen Heraklit om Sjlarne parafraseras fragmentet av Stagnelius i dikten Kyrkogrden: De d vrt lif; vi lefva deras dd. [] ven om Ekelf vad sjlva formuleringen betrffar kommer ganska nra Stagnelius, fr orden hos honom en helt annan innebrd. Paradoxen Jag dr deras liv / de lever min dd frefaller mig fullkomligt svara mot det paradoxala skeende som Elegin beskriver. Protagonistens metamorfoser innebr bde ett vervinnande av tidsdimensionen och ett slags dd, en sjlvutplning: han verger sin egen tid och sitt eget liv fr att identifiera sig med de dda, leva i den tid som var deras p samma gng som de genom hans dd p nytt blir levande och det frflutna teruppstr. (1971:172f)

Detta vxelspel av liv och dd, vilka tycks samtidigt befinna sig i samma rums- och tidsdimension, kan anknytas till vxlingen mellan det stora och lilla rummet, mellan rrelse och vila samt mellan snabbhet och lngsamhet, ytterligheter vilka som visats i 6.2.56.2.7 ges uttryck av mnga luftord. Detta bidrar givetvis till att befsta motivet i frga i avsnittet.

Bruno Liljefors Morgonstmning vid havet (1896) Olja 119x209 Thielska Galleriet, Stockholm

7 Vatten

Den semantiska ramen kring vatten r en komplex och omfattande ram, utifrn de lexikala spr av den som terfinns i En Mlna-Elegi. De bda tidigare diskuterade elementen luft och eld har visats perceptuellt relaterade till hrseln och knseln och eld ven till synen. Elementet vatten sgs i en del hinduisk och buddhistisk tradition vara frknippat med ytterligare ett sinne, smaken (se till exempel Saraswati 1992:45ff, 52ff). NEO:s definition innehller en del paralleller till dessa mycket gamla perceptionsiakttagelser, dr luften frknippas med svl hrsel som knsel, elden med dessa tv samt synen. Dr definieras vatten som en frg-, lukt-, och (mer eller mindre) smakls vtska som frekommer i naturen som nederbrd och i samlingar som bildar hav, sjar eller vattendrag och som r ndvndig fr alla levande organismer; bestende av en frening av vte och syre. Att vatten r frglst innebr inte att man ej kan se det; man kan slunda bde hra, knna, se och smaka vatten (eller snarare mnen, till exempel salt, som frekommer i vatten; absolut rent vatten har knappast ngon smak, men just denna smaklshet percipieras onekligen med smaksinnet). Denna definition kompletteras med en rad betydelsenyanser samt en betydelsevariant strre omrde i naturen uppfyllt av den vanligaste frg- och luktlsa vtskan t. ex. sj el. (del av) hav. Definitionen ger flera exempel p flera freteelser dr vatten r ett kategoriellt begrepp: nederbrd, hav, sjar och vattendrag. Som antyds ovan betecknar en rtt stor del av vattenuttrycken olika slags vattendrag med varierande utbredning, ord som hav, gl och kanal. En annan kategori ord utgrs av uttryck som i stllet beskriver olika rrelser och aktiviteter som ger rum p vatten: vg, kryss, flyta, sjunka och paddla. Ytterligare en typ av ord syftar p freml som obligatoriskt eller prototypiskt frekommer i eller nra vatten, till exempel brygga, vass, bro, strand, blckfisk, silllkung, vrak, skepp samt delar av vattenfarkoster som koj, dck, stortopp, roder och segel. Ytterligare semantiska kategorier frekommer givetvis. Vattenuttrycken kan ofta vergripande fras till de ibland verlappande dikotomierna flytandefrusen, rrligstilla, nrafjrran och stor utbredningliten utbredning. De pminner i ngra avseenden en del om luftorden, ven om den rrelse respektive stillhet vattenorden kan gestalta inte helt liknar luftordens motsvarande syftningar. Vattnet r ett ofta frekommande och rikt gestaltat motiv i En MlnaElegi, i synnerhet med en lexikal infallsvinkel som bygger p semantiska ramar. Nedan diskuteras tre avsnitt ur diktverket dr vattenelementet har givits skiftande framstllningar.

156

7.1 Bljesng
Fr en vergripande beskrivning av Bljesng hnvisas till 6.1 ovan. Som framgtt dr r avsnittet bemngt med luftord, vilka gestaltar olika aspekter av luftmotivet. Men Bljesng r ocks i hg grad lexikalt orienterad mot vatten, vilket inte minst marginalrubriken antyder. Det r inte ovanligt att luftord samtidigt innefattar begreppet vatten. Ett exempel p detta r kryss som ju r relaterat till luft via seglens kraftklla och till vatten via farkostens prototypiska hemvist. Avsnittet terges i faksimil som Text 2 i Bilaga

7.1.1 Semantiska vattentendenser i Bljesng

Redan marginalrubriken Bljesng varslar om avsnittets marina anknytning; hr finns ett av avsnittets vattenuttryck, blja. Detta ord definieras i NEO som (rundad) vg och har ett betydelsenyanstillgg ibl. om sj eller hav. Hr finns allts tre olika starka kopplingar till vatten, vilka medfr olika attributbeteckningar. Mellan blja och vg r attributet verordnad kategori; mellan blja och sj eller hav mjligen Identitet, varvid kognitiv synonymi skulle freligga mellan blja och de bda andra uttrycken. Det attribut som frenar sj och hav med vatten kan formuleras Material eller mjligen Del (se kapitel 6); vgen frn vg till vatten diskuteras nedan. Med encyklopediska fakta i minnet r det kanske mrkligt att inte vatten ndvndigtvis verkar vara ngot kategoriellt begrepp i blja, eftersom definitionen inte innehller detta ord, vilket antyder att man kan aktualisera begreppet via vg och drifrn g vidare till vatten. Vatten r under alla omstndigheter starkt nrvarande i ordets betydelse. Sjlva stroftextens frsta vattenord r just vg, vilket som nmnts i luftkapitlet (kapitel 6) definieras som lngstrckt, rundad, sliknande upphjning som frflyttar sig ver strre vattenyta och r orsakad av vind, fartyg m.m.. I frga om vatten s fr detta anses vara ett tminstone hggradigt prototypiskt om n inte helt kategoriellt begrepp hos vg; man skulle kunna definiera ordets betydelse utan att nmna detta element om man i stllet anvnder uttryck som betecknar ngon typ av vattenansamling, till exempel sj eller hav, som i sin tur innefattar vatten som kategoriellt begrepp. Vg frbinds med vatten antingen genom attributet Frekomstplats eller genom attributet Del. Vg skulle med detta synstt innefatta olika konstituerande begrepp som vatten och rrelse. Den senare analysen speglar troligen en allmnt frankrad uppfattning om vgor att de utgrs av vatten snarare n frflyttar sig ver vatten. Bda analyserna r emellertid mjliga. Ett annat vtskebetecknande uttryck som frekommer i nrheten av vg r stnk. NEO:s definition av detta ord lyder droppar (eller sm mngder) av stnkande vtska. Som definitionen visar r inte vatten ngot kategoriellt begrepp hr heller men frmodligen prototypiskt utan vgen till vat-

157 ten gr via vtska som definieras som mne i flytande tillstnd dr flyta i sin tur har definitionen bras av vtska och transporteras av denna (som vanl. r vatten). Detta ger den ganska lnga semantiska kedjan stnkvtskaflyta vatten dr attributet mellan stnk och vtska kan formuleras Helhet eller Material, mellan vtska och flyta Aktivitet (det vill sga vtska flyter) och ngot cirkulrt mellan flyta och vatten Subjekt i aktivitet (vatten r subjekt i flytandet). Det temperaturbetecknande kylig innefattar vatten p ett lexikografiskt lite avlgset vis; med encyklopediska fakta i minnet skulle man givetvis kunna formulera ett attribut kallat Objekt direkt till kylig till vilket vatten vore ett av flera tnkbara vrden. Men om man fljer NEO fr man i stllet g via definitionen av kylig, tmligen kall dr kall i sin tur frklaras som som har lg temperatur med en del betydelsenyanstillgg, bland annat spec. fr att ange temperatur under fryspunkten. Hr leder fryspunkt direkt till vatten d detta ord definieras som temperatur vid vilken en vtska vergr till fast form srsk. om den temperatur vid vilket vattnet fryser. Denna semantiska kedja bestr allts av kyligkallfryspunktvatten och med brjan mellan kylig och kall kan attributen formuleras verordnad (kylig r med detta synstt en hyponym till kall, en tolkning som NEO:s defintion ger std fr), Objekt (fryspunkten har den obligatoriska egenskapen att vara kall) samt slutligen terigen Objekt (vatten r en av flera vtskor som har en fryspunkt). Ngot ovntat, kanske, visar det sig att vatten innefattas ocks i panna. Detta ord uppvisar i definitionen en rad betydelsevarianter varav den man nog i de flesta fall frst kommer att tnka p i den hr textomgivningen r ansiktspartiet mellan gonen och hrfstet. NEO:s morfologiska kriterier i frga om polysemi- eller homonymiklassificering ger emellertid till resultat att detta panna anses vara en betydelsevariant av hushllskrl fr upphettning av mat eller dryck dr betydelsenyanstillgget berttar att spec. v. om krl med pip fr upphettning av vatten; en ytterligare betydelsevariant definieras som anlggning fr upphettning av vatten. Det r nog inte alltfr djrvt att anse denna vattenaktualisering som avlgsen i det hr fallet, men om man i detta stadium av analysen hller sig p det lexikalasemantiska planet kan detta vatteneko inte bortses frn. Attributet som frbinder panna med det tydligt icke-kategoriella begreppet vatten skulle d kunna benmnas Innehll. Det i luftkapitlet diskuterade kryss r ven relaterat till vatten. Definitionen av ordet lyder, som tidigare delvis nmnts, det att kryssa med segelbt och via segelbt som har definitionen bt som drivs fram med segel och denna definitions bt som frklaras som mindre farkost avsedd att framdrivas genom vatten nr man till sist ordbokens vatten. Den ganska lnga semantiska kedjan r slunda krysssegelbtbtvatten dr attributen med brjan mellan kryss och segelbt formuleras Frdstt eller mjligen

158 Farkost, verordnad kategori och slutligen Prototypisk frekomstplats. Som denna kedja visar r inte vatten ngot kategoriellt begrepp i kryss utan har en mer perifer placering. En avlgsen aktualisering av vatten finns i utkanten av spira. Ordet definieras i NEO som smal rund stav men i ett betydelsenyanstillgg str att spec. p segelbt mindre bom, vilket via den med kryss nrap identiska semantiska kedjan leder till vatten; spirasegelbtbtvatten. Attributen som lnkar samman entiteterna r Helhet, verordnad kategori och slutligen Prototypisk frekomstplats. Vatten r givetvis inget kategoriellt begrepp i spira. Efter detta fjrran vattenframtrdande upprepas i inledningen till nsta strof vgorna och stnken, arrangerade p ungefr samma stt som i den fregende strofen: vg, stnk, vg, stnk och vg. Drefter fljer ett nytt vattenuttryck, moln, som definieras synlig, avgrnsad frttning i atmosfren vanl. av is- eller vattenpartiklar. Molnen bestr allts av vatten i en eller annan form. Detta kan attributivt formuleras som att moln har attributet Del eller kanske Material till vilket vatten r ett vrde; denna delhelhetsrelation r av samma slag som den mellan hav och luft (se 6.2.4). Definitionen antyder att vatten detta till trots inte ndvndigtvis r ett kategoriellt begrepp i moln; det frekommer ju ocks moln som bestr av annat n fukt. Men det r knappast fr mycket antaget att vatten r ett prototypiskt begrepp i moln. Alfgeln har kanske ngot ovntat sin starkaste elementanknytning till vatten. Ordbetydelsen beskrivs av NEO som en arktisk dykand varifrn and leder vidare till den mlande beskrivningen typ av medelstor simfgel med platt nbb och (hos hannen) ofta frggrann fjderskrud. I denna definition finner man i hyperonymen simfgel verbstammen av simma, nmligen sim-; simma leder i sin tur direkt till vatten. Detta innebr den maximalt lnga semantiska kedjan alfgeldykandandsimfgel (simma) vatten, samt att vatten inte kan vara ett kategoriellt begrepp hos alfgel. Attributen i denna taxonomiskt dominerade semantiska kedja formuleras med frsta placering mellan alfgel och dykand som verordnad kategori, drefter verordnad kategori, verordnad kategori samt Prototypisk frekomstplats. Nsta vattenuttryck, is, innefattar dremot vatten som kategoriellt begrepp. Is utgrs ju av fruset vatten, vilket ocks NEO sger i definitionen: fruset vatten i hrd form och med blank, glatt yta. Det gr svrligen att definiera is utan att ha med vatten, drav det kategoriella. Attributet som binder ihop is och vatten kan benmnas Material; man kan mjligen tnka sig attributet Del d det finns en del likheter mellan ord- och begreppspar dr detta attribut fungerar, exempelvis de tidigare nmnda cykelaluminium och vindluft. Mellan horisont och vatten finns en meronymisk relation som grundar sig p att vattnet r att betrakta som en del av horisontens helhet. NEO:s defini-

159 tion sger ngot liknande: skenbar grnslinje mellan himlavalvet och jordeller havsytan som utgr bortre grns fr synfltet. I dessa rader r det hav som leder direkt till vatten. Detta ord definieras i NEO som mycket stort sammanhngande vattenomrde som omger jordens landomrden. Attributet mellan hav och vatten kan formuleras p det tidigare nmnda viset Material eller mjligen Del varvid andra vrden till det sistnmnda attributet kunde vara yta, botten och kanske vg; det centrala r frsts att havet primrt utgrs av vatten, som definitionen ocks uttrycker. Vatten kan uppenbarligen inte vara ngot kategoriellt begrepp i horisont d det gr utmrkt att definiera ordet utan att nmna ngot om vatten. De tv terstende vattenuttrycken vg och stnk diskuteras i inledningen till innevarande avsnitt.

7.1.2 Vattnets rrelse, tid och rum

Redan i avsnittets marginalrubrik nmns ett livfullt och rrligt vatten som i det prototypiska fallet har relativt stor fysisk utbredning, oavsett om det syftar p en vg eller ngon typ av stor vattenansamling som hav. Den mjuka rrelse som beskrivs av det homonymt relaterade verbet blja kan tnkas innefattas ocks i det motsvarande substantivet; vgens rrelse kan nrmast beskrivas som helisk (se kapitel 6) d den alltid utmynnar i ett lge som p mnga vis liknar utgngslget och samtidigt inom denna sekvens bde rr sig framt och rymmer en kulmen efter vilken den brjar mattas av. Blja innefattar drmed bde rrelse, en viss duration och fysisk utbredning. Det r inte helt tydligt hur marginalrubrikens blja ska frsts textlinjrt, vilket mjligen kan vara en tidstematikrelaterad pong av samma slag som till exempel de parallella arrangemangen av latinsk och svensk text (Berf 1995: 77ff); en inte helt orimlig lsning r att se detta som det inledande vattenuttrycket i Bljesng. De semantiska iakttagelserna om blja gller ocks fr vg, d detta r en hyperonym till blja i den av NEO frst angivna betydelsen (rundad) vg. Vg kan dock i motsats till blja inte annat n metonymiskt beteckna vattenomrden som sjar och hav, och den vattenmngd som aktualiseras av vg br av denna anledning vara mindre, eller mjligen lika stor. En frndring av bde duration och fysisk utbredning ger rum i och med stnk, ocks en rrlig men tydligt momentan vattenmanifestation med liten rumslig utbredning, vilket definitionen till en del sger, droppar (eller sm mngder) av stnkande vtska. Det framgr inte huruvida stnket ska frsts singulart och momentant eller pluralt och iterativt; i det senare fallet blir utbredningen i tid och rum givetvis strre men likvl rumsligt mindre n bljans och vgens. Stnkets tids- och rumsanknytning fr en intrikat semantisk belysning i sammansttningen vgstnk, vilket skulle betyda

160 stnk av vgor, allts en frening av det stora och det lilla vattnet dr vgens fysiskt stora utbredning och dess durativa och cirkulra rrelse hrbrgeras i stnkets momentana och sm droppar. Det r svrt att relatera vattenkomponenten hos kylig till rrelse eller ngon srskild utbredning i tid och rum eftersom ordet kan beskriva vilket vatten som helst. Panna fr dremot tankarna till ett instngt vatten, som kan vara stilla eller rrligt; om kokkrlspannan anvnds i sin avsedda funktion blir vattnet s smningom bubblande och kokande i slutfasen av upphettningen och en viss vattenrrelse innefattas drigenom i uttrycket. Om detta i lika hg grad gller vrmeanlggningspannor fr vara osagt; instngdheten r starkare eftersom en pip saknas, men andra sidan r vattenmngden strre. Hr finns i den frsta betydelsen en tidsanknytning i det att vattnet inte kan fortstta koka hur lnge som helst utan att helt frngas; vrmeanlggningens vatten frefaller vara mer bestndigt och avlgset avgrnsat i tiden. Kryss kan tvrtom rimligen frknippas med ett vidstrckt vatten eftersom aktiviteten som tidigare antagits vanligen torde ga rum p relativt stora vatten och inte lika ofta p ar, floder eller mindre insjar. Sjlva kryssandet innebr en frflyttning, men ocks vattnet kan antas befinna sig i ngon rrelse eftersom kryssandet mjliggrs av vind som frutom seglen ocks br pverka vattnets yta (och ge upphov till exempelvis vgor). Kryss freslr allts helt tvrtemot panna ett vidstrckt och ppet vatten; panna och kryss har drigenom antydan till en motsatsrelation i frga om vattnets utbredning och ppenhet. Ngon tydlig tidsanknytning r svr att se i detta fall; uttrycket r snarast neutralt i frga om utstrckning i tid, p samma vis som till exempel hav. Detsamma gller fr spira som ju betecknar en del av en segelbt. En fysisk struktur som p ett stt pminner om stnkets aktualiseras av moln. Molnets vatten har stor fysisk utbredning men den samlade vattenmngden bestr av ett mycket stort antal minimala vattenpartiklar, i fast eller flytande form. Detta avlgsna vatten br innefatta en prototypisk men inte obligatorisk kning av vattenmngden och en med detta sammanhngande begrnsning i tiden fr just denna manifestation; nr molnets vattendroppar eller ispartiklar blir tillrckligt stora faller de till marken som nederbrd. En mjlig koppling till havets vidstrckthet finns i alfgel, eftersom denna fgel vervintrar i stersjns havsband och ven i vrigt ofta tycks hlla till i kusttrakter (Durango 1986:200). Denna encyklopediska kunskap r emellertid knappast innefattad i ordets allmnna betydelse, vilket kanske ocks gller den av NEO nmnda verordnade kategorin dykand, och en ngorlunda sker koppling mellan alfgel och stor, liten, rrlig, stilla, konstant eller momentan vattenfrekomst kan drfr vara svr att gra. Man kan nog nd anta att vatten aktualiseras bara tidsmssigt flckvis nr man

161 stter p alfgel eftersom fglar knappast alltid lever i eller ens vid vattnet, i motsats till exempelvis fiskar. Ett annat rimligt antagande r att det vattenbegrepp som ryms i alfgel innefattar en relativt stor rumslig utbredning, till exempel hav eller sj, dremot knappast droppe eller stnk. Den initiala rrelse som tecknades av bljan och vgorna saknas helt hos isen, som tvrtom knnetecknas av stelnad orrlighet; hr har vattnet frlorat en av sina centrala egenskaper, den att flyta och rinna. Denna form av vatten r drfr alltid stilla nr is smlter upphr den ju att vara is och kan knappast ngonsin vara momentan, ven om olika yttre omstndigheter kan f isen att smlta. Eftersom referentiell is kan omfatta allt frn isflingor till glacirer finns knappast ngon srskild fysisk utbredning innefattad i ordets betydelse. Dremot finns en tydlig orientering t ett vidstrckt vatten i horisont vars skenbara sammansmltning av jord- eller vattenyta och himmel befinner sig p stort avstnd frn en betraktare vilket rimligen br implicera ett stort vattenomrde. Uttrycket innefattar dremot knappast ngon rrelse men utesluter heller inte en sdan; ocks ett stormigt hav kan utgra en del av horisonten. I frga om momentan kontra durativ manifestation har uttrycket en klar orientering t duration horisonten inklusive dess vattendel frsvinner inte bara fr att man tittar t ngot annat hll, samtidigt som det verkar svrare att tnka sig stnkande droppar n ett mer konstant vatten som en del av horisonten.

7.1.3 Nra och fjrran vatten

Tv av de uttryck som syftar p ngon form av vattenansamling, allts vg, stnk, moln och is, kan p perceptuella grunder sgas beskriva ptagligt och fysiskt nraliggande vatten; man kan bde hra, se, knna och dessutom med smaken uppfatta vgorna och stnken. Detta gller dremot inte molnets vatten tminstone s lnge vattnet r kvar dr som frutom att frekomma ocks i frusen form befinner sig lngt borta frn en betraktare; moln uppfattas endast med synen. Detta vatten framstr p s vis som mer avlgset n de olika strofinitiala vattenframtrdandena. I frga om is finns inget avstnd semantiskt innefattat i sjlva ordet utan det avstnd som texten suggererar har i stllet att gra med israndens explicita placering kring horisonten. Is framstr nrmast som neutralt i frga om avstnd och nrhet. Nr det gller ord som inte betecknar olika typer av vattenansamlingar rder ett intressant frhllande mellan vrme och tillgnglighet hos det upphettade vatten som aktualiseras av panna. Detta vatten r inte fruset men befinner sig nd p visst avstnd frn ett tnkt subjekt eftersom det r instngt i ett krl och avskilt frn omgivningen genom dettas vggar. Denna avskildhet r inte alltid definitiv; vid upphettningen i kokkrlspannan kan

162 man ju bde hra, se och knna vattnet, i form av kokandets vattenbubblor, nga och den hetta vattnet avger. Det vatten som finns i vrmeanlggningens panna r mer svrtkomligt, som diskuterades ovan i 7.1.2. Kylig beskriver en vattenegenskap som uppfattas med knsel; uttrycket kan ocks knytas an till syn och smak eftersom det vatten man knner och drmed uppfattar som kyligt rimligen ocks br vara synligt och dessutom i ngot avseende smakbart. Detta vatten framstr dock som ngot mindre ptagligt n till exempel vgens vatten eftersom hrseln kan men inte behver engageras i denna perception. Horisontens vatten befinner sig uppenbarligen p stort avstnd frn en betraktare, oavsett om samma vatten finns rumsligt nra och strcker sig nda till horisonten, eller om ngot annat finns mellan betraktaren och horisontens vatten. Uttrycket har p s stt en obligatorisk koppling till avstnd och en mindre tydlig och fakultativ till nrhet. De resterande vattenuttrycken i Bljesng kryss, spira och alfgel verkar sakna tydlig lexikal anknytning till dikotomin avstndnrhet.

7.1.4 Frn varken vrme eller kyla till instngd vrme vidare mot den frusna stillhetens sllan
Den inledande sekvensen, som innehller de sex vattenorden blja, vg, stnk, vgstnk (tv ord) och vg, bildar ett semantiskt temperaturneutralt komplex av olikartade vattenrrelser. Troligen frknippas uttrycken oftast med temperaturer mellan fem och tjugofem grader med viss geografisk och rstidsrelaterad variation; det vatten som orden syftar p r i samtliga fall flytande. Nsta sekvens utgrs med en semantisk grnsdragning av bara ett ord, kylig, dr det flytande vattnet fortfarande aktualiseras, dock inte i en form som mste innebra ngon frndring av vattnets sjlva skepnad. Hr ppnar sig texten mot kyla och frusenhet eftersom uttrycket beskriver lg och rentav frusen temperatur, ven om just kyligt vatten knappast kan vara fruset. Som en replik till detta framstr nsta sekvens med pannans varma och ibland kokande vatten, som r oomtvistligt flytande och snarare n frusenhetens stillhet, som konsistensmssigt vetter mot sten och jord, genom ett mjligt frngande i stllet pekar mot luftens ltta och rrliga element. Detta flytande vatten innefattar drmed avlgset sitt eget upphrande. De tv ytterlighetsorienterade vattenuttrycken kylig och panna neutraliseras ngot av kryss och spira dr det dremot inte finns ngon lexikalt inherent information om vattnets temperatur. Efter den andra strofens initiala upprepning av inledningsstrofens vgor och stnk, som hr omfattar fem ordfrekomster, anlnder p nytt det kalla och fakultativt frusna vattnet till textens vrld, men nu i en lngt kraftigare

163 manifestation bestende av de tre vattenuttrycken moln, alfgel och is. I frga om frusenhetens ndvndighet och kylans intensitet tecknar orden ett mnster av initialt fakultativ frusenhet, eftersom molnen kan innehlla bde vatten- och ispartiklar, drefter en mjlig temperaturhjning eftersom alfgeln inte uteslutande aktualiserar vinter och kyla, men till slut en definitiv frstening och obeveklig frusenhet i och med isen. Temperaturen gr drmed frn initialt relativt lngvarig neutral via tv snabba framtrdanden av kyla respektive hetta ter till det temperaturmssigt mer ospecificerade vattnet, nu avsevrt kortare manifesterat. Drefter vidtar kylans och isens rum, som i slutet dock frsvinner i och med terkomsten av inledningens vgor och vindstnk. Bljesng sluts drigenom cykliskt eller heliskt ocks i frga om temperaturen.

7.1.5 Frn brjans liv mot torkans mellan till framtids frusna dd
P ett vergripande textplan, om man lser avsnittet relativt ytligt fr att f veta vad som hnder, kan som diskuterats i kapitel 6 texten frsts som en delvis realistisk reseskildring med en ofta livfull och rrelsedynamisk frgning. I sjlva verket kan denna avsnittets tydliga rrelseteckning i rtt hg grad hnfras till en del av den vattenrelaterade semantiken. Frn inledningens blja och vgor och nda ner tills molnen dyker upp gestaltar vattenuttrycken rrligt och flytande vatten, med ngon skillnad i frga om duration. De enda undantagen frn detta r som diskuterades ovan kylig och panna. I dessa fall utesluts emellertid inte att vattnet r rrligt, men det finns en skillnad gentemot det obligatoriskt rrliga vattnet som innefattas i de vriga vattenuttrycken. Detsamma gller i viss utstrckning ocks kryss och spira; vattnet kan p grund av blst och vind knappast vara alldeles stilla, men hur mycket rrelse det r frga om r ovisst. Drfr blir vattenrrelsen under alla omstndigheter frsvagad, textlinjrt sett. Som en fortsttning p denna rrelsefrsvagning saknas sedan helt vattenord i slutet av den frsta strofen. Vattnet frsvinner med andra ord alldeles frn texten, drmed inte bara all vattenrelaterad rrelse utan ocks all fukt. Den totala frnvaron av det flytande och rrliga vattnet kan antyda och frebda trghet och frstening, och i en n s lnge perifer frlngning dd. Till detta finns en textlinjrt tidigare parallell i och med pannans instngda vatten; den vrme och eventuella rrlighet som vattnet har r instngd i krlet, vilket kan ses som att livet r innestngt och inte kan hitta ngon vg ut annat n genom att frvandlas till nga och drmed uppg i luften. Denna stillhet och fixering i tiden beskrivs som tidigare diskuterats ocks av uttrycken Tiden hmmad och hetsad / Solen spetsad / p Danvikens spira. Ngon explicit frusenhet har emellertid inte nnu nmnts i texten frutom den koppling som medges

164 av kylig, dessutom tervnder det flytande och rrliga vattnet till scenen i den andra strofens brjan. Men snart genomgr vattnet, manifesterat i molnen och isen och mer avlgset tecknat av alfgeln, en tydlig frndring mot vinter och frusenhet. Texten leder drigenom tankarna bort frn den initiala livfulla rrelsen och pekar i stllet mot vinterns vila och dd. Denna stillhet str i viss kontrast till det ptagliga och ljudintensiva rum som samtidigt framtrder i textnrheten. I texten antyds ocks ett tnkbart slut fr resan, i och med att rrelsen avstannar och vattnet blir mer avlgset; omnmnandet av den isiga horisonten suggererar det vrldens visuellt oknda tomrum som ligger bortom synfltet. Horisonten sgs explicit vara omgiven av och innefattad i isranden och framstr i och med detta som just livls och orrlig; all rrelse har stannat upp i ett fruset gonblick, och det som finns utanfr synfltet och som omfattar dettas grns r kld och frstening. Den frstenade isen, som konsistensmssigt vetter mot sten och drmed ocks mot jordelementet, str i skarp kontrast till det flytande och frflyttande vatten som dominerar avsnittet. Intressant i detta sammanhang r att vattnet hittills i texten, oavsett framtrdande, alltid har kunnat frsts som genomskinligt och genomsiktbart: vattnet har en klarhet som medger att man kan se igenom det. Det omarkerade frgtillstndet fr vatten r just frglshet, vilket NEO ocks nmner i sin definition. Men det vatten som finns i molnet r i det prototypiska fallet inte genomskinligt fr en betraktare utan framtrder s lnge det finns kvar i molnet i olika graktiga nyanser; den fr vatten prototypiska klarheten har gtt frlorad. En av molns tydligaste funktioner r ju ocks att skymma solen; molnen antyder drigenom mrkrets n mer hindrade siktbarhet. Detsamma gller isen, som inte heller har det flytande vattnets genomskinlighet och klara sikt utan bara delvis slpper igenom enklare visuella former som ljus. Dessa tv freteelser hindrar allts den fria sikt som vattnet tidigare haft och tecknar drigenom ett upphrande och ett slut, en vgs nde som ocks p ett mngtydigt vis ven antyds av horisontens ppna perspektiv. Horisonten freslr inte samma slags hindrade sikt som molnen och isen utan suggererar ju tvrtom lnga avstnd och fri sikt, samtidigt om det i uttryckets betydelse finns ett annat slags slut implicerat: synfltets. Detta avstannande av bde rrelse och sikt och den samtidiga frnvaron av vrme gr att slutraderna kan lsas som en teckning av ett frsvagat liv och ett mjligt slut p detta liv. Det neutrala eller varma vattnet r klarhet, rrelse och liv och r en vg genom tid och rum, det frusna vattnet r dremot suddighet, vila, oframkomlighet och dd. Den frusna och suddiga vilan fr emellertid stryka p foten till frmn fr det rrliga och livfulla vattnets terkomst i den sista textradens Vgor och vindstnk. Slutet p hela Bljesng kan drmed tolkas antingen dualistisktkronologiskt som rrelsens och livets seger ver vilan och dden eller som en cyklisk eller helisk kretsloppsrrelse av olika oppositioner.

165

7.1.6 Likheter och skillnader mellan luften och vattnet i Bljesng

Det finns tydliga likheter mellan svl vattenordens och luftordens semantiska egenskaper som vad de gestaltar; mnga uttryck r dessutom semantiskt relaterade till bde luft och vatten. S r till exempel dikotomin rrelsevila tillmpbar ven p vattenorden eftersom de ofta kan relateras till ett flytande respektive fruset tillstnd. Drigenom bidrar vattenorden till gestaltandet av En Mlna-Elegis tidstema p ett liknande vis som luftorden; rrelsen och vilan innefattar ju en tidsdimension. Den geografiska resa, frflyttning i och frndring av rummet som avsnittet beskriver, beledsagas och gestaltas ofta av vattenord som p olika stt innefattar durativ eller momentan rrelse, till exempel vg och stnk. P ett stt som liknar luftordens arrangemang framtrder i detta avseende ett mnster av rrelserelaterade uttryck och vilorelaterade sdana. Vattenorden skiljer sig emellertid frn luftorden d vxlingen inte r lika omsorgsfullt genomfrd; vattenorden i Bljesng tecknar ett liknande mnster som luftorden i frga om rrelse/livvila/dd med den skillnaden att dr luftorden i slutet av den frsta strofen gestaltar det vilande rummet, finns inga vattenord verhuvudtaget. Arrangemanget pminner en del om den nrap totala bristen p luftord i centrum av 1809 (se 6.2.3). Detta betyder att hela det dikotomiska vxelspelet ser annorlunda ut fr vattenuttrycken, eftersom rrelsen i bgge fallen tervnder i den andra strofens brjan. Vattnet freslr total frnvaro, luften vila, ngot som illustrerar det faktum att luften r ett tidigare element i den elementens orsakskedja som antas inom olika fornindiska lror (se kapitel 1 samt Saraswati 1992:45ff). Men frn och med den andra strofen verlappar i stor utstrckning luftens och vattnets vxelspel; luftorden innefattar med ett undantag vila medan vattenorden ocks med ett undantag har att gra med kyla och ibland is. Vattenordens semantiska egenskaper infr emellertid i slutet av Bljesng en ny dimension som vetter mot elden, nmligen kylans frsvinnande och det varmare vattnets flytande livfullhet.

7.1.7 Andra rster om vattnet i Bljesng

Ngon egentlig nrlsning av Bljesng har inte gjorts i ngon av de vetenskapliga underskningarna, inte heller vad jag kunnat finna i ngon av de esser eller uppsatser dr En Mlna-Elegi tas upp. De iakttagelser om Bljesng som diskuteras i 6.1.5 r dock i stor utstrckning ocks tillmpbara fr vattenuttrycken och jag hnvisar drfr till detta avsnitt. Nr det gller Berfs noteringar kan dremot ngra vattenspecifika kommentarer vara befogade. Berf menade ju att raderna ensamheten och du / evigt p samma kryss: / Ett evigt d som blir nu / Ett evigt nu som blir nyss skildrar die

166 [...] eingefangene Identitt von Ich und Zeit (1995:65) och att dessa rader ger texten en mngtydighet i tidsgestaltningen s att de citerade raderna zugleich ein positiv zu wertendes Flieen in der Zeit und ein hoffnungsloses Verharren in einem Moment des Lebens bedeuten kann (1995:66). Denna lsning implicerar liksom Sjbergs och Thygesens dikotomin rrelsevila, som frutom av vattenorden ju ven gestaltas av luftorden i Bljesng. I citatet av Berf framgr att rrelsen, som hr r kopplad till vatten, r positivt orienterad, stillheten dremot negativt. Detta motiverar liksom i luftfallet kopplingen rrelseliv och stillhetdd. Fr vattenordens del mste detta betyda att de ord som innefattar ett flytande och rrligt vatten r positiva och livsorienterade medan de ord som beskriver fruset vatten har en mer negativ och ddsorienterad laddning. Detta stmmer med de tolkningar som grs i 7.1.5 och som gr ut p att Bljesng i frga om vattnet beskriver en tydlig rrelse i tiden och rummet frn det flytande, livfulla, ptagliga och rrliga till det frusna, dda, avlgsna och stilla vattnet, en rrelse frn liv till dd som med f undantag prglar avsnittet, men som i den sista raden upphvs av rrelsens terkomst, oavsett om man tnker sig rrelsen som linjr, cyklisk eller helisk. Vattenmotivet framstr drmed, liksom luftmotivet, som en delgestaltning av svl tids- som ddstemat i En Mlna-Elegi.

7.2 terfarten
terfarten ges en versiktlig kommentar i 5.1. ovan. Som visas dr innehller avsnittet fem eldord, men det r uppenbart redan vid en ytlig granskning att mnga ord ocks p olika vis suggererar eller beskriver vatten. Avsnittet terges i faksimil som Text 3 i Bilaga.

7.2.1 Semantiska vattentendenser i terfarten

Det frsta vattenordet i terfarten r participformen sjunkande vilket i NEO sls upp som sjunka. Ordet frklaras dr bland annat som (frolyckas genom att) frflyttas genom vatten (eller annan vtska) p.g.a. frlorad brkraft; srsk. om (skadat) fartyg men v. allmnnare. Definitionen innehller just vatten och det behvs bara ett attribut mellan sjunka och vatten, det tidigare nmnda Prototypisk frekomstplats, prototypisk och inte obligatorisk d freml och mnniskor kan sjunka genom eller i annan vtska n just vatten, som definitionen ocks sger. Detta innebr att vatten inte r ngot kategoriellt begrepp i sjunka, men vl prototypiskt. Nsta ord, ocks med en tydlig vattenanknytning, r brygga: mindre, vanligen bottenfast utbyggnad frn strand avsedd att ge direkt frbindelse mellan land och djupare vatten (NEO). Hr ligger det nra till hands att

167 anse vatten vara ett kategoriellt begrepp; om man inte nmner vatten i definitionen mste man erstta det med ngot ord som betecknar vattenansamlingar, till exempel sj. Attributet som binder samman brygga och vatten blir ocks hr Prototypisk frekomstplats d det frekommer bryggor p andra platser n vattendrag. Ett vattensamlingsbetecknande ord r kanal som NEO definierar anlagd flod- eller bckliknande vattenfrbindelse. Hr framstr vatten som ett nrmast kategoriellt begrepp, mjligen starkt prototypiskt om man tnker sig att det gr att erstta definitionens vatten med exempelvis sj. Grnsen r oklar, men uttrycket har under alla omstndigheter en mycket stark nrvaro av vatten. Det attribut till vilket vatten r ett vrde kan benmnas Material eller mjligen Del om man tnker sig att en kanal har andra konkreta delar som till exempel bank och botten. Ebbande fr ledas tillbaka till det nrmaste uppslagsordet i NEO, substantivet ebb som har definitionen (tidsperiod med) regelbundet terkommande snkning av havsvattennivn, som beror p mnens rrelser; hr finns ocks ett tillgg om betydelsenyans: om den lgsta vattennivn. Definitionen leder allts direkt till vatten. Den semantiska kedjan blir hr ebb/a/-ndevatten och det attribut man kan formulera mellan ebb och det nrstende men i NEO inte upptagna ebba kan tentativt kallas Innefattad aktivitet, vilket fr utlsas som att ebbandet alltid frsiggr i samband med ebb. Attributet mellan ebba och vatten kan mer oomtvistligt benmnas Subjekt i aktivitet. Definitionen antyder att vatten skulle vara ett kategoriellt begrepp i ebb, troligen drmed ocks i ebba och formen ebbande. Propeller har ocks med vatten att gra p ett fakultativt vis, som definitionen i NEO speglar: en roterande maskindel med snedvridna blad som stadkommer framdrivning (av fartyg eller flygplan). Via fartyg hamnar man s smningom hos vatten, via den semantiska kedjan propellerfartyg btvatten. Attributen i denna kedja formuleras med brjan mellan propeller och fartyg Helhet, verordnad kategori och Prototypisk frekomstplats. Men som definitionen freslr r vatten knappast ngot kategoriellt begrepp i propeller, mjligen inte ens prototypiskt. Ett annat rrelseorienterat vattenord r bakstrm, definierat som klvatten (NEO). Denna korta definition antyder att bakstrm skulle vara en synonym till klvatten vilket skulle betyda att attributet Identitet r lmpligt hr. Den semantiska kedjan kan d formuleras bakstrmklvattenvatten dr attributet mellan de tv troliga synonymerna och vatten kanske, med fr det frstnmnda std i definitionen, kan formuleras Typ eller Del, dock i det sistnmnda fallet med samma reservation som nmnts tidigare fr relationen mellan vg och vatten (se 7.1.1). Mjligen r ett bttre attribut Identitet ven i detta fall; det r fortfarande samma slags vatten men med en skillnad i frekomstplats och rrelse. Definitionen pekar under alla omstndigheter tydligt mot att vatten r ett kategoriellt begrepp i bakstrm.

