Av Handling

I palissadernas tid
Om stolphl och skrvor och sociala relationer

under yngre mellanneolitikum
Kristian Brink
I

p
a
l
i
s
s
a
d
e
r
n
a
s

t
i
d
K
r
i
s
t
i
a
n

B
r
i
n
k
I palissadernas tid r en avhandling i arkeologi. Tre stora palissader och
bebyggelsen i deras nrmaste omland utgr navet i en tolkning av sociala
relationer och hur dessa uttryckts, formats och frndrats under det tredje
rtusendet f.Kr. Yngre mellanneolitikum brukar fr delar av sydstra Skandi-
navien presenteras som en tid d en ldre kulturyttring trattbgarkulturen
erstts av en ny kulturyttring stridsyxekulturen. Avhandlingen diskuterar
detta s kallade kulturskifte som en social frndring dr en ny materiell
kultur var av betydelse i formandet av sociala relationer mnniskor emellan.
Detta skifte tolkas som resultatet av frndringsprocesser inom samhllet,
processer dr mten med infuenser frn kontinenten var betydelsefulla.
Mtena hanterades inom ramen fr lokala traditioner. Palissaderna var viktiga
platser i dessa mten men de sociala frndringar de medfrde gjorde ocks
att palissaderna p sikt frlorade sin betydelse. Frn mitten av det tredje
rtusendet f.Kr. uppfrdes inte lngre ngra byggnadsverk av det hr slaget.
Istllet blev grden en allt viktigare plats fr mnniskorna.
Malm Museer, Arkeologienheten
Malmfynd nr 21
omslag.indd 9 2009-09-13 20.54
I palissadernas tid
I palissadernas tid
Kristian Brink
Frfattaren och Malm Museer 2009
I palissadernas tid
Om stolphl och skrvor och sociala relationer under yngre mellanneolitikum
Kristian Brink
Citytunnelprojektet
Projektansvarig: Per Sarns
Projektledning: Claes Hadevik, Eva Lindh, Morten Steineke
Redaktion: Anders Gutehall, Claes Hadevik, Anders Hgberg, Morten Steineke, Chatarina dman
Grafsk form och bildbehandling: Anders Gutehall
Engelsk versttning: Alan Crozier
Utgiven av: Malm Museer, Arkeologienheten
Postadress: Box 406, 201 24 Malm
Besksadress: Malmhusvgen
Tel: 040-34 10 00
Hemsida: www.malmo.se
Tryck: Elanders Sverige AB
Papper: Artic Volume White
Teckensnitt: Gill Sans och Adobe Garamond Pro
Omslagsbild: Flygbild ver den sydvstra delen av Hylliepalissaden med en av dess stora ppningar
synlig mitt i bilden. Foto: Perry Nordeng. Malm Museer
Tryckt med bidrag frn Malm Frsknings- och Planteringsfrening
ISBN 91-85341-32-0
Malmfynd nr 21
Frord
Nr kommunstyrelsens ordfrande Ilmar Reepalu tog de frsta spadtagen fr Hyllie
nya stadsdel framhll han i sitt tal att det egentligen var arkeologerna p Malm
Museer som tagit de frsta spadtagen vid underskningarna infr Citytunneln. Det
hr till ovanligheterna att arkeologin nmns som en sjlvklar del av en exploaterings-
process. De arkeologiska underskningarna infr bygget av Citytunneln fck mass-
medialt genomslag och tillsammans med kulturarvspedagogiska insatser skapades
ett stort intresse fr arkeologi, bde lokalt och p riksplan. En konsekvens av detta
var att arkeologin sgs som en viktig del av Malm Stads utveckling och expansion.
Freliggande bok, I palissadernas tid, r en doktorsavhandling som studerar fr-
ndring och sociala processer i Sydskandinavien under mitten av den yngre sten-
ldern. Den r en av tre syntespublikationer som innehller analyser av resultaten
frn arkeologiska underskningar i Malm de senaste ren. Frmst handlar det om
utgrvningarna infr byggandet av Citytunneln, men ven utgrvningarna vid den
nya stadsdelen Hyllie och Svgertorps industriomrde berrs. De tv andra bcker-
na, antologierna Arkeologiska och frhistoriska vrldar. Flt, erfarenhet och stenlders-
platser i sydvstra Skne och Grden i landskapet. Tre bebyggelsearkeologiska studier
ges ocks ut i r.
