3 »Anal» och »sexuell> Sedan en tid tillbaka hér det nastan till vanligheterna att man forebrir Wienskolan att dess betoning av den anala regressio- nen dr reaktionar — ungefir som nar man hellre graver ned sig iriktigt obehagligt familjeskvaller i stillet for att sakligt dryfta problemen. Och anda har man snarare anledning att tro att just denna punkt kanske mer an nagon annan dnnu inte slut- behandlats — just darfér att det ar till den alla éverblivna smi- delser till sist 4tervinder som stod och star i strid med Freuds papekande av den sexuella faktorn. Hur starkt motstandet mot den och i synnerhet Freuds »infantila sexualitet> an har varit verkar inda avskyn for denna betydligt mindre tin avskyn for det analsexuella. Ja, i det forsta fallet upprérs man Gver oférskimdheten i att barnets 6mhet besudlas med ordet »sex- uell», medan den fordémda sexualiteten i det andra fallet pa ett stétande satt framstar som besudlad genom att den satts i relation till det anala. Precis som man med rérd blick brukar betrakta barns olika émsinta yttringar infér forildrarnas kroppar och later dem hillas, medan det férsta fyrop som vi maste ta till oss redan frn bérjan str skrivet med stora bok- stiver éver det andra omridet. Darigenom inleder detta det forsta forbudets historia som r s& betydelsefull och avgérande for varje manniska. Tvanget till driftsférsakelse och renlighet blir dirigenom en utgangspunkt fér ackelinlarning dver hu- vud taget, for icklet forkroppsligat, som aldrig riktigt kan for- svinna igen, varken fran uppfostran eller i gestaltningen av IISKAPITEL 3 vara liv. PA grund av detta kan man férmoda att bakom det normala acklet och motstandet diljer sig hos oss alla inte sil- lan insikter pi detta omrade som man inte vill veta av. Det ar precis som nir neurotikerns patologiska motstind doljer in- sikter som miste blottliggas fér att han skall bli frisk, efter- som det ar forst hirigenom en medyeten blick pa det faktiska forhallandet frigérs. Si kan det alltsa hinda att vir insikt bar frukt férst sent pi detta omride, som vi (vanligtvis) tycks vaxa ifrin allra frst. Man kan inte nog betona att detta forsta »fy!» och forbud antyéningsvis bérjar redan vid en tidpunkt d& vi knappast fr medvetna om oss sjalva, sf att stiga inte existerar fr oss sjalva, och nar vira driftsretningar nastan verkar sakna grans mot omvarlden. Egentligen blir de markbara som vara egna forst genom detta tvingande forbud som silunda introducerar och ledsagar virt uppvaknande till oss sjilva, Visserligen ar nagot som liknar en befallning férknippat ocksi med den andra, ti- diga regleringen i livet — naringsupptagningen — men denna innebar bara att man passivt avstir, inte kan uppnd nagot. Har dremot gir inte blott en grins som framkallar missrakning fran yttervirlden mot den nyfédda varelse som nyss var for- bunden med alltet, utan man far den ocksd att utfora en egen- domlig handling mot sig sjalv — att begr’nsa den egna impul- sen och sé att siiga utféra den forsta akta »borttrangningen> genom att behiirska den anala lusten. Om man skulle vilja ge sadana nistan rent biologiska processer stitliga psykologiska beteckningar av det slaget som brukar tillignas deras senare, andligt mer begripliga sammanhang, s4 kunde man siiga att det intressanta hinder att det embryonala jaget redan frin bérjan tar form och drivs upp under ett tryck av »askes> och att det ir askesen som mest skiljer dess begynnande tillvixt frin de driftsimpulser som frodas runt omkring det och hind- rar dem fran att sammanblandas. Ty forst genom att aterkas- tas mot sig sjalv, genom denna mest primitiva jagOvning i att 16ANAL» OCH »SEXUELL» beharska driftsimpulsen, kommer det som det darvid upp- lever — bade tillbakahillandet och avgivandet — litet narmare det medvetna och personliga ‘Typiskt nog skrattade man nir Freud papekade att spidbar- nets anallust ar forbunden med att det hiller tillbaka avfé- ringen, och andé ar det tack vare denna lust som det lilla jaget si tidigt visar sig vara herre éver den situation som birjade med ett undertryckande. Genom att anallusten konfronterar det positiva momentet — den autoerotiska glidjen dver den egna kroppen — med det yttre, driftsférnekande tvanget blir minniskobarnet &ter ett med sitt kritiserade kroppsliv. I anal- lusten har jaget kommit i balans med driften, medan driften blivit mer acceptabel for jaget och medvetandet an vad den variti sitt sjalvstindiga forlopp— och resultatet ar en lust infor driften. S4 ser sig det minskliga jaget inklamt i motsattningen. mellan yttre himningar och inre begir vilken ursprungligen lcimpar om det som ett slags utjmnande medling mellan des- sa bida omstindigheter. Férst i motsattningen mellan dem nar det fram till sitt eget visen genom att det pa ett principi- ellt siitt miste uttrycka enheten mellan att begira och att av- st, mellan vara och béra eller — om man till dessa mycket féregripande beteckningar vill foga den mest emfatiska, som i ett senare skede blir till den mest motsagelsefulla - mellan »kropp» och »sjal». Nar vi genom forbudet lar oss att sti emot oss sjilva och dirigenom i jin hégre grad aterfinner oss sjilva i anallusten resulterar det i att vi far ett dubbelt forhillande till omvarl- den. Férbud och straff kranker den fullstindiga samhorig- heten mellan virld och individ. Freud sjalv och efter honom sarskilt Ferenczi och Jones har tidigt visat hur det forsta hatet uppstir ur en sidan tidig libidinds besvikelse och fargiftar detta nédvandiga och skenbart harmlésa sir. Av de egenska- per som Freud tillskriver den anala karaktiren riktar sig tva — trotset och girigheten — mot yttervarlden, som avskilde sig 07KAPITEL 3 fran sin oupplésliga samhdrighet med oss och tog form som en frammande motpart frin vilken man miéste fly in i jagisk- heten och ridda den sjilviska njutningen och mot vilken man miste férsvara sig. Den anala karaktirens tredje drag - pedan- teriet, iven den Gverdrivna moralismen (si att sga ett mora- liskt tvattvang) vander sig inte bara mot virlden utan tar ocks& in motsitiningen i sitt eget inre, som klyvts vad betriffar den anallust som i trots och girighet dverlevde pi egna villkor, om ani sublimerad form. Om man jamfor det med den libidindsa yttring hos spadbarnet som riktar sig 4t ett annat hall — och vars erogena zon ar den andra kroppséppningen, munnen — ser man (i genomsnittsfallet) i stillet hur barnet upptas i idel bejakande kirlek utan att bli splittrat och utan protest. Denna yttring, som for vrigt har en »incestués» tendens, arfoljs till att bérja med ay sol och saligheti stillet for den nedstamdhet som brukar atfélja »ringmusklernas disciplinering». Visserli- gen inrattar sig hatet ocks4 i den incestuésa kirleken, men da snarare som ett sekundart fenomen; férst i neurotikernas skuldfantasi férstoras hatet till sina svaraste innebirder. Re- dan innan hatct mobiliseras har bréstet kommit munnen till métes i en skenbar enhet mellan jag och yttervarld, som langt senare svivar Sver varje ny objektladdning som ett tidigt min- ne och ett aterseende. Kanske formar en strimma ljus n§ ned frin den ursprungliga forildra-(moders-)enheten till sidana yttersta livsdjup att religionsbildande krafter kunde bli verk- samma liksom hela tillforsikten i manniskans férhallande till Gud, medan den anala libidons hatframkallande erfarenhet av isolering, i viss man sataniserad frin grunden, méste utgé frin protestdogmen »jag och far (mor) ar ite ett.» Precis som vi i det férsta fallet nar tillbaka till objektet som nagot som ar forenat med oss i kirlek, s4 skulle i det andra fal- let virlden som féremal for var Kinsla kanske aldrig bli till- rickligt objektiv utan den grove betoningen av frimlingskap. Dessutom friliggs ju dirigenom férst det tredje sitt att for- 118>ANAL» OGH »SEXUELL> halla sig till varlden, pa