168 Vass har med vatten att gra i och med att detta grs vanligen frekommer vid vatten, eller som NEO detaljrikt formulerar det, ett mycket hgt, bredbladigt grs som har smax i yvig violettbrun vippa och vxer i eller vid vatten, srsk. vid insjstrnder. Hr finns vatten direkt i definitionen vilket gr det enkelt att placera attributet Prototypisk frekomstplats mellan vass och vatten. Vatten kan denna korta vg till trots knappast anses vara ett kategoriellt begrepp i vass; definitionen r tillrcklig ocks utan det avslutande tillgget. Det r dock rimligt att utg frn att vatten r ett prototypiskt begrepp i vass eftersom grsslaget huvudsakligen terfinns vid vattendrag. Fr definitionen av and hnvisas till diskussionen om alfgel i 7.1.1. Den semantiska kedjan blir den liknande men kortare andsimmavatten dr attributen formuleras p samma vis som i 7.1.1. Vatten r troligen ett prototypiskt begrepp i and, men knappast ett kategoriellt. Att paddla har bde en tydlig encyklopedisk och en lexikografisk koppling till vatten. NEO:s definition av ordet lyder driva fram (farkost) med paddel (i stort sett) utan att berra relingen. Fr att komma till vatten snabbast fr man g via farkost som har definitionen (mindre) fortskaffningsmedel p sjn dr sj som visats tidigare leder direkt till vatten. Den semantiska kedjan blir allts paddlafarkostsjvatten dr man kan formulera attributen Frflyttar, Prototypisk frekomstplats och Material. Vatten r inte ngot kategoriellt begrepp i paddla, men det br vara prototypiskt det r ju bara vattengende farkoster som kan framfras med paddel. Meta har en lika lng men annorlunda lexikografisk vg till vatten. Detta ord definierar NEO som fiska med sp, vilket via definitionen av fiska, fnga (fisk) med sp, nt e.d. via fisk:s NEO-definition (typ av) vxelvarmt ryggradsdjur som lever i vatten leder till vatten. Den semantiska kedjan blir sledes metafiskafiskvatten. Hr r det ocks mjligt att formulera ett attribut direkt mellan meta och vatten, nmligen Frekomstplats till vilket vatten br vara ett obligatoriskt vrde om man tnker sig ordet i den hr angivna betydelsen fnga fisk. Men den NEO-lexikografiska vgen r lngre; de attribut som behvs fr att hlla samman kedjan ovan r mellan meta och fiska verordnad kategori och drefter Objekt i aktivitet samt mellan fisk och vatten Naturlig frekomstplats. Det verkar trots all uppenbar vattenanknytning tveksamt huruvida vatten kan anses vara ett kategoriellt begrepp i meta. Metandet av fisk frsiggr visserligen vid vatten, men definitionen klarar sig tydligen utan att vatten finns med. Ett vattenord som har med bde fiske och dryck att gra r kork, som i NEO definieras bland annat som flaskpropp av kork. Eftersom flaskpropp inte finns i NEO gr vgen via frleden flaska som i sin definition frvaringskrl som smalnar av uppt mot en trng ppning och anvnds fr vta varor t ex drycker, en definition dr vt leder direkt till vatten: som r helt genomdrnkt av eller verdragen med vatten (NEO). Detta ger den semantiska kedjan korkflaskavtvatten dr man kan formulera attributen Hel-

169 het, sedan det lite ordmssigt otympliga Prototypisk egenskap fr innehll (eller kanske lika grna Obligatorisk egenskap fr prototypiskt innehll) samt Objekt. Av detta framgr att vatten inte kan komma i frga som kategoriellt begrepp i kork. Anlupen erbjuder en lngvga anknytning till vatten. Ordet ges i NEO definitionen som har frsmrade egenskaper [...] srsk. p ytan. Hr leder yta, som i en i det hr sammanhanget kanske inte helt aktuell betydelse frklaras storlek som kan mtas i lngd och bredd men ej i djup (NEO). Substantivet djup definieras i sin tur i NEO som stlle med stort avstnd mellan yta och botten dr botten slutligen i sin definition innehller vatten: yta som utgr (inre och) undre begrnsning [...] srsk. om undre begrnsning av vatten(samling) (NEO). Allt detta ger en maximalt lng semantisk kedja med utseendet anlupenytadjupbottenvatten. Denna kedja krver fyra attribut som med brjan mellan anlupen och yta har kallats Prototypisk frekomstplats fr egenskap, drefter Negativ/saknad dimension, Grns samt Prototypisk frekomstplats. Som denna lnga kedja visar r inte vatten ngot kategoriellt begrepp hr heller. Flaska erbjuder en liknande vg till vatten som kork. Definitionen av ordet framgr i diskussionen av detta ord strax ovan; den semantiska kedjan blir den liknande och kortare flaskavtvatten med samma attribut som formulerades ovan; hr finns ocks en annan men lngre kedja med utseendet flaskadryckvtskaflytavatten (attributen inom denna lngre kedja formuleras inte hr). Vatten kan antagligen anses vara ett prototypiskt om n inte kategoriellt begrepp i flaska eftersom vatten kan sgas vara den prototypiska vtskan. I uttrycket krleksfester finns ocks en glimt av vatten d efterleden fest i NEO definieras som sammankomst med riklig frtring av god mat och dryck. I denna ordmngd leder dryck till vatten; NEO-definitionen av detta ord lyder drickbar vtska och frn vtska leder som tidigare visats vgen vidare mot vatten (se 7.1.1). Detta ger totalt den maximalt lnga semantiska kedjan festdryckvtskaflytavatten dr attributen med brjan mellan fest och dryck benmns Prototypiskt tillbehr, drefter mellan dryck och vtska verordnad kategori och sedan sista strckan som beskrivet i 7.1.1. Vatten r givetvis inget kategoriellt begrepp i fest. En tydlig relation till vatten finns i frja, ytterligare ett av En MlnaElegis rtt mnga ord inom kategorin vattenfarkoster. Ordet definieras detaljerat i NEO som fartyg som r specialbyggt fr att transportera fordon och passagerare ver en vattenstrcka t. ex. ett sund. Hr behver man allts inte ta den tidigare s vanliga vgen via hyperonymen fartyg och dettas hyperonym bt fr att n vatten. Attributet Prototypisk frekomstplats kan allts ven med lexikografiskt std placeras direkt mellan frja och vatten. I detta fall r vatten tydligt nrvarande i ordbetydelsen om n inte kategori-

170 ellt; ett argument fr att det bara r prototypiskt r frsts att man kan beskriva ordbetydelsen utan vatten. Bro har ett tydligt samband med vatten. I NEO-definitionen frklaras ordet som lngre, ver underlaget upphjd konstruktion avsedd att leda trafik ver lgre belgna hinder srsk. ver vattendrag. Vattendrag definieras i sin tur ordrikt som i naturen frekommande rinnande vatten som stndigt fljer en given bana ssom lv, flod, bck el. (NEO). Den semantiska kedjan blir drmed brovattendragvatten; attributet mellan bro och vattendrag kan enkelt benmnas Prototypisk frekomstplats och mellan de tv andra orden i kedjan Material eller mjligen, med visst std i NEO:s definition, verordnad kategori. Vatten r knappast ett kategoriellt begrepp i bro, men det kan antas vara prototypiskt. Som framgtt ovan r vattenorden i terfarten ofta varierade i frga om vilka semantiska domner de hr hemma inom. Nedan i 7.2.27.2.3 diskuteras ngra av vattenorden i terfarten utifrn tv mjliga semantiska domner. Drefter diskuteras samtliga vattenord utifrn (eller hnfrs till) en dikotomi verunder (vattenytan).

7.2.2 Tidens och kretsloppets vatten

Vattenorden ebbande, propeller och anlupen innefattar i de tv frsta fallen tydligt en terkommande rrelse och drmed ett cykliskt eller heliskt frgat tidsbegrepp, medan anlupen r mer orienterat mot kronologisk och linjr tid. Det vatten som aktualiseras av ebbande befinner sig i en vxling av hjning och snkning, varvid ebbandet fokuserar den lgsta vattennivn. Ebb och flod har att gra med mnens och solens dragningskraft (se ven NEO:s definition citerad i 7.2.1) och hela den samlade freteelsen tidvatten r tydligt cirkulr och kretsloppsorienterad; ebb och flod avlser varandra genom den linjra tiden. Hr finns ett inslag av den tidigare nmnda heliska rrelsen eftersom det inte r exakt samma vatten som tervnder genom de olika svngningarna. Hos propellern finns dremot en snurrande rrelse som verkar vara mer renodlat cirkulr, fast i det lilla perspektivet. Men propellern syftar samtidigt till en frflyttning i rummet d den driver olika farkoster som vissa btar; rrelsen blir drfr snarast en upprepning som fortplantar sig vidare genom olika rum. Ett stillastende och iakttagande subjekt frlorar slutligen propellern eller den farkost som drivs av den ur sikte, vilket r en skillnad gentemot tidvattnets ebb som alltid terkommer. Ocks anlupen innefattar tid, lder och bortglmdhet. Hr handlar det i motsats till de tv andra orden inte om cirkularitet och regelbundet terkommande tidssekvenser utan i stllet om linjr, kronologisk tid: ett freml blir anlupet, det vill sga changerar ytmssigt, om det glms bort och tiden gr, ju lngre tid desto strre frsmring. Ordet suggererar drmed ett tids-

171 begrepp med en orientering mot frfall, kanske i slutndan oigenknnlighet och frsvinnande, en anknytning till den metamorfostematik som r central i En Mlna-Elegi. Men samtidigt finns hr en antydan om att frsmringen kanske bara gller ytan, det som r iakttagbart med synen; det inre tomrummet eller innehllet, om det anlupna fremlet har ett sdant, kan vara intakt.

7.2.3 Frbindelsens vatten

I texten finns en grupp vattenord som betecknar olika artefaktiska frbindelser dr vatten p varierande vis r inblandat. Ett av dessa r brygga, som ju i sin vattenanknutna betydelse betecknar en frbindelse mellan landomrde och vatten eller frn land ut ver vattnet om man s vill. Bryggans syfte r frbindelse av olika slag; mellan mnniskor, land och vatten genom att den mjliggr bad och konkret, mer eller mindre lngvarig fixering av sjfarkoster. Bryggan r ocks en mjlig rddning bort frn ett kanske hotande vatten, en vg som leder till det tryggare land. Ocks kanal betecknar en artefaktisk frbindelse, dock inte mellan land och vatten utan i stllet mellan tv jmfrt med kanalen strre vatten. I det hr fallet spelar vattnet en obligatorisk roll och med ett synstt utgrs kanalen av vatten, jmfrt med bryggans prototypiska tr eller mer sllan frekommande betong. En annan finmekaniskt och konstruktionsmssigt mer komplicerad artefakt r frjan, som liksom bryggan och kanalen har med frbindelse att gra i det att dess funktion r just att binda samman olika omrden med varandra. Men medan bryggan frbinder land och vatten och kanalen tv vattenomrden, r frjan en frbindelse mellan tv landomrden, en frbindelse som lper p vattnet och d r i direktkontakt med det. Detta att frbinda tv landomrden, och p ett vis vervinna vattnet, har frjan gemensamt med bron, som dock till skillnad frn frjan vanligen befinner sig p strre avstnd frn vattnet ven om bropelarna har vattenkontakt. En ytterligare olikhet r givetvis att frjan frflyttar sig medan bron inte gr det. Bara de mnniskor och farkoster som anvnder den befinner sig i rrelse medan frjans passagerare kan vlja att vara stilla under frden.

7.2.4 Under eller ver vattenytan?

En stor del av de vattenord som beskrivits i 7.2.1 kan, frutom den semantiska domntillhrigheten skisserad ovan, hnfras till endera aspekten av dikotomin verunder (vattenytan). Detta gller svl ord som betecknar aktiviteter och tillstnd som ord betecknande freml eller varelser av olika slag. Ord som betecknar vattenansamlingar eller rrelser dr vattnet r ngot slags aktr kanal, ebba, bakstrm kan inte lika tydligt bestmmas med avseende p denna hemvist.

172 Av de aktuella orden innefattar sjunka och propeller en rumslig placering under vattenytan. Sjunkandet ger rum i vattnet, frn ytan mot botten. ven om frsvinnandet inte behver utesluta mjligheten att fortfarande kunna uppfatta det sjunkna fremlet eller varelsen med synen, finns det en tydlig komponent av olycksfall, bestende frlust, drunkning och dd inom ordets betydelsehgn (se ocks 7.2.1). Ocks propellern befinner sig liksom ett sjunkande freml under vattenytan, i varje fall nr den anvnds i sin avsedda funktion. Det r svrare att avgra denna hemvist fr meta, som nrmast intar en mellanstllning. Aktiviteten ger rum bde ovanfr vattenytan och i vattnet, allts under ytan; den som metar befinner sig p land eller tminstone ovanfr vattenytan, vilket ocks gller fltet, medan andra met-komponenter som krok, agn och lina vanligen befinner sig nere i vattnet, tminstone rtt stor del av den tid som metandet frsiggr. Detsamma gller paddla men kanske i ngot mindre utstrckning d paddeln hela tiden vxlar mellan att befinna sig ovanfr ytan och strax under den medan den som paddlar befinner sig ovanfr. De i frga om semantisk domnhemvist ibland rtt s olikartade orden brygga, vass (vasstrn), and, kork, flaska, fest, frja och bro innefattar dremot prototypiskt en huvudsaklig placering ovanfr vattenytan, ven om vissa av de freteelser orden syftar p till ngon del ocks kan befinna sig eller befinner sig under ytan, som till exempel vasstrn och frjor. Det r emellertid knappast alltfr djrvt att anta att ordbetydelserna i rtt hg grad rymmer en placering ovanfr vattnets yta ven om till exempel en del av grset vass onekligen vxer under vattnet. Av de aktuella orden innefattar brygga, frja och bro olika rddningsmjligheter och flyktvgar bort frn vattnet, ngot som orden mjligen kan ha gemensamt med paddla.

7.2.5 Vattnets textlinjra ordning

Om man betraktar vattenordens ordningsfljd i terfarten utifrn dikotomin verunder avtecknar sig en del tankevckande mnster. Avsnittet inleds tydligt under vattenytan med sjunkandets frd ner mot bottnen. Men det finns en mjlig rddning frn detta i och med bryggorna, som har en fysisk utstrckning i vattnet men framfr allt ovanfr det; hela bryggkonstruktionen vilar ibland p plar eller ngonting annat som rr vid och r frankrat i bottnen, om det inte rr sig om en flytbrygga. I vilket fall som helst kan man ana en vg bort frn sjunkandet, frn bottnen upp mot land. Som nmndes ovan r kanal och ebba inte s ltta att relatera till verunder; orden betecknar ju sjlva ansamlingar av den vtska som dikotomin utgr frn. Kanalen innebr emellertid liksom bryggan en frbindelse och kan drigenom ses som en svag tergng till vattnet eller kanske vattnets kvarstannande, som emellertid strax drp neutraliseras av ebbandet, dr vat-

173 tenmngden och -nivn i stllet minskar. Men drefter terkommer undervattensrummet med full kraft, nu genom undansjunkande och propellerns, dr det frsta ordet upprepar det initiala sjunkandet medan det senare har en lgre grad av obligatorium fr placeringen under vattenytan; propellerns undervattenshemvist r prototypisk men inte kanonisk, vilket dremot inte gller undansjunkande. Vxlingen mellan ver och under fortstter sedan i och med bakstrmmen, som liksom kanalen och ebbandet inte har ngon tydlig slagsida inom dikotomin den virvlande rrelsen frsiggr bde p vattenytan och ett stycke under den. Vasstrna och nderna gestaltar dremot mer tydligt en fysisk utstrckning i luftrummet ovanfr vattnets yta, dr man dock kan notera att vassen har en frbindelse med bottnen, vilket de mer ytbundna nderna saknar. Denna dubbla anknytning gller i viss mn ocks paddlandet som emellertid i motsats till de tv sistnmndas rumsliga placering mste ga rum i vatten; bde vass och nder frekommer ocks p andra, torrare platser. I och med metandet sker en svag tyngdpunktsfrskjutning tillbaka mot vattnets undre regioner i frga om den tid den ndvndiga rekvisitan befinner sig dr, men fortfarande r bilden av yta och djup dubbelexponerad. Den metande befinner sig i det prototypiska fallet hela tiden p marken, kroken med eventuellt infngade fiskar flyttar sig frn vattnets djup till torra land. Metandets syfte r onekligen att f upp fisken frn vattnets djup, men s lnge aktiviteten pgr finns denna dubbelhet i frga om verunder. En markant vergng till ett mer oomtvistligt rum ovanfr vattenytan sker i och med korken som bara har en ytlig kontakt med vattnet. Bde korken och dess funktionella anfrvant flaskan flyter p ytan; hr finns ocks en mjlighet att se korken som ett flte som i s fall kommer att hra ihop med metandet och d stter denna rumsliga aspekt av metandet i blickfnget samtidigt som ordet fr en dubbel semantisk frankring som pekar bde bakt och framt i textomgivningen. Den framtpekande rrelsen finns ocks i och med krleksfesterna, dr efterleden fest via dryckesrekvisitan kan innefatta flaska (se 7.2.1). Hr har rrelsen bort frn vattendjupen fullbordats; den prototypiska festen ger knappast rum i vattnet. Det sker sedan en viss tergng till rummet under vattenytan i och med frjan, som till en mindre del befinner sig dr, men merparten och den synliga delen av farkosten dock inte den fr framfarten ndvndiga propellern! finns p vattnet, inte under det. Ett ytterligare fjrmande frn vattnets yta finns slutligen i avsnittets sista vattenord, tillika sista ord verhuvudtaget, bro. Denna konstruktion kan i mnga avseenden tyckas lik bryggan, men brons syfte r som nmnts inte att frbinda land med vatten utan att binda samman tv landomrden. Det mnster som ganska tydligt framtrder visar en brjan under vattnet i och med sjunkandet, som sedan fljs av en vxling mellan ver och under i lite drygt halva avsnittet, ett mnster som emellertid bryts i och med framtrdandet av korken. Det r givetvis svrt att gradera vattenytans frekomst

174 och plats exakt, men att det fram till metandet finns en vxling mellan ord som betecknar freml och aktiviteter som ger rum under vattnet ena sidan och ord som betecknar sdant som bara till en mindre del frekommer under vattenytan den andra r uppenbart. Att denna vxling bryts av korken r ocks uppenbart eftersom bde korken och flaskan flyter; festen har verhuvudtaget inte med vattendjup att gra. Med undantag av frjan hller sig vattenorden i resten av terfarten ovanfr vattnets yta det frekommer ju en hel del broar som inte vilar p pelare i vattnet. Allt detta innebr en viss frsvagning av vattnets djup eftersom ett avstnd dit i olika utstrckning och p olika vis innefattas i orden.

7.2.6 Vattenresan i terfarten frsvinnande och terkomst

Vid en ytlig lsning av terfarten verkar texten i rtt hg grad handla om en resa i ett vattenlandskap, en resa som ger rum under bde dygnscykelns och rstidscykelns kvll, Solen i sjunkande / gld genom falnande / grnska (se ocks 5.1). Vattenlandskapet r ibland relativt realistiskt om n impressionistiskt beskrivet med vassen, de simmande nderna och flaskan som guppar p vattenytan; en skimrande och egensinnig elegiskt frgad miniatyr av lder och frgnglighet som inramas av gyllene sol, grnska och den frsvinnande frjan (se ocks Ek 1971:208; Sjberg 1973:64f; Sommar 1989:505; Berf 1995:98ff). Ngon tolkande nrlsning av hela terfarten har inte gjorts, men Berf knyter an avsnittet till En Mlna-Elegis tidstematik och menar att stycket gestaltar hur ett visst geografiskt rum, som avviker frn ett tidigare etablerat, kan frammana bilden av en likas avvikande tidsepok (1995:98). Frn det redan i brjan skisserade rummet p Mlna brygga pminner klockklangen i Bljesng om den nraliggande staden, allts Stockholm. I terfarten sker sedan ett lngsamt nrmande av staden, som emellertid p intertextuell vg visar sig vara Bellmans och 1700-talets Stockholm; en resa i rummet men framfr allt i tiden ger rum. Berf sger, som nmndes i 5.1, att resan i terfarten framstr som imaginr eftersom mlet aldrig ns: Die Fhrfahrt erweist sich als illusionr, das Stockholm der Gegenwart wird nicht erreicht und wird statt dessen zu einem Ort der Vergangenheit [] (1995:99.) Frjefrden br allts enligt Berf hellre frsts symboliskt som en resa mellan olika tider och olika rum. Eftersom resan inte gestaltar ngon konkret geografisk frflyttning blir frgan vad den d har fr funktion i texten, skriver Berf. Hr ger marginalrubriken Corno tillsammans med Frjan i luren tutar en del hjlp, menar Berf, i synnerhet det sistnmnda citatet som tydligt pekar mot en intertext, nmligen Bellmans epistel 79, dr det heter Charon i luren tutar; den musikaliska anvisningen Corno fre-

175 kommer ofta i Bellmans epistlar (Bellman [1790] 1990). En Mlna-Elegis frjetutande r allts en ltt retuscherad Bellmanrad som gr att man kan lsa texten som en resa mot dd, eller en frd i ddsriket (1995:100; se ocks Sjberg 1973:65).26 Att det finns en diskrepans mellan den initialt etablerade rummet kring Mlna och det antydda 1700-talets Stockholm kan man sluta sig till genom de i Bljesng nmnda Silos och torn, som tminstone inte i frga om silos fanns p den bellmanska tid som de ovan nmnda allusionerna och citaten suggererar.27 Denna diskrepans r inget som blir tydligare genom en semantisk analys av just vattenorden d den inte r vattenrelaterad verhuvudtaget. Den rrelse mot dd eller resa i ddsriket som avsnittet beskriver bde bekrftas och belyses av den semantiska vattenanalysen. Med Berfs lsning gr rrelsen frn Mlnatrakten, nutid och liv in mot Stockholm, dtid och dd. Men det r lite oklart om Berf menar att hela terfarten skulle utspela sig i ddsriket eller om texten snarare rr sig drt och inledningen drmed skulle vara orienterad mot en yngre tid och liv, likas om Mlnarummet innefattas i terfarten eller om det lmnas kvar i den fregende Bljesng (1995:98ff). Med std i de semantiska diskussionerna ovan kan emellertid texten frn ett tnkt mnniskoperspektiv sgas brja ddsorienterat med sjunkande, drunkning och mjlig dd. Drefter gestaltas en kamp mellan ena sidan en flykt bort frn vattnet, dr ett tnkbart subjekt frsker rdda sig undan det, och en rrelse ner i vattnet den andra. Sjunkandet mot bottnen, den snurrande och ocks lmska och vassa propellern och ven bakstrmmen suggererar med olika intensitet denna snrjande vattenrrelse, som ocks pekar mot livets och ddens kretslopp i och med propellerns cirkulra rrelse. Att det r just den livgivande och vrmande solen som sjunker framkallar en komplex bild av vila, frestende natt, undergng och dd. Denna stillsamma men blekt apokalyptiskt frgade undergngsstmning texten tycks ju utspela sig p kvllen och hsten ekar mitt i det gtfulla och mjukt bljande pastorala vattenlandskapet, frutom den sjunkande solen tecknat ocks av den smalnande kanalen, de bugande vasstrna, nderna som paddlar sig undan, av den falnande grnskan och de lutande pilarna, vxter och djur som finns vid och i vattnet men som nu lmnar plats och frsvinner. Att vasstrna r just bugande ger texten en ngot hgtidlig karaktr en artig huvudrrelse infr ngot stort och nra frstende, eller en vlkomnande gest vid ankomsten, samtidigt ett frsvinnande ner mot vattnet. I texBten frknippas verhuvudtaget grna hos Ekelf med Karon och frden till ddsriket, men ocks med flykt, oberoende och intimitet (Olsson 1997:61). 27 Det tidigaste belgget i SAOB fr silo i den av kontexten att dma uppenbart ovanjordiska betydelsen r frn 1885.
26

176 ten suggereras ven ngot slags centrifugalkraft i och med den snurrande propellern, bakstrmmen och korken som, trots att den i det omarkerade tillstndet flyter p vattnets yta, hr sugs ner av ngon gtfull kraft nere i vattnet, kanske av den propellerns sugande bakstrm som omtalats strax innan i texten. Denna vattnets sugande kraft antyder ocks drunkning och dd och blir drigenom en parallell gestaltningskomponent till Bellmans epistel-intertext. En annorlunda rrelse finns emellertid i ebbandet, undanpaddlandet och metandet som p olika stt freslr en flykt bort frn vattnet eller vattnets tillbakadragande. Detta kulminerar sedan i korkens och flaskans flytande p ytan samt den i vatten- och drunkningsavseende trygga festen, en rddning undan ett hotande vatten som fortstter i och med frjan som innebr en transport ver vatten och samtidigt en resa bort frn det mot land; i slutet av avsnittet befinner sig vattnet p betryggande avstnd en bit under bron. Frn och med korken skulle med denna tolkning texten domineras av en orientering mot liv, dessfrinnan av en kamp mellan dd och liv. Insprngt i denna livsorienterade del finns emellertid den instngdhet som antyds av flaskan och dess kork flaskan kan ju frsts som korkens funktionella domn ven om korken inte sitter i flaskan. Dessutom ekar texten av frfluten tid, glmska och frfall och drmed ocks mer avlgset av dd i och med att flaskan sgs vara anlupen. Flaskan blir bde med och utan bestmningen en mngtydig symbol fr ena sidan ngot slags kontroll ver vattnet och drmed fr liv, den andra fr instngdhet, konservering och lder, kanske i frlngningen dd; sjlva flytandet framstr dock som tydligt livsorienterat. terfarten slutar med frjans frsvinnande under bron, en pminnelse om tid och frflyttning, samtidigt en antydan om en fortsttning av livet men ngon annanstans. Styrkemtningen mellan vattnets sugande kraft och rddningen bort drifrn tecknas allts till stor del av vattenordens semantik. Bilden grs ibland nnu tydligare, som i mtet mellan korken och vattenytan dr korken, som svrligen kan sjunka om det inte rr sig om ett flte, nd ger efter fr vattnets sugande virvlar och frsvinner ner mot bottnen. Detta suggererar visserligen samtidigt att ngot levande finns under ytan, ngot som drar ner korken. Men i frlngningen innebr nappandet nd fiskens dd. Som en motvikt till denna frlust av korken och/eller fiskens liv frs sedan flaskan in i texten, ett freml som dels flyter p vattnet, dels kan hrbrgera det och drigenom omfatta och besegra det. Flaskan fr i och med korkens explicita frsvinnande en tydlig anstrykning av ppenhet och drmed ocks av minskad instngdhet, av ett potentiellt frsvinnande vatten. Men ocks hr finns en del andra ekon nr flaskan sgs dansa med slankiga rester av sommarens krleksfester; de slankiga resterna ingr i det motivkomplex av lder och solkighet som gestaltas av flaskans anlupenhet.

177 Vattenordens semantiska egenskaper sger allts delvis ngot annat n vad Berf kommer fram till i sin tolkning. Att terfarten handlar om livets frd mot dd r uppenbart, men vattensemantiken antyder dessutom en vndpunkt dr dden tonar bort och livet tervnder. Detta gestaltas av att vattenorden i den frsta delen av avsnittet tecknar en vxling mellan vattendjup och dd ena sidan, vattenyta och liv den andra, ngot som sedan vergr i en dominans fr ord orienterade mot vattnets ovansida i den sista halvan av avsnittet, en dominans fr liv. Rrelsen gr drfr inte bara frn liv till dd utan snarare frn en kamp mellan det inledande sjunkandets dd och bryggornas liv, en kamp som sedan fortstter men slutar i en stark slagsida mot terfdelse och liv.

7.2.7 Likheter och skillnader mellan eldorden och vattenorden i terfarten

De fem eldorden i terfarten tecknar som visats i 5.1 en bild av ett frsvinnande och reducerat ljus och tillika vrme, en reduktion som emellertid lexikalt bryts i och med sommar. Detta kan tolkas som att frden mot utslocknande, mrker och dd ndrar riktning; sommarens ljus och vrme symboliserar livets terkomst och en mjlig pnyttfdelse. Frden gr inte bara frn liv till dd utan vidare frn dd tillbaka till liv. Om man betraktar ocks vattenorden ur ett livddperspektiv r det tydligt att vxlingen mellan ord som r orienterade mot under respektive ver vattenytan lper rtt parallellt med den avtagande vrmen och det minskade ljuset, som inleder terfarten; sjunka ingr i samma fras som gld, och den eldbefriade passagen mellan den falnande grnskan och de metande skuggorna visar n hur vattnet dominerar och suger ner freml under ytan, n hur vxter och simfglar flyr och viker undan. Det minst ljus- och vrmeintensiva ordet semantiskt sett r skugga, som positionellt relaterat till vattenorden frekommer mellan meta och kork, dr en mjlig lsning r att se korken som en del av metandets rekvisita. Det finns en svag parallell mellan skuggornas mrker och metandet i det att fiskandets intention innebr fiskarnas dd. Samtidigt finns i och med fiskarnas dd ett eko av fortsatt liv eftersom den infngade fisken fungerar som fda. Efter omnmnandet av skuggorna domineras emellertid vattenorden av en orientering mot rummet ovanfr vattenytan, vilket ger en liknande lsning som eldorden freslr, nmligen att texten gestaltar en initial resa mot utslocknande och dd, en frdriktning som emellertid ndras i och med sommaren i frga om eldord av den flytande korken, den dansande flaskan, den glada festen och frjan som frsvinner under bron, en rrelse skyddad frn vatten. Medan eldorden lexikalt mer tydligt terinfr livets vrme och ljus i sommarens gestalt, finns hos vattenorden i denna passage det tidigare omtalade

178 inskottet av ett motivkomplex som handlar om lder, glmska och frfall, vattensemantiskt genom flaskans anlupna yta, semantiskt mindre vattenberoende genom slankiga rester av sommarens kreksfester, ett annat uttryck fr preventivmedel, vilket ocks ger en aning om dd eller kanske snarare om hindrad och ofullgngen befruktning (Sjberg 1973:65). En ytterligare olikhet r att rrelsen frn liv mot dd i avsnittets frsta halva inte r lika tydligt reduktiv hos vattenorden; hr finns i stllet en vxling mellan ver och under, eller mellan liv och dd.

7.3 Kvarnsng
Kvarnsng inleds, med Sjbergs grnsdragning, av den text som fljer efter vinjetten p sidan 37 och slutar med den frsta raden p sidan 41, en inte alldeles otvetydig slutavgrnsning d bde det grafiska arrangemanget, lexikon och syntax till en del pekar i annan riktning. Samtidigt kan man se en rtt tydlig scenvxling ngonstans hr; ngra rader senare finns en tydlig vergng till ett mngfacetterat anaforiskt arrangemang, en vergng som ocks marginalrubriken Kvint kvart! signalerar. Beteckningen Kvarnsng, som tydligt anspelar p bde Bljesng och Eldsng, frekommer ofta i diskussionerna av detta avsnitt; ngra andra, ldre titlar p detta avsnitt, som Ekelf lt publicera i tidskriften Prisma 1949, r Dden och flickan och Gatusng (Printz-Phlson 1958:134; Ek 1971:201; Sjberg 1973:106ff, 150; Sommar 1989:501, 506). Sjberg kallar i sin kommentar avsnittet Violation and Abortion Scene, en titel som antyder ngot av innehllet. Kvarnsng r en grafiskt, intertextuellt och idmssigt komplicerad vv, dr ekon frn framfr allt Bellmans textvrld ljuder. Sjberg diskuterar den allmnhistoriska bakgrunden till figurerna i Bellmans fiktiva universum; sjlva upprinnelsen till Kvarnsng anges vara en scen ur Bellmans tillfllighetsdiktning (1973:108). En stor del av kommentarerna rr den personhistoriska bakgrunden till Fnrik Morian, den figur som inleder hela Kvarnsng. Sjberg nmner ocks Cajsa Stina och Mor Bobbi; den senare frekommer i en av Bellmans komedier frn 1790 och sljer dr nice cherries, red and clear (1973:107).28 Han menar dock att lsaren inte blir s mycket klokare av karaktrernas bakgrund vid frsk att utrna deras funktion i texten, utan att det finns ghosts and dead people, indecencies and absurdities, abnormalities and idiosyncrasies in the Elegy which the reader accepts because they appear to fit into the reconstruction of a life second (1973:107).
Hr finns mjligen ett eko av frgiftning och dd via ett i litteraturen vlknt motiv som hr tentativt benmns Giftet med den lockande ytan. Detta motiv frekommer t.ex. i berttelsen om Snvit, men ocks s tidigt som i fornindiska fabelsamlingar som Hitopadea (1300-talet). Se Larsson (1994).
28

179 Ocks Thygesen nmner Kvarnsng i en diskussion av The RapeAbortion Motif; the Elegy as an Eliotian Postwar Levnadsstmning . Han skriver att avsnittet was one of his earlier conceptions och kan spras i BLM s tidigt som 1946; ven Thygesen nmner den Bellmanska upprinnelsen. Thygesen intresserar sig dock i huvudsak fr huruvida Eliot kan ha pverkat Ekelf i denna text; hans slutsats r att slutversionen av Mill Song inte br ngra tydliga spr av Eliot (1985:142). Formellt r avsnittet arrangerat med svensk text p hgersidorna medan de vnstersidor som ryms inom passagen utgrs av den polyfoniskt arrangerade latinska text som tagit sin brjan p sidan 28 och som sedan fortstter till och med sidan 48. P en av sidorna som ryms inom Kvarnsng frekommer en svensk textdel som framstr som ytterligare en rst i denna nivkomplexa tidsarkitektur. Den grafiska placeringen av detta inlgg, som har karaktren av en bildbeskrivning och fljaktligen r ett slags verbal vinjett, r allts jmfrbar med marginalrubrikernas, till exempel terfarten och 1786; det finns dessutom en likhet i frga om teckenstorlek d dessa notiser r skrivna med mindre text n sjlva huvudtexten. Marginalrubrikerna har tidigare beaktats i underskningen om det funnits ngot elementrelaterat ord dr, men detta tillvgagngsstt fljs inte hr. Sklet till detta r att det r svrt att avgra hur man ska betrakta detta textparti textlinjrt. Det utgr en tydlig fortsttning p ett liknande parti p den senaste vnstersidan (sidan 36) och r inte minst p innehllsliga grunder nrmast att betrakta som en text i texten, jmfrbart med de latinska texterna och vinjetterna; formellt splittrar det i likhet med den latinska texten den (andra) svenska texten, vilket som nmndes bidrar till gestaltandet av En MlnaElegis komplexa tidstema (Berf 1995:77f). Detta gller visserligen ocks men i ngot mindre utstrckning de tv svenska textpartier som flankerar den svenska huvudtexten, liksom marginaltexterna verhuvudtaget. Dessa tv ingr i den Bellmanintertext som prglar hela En Mlna-Elegi (Berf 1995:59, 77). Texten liknar ngon form av uppmuntrande tillrop, Ah a!/Ma chre!/Inga choser hr!, fljda av medicinska och psykologisktempatiskt ngot distanserade kommentarer: Kolokvint gr gesvint! / Alant gr galant! och Alant gr galant / Kolokvint gr gesvint!; kolokvint (Citrullus colocynthis) anvndes i ldre tider som laxermedel medan alant (Inula helenium) anvndes fr just fosterfrdrivning. Marginaltexterna handlar drigenom i hg grad om olika former av framdrivning och uttmning framkallade p medicinsk vg. Hr finns ocks en innehllslig frbindelse med den Horatiusinspirerade Carmen faeculare (sidan 32 och framt med ngot oklar utbredning) som utgr en del av En Mlna-Elegis latinska textmaterial (Sjberg 1973:88ff). Dessa tv partier (p sidan 39 i dikten) diskuteras av ovan nmnda positionella skl inte ur ngot textlinjrt perspektiv i relation till huvudtexten.

180 Denna huvudtext har liksom Parkscenen lnat en del av teaterns formsprk med repliker och scenanvisningar. I likhet med det tidigare diskuterade minnesavsnittet som innefattar bland annat 1809, 1786 och Den kvava sommareftermiddagen finns ven hr ett till viss del repetitivt dialogmnster med frgor och svar. Kvarnsng terges i faksimil som text 9 i Bilaga. Vnstersidornas latinska text r emellertid inte medtagen. Den vinjett som pryder sidan 37 i 1960 rs utgva av En Mlna-Elegi frestller en antik olivpress (Sjberg 1973:106). Texten har i faksimilen av marginalnotishnsyn tergivits med ytterligare ngra rader i slutet, rader som med den ovan diskuterade grnsdragningen inte hr till Kvarnsng.