De arkeologiska underskningarna gav ett ovanligt rikt material som har kunnat
omsttas i ny kunskap. Lmningarnas kronologi strcker sig frn mesolitikum till
historisk tid med tyngdpunkter p neolitikum, ldre jrnlder och medeltid. City-
tunnelprojektets resultat har frutom i tta rapporter och en temarapport presente-
rats i en rad sammanhang p konferenser, vid symposier, p forskarseminarier, i
utstllningar och i fera artiklar fr en svensk och internationell publik. I samband
med rapportarbetet utvecklades ett nytt stt att redovisa underskningsresultaten p
CD och DVD. Den refexiva arkeologin inom projektet blev utgngspunkten fr ett
seminarium i samarbete med Riksantikvariembetet, ett seminarium som publice-
rades i antologin Refexiv arkeologi? tersken av ett seminarium.
Citytunnelprojektets slutunderskningar genomfrdes under idealiska former
ren 20012003. Detta tack vare god framfrhllning frn Malm stad och City-
tunnelprojektet i Malm AB. Samarbetet med Citytunnelprojektet i Malm AB
har fungerat vl och de har vlvilligt tillskjutit medel fr de kulturarvspedagogiska
insatserna. Projektet Svgertorps industriomrde, som ligger intill Hyllie stadsdel,
genomfrdes ren 19992000. Under fltarbetsfasen och avrapporteringen fljdes
Citytunnelprojektet av en referensgrupp bestende av Prof. Lars Larsson och Prof.
Deborah Olausson, bda frn Institutionen fr arkeologi och antikens historia vid
Lunds universitet, fl.dr. Dag Widholm frn Hgskolan i Kalmar och mag. art. &
Ph.dr. Ditlev Mahler.
Malm 10 juli 2009
Per Sarns
Enhetschef
Frfattarens frord
Nr jag nu r p vg att stta punkt kan jag konstatera att saker och ting ofta inte
blir som man frestllt sig. Det som brjade och genomfrdes som ett frdjupnings-
arbete inom ett uppdragsarkeologiskt projekt vergick efter ngot r till att arbetas
om till en licentiatavhandling som i sin tur i sista stund frvandlades till en doktors-
avhandling. Mer om denna lite krokiga resa i bokens inledning.
Till Ebbe Kocks Stiftelse riktas ett tack fr genersa medel som innebar att jag
kunde fullflja avhandlingsarbetet. Malm Frsknings- och Planteringsfrening
tackas fr det genersa bidrag som gjorde det mjligt att frvandla manus till en
bok. Tack ocks till Anders Gutehall som stod fr frvandlingsarbetet och till Alan
Crozier fr versttning av sammanfattning och fgur- och tabelltexter.
Under de senaste ren har jag haft mjlighet att tillbringa viss tid i Lund vid
Institu tionen fr Arkeologi och Antikens Historia. I ena hrnet av Botaniska trd-
grden ligger Agardhianum, en av institutionens lokaler. Dr har jag ftt mjlighet
att skriva och skriva om i lugn och ro i en milj borta frn min vardag vid Arkeologi-
enheten Malm Museer. Tack till alla er som jag delat fkarum med dr!
Till alla fre detta och nuvarande kollegor i Malm riktas ett stort tack! Jag har
ingen aning om hur mnga ni egentligen r, men fera av er har hjlpt mig med mate-
rial till avhandlingen p olika stt. Nr jag 1996 brjade min yrkesbana i Malm
place rades jag p underskningen Lockarp 7A som var en del av projektet resunds-
frbindelsen. Dr gav platschefen Bjrn Magnusson Staaf mig viktigt frtroende och
sjlv frtroende. Det blev avgrande fr min fortsttning inom uppdragsarkeologin.
Nr Bjrn gick vidare till andra uppdrag fck jag tillsammans med Gun-Britt Rudin
skriva rapport p Lockarp 7A. Gun-Britt drabbades tyvrr av en svr sjukdom och
avled i september 2000. Det jag tillsammans med och mycket tack vare Gun-Britt
lrde mig under den hr tiden r nog viktigare n vad jag insett mnga gnger. Det
bidrog skert till att jag av projektledningen fr Citytunnelprojektet Eva Lindh,
Per Sarns och Morten Steineke fck frtroende att leda underskningen av palis-
saden vid Hyllie. Utan detta frtroende hade det sklart inte blivit ngot av den hr
boken. Tack alla!