vilket barnet nar fram till ett av sina viktigaste livssammanhang genom att i analerotiken sjilv bli skapare och fa del av »forilderns makt» genom att se delar av sig sjalv forvandlas till yttervarld utan att sjalv forminskas. Pa si satt aterfar barnct den avskilda varlden och blir i annu hég- re grad ett med den an vad som hade varit tinkbart pa motsatt vig: frin det tillmétesgiende objektet till subjektet. Efter Freud har man bérjat bli medveten om betydelsen av sidana tidiga intryck. Deras underjordiska samband med all skapar- kraft, den tinkande och konstnirliga verksamheten, framhavs allt mer av den psykoanalytiska forskningen. Och om Freud till manniskornas fortret alltid har betonat att barns frage- mani i grund och botten rér sig om fortplantningens problem si kan man lugnt pasta att fragemanin inte bara beror pi att detta problem ter sig intressant for barnens nyfikenhet (till exempel genom yngre syskons fidelse eller andra iakttagel- ser) utan ocksa pa att deras eget andliga vasen, deras kun- skapsbegar och skapargladje star i den djupaste forbindelse med det. Knappt har barnet i sina strider forst&tt den evigt nya dualismen mellan varlden och jaget, knappt har det i lust och trots av sig sjalv stndigt pa nytt forsonats med den, forr- an allt omkullkastas av den vidare utvecklingen nar barnet lar sig »skam» och »iickel». Férst genom Freud bérjar vi ana ni- got rdrande de toppar och vigdalar som slungar in barnet i dess senare medvetandevarld — skenbart vet det inte langre vad det genomgatt och anda ar det sd praglat av det att det ofta bara ar kraften hos dessa ofattbara uraffekter som i efterhand genljuder i barnets starkaste upplevelser. Om Freud antar att psykoserna himmats i sin libidinésa utveckling p& tidigare punkter din neuroserna, s ar det kanske i de sviraste sjukdo- marnas djup och avgrunder som sidana minnen ror sig, dven om de for det mesta ar berévade sitt sprak s4 att de inte kan gra sig forstédda och visar sig for oss med détt ansikte. Men fiven inom den normalaste genomsnittstillvaro kan en stiindig 119KAPITEL 3 paverkan ga rum fran den sfir som vi aldrig blir medvetna om eftersom den hela tiden star vid sidan av alla Gvriga géro- mal: inte bara i konventionell mening dold fér andra utan ocksé i oss sjilva isolerad fran de mer salongsfihiga intresse- nas sillskap och darigenom hinvisad till paverkan av indirekt slag. Det forsta ogillandet som formar det lilla barnet fortsatter namligen och férbjuder varje lustfylld forbindelse i dess reg- lerade anala aktiviteter och minskar sa alla varden inom om- radet for bade kinsla och omdéme. Barnet dr bara vuxet den- na allt vidstricktare sjilvstyrning och sjalvférnekelse emedan det sé tidigt avskildes fran sina utvecklingsprocesser, hela pro- vinser av sin kropp - tills det lar sig att forminska sig sjalv utan att darmed se sig ifragasatt. Skam och ackel skadar inte barnet sa linge det inte enbart kinner sig som upphov till sin girning eller ogarning utan ocks4 som nigot mer — och si linge det vid sidan av utstétandet av den egna kroppens innehall ocks4 inlernmar ett motsvarande stycke framtid i sig. Den utgérs av en annu liksom tom visenskontur som skissats av de uppfost- rande auktoriteternas hand, men lika ofta ocks4 av den blivan- de individualitetens linje. Ungdomens naiva idealism, s& rérande och oblyg, hamtar i huvudsak tillforsikten i sina iden- tifikationer darifran. Med dess hjalp uppfattar sig ungdomen utan vidare som visensbesliktad med enbart det allra hégsta som den kan komma pi. Aven om idealismen helt stikert kom- mer frin »tankarnas allmakt» hos ett infantilt sjalstillstind med en onskekraft som inte kinner nagra hinder har detta tillstind dock blivit besviket tillrackligt manga ganger for att (i normalfallet) ocks& bli otryggt. Om den ungdomliga egen- kirleken detta till trots entusiastiskt hanger sig 4t drémmar, hamtar den sin ratt framst frin det faktum att den ocksé har gallrat i sjalvet, har avvarjt och avbrutit, tagit sig samman och utvidgat sig efter att sjilv ha avstatt.' Atminstone nér det inte handlar om en patologisk reaktion pA fornumna luckor och 120>ANAL> OCH »SEXUELL> brister och en paranoid kompensation hos en sadan idealbild- ning, utan om naturliga andliga utvecklingsprocesser med lyckade évervinnelser som gjorde det egna vasendet klarare och mer medvetet lyste upp det (det kan ocks4 handa att skug- gan fran nagra ouppklarade borttringningar hiller jimn takt med klarheten). Precis som redan barnets anallust harstam- mar fran den spinning som ryms i ett sjalvférsvar stegras allt liv till fornyelse utifran ett likartat beteende. Nir allt kommer omkring hittar vi denna analogi redan i biologin dir det som uttrycker denna vaxling kallas »liv». Det ar nigot som blir till och stéter bort sig sjalv fran sig sjalv. Det kan bli till utsénd- ring och dra det frammande till sig och forvandla det till sig sjalv. Medan den anala uppfostran till sin faktiska del snart ar av- Marad forblir den anala sfaren i éverford bemarkelse alltid be- tydelsefull. Karakteristiskt for den ar inte bara att den sé val- digt tidigt — redan pA sin nstan rent fysiologiska bas — visar sig ha en sjilslig framtoning, utan ocks den egendomliga si- tuation som vara senare omdémen férsitter den i, A ena sidan ser den sig mer och mer éverflyttad till de rent vitala proces- serna som ligger utanfér moraliska aspekter och inte later sig anfiktas av berdm eller tadel. A andra sidan fortsitter den att vara behiftad med skam- och dckelreaktioner som hamtar sin egentliga skarpa fran den sjalsliga process fran forr som inte langre Asyftas — fran det forgangnas illa omtyckta anallust. ‘Trots att den nu bara bedéms fysiskt underkastar man den sja- lens bannlysning eftersom det som framkallar ackel och vick- er skamkanslor har ~ och i relationernas hela varld enbart har ~ har forlagts bortom garningsmannens handling till mate- rian, till objektet som sidant. Pa si sitt mste vi befatta oss med det som om vi inte befattade oss med sfdana saker trots att vi inte har gjort oss skyldiga till nagot fel. Ur detta unika saklige nar tv bedémningssitt korsas och betoningen fér- liggs frin manniskan till tinget, uppstar den intressanta ba- 21KAPITEL 3 stard, det underliga stycke forakt som liksom ar generat éver sig sjalvt och som giller hela det anala omradet. Det ar ett for- akt vars moraliska pant s4 att saga forkommit pa vigen och som trots det forblir omgivet av ndgot mer an ett blot objek- tivt orienterat missndje eller ett rent konventionellt dvertaget fornekande. Ty fSraktets objekt i sin helhet har en gang for alla blivit till en representant for nagot som miste férkastas, for avskummet, det som skall avs6ndras fran livet i motsats till livet som vardegivare — som oss sjiilva, Denna sé att siga sym- boliserande karaktir som det anala omr4det desto mer tror sig ha, ju mer var uppfostran i praktiken ar firdig med det, maste sin representativa svarta till trots naturligtvis grundligt baga- tellisera det anala omradets driftskaraktir; till och med grundligare an vad som hade varit méjligt genom en hégre vardering eller areraddning i overford bemirkelse. Fér aven det yttersta ‘icklet, till exempel nar man smutsar ned sig med exkrementer, mfste sedan dess stanna i det enbart fysiskt- estetiska. Det ar vint mot nigot som 4r s4 visensframmande for »oss» och som aven vid den mest direkta berdring ar s4 di- stanserat fran »oss» att det inte skulle kunna smutsa ned ni- got i vart visen, Gentemot denna klassiska bild av det »smut- siga>, denna objektliknelse, blir den levande mianniskans subjektiva oskuld lika djup som infér déden: det vill saga som infor den hindelse som ar gemensam och oundviklig fér alla. Den »upplevs» inte av négon och uppléser var och en i det som »den» inte r: i det som 4r evigt frammande och