7.3.1 Semantiska tendenser i Kvarnsng

Avsnittets frsta vattenord r det i sammanhanget och hela En Mlna-Elegi centrala kvarn. Detta ord definieras i NEO som anlggning fr malning av spannml srsk. om ldre anlggning som drivs av vatten el. vind. Hr finns allts en lexikografiskt direkt koppling till vatten och denna korta vg har en parallell i det att man bara behver ett attribut mellan de bda uttrycken. Detta kan formuleras Kraftklla eller Drivmedel eller p ngot liknande vis som fngar den aktuella orsaksrelationen. Denna korta semantiska strcka till trots kan knappast vatten vara ngot kategoriellt begrepp i kvarn d det gr bra att definiera ordet utan att nmna vatten. Att vind nmns som ett alternativ till vatten gr det ocks omjligt som kategoriellt begrepp hr. Om man tnker sig en ldre kvarn r vatten mjligen ett prototypiskt innefattat begrepp, men kanske inte i andra fall; graden av prototypi verkar svr att faststlla. Nsta vattenrelaterade ord r skarv, som i NEO definieras som fog mellan (tv delar av ett) freml spec. i jrnvgsrls men ocks under samma uppslagsord detaljrikt som typ av lnghalsad, mrk sjfgel med lng, i spetsen hakbjd nbb. Denna variantdefinition leder via sjfgel som har definitionen (jaktbar) fgel som (mest) uppehller sig p eller vid insjar eller hav sedan direkt till vatten, via den semantiska kedjan skarv sjfgelhavvatten. Med tanke p den sammansttning, gatstensskarvar, som ordet i sin textlinjrt frsta frekomst ingr i r vl detta inte den tydligaste av vattenmanifestationer; lexikalt finns dock denna svaga vg mot vatten innefattad. De attribut man behver fr att f kedjan att hnga ihop kan formuleras som verordnad kategori, Prototypisk frekomstplats och Material. Som detta visar r vatten inte ngot kategoriellt begrepp heller i skarv. En annan vg till vatten erbjuder gast, av NEO frklarat som besttningsman p fartyg med betydelsenyanstillgget om medhjlpare p mindre (segel)bt; hr nmns ocks betydelsevarianten vlnad. I den

181 frst nmnda, vattenrelaterade betydelsen finns som synes tv tydliga lnkar till vatten. Lexikografiskt gr dessa via definitionen av fartyg, strre havsgende bt som leder vidare till den utifrn denna fartygsdefinition lite motsgelsefulla frklaringen av bt, mindre farkost avsedd att framdrivas genom vatten. Den andra, ngot svagare, lnken (segel)bt har ett liknande utseende. De attribut som fogar samman den semantiska kedjan gast fartyg/segelbtbtvatten kan mellan gast och fartyg/segelbt benmnas Prototypisk frekomstplats, mellan fartyg/segelbt och bt verordnad kategori och mellan bt och vatten Prototypisk frekomstplats. Detta visar att vatten inte r ngot kategoriellt begrepp i gast, men begreppet r nog inte uttalat perifert utan kanske snarare p grnsen till prototypiskt. Damm har ett fuktrelaterat samband med vatten; ordet definieras i NEO som (obestmd mngd av) mycket sm torra partiklar av olika material dr torr i sin defintion leder vidare mot vatten: som har ingen eller ringa grad av fuktighet (NEO). Rotmorfemet fukt i fuktighet definieras av NEO i sin tur som (onskad) frekomst av vatten i luft eller material; i form av nga el. sm droppar. Detta ger upphov till den semantiska kedjan dammtorrfukt vatten. Attributen kan med brjan mellan damm och torr formuleras som Prototypisk egenskap vilket innebr att damm vanligen men inte obligatoriskt innehar egenskapen att vara torrt, och drefter Negativ frutsttning d torrhet utesluter fukt. Mellan fukt och vatten kan man utifrn NEO:s definition tnka sig flera olika attribut, till exempel Identitet, vilket skulle innebra att de tv uttrycken vore tminstone kognitiva synonymer. Men detta r en tolkning som inte verkar alldeles problemfri eftersom fukt snarare r en viss typ av vattenfrekomst, om n inte en viss typ av vatten, vilket ocks gr attributet verordnad kategori problematiskt. Under alla omstndigheter r det en rad villkor som vatten mste uppfylla fr att kunna benmnas fukt. En annan mjlighet, som kanske r smidigare, r d att benmna attributet Material; fukt bestr enligt detta synstt av vatten eller ngon annan vtska, ungefr p samma vis som en droppe, ett stnk eller ngot liknande. Hur som helst verkar det svrt att anse vatten vara ett kategoriellt begrepp i damm. Spindelvv har p ett motsatt och likaledes avlgset vis att gra med vatten. Ordet definieras som spindelnt i mer el. mindre helt skick, ibl. uppfattat som tecken p (el. symbol fr) frfall o.d.. Hr leder spindelnt via NEO:s definition nt som spindel framstller av tunna, klibbiga trdar fr att fnga byte vidare via klibbig:s definition som har en blt, mjuk yta och ltt fastnar slutligen via definitionen av blt, helt genomdrnkt av eller verdragen med vatten till vatten. Detta ger den maximalt lnga semantiska kedjan spindelvvspindelntklibbigbltvatten. Attributen som kopplar samman dessa enheter formuleras Identitet, Prototypisk egenskap (ett spindelnt r oftast klibbigt), verordnad kategori (klibbig tolkas allts som en hyponym till blt, blt p ett visst stt; andra attribut r ocks mjliga att for-

182 mulera) och slutligen mellan blt och vatten Frutsttning. Den lnga semantiska kedjan visar tillsammans med definitionen att vatten inte r ett kategoriellt begrepp i spindelvv, snarare i hg grad perifert. Docka innefattar vatten i en av sina betydelser, anlggning i hamn fr torrsttning av fartyg (NEO) dr det ocks finns ett betydelsenyanstillgg om spec. hamnbassng med starkt tidvatten. Detta innebr att man kan formulera tminstone fyra delvis olika semantiska kedjor mellan docka och vatten: dockafartygbtvatten; dockahamnfartygbtvatten; docka hamnsjgngsjvatten och dockatidvattenvatten. Den kortaste kedjan r samtidigt p ett annat vis den mest avlgsna d tidvatten omtalas i tillgget om betydelsenyans. Om man detta till trots vljer att utg frn den kedjan vid attributformuleringen verkar mellan docka och tidvatten attributen Del eller Frutsttning (tidvatten r en del av dockan tillsammans med till exempel vggar eller s kan man se tidvattnet som en frutsttning fr dockan) och mellan tidvatten och vatten verordnad kategori kunna fungera, frutsatt att man kan hlla med om att tidvatten skulle vara en typ av vatten. I annat fall kan attributet mellan tidvatten och vatten med std i NEO:s definition av tidvatten, regelbunden hjning och snkning av havsyta med betydelsenyanstillgget om det tillstrmmande vattnet vid hgvatten kallas Subjekt i aktivitet/process; tidvattnet fr d betraktas som en rrelse och drmed ocks en aktivitet eller kanske hellre en process dr vattnet r det som r aktivt. Den frsta nmnda definitionen av docka lyder emellertid i NEO leksak i form av en mnniskofigur, men den som r mest rimlig hr r kanske den hrtill hrande betydelsen om vissa (avlnga) freml [...] garndocka. Vatten blir utifrn detta knappast ngot kategoriellt begrepp i ngon av de olika mer eller mindre beslktade betydelserna av docka. Texten lmnar det i ngon mn ppet vilket av NEO:s olika garn som r aktuellt. Garn r med NEO:s klassifikation homonymt, det vill sga tv olika ord med identisk form. Det verkar rimligt att tnka sig NEO:s grvre, lsare spunnen trd av textilfibrer som aktuellt hr; det andra garn, enligt NEO en homonym, beskrivs emellertid som nt fr fngst av fisk eller skaldjur. Eftersom de skiljer sig i pluralbjningen blir de i NEO klassificerade som homonymer. Det ena av dessa ord kan relateras till vatten via definitionens fisk som i sin tur definieras som (typ av) vxelvarmt ryggradsdjur som lever i vatten; attributet mellan garn och fisk skulle kunna benmnas Intentionellt innehll och mellan fisk och vatten Prototypisk frekomstplats. Av detta fljer att vatten inte r ngot kategoriellt begrepp heller i garn, men mjligen prototypiskt. Det r en inte srskilt vgad gissning att de flesta lsare i den aktuella textomgivningen kommer att tnka p den frsta betydelsen, grvre. Men hr finns en mjlig koppling till vatten om man i stllet vill frst uttrycket som nt. Detta medfr ngra svrigheter nr man kommer till nysta, som i NEO beskrivs som linda (garn) till nystan. Hr har jag emel-

183 lertid gjort den bedmningen att det enda garn som kan lindas till nystan r det garn som av NEO definieras grvre och avsttt frn att relatera uttrycket till vatten. En annan semantisk domn n textil och fiske aktualiseras av vattenordet plasma, som i texten ftt den Ekelfska pluralformen plasmor.29 Ordet har av NEO givits en rikhaltig definitionen med en frsta betydelse 1 gas som r upphettad till s hg temperatur att dess molekyler r snderdelade i sina bestndsdelar; till detta finns ett betydelsenyanstillgg med tanke p det fysikaliska tillstndet (under jmfrelse med fast och flytande tillstnd och vanlig gasform). NEO skriver ocks 2 substans som omger cellkrna i vxt- el. djurcell samt 3 blodplasma. Det encyklopediskt tydligaste lnken till vtska och drmed ocks till vatten finns i denna sista betydelse; blodplasma r som NEO ocks sger den flytande delen av blodet. Den lexikografiskt kortaste och tillbakaslagningsmssigt enda tilltna vgen till vatten gr emellertid och mjligen ngot stick i stv med en allmn uppfattning via den frstnmnda betydelsens tillgg och flytande vilket ger den semantiska kedjan plasmaflyta/-ndevatten dr attributen kan benmnas Aktivitet eller Frmga (att flyta eller att kunna flyta), och det tidigare nmnda Subjekt i aktivitet. Som allt detta visar r vatten inget kategoriellt begrepp hr heller. Inte heller nsta vattenord, cysta, innefattar vatten som ett kategoriellt begrepp, knappast ens som ett prototypiskt. Men en lnk till vatten finns dock: ordet definieras i NEO som sjuklig blsformad bindning i kroppen innehllande vtska el. gelartad massa dr vtska p det stt som beskrivits tidigare via flyta/-nde leder till vatten. De attribut som fogar samman denna kedja r samma som fr kedjan plasmaflyta/-ndevatten. Ett inte heller s uppenbart vattenframtrdande r rulla. Ordet har hela fem betydelsevarianter i NEO varav nummer 5 frklaras som svnga i sjgng fram och tillbaka kring en lngskeppsaxel om fartyg. I definitionen finns flera lnkar till vatten. Den ena gr via sjgng som NEO definierar som (kraftigare) vgrrelser i hav eller insj dr hav som tidigare visats leder direkt till vatten. En annan vg gr via fartyg. De tv semantiska kedjorna som dessa ord ger upphov till r rullasjgnghavvatten och rulla fartygbtvatten. Attributen i de tv kedjorna benmns Orsak (sjgngen orsakar rullandet), Prototypisk frekomstplats och Material samt Subjekt i aktivitet (fartyget rullar), verordnad kategori och Prototypisk frekomstplats respektive. Vatten br rimligen vara ett prototypiskt begrepp i denna betydelse av rulla, om n inte kategoriellt. Det drp fljande direkta vattenframtrdandet vatten behver knappast kommenteras semantiskt hr.
29

Enligt SAOL (upplaga 12) r pluralformen plasmer; i upplaga 9 ([1950] 1968) frekommer ingen pluralform av ordet.

184 Efter detta frekommer med ett undantag inga nya vattenord i den grafiskt centrala delen av Kvarnsng. De ord som terkommer r de tidigare diskuterade kvarn och skarv. Det nya ordet r kvarnsten, som ymnigt beskrivs som en av de tv tunga, runda, skivformiga, rfflade stenarna i en (ldre) kvarn mellan vilka sden mals snder (NEO). Som tidigare diskuterats i innevarande avsnitt leder kvarn direkt till vatten, attributet mellan kvarnsten och kvarn kan enkelt formuleras som Helhet kvarnstenen r en del av kvarnen. Vatten r som visats ovan inte ngot kategoriellt begrepp i kvarn, och inte i kvarnsten heller. Nedan diskuteras vattenorden i Kvarnsng utifrn ngra antydda och delvis verlappande semantiska domner som de aktualiserar. I ett av de fall nr ett ord kan sgas hra till flera sdana domner diskuteras ordet p samtliga stllen som r aktuella; detta har bedmts utifrn anknytningens frmodade styrka och lexikografiskt frankrade allmngiltighet.

7.3.2 Kretsloppets och frvandlingens vatten

Flera av vattenorden i Kvarnsng avser en rrelse som upprepar sig, eller antyder p ngot annat vis en fortsttning i tid och rum. Detta gller i hg grad det i En Mlna-Elegi s centrala kvarn som oavsett syftning innefattar en cirkelrrelse som finns hos vderkvarnens vingar, vattenkvarnens kvarnhjul och den kvarnsten som alltid finns i en traditionellt byggd kvarn och som dessutom frekommer lexikalt i Kvarnsng. Vattnets roll i detta kretslopp r som diskuterades ovan att mjliggra rrelsen verhuvudtaget; utan det flytande vattnets genomstrmning kan inte kvarnen uppbra sin avsedda funktion, att mala spannml. Vattnet framtrder allts i betydelsens kulisser som en av de grundlggande frutsttningarna fr hela malningsprocessen och kan drigenom frknippas med dels nedbrytning och frstrelse, eftersom exempelvis spannml mals ner till mjl i kvarnen och drvid frlorar sin ursprungliga form, dels omstrukturering och nyskapelse d mjlet kan anvndas till att framstlla olika livsmedel som bidrar till mnniskans fortlevnad. Kvarnsten br ha en starkare koppling till denna omvandlingsprocess n kvarn eftersom det r just p denna plats i kvarnen som spannmlet mals snder. Ocks rulla innefattar en sig upprepande frndring och en cirkularitet i flera av sina betydelsevarianter, ven i den vattenrelaterade variant som diskuteras i 7.2.1. Hr r kanske det cirkulra mnstret inte lika tydligt d ordet i sjsammanhang betyder krnga, stampa och rra sig hftigt; en del andra betydelsevarianter tydliggr dock en rund form p antingen det som rullar eller det som rullas, till exempel kulor, bollar eller kttbullar (NEO: varierande platser i artikeln om rulla). Ordet beskriver dock en rrelse som i stor utstrckning pendlar mellan olika ytterlighetspositioner men

185 dr de varandra avlsande positionerna inte alldeles liknar varandra; p s vis liknar rullandet den tidigare nmnda heliska rrelsen. Mer avlgset finns en komponent av upprepning och samtidigt en fortsttning av en redan befintlig freteelse i skarv, dock inte i den vattenanknutna betydelsen sjfgel utan i den av NEO frst givna definitionen fog. Det r svrt att sga vad betydelselikheten skulle best av i detta fall, men om man fljer NEO och betraktar den vattenrelaterade betydelsen som en variant av den i NEO frst nmnda, och inte som ett semantiskt mer sjlvstndigt ord, r en sdan betydelsefrgning rimlig att anta, ven om den knappast kan vara srskilt stark. Skarv i den fogrelaterade betydelsen beskriver just en sammanfogning av tv enheter som drmed ges fortsatt rumslig utstrckning, en utstrckning som fr utkad dimension av de initiala pluralformerna; samtidigt innefattas emellertid ocks begrepp som avstnd och upphrande.

7.3.3 Tidens och glmskans vatten

De tv orden damm och spindelvv str i ett intressant motsatsfrhllande till varandra i frga om vatten- och vtskefrekomst. Vid en frsta reflektion kan man kanske snarare tycka att de betydelsemssigt liknar varandra eftersom bda uttrycken leder tankarna till ostdade och bortglmda utrymmen, eller som NEO bland annat skriver i ett tillgg om det senare ordets betydelse: ibl. uppfattat som tecken p (el. symbol fr) frfall o.d.. Damm har emellertid att gra med torrhet och frnvaro av fukt, ven om denna frnvaro inte r obligatorisk utan bara prototypisk. Spindelvven dremot r klibbig, som NEO skriver i definitionen, och drmed ocks i viss utstrckning fuktig. Liksom i dammfallet kan man tnka sig ocks torr spindelvv, en kvarlmnad och bortglmd vv, men de prototypiska fuktfrekomstfrhllandena ser olika ut fr de bda. Bde frnvaro och nrvaro av fukt kan drigenom ha att gra med glmska, lder och, i frga om spindelvven, i frlngningen dd. Denna spindelvvens ddsanknytning diskuteras ngot nedan i 7.3.5.

7.3.4 Kroppens, sjukdomens och ddens vatten

I Kvarnsng frekommer ngra ord dr vatten r orienterat mot mnniskokroppen och med olika avstnd aktualiseras som dels en del av en sjukdom, dels en del av det livsndvndiga blodet. Cystan, en onskad och i vrsta fall livshotande komma, innehller som NEO skriver vtska eller gelartad massa dr vtskan sammansttningsmssigt sett delvis utgrs av vatten. Vtskefrekomsten innebr i detta fall ocks cystafrekomst, vilket ger vtskan och vattnet en tydligt negativ framtoning som i ogynnsamma fall

186 kan leda till svra smrtor och rentav dden. Eftersom cystans vtska r instngd i sitt eget sjukdomsrum, finns hr en tnkvrd och delvis parallell till pannans instngda vatten i Bljesng. Men pannans vrmande vatten saknar den sjukdomsorientering som finns hr. Plasma har ett tydlig samband med mnniskokroppen och liv eftersom det utgr den flytande delen av blodet. Ordet kan relateras till bde dd och liv i termer av frnvaro respektive nrvaro, precis som dess holonym blod. Sambandet mellan blod och dd har emellertid nrmast att gra med sr, skador och drmed sammanhngande blodfrlust; nr blodet frsvinner frsvinner ocks livet. Blod br drmed ha en viss slagsida t liv; drifrn via icke-liv till dd. Nrvaro av blod r liv, frnvaro av och brist p blod r dd. P detta vis br ocks plasma oftast i frsta hand leda tankarna till liv. Detta kan emellertid knappast sgas om gast som i betydelsevarianten vlnad (NEO) i hg grad har att gra med dd, ven om ngot slags liv frmodligen innefattas ocks i detta begrepp; en prototypisk vlnad liknar ju i frga om konstitution och rrelse i viss utstrckning en mnniska. Av de tv ordbetydelserna har, med tanke p vad avsnittet handlar om i vrigt, den som inte r vattenrelaterad, vlnad, troligen fretrde i Kvarnsng, men bda lsningarna r rimliga, om n inte i samma utstrckning. Om man tnker sig att ordet i stllet skulle betyda besttningsman p fartyg (NEO) fr texten drigenom en frgning av frflyttning och transport ver vatten och en svag berringspunkt med den vattenresa mot dd och utslocknande men ocks mot terfdelse som gestaltas i terfarten. Bda betydelserna av gast kan slunda p olika vis och med varierande avstnd relateras till dd men det r den med svagast ddsfrankring som har med vatten att gra.

7.3.5 Fngstens avlgsna vatten

Frutom att hyperonymen till en betydelse av skarv, sjfgel, har med jakt och fngst att gra via dennas definition (jaktbar) fgel s innefattar de tv orden docka och garn i en i nmnda ordning vattenrelaterad betydelsevariant respektive homonym rumslig instngning och fngenskap. Textomgivningen srskilt nysta gr det troligt att det inte r de vattenrelaterade betydelserna som frst aktualiseras. Uttrycket en docka garn frsts skerligen oftast som NEO:s tillgg om betydelsenyans om vissa (avlnga) freml [...] garndocka. Men trots denna troliga vattenbefriade syftning rymmer beslktade betydelser av uttrycken olika samband med vatten. Nr det gller docka kan ordet frutom NEO:s frst angivna leksak i form av en mnniskofigur ocks beskriva en fakultativ del av en hamn, med funktionen att hrbrgera fartyg fr konstruktion eller reparation varvid en frutsttning fr detta r temporr frnvaro av vatten. Texten erbjuder tveklst lsaren denna polysemiavhngiga mjlighet till vattenaktualisering. In-

187 stngdheten r desto tydligare i denna betydelse av ordet; fartyget skyddas frn vatten av dockans vggar fr att reparationerna ska kunna utfras. I frga om vattennrvaro och framtidsutsikter knnetecknas dockan allts av torrhet och tillfrsikt eftersom vistelsen dr syftar till antingen frdigstllande eller frbttring, allt fr att uppn ett funktionsdugligt slutresultat. Ocks ett av NEO:s homonymt klassificerade garn har i sin betydelse begrepp som fngenskap och fngst d syftet med ett sdant hopfltat nt r just att fnga fisk och skaldjur i sjar och hav. Hr finns drmed en viss funktionsbaserad slktskap med spindelvven som ocks fngar levande varelser med en oftast sker dd som resultat. Att lsa ordet med den vattenorienterade betydelsen underlttas om man tnker sig att docka inte har betydelsen hamnbassng; det ger ett svrsmlt resultat att tnka sig betydelsen hamnbassng av/med garn eller ngot liknande. De olika garn har vad det gller referenternas utseende strre likhet n de olika betydelserna av docka, vilket br kunna betyda att aktualiseringen av vatten sker med ngot strre sannolikhet hr ven om ordet klassificeras som homonymt av NEO. I motsats till dockans torrlagda rum r garnens prototypiska frekomstplats genomdrnkt av vatten eftersom dess hemvist ofta r relativt stora och bottennra djup. I slutfasen av garnaktiviteten, nr detta garn dragits upp, befinner sig innehllet, de infngade djuren, i motsats till dockans fartyg i torrhet. Men vad fiskarna och skaldjuren, i motsats till de reparerade skeppens frestende sjsttning och pnyttfdelse, har att vnta sig r torka och dd. Samtidigt suggereras ett ingende i kretsloppet av liv och dd eftersom mnniskor vanligen ter upp fngsten. Fiskarnas dd blir p s vis mnniskans liv. Men i frga om bde docka och garn ligger det som nmnts nd avsevrt nrmare till hands att tolka dem som garndocka, en avlng garnvinda som inte r lika omfattande som en hrva eller ett nystan.30 Denna textila tolkning fr std av tv andra semantiskt garninnefattande ord i textomgivningen, nysta och pasmor, mjligen och d mer avlgset ocks av vven i sckvv och spindelvv. Ekot av vattenrelaterad fngenskap klingar drfr inte srskilt ljudligt i just denna passage, men dikotomin positivnegativ framtid finns nd svagt antydd. Spindelvv har en tydligare relation till begrepp som fngenskap och dd, vilket ocks framgr i NEO:s definition dr man bland annat hittar just fnga och byte. Ordet innefattar avlgset, men i motsats till de andra i denna grupp, icke-polysemiskt vatten via ntets fukt och klibbighet som r en frutsttning fr infngandet av bytet, och denna svaga vattenfrekomst har drmed en tydlig orientering mot livets slutskede och mjliga upph-

30

Se Bra Bckers lexikon, SU och NE, uppslagsorden docka och garn.

188 rande. Den vattenbild som framtrder i texten blir dubbelexponerad: vattnet r bytets dd men samtidigt spindelns liv.

7.3.6 Det textlinjra arrangemanget

Kvarnsng inleds med introducerandet av kvarnen, i flera kulturer och tider en symbol fr fruktsamhet och naturens, livets och ddens kretslopp (Biedermann 1991:245f; Cooper 1978:105f). Med tanke p kvarnens funktion, att mala spannml, och detta spannmls fysiska belgenhet, kan man se det som att avsnittet brjar med rumslig instngdhet och en nra frestende eller rentav fullbordad nedbrytning och frstrelse. Men denna frstrelse rymmer samtidigt en omgestaltning och frdling som vetter mot nytt liv i andra former. Det r av denna anledning svrt att avgra kvarnens placering inom dikotomin livdd; den har snarare att gra med bda dessa aspekter, vilket drmed ocks gller fr det vatten som aktualiseras mentalt av ordet. I det fljande skarv ryms som nmndes ovan vatten som frekomstplats i en betydelsevariant av ordet. Textomgivningen, inklusive de gatstenar som syns p vinjetten, gr emellertid att denna betydelse knappast r den som frst framtrder utan snarare den som har med sammankoppling och fogning drmed ocks med tomrum att gra och som drigenom lite kvarnbeslktat leder tankarna till fysisk fortsttning och expansion. Ngot vatten r inte innefattat i denna frestllning. Om man i stllet tnker sig fgelbetydelsen, inklusive den med sjfgeltaxonomier i minnet lite mrkliga sammansttningen gatstensskarv, framstr vattnet nrmast som en orrlig och avlgsen plats dr denna fgel ofta hller till. Ngon srskilt uttalad orientering mot liv eller dd verkar inte finnas hos detta vatten, men skarven anges i NEO hra till kategorin jaktbara fglar, varfr uttrycket frutom vatten ocks kan leda tankarna till infngande och dd.31 De flesta lsare vljer frmodligen i stllet att i frsta hand utlsa betydelsen sammanfogning, som emellertid onekligen fr en visserligen svag men nd uppfattningsbar ton av fgelskarven i och med denna betydelsevariant. Knnetecknande fr ocks fortsttningen av Kvarnsng r att tydliga vattenord lyser med sin frnvaro. Vatten aktualiseras i stllet avlgset eller polysemt dr ngra exempel p sdana vattenframtrdanden r damm, docka, gast, cysta och garn. I detta avseende liknar texten den tidigare diskuterade 1809; skillnaden mot den kompakta luftfrnvaron i mitten av det avsnittet r att det hr faktiskt frekommer glimtar av vatten, ven om de i varierande grad kan vara svra att urskilja.

31

En sdan lsning ger ett intressant bidrag till den tydliga fgelmotivik och -symbolik som flera av En Mlna-Elegis kommentatorer, bland annat Berf, har noterat.

189 Ett tydligt brott mot denna svaga vattentendens kommer dock i och med det direkt framstllda vattnet i sekvensen Vattnet r hinnan / kvarnsten r karln / mlden r flarn / Rulla med vatten / stna med kvarn. Hr framtrder indirekt det vatten som driver kvarnen och kvarnstenen, sjgngens bljande och krngande vatten, men ocks det rena, klara och p flera vis egenskapslsa vattnet som fr sin frgning av omgivningen. Hr avtecknar sig ocks en tankevckande cirkulr rrelse som skisserar tminstone tv bilder antingen har vattnet formen av ett klot som rullar eller rullas eller s rr sig ngon rullande samtidigt som denne p ngot vis har vatten fstat vid sig. Men det rena vatten saknar allts i sig dessa egenskaper; det r bde lexikalt och encyklopediskt transparent. I denna sin rena och transparenta form r vattnet tydligt nrvarande och lnar sig till bde skydd och hinder. Samtidigt verkar vattnet kunna ventyra hela det fysiska rummet genom den potentiellt hotfulla sjgng som innefattas i rullandet. Detta gr att vattnet framtrder som oplitligt och samtidigt i hg grad egenskapslst; det kan skydda livet frn dden, men ocks orsaka dd. Som i flera tidigare analyserade avsnitt kan detta slut frsts linjrt som frihetens och livets seger ver dden, ngot som emellertid kompliceras av att kvarnen inte entydigt kan fras till ddsaspekten utan snarare till kretsloppet av liv, dd och nytt liv. Slutet kan ocks lsas som en cirkulr rrelse, som ett tervndande till kvarnen och att skarvens relativt fria flykt drmed bara r en skenbar frihet. Skarven vnder sig lexikalt bort frn vattnet i suggererandet av sammanlnkning av entiteter och aktualiserar drigenom ocks tomrummet mellan dessa. Drigenom bde inleds och avslutas Kvarnsng med kvarnens och skarvens antydningar om upprepning och fortlevnad och, via fgelbetydelsen av skarv, avlgset ocks om jakt, en bde textlinjr och semantisk inramning av avsnittet. Om man tnker sig denna bde cirkulra och pendlande rrelse som att varje terkomst till kvarnen bara delvis r identisk med de fregende beskriver rrelsen ocks hr en helix. Liksom tidigare r texten undanglidande p denna punkt och lmnar inget tydligt besked till lsaren.

7.3.7 Livets, ddens och mellanrummets kvarn

Den ende forskare som gr ngon form av nrlsning av Kvarnsng r Berf, som diskuterar delar av avsnittet frmst inom ramen fr temat liv och dd. Han nrmar sig stycket genom det stenbarn, det dda men inte utdrivna fostret eller barnet, som frekommer ocks tidigare i En Mlna-Elegi och d avslutar det delvis analyserade minnesavsnittet (1995:135). Dr sammankopplas stenbarnet med tid men ocks med liv och dd: Tiden / jag har den i mig / jag br den i mig som ett stenbarn / frdig och ofdd. ven Thygesen uppmrksammar motivet med stenbarnet i Kvarnsng och sger att detta

190 kan clearly be associated with the [...] contradictory aspects of time (1985:23). Hr menar Berf, i viss motsats till Sjberg, att de inledande Bellmanfigurerna bidrar till textens komplicerade tidstematik eftersom de vcker frestllningar om just Bellmans tid, 1700-talet (1995:137). Den i detta avsnitt s centrala kvarnen, diese altertmliche, sich immer im Kreis drehende Maschine blir enligt Berf hos Ekelf en symbol fr vrlden och dess cyklicitet. Berf menar sjlv, med hnvisning till Espmarks recension i BLM 1960, att kvarnen symboliserar determinism (1995:137; se ocks Espmark 1960:775). Denna instllning finns ocks hos PrintzPhlson som dock aprop determinism samtidigt lite motsgelsefullt skriver: Abort- och preventivmedel spelar en mycket viktig roll i dikten: det r [...] en sorts tilltro till bde universums och mnniskans frmga att vlja sina mjligheter [...] (1958:135.) Inne i kvarnen, skriver Berf, befinner sig die beiden Pole ungeborenen, ungelebten Lebens och kvarnstenarnas malande men ocks gnidande rrelse blir fr Berf liksom hos PrintzPhlson en symbol fr fortplantning och liv (1995:137). Det erotiska mte som med detta synstt drigenom gestaltas i texten r dock frgat av tvng, skriver Berf, eftersom i detta mte das Mdchen in einer offensichtlich durch Gewalt herbeigefhrten Vereinigung mit einer Gestalt befindet, die der Tod zu sein scheint (1995:137). Mtet i kvarnen blir allts ett mte mellan liv och dd, gestaltat av ngot slags antytt sexuellt mte (se ven Espmark 1960:775). Berf uppmrksammar ocks att texten samtidigt intressant nog i den text som p bda sidor flankerar huvudtexten och allts lper parallellt med den innehller en del anspelningar p fosterfrdrivning genom omnmnandet av alant och kolokvint (kolokvint r dock som nmndes ovan ett laxermedel). Texten gestaltar drmed att Zeugung, Abtreibung und Tod fallen in einem gewaltttigen Augenblick zusammen (1995:138). Berf nmner att man kan ana ett elementmte i avsnittets sista rader Vattnet r hinnan / kvarnsten r karln / mlden r flarn, varvid vattnet kan frsts som en weiblichen Prinzip, varmed han br mena liv, medan dden dremot frknippas med sten, elementet jord (1995:138f). Men i kvarnen sammanfaller i slutndan liv och dd i en rundgng utan slut:
An dieser Stelle vertritt das Weibliche also auch das Leben, setzt das Leben ein, das in der letzten Zeile aus der Begegnung von Leben und Tod resultierende Gemahlene, ein Zersetzungsprodukt, das gleichzeitig als Rohstoff fr Nahrung lebenserhaltend ist. (1995:139)

Denna slutsats mste innebra att mtet mellan kvinnanvattnet och mannenddenkvarnstenen resulterar i motsatsernas frening och kanske ocks upphvande. Resultatet av detta r mlden, ngot som med det frflutna som perspektiv r frstrt och snderdelat, allts dtt, men som samtidigt pekar framt, mot nytt liv.

191 Berf citerar eller diskuterar inte de avslutande raderna i Kvarnsng, dr vattenrullandet, kvarnstnandet och skarven ingr, och drfr kastar hans synpunkter p avsnittet inte ngot heltckande sken ver hur avsnittet i sin helhet kan tolkas i frga om livets dominans ver dden. Den slutsats Berfs nrlsning utmynnar i r nrmast att liv och dd r invvda i varandra i en evig vxelverkan, att de r varandras frutsttningar i en ondlig kedja som har stora likheter med kvarnens kretslopp. Frgan r vilken roll just vattnet spelar i gestaltandet av detta kretslopp och den sammanfltning av liv och dd som Berf ser i texten. Det r uppenbart att Kvarnsng i mycket, och ofta utan vattenanknytning, handlar om jagande och fasttagande och olika sjukdoms- och ddsrelaterade freteelser som fosterfrdrivning, laxermedel, cystor och blod. Men en del av de fngst- och ddsrelaterade orden har som visats ovan p olika och mer eller mindre avlgsna vis med vatten att gra vattnet ingr allts som gestaltande komponent i textens tematik och vattnet i sina olika manifestationer och funktioner framtrder drvidlag som bde dds- och livsorienterat. I dessa svaga vattenframtrdanden har vattenorden ofta att gra med instngdhet och fngenskap, med tidens gng och frfall, drmed ocks med dd; den klistriga och hotande spindelvven, glmskans och lderns damm, fngenskapens garn. Med en avlgsen betydelse av docka i minnet kan denna fngenskap emellertid i just detta fall frsts positivt i frga om framtidsutsikter, det vill sga fortsatt eller nytt liv. Berf menar i viss motsats till detta att vattnet skall ses som en weiblichen Prinzip, allts som livet, medan jorden i skepnad av kvarnstenarna i stllet fr symbolisera dden. Hela kvarnen med dess rinnande vatten, som frutom att sjlv innefatta kretsloppsrrelsen, bde inleder och avslutar avsnittet, framstr i detta sammanhang som en livets och ddens frvandlingsplats, en transitstation man anlnder till efter dden. Kvarnens kretsloppsrrelse och den frdlingsprocedur som ryms dr mjliggr att se den som en plats mellan dd och terfdelse, ett stlle dr man vistas en tid innan man reser vidare mot nsta liv. Denna mrkliga plats, dr de aborterade fostrens vlnader, de ofullgngna mjligheternas mylingar, vistas tillsammans med det nyfdda spdbarnet, befolkas av allehanda figurer och freteelser med olika typer av anknytning till liv, fngenskap och instngdhet, tvng, smuts, tid och dd. Texten antyder ett mte med dden, ett mte dr den klibbiga spindelvven fr in vattnet i texten: Karln av sckvv / karln av damm / karln av spindelvv / bak och fram. Att karln av sckvv r en symbol fr dden r inte alls lngskt; mer oklart r hur Berf fr in das Mdchen i den befintliga texten (1995:137). Det vld och det tvng som Berf hnvisar till innefattar snarare en maskulin varelse: Har dun? / Jag harn / Ta fatten. Frlossning och abortering gestaltas tydligt i texten, liksom jakt och fngst, men den enda vgen till den Geschlechtsakt som Berf lser in i texten gr egentligen via kvarnstenarnas rrelse och friktion

192 (1995:137). Detta antydda mte leder i alla fall till en anatomisk konstruktion, eller mjligen dekonstruktion, dr vad som ltt kan frsts som blodplasma, allts delar av blod och drmed en skugga av det livsorienterade vattnet, nystas upp i pasmor. Texten r undanglidande p denna punkt, och pekar tydligt bde mot livets brjan och dess slut: Krysta din cysta / med spasmer i kvarn / dr du skar nern, vilket (bland annat) kan lsas som att fostret mste drivas fram, men att detta foster och dess boplats samtidigt ekar av ngot sjukligt och presumtivt ddsbringande. Texten antyder ocks att kvarnen tidigare bevittnat ett liknande, fr den ddsdrabbade ofrivilligt, utslckande av liv. Kvarnen, spasmernas plats dr du skar nern, framstr hr som en symbol fr livmodern. Kvarnsng lmnar inga skra besked om huruvida livet slipper ut frn kvarnens malande stenar, inte heller om vad detta liv i s fall skulle ha fr vrde eller i vad mn det r predestinerat och frdigprglat redan i kvarnen, eller livmodern. Slutet av avsnittet beskriver, med stark nrvaro av kvarnens eviga malningsprocess, hur det bde skyddande och hindrande vattnet finns i rummet, liksom dden kvarnsten r karln, en terkomst av Karln av sckvv [...] damm [...] spindelvv. Detta kan lsas som en envig mellan vattnets liv och ddens samtidiga torrhet och klistrighet, frenade i ldern och frfallet, en dd som visar sig vara identisk med kvarnstenen och nedmalandet; det heter ju att Vattnet r hinnan, allts ngot som bde skyddar och hindrar ven om det r oklart (mot) vad. Livets oklara status uttrycks ocks genom att mlden, allts det hopsamlade och i kvarnen instngda spannmlet som r hela omstpningens stoff, sgs vara flarn, som hr tycks betyda fnas eller skrp ven om betydelsen (flytande) tunt barkstycke inte r otnkbar (SAOB: flarn). Denna bde frlossnings- och avlivningsprglade scen Rulla med vatten / stna med kvarn avslutar Kvarnsng, som klingar ut i en gtfull antydan om en ytterligare jakt med pfljande infngande och en fortsttning utan angiven grns, skarv mot skarv. Skarvarna binder liksom kvarnens obevekligt snurrande malningsprocess samman existenserna i en bde linjr och ndls kedja, som i likhet med den hetsiga jakt Kvarnsng skildrar stndigt upprepar sig. Detta vandringsmotiv etableras i texten ocks av de inledande gatstensskarvarna, som barnet eller barnen uppmanas att aldrig trampa p. Vad man vergripande kan sga om vattenmotivet i Kvarnsng r att det inte alltid framtrder alldeles tydligt utan tvrtom i avsevrd del bara suggereras, ngot som blir uppenbart vid en jmfrelse med till exempel Bljesng och terfarten. Det frekommer dock en del semantiskt mer vattenoberoende evidens i form av lexikografiskt nnu avlgsnare vattenord som bidrar till att etablera vattenmotivet starkare i avsnittet. Dessa ord fngas allts inte med vidareslagningsmetoden, men spelar nog nd viss roll vid tolkningen av en del polysema vattenuttryck. Ett sdant ord r katt, som betecknar ett ldre tiders straffredskap, ett slags knutpiska, som anvndes un-

193 der 1600- och 1700-talet inom flottan och marinen, drigenom en kort parallell till den tydligt gestaltade historiska skeppsmiljn i bland annat 1786 (se kapitel 7).32 Ocks spenabarn och kolokvint ekar p olika vis av vtska: i det ena fallet modersmjlk, i det andra syftet med och resultatet av detta ldre tiders laxermedel.33 Det ibland ganska otydliga men nd bakomliggande vattnet fr i flera av de diskuterade fallen en svag framtoning just drfr att vatten ofta ryms i en betydelsevariant eller en homonym som textomgivningen inte primrt aktualiserar, men som heller inte r otnkbar. Ocks majoriteten av de vattenord dr vatten kan antas vara primrt aktualiserat dljer vattnet innanfr drkter som kvarn och rulla; det enda riktigt tydliga vattenframtrdandet r vatten sjlvt. Bde kvarn och rulla leder visserligen direkt till vatten, men vatten r inget kategoriellt begrepp i ngot av fallen, inte i ngot annat av vattenuttrycken heller. Samtidigt gr det inte att tolka den relativa frnvaron av vatten som att texten i huvudsak gestaltar dd. Som visats ovan har vattenorden att gra med bde liv och dd.