Ett srskilt stort tack riktas till alla er som deltog i underskningarna av palis-
saderna vid Hyllie och Bunkefostrand. Utan er hade det aldrig gtt! Speciellt tackas
Susan Hydn, Ingela Kishonti och Karina Hammarstrand Dehman som tillsam-
mans med mig var ansvariga vid underskningarna och under rapportarbetena.
Tack ocks till Fredrik Grehn som var med i rapportarbetet fr Bunkefostrand.
Elisabeth Rudebeck frtjnar ett stort tack eftersom det var hon som frst frde
fram idn om att mitt frsta rmanus kring palissaderna kunde ligga till grund fr
en hgre examen. Elisabeth tog initiativet till kontakten med Lund. Tack ocks till
Nils Bjrhem som lste manus innan det lmnades till Lund. Ett stort tack riktas
till min handledare Lars Larsson och min bitrdande handledare Kristina Jennbert
vid institutionen i Lund. Era synpunkter p mitt arbete har varit mycket vrdefulla.
Anna Lihammer frtjnar ett srskilt stort tack fr att hon orkade lsa igenom
hela manuset i 5 punkters storlek som hon pstod, men det var faktiskt 10,5! Dina
synpunkter var sklart mycket vrdefulla, och i den mn jag valt att inte flja dem
fr jag skylla mig sjlv! Ett lika stort tack till Anders Hgberg fr manuslsning och
frslag p ndringar som gjort det hela bttre. Tack bda!
Jag nmnde betydelsen av min frsta tid inom yrket tidigare. En viktig grund
lades redan under min utbildning i Lund. Hr gav inte minst seminariegrvningarna
i Smland under ledning av Pvel Nicklasson en bra start. Pvel introducerade oss
studenter fr ett uppdragsarkeologiskt tnkande som jag haft stor nytta av senare.
Tack Pvel, och tack ocks fr vnskap genom ren!
Ett stort tack riktas till alla vnner utanfr arkeologin ingen nmnd, ingen
glmd. Utan kontakt med en vrld utanfr arkeologin hade jag aldrig ntt fram hit.
Ett stort tack riktar jag ocks till Anna Lihammer, Fredrik Svanberg, min gudson
Sebastian och hans lillebror Valdemar fr vnskap, lek och massor av info om
dinosaurier.
Jag riktar ett srskilt stort tack till mina frldrar fr allt std genom ren. Av-
handlingar tillgnas ofta nra och kra, men i det hr fallet vill jag istllet tillgna
all den tid som jag nu frhoppningsvis fr ver till den som str mig nrmast till
min Petra.
stra Vemmerlv, pskhelgen 2009
Kristian Brink
Innehll
Inledning 13
Bakgrund vgen till en avhandling 13
Mlsttning, metod och disposition 17
Del I: En forskningshistorik och grunder fr ett lokalt perspektiv 23
En forskningshistorik 23
Neolitiska hgnader i sydligaste Sverige och stra Danmark 25
Sarup och de ldre neolitiska hgnaderna i Sydskandinavien 25
De sydsvenska neolitiska hgnaderna utanfr Malmomrdet 29
De stdanska neolitiska palissaderna 35
Neolitiska hgnader i sydligaste Sverige och stra Danmark en kort sammanfattning 42
Tre forskare om stridsyxekulturen i sydligaste Sverige 42
Den svensk-norska stridsyxekulturen 43
Ystadprojektet 48
Tv vstsknska dalgngar 51
Tre forskare om stridsyxekulturen i sydligaste Sverige en kort sammanfattning 55
Grunder fr ett lokalt perspektiv 56
Tre perspektiv, mitt perspektiv 56
Mnniskor emellan 62
Platser, samband och minnen 66
Del II: Om stolphl och skrvor yngre mellanneolitikum i Malmomrdet 73
Inledning 73
Avgrnsningar 76
Tid 76
Rum 81
Freml och kultur 82
Boplats, grav, dep- och enkelfynd 87
Landskapet topograf och milj 93
Platserna 96
Dep- och enkelfynd 106
Bo- och aktivitetsplatser 112
Pildammsparken (1) 112
Naffentorp 15:1 (6), Bunkefo 9:4 (8), Lockarp 24:1 (26), Naffentorp 2:5 (54), Hyllie VA (63),
Svgertorp 8 (65) & Kv. Benkammen (81) 114