inte ar liv, det oorganiska — det analas materia. Nir vi beddmer det anala ror det sig alltsi om nagot dub- belt: en verklighet och en symbol. For det férsta handlar det om den kroppsliga lustens ursprungliga livsformer som vid en normal utveckling limnar denna sfir och gar dver till den mognare sexualitetens former; for det andra om en symbolisk bearbetning av det som verklighetsinnehillet skalat av, tmt och firkastat. Fér det tredje kan den oklara skillnaden mellan 122>ANAL® OCH >SEXUELL> dem, forvixlingen av dem, vara édesdiger. Denna frvixling ar méjlig antingen darfér att det ursprungliga forbudet beto- nades sA starkt och uppfattades si hotfullt att nagot av radslan och skrécken stannade kvar hos den driftverksamhet som se- dan linge hade vuxit ifran den anala lustformen. Den kan ock- s4 bero pa att nagot av denna mest infantila lust med him- mande verkan flyttat 6ver till senare sexualformer, eller ocks4 bara pa att en sjuklig fantasi gar tillbaka till tidiga upplevelser for att avbérda sig pa dem. I alla tre fallen ar kénslivet inte minst avhiingigt av hur fullstiindigt man lyckas skilja barn- domens anala livsrelationer, som sedan ing4r i den vidare ut- vecklingen, fran den typiskt bestdende bilden av det anala som nagot smutsigt som méste forkastas. Om detta misslyckas bara pa en enda punkt, och om en aldrig s8 liten tillsats fran det symboliserande ogillandet insmyger sig som cklande him- ning i det levande som skall vidareutvecklas, vinds just det som skulle ha en gladjande, lustfylld och lyckliggorande ver- kan till sin motsats. Mellan »fSrferisk» och »oren» uppstir ett olésligt samband. Detvackra i livet blir misstinkt eftersom. det dr vackert och det evigt déda fargar det evigt levande med outplanliga flackar av forruttnelse. Om de illegitima drifterna anda gor sig gallande uppstar ingen harmoni med de évriga, for vilka de enbart kan vara claka angrepp; om de helt dukar under fér mottrycket utarmas hela varelsen. Fér det mesta blir resultatet en blandning av bada: drifterna kommer visser- ligen att gra sig gillande har och dar, med falsk min och pa fel plats, men de kommer att vara maskerade och silunda dol- da for ogillandet. Det bérjar med hemligheter och hyckleri infor andra och infér yttervirlden for att sluta med hemlig- hallande och fornekelse infor det egna medvetandet och rym- mer alla de kompromisser mellan drift och forsvar som Freud har avsléjat. Vid patologiska nivicr méter vi det som neuro- tiskt symptom, och som skuldkinsla i de former vi kallar nor- mala. Medan borttringningen i det sjukliga symptomet gatt 123KAPITEL 3 si ingt att det inte finns nagonting av det borttringda i med- vetandefiltet utan dess masker godtroget passerar som akta, ar vi nar det giller skuldkinslan medvetna om vara énskning- ar och knep men genomskidar dem med en avsky som i viss mén staller dem utanfér oss sjalva. Vi betraktar dem med »dnger» och siker »bot» fOr att »rena> oss frin dem och skjuta dem ifran oss.? Som bekant uppticker psykoanalysen ocks4 i det neurotiska symptomet stindigt en skuldkansla i bakgrunden. Skenbart spontant kommer denna till uttryck av de mest underliga, harmlésa anledningar, men kan spéras tillbaka till kraften hos tidiga férbud som mer och mer forskjutits till andra tillfillen. Denna kraft ryckte upp den lilla individen ur hans naiva all- makt till »en kinsla som inte formadde tringa igenom na- got». Dirmed har man dock inte begripit skuldkiinslan, pi sin héjd bara det oundvikliga i den manskliga tillvarons dualism, som i jaggestalt och medvetandeform miste genomleva det som anda bara kan hiivda sig i ett helhetssammanhang, efter- som det samtidigt dir isolerat i sig och ett med allt. Denna dubbla instillning - mest grundliggande upplevd infér fér- aldrarna som samtidigt som de avlade oss skilde oss fran sig — denna sammanflitning av sjalvhavdelse och identifikation, av jagtendenser och sexualdrifter, eller hur man nu vill kalla det, blir inte av sig sjilv till en skuldtyngd kluvenhet. Ofrivilligt tror man att skuldkanslan uppstér genom handlingar som vi erkint for oss sjilva. Det verkar darfér forst mycket egen- domiligt nar man klarligger att den ver huvud taget bara slr rot i det som inte erkints, och att den ena sidan av kluven- heten forst maste vara borttrangd ur medvetandet for att den skall anses dverlimnad till det absolut fornekade, virdelésa, for vilket det anala air den klassiska liknelsen och som vi darfor inte vigar kiinna igen oss sjailva i. Forvisso finns det ocksa utan all denna specifika »skuldkinsla> i manniskan tillrickligt med krig och konlikter mellan drifterna, och ju stérre bredd hon 124>ANAL® OCH »SEXUELL> har och ju rikare hon ar desto fler och mer smirtfyllda tir de kanske. Dock kan sidana smirtor, som lingt ifran maste for- stéra helheten hos hennes vasen, ofta till och med framja drif- terna. Genom att inte bara de segerrika, utan ocks4 de under- lagsna drifterna blir smrtsamt kinnbara blir hela sjalvet si att siga mer medvetet om sitt omfing 4n som var méjligt i freds- tid. Mellan lust och forlust stegrar det sig till Gkad livsintensi- tet och blir hela tiden pa nytt och j allt stérre utstrickning medvetet om sig sjalvt (enligt amma metod som i den utveck- ling jag skildrade i barjan). Visserligen stannar ocks§ i ett sddant fall den besegrade driften tidvis utanfor medvetandet och samlar under en sadan hamning sitt reaktionsbehov pi fel stille tills det blir en explosion och si vidare, men det ar inte principiellt of6rméget till medvetande utan undertrycks bara av den férsvagning den drabbats av (i det »formedvetna»). Det som daremot skuldtyngt ansatter manniskan och sjukligt delar henne kimpar inte egentligen mot manniskans segrar och nederlag utan finner sig i stallet i bakhall, lonnmord och 6verléperi. Det vill inte acceptera att fienden ar jimbérdig och sa att siga far behalla virjan dven sedan han besegrats. Det smutsar ned sig redan genom att erkinna att han ar en fiende som miste slas tillbaka. Darigenom introduceras syn- dens ackel i stillet for smartans patos, som var och en av oss har en oférytterlig ratt till som manniska, en forgiftande sjuk- dom i stillet for en arlig kraftmatning? Men bade méjligheten att bli sjuk av deta och méjligheten att frimja och genomféra krafternas kamp grundar sig pa den tidigare namnda dualismen hos allt manskligt liksom pa det som gor att den minskliga driftsupplevelsen skiljer sig fran det blott djuriska, dir (Atminstone for vara 6gon) den icke minskliga levande varelsen vilar annu mer konturlést inom allvarat. Aven sjalssjukdom och skuldens splittrande verkan understryker ju si att siga svart och dédligt bara det synner- ligen livfulla faktum att manniskan inte loper mot griansen 125KAPITEL 3 lings en stel och rak linje utan i den omkastning av rérelsen som féljer av en brytning. Hon vander tillbaka till sig sjalv och tar sig sjilv i besittning. En yttre anledning till straff ma vara orsak till att en skuldkinsla borjar gro, och en senare sjukdom vara frukten av det men nir allt kommer omkring har bada sitt ursprung i den dubbla rot i minniskans visen som ingen ut- veckling kan vixa ifrin. I de manga ytterst motsagelsefulla normer som alltid stallts upp for oss manniskor — inte bara i den sa kallade kulturvirlden utan kanske som hardast, ja anda till onaturlighet hos de »naturligaste vildarna» — uttrycks bara hur de olika sjalstyperna stiller sig till det och férlikar sig med det. Nimligen med kirnfragan huruvida det manskliga »var- at» dr ett med den »norm» som miste bearbetas i det, och huruvida det desorganiseras och sénderfaller om det inte kan komma till uttryck i en sjilvgiven lag. Man kan nirma sig si- dana fragor frin olika hall; ett exempel ar nér vi betraktar den symbolik som finns kvar fran den anala uppfostran och i éver- ford bemirkelse blir en sinnebild. Acklet som en viktare av »smutsen», det vill siga det som befinner sig pa fel plats, som har avséndrats och miste utrotas, blir till ett kinnetecken for ett liv — ett manskligt liv - som an en gang miste kontrastera liv och déd inom sig sjalv. 