32 33

Se till exempel Bra Bckers lexikon, uppslagsordet katt. Se till exempel Bra Bckers lexikon, uppslagsordet kolokvint.

August Strindberg Alln (1903) Olja 94x53 Thielska Galleriet, Stockholm

8 Jord

Ordet jord definieras av NEO som 1 ls, finfrdelad massa av organiskt och oorganiskt material som bildats ovanp den fasta berggrunden p land; ndvndig fr vxters liv med betydelsenyanserna a) spec. med tanke p odlingsbarhet e.d. och b) spec. v. med tanke p funktionen av vilorum fr de dda. Men ordets betydelse frklaras ocks som: 2 landomrde med (huvudsakligen) jordbruksmark dr betydelsenyanstillgget lyder utvidgat mark(yta). Slutligen beskrivs en lite mer avlgsen betydelse, tminstone i frga om referentens utseende, 3 den planet som mnniskan lever p betraktad huvudsakligen ur biol. och geogr. synvinkel hr finns ett betydelsenyanstilllgg ofta med tanke p livet p jorden och dess betingelser. Av dessa tre betydelser verkar 1 och 2 ha den strsta likheten i frga om till exempel referenternas form och konsistens. Ett tnkbart argument fr den polysemiska tolkning av betydelserna som NEO gr, frutom att orden bjs likadant i numerus och species, r att orden kan bilda ett slags meronomi dr vxternas jord r en del av landomrdets jord, som i sin tur r en del av planeten jorden; 13 tecknar en expansion eftersom hr finns en tydlig kning av den rumsliga utbredningen dr 1 har den minsta utbredningen och 3 den strsta. De olika betydelserna har gemensamt att de betecknar olika typer av frekomstplatser fr vxtlighet och liv: vilda blommors och vxters liv, odlade vxters liv och mnniskors liv; den materia man reser sig ver, str p och vxer i. I termer av attribut kan de tre betydelsevarianterna alla utrustas med attributet Funktion som i samtliga fall kan ha vrdet vxtplats. En intressant parallell r att sanskritordet bhmi s tidigt som p 800-talet f. Kr. p samma vis betecknar bde vrld/jord, fast mark och mylla. Vad man kanske kan kalla den internationella polysemin r allts av gammalt datum, vilket kan hnga ihop med att just dessa freteelser r sig ganska lika i olika tider och rum och att relationen dem emellan ocks r sig lik.34 De ord som representerar den semantiska ramen eller ngon av de semantiska ramarna kring jord beskriver olika slags jordrelaterade freteelser som trd och andra vxter samt dessas delar (lv, alm, pil, blad, vass, bark, gren, ros), typer av landomrden (ker, backe, strand, land), stenar (sten, klippa, kullersten) eller andra slags jordrelaterade freteelser (sporer,
Sanskritroten bh innefattar frutom jord, land, mark ocks existera, vara vid liv; leva. Roten genererar mnga semantiskt nrstende uttryck som bhuvana (varelse, existens), bhman (trakt, omrde, territorium = dr man/ngot lever/existerar). Se till exempel MacDonell ([1954] 1979:207ff); Monier-Williams ([1899] 1984:700ff).
34

196 klot, gdsel, kalebass, prassel). Ord som betecknar aktiviteter, egenskaper eller tillstnd som har ngon semantisk koppling till jord r inte s frekventa i En Mlna-Elegi, men ngra exempel utver det nyss nmnda prassel r springa, rissla, skrda och grn. Vissa ord som aktualiserar den semantiska ramen kring luft har dessutom att gra med jord eftersom jord nmns i definitionen av luft. Exempel p sdana ord r vg, kall och stelna. Av skl som redogrs fr i 4.1.4 innebr detta att orden inte frtecknas ocks som jordord. Jorden i En Mlna-Elegi ofta framstlld i stenskepnad frknippas inte minst i elementsammanhang vanligen med trghet, stillastende och dd, s ocks av Berf som p flera stllen med varierande textfrankring nmner detta element. Stenen frs in i texten inte bara av olika ord som beskriver detta begrepp utan ocks av de vinjetter som r hmtade frn antika gravinskriptioner och p s vis har att gra med sten; Berf nmner att detta element hos Ekelf r frbundet med dd (1995:58f). Det framgr senare i Berfs text att han med detta avser ocks vriga dikter av Ekelf (1995: 153ff). Sambandet mellan vinjetter och sten jord skulle drmed ocks kunna glla andra bilder n dem som r hmtade frn gravinskriptioner, till exempel texten frn vggarna i ett rum i den pompejanska Mysterievillan och stenarna kring den antika kvarn- eller olivpressbilden som inleder Kvarnsng (En Mlna-Elegi: 29, 37). Den sten som aktualiseras av vinjetterna gestaltar emellertid ocks tidstemat (Berf 1995:95). Berf menar att hr innefattas en Metamorphose durch den Stein och att denna frvandlingsorientering r central fr stenen (som av Berf identifieras som elementet jord; 1995:58) samt kommer att dominera mot slutet av En Mlna-Elegi i och med den fossilerade urtidsfgeln Archaeopteryx, som terfinns p en vinjett i slutet av dikten. Sten r stillastende och dd, men samtidigt konservering och fortlevnad, verkar Berf mena. De tidigare diskuterade elementen kan enligt buddhistisk och mycken annan fornindisk filosofisk tradition sammankopplas med olika sinnen: luft med hrsel och knsel, eld med hrsel, knsel och syn samt vatten med hrsel, knsel, syn och smak; elementet jord kan dessutom percipieras med luktsinnet och anses drfr i dessa traditioner vara det grvsta mest komplexa att uppfatta av elementen (von Glasenapp 1980:102; Saraswati 1992:45ff).

8.1 Han brjar frvandlas

Avsnittet med marginalrubriken Han brjar frvandlas inleds med en upprepning av det kiastiska vattenarrangemanget frn Bljesng. Positionellt r avsnittet placerat mellan terfarten och skiljs frn Parkscenen av endast ett avsnitt, Gammal aktr. Sjberg ger inte detta avsnitt ngon egen rubrik utan

197 inkluderar det i The Return Journey, allts terfarten. Redan marginalrubriken Han brjar frvandlas ger en signal om en kommande frvandling, och sett i ett strre perspektiv frebdar stycket den metamorfos som alltmer tycks ga rum av inledningens figur p Mlna bryggas bnk och som utmynnar i den psykologiskt minst sagt lst sammansatta karaktr som terfinns i Parkscenen. I avsnittets brjan terskapas Mlnarummet frn Bljesng, eller tminstone medger texten en sdan lsning i och med att vindens sus och vgornas stnk nu tervnder. Texten, som drigenom inombords pekar bakt, terges i faksimil som text 4 i Bilaga.

8.1.1 Semantiska tendenser i Han brjar frvandlas

I inledningen av avsnittet har stnk en avlgsen formrelaterad frbindelse med jord i NEO:s betydelse 3 planet. Ordet frknippas givetvis i frsta hand med vatten, men i definitionen av ordet finns beskrivningen droppe som i sin tur har klotformig i definitionen (se 7.1). Detta ords nrmaste anfrvant i NEO r frleden klot, som NEO beskriver som helt runt tredimensionellt freml med ett tillgg om betydelsenyans a) spec. om jorden, en lexikografisk karta som till resultat fr den semantiska kedjan stnkdroppeklotjord. Fr det frsta attributet i denna kedja hnvisas till 7.1; mellan droppe och klot kan det formuleras Form och mellan klot och jord Identitet. Jord r givetvis inget kategoriellt begrepp i klot, men mjligen prototypiskt d planeten Tellus rimligen i vra dagar framstr som ett av de ldsta och fr mnniskan mest centrala kloten. Avstndet mellan stnk och jord r frsts nnu lngre.35 Efter ett relativt lngt parti dr jordanknytning saknas tervnder jorden till texten i och med gulna som i NEO definieras bli gul srsk. om blad p vxt el. papper med betydelsenyanstillgget om trd f gula blad. I denna definition nmns inte jord men bde blad, ((vanligen) skivliknande grn vxtdel som utgr frn stam eller gren), och trd, (hg vxt med grov, frvedad stam; bda definitionerna ur NEO), leder vidare mot jord via stam som NEO beskriver som huvuddel av en vxt som br (grenar och) blad vanl. ovan jord. Detta ger den semantiska kedjan gulnatrd/blad stamjord dr attributen med brjan mellan gulna och blad kan formuleras Subjekt/pverkad i process och drefter (Helhet till) prototypisk frekomstplats, det vill sga bladen har inte stammen som funktionell domn utan grenen som i sin tur har stammen som funktionell domn (jfr Cruse 1986:157ff). Detta pverkar ocks attributformuleringen mellan gulna och
35

Sambandet mellan droppar och jordklotet fick en tnkvrd belysning i skrivande dag (2004-03-07) av en reklamaffisch p en Stockholmsgata om den d pgende utstllningen Daggdroppen och kosmos, Harry Martinsons vrld p Nobelmuseet i Stockholm.

198 trd som p ett likande vis fr attributet (Helhet till) subjekt i aktivitet. Mellan stam och jord r attributet det med Prototypisk frekomstplats beslktade Vxtplats. Allt detta innebr att jord inte kan vara ngot kategoriellt begrepp i gulna. Blad, med nyss nmnda NEO-definition, har en nstan identisk men ngot kortare vg till jord dr den semantiska kedjan blir blad stamjord. Attributen i denna semantiska kedja formuleras i stycket ovan. Inte heller hr r jord ett kategoriellt begrepp. Almen, platsen fr den stelnade tiden, r ocks relaterad till jord. Definitionen i NEO av alm lyder ett hgvxande trd med mrkgrna, strva, grovt sgade blad ofta planterat i parker. Ordet har samma vg till jord som gulna dr man kan g via antingen trd eller blad och d f ngon av de semantiska kedjorna almtrdstamjord eller almbladstamjord. Fr attributen inom de tv kedjorna se ovan i innevarande avsnitt. Alm uppvisar samma egenskaper som de tidigare diskuterade orden ocks i frga om jord som kategoriellt begrepp. Hr kan man formulera ett attribut direkt mellan alm och jord, nmligen Vxtplats. Efterleden i sammansttningen fuktsvart har en avlgsen frbindelse med jord. Frgordet definieras ganska omfattande i NEO (se ocks 5.2), och initialt heter det som har frg som liknar sot vilket leder till definitionen av sot dr det bland annat str att lsa rest efter frbrnning i form av finfrdelat kolstoft (NEO). Hr nmns kol, som ocks har en omfngsrik definition dr en betydelsevariant (2) frklaras som (svart) brnnbart material som har avlagrats i berggrunden (NEO). Berggrund leder sedan slutligen till jord: fast stengrund under de lsa jordlagren eftersom jordlager inte str upptaget i NEO. Encyklopediskt r avstndet mellan jord och svrta kanske inte srskilt lngt och inte heller semantiskt; svart kan ju fungera som vrde direkt till jordattributet Frg. NEO-lexikografiskt blir den maximalt lnga semantiska kedjan emellertid svartsotkolberggrundjord. Attributen inom denna lnga kedja formuleras med brjan mellan svart och sot som Objekt, Material/Ursprung, Naturlig frekomstplats och Ovanfr. Jord r drmed inget kategoriellt begrepp i svart. Gren, som NEO definierar som (grov) utvxt frn trdstam vanl. frsedd med kvistar och blad el. barr hnger ihop med jord p samma helhets- och frekomstplatsrelaterade vis som blad och saknar liksom detta jord som kategoriellt begrepp. Den semantiska kedjan r grenstamjord med samma attribut som nmnts tidigare i detta avsnitt. Det sista lexikografiskt frankrade jordordet i avsnittet r syrtut, vilket illustrerar tillbakaslagningsmetodens egenhet att en hel del perifera eller i den aktuella textomgivningen sannolikt inte elementaktualiserande ord kommer med, liksom vissa uppenbart elementfrankrade ord inte frtecknas. Tidigare exempel p detta r spira och docka medan ett exempel p ett vattenrelaterat ord dr tillbakaslagningarnas antal inte rckte r klunka. Syrtut definieras av NEO som en tsittande rock med lnga skrt modern srsk. under 1800-

199
talet; v. anv. som uniformsplagg men har ocks en annan betydelse: bords-

stll med glasbehllare fr kryddor, olja, vinger och ttika. Betydelsen bordsstll frefaller inte srskilt vanlig en versiktlig titt i Sprkbankens presskonkordanser Press 65, 76, 97, 98 samt Svenska Dagbladet 2000 ger inte en enda trff fr syrtut verhuvudtaget medan det i ldre svenska romaner blir fyra trffar i exempelvis Den allvarsamma leken och Karolinerna och d i samtliga fall med betydelsen rock. SAOB uppger ett ftal belgg fr denna specialbetydelse, bland annat i en bouppteckning frn Vxj daterad 1794 samt i Resa mellan Sdra och Norra Amerika av en viss Carl Gosselman (1833). Man torde drfr kunna anta att det r f lsare som gr denna association med nuvarande textomgivning. I den Bellmanalluderande texten heter det Clotho ren ur syrtuten / Stolta stad vilket leder tankarna till den rock-syrtut som Fredman br i Bellmans intertext och som Clotho (den som spinner), en av de tre desgudinnorna i antik mytologi, tagit en knapp ur (Sjberg 1973:66). I Bellmans epistel 82 sgs det nmligen att Clotho ren ur Surtouten / Afklipt en knapp (en del av episteln citeras nedan i 8.1.3) och med denna kunskap blir betydelsen bordsstll nnu mer avlgsen. Men det r den betydelsen som p lite krokiga vgar s smningom leder till jord, via ett betydelsenyanstillgg i definitionen av olja, om petroleum el. likn. mne bildat av mineraler (NEO) dr mineral drefter via definitionen mne som utgr bestndsdel i den fasta jordskorpan (NEO) slutligen leder till jord via definitionen av jordskorpa: jordens fasta ytterhlje (NEO). Attributen i kedjan syrtutoljamineral jordskorpajord kan formuleras Innehll, Ursprung, Naturlig frekomstplats och Helhet. Jord r givetvis inget kategoriellt begrepp i ngon av de bda syrtut-betydelserna.

8.1.2 Frn den stora jorden till markens mindre jord

Avsnittet Han brjar frvandlas snderfaller i jordavseende i tv eller mjligen tre delar. Den frsta delen prglas i frga om jordelementets textframtrdanden av en trefaldig frekomst av det endast svagt jordaktualiserande stnk. Vgen mellan stnkets droppe och jorden gr hr frst via klotets runda form och planeten jorden ven om jord s lngt kommet rimligen ocks aktualiseras i de andra betydelserna. Ordets vattenanknytning r givetvis avsevrt tydligare n den till jord, men det lexikografiska sambandet kan inte frnekas, inte heller den med detta sammanhngande encyklopediska likheten i form mellan stnket och planeten jorden. Drefter saknas jordord helt, nda tills de gulnade bladen omtalas som en beskrivning av hur tiden skenar. Knnetecknande fr jordorden (frutom det perifera syrtut) i denna sista del av avsnittet r att de alla gulna, blad, alm, svart och gren frmst har att gra med jorden som vxtplats, allts

200 med NEO:s frstnmnda betydelse ls, finfrdelad massa av organiskt och oorganiskt material som bildats ovanp den fasta berggrunden p land; ndvndig fr vxters liv, mjligen ocks med NEO:s betydelse 2, landomrde men dremot knappast med betydelse 3 planet, vrld. Den passage i definitionen av stam som relaterar orden ovan (utom svart) till jord formuleras ju ovan jord och en lsning att trdets stam befinner sig ovanfr planeten jorden blir mrklig; det r uppenbart att jord hr syftar p myllans eller landomrdets jord. Planeten jorden betraktad som himlakropp och boplats fr miljarder mnniskor, har som nmnts tidigare avsevrt strre rumslig utbredning n vxternas jord; denna andra jord innefattas i planeten. Det finns inget som utesluter att polysemer i vissa fall skulle kunna bilda meronomier och om man antar att s kan ske blir jord mylla en meronym till bde holonymen jord i betydelsen markomrde och jord i betydelsen planet (som i sin tur r en holonym ocks till betydelse 2) medan det motsatta meronymiska frhllandet inte freligger (jfr Cruse 1986:157ff). Jorden som planet vcker ocks tankar om rymd och stora avstnd, om jorden betraktad ur ett makroperspektiv som en av mnga himlakroppar dr mnga lnder, folkslag, sprk osv finns. Den mer konkret odlingsbara jord dr trd och blommor vxer frknippas lttare med ett mikrokosmos som i motsats till tminstone planetjorden r gripbart med handen, som innefattar saker som rtter, sdd och enskilda vxters blomning. Bda eller alla tre jordarna har emellertid att gra med cyklicitet, kretslopp eller helicitet: planeten roterar kring solen under ofrsteligt lng tid, och vxternas jord bevittnar liksom mnniskorna p markens jord dygns- och rstidscyklernas mnster av uppkomst, frgngelse och nytt liv. I och med jordordens linjra arrangemang inom avsnittet tecknas en rrelse frn den antydda runda, vldiga planeten jorden in mot denna planets yta och till omrdet under markens yta, dr trd och vxter r rotade. Det r denna fr mnniskan verblickbara jord som fr det sista ordet i avsnittet, ocks om man vill beakta Clothos syrtut.

8.1.3 Ddens frstelning, de fallande lven och det kvarvarande livets vervintring
Planeten jorden, som framtrder svagt i avsnittets inledning, befinner sig oavltligt i rrelse medan markens jord dremot knnetecknas av trghet och vila. Men den kretsande rrelsen tonar bort en del i och med att den semantiska innefattningen av himlakropp frsvagas nr rrelsen gr mot jord i betydelsen mylla. Markens svarta massa r snarare orienterad mot stillhet och vila, mot en stelnad och trg form som leder tankarna till dd, frmultnelse och de avlidnas vilorum. Glidningen frn rrelse och liv mot mrk och kompakt dd framtrder tydligt i texten, kanske frmst genom ver-

201 gngen frn inledningens starkt rrelseorienterade luft- och vattenord till jordord dr stnk bildar en elementvergng eftersom det innefattar bde vatten och jord, rrelse och vila. Men frndringen r sknjbar ocks hos jordordens semantiska egenskaper med den initiala och vatteninnefattande klotassociationen, som ekar av en roterande rrelse, och fortsttningens mera stilla svarta mylla. Ddens och vilans jord r emellertid ocks vxternas och rtternas jord, dr nedfallna lvs gamla och slocknade liv blandas med livgivande sporer och blir till nytt liv. Denna dubbla hemvist inom dikotomin livdd, eller kanske snarare trikotomin livddliv, r knnetecknande fr jordorden i den senare delen av avsnittet; samtidigt som den svarta och tunga jorden nrmar sig mter man ocks aningar om nytt liv. Ett exempel p detta r gulna, som beskriver den process av avtagande och frsvinnande liv som trdens blad genomgr varje hst. Men ordet innefattar dessutom ett eko av eld; den gula frgen r bde varm och en av de protoeller rentav arketypiska eldfrgerna, och r dessutom solens frg. I lvens frgfrndring finns drmed en svag ton av vrme och ljus, kanske ocks av en frgngen men samtidigt terkommande sommar och liv, ngot som r en semantisk parallell till hela avlvningsprocessens livsorientering. De gulnade bladen ekar drmed av bde helisk rrelse, vxtlighet och frndring, av olika slags liv, trots att detta nya liv framtrder i ddsfasen av cykeln: de gulnade lven, almarnas svarta och avlvade grenar. I denna rrelse mot vinter, mrker och dd finns de sporer som senare ska bilda nytt liv; lvfllningen r i sjlva verket en frutsttning fr detta nya liv, som alltid, r efter r, verlever den mrka och kalla tiden.

8.1.4 Nuets frvandlingar, dd och framtidens liv

Att avsnittet handlar om ngot form av metamorfos ger redan beteckningen Han brjar frvandlas en franing om. Textpartiet utgr i sjlva verket en del av det strre frvandlingsmotiv som sls an redan i diktens frsta rader och som kanske nr en gestaltningsmssig hjdpunkt i den teaterinspirerade Parkscenen med dess replikvxlingar om minne, roller, identitet och frvandlingar (se ocks Ek 1971:209). Denna frvandling verkar glla bde tid och person; det heter ju till exempel Blivande nu frfluten / tid som skenar / ratal i minuten och Densamme eller en annan / jag eller inte jag?. Landgren skriver med anknytning till avsnittet i frga s:
Det frflutna blir s nrvarande i nuet och ven ur denna synpunkt kan tiden frefalla ha stannat; men p samma gng upplever han [protagonisten i En MlnaElegi, min anm.] denna konfrontation med det frgngna som en svindlande flykt tillbaka genom ren och r, slutligen, ocks medveten om tidens dynamiska rrelse, dess kontinuerliga, oavbrutna vxling frn framtid via nu till frflutet [] Med tidsupplevelsens komplexitet korresponderar en oskerhet i sjlva identitetsknslan [] Detta samband tillhr diktens grundkonception. (1971:168)

202 Avsnittet beskriver rtt tydligt en vg frn initial dynamisk rrelse till frstelning, frn vatten och luft till jord, dr kylan och fukten tervnder till texten efter den sjunkande solen och sommarekot i terfarten. Man kan allts se en ganska tydlig linje mot kyla, trghet och dd, ngot som ocks kan utlsas av att tiden stannat och stelnat, en antydan om frusenhet och vinter. Men jordordens arrangemang visar att frstelningen och vilan bara r temporr och ocks innefattar framtida liv, via trdens och vxternas kretslopp av fallande lvvervintrandenytt liv. I frga om rummet kan rrelsen frn den stora jorden mot den lilla sgas teckna om inte en frvandling s tminstone en frndring och ngot slags tervndande, en resa mot allt mindre rum, frn den klotformade jordens vldiga yta och ndlshet till sporerna och vxterna i jorden. Intressant nog symboliseras denna ytmssigt vldiga och innehllsligt mngfacetterade jord, som rymmer mnga olika livsformer, av stnkets minimala och runda droppe; det stora rummet instngt i det lilla, en ytterligheternas frening innefattad i den runda vattendroppen, som dessutom kan frsts som iterativ. Texten gestaltar p s vis ett initialt vxelspel av ett kanske ondligt antal olika makro- och mikrorum, och ger visst std fr att frst det som att En Mlna-Elegis protagonist, jaget som sitter p Mlna bryggas bnk och skriver p ett blad av det frgngna, lite senare i detta avsnitt tervnder till den lilla jordens Mlna och den omkringliggande parken. Melberg skriver om en sdan rrelse som han kallar en tredelning, som liknar resans hemmabortahemma, hr dock som en vandring i tid och medvetande men han menar med detta hela En Mlna-Elegis disposition dr samtliga inledande avsnitt inom denna trikotomi (inklusive Han brjar frvandlas) hr till hemma (1999:47; se ocks kapitel 2). Det gr allts att ana en liknande tredelad rrelse tminstone inom den frsta tredjedelen av trikotomin, utgende frn vxlingen frn makro- till mikroperspektiv. Ett ord som skiljer sig ngot frn de vriga i avseendet hemmaborta hemma r alm, som frutom att pminna om jordens svarta mylla ocks innefattar en lnk till parkmiljn kring Mlna. Texten informerar inte om vilket slags alm det handlar om, men de flesta almsorter som till exempel skogsalm frekommer vid bebyggelse, och terfinns ofta i parker, vilket ocks NEO:s definition berttar (se ocks Mossberg & Stenberg 1992:63). Oavsett om det finns almar vid det verkliga Mlna eller inte, kan ordet allts tnkas vcka associationer till parker. Almen, till vilken man kan rkna ocks de gulnade bladen och mer tydligt grenarna eftersom det str i almarnas fuktsvarta grenar, gestaltar med den tolkningen en fortsttning p resan i terfarten. Denna resas geografiska riktning blir d oklar eftersom den slutar vid Mlna, som ju var utgngspunkten fr hela frden; beskriver terfarten en resa frn Mlna, till Mlna eller kanske bde och? Mlnarummets teretablering i och med almen r en tolkning som fr std i den strax drp kommande Parkscenen som uppenbarligen har lnat en hel del rekvisita dr-

203 ifrn; drmed inte sagt att det bara r almen som tecknar denna terkomst (se 5.2; se ocks Sjberg 1973:67ff). Att tiden och hstens gula lv har stelnat i almarnas grenar gr ocks att man kan frst almen som en symbol fr det Mlna som hela tiden funnits kvar under resan i terfarten; hela dikten brjar ju med de fallande rda och gula lven p Mlna brygga. Almen tecknar p s vis ett rumsligt kretslopp, eller kanske snarare en helix eftersom det rum som antyds i Han brjar frvandlas knappast r helt identiskt med inledningens brygga. Men ocks tid och person genomgr frndringar, vilket Landgrens ord i citatet ovan fngar. Sjberg skriver om detta att the first metamorphoses take place [...] for Ekelf in the Elegy there hardly exists a real identity, the selfsome or another / I or not I (1973:65). Ocks tiden har frlorat sin normalitet, skriver Sjberg: [] reality is in constant flux and always has an underlying sub-reality (or imposed super-reality), a reality of expectation, etc. Time running wild / years last for minutes / with a rail of yeallow leaves[] (1973:66.) Och vidare: To add to the fantastic or abnormal experiences of time, we now note that time apparently has settled down like a bird in the top of the elm trees. (1973:66.) Ocks Ek nmner avsnittet tillsammans med Bljesng som har formuleringen kylig mot pannan och kinden / ensamheten och du att jmfra med vad som str i Han brjar frvandlas: kalla mot kinden och pannan / ensamheten och jag. Ek skriver:
En mjlig tolkning vore sjlvfallet, att frfattaren ibland har velat markera en identifikation med jaggestalten ibland [sic] velat se honom p distans utifrn. Sannolikare syns det dock vara, att Ekelf hr velat jagets sammansatthet, som gr det mjligt att p en gng vara subjekt och objekt, samtidigt iakttagande och iakttagen i en dialog mellan en rad jag, du, vi etc., ty det r mnga som lever i detta som Ekelf kallar jag. Men upplser sig jagets grnser int i en orknelig mngfald, blir grnsdragningen utt lika diffus. (1971:205)

Texten handlar frmst om identitetssplittring, verkar Ek sga, och gestaltar samtidigt det ekelfska motivkomplexet den stora mnniskan som hrbrgerar det jag som r inom ngon nnu hgre fngen, ett slags mikro/makrokosmostema som ocks uttrycks p andra stllen i dikten och i andra Ekelfdikter (1971:204ff; se ven Espmark 1960:774; Landgren 1971: 175ff): I en grnsverglidande upplevelse knner jaget sjlv ofullgngen hur det r inom ngon nnu hgre fngen. (Ek 1971:205.) Jordordens semantik, inte minst den hos det jordavlgsna stnk men ocks det linjra arrangemanget av orden, kan ses som en rumslig parallell till denna personella-psykologiska tudelning mellan litet och stort. Den totala frnvaron av jordord mellan de inledande stnken och de gulnade bladen kan kanske lsas som att jaget hr saknar kontakt med jorden och befinner sig ngonstans mellan den stora och lilla vrlden, utkastad i ett existentiellt

204 ingenmansland, ngot som texten i vrigt och fristende frn jordsemantik explicit berttar om: Densamme eller en annan / jag eller inte jag? Jordorden tecknar ju en glidning frn planeten jorden och rymdens makroperspektiv, inkapslat i vattendroppen, till myllans mikroperspektiv av svart materia, trd och rtter med allt det liv som ryms dr men som r svrt att se fr mnniskan annat n ver lng tid. Detta mnster innehller ocks som nmnts ovan en skiftning frn rrelse till trghet och vila; den svarta jorden knnetecknas ju av bland annat dessa egenskaper. Texten antyder drigenom en rrelse mot frstelning och dd, ngot som Berf formulerar om just detta avsnitt nr han skriver att dden ist gestaltet als der Moment eines endgltigen Erstarrens der Zeit (1995:79). Berf skriver hr ocks att almarnas fuktsvarta grenar har med vintern att gra, Ekelfs Jahreszeit des Todes. Men det som tydligast fast nd svagt (scheu) gr att stannandet och stelnandet i de svarta grenarna kan frsts som livets upphrande och dd r Bellmancitatet Clotho ren ur syrtuten / Stolta stad , menar Berf. Bellman skriver nmligen i intertexten, epistel 82 (hr citerad ur Hillboms utgva, 1990:262f):
ndtlig i detta grna, Fr du mitt sista afsked rna; Ulla! farvl min Skna, Vid alla Instrumenters ljud. Fredman ser i minuten Sig til Naturens skuld frbruten, Clotho ren ur Surtouten, Afklipt en knapp vid Charons bud.

Genom den bellmanska ddsreferensen trnger dden in i Mlnatexten, p samma vis som den tidigare diskuterade frjan i terfarten; Sjberg nmner att man inom Bellmanforskningen har freslagit att Clotho avlgsnat en av Fredmans syrtutknappar fr att kunna betala Charon fr dennes frjefrd (1973:146). Berf sger om detta:
Durch das Bellman-Zitat wird der Tod als eine der Konstanten menschlichen Daseins in allen Epochen deutlich, welche die Ichfunktion nicht nur mit Bellmans Zeit, dem 18. Jahrhundert, verbindet, sondern auch durch die Nennung von Clotho, der ber den Lebensfaden herrschenden griechischen Schicksalsgttin, mit der Antike. (1995:80)

Sambandet mellan Clotho och dd r inte helt uppenbart; denna antika desgudinna presided over birth, and drew from her distaff the thread of life (Sjberg 1973:66). Dremot ekar intertexten tydligt av dd genom Charon, ddsvattnets frjekarl. Men Charon nmns aldrig i Mlnatexten, och p samma vis som i terfarten krver allts aktualiseringen av dd god knnedom om intertexten.

205 Ocks hr utgr jordordens ordningsmssiga arrangemang och semantiska egenskaper delvis en parallell till denna ddsorienterade rrelse i skiftandet frn inledningens dubbelt cirkelanknutna vldiga jord till trghetens och markens mindre elementkomplexa och stilla lilla jord, gripbar med handen. Men myllans jordord innefattar samtidigt med frgngelse och dd rstidernas kretslopp, pnyttfdelse och kommande liv. Rrelsen mot dd framstr drmed inte som ovillkorlig utan mer som en nra sammanfltning av dd och liv, eller kanske snarare ett ndlst vxelspel av livddliv. Stannandet och stelnandet framstr som ett tydligt brott mot den skenande kronologi som texten i de fregende raderna beskrivit, och tillsammans med de svarta och kala almgrenarna framtrder bilden av en vilande frusen vinter, eller kanske senhst, dr allt liv liksom tiden avstannat. Men livets frsvinnande r bara en fas i en stor cykel av liv, dd och pnyttfdelse; i almarnas grenar finns detta nya och samtidigt fortsatta liv inherent.

8.2 Den kvava sommareftermiddagen

Den kvava sommareftermiddagen har tidigare diskuterats i kapitlet om eld. Som det framgick dr beskriver avsnittet vergripande feberns hallucinatoriska sol och hetta, stadens kvalmiga instngdhet, men ocks en lngtan till den ljusa och varma sommaren p landsbygden. Elden i Den kvava sommareftermiddagen r allts orienterad mot bde liv och dd. Avsnittet innehller ocks en hel del syftningar p jord i olika former och betydelser. Texten terges i faksimil som Text 8 i Bilaga.

8.2.1 Jordsemantiska tendenser i Den kvava sommareftermiddagen

Jordelementet framtrder frsta gngen i och med grd som i NEO definieras som 1 lantegendom med byggnader och andra anlggningar som gs eller brukas av bonde. I definitionen finns byggnad som i sin tur definieras fristende, tckt, ver marken upphjd, fast konstruktion dr mark sedan leder till jord: jordens yta. Den semantiska kedjan fr utseendet grd byggnadmarkjord med attributen Del, Placering och Under. Men artikeln nmner ocks en annan betydelse: 2 strre, ppet markomrde i omedelbar anslutning till byggnad och textomgivningen gr att denna nog aktualiseras snarare n den frsta; bda leder hur som helst till jord. Den semantiska kedjan fr nummer 2 blir i stllet grdmarkjord dr attributen som behvs kan hmtas frn den frstnmnda kedjan frutom det mellan grd och mark som kan formuleras verordnad kategori. Mellan grd och jord kan man mjligen formulera attributet Ovanp utan ytterligare mellanled. Jord

206 kan utifrn detta knappast vara ngot kategoriellt begrepp i de olika betydelserna av grd. Gata hr ihop med jord via en i slutet liknande semantisk kedja gata gngbanavgmark. Definitionen i NEO av gata lyder trafikled i ttort vanl. frsedd med separat gngbana dr gngbana via definitionen iordningstlld (del av) vg och vidare via vg, lngstrckt, frhllandevis brett, banat stycke mark leder till jord. Attributen inom kedjan formuleras Del, Del och verordnad kategori; jord r som detta visar inget kategoriellt begrepp i gata. Ett ord med en liknande vg till jord r flak dr den betydelsevariant som har jordanknytning frklaras lastgolv p vagn eller lastbil. Hr finns efterleden golv med NEO-definitionen nedre begrnsningsyta i byggnad eller rum dr sedan samma vg som nyss leder genom ordboken till jord: den semantiska kedjan blir i sin helhet flakgolvbyggnadmarkjord. De nya attribut som behvs hr r verordnad kategori mellan flak och golv samt Helhet mellan golv och byggnad. Inte heller hr r jord ett kategoriellt begrepp. Kullersten, liten sten med avrundade kanter (NEO), har en fyrhvdad lexikografisk vg till jord. I ordets definition nmns sten, typ av bergmaterial som bestr av olika mineraler (NEO). D bergmaterial inte frtecknas i NEO leder berg till jord: strre upphjning av jordytan. Den semantiska kedjan blir drmed kullerstenstenbergjord dr attributen formuleras verordnad kategori, verordnad kategori och, frslagsvis, Hgre (n). ven om sten ofta verkar frknippas med jordelementet r inte jord ngot kategoriellt begrepp i sten, men man kan nog formulera ett attribut direkt mellan dessa tv, attributet Frekomstplats alternativt ver (jorden finns ver stenen eller berget). Ordet land har i NEO tv nraliggande betydelser: 1 fast mark och 2 omrde utanfr ttorter vanl. antingen orrt el. dominerat av jordbruk. I det frsta fallet leder mark som framgtt tidigare direkt till jord varvid den semantiska kedjan blir landmarkjord; attributet mellan land och mark blir fr den frstnmnda betydelsen verordnad kategori och drefter som tidigare formulerats. Den andra betydelsen som verkar vara den primra i diktverket ger upphov till den semantiska kedjan landjordbrukjord. Hr kan attributen formuleras Del och Frutsttning, utifrn NEO-definitionen av jordbruk, yrkesmssigt odlande av jord. Definitionerna pekar mot att jord inte r ngot kategoriellt begrepp i ngon av de tv betydelserna. Det r mjligt att formulera attributet Del direkt mellan bda betydelserna av land och jord. I frga om klot r det uppenbart att det r planetbetydelsen av jord som frst aktualiseras, och frst drefter de andra tv. NEO:s definition r nmligen helt runt tredimensionellt freml [] spec. om jorden. Detta ord har tidigare diskuterats i 8.1.1 vid analysen av stnk varfr lsaren hnvisas dit.

207 Ett av klotets bestmningar, hg, har ocks ett samband med jord d den innehllsrika definitionen av ordet innefattar formuleringen som finns eller frsiggr p stor hjd, vilket i sin tur via hjd, utstrckning uppt dvs. i en riktning som r vinkelrt mot underlaget, vanl. markplanet leder till det tidigare nmnda mark och drifrn slutligen till jord. Detta ger den semantiska kedjan hghjdmarkplanmarkjord dr attributen med brjan mellan hg och hjd kan benmnas Objekt, Ovanfr, Identitet och Under. Jord r givetvis inte ngot kategoriellt begrepp i hg. Fnster har en ngot ovntad semantisk frbindelse med jord. Den i NEO frst nmnda betydelsen inramad glasruta leder p lnga vgar till jord via den semantiska kedjan fnstervgghusgolvmarkjord men dr blir antalet vidareslagningar fr stort varfr ordet inte kvalificerar sig som jordord i denna betydelse. Men NEO anger ocks en betydelsevariant eroderad lucka i verskjutande bergartslager dr den underliggande berggrunden blir synlig. Hr finns flera vgar till jord; den kortaste r den via berggrund d detta ord, fast stengrund under de lsa jordlagren leder direkt till jord eftersom jordlager inte frtecknas i NEO. Attributen i kedjan fnster berggrundjord kan formuleras Visar och Under. Den korta semantiska kedjan till trots r knappast jord ngot kategoriellt begrepp i denna betydelsevariant av fnster. Golv, nedre begrnsningsyta i byggnad eller rum, har diskuterats i innevarande avsnitt vid analysen av flak. Den semantiska kedjan blir den i stort sett identiska golvbyggnadmark; jord r lika lite ett kategoriellt begrepp i golv som i flak. Ngot attribut direkt mellan golv och jord verkar svrt att formulera om man inte med jordgolv i tankarna tnker sig Material eller Yta. Den sng som fnstrets sneda solkors obevekligt kommer krypande nrmare erbjuder en polysemiskt grundad och fantasifull tolkningsmjlighet liknande syrtuten i Han brjar frvandlas, ven om denna betydelse kanske r ngot mer knd n specialbetydelserna hos tminstone syrtut. Sng har som bekant utver sin frsta betydelse sovmbel en ytterligare: avgrnsat, lngsmalt stycke jord avsett fr odling av vxter. I motsats till den utanfr antikvitets- och auktionskretsar sllsynta betydelsen bordsstll hos syrtut finner man denna mindre vanliga, hortikulturella betydelse hos sng belagd i sammansttningen blomstersng hos bland annat Martin Koch i Arbetare (1912) samt i Hjalmar Bergmans En dds memoarer (1918). Det verkar troligt att det frmst r den rumsliga avgrnsningen, den lngsmala formen och funktionen som binder ihop de tv sngbetydelserna, att det eller den som befinner sig dr vilar och vxer eller tminstone, i idealfallet, terhmtar sig. Jordsng r en relativt ovanlig betydelse utanfr trdgrdsodlingssammanhang, men fr nd in ett avlgset och tunt betydelsestrk i texten som inte funnits dr om Ekelf i stllet hade skrivit slafen. Om man nd ska formulera den semantiska kedjan och attributet blir resultatet

208 sngjord med attributet Material dem emellan. Denna betydelsevariant av sng r den avlgsna elementaktualiseringen till trots avsnittets enda ord dr jord verkar vara ett kategoriellt begrepp. Ett ytterligare polysemt ord dr det, med kunskap om svenska stders och kanske i synnerhet Stockholms historiska kulturgeografi, verkar vara frmst den ena betydelsen som aktualiseras r malm som NEO definierar som sandigt markomrde grna skogbevuxet. Definitionen leder via mark till jord p det stt som beskrivits ovan. Den andra betydelsen beskrivs som omrde nrmast utanfr en stad, allts stadsnra men lite lantliga trakter bebyggda till exempel med malmgrdar, platser dit stadsbor reste p sommarnje. Den betydelsen r kanske lttare att tnka sig i denna textomgivning, men det r den frsta sandigt markomrde som via mark leder till jord. Den semantiska kedjan malmmarkjord saknar ett nnu oformulerat attribut mellan malm och mark, lmpligen verordnad kategori; i vrigt hnvisas till tidigare resonemang.