Bunkefo 7:7 (10), Vstra Klagstorp 10:2 (45), Kv. Cedern (48), Kv. Sege (49), Sege (50), Stora
Bernstorp (51), Svgertorps industriomrde K (60) & Kv. Krledaren (70) 115
Hindbygrden (18) 116
Sibbarp (22) 117
Fosie IV (28) 118
Lunnebjr (31) 120
Sdra Sallerup 15C (34) & Fosie by 10 (71) 122
Valdemarsro stra (52) 122
Almhov (CT 1) (53) 123
Svgertorps industriomrde F (55) 126
Svgertorps industriomrde S (56) 127
Petersborg 6 (57) 129
Elinelund 2B (58) 129
Svgertorps industriomrde D (59) 133
Hotelltomten (61), Hyllie station (CT 3) (62), Hyllie 4:2 & 4:3 (67) & Hyllie 155:91 (78) 134
Svgertorps industriomrde U (64) 139
Vintrie IP (66) 141
Hindby mosse (68) 145
Kastanjegrden (69) 146
Lockarp 7A (72) 147
Lockarp 7B (73) 149
Hrstedtska kritbruket (74) 150
Robotskjutfltet 14A (75) 151
Fredriksberg 13D (76) 151
Elinelund 2A (77) 152
Dsemarken (79) 154
Norra Hyllievng (80) 157
Lockarp 7E (82) 157
Lockarp (CT 6) (83) 160
Fosie 11A (84) 161
ngdala 1983 (85), ngdala 1987 (86), ngdala 1991 (87) & Sdra Sallerup 15F (88) 163
Tygelsj 41:1 (89) 164
Gravar 166
Svgertorps industriomrde S (56) 166
Kastanjegrden (69) 169
Dsemarken (79) 173
Norra Hyllievng (80) 175
Hindbydsen (90) 180
Kv. Bronsyxan (91) 180
Kulladal (92) 182
Virentofta (93) 182
Kvarnby 13 (94) 185
Bageritomten (95) 185
Lindngelund (96) 186
Oxie 7 (97) & Oxie 22 (100) 188
Kristineberg (98) 189
Fredriksberg (99) 189
Bolagsbacken (101) 191
Tygelsj (102) 191
Vstra Klagstorp 16:48 (103) 192
Palissader 193
Bunkefostrand (104) 194
Hyllie (CT 5) (105) 214
Bunkefo (106) 237
Kronologi och kontinuitet, boplatser och bebyggelse 244
Kronologi och kontinuitet 244
Stridsyxekulturen och keramiken 246
Yxorna 253
Kort om palissader 255
Trattbgarkulturen och keramiken och ngot om gropkeramisk kultur 258
Att sammanfra eller skilja t om fynd, kalibreringar och en period som inte fnns 260
Ett kulturlst periodskifte 263
Kronologi och kontinuitet en kort sammanfattning och ett avstamp 264
Boplatser och bebyggelse 266
Husen 268
Brunnar, gropar, lager, sdeskorn 278
Bnder, jgare och fskare 283
Sm och stora platser ldre mellanneolitikum B 287
Stridsyxekulturens grdar yngre mellanneolitikum B och ldre senneolitikum 293
Boplatser och bebyggelse en kort sammanfattning och ett avstamp 299
Del III: Om sociala relationer under yngre mellanneolitikum 303
Inledning 303
Kulturer, grupper, samhllen 305
I palissadernas tid 315
Mten 324
Innanfr palissaderna 329
Bakom palissaderna 341
Gamla platser, nya relationer 347
Grav och grd 348
Ngra avslutande ord om yngre mellanneolitikum nu och d 364
Summary 369
In the time of the palisades 369
On post-holes and sherds and social relations in the Late Middle Neolithic 369
Introduction 370
Background 370
Aim and outline 370
Part I: A history of research and the foundations for a local perspective 372
A history of research 372
Foundations for a local perspective 373
Part II: On post-holes and sherds the Late Middle Neolithic in the Malm area 375
The Malm area landscape, time, and places 375
Chronology and continuity 376
Dwelling sites and settlement pattern 377
Part III: On social relations in the Late Middle Neolithic 378
Cultures, groups, societies 378
In the time of the palisades 380
Grave and farm 387
Figure Captions 391
Figures 391
Tables 398
Referenser 401
Litteratur 401
Opublicerat material 424
Muntliga uppgifter 427
Kartmaterial 427
Internetreferenser 427
Inledning 13
Inledning
Bakgrund vgen till en avhandling
Nr raderna med stolphl vid Hyllie undersktes 1989 utgjorde de det frsta identi-
ferade exemplet p en neolitisk palissadinhgnad i Sydskandinavien frn vergngen