0 P& det Internationella psykoanalytiska forbundets senaste kongress i Munchen hésten 1913 papekade Freud i sitt fore- drag »Die Disposition ar Zwangsneurose> [Freud 1913b] att djur med reglerad brunsttid si att siiga gir omkring som anal- erotiker och sadister stérsta delen av aret (papekandet togs ty- varr inte med nar féredraget publicerades). Det ar faktiskt kinnetecknande for djuren att den anala och den genitala in- riktningen gar hand i hand. Aven djur utanfér vir domestice- ring har uppfostrats av sina artfr’inder ocks§ vad giller anal- 126»ANAL» OCH »SEXUELL> sfiren, och i bigge fallen virderar djuren utséndringarna frin sina faljeslagare pi samma sit. Genom att nosa pi dem och samtidigt tillfoga sina egna exkrementer visar de en karlek och en dra som inte saknar ceremoni. Méjligen kan man iaktta nAgot motsvarande hos primitiva folk sa till vida som sexuali- teten hos dem 4 ena sidan framstar som mer »animaliskt» fri- slappt an i vara kulturzoner, men 4 andra sidan framstir som fangad i en desto hégtidligare stelhet av sedvanjor precis som handlingsfriheten dver huvud taget. Det ar nistan som om driftslivets fysiologiska regleringar och barriarer direkt skulle Gverflyttas till de minskliga relationerna. Férst nar detta ger efter, nar kénsdriften finner stéd och normer bara i sin egen utvecklingskraft, kommer den genitala sexualiteten att skar- pare skilja ut sig fran den anala och den kommer bara att ge sig i lag med denna om den pa grund av nagon stérning eller sjuklig himning regredierar och sjunker tillbaka till ligre sta- dier. Anal- och genitalprocesserna ar ju faktiskt si nara be- slaktade att man kan anse att analerotikernas regressioner har ett aysevirt stéd i kroppen. Det giller inte bara i borjan innan processerna dr fullstandigt utvecklade utan framfér allt under k6nsmognaden. Det dr inte for inte som genitalapparaten lo- kalt ar s4 nara forbunden med kloaken* (hos kvinnan si att siga bara uthyrd av den) - ocksé i sina primitiva uppenbarel- seformer piminner de periodiska skoven och drivkrafterna fullstindigt om varandra. Liksom redan analbegiret i sin ursprungliga okontrollerbarhet upptrader ocks4 det genitala begaret som en kraft som évermannar jaget. Aven om det ge- nitala begiret ar sarskilt val samordnat med mannens aggres- sivitet och de erdvrande tendenserna hos hans jag, s motar- betar det dock dessa tendenser helt pa egen risk genom att det samtidigt verkar jaglésande och férlamar sjilvet och med- vetandet. Och precis som det i den anala uppfostringen var kampen mellan drift och férsakelse som vackte anallusten, 53 ger dessa strider och spanningar mellan jag och drift upphov 27 aKAPITEL 3 till en fallstindig driftsupplevelse. Till sitt yttre skiljer sig fortplantningsimnena si litet som méjligt fran mingfalden av uts6ndringsimnen, de mest levande sekreten fran déda ex- kret. De bada vildiga motsatserna i vilka allt finns beslutat, giva och avsindring, framtid och forginglighet, stéter nistan omiikdigt i varandra. Medan sexualiteten fullbordar sin ut- veckling omsluter den hela kroppen och finner dverallt en forberedd plats i den enkla organlusten for att slutligen stiga allt djupare ned i det mérkaste kroppsdjup. Dar finner den antligen rum och tillflyke for sina kostbarheter, s8 att siga dérr i dérr med det obrukbaras, det ferkastades, kroppsavfal- lets skripkammare. Men pi samma satt som den totala kraften i kroppens organ alstrande frenas genom att dra sig tillbaka till dess mest oan- senliga och ostrukturerade delar, samlas sexualiteten i det ge- nitalas mitt bara for att darifran fylla hela omgivningen med lidelse och ta deni besittning. Om analerotiken sag sig stalld i hornet, satt p§ undantag innan den knappt hunnit bérja sin karriar, bortskjuten fran all fortsatt utveckling, springer den genitala sexualiteten i stillet omkull de férbud som ocks& kommer i dess vag. Den ser dem som sporrar till sutmalet och bearbetar dem till luststegringar s4 som anallusten ett kort tag hade visat den. Om det anala omradet fick symbolisera déden blir dirfér den genitala sexualiteten till en representant for li- vet: i stillet for ett avséndringsamne ett dverskott som maste slunga sig ut éver individen in i tillvaron. Det mest karakteris- tiska uttrycket for detta ar att den mogna sexualiteten lingtar efter partnerns organism medan anallusten férblir nara for- bunden med autoerotiken; att njutningen sjalv fullstindigt Sppnar sig fér den genitala driften forst sedan den brutit iso- leringen och att driften att ge av sig sjalv och att skapa for- verkligas i omfamningen av partnern, medan analdriften trot- sar sig till en njutningsfull isolering i protest mot omvéirlden. Si till vida skulle férekomsten av partner vara ett tillrickligt 128> ANAL» OCH >SEXUELL> kinnetecken fér den »analv» respektive »genitalt> inriktade erotiken, om det inte vore for att évergingar och mellanspel ager rum: 4 ena sidan den genitalt inriktade autoerotiken (en- sam masturbation utan atfoljande parmerfantasier) och 4 and- ra sidan émbhet uttryckt med anala medel (till exempel hos barnet gentemot de personer som skéter det). Inom den ge- nitala sexualitetens omrade fortydligar dock partnermomen- tetklarast hur den mogna sexualiteten satter sig over det gam- la ogillandet av sexualiteten pa ett helt annat sitt in vad analerotiken férmiadde. Skam och ackel har ju inte bara an- slutit sig till den utan forstirks och betonas under vissa om- standigheter, ndrmare bestimt pa grund av partnern. Om en andra persons nirvaro ar det som egentligen vicker skam re- dan vid den anala processen trots att barnet si tidigt lar sig att vara analt verksamt dven utan den fordémda lusten, nastan bara av plikt - i hur mycket stérre grad maste da inte skam- och ackelkdnslan ta vid nar lusten ater liter héra av sig med det uttryckliga villkoret att en parmer deltar och hinfor sig till dennes fordémda kroppsdelar. Harmed framtrader dock ocksi nya méjligheter att 6vervinna skammen: nimligen part- nerns medbrottslighet — genom att denne bade ar medskydlig och den person som skammen giller. Utan tvivel ar detta en av anledningarna till att en kénsakt dir lyckoférnimmelserna bara giller den ena partnern kan gira ven inte sirskilt fin- kinsliga minniskor betryckta, skamsna och farsvarslésa, ef- tersom den andres nirvaro inte alls verkar hora dit, utan tvirt- om verkar som den samtidiga ndrvaron av en domare och ett offer. Ty karleksobjektet stir faktiskt for allt detta: bade for den sexuella tillfredsstillelsen och for dess bedémning och kontroll, liksom for eventuellt forsvar frin medvetandets sida. Ipartnern Aterspeglas hela enkelheten hos den grundliggan- de process som varje ging faller tillbaka pi bekymmerslis- heten hos en drift och som si att siga ar riktad mot var indivi- dualisering och bryter fram ur urimnenas organ. I partnern 129KAPITEL 3 gor sig ocksa hela komplikationen gillande med sinnelagets och jagets delaktighet, vilka ser sig indragna i denna process. Darigenom mits i partnern den tidigaste skam som vi kanner till - skammen infor kroppens gransléshet — och den yttersta intimitet som ménniskor kan dela — intimiveten hos jagets hingivenhet. Eftersom det genitala ruset sprider sig till allt och eftersom aven vart jag grips av det gir ocks skamreaktionen, det gamla ogillandet av det anala, i vars spar vi 4 att siiga utvecklades tll vara jag och som vi allt mer medvetet forverkligade, djupt ini kirleksupplevelsen. Ja den kan till och med blanda sig i ko- nens omfamning, till och med i det yttersta besittningstagan- dets