8.2.2 Den hrda och mjuka jorden

Jordorden i avsnittet visar en tendens t dikotomisering i frga om relationen till hrdhet och mjukhet, eller tminstone en ngot mjukare yta. Det frekommer nmligen en mngd jordord som betecknar obligatoriskt hrda freml och platser som inte r form- eller perforeringsbara annat n med stor fysisk kraft och dr det oftast dessutom behvs ngot redskap eller verktyg, som gata, kullersten, flak och golv. Gatans hrdhet br vara prototypisk p grnsen till obligatorisk, ven om NEO inte nmner ngot om det hrda underlaget i sin definition. ven vagnens flak och rummets golv r relativt hrda och samtidigt plana underlag. Det frekommer visserligen golv av mjukare material, till exempel just jordgolv, men detta r knappast det prototypiska fallet. Det ord med det starkaste sambandet med hrdhet, kullersten, innefattar dremot inte som de tre orden gata, flak och golv ngon plan utstrckt yta utan i stllet en rundad form och vetter drmed semantiskt mot den runda planeten jorden. Denna hrdhet utan tydlig anknytning till en plan yta finns ocks hos fnster i den jordrelaterade betydelse som diskuterats ovan. Den andra sidan av dikotomin representeras tydligast av orden sng och land, dr sngen frvisso oftast r gjord av ngot hrt material som tr eller jrn, men fullt utrustad fr sitt avsedda ndaml ocks har mjuka delar eller tillbehr som madrass och kudde. Nu r det inte denna betydelse som har en semantisk anknytning till jord utan i stllet betydelsen odlingsplats men som diskuterats tidigare br man kunna utg frn att polysema ord aktualiserar olika betydelser samtidigt, om n i olika hg grad. Eftersom odlingsjorden r pors och ls, finns en dubbel frbindelse mellan sng och mjukhet.

209 Land r nrmast mngtydigt i frga om hemvist inom dikotomin mjuk hrd. Ordet vcker tankar om jord bde i betydelsen fast mark och landsbygd, dr den frstnmnda betydelsen betecknar ngot hrt, den mark man str p men som i motsats till stenar och golv i ngon mn r formbar. Den andra betydelsen har dremot att gra med den lsa, mjuka och i hgre grad formbara myllan genom de jordbruk och det odlande av jorden som frekommer dr. En liknande ambiguitet i frga om hrd eller mjuk har den malm som mnniskorna i dikten sgs kanske ha farit till. Ordet betecknar en typ av markomrde och har p s vis med en relativ hrdhet att gra. Men malm kan samtidigt vcka en del associationer till ngon form av mjukhet, kanske genom den sand och skog som enligt NEO kan frekomma dr; sand ger efter fr tyngd och kan formas i handen, granens och andra trds grenar r ofta bjliga. Liksom med sng frefaller det emellertid vara den betydelse som inte r semantiskt relaterad till jord som frst aktualiseras; men likheten mellan referenterna mste kunna sgas vara strre i malmfallet n mellan de olika typerna av sngar. Mer svrbestmda i dikotomiskt avseende r grd, hg och klot. Grd kan jordmssigt nog frmst relateras till NEO:s betydelse 2, allts markens jord, bde om man tnker sig betydelsen byggnad eller kringbyggd markyta. I inget av fallen finns det ngon nmnvrd mjukhet i ordbetydelsen, vilket frstrks av att textomgivningen gr det troligt att det r betydelsen stadsgrd som avses. Denna dikotomiska svrbestmbarhet gller ocks hg och i viss mn klot. Hg kan anvndas om en stor mngd skilda freteelser och fr rimligen sin frgning av hrd eller mjuk beroende p vad denna freteelse r fr ngot. Klot r ocks lite svrt att relatera till dikotomin: den hr primrt aktuella betydelsen planeten jorden rymmer i princip allting som frekommer p jorden, mjukt som hrt. Om man betnker andra klots material br ordet dock ha en viss slagsida t hrdhet. Med denna dikotomi som raster ser man en tydlig dominans fr den hrda och svrligen formbara jorden i avsnittets inledning. Texten brjar jordmssigt aningen ambigust med den grd dr pltslagarverkstadens slag hrs, men domineras drefter av en oomtvistligt hrd jord i form av gatorna, flakvagnen och de synnerligen hrda kullerstenarna. Lite senare terkommer den obestmda jorden i och med omnmnandet av landet, men liksom grden hr nog frmst leder tankarna till en hrd och stenlagd eller mjligen asfalterad stadsgrd i ett slutet kvarter s framtrder i texten tydligare den mjuka landsbygden med dess odlande av jord n den hrda markytan: till malmarna / var alla farna, eller till landet, som det str i Mlnatexten. Klotet inklusive bestmningen hga, det rda klotet / det hga feberklotet r som nmnts svrt att placera i frga om hrdhet eller mjukhet eftersom det omfattar svl mjuka som hrda material och freml, tminstone om man ser ordet som synonymt med jord i betydelsen planet. Men som nmndes ovan br klot i andra och icke-jordorienterade fall ha med hrdhet

210 att gra. Man kan kanske se klotet som uttryck fr en riktning mot hrdhet, eller ett varsel om en tergng till den hrdhet som fanns till exempel hos hos de tidigare nmnda kullerstenarna; denna hrdhet framtrder tydligare hos fnstret (dock i den i textsammanhanget perifera bergsanknutna betydelsen) och golvet. Med undantag av sngen, som bde i betydelsen sovplats och den hr mindre tydliga och jordorienterade betydelsen odlingsplats har med mjukhet att gra, drjer sig denna hrdhet kvar i och med flakvagns- och kullerstensomkvdet, dr stenarna exemplifierar den optimala hrdheten. Men mot slutet luckras denna hrdhet upp, dels av malmarnas sand och skog med de olika innefattningar av pors konsistens, formbarhet och bjlighet som nmnts tidigare, dels av landets jordbruk och den drmed frknippade odlingsjorden. Liksom med sngen och fnstret r det emellertid inte den jordrelaterade betydelsen av malm som tycks vara primrt aktuell p textstllet. Malmarna utgr drmed en vergng mellan den optimalt hrda stenen och den mjukare landsbygden; intressant nog finns hr ett svagt eko av det homonyma malm och den hrda mineralen, ven om pluralformen malmarna gr det tydligt att det inte r sdan malm som avses.

8.2.3 Frn den hrda dden till det mjuka livet

Den initiala hrdheten i Den kvava sommareftermiddagen tecknas ocks av en del andra freteelser som inte fngas med vidareslagningsmetoden: de hrt ljudande slagen och pltens hrdhet, dr pltslagarverkstadens hamrande emellertid suggererar hur hrdheten tvingas till frndring av slagen, som i sin tur sgs vara tankspridda en tydlig minskning av frenesin och koncentrationen i slendet. En ytterligare komponent i gestaltandet av hrdhet r flakvagnens skramlande, en aktivitet som leder tankarna till ljudet av hrda material, frmst metall. Men hrdheten tonar bort i ett brus av tystnad. Detta stadsmotiv med sina hrda ljud och material en parallell till Bellmans Stolta stad och skrgrdsstadens Silos och torn, dessutom till gatstensskarvarna i Kvarnsng freslr i ett omarkerat fall mnniskor, olika verksamheter och liv. Men hr framtrder snarare bilden av en tmd stad prglad av frnvaro: de tankspridda slagen, de tomma gatorna, tystnadens brus. Denna brist p liv skisseras ocks av jordorden i inledningen eftersom samtliga ord betecknar hrda och livlsa freml och platser, ett slags djupgende och kanske slutgiltig stumhet. En viss kontrast till denna ddsorienterade jord finns i det som avlser tystnaden: resan till landet dr mnniskorna och drmed ocks livet p ett dubbelexponerat vis befinner sig. En annan dubbelhet, i frga om dikotomisk tillhrighet, finns hos klotets rrelse och hastighet, som beskrivs som vltrande och i ena gonblicket olidligt hastigt men i nsta outhrdligt lngsamt. Denna obestmdhet och vxling snabbhet/rrelse och lngsamhet/vila kan i frlngningen ses som

211 beskrivande en dragkamp mellan dd och liv, dr utgngspunkten r hrdhet, vila och dd och frdriktningen gr mot mjukhet, rrelse och liv. Till intkt fr detta kan man ocks ta det faktum att den kullerstensskramlande flakvagnen aldrig kommer att stanna; vagnen ger en del associationer till likvagnar och ddens obevekliga nrvaro i livet. Att vagnen aldrig stannar kan d frsts positivt, som att den sjuke som antyds i texten aldrig hmtas. Komplexet av hrdhet och dd klyvs ocks lexikalt av den mjuka och drmed livsorienterade sngen men dr den i sammanhanget rimligaste betydelsen sovplats frutom terhmtning och liv samtidigt suggererar vila och stillhet, sjukdom och i frlngningen dd; den mer perifera betydelsen odlingsplats pekar dremot tydligare mot vxtlighet och liv. Lst p detta vis stannar nd avsnittet i landsbygdens vxtorienterade jord, p avstnd frn stadens hrda stenar och tomma gator, i de frmodat befolkade malmarna och landet med dess levande grnska och mjuka jord.36

8.2.4 Likheter och skillnader mellan eldordens och jordordens mnster i Den kvava sommareftermiddagen
Den rrelse frn dd mot liv som man kan avvinna texten med en jordsemantisk lsning har som visats ovan ocks en del semantiskt oberoende evidens som std. Det eldsemantiska mnstret som diskuterats i 5.3 visar ocks en liknande vxling mellan liv och dd; inte minst eldorden bidrar ofta till att gestalta det sjukdomstillstnd som textens du hr befinner sig i. Exempel r det hga, blndande och inflammerade feberklotets bde snabba och lngsamma nrmanden, det mildare och hindrade solljuset som ocks nrmar sig lngsamt men obevekligt, format som ett kors ver golvet. Solen framstr som bde hotfull och invalidiserande, initialt ngot nertonad och mngtydig i och med omnmnandet av sommaren, som kan antas ge en del positiva associationer till ljus, vrme och rekreation. Men sommarens sol frgas ocks av klaustrofobi och dd genom sambandet med kvavhet och instngdhet; hr finns en mjlig parallell till mngtydigheten hos grd i frga om placering inom dikotomin hrdmjuk varvid texten skulle ha ett liknande anslag i frga om de bda elementen eld och jord. Detta betyder en ngot ambigus brjan dr rrelsen i bgge fallen till en brjan tydligt gr i negativ riktning mot sjukdom, hrdhet och dd: mot feberhallucinationer och gatornas kullerstenar. En lsning kan vara att hettan bidrar till pltslagarverkstadens tankspriddhet; solen blir d ngot som hindrar koncentration och kraftfullhet, och som senare i strofen frknippas med feber, blindhet och inflammation. Beskrivningarna av den hrda och dda staden med sina tomma och tysta gator fltas hr samman med de av den farliga och sjukdomsalstrande solen. Men i och med att solen hindras av fnsterglaset kan
36

Se Fogelstrm (1973) fr ngon information om stadsmalmarna i Stockholm.

212 den frsts som bde farlig och ngot man skyddar sig mot, och som ngot ouppneligt och efterstrvansvrt, symboliserande det friska, ljusa och ltta sommarlivet p landet som kontrast till den dda stenstaden. Solkorset r p s vis en ppning eller tnkbar vndpunkt dr det r mjligt att uppfatta solen positivt och livsorienterat, en motivgestaltning som sedan fortstter med omnmnandet av malmarna och landet och de positivt frgade begrepp som innefattas i dessa bda ords betydelser. Texten antyder p dessa vis en korrelation mellan den farliga och sjukdomsorienterade solen och den dda, hrda staden ena sidan, och den mildare och efterlngtade solen och sommarlivet p landet den andra, ngot som texten ocks uttrycker p ett mer vergripande textplan.

Eugne Jansson Hornsgatan (1902) Olja 130x160 Thielska Galleriet, Stockholm

9 Elementens mten

De olika indiska elementlrorna har det gemensamt att de antar att de fyra eller i vissa fall fem elementen r framsprungna ur urmaterien, prakrti, fr att drefter frvandla sig till den materiella vrldens objekt. Grekiska lror tycks dremot ha menat att ngot av elementen sjlvt var detta grundmne varur allt materiellt framgtt (se kapitel 1). De fyra elementen luft, eld, vatten och jord framtrder i En Mlna-Elegi, som visats av de mnga textcitaten och de semantiska diskussionerna, i mnga olika lexikala skepnader med varierande relationer till de olika begreppen eld, luft, vatten och jord. Som tidigare framkommit i de studerade textavsnitten r det emellertid inte ovanligt att ett och samma ord semantiskt innefattar flera element. Exempel p sdan multipel elementtillhrighet r vg som har att gra med bde luft och vatten, och som semantiskt innefattar bde vatten och jord. Multipel elementtillhrighet hos enskilda ord r inte ovanlig men egentligen inte mer markerad n det faktum att vatten och jord frekommer samtidigt vid strnder, eller luft och eld dr en raket frdas, nrmast ett argument fr elementlrans id om att allting i vrlden konstitueras av de fyra elementen i olika kombinationer. Det r inte heller frvnande att ngra av eller alla fyra elementen tydligt och i hg grad frekommer i vissa avsnitt av dikten; ju strre textparti desto strre sannolikhet fr multipel elementfrekomst. Vissa partier frefaller dock vara uppenbart orienterade mot ngot eller ngra element, till exempel Bljesng med sina olika mten mellan vatten och luft och terfarten med tydlig nrvaro av frmst vatten men ocks av eld. Mer pfallande r sdana elementmten som beskrivs av ofta nyskapade sammansttningar som gldsus och vgstnk. Det kan vara svrt att exakt avgra vilka sammansttningar som r nyskapade och vilka som r mer etablerade, men sdana som str frtecknade i NEO kan knappast anses hra till den frra kategorin. De mer frapperande sammansttningarna av typen eldstnk r frmst koncentrerade till fyra avsnitt i diktverket, nmligen Bljesng, Han brjar frvandlas, Eldsng och Gorgon, dr de tv frstnmnda uppvisar identiska frekomster och arrangemang. Dr r det som diskuterats tidigare de bda elementen luft och vatten som starkt dominerar texten, ven om en vergng till jord i stor utstrckning sker i Han brjar frvandlas. Men det frekommer dessutom mnga elementmten uttryckta genom mindre igonfallande sammansttningar, vilket givetvis bidrar till att elementmtena grna uppfattas som ett suggererat ledmotiv i texten. Vrskymning, som omnmns i slutet av Gorgon, r ett exempel p ett sdant stilistiskt rtt blygsamt elementmte dr de inblandade elementen r vrens luft och skymningens eld. Som exemplet visar r detta slags sammansttningar

216 inte srskilt ovanliga till sin lexikala profil utan hr snarast till allmnsprket. Ngon skarp grns r givetvis svr att dra. En Mlna-Elegi rymmer ocks ett stort antal elementmten inom nominalfraser som omfattar fler grafiska ord n ett. Dessa utbyggda nominalfraser kan se mycket olika ut: ett substantiv med framfrstlld adjektivisk bestmning, till exempel Den svarta fgeln, ett substantiv med efterstlld relativbisats, exempelvis Den luft jag andas eller ett substantiv med efterstllt prepositionsattribut som en sommareftermiddag av en outsglig kvavhet, fr att exemplifiera ngra typer. Att beakta ocks nominalfrasen som analysenhet kan motiveras bland annat med att dessa fraser har den rikaste orkestreringen av ingende och huvudordsbestmmande fraser. Frasen r ocks en naturlig och expanderande fortsttning i ett analysraster som brjar med ordet och fortstter med sammansttningar. I jmfrelse med sammansttningarnas distributivt rtt koncentrerade elementmten frefaller mtena inom nominalfraser vara mer jmnt spridda i diktverket. Det r inte alltid sjlvklart var diktverkets nominalfraser brjar eller slutar, ngot som i hg grad hnger samman med Ekelfs subtila sprkbehandling med dess ofta mngtydiga resultat. Det r drfr givetvis ibland mjligt att tnka sig en annan avgrnsning n den jag har gjort. ven inom de strre enheterna satsen och den syntaktiska meningen uttrycks mten mellan olika element. Ett exempel p detta finns redan i diktverkets inledande parti, P Mlna brygga, vilket kommenteras nedan, dr: September snar ned i rda lv. / Oktober tar bort i gula lv. I frga om sammansttningar diskuteras samtliga sdana i de aktuella avsnitten. Vad gller frasernas och satsernas elementmten freligger dremot ingen fullstndighet utan resonemangen har i mycket en exemplifierande funktion. Som nmnts i kapitel 4 r analysgngen hr orienterad mot top down. Den semantiska analysen r med anledning av detta ngot mindre detaljerad. De olika avsnitten diskuteras enligt den syntaktiskt grundade ordningen sammansttning, fras och sats/syntaktisk mening. Undantag frn denna ordning finns i sdana fall dr ngon av dessa tre niver p grund av det aktuella avsnittets speciella karaktr inte tas upp till diskussion. Ett exempel p detta r just p Mlna brygga, som inte innehller ngra elementmten i form av sammansttningar.

9.1 P Mlna brygga

Redan i diktens upptakt, dr den tminstone initialt sammanhngande protagonisten sitter och genomstrmmas av de abnormt frgade rstidsvxlingarna p Mlna brygga, frekommer att tv element mts inom samma nominalfras (Text 1 i Bilaga). Det sker i fraserna rda lv och gula lv, i ett mte mellan de dende lvens jord och eldens rda och gula frg dr de rda lven ocks frekommer i ett senare parti av dikten, Mega Alexander

217 och Stateira. Man kan kanske se detta elementmte som ett frsta anslag, ett ganska frdolt framtrdande av textmatrisen de fyra elementen och elementens mten och freningar; i den inledande strofen och marginalrubriken frekommer ju dessutom elementet vatten. Berf diskuterar ganska detaljerat diktverkets inledning och sger aprop elementen att detta textparti utspelar sig i ett grnsland mellan tv element och mellan tv rstider dr man ocks kan se zwei Stationen im Zyklus der Jahreszeiten (1995:54). I Ekelfs frestllningsvrld r en cyklisk tidsuppfattning nra sammanvvd med liv och dd men ocks med elementen, skriver Berf i anslutning till detta; det r dock inte helt tydligt vilka tv element han avser ven om man kan anta att det handlar om vatten och jord. De tv rstider lsaren befinner sig mellan framstr emellertid rtt tydligt som hst och vinter, som i den ekelfska element- och rstidskarta som Berf terger frknippas med just vatten respektive jord. Det liv Berf skriver att passagen frutom dd gestaltar Der Augenblick der Elegie kann [...] auf der Grenzlinie zwischen Herbst und Winter liegend gedeutet werden [...] gleichzeitig die Grenze zwischen Leben und Tod symbolisierend [] (1995:55) r emellertid i Ekelfs arrangemang sammanbundet med sommaren, allts med elden. Sprkligt betraktat r det under alla omstndigheter eld och jord som mts inom frasen. I ett strre satsperspektiv innefattas dessutom snandets och tandets vatten, September snar ned i rda lv / Oktober tar bort i gula lv, en ordning som mitt i hstens snabba accelererande pekar mot vr och liv; snandet och det fortsatta tandet fr drigenom in mnstret ddliv i texten, som annars tydligt rr sig frn hstens relativa liv mot vinterns frusna dd. I denna senare rrelse kan kanske mtet mellan eld och jord uttrycka den kommande frsvagningen av elden och livets utslocknande: en frd frn det ljusa, varma, torra och lttrrliga elementet mot den mrka, kalla och trga jorden, mot vinter och dd men dr allts elementmtena p satsniv ocks visar frn dd mot liv.

9.2 Bljesng
Marginalrubriken Bljesng illustrerar redan utanfr stroftexten ett mte mellan bljans vatten och sngens rum, luften (Text 2 i Bilaga). Bljesngs huvudtext inleds med kraftiga framtrdanden av frst luft- och drefter vattenelementet i de komplexa sammansttningarna vindsus och vgstnk. De fyra ord som ingr i detta elementkluster r alla orienterade mot rrelse och drmed ocks mot liv. I stnket innefattas dessutom en spridning och kanske ocks upprepning som ytterligare pekar mot i tiden och rummet utstrckt dynamik och liv. Denna kvartett fr sin fortsatta gestaltning i fljande rads vgsus och vindstnk varmed ocks den rrliga vinden fr ta del av den upprepande och expanderade utbredningen. Just vindstnket, vgsuset och kanske i ngot svagare utstrckning vgstnket illustrerar mer ovntade

218 och motsgelsefulla elementkombinationer det inledande vindsus r ju inget elementmte verhuvudtaget, ven om vgornas stora fysiska utbredning och relativt lnga tidsduration hr mter stnkets avsevrt mindre form och tidsmssigt momentana frekomst; en tematisering av gonblicket, fr att tala med Berf (1995:70). Bljesng har allts det initiala mnstret luft + luft, vatten + vatten, vatten + luft och slutligen luft + vatten. Man kan se vgsuset som en frsvagning av luften eftersom sjlva vinden nu har frsvunnit och bara dess lte finns kvar, ett lte som vinden dessutom delar med andra freteelser. Men den starka vinden terkommer i vindstnket dr tv nrmast ofrenliga former frenas, vindens knsel- och ljudorienterade transport genom luften och stnkets mer konkreta framtrdande som ocks uppfattas med synen och potentiellt ocks med smaksinnet. Resultatet blir en vind som innefattar stnkets perceptionsrelaterade egenskaper, en vind som sprider sig i en mngfald av sm luftdroppar. Den kiastiska luft- och vattenkvartetten tecknar samtidigt en bild av elementbalans dr inget element dominerar ver det andra i den helhet av liv som mtet innebr. Elementen upptrder ju till en brjan separerade och i ytterligt frttad form men blandar sig sedan i en expansiv och sammansmltande gest dr de frstrker och tycks uppg i varandra samtidigt som de finns kvar i sin ursprungliga form. Detta slags kiastiska arrangemang och de semantiska krockar sammansttningarna rymmer gr att den hr typen av elementmten framstr som ett bde tydligt och suggererat ledmotiv i texten. Ek skriver med anknytning till detta:
Omtagningar och motivupprepningar, som fungerar som ett genomfrt system av allusioner framt och bakt, utgr ngra av de vsentligaste elementen i elegins struktur [...] Det tematiska genomfrandet fr sjlvfallet en n strre betydelse fr verkets struktur d de ofta upprepade versraderna i Blejsng Vindsus och vgstnk / Vgsus och vindstnk med sin kiastiska effekt lngre fram varieras i detta avsnitts motsvarighet Eldsng som Eldsus och gldstnk / Gldsus och eldstnk. (1971:211f)

Denna ledmotivsstatus understryks av att elementmtena expanderar textlinjrt sett: i Bljesng frekommer initialt dubbla elementmanifestationer medan det i Eldsng, som analyseras senare i detta kapitel, uteslutande rr sig om elementmten i de symmetriskt arrangerade strofinledningarna. En ledmotivstolkning eller kanske snarare ledmatristolkning frmjas ocks av det faktum att en ytterligare kvartettvariant frekommer i slutet av avsnittet Gorgon som fljer direkt efter Eldsng; dr heter det vgplask vindstnk / vindsus vgstnk. Berf (och Sommar, se 9.10) r vad jag kunnat utrna de enda Mlnaskribenter som explicit noterat detta slags kiasmer ocks i termer av elementmten. Berf sger aprop Bljesng:

219
In den Anfangszeilen des Bljesng [...] wird das ewig gleiche Spiel von Wind und Wellen aufgegriffen. [...] Die melodisen Zeilen, in denen die Elemente in Chiasmen miteinander verwoben werden, tauchen weitaus spter in einem ganz anderen Kontext, aber gleichzeitig auf den Anfang verweisend wieder auf [...] (1995:70)

Detta fr som effekt att texten alluderar p sig sjlv eftersom Berfs hrp fljande Mlnacitat r av den ovan nmnda Gorgon-samlingen av luft- och vattenbemngda sammansttningar. Bljesng innehller dessutom ngra elementmten inom frasen, som nr det heter: vinden / kylig mot pannan och kinden . Hr mter vindens och den kyliga temperaturens luft pannans vrme och vatten. Ordet kylig r ven genom en motsatsrelation frbundet med eld och hela frasen beskriver drmed hur livets rrelse och ddens kyla sammanstrlar med vrmens och det flytande vattnets rrelse och liv, en kretsloppsminiatyr i frasform. Ytterligare ett elementmte finns i frasen en ringande, risslande, alfgelklingande isrand runt horisonten dr is omgrdas av alfgeln med dess eko av vatten men ven av den elementmultipla horisonten, ngot som freslr vinterkldens och den frusna, hrda ddens expansion i rummet.

9.3 terfarten
terfarten r som visats i kapitlen 5 och 7 i rtt hg grad lexikalt prglad av eld och vatten (Text 3 i Bilaga). Dr freligger allts elementmten p textniv. I frga om sammansttningar som tecknar elementmten uppvisar terfarten dremot inte ngon nmnvrd rikedom. Det frekommer bara en sdan sammansttning, nmligen vasstr, ett nrmande av vatten och jord dr det stora sjvattnet, rrligt eller stilla, mter den likaledes mjuka jorden i form av den vass som vxer dr, en mjukhet som ocks understryks av att vassen bugar. Detta elementmte kan ses som en gestaltning av hur elementen alltmer frgrovas och rr sig mot trgare former, frn vatten till jord, en lsning som passar vl in i detta avsnitts dds- och livstematik. Men inom terfartens nominalfraser mts ofta olika element, som till exempel i inledningens sjunkande gld och falnande grnska dr frst vatten och eld vvs ihop med varandra i en tydlig rrelse bort frn eldens ljus och vrme; dels slcker vatten eld, dels r de semantiska egenskaperna hos gld som tidigare diskuterats sdana att tankarna i hg grad leds i reduktiv riktning, inte minst nr det fregende eldordet r sol. Till den frsvinnande elden bidrar ocks frasens andra del, bestmningen sjunkande, ett ord som har med olycksfall och dd att gra (se 7.2). Elementmtet beskriver allts totalt en rrelse frn eld mot vatten, helt i linje med den fornindiska perceptionsrelaterade rangordning av elementen som tidigare diskuterats (se srskilt kapitel 1). Samtidigt gr den linjra ordningsfljden mellan orden i fra-

220 sen frn vatten till eld, vilket sknker den en intressant diskrepans som passar vl in i En Mlna-Elegis komplicerade tids- och rrelsetematik. Denna trohet mot fornindisk elementhierarki finns ocks hos den falnande grnskan, dr elden vergr i jord, om n en livsbemngd och n s lnge blomstrande jord. Hr kan man se en tydlig riktning mot utslocknande och dd, och en glidning frn eldens ltta vsen mot jordens tyngre och trgare former, som emellertid samtidigt innefattar vxtlighet och liv. Rrelsen frn ljus, vrme och liv mot mrker, svalka och dd r drfr inte alldeles entydig. Den eld som aktualiseras av falna r visserligen svagare n gldens eld men samtidigt rr sig texten mot vxternas livsorienterade jord. I frasen propellerns sugande bakstrm frenas luften i dubbel manifestation med vattnet; propeller har dessutom ven med vatten att gra. Bakstrmmens och propellerns virvlande och cirkulra rrelser har tidigare diskuterats i 7.2, men nr man betraktar hela den nominalfras dr bakstrm r huvudord ser man att den uppvisar en komplex vv av luft och vatten. Propellern r relaterad till bda dessa element, medan suga bara har med luft att gra. Frasen tecknar drmed en initial monolexikal samfrekomst av luft och vatten, vilket sedan fljs av ett framtrdande vardera av luft och vatten. I det hr fallet kan man allts konstatera att luften frsvinner, men samtidigt bidrar den sugande kraften till bakstrmmens eventuellt olycksbringande virvlar. Detta kan mjligen uttryckas som att luften och vattnet i sin rrelseorienterade och allts livsorienterade aspekt hr ingr en samstmmig frening som strvar mot kretslopp, en snurrande rrelse som i sin koncentration samtidigt innefattar ett potentiellt och hotfullt infngande i och med faran att dras ned i djupen. Men bakstrmmen har ocks med horisontell frflyttning och flykt att gra, vilket gr bilden av dragkampen mellan liv och dd mngfacetterad. terfarten bestr mestadels av andra konstruktioner n syntaktiska meningar. Avsnittets avslutning utgrs emellertid av en sdan, dr det enligt ett synstt kan sgas frekomma ett elementmte; i sekvensen Frjan i luren tutar / gr mellan pilar som lutar / in under bron kan man betrakta tutar och gr som asyndetiskt samordnade. Frja har som tidigare diskuterats en frbindelse med vatten, medan pil dremot som mnga andra vxtord kan frknippas med jord. Det avslutande bro r liksom frja ett vattenord, vilket betyder att jorden p alla sidor omges av vatten i terfartens avslutning. Man kan om man gr utanfr elementorden utvinna att jorden hr framstr som stilla, trots vxtsemantiken, medan ett av vattenorden freslr rrelse; det berttas ju att frjan gr mellan de lutande pilarna.

221

9.4 Parkscenen
I Parkscenen frekommer inte ngra sammansttningar dr elementmten uttrycks (Text 6 i Bilaga). Avsnittet innehller ocks anmrkningsvrt f elementmten inom nominalfraser. Detta kan mjligen hnga ihop med att texten r komponerad som ett drama med frhllandevis korta syntaktiska enheter, ocks frasmssigt. Ngra exempel r trasten som trycker i buskarna, dr trastens luft frenas med buskarnas jord i just den ordningen; rrelsen gr frn luften mot jorden. Intressant hr r att det r de tv ytterliga elementen som mts, det mest flyktiga med den svagaste perceptuella frankringen och det trgaste som har starkast anknytning, till samtliga fem sinnen. Noterbart r ocks att luften hr framtrder i sin stilla och vilande skepnad, som hemvist fr trasten, medan jorden aktualiseras i sin mjukaste och livsorienterade aspekt. Drigenom skulle denna fras kunna sgas ge ett svagt eko av ett komprimerat mte mellan liv och dd, eller kanske mellan luftvilareabsorption och jorddd men samtidigt och tydligare jord vxtlighetutveckling, vilket i sin tur antyder det transpersonella frvandlingsmotiv och det drmed sammanhngande glmske- och minnesmotiv som r centralt i hela En Mlna-Elegi, inte minst i Parkscenen. Berf diskuterar som tidigare nmnts fgelmotivet, och d i synnerhet trastens frvandlingar, i En Mlna-Elegi och ser detta som just en delgestaltning av diktverkets metamorfostematik (1995:192ff). Luft och jordeld mts ocks i den avslutande frasen den svarta fgeln dr ordningen mellan elementen dock r omkastad s att rrelsen gr frn elden och jorden mot luften. Detta kan symbolisera en rrelse bort frn eld negativt manifesterad som frnvaro av ljus och jord mot flykten genom luften ocks med ett strre perspektiv p texten. Efter denna elementmanifestation fljer nmligen det lnga minnesavsnittet dr identiteten tycks stabilisera sig en smula och dr identitetsfrvirring erstts med ofta detaljrika minnen; hr finns dessutom ett jag och ett du, jmfrt med den splittrade aktren och de olika rollerna i Parkscenen.

9.5 1786
1786 knnetecknas som visats i 6.2.4 av luftelementet (Text 7 i Bilaga). Men ven vattenelementet r tydligt nrvarande, vilket kanske inte r s konstigt d hela scenen utspelar sig p ett fartyg. 1786 innehller inga elementmtesgestaltande sammansttningar, ngot som nog speglar den ickefiktiva frlagan (se 6.2), men hr finns dremot flera poetiskt imponerande och komplexa nominalfraser som beskriver olika elementmten. En sdan fras (fast prepositionsinledd) r med tankens hastighet framsusande raketer som tckte hela horisonten med ett sken s blndfullt att man kunnat se ett

222 hrstr om detta varit hngande vid stortoppen, en konstruktion med en komplicerad semantisk och syntaktisk hierarki dr de flesta elementorden finns till hger om frasens huvudord raketer. I denna nominalfras mts alla fyra elementen i susandets luft, raketernas eld och luft, horisontens luft, vatten och jord, vidare skenets, blndfullhetens och synens eld samt slutligen hngandets luft och stortoppens vatten. Men det finns hr en dominans fr luft och eld, de tv perceptuellt minst komplexa och mest flyktiga elementen. Att jorden inte r s framtrdande kan kanske hnga ihop med att hndelserna utspelar sig till havs; det r snarare anmrkningsvrt att jorden ryms i denna mycket marina scen, som en del av horisonten. Det r inte s frvnande att Sjberg kallar detta avsnitt The Cosmic Occurrence near the Equator texten beskriver tydligt en kraftfull manifestation av vdrets makter kombinerat med ett stjrnfall. Som tidigare diskuterats framtrder hr en skillnad mellan skeppets och besttningsmnnens frihet och havets och himlens vldiga ppenhet ena sidan, och de instngda slavarnas syrefattiga rum den andra, och denna fysiska och existentiella dikotomi fr en imponerande orkestrering av den nattliga stormen som fregs av det pltsliga stjrnfallet; orkanen och slagregnet skymmer ju stjrnfallet. Det relativt samtidiga uppdykandet av elementen skisserar ngon form av en yttersta vrldslig verklighet som tangerar grnsen till katastrof och dd. Drigenom kan de fyra elementens samtidiga nrvaro ses som en delgestaltning av det tematiska komplexet livdd. Dessa elementens oerhrda krafter beskrivs ocks i frasen en orkan, s hftig att vi befarade att skeppet skulle kantra som ocks om n i ngot mindre skala mlar en stark bild av elementmten: orkanens starka luftstyrka, skeppets belgenhet och orkanens mjliga resultat, kantrandet, som fr in en ton av hotande frlisning och drunkningsdd i texten. Ocks p satsniv finns i 1786 en hel del elementmten. Avsnittet bestr, som tidigare nmnts, med f undantag av fullstndiga syntaktiska meningar, varfr detta kanske inte r s frvnande. Ngra exempel p elementmten inom satser r I horisonten sgs det vlbekanta skenet som hrrr frn de myriader varelser med vilka havet r s rikt begvat dr horisont ju har med bde luft, vatten och jord att gra medan sken r ett eldord. Hr beskrivs allts en samtidig frekomst av alla fyra elementen, ett passande anslag i detta The Cosmic Occurrence. I denna sats ryms dessutom ett elementmte inom frasen eftersom hav ingr i den fras dr sken r huvudord eldelementets sken frbinds allts med vattnet, vilket genom de varelser som lever dr framstr som skenets hemvist. Hela detta textstlle r ett imponerande och mlande framtrdande av alla fyra elementen, som hr r invvda i varandra p komplicerade semantiska och syntaktiska vis. Det finns gott om ytterligare exempel p elementmten inom satser och syntaktiska meningar i detta avsnitt; ett av de mer omfattande r den tidigare delvis diskuterade i ett nu slog stjrnan eller meteoren ut i tusen strlar eller

223 ver fartyget med tankens hastighet framsusande raketer som tckte hela horisonten med ett sken s blndfullt att man kunnat se ett hrstr om detta varit hngande vid stortoppen. Om man inte frstr med-frasen som en fristende, syntaktiskt fragmentarisk konstruktion skildrar denna syntaktiska mening intensiva framtrdanden av elementen: hr finns stjrnan och meteorens eld och blndningens starka ljus, vilket likt vtskans strlar och luftens och eldens raketer sprider sig ver den elementkompakta horisontens jord, luft och vatten. Det verkar troligt att formuleringar av det hr slaget har bidragit till Sjbergs benmning av stycket.

9.6 Den kvava sommareftermiddagen

Den kvava sommareftermiddagen domineras elementmssigt av elden och jorden (se 5.3 och 8.2; Text 8 i Bilaga). Dessa tv element mts ocks i sammansttningen feberklot som ocks frekommer i det senare avsnittet Marche funbre dr det rda feberklotet som svindlande / vlver sig, vlter ver oss, rusar terigen frammanar en bild av existentiell och febrig ngest. Febern har som tidigare nmnts semantiska frbindelser med eld, medan klotet dremot har med jord att gra. Feberklotet ett elementmte som uttrycks ocks p frasniv av det rda klotet gestaltar drmed ett elementmte dr elden i form av sjukdomsorienterad hetta fr en ndls, cirkulr och mjligen ocks fysiskt vldig form av det runda klotet, en expansiv och samtidigt negativ eld. Denna mjliga ondlighet och den cirkulra form och rrelse framstr som tydligt illavarslande, sjukdoms- och ddsorienterat i det aktuella textsammanhanget. I den strre fraskontexten har eld- och jordordet feberklot ytterligare frbindelser med eld genom blndande och inflammerat, dessutom med luft genom hg. Denna sjukdomsprglade fras, det hga feberklotet, blndande och inflammerat, hrbrgerar allts samtliga fyra element. Avsnittet har ytterligare inslag av luft, som i den initiala frasen en sommareftermiddag av en outsglig kvavhet, dr luft och eld mts; kvav har som visats i 6.2.1 med luft att gra. Detta elementmte harmonierar med den bild av sjukdom och dslighet som texten ocks med andra medel gestaltar (se 5.3.3 och 8.2.3). Sommareftermiddagens eld kan som freslagits dr frsts positivt och livsorienterat, men sedan tar den negativa och sjukdomsorienterade elden ver scenen, tillsammans med den hrda och ddsorienterade jorden. Vad luftens mte med elden berttar r att sommarens vrme, som visserligen kan vara ngot gldjefyllt och efterlngtansvrt, i sjlva verket prglas av syrebrist och instngdhet, en instngdhet som omfattar hela sjukbddsrummet i stadsvningen. Bristen p luft kan enligt tidigare frmodan tolkas som brist p liv, vilket understryker den tmda stadens livlsa dslighet: de tomma gatorna, den skramlande flakvagnen, de tankspridda slagen som frstrtt ljuder frn grdens pltsla-

224 garverkstad. Detta elementmte, dr luften beskriver eldfrekomstens hela karaktr, bidrar p s vis till styckets tematik.