mellan ldre och yngre mellanneolitikum. Palissaden
14
C-daterades till mellan neoli-
tikum B och fynd tydde p att den hrde hemma i stridsyxekultur. Det gjorde
konstruktionen extra intressant eftersom denna kulturyttring i ett arkeologiskt
hn seende var och fortfarande r knd fr den sparsamma frekomsten av tydligt
identi ferbara lmningar, undantaget de vlknda gravarna. Underskningen 1989
om fattade Hylliepalissadens centrala delar, men lmnade dess norra och sdra delar
orrda. Den vg av infrastrukturella satsningar i Malmregionen som satte igng
under frsta halvan av 1990-talet genom bron ver resund visade sig dock bli avg-
rande fr att de resterande delarna av palissaden skulle komma att underskas. Det
skedde endast ett drygt decennium efter det att den frst upptcktes. I resunds-
brons klvatten kom beslutet om en tgtunnel, Citytunneln, som kommer att ge en
snabbare frbindelse mellan Malm Centralstation och Kpenhamns Hoved ban-
grd. Citytunnelns mynning ligger dr Hylliepalissaden en gng lg.
Det arbete som lett fram till den hr avhandlingen r ett resultat av en frd som
lpt lngs en delvis krokig och ibland ocks ngot ojmn vg med fera kursndringar.
En beskrivning av processen r p sin plats fr att frklara de val av avgrnsningar
som gjorts. Strre delen av arbetet skrevs innan ett beslut togs om att lta det ligga till
grund fr en hgre examen. Avhandlingen har sin bakgrund i Citytunnelprojektet
och de arkeologiska underskningar frn utredning till slutunderskning av
Hyllie palissaden som genomfrdes av Malm Museer under ren 19992002. Inom
ramen fr projektet genomfrdes arkeologiska slutunderskningar p sammanlagt
tta delomrden sder om Malm som tillsammans omfattade lmningar frn meso-
litisk tid och fram i medeltid. Av den samlade rapporttid som fanns inom projektet
avsattes tid dels till platsanknutna rapporter, dels till tematiska frdjupningsarbeten
kring varierade arkeologiska mnen, vilka publicerats i en gemensam volym (Hade-
vik & Steineke 2009).
14 I palissadernas tid. Om stolphl och skrvor och sociala relationer under yngre mellanneoli tikum
Som platschef p Citytunnelprojektets delomrde 5 dr Hylliepalissaden under-
sktes blev utgngspunkten fr mitt temaarbete denna palissad. Tidigt bestmdes
att arbetet skulle inriktas p att gra en bebyggelsearkeologisk studie av palissadens
omland dr en samlad genomgng och tolkning av de arkeologiska lmningarna i
Malmomrdet skulle gras. Syftet med detta var att stta in palissaden i ett fr-
historiskt samhlleligt sammanhang, ngot som till stora delar var dligt knt i ett
detaljerat lokalt perspektiv. Palissaden uppfattades som i det nrmaste ensam i land-
skapet! De kronologiska och kulturella ramarna fanns redan p ett generellt plan d
palissaden, som framgick ovan, redan daterats till mellanneolitikum B och relaterats
till stridsyxekultur. Period- och kulturavgrnsningen gjordes ven med hnsyn till
ett par andra tematiska arbeten inom Citytunnelprojektet som behandlade tidig-
och mellanneolitikum A (trattbgarkultur) respektive senneolitikum (Hadevik 2009
respektive Brink 2009). Det gjordes allts en tydligt kulturhistoriskt prglad upp-
delning av neolitikum inom projektet, ven om det samtidigt pongterades att en
av mlsttningarna var att studera och diskutera just periodvergngar och kultur-
skiften. Temaarbetets avgrnsningar var sledes ett resultat av bde det rdande
kunskaps lget fr Malmomrdet och den projektbaserade styrningen. Arbetet var
tnkt att ing i den temavolym som jag refererat till ovan.