fulla, normala rusighet, antingen som en férbittrande eller sporrande droppe (ty den lidelsefulla upphetsningens motsténd kommer den rejila erotiken till godo, precis som vid hinderlépning). Da ar det som om man menar att detta »att tiga» gir utéver kroppen, som om man ‘igde varandra inte s& mycket med Ajalp av utan snarare trots kroppen. Krop- pen (ven var egen kropp fér oss) blir ju aldrig fullkomligt identisk med hela personen, utan framstér alltid som en del av denna - den glider alltid tillbaka till nagot som star emot det mest levande grepp, den mest totala férening, och framhirdar iatt allejamt vara nagot frimmande for kinslan. Si till vida be- haller den nagot av sin tidiga, glomda, analerotiska mening som vi larde oss att stéta bort som nagot dott, ett icke-jag, ett exkrement, och som vi kanske just i ett sidant hégsta kirleks- dgonblick an en ging liksom i ett dunkelt minne star infor som infor ett stycke liv som frantagits oss, ett »alskat lik. Pa den sexuella héjdpunkten spelar namligen ingenting lingre nagon roll for vart medvetandebedévade begar forutom den obundna illusionen om émsesidig uppfylldhet. Kénsaktens momentana extas upphiver s4 att siiga den Andre, och forst genom att de ilskande »aterhamtar sig» och aterigen ser part- nern litet mer pA distans blir denne tydlig som n&gon med ett 130>ANAL® OCH >SEXVELL> sjilvstindigt liv. I stillet fr en s& att siiga rasande dverens- stimmelse med partnern som i sig omfattar allt, léser en- hetens gatfulla hemliga chiffer upp sig i karleksrelationens enskilda och mer sammansatta former, i vilka det visserligen bara indirekt kommer till tals men i gengald artikuleras med desto stérre begriplighet. Alla sinnen bidrar till att ge deta beteende (som vi utan varje ironi kallar det mer »platonska») erotiskt stéd fér att gora den avtagande dverensstammelsen desto mer uppenbar. Men betecknande nog lyckas kanske bara ett av vara sinnen stilla réra vid den ofattbara samman- smilmingens djupaste och mérkaste forflutna: luktsinnet, det mest djuriska, styvmoderligt behandlat av den méinskliga ut- vecklingen och genom den egentligen helt tillbakabildat. Pa anallustens mark uppnr det sin erotiska betydelse men ar se- nare i strre omfattning i tjiinst hos dess motsats ~ som repre- sentant for acklet. Till sin positiva sida forblir luktsinnet dock sd att siga ett sista minne som omger oss av den allra forsta enheten mellan varlden och jaget som framstod som analero- tisk; befriad frén sin grova konkretion svavar den livet igenom kring allt som lockar oss och som vi tyeker om som det ytters- ta tecknet pa gillande. ‘Vara Gvriga sinnen valde ut erogena zoner som de fran bér- jan anség vara mer presentabla och civiliserade. Pa den kroppsliga utvecklingens omriden blev de kvar i jagets tjainst och blev darigenom i viss min medborgare i tv lander. Vid en tid da alltfor noggranna gransregleringar mellan kénets och jagets Gverhdghet dnnu inte agt rum i den infantila organis- men gjorde sig dessa dubbelexistenser i all fredlighet hem- mastadda bAde sexuellt och i jaget. Deras oklara rittsforhal- landen féranleder den tvedrikt och férvirring som gir under namnet neuros och som gett dem daligt rykte. Darfér miss- tanks deras sexuella sida vara ndgot naturvidrigt och perverst som olagligen vill satta sig pi tronen, trots att det i sjilva ver- ket bara befinner sig mellan tv stolar. Darvid glommer man I3rKAPITEL 3 litt att partialdrifterna, som jagmissigt ofta ar hégt utveckla- de men som i sexuellt avseende ar barnsliga, i normalfallet har utomordentligt mycket glidjande att bjuda. Nar man kallar pa dem fran den sexuella mognadens karna blir dessa halvt forvisade drifter stimulerade iven om de ar utspridda dver hela kroppsytan och stémmer in i karlekens Higa visa. Som barn i samma hus samlas de kring den gemensamma festen och bir dess rus nda upp till de avligsnaste och hégsta av ja- gets dominer, A ena sidan besjalar de den sexuella upplevel- sen genom att de sa lange haft anknytning till utomsexuella, enskilda aktiviteter, vilket ocksa priglar handens, munnens el- ler blickens 6mhet. A andra sidan blir den sexuella upplevel- sens barndom levande i dem, den upplevelse dar allt som annu inte tringts bort fran de specialiserade organen férr tilldrog sig. Detta forlanar de perifera smekningarna mitt i den mogna karleken deras egendomliga minnesmakt, som om nagot obe- gripligt ljuvt steg upp ur deras tillfilliga narvaro. Samtidigt som de bade ar mer barnsligt primitiva och mer intellektuella och samtidigt som de inte har ntt fram till sexualitetens ml och and gir utéver det som uttryck for en mer speciell sam- hérighet, utgor de liksom en férminskad bild av det fullstin- diga karleksférloppet. Ty hit hr ju inte bara att de dittillsva- rande partialdrifterna avlésts av den genitala centraliscringen, utan ocks§ att denna stindigt sprider sig tillbaka till dem och dirigenom bemiktigar sig jagets intresse. Sadana kirleks- ingredienser som framstér som mer andliga kallas ibland oprecist for »sublimeringar»: men en alltfor »osublimerad> libido saknar snarare libido an sublimering, sé till den grad ut- trycker den genom dessa den gemensamma extasens visen. Just darigenom skiljer sig den sexuella upplevelsen fran de specialiserade organens sat att Klara sina behov (till exempel niringsorganen som sjilvbevarelsedriften lagt beslag p4), och hos vilka ett allmant rus genast skulle uppfattas som sjukligt och misstinkas héra ihop med sexualdriften. Sexualdriften 132>ANAL» OCH >SEXUELL> diiremot visar brist pi detta allmanna rus. Den inskrinker sig till en mycket speciell upphetsning och omfattar knappast partnerns person. I grund och botten dr den bara en motsva- righet ull den anala processen. Om den sexuella frmilningen bérjar i det enklaste och ursprungligaste, sammansmaltning- en av agg och spermie, och osynligt fullbordas i denna hin- delse si blir den tydlig bara med hjilp av liknelser eller genom alle som hor till partialaktiviteterna kring den. Skulle detta utebli kan man tala om ett sexuellt utlopp som ar regressivt och fragmenterat och som paminner om neurotikerns, hos vilken den sexuella processen nagonstans ar kuven. Aven om ett sidant torftigt normalfall inte framstir som sjukligt efter- som det oproblematiskt ar inordnat i det praktiska livets yta, innebér det dock att man avstatt fran den naturliga, fullstandi- ga lyckan, vilket motsvarar en lemlistning. Intressant nog giller denna lemlistning ingalunda de sléas- te, vardagligaste manniskorna och hirigenom uppstir det egentliga problemet. Den passar tvirtom dverraskande ofta in pa dem med sirskild resning. Och inte bara i bemirkelsen av en primitiv rahet i kinsumginget eller kinssmaken, utan den gar djupare och himmar utvecklingen och pressar tillbaka sexualiteten i infantila former. Precis som en i 6vrigt genom- snittlig minniska kan uppnd en fin harmoni pi det sexuella omradet kan en mer hégtstiende gestalt uppvisa bristande jamnmitt pi denna punkt och framst& som mycket liten, Det ar nastan till och med som om nagon liten otiliricklighet i ut- vecklingen miste dverta de sjilsliga kostnaderna for andens alltfor formatna ansprak pa att vara si litet kropp som méjligt. Lett sédant fall handlar det om dem som i akta bemirkelse »sublimerar>, det vill siga leder fruktbarheten hos sin virme till icke-sexuella mal (hit hér ocksa begreppet manniskokér- lek, om man ser det begreppsligt och inte personligt). Efter att ha slitits hort allefér lingt fin det personligas verkligt cro- tiske paverkade kairna lamnar de sexualitetens rot i ett djup, ur 133KAPITEL 3 vars mérka omedvetenhet den inte kan blomma upp till jagets bejakande glidje och dar den aldrig kan forena jordens och Jjusets kraft. Darfor vilar deras jagmedvetande pa den knappa fotsbredd »jordiskhet» som finns