9.7 Kvarnsng och Hornsgatan

Den barnramseliknande passagen Klockan ett / kom en sprtt. / Januari r det du r diger med. / Februari r det som du tiger med (Sjberg benmner avsnittet Sexy Ditty (1973:105; En Mlna-Elegi:3337; Text 9 i Bilaga) som sedan vergr i Kvarnsng innehller verhuvudtaget inga elementmten i sammansttningar eller nominalfraser. Detta kan ha att gra med att texten ofta bestr av korta utrop och ramsor delvis av den typ som citerades ovan. Inte heller Kvarnsng sttar med ngra elementmten i form av ovanliga sammansttningar, elementrika nominalfraser eller inom satser; ven detta avsnitt prglas av korta utrop, uppmaningar och frgor i en ritualiserad ramse-stil som inbjuder till en starkt rytmisk lsning. Ett elementmte finns emellertid i gatstensskarv som bildar ett mindre ledmotiv i Kvarnsng samtidigt som ordet ansluter till det stora vandringsmotiv som finns i En MlnaElegi och som uttrycks inte minst genom de Ave viator och Vale viator som inleder respektive avslutar hela diktverket. De element som mts hr r gatstenarnas hrda jord och skarvens och vattnets luft; vad just detta mte skulle kunna symbolisera r inte helt tydligt men denna den optimalt hrda jorden har som diskuterats i kapitel 8 med dd att gra, medan den stilla luft och det mindre tydligt orrliga vatten som skarven hr avlgset ekar av r svrare att relatera till dd eller liv. Mtet mellan elementen skulle drigenom kunna ses som en kraftmtning mellan dd och liv, med n s lnge oviss utgng, ngot som ju fr fortsatt gestaltning i Kvarnsng. I det avsnitt som fljer efter Kvarnsng, av Sjberg benmnt Tales Long as Flails (1973:108; En Mlna-Elegi:41ff), vilket skiljs frn Kvarnsng av marginalrubriken Kvint kvart!, frekommer dremot ngra elementmten inom fraser. Jag benmner hr avsnittet Hornsgatan utifrn formuleringen sagor [] lnga som Hornsgatan. Dessa fraselementmten exemplifieras i ngon mn nedan fr att visa att frekomsten av fraselementmten r relativt jmnt spridd i texten, i viss opposition till distributionen av sammansttningarnas elementmten. Detta br ocks ha framgtt i avsnitten ovan i det innevarande kapitlet. Eftersom detta avsnitt inte tidigare diskuterats i underskningen kommer inte elementmtena att relateras till ngon vergripande tolkning av det. Ngra av de nominalfraser som uttrycker elementmten i Hornsgatan r om himelens hwita sky (luft + eld + luft), siudhett watn (vatten och eld + eld + vatten), vrakgods p smnens strnder (vatten + vatten och jord), ilanddrivna sillkungar (jord + luft och vatten + vatten) och vattrade reflexer (vatten + eld). Hur just dessa mten mellan elementen kan tolkas fr

225 tills vidare vara osagt. Att de frekommer r emellertid oomtvistligt och frekomsterna kan i sig sga ngot om diktverket eftersom de underbygger uppfattningen av elementens mten som en gtfull men rd trd genom hela En Mlna-Elegi.

9.8 Den apokalyptiska elementfreningen i Eldsng

En pendang (counterpart, se Sjberg 1973:117) till Bljesng r Eldsng som finns ett stycke in i diktverket, strax efter Kvarnsng. Eldsng terges i faksimil som Text 10 i Bilaga. Redan marginalrubriken Eldsng uttrycker ett mte mellan eld och, via sngen, en avlgsen luft, p samma vis som titeln Bljesng frenar vatten och luft. Marginalrubrikerna r drmed ytterligare ett sammanbindande kitt mellan dessa avsnitt. Avsnitten har dessutom en del verlappande formuleringar som till exempel Bljesngens Silos och torn som i Eldsng har frvandlats till spiror och torn. Men ocks de konstfullt arrangerade inledningarna liknar i hg grad varandra. Melberg skriver om detta: Eldsngen bestr av grammatiska kiasmer, dessutom vnder den kiastiskt p frsta delens Bljesng, som likaledes bestr av kiasmer. (1999:54.) Huruvida Bljesng verkligen bestr av kiasmer fr vara osagt likheten i det initiala ordarrangemanget r uppenbar men tydligt r att elden hr r det dominerande elementet, vilket med stor variation ingr i olika slags mten med samtliga vriga element. Avsnittet innehller tskilliga elementmten uttryckta genom nybildade sammansttningar, dr elden spelar en central roll och n dominerar med starka flammor, n frsvagas till gld som far som vsande ljud genom luften. Inledningsvis mter elden bde vindens sus, vattnets stnk och jordens prassel av torra och dda lv. Hr gestaltas emellertid till skillnad frn Bljesng inte ngra dubbla elementframtrdanden av typen vindsus utan uteslutande mten mellan tv olika element, varfr en expansion av elementmtena kan sgas ha gt rum. Orden r liksom i Bljesng fast hr aningen osymmetriskt kiastiskt arrangerade genom orden eldsus, gldstnk, gldprassel och eldstnk. I dessa mten ger en frsvagning av elden rum nr mtet sker med vattnet jmfrt med luften; gld betecknar ju en svagare eld som saknar lga och r orienterad mot brinnandets slutfas men ocks mot dess centrum (se 5.1). Detta kan lsas som att vattnet tenderar att kvva elden, medan luften och vinden transporterar den och hller de flammande lgorna vid liv. En frsvagande pverkan finns ven hos jorden, vars lvprassel ocks dmpar flammorna till gld. Men den flammande elden tervnder i ett expansivt mte med vattnets stnk, dr den breder ut sig som sm klotformade partiklar i en upprepad rrelse. I vven av reduktion och expansion framtrder nd en bild av eldens dominans eftersom alla de vriga elementen, trots vattnets och jordens reduktionspverkan, nd bidrar

226 till eldens transport och fortlevnad. Liksom i Bljesng framtrder bilden av ett slags begreppsligt mellanrum eller ingenmansland nr elementen mts; ngot som r varken eld eller vatten men samtidigt bde och anas bortom textens gldstnk. Elementen framstr ena sidan som ngra slags antagonister som kolliderande rr sig mot varandra, den andra som bara ytligt tskilda manifestationer av ngot outtalat underliggande som frenar dem. Ekelfs gtfulla formuleringar gr det obegripliga och motsgelsefulla begripligt och enhetligt, kanske just genom sammanfogandet av disparata begrepp som hetta, fukt, torrhet och icke-form. Melberg beskriver detta s: Kiasmerna vnder diktens pstenden i deras motsatser och sprider ut dem i en regnbge av oppositioner. Men hller ocks motsatserna samman [...] (1999:54.) Eldsng innehller vidare det enda sammansatta ordet i En Mlna-Elegi dr samtliga fyra element innefattas, nmligen eldkvarn, dr kvarnens triad av luft, vatten och jord mter den starka och flammande elden. Eldkvarnen framstr drigenom som ett semantiskt kanske ocks symboliskt centrum i diktverket; hr finns dessutom en tydlig anknytning till en del av diktverkets titel, ortnamnet Mlna. Mlna r en ldre sidoform till mlla kvarn (SAOB), och platsen r uppkallad efter den vattenkvarn som tidigare fanns dr (Sommar 1989:187; Sthle [1954] 1981:56). Den luft och det vatten som kvarnen suggererar r tydligt rrelseorienterade eftersom vinden och vattnet fungerar som kraftklla fr kvarndriften; jorden r i sin tur orienterad bde mot den mjuka jorden, skrdens och spannmlets jord, och den hrda kvarnstenen. Eftersom elden innefattar vrme och ljus samt ofta kraftfullt flammande lgor r det inte svrt att se eldkvarnen som en kompakt symbol fr liv, en plats full av vrme, starkt ljus, vindens blst, den lsa och livgivande jorden och fdan och det rinnande vattnet, men ett liv som i sin kraftfullhet ocks innefattar dd, ngot som inte minst framstllningen av kvarnen i Kvarnsng visar. I en frttad scen terkommer eldens mten med de andra elementen p ett liknande vis som i inledningen: gldsus, eldstnk, eldprassel och gldstnk med den skillnaden att det element som tidigare pverkat elden i reduktiv riktning, jorden, hr tillter den att ohmmat leva vidare genom eldprasslet medan det element som frut transporterat den flammande elden, luften, nu i stllet stryper lgorna till gld. Eldens mten med andra element tycks allts kunna utfalla p olika vis: ett element som ena gngen lter elden expandera, upptrder nsta gng som hindrande och vice versa. Detta antyder en bild av ett ndlst vxelspel mellan dominans och underkastelse mellan elementen. Men i denna bild framtrder ocks en mjlig och mngskiftande frening av elementen med sina olika egenskaper och en upplsning av deras motsatser i en gtfull sammansmltning, ett elementens unio mystica. Anders Olsson har p ett trffande stt beskrivit Ekelfs sprk i ett helt annat sammanhang i ord som i hgsta grad r tillmpbara ocks hr (se ocks Olsson 1983:227): Motsatserna tar ut varann i ett virtuost spel med

227 negationer, dr Ekelfs konstfrdiga frskjutningar och verskridanden stndigt vertrumfar tankens och begreppslighetens dualistiska logik. (Olsson 1997:30.) Dessa strofinitiala arrangemang av elementord i Eldsng, dr elden spelar en minst sagt central roll, r som visats inte helt symmetriska p det vis som luft- och vattenorden i Bljesng och Han brjar frvandlas. Men det finns en symmetri i det strre mnster som de tv elementordsklustren tillsammans bildar:
O eldsus och gldstnk Gldprassel eldstnk [] Gldsus eldstnk Eldprassel gldstnk

Vad detta skulle antyda r svrt att sga; mjligen att elden r en snabb och flyende kraft som krver strre utrymme fr att lta sig inordnas i symmetriska konstellationer men som samtidigt kan dominera och domineras av samtliga vriga element; ett smidigt och fljsamt element som svrligen lter sig kuvas och som nyttjar de vriga fr sin framfart. Kanske kan man se detta som att elementens krafter p ngot vis r sjlvreglerande och att slutsumman av deras sammanlagda krafter alltid blir densamma. I ett avslutande omkvde lite senare i Eldsng finns emellertid en symmetri i det mindre formatet, liknande den i bland annat Bljesng, men hr har jordens prassel frsvunnit:
Eldsus och gldstnk Gldsus och eldstnk

Mjligen kan detta ha ngot samband med de eldhundar som kan lsas bde med den lexikaliserade betydelsen frvaringsstllning fr ved och ekelfskt som just hund av eld som tidigare i texten genom vattenelementet besudlat men samtidigt vattnat en originell samfrekomst av eld och jord, eldtrden. Nr eldhundarna pinkar p eldtrd tonar nmligen drefter jorden tillflligt bort i en undergngsmttad bild av dessa brinnande trd, fr att inte terkomma frrn ngra strofer senare fast d i trdens mindre delar, ntverk av gyllene kvistar p nthinnan, ett jordframtrdande som sveps ver av den eld som finns genom alla porer och den gldande, frbldande huden, en eld som visar i riktning mot ddens guld . Med den tidigare formulerade reservationen fr ofta problematiska grnsdragningar i frga om nominalfrasernas brjan och slut uttrycks elementmten av olika slag ocks i fljande fraser, dr radsluten liksom tidigare har markerats (de freslagna nominalfraserna skiljs t av kommatecken): dessa viftande / eldkvarnar skiftande / hemligt signaler, blinkande rda fanaler, tromber som plockar / lgor som hrlockar, tungor som slickar / spiror

228 och torn, elden som svettas och svider, dessa roterande / kvarnar semaforerande, blixtar frgrenande och gyllene kvistar. Hur man ska frst Eldsngens avslutande rader frasmssigt r n mer hljt i dunkel, Eld genom alla porer / Hud gldande frbldande / guld . Mnga av de ingende orden har tidigare diskuterats och analyserats varfr de semantiska kommentarerna oftast begrnsas till sdana ord som inte frut dykt upp i analysen. Eldkvarnarna, som i sig innefattar alla fyra elementen, rr sig hr genom den stillastende luften genom sitt viftande och skiftar dessutom signaler, allts kortare sttar av ljus eller ljud. Hela frasen beskriver en oerhrt komplex och komplicerad frening och samfrekomst av element, dr den flammande elden i mtet med kvarnens luft, vatten och jord rr sig fram och tillbaka i luften samtidigt som den mitt i eller bortom flammandet ocks avger ljusglimtar vars vxlingar bara kan mrkas av de invigda, eller kanske inte av mnniskor verhuvudtaget; det str ju att signalerna skiftas hemligt, en formulering som ocks personifierar kvarnen eftersom det vl bara r mnniskor eller andra antropomorfa varelser som kan gra saker i hemlighet. Kanske den flammande elden roterar som ett kvarnhjul eller som kvarnens vingar, kanske denna kretsloppsrrelse utgr de hemliga skiftningarna; kanske den starka och kraftiga elden av ngon dold betraktare uppfattas som signaler, allts begrnsade men upprepade framtrdanden av ljus? Denne mystiske ngon framstr d som en varelse av ansenlig storlek som befinner sig p lngt avstnd frn den brinnande eldkvarnen. Att eldkvarnarna viftar innebr att det kan finnas ngot ivrigt och rentav desperat ver signalerandet, att kvarnarna frsker pkalla uppmrksamhet samtidigt som signalskiftandet sker i lnndom. Tolkningarna av denna fras frefaller vara nrap ondligt mnga. En av den lexikografiska metodens svagheter, vilka har tagits upp i kapitel 4 och dessutom kommer att diskuteras ytterligare ngot i kapitel 10, illustreras av att detta komplicerade signalsystem fr fortsatt gestaltning direkt i raden som fljer. Detta sker genom de blinkande rda fanalerna, dr bde blinkandet och den rda frgen har med elden att gra medan fanalerna, ett slags lanterna som verhuvudtaget inte finns upptaget i NEO, har anknytning till bde vatten och eld. Men den flammande eldens lgor hotas av ett nrap optimalt kraftfullt luftframtrdande, tromberna, som plockar lgor som hrlockar. I denna fras beskrivs ett tminstone tillflligt nederlag fr eldens lgor; liknelsen med lockarna tecknar onekligen en bild av ngot avskilt och frsvunnet, just som avklippt hr p frisersalongens golv. Men samtidigt kommer de avklippta lockarna att med tiden terigen att vxa sig lnga, ven om det i sann helisk anda inte r samma lockar som tervnder utan nya, liknande utvxter frn samma ursprung. Elden framstr i och med hrlockarna som bara tillflligt besegrad av luften, en livskraft som uttrycks ocks i de tidigare diskuterade sammansttningarna dr elden aldrig helt frsvinner.

229 Den frstrande och rasande elden tycks i slutet av Eldsngens frsta strof tervnda men texten r undanglidande nr den berttar om tungor som slickar / spiror och torn, dr tungorna och slickandet fr in vattnet i texten. Vattnet r ett element som kan ha tydligt negativa konsekvenser fr elden, men tungorna kan samtidigt frsts metaforiskt som just eldsflammor som far fram ttt intill de brinnande fremlen och drvidlag suger upp eventuell vtska. Det r allts oklart om och hur vattnet kan tnkas pverka elden. I frasen uttrycks ocks vad det r som de eventuella eldslgorna hrjar, vattnets och jordens spiror och luftens torn. Men denna fras innehller strikt lexikalt-semantiskt inte ngon eld vilket gr att elden kan frsts som tminstone tillflligt bekmpad. Tungorna kan egentligen lika grna tolkas som symboler fr nra vattenkontakt. Eldsng innehller en del elementmten ocks p satsniv, som exempelvis eldkvarnar blinkar (alla fyra elementen) och eldhundar pinkar p eldtrd (eld, vatten och jord), men ngot elementmte i en nominalfras dyker inte upp frrn i slutet av nsta strof: elden som svettas och svider. Dr mter elden svettandets vatten, dessutom sig sjlv i svidandets brnnande smrta. Eldens hetta r allts orsak till svettens och drmed vattnets frekomst, vilket terigen pminner om den fornindiska ordningsfljden mellan elementen dr det ofta explicit antas att elden ger upphov till vattnet genom uppvrmning av materia. Detta elementmte kan frsts p olika vis: en lsning r att elden i mnga fall ger upphov till sin egen undergng, en annan att texten gestaltar ett universellt orienterat elementframspringande ur urmaterien, ytterligare en annan att hela Eldsngen egentligen handlar om elementens mte och eventuella strvan mot frening, d snarast efter det att de skapats ur urmaterien. Som framgr s verlappar dessa olika lsningar en del, och ngot slutgiltigt svar p vad texten uttrycker finns knappast. De roterande och semaforerande kvarnarna beskriver ett elementmte som i mycket liknar de viftande eldkvarnarna. Men hr har viftandets luft ersatts av det cykliska och kretsloppsfrankrade roterandet, ett frtydligande av kvarnens inherenta och snurrande rrelse, ngot som kanske kan frsts som att viftandets kommunikativa syfte nu har lett till ngot nskvrt resultat varp kvarnen har vergtt till det mer omarkerade snurrandet. Semaforerandet som kvarnen sysslar med r en specificerad form av att signalera eller varfr inte av att skifta signaler och allt pekar sammantaget mot att kvarnen, som inte lngre innefattar elden, kanske just drfr att signalerna nu har uppfattats, nu har vergtt till en mer specialiserad kommunikation. Viftandet har upphrt, elden har frsvunnit men finns kvar i semaforernas korta men terkommande ljussken. Att semaforerande hr till kvarnar som en efterstlld bestmning r en tolkning med visst std i textens radarrangemang; dessutom kan man tnka sig en omskrivning med nstan samma betydelse, kvarnar som semaforerar. Om man menar att eld-

230 blickar ingr i den aktuella frasen som ett objekt till semaforerande blir eldnrvaron en annan eftersom blick har med ljus och eld att gra; denna tolkning har emellertid inte valts hr, ven om SAOB anger att verbet kan frekomma transitivt och i sprkproven har meddelande, signal och riktning som direkta objekt. Men texten innehller en mngfald av syntaktiska tolkningsmjligheter, exempelvis att bortse frn radsluten och gruppera orden dessa roterande kvarnar, semaforerande eldblickar, menande blixtar och s vidare, ngot som pverkar frasgrnserna och drmed ocks ibland detaljtolkningen av elementmtena, dock inte den totala frekomsten av elementord i avsnittet. Men Eldsng inbjuder onekligen till olika lsningar, ibland konkurrerande och ibland kompatibla. Ordgruppen blixtar frgrenande ntverk av gyllene kvistar har en liknande struktur men har dremot inte tolkats som en nominalfras. Hr anger SAOB tv sprkprov dr frgrena r transitivt, men bda r markerade med fga brukligt, medan NEO verhuvudtaget inte frtecknar simplexformen utan har frgrena sig som uppslagsord. Detta innebr inte att man inte skulle kunna lsa texten med ntverk som ett direkt objekt till frgrenande, men r ett argument fr att inte gra det. Lst p det freslagna viset finns ocks en symmetri gentemot de tv fregende raderna kvarnar semaforerande / eldblickar menande. Blixten innefattar bde eld, luft, vatten och jord, medan frgrenandet har med jord att gra; ordgruppen skulle kunna parafraseras blixtar som frgrenar sig, och en semantiskt och kronologiskt grundad tolkning visar mot att elementen i detta sitt totalmte expanderar och brer ut sig ver jordens ytor, och att expansionen slutar i blicken, i ett gyllene grenverk som liknar det trtta gats bloddror, ackompanjerad av de guldfrgade kvistarnas jord. Eldsng slutar apokalyptiskt och gtfullt med den rena eldens flammor, som nu finns genom alla porer. Elden r det element som r kvar efter de olika mten och kraftmtningar som uttryckts i avsnittet. I en svindlande expansion till mnniskans hud och ett snabbt mte med avlgsna och bde livs- och ddsorienterade framtrdanden av vatten och jord i frbldningens blod och trd, leder elementens mten till slutets ensamma guld dr elden finns kvar som den gula och varma frgen. Guldet blir slutet p den elddominerade elementmtes- eller kanske ibland elementfreningsvision som ocks uttrycks av de sammansatta elementmtena. I frasernas elementmten framtrder emellertid tydligare en undergngs- och katastrofton av tromber, eldsvda och frintelse som slutar med den gldande och frbldande huden och frdlingen till guld, eller kanske dd. Berf diskuterar Eldsng men d inte ur ngot elementmtesperspektiv utan knyter i stllet an gldsuset och eldstnken till Ekelfs initialer G.E. Berf ser p s vis just dessa elementmten som en delgestaltning av temat identitet och anonymitet; G E blir poetens signatur, som denne brnner in i texten genom livets element, elden, skriver Berf (1995:161). Denna eld-

231 anknutna expansion av diktaren i texten och dess mjliga centrifugala funktion uppmrksammas ocks av Melberg (1996:274ff; 1999:52ff) samt (tidigast) av Sjberg (1973:118). Att hela avsnittet i s hg grad gestaltar just olika former av elementmten gnas frvnansvrt lite uppmrksamhet hos dessa forskare.

9.9 Elementmtena i La Brinvilliers

Det r inte helt klart om avsnittet p sidan 49 i diktverket skall rknas till Eldsng eller inte, ven om det finns mnga innehllsliga berringspunkter. Texten r skild frn Eldsng av den Karthagoinspirerade quadriga som aktualiserar de fyra elementen i form av elementsuggestivt namngivna fyrspann med hstar (figur 6).

Figur 6. Representation av antik quadriga med hstfyrspann dr varje grupp motsvarar ett av elementen. Ur En Mlna-Elegi (1960), s. 48

Denna quadriga utgr givetvis ett elementsemantiskt oberoende tolkningsunderlag eftersom hstnamnen r p latin. Fyrspannen har ftt sina namn av Ekelf; den frsta kvartetten uppifrn rknat symboliserar eld, den andra luft, den tredje jord och den fjrde och understa vatten, en ordnings-

232 fljd som skiljer sig en del frn den tidigare diskuterade indiska, vilket inte r frvnande d hela namnarrangemanget r hmtat frn Kartago:
Srskild uppmrksamhet krver namnarrangemanget p sid. 48 i Elegien: vilket som Stolpe faststllt, r hmtat frn Kartago: Det rr sig hr om en fastnagling, inte av mnniskor utan av kapplpningshstar; originalet har en bild av en cirkus med en meta, d.v.s. en vndple och signalflaggor; runt omkring denna har s grupperats namnen p hstarna. De av Ekelf medtagna utgr ett urval av dessa hstnamn. Ekelf sade, att hstnamnen i de fyra quadrigorna r valda ur en hel hop och grupperade efter elementen (brev 26 okt. 1963, anteckn. i blck). Man tycker sig nog kunna spra en partiellt genomfrd plan bakom valet av namn. Den frsta quadrigan suggererar fram vissa svaga tankelnkar med eld, den andra obestmt med luft, den tredje vagt med jord, och den fjrde ngot med vatten. Detta arrangemang skall i ngon mn svara mot de fyra elementen i Brinvilliers-avsnittet p motstende sida. (Sjberg 1992:135)

Figuren fr allts p ett implicit och suggestivt vis in de fyra elementen, symmetriskt och cirkulrt ordnade kring den gtfulla axeln META som fr Berf symboliserar den Orgelpunkt des Lebens, nmligen dden (1995:147). Men kanske kan, som antytts ovan, META ocks frsts som den urmateria som r de fyra elementens grund, vilken de i en ndls rrelse framspringer ur fr att sedan terg till. Denna figur kan i vilket fall som helst, bland annat genom att liksom det vriga latinska textmaterialet vara placerad p en vnstersida i den kanske sprkligt mest diskrepanta och polyfona delen av En Mlna-Elegi, frsts som en del av hela den antika orkestrering som vvs samman med bland annat Eldsng. Ngon marginalrubrik som signalerar en vergng finns allts inte, men Sjberg vljer att betrakta detta som ett sjlvstndigt avsnitt benmnt Cast into the Sea. La Brinvilliers. Fr en historisk bakgrund till den franska markisinnan och tillika giftmrderskan Marie Madeleine Marguerite dAubrey de Brinvilliers (1630 1676) som brndes p bl och av uppenbara orsaker avled just 1676, hnvisas till Sjberg (1973:119ff). La Brinvilliers den historiska personen r explicit omtalad i texten genom citaten ur Madame de Svigns brev, dr markisinnans sista stunder i livet samt uppeldandet av henne omnmns innehller en mngfald av elementframtrdanden, bde i form av enstaka ord och inom fraser och satser. Avsnittet terges i faksimil som Text 11 i Bilaga. La Brinvilliers-avsnittet beskriver en fysisk upplsning och differentiering av textjaget, och det r redan vid en ytlig lsning uppenbart att de fyra elementen spelar olika och framtrdande roller i denna metamorfos; hr nmns ju explicit en vikt- och formrelaterad fyrdelning lngs skalan fin/lttgrov/tung. Sjberg skriver om detta avsnitt bland annat att He [poeten] thus does not want exorcisms, formalities, disguises, and ceremonies. He wants to be united discretely and quietly with matter to become part of the eternal cycles of life. (1973:120.) Ek (1971:212) stter dremot inte

233 ngot likhetstecken mellan textjaget och poeten utan skriver: I slutet av Eldsng gestaltar jaget sin ddslngtan p fljande stt, fljt av texten i citat. Ek ser liksom Sjberg med den nyss nmnda skillnaden avsnittet som ett uttryck fr jagets lngtan att med sina materiella kvarlevor uppg i olika ekologiska systems frlopp (1971:212). Berf formulerar liknande tankegngar om La Brinvilliers:
Die Elemente, verbunden mit den zyklischen Prozessen des Lebens, spielen in der Diskussion der Metamorphosen durch den Tod eine entscheidende Rolle. Dies gilt nicht nur fr das bei Ekelf von Anfang an mit dem Tod verbundene Element der Erde, sondern fr alle vier Elemente, wie bereits durch das Aufgehen der Toten in diesen deutlich wurde. (1995:143)

Berf diskuterar frvandlingen frn liv till dd utifrn de tre elementen eld, vatten och jord (som hos Berf r detsamma som sten) och urskiljer drvidlag olika aspekter, drei unterschiedliche, voneinander zu differenzierende Haltungen dem Tod (1995:144). Han formulerar en av dessa tre ddshllningar som den extatiska dden i eldens flammor, ein kosmischer, aus Vernichtung Leben erschaffender Tod; elddden r den snabba och transcendentala sjlvupplsningen, men eldelementet r hos Ekelf ocks livets element (1995:144f). Berf talar ocks om en erste Metamorphose durch Stein men det r oklart exakt vad i texten han syftar p (Berf 1995:148). Som det ska visa sig innehller emellertid avsnittet tskilliga jordrelaterade ord, dock inget som har med sten att gra. Berf lutar sig hr i stllet mot ett tidigare utkast till denna passage i En Mlna-Elegi en text som allts inte ingr i 1960 rs utgva dr Ekelf skriver: Jag vill leva, vore det ocks / som en gravsten ver mig (1995:148.) I diskussionen om vattnets dd tar Berf ocks avstamp utanfr det aktuella textstllet, i terfarten och den kanalresa mot den frmodade dden som skildras dr (se 5.1 och 7.2) samt i det avsnitt som fljer efter La Brinvilliers, Gorgon. Berf skriver om vattnet att detta element i motsats till elden innebr en lngsam, mjuk upplsning och frening med ett tillstnd efter dden, och fre livet, einer langsamen, sanften Auslschung und Vereinigung (1995:148). Landgren formulerar denna komplicerade ddsgestaltning i ett strre Ekelf-sammanhang p ett trffande vis:
Liv och dd r delar av en vergripande enhet; den stora enheten, ofta tecknad som en kosmisk modersgestalt, br i sig inte bara det nuvarande universum med dess ondliga antal av former utan ocks de individer som existerat i det frgngna och kommande slkten. Det omfattar p detta stt svl nuet som det frflutna och framtiden. Den enskilde individen r en mikrokosmisk avbild av den stora enhetens struktur: sjlv en liten, men ondligt sammansatt vrld, br han dda och ofdda i sig, liksom nuet i hans medvetande omfattar ocks det frflutna och framtiden. []

234
Relationen livdd kan [] av Ekelf ses ur ytterligare en aspekt [] han [] kan [] frneka att det existerar ngon avgrande skillnad mellan dda och levande: livet r en lngsam dd och dden ett successivt frlopp, en gradvis fortskridande desintegrationsprocess. (1971:154f)

Landgrens ord ger stor giltighet fr En Mlna-Elegi (i synnerhet fr vissa partier), och pekar p det tidigare nmnda och oundvikliga sambandet mellan diktverkets vl tv tydligaste teman: livdd och tid. Med anknytning till bland annat just La Brinvilliers (som han ser som en del av Eldsng) skriver Landgren vidare:
De dda tnkes sledes ing som partiklar i elementen och drigenom pverka de levande i svl fysiskt som psykiskt avseende. [] klarare formulerad mter samma tankegng i den ddsbn som avslutar Eldsngen i Elegins mittparti. [] Tankegngen har berringspunkter med den antika materialismen, med Epikuros och Lucretius lra, att det atomkomplex som bildar sjlen en kombination av mycket ltta och rrliga mnen upplses i dden: [] d kroppens frruttnelse brjar, skingras dessa atomer gonblickligen, fr att ing i nya kombinationer. Ty frintelsen gller endast individerna, inte de element av vilka de r sammansatta. (1971:174f)

Som bde Landgren (1971:175ff) och Thygesen (1985:130ff) noterar s r La Brinvilliers-texten i hg grad prglad av ider om metempsychosis, en kosmisk sammansmltning och frening av mikro och makro, av liv och dd, av frflutet, nu och framtid.37 Vad kan en semantiskt grundad nrlsning dr elementorden str i centrum sga om elementens mten och deras relation till dd och sjlvutplning? Vilka element frgr den fysiska kroppen, vilka transporterar den och vilka hrbrgerar den? Till en brjan berttar texten om vad man rimligen kan frst som en nskad resa efter dden, srskilt om man betnker slutet p Eldsng med dess ppning mot ddens frbldande guld, en resa genom luften med havets vatten som slutml. Vattnet framstr som ddens och vilans men ocks omvandlingens element, det element som med tiden lser upp stoftet. Textens jag vill kastas i havet / utan kanonkula dr kanonkulan fr frsta gngen fr in elden i Brinvilliers-texten, kanonens och krutets eld som symboliserar viktiga hndelser men ocks innefattar kulans formlikhet med den runda jorden. Men texten sger explicit att resan till havet skall ske utan kanonkula, utan eld (mer avlgset ocks utan den runda jorden, vilket kanske kan tolkas som utan jordens liv), dessutom utan fana, vilket hr innebr utan anknytning till luft; luftelementet finns dock redan i texten, innefattat i kasta, som det rum stoftet frdas genom. Den fysiska kroppen ska allts s lngt kommet i nskningarna i sin helhet kastas i havet och frenas med vattnet. Men den avlgsna och nyss frnekade elden fr ett
Bde Landgren (1971:174ff) och Thygesen (1985:130ff) anger Swedenborg och Linn som ngra av de aktuella kllorna fr dessa tankegngar.
37

235 starkare fste eftersom textjaget ngrar sig: Nej, frst brnnas till aska att kastas i havet, dr luften utgr det rum som stoftet frdas genom medan havet anger rrelsens ml, den plats dr den frbrnnande eldens resultat, askan, ska vila. Eldens hftiga och snabba upplsning erstter allts vattnets i tid avsevrt mer utbredda frintelse, men den slutliga upplsningen av eldens aska sker i vattnet. Ddsnskningens elementrrelse har gtt frn det lttaste elementet, luften, till vattnets viloplats tillbaka till eld och aska och ven tillbaka till luften och vattnet. I denna resa mot detta i religis och existentiell mening mystiska rum r elden det element som frgr och pulveriserar, luften det transporterande elementet, eller snarare det rum genom vilket askan transporteras genom medan vattnet r bde viloplats, frvandlare och en lngsamt verkande upplsare. Denna den materiella kroppens upplsning i de fyra elementen r en metamorfos som ocks vanligen antas av de fornindiska lror som diskuteras i kapitel 1. Uppfattningen dr r ju antingen att mnniskans fysiska kropp inklusive de fem varseblivningssinnena vid dden teruppgr i de olika fyra eller fem elementen, i det sistnmnda fallet synen i elden, hrseln i etern, knseln i luften, smaken i vattnet och lukten i jorden, eller att alla fem sinnena uppgr i etern medan kroppen frsvinnner till de vriga fyra elementen. Vart hrseln tnks frsvinna om man antar en elementrelaterad sinnesdistribution men inte etern, ka, som ett element, finns det skilda uppfattningar om (se kapitel 1 och dr anfrd litteratur). Efter denna komplexa och kosmiska dd r jaget drunknad ocks i luften, dd ocks i mtet mellan vatten och luft. Tidigare har luften fungerat som transportplats och man kan tnka sig att elementet av den anledningen inte varit lika involverat i metamorfosen som vattnet och elden som p olika vis och med olika tidrymd frintar resterna av mnniskan. Luften har konsistensmssigt rtt mycket gemensamt med den rk, som i sig r en frening av luft och eld, som har spridit ut stoftet ver landen, det vill sga jorden, som hr framstr som vilans plats, ett mottagande och bevarande element som emellertid rymmer bde frmultnelsens dd och vxternas liv. Men ocks den avlgsna och stora luften hrbrgerar den ddes stoft: Det lttaste av mig vilar i stratosfren, en parallell till den fornindiska ordningsfljden mellan elementen. Hr har luften frlnats en likartad funktion som det grvsta och trgsta elementet, jorden, som framtrder i nringens gdsel och vxandets trdgrd; tv avsevrt fastare kroppar n den ltta och rrliga luften. Men hr betonas starkare n tidigare jordens livgivande funktion; jorden r inte bara en livets slutstation och ddens viloplats ver vilken stoftet virvlar ner fr att sedan lngsamt brytas ner och frintas. Jordelementet innefattar ocks nring och framtida liv, dels genom liggandet som aktualiserar lantbruk och odling, dels genom uttrycket i var mans trdgrd som understryker upplsningen av den mnniskans tidigare existens och antyder en icke-individuell spridning. Stoftet framstr ju tydligt som rums-

236 ligt mngfaldigat i vrlden och drmed ocks just icke-individuellt, tminstone i sin fortsatta existenskedja om man enligt en utbredd indisk uppfattning tnker sig ett visst geografiskt samband mellan det gamla livsstoftets nedslag p jorden och det nya livets uppkomst. Tillsammans med den separation som de olika delarna av jaget genomgr framtrder en bild av utspriddhet av det tidigare livet efter dden. Detta tidigare liv kommer som ytterst sm mikro-liv att innefattas i ndlst mnga kommande individuella mnniskoliv, en ontologi som utver olika hinduiska och buddhistiska sikter starkt pminner om den ekelfska tanken om den lilla mnniskan fngad i den stora samtidigt som de bda p ett nrap klaustrofobiskt vis r dmda att ing i det (vanligen) eviga kretsloppet av livskonglomerat, ngot som i En Mlna-Elegi uttrycks ocks i Mega Alexander och Stateira. Ek skriver om denna anknytning (se ocks 1971:203 ff):
Det subtila skall dock verka som livgivande sporer som skall inandas av kommande individer p samma stt som han tidigare upplevt, hur den luft han andats stockar sig av dda. P det sttet anges den tidsmssiga anknytningen till ett frflutet och ett kommande lika vl som som associationerna vcks till de biologiska systemens cykliska frlopp under stora tidsintervaller. (1971:212f)

Det r inte helt ltt att urskilja den sammanhngande rrelsen i denna dd, dr mnniskan snderfaller och teruppgr i de fyra elementen i ett kosmiskt frgat elementframtrdande dr samtliga fyra element r involverade. Hr talas ju om det subtila, det lttaste, det medeltunga och det tyngsta, fyra olika kvaliteter som i nmnd ordning i form av sporer flyger genom luften, vilar stilla i den avlgsna luften, vilar i markens jord samt sjunker genom vattnet till jordens krna dr en frening med denna mittpunkt ger rum i sammansmltandets vergng frn fast till flytande konsistens. Den slutsats man verkar kunna dra r att de fyra elementen framtrder tillsammans men i ngon form av vxelverkan vid mnniskans dd, och att de d har olika funktioner bde i frga om hur de verkar i sjlva frintelseprocessen och hur de hrbrgerar och distribuerar det nya liv som uppstr ur (bland annat) det gamla. I den samtidiga frekomsten av elementen framtrder ocks som en avlgsen klangbotten den svrgripbara och mystiska urmateria ur vilken de har framgtt META? Men som Landgren noterar (1971:174) upplses elementen inte sjlva i frvandlingarna av mnniskan efter dden utan behller i mycket sina individuella srdrag; det elementverskridande bestr snarare i vissa gemensamma funktioner. Detta har i La Brinvilliers kanske en parallell i det att avsnittet helt saknar den typ av igonfallande och koncentrerade elementmten som knnetecknar Eldsng.

237

9.10 De fyra elementens direkta frening i Gorgon

I Gorgon, det avsnitt som fljer efter Eldsng och La Brinvilliers med dessas intensiva beblandningar av elementen, frekommer flera elementmten i sammansttningar och inom nominalfraser, som mellan eld, vatten och jord i exempelvis ett delvis vlknt arrangemang vgplask vindstnk / vindsus vgstnk men ven i nya former som det vita p udden och det skimrande p udden, dr vit och skimra har med eld att gra medan udde hnger samman med bde jord och vatten. Ett ytterligare frasexempel r Vgor som blnkte dr vattnet mter blnkandets ljus och drmed ocks eld. Men Gorgon innehller ocks en utvidgning av elementmtena i en nrap maximalt tydlig elementfrening p satsniv, dr elden sveder ihop tv andra element (En Mlna-Elegi:52). Den enhet som explicit omtalas i texten har sjlv ingen lexikalt-semantisk relation till elementen, men sknker hr textstllet en endrktens semantik. Sommar skriver som citerats i kapitel 2 om just Gorgon att [] det i slutet av dikten r tid fr alla fyra elementen eld, vatten, jord och luft att finna varann och frenas i en mystisk enhet och renhet (1989:508).38
Vgor och lgor Lgor som svedde jord och luft till en enhet O renhet renhet!