mellan stupen pi en brant bergstopp och som bara ett yrselanfall tycks kunna hamta till- baka dem fran till verkligheten nedanfor - yrsel som den hemliga dragningen att falla mot sin vilja. Sakert lever en rik- haltig erotik i det som den skapande anden formedlar i verket och berikar var och en som verkligen tar det till sig. Men det som kom verket till godo — den manskliga blodvarmens gat- fulla omvandling till andlig gestalt — gir inte bara att skaparen sjalv befrias frin det som trycker pa utan ocks4 att han utmat- tas och forslésar sig sjily, vilket kan bryta hans kontakt med sitt eget grundvisen. Det leder ingen vig fran »sublimering> till »sublimering», lika litet som frin topp till topp, om man inte tar den jordiska omvigen éver de avgrundsdjup som lig- ger emellan. Ja, méjligen ar sidana si kallade >ligsta», det vill saga mest fordolda drivkrafter éver huvud taget, i dkad rorelse vid anlag for skapande andlighet ~ och méjligen ar den hégsta »subli- meringen> ett utbrott frin motsvarande djup. Méjligen ligger férutsittningarna for den psykiska stegringen och dess ut- veckling till skapande verksamhet i de >ligre» vasensskikten, precis som for de psykiska sjukdomarna enligt Freud, i pro- portion till deras svirighetsgrad. Det ar bara nar den gradvisa évergingen frin den infantila sexualiteten till den mogna upplevelsen ar hiimmad eller otillfredstallande som spranget in i anden i bista fall lyckas (i stillet fr en omsvingning till det sjukliga). Allt »skapande», oavsett om det ar av tinkande, konstndrligt eller agerande slag (eller pa vilket satt det annars ger sig till kina), ar bara en metod att ater forena objektvarl- den med subjektet — som pa grund av sin jagutveckling kon- fronteras med denna — och forméla sig med den. Men det ar ett annat tillvagagingssitt in det som grundar sig pa fort- B4>ANAL» OCH »SEXUELL> plantningsdriften (i tringre och vidare bemirkelse) som inrik- tar sig pi medminniskan. Darmed dr det sjilvkdart att detta andra tillvigagdngssitt maste bérja redan innan man vant sig till en partner och utga langst nedifran, frin sexualitetens kal- Ja. Och just eftersom libidon har fortfarande dr s8 individuellt oférbrukad och ouppdamd férmar den kanske som drivkraft i andens verk hjilpa det mer allgiltiga att komma till uttryck utanfor den individuella skapelsen. I libidons tidigaste former, i dess fré, finns ju inte mindre rika m@jligheter an som sedan visar sig i de senare — ven om de tidigare formerna sexuellt eller socialt sett ir desto mindre brukbara ju lingre tillbaka de ligger. Om sidana yttringar dirfor drabbas av ogillande och sedan inte gir Gver i den vanliga utvecklingen kan deras kraft frigdras i en ny aktivitetsriktning. I sin primitiva och senare kritiserade kvarblivna form bar de nimligen den ursprungliga meningen i enheten mellan subjekt och objekt, mellan jaget och virlden, som nu pA nagot sitt, nigonstans maste gira sig gillande igen (om inte en sjuklig fixering later det bero vid en symptombildning). Det som kritiserades hos enheten och tringdes undan som allefor barnsligt subjektivt, som alltfor litet tillmétesgiende mot det objekt som enheten ocksa skall omfatta, kompenseras i gengild s4 att siga dversubjektivt i den andliga bearbetningen genom ett lidelsefullt intresse som gir utéver den snivaste omsorgen om tillvaron mot tinkan- dets, gestaltandets och handlandets mer omfattande samman- hang. Overallt dir objekt idealiseras och drifter sublimeras ligger nagonting nedgravt, gravlikt isolerat, borttriingt. Men samtidigt ligger alltid ocksd ndgot mer i saken som skiljer sig s& diametralt frin det andra, som uppstindelsen skiljer sig frin graven, en uppstindelse som ju heller aldrig riktigt vill vara en kropparnas uppstindelse. Om jag tolkar Freuds uppfattning riktigt ar de mest impo- pulira och de vardefullaste krafterna naturnédvandigt hanvi- sade till varandra och de har nar allt kommer omkting en och 135KAPITEL 3 samma rot. I sin olikhet ar de niira varandra och bir varandra. Medan de tycks dela sig i omanskligt och Gvermanskligt gom- mer sig borjan och sluteti all hemlighet och for evigt flodan- dei en obruten cirkellinje. Under vissa omstindigheter méter hégtidsstunden ocksé det avartiga som i sexuallivet far Askungens roll pa sin lott mellan hennes mer ansedda systrar, som representerar husets vardighet och glans. Det fors bort i en gyllene droska till ett annu glansfullare och mer respekterat rike dir kronan vantar. il’ Om Freuds tidigare namnda enhetliga sexualbegrepp gar forlorat hos hans tidigare anhangare Carl Gustav Jung och Alfred Adler beror det uppenbarligen pa att bada vill bricka denna empiriskt vunna enhetlighet och darfér satsar alltfér mycket pa det filosofiska kortet. Freuds blottliggande av en och samma sexuella process ide mest skilda yttringar ar si klarlaggande, eftersom det gér det méjligt att avgriinsa libidotendenser frin jagets utvecklings- tendenser och reda ut deras samband i det friska och det sjuka. Vilka filosofiska bevekelsegrunder Jung an kan ha haft nar han i stillet innefattar bigge under en ny definition av libidobe- greppet fir vi lita bero, En anmirkningsvird fljd ar emeller- tid att i samma omfattning som terminologin férenhetligas gar Jungs egen uppfattning om de olika libidofaserna (som sexual- och jagyttringarna numera delar upp sig i) allt mer dualistiskt isir. Medan de tvi drifterna, vars samband med varandra gor det méjligt att forklara den psykiska upplevel- sen, for Freud utgor en grans for vart praktiska erfarenhets- omrade, hinder det att Jung utan vidare slipper in den dua- lism som han genom en alltfér hastig begreppsbildning redan forvisat. Jag tycker det ir bra att detta drabbar Jung och att han inte tillats forvigra dualismen tilltrade med den gingse 136>ANAL» OCH >SEXUELL> monismens fraser. Jung gor darmed faktiskt gemensam sak med ogillandets gamla sexualteori. Han gér en libido som formar allefir mycket, forkigen infér dess egen »jordrest, pin- sam att bara», och méste se till att pA basta sitt gira sig kvitt denna igen. Skenbart friar Jungs libidobegrepp formligen till sexualiteten. Han breder ut jaget framfor den (vilket Freud inte ansig héra dit): »allt deta ar ditt om du férskriver dig at mitt namn!> Men knappt ar pakten sluten si halshugger han den eller snarare sprattar upp magen pa den. Fér att sexualite- ten skall komma igenom det nya omradet maste den forst bli sd »avsexualiserad» bade fram och bak att den nappt far né- gon konsistens kvar i mitten, varfér den sedan hemfaller at moralisk harakiri. Av Jungs dldre arbeten forstar man hur hans stora insikt (en av de mest gripande pa hela detta omrade) —namligen att har- leda patologiskt tankande till arkaiskt tinkande vilket han hade iakttagit hos parafreniker ~ forledde honom till att i allt hégre grad betona det driftsmissigas karaktir av férgingen tid och logikens och iindamilsinriktningens framtidskaraktir. Tills slutligen den affektiva omedelbarheten som sidan bara hér till ett restbestind av en manskdighet, som hjer sig allt mer 6ver den, och nistan bara har symbolvirde for de »knappt markbara kombinationernas stegvisa upphéjning». Varfor den allt verskuggande libidon skulle kunna ata upp sig sjalv med bérjan i den egna svansen for att slutligen be- segras av kulturen och dé, forblir, som minga p&pekat, en hemlighet. Men man har svart att varja sig for intrycket att ett sadant bruk av evolutionsteorin (som redan har nog pa sitt fi- losofiska samyete!) som stricker sig ainda till det sexualfient- ligt moralistiska har sin grund j att man likstiller det sexuella med det smutsiga och knyter ihop det med det anala, en knut som psykolanalysen har till uppgift att knyta upp. Om man hair inte efter gammalt ménster Aterigen skulle »tringa borp> vore det tydligt att det som hir uppfattas och hatas som sexua- 137KAPITEL 3 litet i trangre bemiirkelse bara ar analitetens eviga skamflick, medan tvartom nigot positivt tillkommer det som fér Jung forflyktigas till symboler. Det positiva stricker sig genom alla utvecklingsformer och lanar diven ut sin drivkraft till de mest kulturella »framstegen». Eftersom sexualitetens visen for Jung fran bérjan ligger utanfér sexualiteten forbiser han helt enkelt den punkt hos Freud dar dess - om man vill kalla det s4 — vetiska» inslag tar vid, nimligen nar man befriar sig fran de motstind som dels forhindrar inblick i den egna sexualiteten, dels §ittrar den vid gamla missférstind - vilket utgor det >fi- nala» syftet fér Freuds »regressiva» behandlingsmetod. Dar- for dr varje moralistiskt, pedagogiskt, religidst stimulcrande eller annat bisyfte som tillfogas bara av ondo.’ Detta forutsit- ter dock att man varje ging gar tillbaka till det individualpsy- kologiska skeendet anda in till dess mest svartillg’ngliga skikt — som dirmed inte far fSrvandlas till en allt mer flyktig sym- bol, utan desto konkretare ligga grunden for den medvetna upplevelsens rikedom. Jag anser att for Jung dr det oundvik- ligt att han i stallet vander sig mot det maktigt sublimerande eftersom det bara ar detta som tillater en atergang till ontoge- nesen nar val allt som ar driftsrelaterat hotar att upplésas i all- minna symboler fér honom. Till det som blott virderas som »arkaiskt» i det férgangna tillkommer en foraning om det till- kommande, en profetisk tendens som at var och en bygger en gyllene bro av dennes minsklighet till det éverménskliga! I betraktande av vad som namnts har tycks det mig som om Jungs idéer (om jag inte helt har missférstate dem vilket mycket val ar méjligt) upprepar sidant som man i viss min ignade sig 4ti barjan av Freuds rorelse, men som man med ti- den lamnade bakom sig. Hit riknar jag fér det forsta en 6ver- betoning av evolutionsteorin i dess filosofiska monism, och for det andra en forhirskande rationalistisk instiillning. Bada férekom hos flera av Freuds medarbetare, men évertriffades snart av Freuds édmjuka kinsla for allt som ar faktiskt — aven 138>ANAL» OCH »SEXUELL> det mest motsigelsefulla, oansenliga och obekvima - tills en tikedom bredde ut sig infor hans 6gon som gjorde det oméj- ligt fr honom att ens vilja blisa upp nagot med konstgjorda varden. A. Adler, som foregripit Jung pa si manga punkter, begir inte dennes misstag att underskatta individualfallet i sin psy- kologi, men gir i stillet fr langt p4 denna andra vig. Aven om han inte offrar de psykiska djupen at den historiska (eller forhistoriska) genesens och det historiska perspektivets bredd, later han dem anda g4 forlorade genom att alltfor mycket se till individen som en medveten varelse och inte till- rickligt uppmarksamma honom som en de undermedvetna sammanhangens varelse. I stillet for Jungs asketiska optimism hamnar Adler dirmed i ett slags ironisk pessimism. I stallet for den ursprungliga libidons moraliska substans upphaver han helt enkelt sjilva libidon —varpé den inte frst etiskt mas- te upphéjas eftersom den s4 att stiga redan nar den levde fér- Klarades som fullstindigt vardelés. Jungs grumliga samman- blandning av motsatser bereder hir plats for en alltfor ensidig schematisering. Mianniskan forlorar skenbarligen sin libido, men hon kureras pi sitt och vis enligt doktor Eisenbarths me- tod,’ som gjorde att de lama kunde se och de blinda ga; hen- nes sexualitet avligsnas fran ett organ dar den inte sitter. Om sexualiteten hos Jung framstir som atavistiskt misstankt, etiskt sjuk och ivrig att héja sig éver materien, s4 visar tviirtom de sjuka hos Adler — litet mer patrngande bara iin den nor- male ar i stand till —att ocks4 ett normalt driftsliv inte arndgot annat dn sken, villfarelse, fiktion, »arrangemang». Ja i grun- den dr »neuros» enligt Adler, om man vill spetsa till det, knappast ngot annat jin ett mer oférdelaktigt férlopp hos sjukdomen »psyke» éver huvud taget. Man skulle skimtsamt kunna past att den friskaste hjarnan med alla sina fiktions- redskap, som ju Adler menar att den finns till for, ar den som inte maste existera, den friskaste sjilen den som inte alls be- 139KAPITEL 3 hévs, eftersom det enda tvanget till att finnas till enbart ligger ikroppens organiska mindervardighet. Till och med en svun- nen tids saliga materialism som utan vidare hdmtade fram det psykiska ur det fysiska var harmlést godhjartad i jimférelse med detta. Hos Adler kommer det ju uttryckligen bara frin kroppens brister och skador, som negationen av en negation'® —en higring. Som »manlig protest» mot detta ursprung i det negativa, i vanmakten, ser sig psykets grundlaggande strivan som en drift att »vara ovanpa» och »aga makt», ja till och med nar en sédan valdsam 6verkompensation bara indirekt nar sitt mél genom omvéagen éver listig édmjukhet — »kvinnliga me- deb», »sekundar trygghet», skenbar hangivenhet. Nu skulle man kunna saga att 4tminstone hir gér sig en motsatt vilja gallande; bakom tjanarens mask hamnas namligen den under- tyckta libidon pi sin fortryckare. Men bortsett fran det ar re- dan denna totala férnekelse av libidons fakticitet, denna grinsléshet i maktdriften tillricklig for att misstinka honom for sexualisering. Det ar formligen som om Adler hade hittat pa den fértriffliga termen »sammanflatning» [Verschriinkung] speciellt for ett sadant fall. Att neurosen kompensatoriskt begagnar sig av brister och mindervardighet betonas redan tidigt hos Freud a det starkas- te, vilket framgar av uttrycken sjukdomens >lustpremie», »lustvinst», »flykt in i sjukdomen> och sa vidare liksom av det han skriver i Réttmannen: »Men i en sjukdoms resultat ligger ocksa avsikten med den; det som ser ut att vara en féljd av sjukdomen ir i sjalva verket insjuknandets orsak, dess motiv> [Freud 1g09b:67], och liknande pa andra stillen. Men for Freud var det alltid ett resultat av inre eller yttre skador och hamningar och det gillde inte att definiera den psykiska upp- levelsen i sig sjilv som nagot som med férdel bearbetar fysiska brister. For honom vaxer denna snarare fram ur rikedomen, ur verskottskinslan och allmaktsforutsattningen - pi vilka en faktisk besvikelse foljde som manar till sjilvbeharskning. 140>ANAL® OCH >SEXVELL> Men inte heller det sker nédvindigtvis genom fruktan for mindervardighet: for den saken krivs en social jamforelse. Darfér ar detta den punkt dir man an mer resolut maste hilla isir Freud och Adler fin Freud och Jung. Det beror pa att det psykiska hos Freud forbehiller sig sina egna tillvagagingssatt eftersom det uppfattas positivt och varken ar harlett ur det fy- siska eller negativt motiverat. Det hiller alles pa sin rat att limna de oldsta frigornas dunkla X balom sig vid grnsen fir vad som ar empiriskt méjligt att utforska i stillet fOr att dver- lamna det 4t nagot som ar frammande for det. Det hiller pi sin ritt att inte inférliva det med sin sarskilda sfar, det vill siga belysa det, utan bara lamna det ordrt. Darfr ir detta ocksa den punkt dir Freud uttryckligen avgrinsar sitt forsknings- omrade bade frén den filosofiska spekulationen och biologins grainséverskridanden, Den grins som det maste né fram till, som inte far dverskridas men som méste skyddas, framstills mest otvetydigt i det betydelsefulla narcissismbegrepp som Freud har utarbetat under senare 4r — och som for Ovrigt var- ken Adler eller Jung si vitt jag vet egentligen har tagit upp till diskussion. Om den »narcissism» som Freud Gvertog (P. Nackes och H. Ellis term fér autoerotiken) ursprungligen en- dast innebar ett utvecklingssteg mot den genitala sexualiteten, som bara utvecklades med stérre noggrannhet av Freud, s4 blev den senare viktig i en annan bemarkelse: som en varaktig bestandsdel i alla utvecklingsstadier. Narcissismen ir »ingen perversion utan ett libidinést komplement till sjilvbevarel- sedriftens egoism» och innehiller »en forestillning om en ur- sprunglig libidinds laddning hos jaget, av vilken en del senare sands ut mot objekten, men som i sjilva verket stannar kvar och férhiller sig till objektladdningarna som ett protoplas- madjurs kropp till de pseudopodier den stricker ut», siger Freud i sin skrift »Zur Einfiihrung des NarziSmus» [Freud t9x4:141]. Vidare: »nar det giller att sirskilja den psykiska energins olika former sluter vi oss till att de forst, i det nar- 14tKAPITEL 3 cissistiska tillstindet existerar sida vid sida och ar oméjliga att skilja at for var grova analys, och att det forst med objektladd- ningen blir mOjligt att skilja en sexuell energi, libido, fran jag- drifternas energi» [loc.cit.]