Hr mter det stora vattnet i form av de rrliga och iterativa vgorna den flammande lgans eld, som ocks finns i svedandet, i en nrap kosmiskt frgad skapelsebeskrivning. Eldens vrme fogar, kanske tillsammans med det rrliga och terkommande vattnet, ihop jorden och luften allts det lttaste och frsta elementet med det tyngsta och sista, eller hgt med lgt i en rumslig betydelse till vrldens enhet, en rrelse som pminner om den tidigare diskuterade tergngen av elementen till urmaterien prakrti men samtidigt kan frsts som ett uttryck fr en helt annan riktning, nmligen bort frn prakrti. Texten beskriver ju knappast ngot snderfall eller ngon tergng utan just ett sammanfogande, frn mindre mot strre former, ngot som visserligen ocks gller fr elementens tergng till prakrti. Den enhet som elementen nd uppenbarligen skapar tillsammans framstr som ett valv av ndls tid, kanske Bljesngens alfgelklingande isrand runt horisonten, dr det femte elementet ka, etern, transporterar universums klingande och risslande ljud i ndls spegelfljd, som Ekelf skriver p en annan plats i diktverket. Eller beskriver texten kanske just elementens
Det r emellertid oklart om Sommar med detta avser att inkludera de elementmten som uttrycks av sammansttningar och som fregr den explicita elementfreningen i Gorgon, vilken till skillnad frn elementmtena inte sker i form av sammansttningar.
38

238 upphrande och uppgng i ngot annat? Texten ger inget definitivt besked p denna punkt utan lmnar frgan ppen. Elementens samtidiga manifestation verkar hur som helst peka mot ett gryningsrum av skapelse och liv, men kanske ocks av frstrelse och dd, mot en vergng frn en eller flera former till en annan. Om denna elementfrening av tminstone tre men kanske alla fyra elementen i texten r ju vgorna parallellstllda med de lgor som onekligen ingr i freningen ska frsts som ngot positivt eller negativt lmnas ocks ppet: den tillbedjan av renhet som strofen slutar i kan lika vl frsts som att renheten r ett resultat av elementfreningen som att den nskvrda renheten i denna frening gr frlorad. Denna explicita elementfrening framstr av olika skl som en expansion av de tidigare elementmtena. De mer uppseendevckande elementmtena som vindstnk och vgsus etableras ju redan i Bljesng fr att sedan tervnda i Eldsng i utvidgad form bde sprkligt, elementantalsmssigt och frekvensmssigt: hr finns ju hela tre strofinledningar med elementmten, vilka dessutom ges fortsatt uttryck i Gorgon och d utbyggda med vgplask alldeles innan den egentliga elementfreningen. Elementens mten visar allts, med en del std i textens linjra disposition, mot den kommande freningen av dem, men freningens riktning r oviss: bakt, mot renhetens enklare urformer, eller framt mot en renhet av mer komplex sammansttning?

9.11 Sammanfattande kommentar om elementmtena

Vad elementmtena, och d i synnerhet sammansttningarnas, ytterst suggererar tycks nrmast vara ett frstadium till en mot mystiken grnsande upplsning av motsatser, motsatser som bara r ytliga och drmed ocks vid nrmare betraktan skenbara. De olika elementmten som diskuterats ngot ovan visar att dessa kan vara av flera olika slag i frga om vilka element som mts och hur dessa mten ser ut i strre semantisk och syntaktisk detalj. Dr finns till exempel eldens uppgng i vinden, jordens dominans av elden, vattenstnkets distribution av vind och vindens reduktion av elden till gld. Elementens mten pverkar allts de ingende elementen i olika riktningar och ngon tydlig hierarki mellan dem verkar vara svr att urskilja; att de mts r emellertid oomtvistligt. Detta r i verensstmmelse med den indiska idn om att de fyra elementen i sjlva verket allesammans r framsprungna ur urmaterien, prakrti, p samma vis som den materiella vrlden och det hos mnniskan som inte r sjl i sin tur framgr ur elementen (se kapitel 1). Elementens olika mten skulle drmed kunna sgas gestalta en rrelse bakt mot denna urmateria, till ett ontologiskt mycket tidigt och ursprungligt stadium dr motsatser som liv och dd, ljus och mrker, rrelse

239 och vila eller hrdhet och mjukhet samt tidens kronologi i frlngningen bleknar fr att ersttas med en ndls och ocks ndlst mngfacetterad materia som i sig innefattar vrldens framtida mngfald och dr det enda som finns utanfr denna materia r sjlarna, purusa, den andra av de tv urprinciper som de indiska lrorna antar. Detta ligger dock bortom vad texten explicit sger; elementen r fortfarande unika och tskilda ven om de nrmar sig varandra. Bakom detta nrmande framtrder den gtfulla urmaterien, som ett svagt eko av ngonting annat. Kanske symboliserar quadrigans META detta andra.

10 Resultat och diskussion

I det hr kapitlet avses att kort summera resultatet av den semantiska analysen i kapitel 59. Jag anknyter ocks de fyra elementen till de tre teman som Berf identifierar i En Mlna-Elegi samt prvar frgan huruvida den i kapitel 3 formulerade matrisen kan sgas vara valid. I anslutning till detta diskuterar jag ngra tnkbara textorganisatoriska funktioner fr denna matris. Kapitlet innehller ocks en kort utvrdering av den semantiskt och lexikografiskt grundade metod som anvnts vid extraktion av underskningens ordmaterial ur diktverket. I kapitlen 59 har framgtt att elementorden inte alltid framtrder semantiskt tydligt som exempelvis gld, brinna och kylig gr utan minst lika ofta antyds av ord vars betydelser mer eller mindre lngvga kan bindas samman med eld, luft, vatten eller jord. Ngra sdana ordexempel r fnster, kantra, dven och grd. De olika elementorden har denna avstndsmssiga spnnvidd mycket d de extraherats ur texten med den intersubjektiva urvalsmetod som presenteras i kapitel 4. De fyra separata elementmotiven bildar tillsammans motivkomplexet de fyra elementen. Dessa fyra motiv s som de framtrder i texten kan ses som lexikalt mngfrgade representationer av de semantiska ramarna kring eld, luft, vatten och jord dr ramarnas hypotetiskt sett ndlsa rekursivitet har begrnsats genom den valda metoden. De olika relationer som rder mellan de motivgestaltande elementorden och sjlva de basala elementorden eld osv kan p ett som det frefaller encyklopediskt troget vis beskrivas med hjlp av attribut och vrden till dessa. Eftersom bde semantiska ramar och ordbcker i vid mening speglar vrlden finns hr en berringspunkt de bda emellan, ngot som ocks diskuteras i kapitel 4. Semantiska ramar fngar drmed lngt fler ord- och begreppssammanhang n traditionella relationella och komponentiellt grundade lexikala relationer, och har bland annat den stora frdelen att kunna redogra fr relationer mellan lexikalt uttryckta begrepp som hr till samma konceptuella domn dr orden som representerar begreppen ofta hr till skilda ordklasser, som till exempel meta och vatten. De fyra elementen separat betraktade ingr i olika utstrckning och p olika vis i framstllningen av diktverkets teman. Med dessa avser jag de tre teman som Berf formulerar: tid, liv och dd samt identitet och anonymitet. Hur denna inblandning kan se ut fr de olika elementen diskuteras i 10.1 10.4 nedan. vergripande kan sgas att de fyra motiven eld, luft, vatten och jord str i opposition till varandra inom den aktuella matrisen: eld mot luft, luft mot vatten osv. Under denna oppositionella yta lper emellertid flera slags tr-

241 dar som frenar elementen, bland annat den multipla elementtillhrigheten som vissa ord uppvisar, exempelvis vg som har berringspunkter med bde vatten och luft. Ett annat slags trd r de semantiskt inherenta oppositioner som r gemensamma fr alla eller ngra av elementen, nmligen den vergripande dikotomin statiskdynamisk med sub-dikotomier som rrelsevila, ljusmrker, vrmekyla, mjukhrd och flytandefrusen.

10.1 Eld
De ord som uttrycker eldelementet kan som visades i kapitel 5 ofta relateras till de tv dikotomierna vrmekyla och ljusmrker. Ordens dikotomiska hemvist r emellertid mer eller mindre uttalad: ett ord som gld har p ett okomplicerat stt att gra med begreppen vrme och ljus; fnster dremot har bara att gra med ljus, medan natt aktualiserar mrker men ocks kyla. Eldorden antyder emellertid ocks en annan dikotomi, nmligen rrelse vila, som tydligare finns hos luft- och vattenorden. Rrelse och vila innefattas i vrmekyla, eftersom vrme i motsats till kyla r energi stadd i rrelse. Hr finns ven en berringspunkt med eldens andra dikotomi, ljusmrker, dr vrmen och ljuset innebr rrelse men kyla och mrker vila. Ljus, vrme och rrelse frknippas vanligen med och konstituerar till viss del liv, medan mrker, kyla och vila dremot knnetecknar dd. Eldorden och de med dem sammanbundna dikotomierna bidrar drigenom till att gestalta temat liv och dd i diktverket. Ord som semantiskt innefattar bde vrme och ljus och drmed ocks rrelse skulle d uttrycka maximalt liv. Exempel p sdana ord r sol, brinna, eld och sommar. Ord som tvrtom rymmer bde mrker och kyla skulle dremot antyda dd; ett sdant ord r natt. Dremellan frekommer ord som innefattar bara ngon eller ngra av de fyra polerna vrme, kyla, ljus och mrker, exempelvis svart, vit, skvallerspegel, se, sken, blnda och svettas. Dikotomin rrelsevila r givetvis ocks relevant i dessa fall: de ord som innefattar ljus eller vrme innefattar ocks i samma utstrckning rrelse medan de ord som innefattar mrker eller kyla dremot rymmer vila. Hr framskymtar ett intressant faktum, att de mest ljus- och vrmemttade freteelserna, solen och elden, ocks kan vara farliga och ddsbringande krafter. Det maximala livet nrmar sig och kan verg i dd. Denna orientering finns ocks hos exempelvis det blndande och inflammerade feberklotet i Den kvava sommareftermiddagen. terfarten tecknar dremot en bild av hur den frsvinnande elden leder mot dd; bde frnvaro av elden och ett vermtt av den medfr dd. Eldorden fungerar ocks som byggstenar i diktverkets tidstema eftersom flera av orden har med dygnets och rstidernas vxlingar och drmed ocks med helicitet och kretslopp att gra, exempelvis sommar, dag och natt. Dygnets och rstidernas vxlingar har ett starkt samband med dikotomierna

242 ljusmrker och vrmekyla; ljuset och en relativ vrme knnetecknar ju solens dag och sommar, medan mrker och en lgre temperatur prglar den sollsa och ljusfattiga natten och vintern. Hrigenom, bland annat, r de tv temana tid och liv och dd sammanvvda med varandra i den cykliska vxlingen mellan dikotomiernas fyra eller sex poler. Natten kan ju enkelt relateras till vila medan dagen i stllet knnetecknas av rrelse. P s vis lper oppositionerna ljusmrker, vrmekyla och rrelsevila som brande konstruktioner genom textens eldmotiv. Dikotomin ljusmrker har frutom liv och dd att gra med kunskap, minne och glmska; man talar ju om minnets dunkel, om att kasta ljus ver saker osv. Minne och glmska pekar dessutom mot liv respektive dd: nr livet brjar slockna frsmras ju ofta minnet. Dessa frestllningar r i hg grad aktuella i den i avsnitt 5.2 diskuterade Parkscenen, dr mnga av eldorden har att gra med tv tentativa dikotomier glmskaminne och kunskapokunskap. Hr frekommer ord som blindfnster, natt, svart, vit och skvallerspegel, fr att nmna ngra ord dr dessa dikotomier dominerar den semantiska scenen. Parkscenen handlar i hg grad om just glmska och okunskap och en drmed sammanhngande mjlig identitetsuppluckring, varfr detta slags eldord kan bidra till att uttrycka det tema som Berf kallar anonymitet och identitet; anonymitet r glmska, identitet minne. Man kan rentav formulera minne och kunskap eller minne och glmska som ett tentativt sub-tema, vilket kanske tydligare n anonymitet och identitet kan lnkas till tidstemat eftersom lng tid vanligen innebr glmska och drmed ocks okunskap. Ljus och mrker leder alls ven via minne och glmska till tid.

10.2 Luft
Luftmotivets lexikala uttryck r som visats i kapitel 6 tydligt orienterade mot dikotomin rrelsevila. Ngra exempel p ord som hr till den frstnmnda polen i dikotomin r vind, segel, andas och orkan, ord som semantiskt innefattar luft stadd i rrelse, medan ngra ord som tvrtom i sin betydelse innefattar stilla luft r horisont, dag, vifta, himmel, stjrna och hngmatta. Denna dikotomi r ltt att vergripande relatera till temat liv och dd, eftersom liv innebr rrelse medan dd tvrtom knnetecknas av vila. Luftens rrelse tecknar olika freteelser och aktiviteter som vgorna, vinden och segelkryssandet i Bljesng. Luftrrelsen innebr allts en frndring och en frflyttning frn ett rum till ett annat. Det finns hr en lt vara mycket generell koppling till tid eftersom dessa och andra aktiviteter alltid har en utstrckning i tiden. En ytterligare ngot mindre tydlig dikotomi r det stora rummetdet lilla rummet. Det stora luftrum som diskuteras frmst i avsnittet om 1786 r ofta prglat av luftens viloaspekt, uttryckt genom till exempel himmel, horisont,

243 klarna och moln. Detta r ett rum som leder tankarna till det i vissa lror antagna femte elementet, indiernas aka, etern. Detta element percipieras som tidigare nmnts endast med hrseln och fungerar drmed som transportrum fr ljud och en del andra vgor. Ett exempel p en framstllning av detta vldiga och eterorienterade luftrum finns i Bljesngs andra strof, med de ringande, risslande och alfgelklingande molnen runt horisonten. Molnens olika ljud frdas genom rummet fr att slutligen sprnga synfltets grns i en expansiv rrelse som dock visar mot is, frstening och dd. Det stora och eterliknande luftrummet rr sig hr mot elementet i den andra nden av skalan, stelhetens jord. Men den vilande och vldiga luften r ocks den frihetens och livets luft som framtrder 1809 och 1786, dr ocks instngdhet och ofrihet framskymtar i samband med brist p luft. Detta stilla luftrum kan ocks rymma olika mer eller mindre snabba rrelser som slagregn, hngmattor, viftande och raketer; kraftfulla manifestationer av liv i det vilande luftrummet, en skarpt tecknad kontrastering av rrelse och vila. Men den rrliga och livsorienterade luften kan ocks ge upphov till negativa resultat, som hos kantrandet, orkanen och tromberna. Ngot alldeles okomplicerat frhllande mellan rrelsevila och livdd tycks allts inte finnas. Detta pminner om vad som diskuterades angende elden: ett vermtt av liv, i luftfallet symboliserat exempelvis av orkanens och trombens rrelse, kan verg i dd. Luftorden innefattar p s vis en cyklicitet, eller snarare helicitet, dr liv och dd avlser varandra. Luftmotivet blir genom dikotomin rrelsevila ett komplext men tydligt uttryck fr temat liv och dd. Denna anknytning frtydligas av andningsrelaterade luftord och av uppenbara representanter fr detta tema som dd och leva. Men luftorden hjlper dessutom till att gestalta diktverkets ven i vrigt tydliga och av mnga forskare centralt vrderade tidstema. Vgornas repetitiva mnster strcker liksom seglatsen ut sig i tiden, vindens rrelse och olika freml som transporteras av vinden flyttar sig frn en plats till en annan under en viss tid. Vilans luft dremot leder dremot snarare tankarna till stillastende och icke-tid; kanske r det fastnaglade gonblick som omnmns i En Mlna-Elegi en manifestation av denna tid. Det r ocks mjligt att lite mer avlgset associera luftordens semantik till Berfs identitets- och anonymitetstema. Vissa av luftorden kan frknippas med skalan nrhetavstnd. Ord som har med nrhet att gra betecknar som visades i kapitel 6 freteelser som percipieras med bde hrsel och knsel, exempelvis vind och orkan medan andra ord som tid, moln, sol och spira har referenter med en svagare perceptuell anknytning och som i tilllmpliga fall befinner sig p relativt stort avstnd frn betraktaren. Den starkare sinnesanknytningen kan givetvis lttare anknytas till ett upplevande subjekt och drmed kanske ocks till identitet; i texten framtrder ngon som hr och knner. Den svagare sinnesanknytningen lper parallellt med det strre avstndet; vinden rr vid mnniskan, vilket inte molnen gr. Den-

244 na variation i perceptuell frankring kan p samma vgar relateras till det angrnsande och tentativa temat minne och kunskapglmska och ickekunskap.

10.3 Vatten
Vattenorden delar till en del orienteringen mot dikotomin rrelsevila med luftorden. Ord som uttrycker dessa tv poler r stnk, slagregn, bakstrm, ebba och kvarn respektive is, moln och skarv. Dikotomins viloaspekt frefaller vara i minoritet, vilket skulle kunna ses som att vattenelementet gestaltar liv i hgre grad n dd. Samtidigt pekar vattenorden mot andra semantiska egenskaper n just denna dikotomi, bland annat den i terfarten tydliga verunder vattenytan, dr flera av de rrelseorienterade vattenorden snarare n liv har att gra med drunkning och dd, exempelvis bakstrm medan ett viloorienterat vattenord som brygga innefattar frbindelse och fortsatt liv. Detta pminner om det komplicerade frhllandet mellan rrelsevila och livdd som freligger ocks hos luftorden; det vergripande tydliga r nd att de p olika vis kan relateras till liv och dd och att det inte finns ngot absolut samband mellan viladd och rrelseliv. Diktverkets vattenord antyder ocks ibland ytterligare dikotomier som kan knytas an till liv respektive dd, till exempel den med eld gemensamma vrmekyla. Vrme och kyla beskrivs av exempelvis panna respektive is, kylig och moln; pannans vatten r om artefaktens intention r uppfylld hett, medan isens och molnets vatten r kallt. Till dikotomin vrmekyla grnsar en annan dikotomi, nmligen flytandefruset eller kanske hellre mjukhrd, som i sin tur tangerar den tidigare nmnda rrelsevila. De flesta vattenorden syftar p flytande eller mjukt vatten freteelser som vgor, bakstrmmen, kanalen och metandet men exempelvis Bljesngs is beskriver tvrtom vatten i frusen, hrd form: vilans och ddens vatten. En ytterligare vattendikotomi man kan ana r instngtppet med lexikala representationer som docka och panna respektive hav. Denna dikotomis frhllande till liv och dd r brokig: dockans instngda vatten innebr ju reparation eller konstruktion, och pannans vatten vrme som r orienterat mot liv. Instngdheten skulle drmed vara livsorienterad medan ppenhetens hav, som mjliggr rrelse och frflyttning symmetriskt skulle vara ddsorienterat. En sdan tolkning frefaller inte invndningsfri; kanske gr denna dikotomi inte att relatera till liv eller dd p ngot enkelt vis. Mnga av vattenorden, exempelvis vg, kvarn, meta, bakstrm, spindelvv och anlupen, innefattar relativt lng utstrckning i tid medan ett ord som stnk tvrtom i sin betydelse rymmer kort duration. Denna antydda dikotomi, dr det dock finns en stark dominans fr den durativa aspekten, har drigenom liksom den rrliga och stilla luften med tid att gra; duration frutstter tid.

245 Vattenorden bidrar p dessa olika vis till bde tidstemats och liv ddtemats arkitektur. Det verkar svrare att sammankoppla dem med Berfs identitets- och anonymitetstema. Men en tnkbar vg r via den dikotomi storliten som ofta r relevant fr vattenorden. Ngra sdana ord r hav, blja och kryss respektive stnk och droppe, dr de ord som betecknar ringa vattenmngd skulle innefatta ett nrhetsperspektiv, en mjlighet till verblick och i frlngningen kanske identitet medan de andra vattenorden fresloge stora avstnd och anonymitet. Denna dikotomi kan ocks och kanske enklare knytas an till tidstemat d stora avstnd kan frknippas med lng och sm med kort tid.

10.4 Jord
Jordorden kan ven de relateras till olika dikotomier, huvudsakligen mjuk hrd och storliten. Dessa har att gra med att jord r ett polysemt uttryck som kan beskriva planeten jorden, markyta eller odlingsjord, varvid den hrda och stora jorden associeras med planeten, den mjuka och lilla med odlingsjorden; jord i betydelsen markens yta skulle befinna sig ngonstans mellan dessa tv. Ord som kan frknippas med den stora och/eller hrda jorden r stnk, klot och gata medan den mjuka och lilla jorden tydligast aktualiseras av ord som lv, prassel, blad, gdsel och grn. Markens jord vcks till semantiskt liv av exempelvis ker och grd. Dikotomierna korsar ibland varandra en del ord innefattar liten men hrd jord, som exempelvis kullersten och trd medan stnk betydelsemssigt r mer mjukt n hrt men samtidigt p lnga vgar vcker tankar om ett runt och hrt klot, frutom att stnk har ett komplicerat frhllande till dikotomin storliten; den stora makrojorden speglas avlgset i den runda mikrodroppen. Jordelementet anses traditionellt vara det trgaste av de fyra elementen och r enligt indisk uppfattning det mest perceptuellt engagerande d det uppfattas med alla fem sinnen delvis drav dess komplexitet. Jorden frknippas ofta genom bde frmultnelse och stenens hrdhet med dd, men jordordens semantik har visat att de minst lika ofta innefattar liv och tervxt p ett cykliskt eller heliskt vis genom sambandet mellan jord och sdd, vxtlighet, skrd och rstidernas kretslopp. Den mjuka och lilla jorden fungerar visserligen ocks som de avlidnas vilorum men genom att denna jord ocks r vxtplats fr olika sorters liv framstr jorden som ett hggradigt dubbelfrankrat element i frga om liv och dd. ven den hrda jorden kan visa denna dubbelhet: den hrda planeten jorden rymmer ju minst sagt mnga olika varianter av liv och den hrda gatan r byggd av och fr mnniskor. Jordelementet har drmed samma slags mngtydiga anknytning till liv och dd som de vriga elementen och det gestaltar liksom dessa svl liv som dd. Sammantaget r jordmotivet en viktig byggsten i diktverkets livsoch ddstematiska arkitektur.

246 Jordorden bidrar ocks till att tydliggra tidstemat, kanske mest genom de ord som har att gra med den mjuka och livsinnefattande jorden dr trd och blommor vxer. Denna jord spelar en central roll i cyklerna av sommarens liv, hstens vissnande, vinterns frusenhet och vrens pnyttfdelse; vxtplatsens jord r en stark representant fr den cykliska eller heliska tiden. I denna tidscyklicitet innefattas ocks genom vinterns frusna jord och vilande vxtlighet dd, om n en tillfllig sdan. Hr finns allts en berringspunkt med eldens ytterligheter ljusmrker och vrmekyla, vilka som nmnts tidigare ocks r medspelare i svl livs- och ddstemat som tidstemat. Den centrala jorddikotomin mjukhrd liknar ocks i mnga avseenden den fr de vriga tre elementen centrala dikotomin rrelsevila. Det finns slutligen ett ngot mindre tydligt samband mellan Berfs tema identitet och anonymitet och jordordens dikotomi storliten; man kan kanske kontrastivt associera den stora och ogripbara snurrande vrlds-jorden med den enskilda mnniskans litenhet och frmlingskap, medan den lilla, mjuka och gripbara jorden stter den lilla mnniskan, odlaren eller den trtte vandraren som vilar under trdet, i blickfnget p ett annat vis. Denna vxling mellan stort och litet kan emellertid ocks eller snarare? sgas gestalta motivet mikrokosmos och makrokosmos. Detta motiv skulle allts p lite snirkliga vgar kunna betraktas som en komponent i identitets- och anonymitetstemat. Motivet ingr emellertid i frsta hand med sitt tydliga terfdelseinnehll i livs- och ddstemat, och har dessutom anknytning till tidstemat eftersom cyklerna av liv, dd och nytt liv utspinner sig ver lng tid.

10.5 De fyra elementen

Uttrycket de fyra elementen frekommer som tidigare nmnts inte sjlvt i diktverket, ven om den quadriga som terges i kapitel 9 med andra medel n svenska ord uttrycker de fyra elementen samlade. Drmed kan man i enlighet med de lyriksemiotiska teorier som diskuterades i kapitel 3 formulera de fyra elementen som en relativt ytnra textmatris, det vill sga ett semantiskt komplex som en stor del av diktverket p olika vis rr sig mot men som aldrig uttrycks explicit lexikalt ven om spren r nog s tydliga. Denna textmatris r allts bde matris och motivkomplex p samma gng. Den genererar givetvis inte allt tematiskt och motiviskt innehll i En MlnaElegi frgan r om ngon textmatris mktar med detta men den r genom sina expansioner i olika utstrckning inblandad i gestaltningen av framfr allt tv de tre teman som Berf postulerar: tid och liv och dd. Det visades i korthet ovan i innevarande kapitel hur de enskilda elementen r infogade i den tematiska vven. Dr framkom ocks att det semantiska gods som dljs under de konkreta motivgestaltningarnas yta formulerar olika op-

247 positioner, vilka lper genom alla element och p s vis frenar dem. Dessa dikotomier kan vergripande hnfras till en stre dikotomi kallad dynamiskstatisk.39 De tydligaste oppositionerna och deras bundenhet till de olika elementen kan skdliggras i ett enkelt schema dr de oppositionella vrdenas grad och relevans fr varje element motsvaras av placeringen i schemat (figur 7).
VRDEN DYNAMISK (LIV) STATISK (DD) ELD ljus vrme rrelse mrker kyla vila ELEMENT LUFT VATTEN rrelse flytande/mjuk rrelse vrme vila vila fruset/hrd kall

JORD mjuk rrelse hrd vila

Figur 7. Olika dikotomiska oppositioner och deras frdelning ver de fyra elementen

Som schemat i figur 7 visar har samtliga fyra element i olika utstrckning och p olika vgar med liv och dd att gra. Alla fyra elementen bidrar allts till gestaltningen av detta tema, elden dessutom till det tentativa temat minne och glmska, vilket i sin tur kan relateras till tidstemat enligt resonemanget ovan i innevarande kapitel. Tidstemat konstrueras liksom liv och dd av alla fyra elementen, men kanske tydligast av elden och jorden med dessas tydliga frbindelse med ljus, vrme, kyla och mrker samt rstidernas och vxternas kretslopp vilket i sin tur leder tillbaka till cyklerna av liv och dd. Precis som Landgren sger (1971) och Berfs analys avsljar r i sjlva verket dessa tv teman nra sammanfltade med varandra. Nr de fyra elementen frekommer tillsammans i mten eller freningar verkar emellertid ytterligare ett tema ibland framtrda. Detta blir tydligast i Eldsng och La Brinvilliers, vilka diskuteras i kapitel 9. Dr de fyra elementen upptrder samtidigt gestaltas tydligt, som i Eldsng, ett nrmande mellan elementen och en strvan efter sammansmltning, vilken dock fregs av en ibland antagonistiskt frgad kamp. Men den tskildhet och opposition som framtrder i till exempel Eldsngs kiastiska strofinledningar r kanske bara ytlig och skenbar i denna formrika envig drav den intensiva
Barbro Sderberg (1980:83ff) utgr frn ett liknande oppositionellt perspektiv i sin analys av olika symbolmnster i Eyvind Johnsons Hans ndes tid. Hon kopplar dr t. ex. dagsljuset (t. ex. solen) till historisk tid, det offentliga skeendet och lidandet i vrlden medan nattens ljus (exempelvis mnen och stjrnorna) dremot frbinds med den privata och mystiska upplevelsen (1980:105). Ljus och mrker r i Sderbergs analys relaterade till tid respektive icke-tid i det strre symbolkomplexet Stormen, ljuset, mrkret och Hans ndes tid (1980:104).
39

248 strvan efter mte och frening som texten samtidigt beskriver och bortom motsatserna finns ngonting bortomliggande, ngot ursprungligt och frenande som oppositionerna hela tiden rr sig mot men ocks viker undan frn. Kanske Ekelf hr, medvetet eller omedvetet, har givit uttryck t den skenbara paradox som formuleras i Non serviam-dikten Absentia animi (1945): ngonting bortomnra / i det som r hitomfjrran / ngonting varken eller / i det som r antingen eller [...] varken varken eller eller / men ngonting annat. Samtidigt, med La Brinvilliers som ett utmrkt exempel, gestaltar elementen distributionen av en upplst tidigare helhet. Denna helhet r hr mnniskan och hennes liv, vars fysiska kropp, eventuellt ocks de tio perceptions- och handlingsfrmgorna (se kapitel 1), tergr till elementen p samma stt som elementen mellan vrldscyklerna tergr till urmaterien prakrti. Ocks hr finns allts en rrelse mot frening fast inte mellan elementen utan mellan olika delar av mnniskan och respektive element; denna rrelse mste frsts som cyklisk eftersom ny form framgr ur bde elementen och urmaterien i en ndls fljd. De forskare som tydligast noterat ngot om detta r Landgren (1971:154ff) och Ek (1971:203ff, 212f; se 9.9). Allt detta pekar mot ett tentativt tema i En Mlna-Elegi som jag har valt att benmna den cykliska sammansmltningen. De fyra elementen spelar i detta tema roller som aktrer vilka transporterar mnniskans stoft efter dden och distribuerar frutsttningarna fr nytt liv. Elementen r ocks involverade i en mngskiftande rrelse av expansion och reduktion, av dominans och underkastelse, i en strvan mot frening som samtidigt tycks hindras in i det sista av deras skenbara ofrenligheter, tills slutligen i Gorgon vatten och eld sveder samman luft och jord. Elementen suggererar som nmnts dessutom cyklicitet eller kanske snarare helicitet genom den rstidsoch dygnsanknytning som finns innefattad i de tidigare diskuterade elementordsdikotomierna. De oppositioner som tidigare diskuterats r med viss elementspecifik variation gemensamma fr alla fyra elementen och bidrar drigenom ocks till elementens sammansmltning; en semantisk frening som dljs under textytan. Det tentativa temat den cykliska sammansmltningen innefattar i olika proportioner frmst tv av Berfs tre teman: tiden med dess kretslopp av rstider och dygn, liv och dd med de terkommande cyklerna av liv, dd och terfdelse. Hr finns mjligen ocks en anknytning till identitet och anonymitet med dess innefattning av jagets frnvaro och ett anonymt interpersonellt rum mellan dd och nytt liv. Temat den cykliska sammansmltningen kan, som visats, i vsentliga delar bindas samman med och drmed ocks i viss mn sgas framg ur matrisen de fyra elementen. Denna matris gestaltas av alla de olika lexikala representanterna fr de fyra elementen, elementorden. Elementorden innefattar en mngd semantiska komponenter som bland annat formulerar de nmnda dikotomierna med den ovan uppmrksammade och fr sammansmltningstemat cen-

249 trala oppositionsidentiteten. Bde dikotomierna med sina oppositioner och de i matrisexpansionerna semantiskt innefattade begreppen kan som visats anknytas till diktverkets teman, bde Berfs tre teman och mitt tentativa tema. Ocks i denna semantiska rrelse frn ord till matris vidare till teman tillbaka mot matrisen framtrder ett cirkulrt mnster, eller snarare bilden av en helix, den cirkulra rrelsen som samtidigt r kronologisk. Som diskuteras p flera stllen i elementkapitlen tecknar dessutom elementordens textlinjra arrangemang inom avsnitten ofta ett cykliskt eller snarare heliskt mnster, som exempelvis i terfarten med dess reduktiva och expansiva eldmnster, och Bljesng, dr slutet i hg grad r en lexikal spegel av inledningen. Kanske sammanfattar ngra vlknda ord ur Ekelfs Opus incertum ngot av det centrala i En Mlna-Elegi: Jag tror p ett framtskridande, men i cirkel (1959:30).

10.6 Avslutande metodkommentar

Den operationella metod fr ordurval som har anvnts i underskningen har frdelen att ha en hg reliabilitet. Ordmaterialet som anvnds som underlag fr de semantiska analyserna blir i princip identiskt oavsett vem som utfr sorteringen. En urvalsmetod utan vare sig vidareslagningar eller anknytning till NEO och som i stllet utgick frn det semantiska systemet och ngon beskrivningsmodell skulle kunna ge en semantisk validitet men d p reliabilitetens bekostnad. D NEO i sina definitioner mste sgas terge prototypiska ordbetydelser frefaller det nd sannolikt att validiteten i frga om ordmaterialet givet utgngspunkten, det vill sga att orden som valts ut verkligen har semantiska anknytningar till ngot av de fyra elementen, r god. Detta kan illustreras av att ett ord som fgel inte med vidareslagningsmetoden blir ett eldord, vilket dremot rk blir. Detta lexikografiska tillvgagngsstt br drmed ha en god encyklopedisk frankring. De tolkningar av diktverket som grs med ordmaterialet som grund br fljaktligen vara relativt valida; ngot srskilt poetiskt sprk som grundlggande semantiskt skulle skilja sig frn annat sprk finns knappast. Bro betyder inte ngot helt annat n frbindelse bara fr att det terfinns i en diktstrof, ven om lsarens tolkningsbengenhet rimligen expanderar vid identifikation av en text som poetisk. Metodens nackdel r att ord med en uppenbar semantisk relation till ngot av elementorden ibland inte kommer med eftersom vidareslagningarnas antal blir fr stort. Exempel p sdana ord r de tidigare nmnda fanal (eld) och klunka (vatten), tv ord som enkelt skulle kunna infogas i den semantiska beskrivningsmodell som anvnds i underskningen. P motsvarande stt frtecknas emellant ord som fr de flesta sprkbrukare inte har med ngot av elementorden att gra, som syrtut (jord), skarv (vatten) och lva

250 (eld). Ingen av dessa ytterlighetsfreteelser r dock srskilt vanlig utan de ord som intuitivt frefaller hra till ngot av elementen kan ocks frtecknas som sdana, vilket rimligen beror p att NEO-definitionerna utgr ett sammanhngande betydelsentverk som i hg grad speglar prototypiska och encyklopediskt grundade ordbetydelser. En ytterligare invndning kan vara att man med ngon annan ordbok n NEO kunde ha ftt ett delvis annat resultat. Det finns emellertid anledning att tro att skillnaderna inte skulle bli srskilt pfallande. Detta har std i att exempelvis brinna ocks i andra ordbcker (till exempel Illustrerad svensk ordbok och Bonniers svenska ordbok) snabbt leder till eld, vilket dremot inte gller pedal, outtrttlig eller sopa (se not 16, sidan 72). Metodens frdel r att man med underskningens syfte i minnet kan extrahera ett rikhaltigt och intersubjektivt lexikalt tolkningsunderlag. Visserligen r inte alla ord lika relevanta och elementanknutna, men att mnga perifera ord alls uppmrksammas innebr onekligen ett strre antal mjligheter till belysning av motivens semantiska arkitektur samt drmed ocks kade mjligheter till tolkning av deras funktion i diktverket. Vad man aldrig har sett kan man heller inte vlja att bortse frn.

10.7 Slutord
En Mlna-Elegi torde vara en av de sprkligt och intertextuellt mest komplicerade ekogrottorna i svensk litteratur ngonsin, om inte rentav den allra mest komplicerade. Diktens innehllsliga svrtillgnglighet gr det mjligt att den efter drygt fyrtio rs existens i sinnevrlden ven framdeles kommer att locka den litterrt och sprkligt intresserade tolkningsbengne lsaren. I En Mlna-Elegi frekommer ocks mnga motiv och teman som knns igen frn Ekelfs bde tidigare och senare lyriska produktion, varfr dikten har sin givna plats fr den komparativt intresserade lsaren. De avhandlingar och monografier som har skrivits om diktverket r frfattade p engelska och tyska medan dikten sjlv r skriven p flera sprk. Det r inte minst drfr ett lyckligt sammantrffande att jag har kunnat skriva denna underskning p samma sprk som dikten huvudsakligen r frfattad p, svenska. Freliggande bidrag till Mlnaforskningen skall ses som just ett bidrag som Melberg skriver r verket frmodligen alltfr rikt och komplicerat fr att ngonsin kunna frsts i sin helhet. Dikten r ett pussel av krossade spegelbitar eller som Espmark skriver en brokig samling skrvor, n egendomligt meningslsa, n djupt suggestiva (1960:773). Det r min frhoppning att denna underskning skall ha visat att diktverket rymmer betydelser och samband mellan betydelser, vilka inte alltid r iakttagbara p textens yta, inte heller primrt relaterade till Ekelfs egna utsagor om texten eller ens till andra Ekelfdikter. Dessa betydelser och samband mellan dem ryms,

251 bortsett frn det ndvndiga tolkningsverktyg som sprkets semantiska system utgr, helt inom verket men de r ofta frdolt inrymda i orden. Kanske hade Ekelf diktens fortsatta liv och dess mte med lsarna i sinnet nr han skrev Alexander den stores monolog som finns att lsa i dikten: S lser jag upp ls och drar frn reglar / S stiger jag frgves ut ur speglar / in i speglar / ser sjlv i ndls spegelfljd / hur ofrnderligt och lngt / jag sneglar. Kanske r textens jag framtidens lsare, kanske r En MlnaElegi den ndlsa spegeln eller tvrtom.

Summary

This study deals with the Swedish poet Gunnar Ekelfs poem A Mlna Elegy (1960). The poem has a very elaborate intertextual structure, since it consists not only of text written by Ekelf himself but also of more or less hidden quotations from and allusions to other texts, not only belles-lettres. Ekelfs poem is a meeting-place for intertexts from different corners of the world literature such as Horace, Rimbaud, Strindberg, Bellman, Joyce, Madame de Svign and Ibn al-Arabi, to name only some of the more famous literary sources. But the reader also finds ancient texts of a more anonymous character, the dominant part being more or less obscene Latin inscriptions from the Mystery Villa in Pompeii, interspersed in the Swedish text as a distantly echoing and different voice. Thus, A Mlna Elegy is a highly polyphonic poem and belongs, as many scholars have noted, to the same quotative-allusive tradition as, for example, T. S. Eliots The Waste Land and Ezra Pounds Cantos. In addition to this intertextual complexity, the poem also contains a number of suggestive vignettes, most often with some kind of ancient connection. The Swedish text whether quotations, allusions or pure Ekelfian also shows an imposing stylistic heterogeneity. The lexicon ranges from archaisms to (relatively) modern slang and includes often rare and old orthographic devices; syntactically, complete sentences are mixed with fragmentary syntactic units such as isolated noun phrases, interjections, incomplete sentences and the like. The poems manifoldness has led to the characterizing term Open-Form Poem, used by one of the Mlna researchers (Thygesen 1985). The Mlna scholars mainly agree about some motifs and themes in the poem. The most important themes would be time, the theme of life and death and finally identity versus anonymity, while often the wanderer, micro- and macrocosm and the thrush are recognized as motifs. Surprisingly little attention has been paid to the motif of the four elements, although it is strongly suggested lexically in the text. The overall aim of this thesis is to contribute to the understanding of this puzzling poem. The more specific purpose of the thesis is to survey and analyse the lexical prerequisite for the construction of one of the main motifs in A Mlna Elegy, namely the above-mentioned four elements, i.e. fire, air, water and earth. The four elements may be regarded both as four separate motifs and as constituting one semantically coherent motif complex. The latter reading has to do with the fact that the phrase the four elements is not present in the poem. Thus, the thesis includes the assumption that this

253 motif complex, heavily suggested by items in the text but still in fact omitted, might function as a text matrix. One may suspect this matrix to be intricately involved in the architecture of the poems themes, both those mentioned above and probably also some theme not noticed earlier. The theoretical points of departure are two. First, in Riffaterres semioticstructuralist theories about sign production in poetry, I have found the concept of matrix useful for my analysis (Riffaterre 1978, 1992). Borrowed from both the typographical and the medical semantic domain, the term matrix suggests an echo of something earlier but no longer present, in this case some kind of intertext. This echoing intertext is sometimes recognizable as an individual text, but it can also be vaguer, suggesting a kind of network resembling different kinds of semantic networks. Such an unspecialized intertext Riffaterre calls descriptive system. My assumption here is that the words connected with the four elements represent such a descriptive system, and that the notion of the four elements functions as the matrix in A Mlna Elegy. Second, in order to describe the variegated relations between words belonging to the four semantic domains of fire and so on, I have found theories about semantic frames best suited to explaining these relations. Traditional lexical relations such as hyponymy, antonymy and meronymy only catch the more obvious relations such as fireglow, warmcold, tree branch, but are unable to explain highly empirically based relations between words linked to the same conceptual domain, such as seajetty, watersink, firesmoke or birdfly and the like. Semantic frame theory describes such relations in terms of attributes and their values so that the concept bird (evoked for example by the word bird) has as one of its attributes Ability, where a perhaps not canonical but at least prototypical value would be fly. For the specific purpose of this thesis, the semantic frame model has an obvious advantage compared with traditional lexical relations, since it allows semantic relations between words from different word classes to be explained. Among different variants of frame models, I have chosen the one formulated by Barsalou as being best suited to my needs (Barsalou 1992, 1999). Since frames are highly recursive, words and concepts may in theory be linked to each other in an endless chain. Therefore, in order to decide what words may be said to be semantically related to some of the words fire, air, water or earth, I have used a lexicographic-semantic method based on the definitions in the most extensive and latest Swedish dictionary, Nationalencyklopedins Ordbok (The National Encyclopaedia Dictionary) (1995). The central parts of the definitions in the dictionary have been used, since they are supposed to carry relatively context-free information about the prototypical meaning of a certain word. The lexicographic method means that every content word in A Mlna Elegy has been looked up manually in the

254 dictionary. Some obvious element words such as swim or damp have one of the basic element words in this case water already in their own definitions, while other words do not appear to be connected with such a lexically expressed concept until one has looked up the content words in the definitions and so on, in a lexical chain in at most three steps. For example, the word sun has an obvious connection with fire. But to get to fire in the dictionary, one has to follow the lexical chain sunbeaminglightflamefire (in Swedish sollysandeljuslgaeld). The words to look up here are the last three in this chain, since beaming is mentioned in the definition of sun. The different relations between items in such lexical chains may be explained with the aid of Barsalous attributive value system. The collection of words that, with some degree of validity, may be said to belong to one of the four semantic domains, has then been used for the interpretation of the motif architecture in ten parts of the poem, where the concentration of element words is doubtlessly high. This selection has thus been made on both a qualitative and a quantitative basis, but with most attention paid to the aesthetic effect of the element words in these parts. These subjects are given a brief introduction in Larsson (in press). The outline of the study is as follows: In chapter one, a short introduction to the poem is given. Here the idea of the four elements is also discussed from three viewpoints: the reader and his knowledge of the elements, the poet and his awareness of this idea complex, and finally ancient Greek and, above all, ancient Indian ideas of the four elements as some kind of cosmic building blocks constituting the objects of the material world. The whole idea of the elements may be regarded as a precursor of the periodic system of modern chemistry. In this chapter the purpose of the thesis is also presented, including a motivation of some limitations in the text selection due to the polyphonic structure of the poem, as discussed above. Chapter two presents the academic discussion about A Mlna Elegy, although a number of more essayistic texts are also referred to. This outline shows that the Mlna scholars mainly agree about themes and motifs in the poem, but that the motif complex of the four elements is somewhat variously treated and not even always recognized as such. In chapter three, the theoretical framework of the thesis is presented. The outline of this chapter is as follows: First, the ideas of descriptive system and matrix are explained and discussed. These ideas are formulated in Riffaterres semiotic-structuralist theories about semiotic organization in poetry (Riffaterre 1978, 1992). The descriptive system is, according to Riffaterre, a grid of words related to a kernel word. This kernel word is not always itself present in the text, and in such cases it may be identical with the matrix, which is a kind of semantic organization principle for the text, generating themes and motifs. Riffaterres descriptive systems seem to be a

255 useful tool for understanding poetry, but lack clear limits and run the risk of being idiosyncratic. Since they seem to have a great deal in common with various semantic networks, they are compared with semantic theories and models that have a higher degree of reliability, since they are based on componential and relational patterns. This leads to the second part of the chapter. Here, three different models for representing semantic organization in the mental lexicon are discussed: semantic fields, cobwebs and, finally and most extensively, semantic frames in Barsalous version (1992, 1999). Semantic frames appear to be highly suitable for catching and describing connections between lexical items belonging to the four semantic domains I analyse in this thesis. They also provide a way of anchoring linguistically a central part of Riffaterres ideas, since the matrix may be semantically related to items present in the text, while the items themselves may be said to represent a descriptive system. The different links between the words related to the element and the basic element words such as air may fairly easily be explained within a semantic frame model such as the one formulated by Barsalou. In chapter four, the lexicographic model for word extraction formulated above is described in detail. It contains a discussion of the fact that the model generates a great number of words where the semantic links to the basic element words are not so obvious. For some words, it is hard to see any connection at all. An example of this would be the connection between sing and air, where the lexicographic (and also encyclopaedic, though distant) route goes via one of the prototypical activities of birds, namely singing, and from birds to their likewise prototypical place of existence, the air. I argue that dictionary definitions mirror prototypical word meanings and therefore have much in common with semantic frames, since a frame is a representation of knowledge patterns linked to concepts, including prototypical knowledge such as the canonical relation between fire and warm. Smoke has an encyclopaedic connection to fire in the same way that the concept smoke is connected with fire within the semantic frame for that very concept. This is also shown in the lexical chain starting with the dictionary definition of the Swedish word rk (smoke). The model also has to deal with the fact that many words are polysemous. The starting point here is that (especially) in poetry, words evoke not only their contextually plausible meaning but also their meaning variants. An example of this would be the Swedish word spira with (at least) the two meanings spire (architectural) and boom (nautical). In the context in question in the poem, it is obvious that the word has to do with a spire on a roof. But it may be argued that spira also brings a distant echo from the marine domain into the text, a domain that in this very case is also suggested by other items in the text, since the whole scene takes place at sea but with the spires and roofs of the city of Stockholm in view. This means that

256 slightly different meanings of the same lexical item are also paid attention to in the analysis; this occurrence of spira is thus regarded as a lexical manifestation of the element water and as part of the water motif. The method chosen has the advantage of high reliability, which means that the word sample used for the analysis of the lexical construction of the motif complex is highly intersubjective and lacks idiosyncrasies emanating from the present writer. The interpretation of the function of the motif complex in the poem may of course, just as all interpretations, not show this high reliability, but hopefully satisfy validity. Chapters five, six, seven and eight consist of detailed semantic analyses of the words related to fire, air, water and earth respectively. In chapters five, six and seven three parts of A Mlna Elegy are examined in each chapter, while in chapter eight two parts are examined. These four chapters have the same outline. First, all the element words are noted and semantically analysed. Of central importance here is of course the relation to the basic element word. In most cases, the lexical chains are described in great detail and attributes are formulated in order to survey the semantic pattern. In this connection some dichotomies arisen by the element words are discussed, such as lightdarkness, motionrepose, softhard, and so on. The element words are also discussed in terms of some kind of smaller motifs, for example under or above the water surface, the extensive versus the limited air, the large or small earth, the sun of illness or longing, and the like. Each part ends with a close reading where differences and agreements between the lexical pattern and other levels in the text are discussed. To sum up, the fire words strongly suggest the dichotomies light darkness, warmthcold and, more distantly, motionrepose, since light and warmth are energy in motion, while cold and darkness are connected with repose. These dichotomies can easily be related to the theme of life and death, where light, warmth and motion suggest life and the other poles death. An interesting fact is that fire is related to both life and death; the warmth and light of life can pass into more death-orientated states such as fever and blinding. The time theme is also nourished by the fire words, since many of them and also the dichotomies have to do with the cyclicity of day and night and the larger cycle of the year. The dichotomy of light darkness also suggests another theme, tentatively called memory and oblivion. Some lexical items related to fire are sol (sun), gld (glow), inflammera (inflame), vit (white), fnster (window) and kylig (chilly). The air words are mainly orientated towards the dichotomy of motion repose and hence function as heavy building blocks in the construction of the life and death theme. Since air is a basic requisite for life, many air words have this connection to the theme in question. Many of the words also sketch a difference between a large, limitless space and a small, stuffy room, which may be related to freedomcaptivity, a dichotomy connected

257 with a micro- and macrocosm motif linked to the lifedeath theme, and also to the time theme. As for the element fire, air too is close to death in its most dynamic and in this way life-orientated shape such as the highly dynamic tornado. Some examples of air words are vind (wind), dven (musty), vr (spring), flyga (fly), vifta (wave) and segel (sail). The water words also have a heavy list towards motionrepose and may on the whole be said to express the same themes as the air words. These words too sometimes suggest a complex relation between motion and death, since for example the word sjunka (sink) suggests both movement and drowning, i.e. death. Some of the water words have the dichotomy of warmthcold in common with the fire words, but here too the pattern of life, death, cold and warmth is often complicated, since cold water may be fluid and thus orientated towards life. Anyway, this connection to warmthcold makes it possible to regard the water motif as a constitutive part of the time theme, since the dichotomy in question is to a large degree relevant for the seasons. A further dichotomy fluidfrozen is relevant for the water words, and may be related to the time theme in the same seasonal way as warmth cold. Some water words are kanal (channel), brygga (jetty), meta (angle), kvarn (mill), torr (dry) and drunkna (drown). The earth words, finally, mainly suggest a dichotomy hardsoft with lexical manifestations such as sten (stone), golv (floor), klot (bowl, ball, sphere, globe) and grd (yard) on the one hand, and lv (leaf), jord (soil) and alm (elm) on the other. The Swedish word jord is, as in many other languages, polysemous and can mean earth, land and soil, where the orientation towards softness or the opposite varies. The dichotomy resembles to some extent the water dichotomy fluidfrozen, and it is not difficult to associate the soft soil with life and the growth of plants, while on the contrary the hard stone is orientated towards petrifaction and death. Thus the earth words may be seen as expressing both the theme of lifedeath and that of time, the latter through the semantic inclusion of the cycles of spring and growth, summer and prosperity, autumn and fading, winter and the small death. In chapter nine, these four semantic screens are applied to some parts of the poem. Most of these parts are not previously discussed in the thesis. It is shown that the four elements often interfere on different textual levels such as in compound words, phrases and clauses. The poem contains several conspicuous and highly aesthetic compounds never earlier recorded in Swedish such as gldstnk (glowspray), vindstnk (windspray), eldsus (fire sough) and vgsus (wave sough). These compounds semantically describe different clashes of the elements, where the dominant element varies, as does the lexical manifestation of the elements. The elements seem to be involved in some kind of antagonistic fight, but at the same time they approach each other. Such element meetings are also present on other levels

258 in the text. A close reading of these parts of the poem indicates that the meetings of the elements describe a kind of eternal and cosmic struggle, where the endless cycles of death and rebirth of human beings are included, but a struggle, which ends in a mystical union, also described explicitly in the text. The semantic pattern of the element words strongly supports this picture. In chapter ten, a brief summary of the four element motifs is given. It is then argued that the motif complex of the four elements is heavily present in A Mlna Elegy, but since the phrase the four elements is not itself present, this might be regarded as the matrix of the poem. A concluding survey of how this matrix is involved in the semantic architecture of the different themes is also given here. Finally, the present writer argues that the matrix the four elements suggests a theme not earlier formulated. This tentative theme is called the cyclical amalgamation, and one good reason for postulating this theme is the fact that the four elements have much of their dichotomies in common, as discussed above. The opposites such as motion repose connect the elements to each other, which strongly suggests that the elements are merged and that the antagonistic battle between them is only superficial. This new theme thus emerges from the matrix and plays a both obvious and tricky role in the expression of the two themes of lifedeath and time.

Litteratur

Aitchison, Jean. 1994. Words in the mind. An introduction to the mental lexicon. 2nd ed. Oxford & Cambridge, Mass.: Blackwell. Barsalou, Lawrence W. 1992. Frames, concepts, and conceptual fields. I: Lehrer & Kittay 1992. S. 2174. Barsalou, Lawrence W. et al. 1993. Concepts and meaning. Hmtad 2002-02-11 frn http://userwww.service.emory.edu/~barsalou/Publications/online/html. Barsalou, Lawrence W. et al. 1999. Perceptual symbol systems. Hmtad 2002-02-11 frn http://userwww.service.emory.edu/~barsalou/Publications/online/html. Basham, A. L. 1967. The wonder that was India. London: Sidgwick & Jackson. Bellman, Carl Michael. [1790] 1990. Fredmans epistlar. 1. Texten. Red. Gunnar Hillbom. Stockholm: Norstedt. Berf, Paul. 1995. Reisen durch Zeit und Raum. Eine thematische Analyse von Gunnar Ekelfs En Mlna-Elegi. Morsbach: Literaturverlag Norden. Beskow, Bernhard von. 1928. Levnadsminnen. Stockholm: Norstedt. Biedermann, Hans. 1991. Symbollexikonet. Stockholm: Forum. Bonniers svenska ordbok. 1994. 6 uppl. Red. Sten Malmstrm, Irne Gyrki & Peter A. Sjgren. Stockholm: Bonnier. Bra Bckers lexikon. 1991ff. 4 uppl. Hgans: Bra Bcker. Chaffin, Roger. 1992. The concept of a semantic relation. I: Lehrer & Kittay 1992. S. 253288. Cooper, J. C. 1978. An illustrated encyclopaedia of traditional symbols. London: Thames and Hudson. Coseriu, E. 1967. Lexikalische Solidaritten. Poetica. 13. S. 293303. Cox, P. A. 1989. The elements. Oxford: Oxford University Press. Cruse, D. Alan. 1986. Lexical semantics. Cambridge: Cambridge University Press. Culler, Jonathan. [1974] 1992. Structuralist poetics. Structuralism, linguistics and the study of literature. London: Routledge. De, Sushil Kumar. 1988. History of Sanskrit poetics. Calcutta: Firma KLM. Durango, Sigfrid. 1986. Fglarna i frg. Stockholm: Norstedt. Ek, Sverker R. 1971. Auditivt fokus. En aspekt p Gunnar Ekelfs En Mlnaelegi. I: Lyrik i tid och otid. Lyrikanalytiska studier tillgnade Gunnar Tidestrm 7.2 1971. Red. Gunilla & Staffan Bergsten. Lund: Gleerup. S. 197217. Ekelf, Gunnar. 1945. Non serviam. Stockholm: Bonnier. Ekelf, Gunnar. 1956. Anteckningar till en Mlna-Elegi. I: En bok om Gunnar Ekelf. Red. Stig Carlson & Axel Liffner. Stockholm: FIB:s Lyrikklubbs bibliotek. S. 69. Ekelf, Gunnar. 1959. Opus incertum. Stockholm: Bonnier. Ekelf, Gunnar. 1960. En Mlna-Elegi. Stockholm: Bonnier. Ekelf, Gunnar. [1941] 1963. En outsiders vg. I dens.: Promenader och utflykter. Stockholm: Bonnier. S. 165176. Ekelf, Gunnar. 1991ff. Samlade skrifter. Red. Reidar Ekner. Stockholm: Bonnier. Ekner, Reidar. 1967. I den havandes liv. Esser om Gunnar Ekelf tta kapitel om Gunnar Ekelfs lyrik. Stockholm: Bonnier. Engdahl, Horace. 1994. Berringens ABC. En ess om rsten i litteraturen. Stockholm. Bonnier.

260
Entzenberg, Claes & Hansson, Cecilia. 1991. Modern litteraturteori. Frn rysk formalism till dekonstruktion. 12. Lund: Studentlitteratur. Espmark, Kjell. 1960. Ekelfs metamorfoser. Bonniers Litterra Magasin. 29. S. 773 776. Espmark, Kjell. 1985. Ekelf och den objektiva humorn. I dens.: Dialoger. Stockholm: Norstedt. S. 93101. Fellbaum, Christiane, ed. 1998a. WordNet. An electronical lexical database. Cambridge, Mass.: The MIT Press. Fellbaum, Christiane. 1998b. A semantic network of English verbs. I: Fellbaum 1998a. S. 69104. Fillmore, Charles J. 1985. Frames and the semantics of understanding. Quaderni di semantica. 6. S. 222254. Fillmore, Charles J. & Atkins, Beryl T. 1992. Toward a frame-based lexicon: The semantics of RISK and its neighbors. I: Lehrer & Kittay 1992. S. 75102. Fillmore, Charles et al. 2001a. The framenet project. The frame semantic basis. Onlineversion av projektbeskrivning hmtad 2001-01-19 p http://www.icsi.berkeley.edu/~framenet. Fillmore, Charles et al. 2001b. The framenet project. The framenet process. Onlineversion av projektbeskrivning hmtad 2001-01-19 p http://www.icsi.berkeley.edu/~framenet. Fogelstrm, Per Anders. 1973. Styvbarnet och sktebarnet. I: Stockholm. Svenska turistfreningen rsskrift 1973. Stockholm: Svenska Turistfreningen. S. 8294. Geckeler, Horst. 1971. Strukturelle Semantik und Wortfeldtheorie. Mnchen: Wilhelm Fink. Glasenapp, Helmuth von. 1961. Die Literaturen Indiens. Stuttgart: Alfred Krner. Glasenapp, Helmuth von. 1967. Indiens religioner. Lund: Studentlitteratur. Glasenapp, Helmuth von. 1980. Indisk filosofi. Lund: Studentlitteratur. Grandy, John. 1992. Semantic fields, prototypes and the lexicon. I: Lehrer & Kittay 1992. S. 103122. Gransson, Sverker & Mesterton, Erik. 1990. Den orrliga lgan. Analyser av femton 1900-talsdikter. Gteborg: Daidalos. Heyman, Viveka. 1960. Recension av En Mlna-Elegi. Arbetaren. 1960:46. Holmqvist, Bengt. 1987. Drmspelet p Mlna. I: Kritiska gonblick. Esser, artiklar 19461986. Red. Torsten Ekbom & Olle Orrje. Stockholm: Bonnier. S. 5459. Illustrerad svensk ordbok. 1977. 3 rev. uppl. Red. Bertil Molde. Stockholm: Natur och Kultur. Iser, Wolfgang. 1991: Lsprocessen en fenomenologisk betraktelse. I: Entzenberg & Hansson 1991. 1. S. 319341. Lagercrantz, Olof. 1994. Jag bor i en annan vrld men du bor ju i samma. Gunnar Ekelf betraktad av Olof Lagercrantz. Stockholm: Wahlstrm & Widstrand. Landgren, Bengt. 1971. Ensamheten, dden och drmmarna. Studier ver ett motivkomplex i Gunnar Ekelfs diktning. Stockholm: Lromedelsfrlagen (Scandinavian University Books). Landgren, Bengt. 1982. Den poetiska vrlden. Strukturanalytiska studier i den unge Gunnar Ekelfs lyrik. Stockholm: Almqvist & Wiksell International. Landgren, Bengt. 1992. Gunnar Ekelf och antiken. I dens.: Odysseus vid masten och Procyons galna hund. Uppsala: Litteraturvetenskapliga insitutionen, Uppsala universitet. S. 6588. Landgren, Bengt. 1998. Polyederns gta. En introduktion till Gunnar Ekelfs Frjesng. Uppsala: Acta Universitatis Upsaliensis.

261
Lanman, Charles Rockwell. 1903. Sanskrit reader. Cambridge: Harvard University Press. Larsson, Ulf. 1994. Att verstta sanskritfabler. Orientaliska studier. 83. S. 717. Larsson, Ulf & Juntunen, Mirja. 2002. The semantic architecture of poetry. Two related ways of describing denotative and suggested senses: the semantic frame theory and the ancient Indian dhvani theory. Paper presenterat vid 13th World Congress of Applied Linguistics (AILA), Singapore 1621 december 2002. Singapore: AILA 2002 Book of abstracts. S. 349. Larsson, Ulf. (Under utg.). The semantic architecture of Gunnar Ekelfs poem A Mlna-Elegy. I: Symposium on lexicography XI. Proceedings of the eleventh international symposium on lexicography. May 24, 2002 at the University of Copenhagen. Lexicographica. Series Maior. 115. Eds. Henrik Gottlieb, Jens Erik Mogensen & Arne Zettersten. Tbingen: Max Niemeyer. Lehrer, Adrienne & Kittay, Eva Feder, eds. 1992. Frames, fields and contrasts. New essays in semantic and lexical organization. Hillsdale, New Jersey: Lawrence Erlbaum. Lienhard, Siegfried. 1984. A history of classical poetry SanskritPaliPrakrit. Wiesbaden: Otto Harrassowitz. MacDonell, A. A. [1954] 1979. A practical Sanskrit dictionary. Oxford: Oxford University Press. Malmgren, Sven-Gran. 1994. Svensk lexikologi. Ord, ordbildning, ordbcker och orddatabaser. Lund: Studentlitteratur. Matilal, Bimal Krishna. 1990. The word and the world. Indias contribution to the study of language. Delhi: Oxford University Press. Melberg, Arne. 1996. Om svrigheten att lsa Mlna-Elegin. Edda. Nordisk tidskrift for litteraturforskning. 1996:3. S. 270275. Melberg, Arne. 1999. Om svrigheten att lsa Mlna-Elegin. I dens.: Lsa lngsamt. Esser om litteratur och lsning. Stockholm/Stehag: Symposion. S. 4356. Miller, George A. 1998. Nouns in WordNet. I: Fellbaum 1998a. S. 2346. Monier-Williams, Monier. [1899] 1984. A SanskritEnglish dictionary. Delhi: Motilal Banarsidass. Mortensen, Anders. 2000. Tradition och originalitet hos Gunnar Ekelf. Stockholm/Stehag: Symposion. Mossberg, Bo, Stenberg, Lennart & Ericsson, Stefan. 1992. Den nordiska floran. Stockholm: Wahlstrm & Widstrand. NE = Nationalencyklopedin. 1989ff. Hgans: Bra Bcker. NEO = Nationalencyklopedins Ordbok. 19951996. Hgans: Bra Bcker. Olsson, Anders. 1983. Ekelfs nej. Stockholm: Bonnier. Olsson, Anders. 1986. Gunnars Gustspells. Om Ekelf och Joyce. I: Joyce i Sverige. Red. Tommy Olofsson. Stockholm: Atlantis. S. 178188. Olsson, Anders. 1997. Gunnar Ekelf. Stockholm. Natur och Kultur. Persson, Gunnar. 1990. Meanings, models and metaphors. A study in lexical semantics in English. Stockholm: Almqvist & Wiksell International. Persson, Gunnar. 1997. Frnskivling eller poison pie. Kognitiva aspekter p namngivning av svamp i olika sprk. I: Aspekter p vxtnamn. (Skrifter utgivna av Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Ume. Serie E. Vxtnamn. 1.) Red. Jan Nilsson. Ume: Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet. S. 6383. Persson, Gunnar. 2000. Vit flugsvamp or destroying angel. Cognitive aspects of names for fungi in some languages. I: Symposium on lexicography IX. Proceedings of the ninth international symposium on lexicography. April 2325, 1998 at the University

262
of Copenhagen. Lexicographica. Series Maior. 103. Eds. Jens Erik Mogensen, Viggo Hjrnager Pedersen & Arne Zettersten. Tbingen: Max Niemeyer. S. 305322. Persson, Gunnar. 2002. From spinning woman to old maid to what? On the sense development of spinster. I: Symposium on lexicography X. Proceedings of the tenth international symposium on lexicography. May 46, 2000 at the University of Copenhagen. Lexicographica. Series Maior. 109. Eds. Henrik Gottlieb, Jens Erik Mogensen & Arne Zettersten. Tbingen: Max Niemeyer. S. 273284. Persson, Gunnar. 2004. Frames for the semantics of bachelor. I: Worlds of words. A tribute to Arne Zettersten. (Nordic Journal of English Studies. Special issue. 3:1.) Ed. Cay Dollerup. S. 7591. Printz-Phlson, Gran. 1958. Diktarens kringkastade lemmar. Motivisk och metodisk primitivism hos Gunnar Ekelf. I dens.: Solen i spegeln. Esser om lyrisk modernism. Stockholm: Bonnier. S. 86143. Rets, Jan. 1997. Ordet Henne r mitt ml: Gunnar Ekelf och Ibn al-Arabi. Dragomanen. 1. rsskrift utgiven av Svenska Forskningsinstitutet i Istanbul och Freningen Svenska Istanbulinstitutets Vnner. Stockholm: Institutionen fr orientaliska sprk. S. 4682. Riffaterre, Michael. 1970. Le pome comme reprsentation. Potique. 4. S. 399418. Riffaterre, Michael. 1978. Semiotics of poetry. London: Methuen. Riffaterre, Michael. 1991. Det referentiella felslutet. I: Entzenberg & Hansson 1991. 2. S. 141160. Rigveda. 1984. vers. [delar] av Wendy OFlaherty. Harmondsworth: Penguin Books. SAG = Ulf Teleman, Staffan Hellberg & Erik Andersson. 1999. Svenska Akademiens grammatik. 14. Stockholm: Svenska Akademien. SAOB = Ordbok ver svenska sprket. 1893ff. Lund: Svenska Akademien. SAOL = Svenska Akademiens ordlista. 9 uppl. [1950] 1968, 12 uppl. 1998. Stockholm: Norstedt. Saraswati, Swami Satyasangananda. 1992. Tattwa shuddhi. The tantric practice of inner purification. Munger: Bihar School of Yoga. Sharma, Mukunda Madhava. 1968. The dhvani theory in Sanskrit poetics. Varanasi: Chowkhamba Publication. Sjberg, Leif. 1965a. Allusions in the first part of En Mlna-Elegi. Scandinavian Studies. 4. S. 293323. Sjberg, Leif. 1965b. Allusions in the last part of Gunnar Ekelfs En Mlna-Elegi. The Germanic Review. 2. S. 132149. Sjberg, Leif. 1973. A readers guide to Gunnar Ekelfs A Mlna Elegy. New York: Twayne Publishers. Sjberg, Leif. 1992. Gunnar Ekelf kommenterar sig sjlv. Det latinska materialet i En Mlna-elegi med en inledning om hans locus amoenus. I: strm 1992. S. 122143. Sommar, Carl Olov. 1989. Gunnar Ekelf. Stockholm: Bonnier. Stenzler, Adolf Friedrich. [1874] 1980. 17 uppl. Elementarbuch der Sanskrit-Sprache. Berlin: Walter de Gruyter. Stolpe, Jan. 1961. Latrin och krkiska. Det antika materialet i Ekelfs En MlnaElegi. Rondo. 1. S. 1320. Sthle, Carl Ivar. [1954] 1981. Liding under forntid och medeltid. En namn- och bebyggelsehistorisk studie. I dens.: Stockholmsnamn och Stockholmssprk. Stockholm: Norstedt. S. 3663. SU = Svensk uppslagsbok. 1948ff. Malm: Frlagshuset Norden. Sderberg, Barbro. 1980. Flykten mot stjrnorna. Struktur och symbol i Eyvind Johnsons Hans ndes tid. Stockholm: Akademilitteratur.

263
Thygesen Erik G. 1985. Gunnar Ekelfs open-form poem A Mlna Elegy. Problems of genesis, structure and influence. Stockholm: Almqvist & Wiksell International. Trier, J. 1931. Der deutsche Wortschatz im Sinnbezirk des Verstandes. 1. Heidelberg: Winter. Wedberg, Anders. 1968. Filosofins historia. Antiken och medeltiden. Stockholm: Bonnier. Viberg, ke. 1980. Studier i kontrastiv lexikologi: en typologisk och kontrastiv jmfrelse av tre semantiska flt i svenskan: perceptionsverb, kognitiva predikat, emotiva predikat. Stockholm: Institutionen fr lingvistik, Stockholms universitet. Viberg, ke. 1984. Skiss av ett semantiskt flt i svenska och ngra andra sprk: befintlighet och frflyttning. I dens.: Typologisk sprkjmfrelse. Stockholm: Institutionen fr lingvistik, Stockholms universitet. S. 8191. strm, Paul. 1992. Gunnar Ekelf och antiken. Jonsered: Paul strms frlag.

Bilaga
Text 1. P Mlna brygga

265

Text 2. Bljesng

266

Text 3. terfarten

267

Text 4. Han brjar frvandlas

268

Text 5. Gammal aktr

269

Text 6. Parkscenen

270

271

272

273

274

275

276

Text 7. 1809 och 1786

277

278

279

Text 8. Den kvava sommareftermiddagen

280

Text 9. Kvarnsng

281

282

283

Text 10. Eldsng

284

285

Text 11. La Brinvilliers

286

Text 12. Frn frtids sllan

STOCKHOLM STUDIES IN SCANDINAVIAN PHILOLOGY

NEW SERIES Published by Stockholm University Editor: Staffan Hellberg
1. Edvin Lagman, Studier ver Nuckmlets nominala ordbildning. (Die nominale Wortbildung der Mundart von Nuck.) 1958. 231 pp. German Summary. 2. Carl Ivar Sthle, Syntaktiska och stilistiska studier i fornsvenskt lagsprk. (Syntactical and Stylistic Studies in the Old Scandinavian Law Language.) 1958. VI, 209 pp. English Summary. 3. Ingemar Olsson, Gotlndska terrngord. (Gotlndische Gelndewrter.) 1959. 196 pp. German Summary. 4. Bengt Loman, Fornsvenska verbalsubstantiv p -an, -ning och -else. (Old Swedish Verbal Nouns in -an, -ning and -else.) 1961. 315 pp. English Summary. 5. Ragnhild Sderbergh, Suffixet -mssig i svenskan. En historisk-semantisk ordbildningsstudie. (The Suffix -mssig in Swedish. An Historical-Semantic Study in Word-Formation.) 1964. 388 pp. English Summary. With a separate tabular appendix. 6. Bjrn Hagstrm, ndelsevokalerna i friskan. (The Suffix Vowels of Faroese.) En fonetisk-fonologisk studie. 1967. 276 pp. English Summary. 7. Gudrun Utterstrm, Fem skrivare. Metta Ivarsdotters brev till Svante Nilsson. (Fnf Schreiber. Metta Ivarsdotters Briefe an Svante Nilsson.) Studier i senmedeltida svenskt brevsprk. 1968. 283 pp. German Summary. 8. Bengt Henning, Didrikskrnikan. Handskriftsrelationer, versttningsteknik och stildrag. (Didrikskrnikan. Handschriftenverhltnisse, bersetzungstechnik und Stilzge.) 1970. 308 pp. German Summary. 9. Herbert Lagman, Svensk-estnisk sprkkontakt. Studier ver estniskans inflytande p de estlandssvenska dialekterna. (Schwedisch-estnischer Sprachkontakt. Der estnische Einfluss auf den estlandsschwedischen Mundarten.) 1971. 274 pp. German Summary. 10. Brje Westlund, Skrivarproblemet i Islndska Homilieboken. (The Problem of the Scribes in the Icelandic Book of Homilies.) 1974. 144 pp. English Summary. 11. Carin Tisell, Syntaktiska studier i Bonaventuras Betraktelser ver Kristi liv. Ett bidrag till knnedomen om sprket i yngre fornsvensk religis litteratur. (Syntaktische Studien in Bonaventuras Betrachtungen ber das Leben Christi. Ein Beitrag zur Kenntnis der Sprache in der jngeren altschwedischen religisen Literatur.) 1975. 200 pp. German Summary. 12. Lars Melin, Stil och struktur i C J L Almqvists Amorina. (Style et structure dans Amorina de C J L Almqvist.) 1975. 210 pp. French Summary. 13. Evert Salberger, Runsvenska namnstudier. (Studies of Names in Runic Swedish.) 1978. 223 pp. English Summary. 14. Ulla Clausn, Nyord i friskan. Ett bidrag till belysning av sprksituationen p Frarna. (New Words in Faroese. A Contribution to the Elucidation of the Language Situation in the Faroe Islands.) 1978. 178 pp. English Summary. 15. Jan Paul Strid, Nren, Njrven och Njurhulten. Studier ver en grupp svenska sjnamn och drmed samhriga ord i nordiska sprk. (Nren, Njrven och Njurhulten. An Investigation of a Group of Swedish Lake Names and Related Words in the Scandinavian Languages.) 1981. 204 pp. English Summary. 16. Barbro Sderberg, Frn rytters och cowboys till tjuvstrykers. S-pluralen i svenskan. En studie i sprklig inferens. (From rytters and cowboys to tjuvstrykers. The s Plural in Swedish. A Study in Linguistic Borrowing.) 1983. 232 pp. English Summary. 17. Hans Strand, Nusvenskt tidningssprk. Kvantitativa studier av reportage i morgon-, kvlls- och veckopress. (Modern Swedish Newspaper Language. Quantitative Studies in the Reportage of Morning, Evening and Weekly Papers.) 1984. VI, 192 pp. English Summary. 18. Inger Larsson, Ttmjlk, ttgrs, surmjlk och skyr. En datorstdd ordgeografisk studie ver nordiska ord rrande ldre tiders mjlkhushllning. (Ttmjlk, ttgrs, surmjlk and

skyr. A Computational Geolinguistic Study of Nordic Words Relating to Curdled Milk.) 1988. 236 pp. English Summary. 19. Ulla Ekvall, Gotlndska vxtnamn. Tradition och frnyelse i ett lokalt vxtnamnsskick. (Gotlandic Plant Names. Tradition and Innovation in Local Plant Nomenclature.) 1990. 206 pp. English Summary. 20. Per Ledin, Arbetarnes r denna tidning. Textfrndringar i den tidiga socialdemokratiska pressen. (This Newspaper Belongs to the Workers. Textual Changes in the Early Social Democratic Press.) 1995. 213 pp. English Summary. 21. Alexander Zheltukhin, Ortographic Codes and Code-Switching. A Study in 16th Century Swedish Orthography. 1996. 297 pp. German Summary. 22. Ulla-Britt Kotsinas, Kontakt, variation och frndring studier i Stockholmssprk. Ett urval uppsatser. (Contact, Variation and Change Studies in the Language of Stockholm.) 2000. 195 pp. Papers in Swedish and English. 23. Jan Svanlund, Metaforen som konvention. Graden av bildlighet i svenskans vikt- och tyngdmetaforer. (Metaphor as Convention. The Degree of Figurativeness in Swedish Metaphors Using Concepts of Weight.) 2001. 392 pp. English Summary. 24. Antti Ylikiiskil, Tvsprkiga skolbarns verbanvndning i svenska. (Bilingual School Childrens Use of the Verb in Swedish.) 2001. 151 pp. English Summary. 25. Anna-Malin Karlsson, Skriftbruk i frndring. En semiotisk studie av den personliga hemsidan. (Literacy Traditions in Change. A Semiotic Study of the Personal Homepage.) 2002. 192 pp. English Summary. 26. Yvonne Lindqvist, versttning som social praktik. Toni Morrison och Harlequinserien Passion p svenska. (Translation as a Social Practice. Toni Morrison and the Harlequin Publishing Line Desire in Swedish.) 2002. 250 pp. English Summary. 27. Kristina Jmtelid, Texter och skrivande i en internationaliserad affrsvrld. Flersprkig textproduktion vid ett svenskt storfretag. (Texts and Writing in an Internationalised Business World. Multilingual Text Production in a Global Swedish Group.) 2002. 216 pp. English Summary. 28. Kristina Danielsson, Beginners Read Aloud. High versus Low Linguistic Levels in Swedish Beginners Oral Reading. 2003. 176 pp. 29. Karin Milles, Kvinnor och mn i mte. En samtalsanalytisk studie av interna arbetsmten. (Men and Women in Meetings. A Conversation Analytic Study of Workplace Meetings.) 2003. 166 pp. English Summary. 30. Kerstin Tropp, Framtidsreferens i svenskt inlrarsprk. (Reference to the Future in Swedish Learner Language.) 2003. 178 pp. English Summary. 31. Anders Bjrkvall, Svensk reklam och dess modellsare. (Model Readers in Swedish Advertising.) 2003. 213 pp. English Summary. 32. Patrik strm, Senmedeltida svenska lagbcker. 136 lands- och stadslagshandskrifter. Dateringar och dateringsproblem. (Late Medieval Swedish Law Books. 136 Common Law Manuscripts. Datings and Dating Problems.) 2003. 244 pp. English Summary. 33. Jeanna Wennerberg, Tempus och transitivitet i dvas andrasprk. (Tense and Transitivity in the Second Language of the Deaf.) 2004. 160 pp. English Summary. 34. Charlotte Engblom, Samtal, identiteter och positionering. Ungdomars interaktion i en mngkulturell milj. (Conversation, Identities and Positioning. The Interaction of Young People in a Multicultural Environment.) 2004. 209 pp. English Summary. 35. Ulf Larsson, De fyra elementen. En semantisk motivstudie i Gunnar Ekelfs En MlnaElegi. (The Four Elements. A Semantic Motif Study in Gunnar Ekelfs A Mlna Elegy.) 2004. 286 pp. English Summary.