. Jag vill har inte stycka sénder den koncentrerade rikedomen i denna korta skrift, men vill som ett komplement citera nagra meningar ur den tredje, utokade upplagan av Sexualteori. Tre studier i sexualteoretiska fragor: >Vi forestiller oss allts4 en libidokvantitet, vars psykiska represen- tation vi kallar jaglibido, och vars uppkomst, férstoring eller forminskning, fordelning och férskjutning skall ge oss méj- lighet att forklara de iakttagna psykosexuella fenomenen. [...] Denna [jaglibidon] kallar vi i motsats till objektlibidon ocksa nartistisk libido, Fran psykoanalysens position ser vi liksom ut ver en grins, som det inte ar tillatet att 6verskrida, in i den narcistiska libidons drivverk, och bildar oss sA en forestillning om férhallandet mellan de bada formerna av libido. Den nar- cistiska libidon, eller jaglibidon, forefaller oss som den stora reservoar fran vilken objektladdningarna skickas ut och till vilken de ater dras in; jagets narcistiska libidoladdning ar det i den forsta barndomen férverkligade urtillstandet, som blott daljs av de senare utsindningarna av libido, och som i sfilva verket finns kvar bakom dessa» [Freud 1905:106-107]. Om man bedémer saken utifran kan det se ut som om libi- do i definitionen »komplement till egoismen» inte skiljer sig tillrickligt frin den upphiivda sexualitet som jaget hos Adler efter eget godtycke begagnar sig av. Eller, om man ser saken fran det hallet kan Adlers uppstallningar av misstag te sig som en gestaltning av konsekvenserna av Freuds tankar ~ ungefir som nir en del av Jungs 4sikter tycks upprepa tidigare faser hos Freud och samtidigt éverdriva dem. Narcissismbegreppet férhindrar att man skjuter éver milet genom att det hinvisar till den dunkla rikedomen hos en annu bestiende samman- smiling av sexualdrifter och jagtendenser, i stillet for till deras samgiende i en rérelse hos jagmedvetandet. Darigenom 142> ANAL» OCH >SEXUELL> forhindras ocks4 missférstindet att Freud skulle bejaka Adlers uppfattning om det psykiskas negativism nar han betonar att for honom handlar »drift» om att undanrdja olust, brist, stér- ning (»Vi har upptickt ett medel i vir sjalsliga apparat som 6vertagit uppgiften att bemistra de upphetsade tillstind som annars skulle uppfattas som pinsamma eller bli patogent verk- samma» [Freud 1914:152].)"' och nar ett organs erogenitet lik- stalls med en Sverkinslighet som »kan ha samma inverkan pa libidofordelningen som organens materiella insjuknande> [a.a:150]. Erogeniteten tvingar fram en »libidinds objekt- laddning» sd att den subjektorienterade libidon inte blir sjuk av det egna Gvermattet ~ efter det att jaget och varlden blivit medvetna motpoler och inte lingre bara narcissistiskt flyter samman i subjektet sjalvt. Men det som faktiskt sker i denna objektladdning ar bara ett forsdk att pi ett nytt sitt ‘uppné na- gotsom liknar den gamla sammanslutningen. Objektladdning ar si till vida ett medel for éerférening pa samma satt som det ursprungliga stadiet utgjorde en alltjdmt bestéende enhet. I den skulle féljaktligen inte bara i negativ mening avlgsnandet av ett tyngande retningstillstind vara givet utan i positiv mening ocks4 inférlivandet, »introjicerandet» av varlden. Det som fy- siologiskt sett kan upptrada som smirtsam spanning, besvi- rande dvermatt och begiir efter lugn och ro kan samtidigt ytt- ra sig psykiskt som begiir efter tarst och tranad (efter: »da jag njuter, smaktar jag av trinad»"” i varje bemirkelse). Antagli- gen finns det av det skalet 4 mycket som dr paradoxalt, mot- sdgelsefullt i sexualiteten, eftersom den méste uturycka sig med hjalp av kroppen, vars organsprik, sniivt inneshutet i sig sjalvt, inte riktigt formar artikulera dessa yttringar utanfér var isolering. Men i var psykiska organisation forblir libido ett surrogat {ér den rikedom som i sig ursprungligen inneslét alle. Forvisso ar ju enligt Freud »drifter jmforbar med ag- gressionen och endast vad giller driftens mal kan man tala om aktiv eller passiv. Det som ar paverkat av det passiverande mi- 143KAPITEL 3 let maste dock inte nédvindigtvis bara vara en reaktionsbild- ning pa den aktivitet som mast undertryckas, Under vissa om- standigheter skulle nagot kunna /eva upp igen i det, nérmare bestamt nagot av det tillstind som i den ursprungliga narcis- sismen i sig rymde och stindigt rymmer aktivt och passivt som en helhet. Det som framstar som »passivt» gér det bara sett fran det jag som hunnit utvecklas — det ar bara for jaget som det verkar reaktivt, negativt betingat eftersom det i en positiv betydelse s4 att siga blir osynligt genom den jagform som breds ut dver det; indi forblir det ett komplement till det i vilket bada sidor férenas med den ursprungliga tillvaron. Sexualdriften ar ju standigt — aven i sin mest aktiva dominans- stravan — hangiven objektet och uppliser jaget och dverval- digar medvetandet utan att dirigenom forsvagas. Skulle man inte till och med kunna uppfatta den av Freud starkt betonade »sexualéverskattningen» hos mannen, som enligt Freud gér honom till en »anaklitisk typ» [Anlebnungstypus; Freud 1914:154], som en sidan kompletterande produkt, eftersom just den manliga libidons aggression, som ar yttre i férhallan- de till identiteten, utarmar egenkirleken och tvingar den att fylla pa sin narcissism genom den andres karlek? Och skulle det inte vara samma sak hos kvinnan, som Freud tillskriver en narcissism som i hégre grad néjer sig med sig sjilv genom att vara mer passivt tillatande. Denna sexuella passivitet resulte- rar nimligen samtidigt i en totalt jagframmande underord- ning i rollen av den som skanker lycka. Sakert borde man inte alls narma sig detta imne om man bara namner det si ytligt som jag gor hir. Jag ir ocksi med- veten om att jag dirmed gett mig in p4 egensinniga tolkningar av Freuds teorier i stillet for sakliga konstateranden. Det be- ror dock pa att det hela tiden tycks mig som om libidons in- tegritet bara kan bevaras i forhillande till jagtendensens (for Adler den enda i oss) handlingssatt om den aven i strid med jaget kan vara positivt verksam i avsevard omfattning och inte 144>ANAL» OCH »SEXUELL> bara skenbart. Om Jung vill dma det speciella visen hos libi- don som Freud spirat upp till nytt sinderfall, s& hotar Adlers bed6mningar att helt sla ihjal den. Att slaget inte triffar beror bara pa att den redan ar i sikerhet bakom de jagintentioner som forst uppstod - det vill siga dar dessa annu inte kan skiljas empiriskt fran libidon. Aven om jag inset detta forst genom Freuds narcissismbegrepp tror jag inte att jag missbrukar det och tinjer det bortom de psykiska grinser som antytts av Freud. Ocksd for mig stannar begreppet vid den grins som Freud kommit fram till for psykoanalysens del och som skall motverka att man tringer in p& biologins omrade 4 ena sidan och pa den filosofiska spekulationens omrade 4 den andra. Skillnaden ar kanske bara den att det for mig inte blev ett kallt och dott stenmonument utan fér min inre upplevelse ett trad, vars frukt jag plockade for att bara hem till min egen tridgard. 145