Under ren 20022004 skrevs den platsanknutna rapporten fr delomrde 5 dr
bland annat palissaden presenterades (Brink & Hydn 2006). Temaarbetet skrevs
i huvudsak under 2004 och delvis parallellt med andra arbetsuppgifter p Malm
Museer som lg utanfr Citytunnelprojektet. Ett rmanus lg frdigt i februari
2005. Arbetstiteln fr temat var Stridsyxekultur och mellanneolitikum B i Malm-
omrdet. Arbetet utgjorde en bebyggelsearkeologiskt inriktad studie av perioden i
Malm omrdet. Det omfattade en detaljerad genomgng av det arkeologiska mate-
rialet genom litteratur- och arkivstudier, men i en del fall ocks av fremlsstudier
av nyligen framgrvda material.
Nr det tematiska arbetet pbrjades var en av ambitionerna att gra en samman-
stllning ver samtliga platser i Malmomrdet som rymdes inom den kronologiska
och kulturella avgrnsningen. Dels bedmdes det som en rimlig arbetsinsats med
tanke p att stridsyxekulturen knappt ansgs existera annat n i form av palissader
och gravar, dels var ambitionen att upprtta en form av katalog ver det material
som trots allt fanns i syfte att skapa en samlad och lttillgnglig dokumentation som
kunde anvndas i den antikvariska verksamheten i Malmomrdet. Utver detta
gjordes en genomgng av ett urval arbeten som behandlat palissader, mellanneoliti-
kum B och stridsyxekultur i sydligaste Sverige och stra Danmark i syfte att jmfra
tolkningar och perspektiv med resultaten frn Malmomrdet. Hr gav inte minst
Inledning 15
resultaten frn de underskningar som Riksantikvariembetet genomfrde infr an-
lggandet av Vstkustbanan genom vstra Skne ett viktigt underlag fr bde jm-
frelser och val av avgrnsningar och materialkategoriseringar (Andersson 2003).
Efter hand som materialinsamlingen och bearbetningen gick framt visade
Malm materialet en strre volym n vntat. Intressanta mjligheter att diskutera
vissa centrala frgor som exempelvis arkeologisk period- och kulturkonstruktion och
vad det innebr fr synen p det frhistoriska samhllet uppstod. Frenklat uttryckt
kan man sga att studien bland annat visade p att mellanneolitikum B inte i sin
helhet var detsamma som stridsyxekultur. Grnserna fr bde period- och kultur-
avgrnsningen brast med andra ord. Projektavgrnsningen fck drmed en provoce-
rande efekt p mina tankar och den vg som arbetet tog. Detta var i sig inte direkt
verraskande d bde periodkonstruktioner och kulturgrupperingar r ett fitigt
disku terat och debatterat mne inom neolitikumforskningen, och srskilt inom den
del som berr mellanneolitikum. Resultaten visade p mjligheter att diskutera dessa
aspekter utifrn ett strre geografskt perspektiv n enbart Malmomrdet. Diskus-
sionen kring detta vvdes in i vissa delar av temaarbetet, men innebar samtidigt att
det blev ngot splittrat d frgor av kllkritisk och metodisk karaktr blandades med
mer tolkande resonemang kring samhllet under perioden. Nr rmanuset var klart
bestod det av tre delar av vilka Del I och Del II till stora delar sg ut som det gr hr.
Den kllkritiskt och metodiskt inriktade diskussion kring Malmmaterialet som nu
fnns i slutet av Del II fanns d i delvis annorlunda form i Del III.
Efter det att rmanuset var frdigt vilade det aktiva arbetet i ver tv r. Under
den tiden vxte ett beslut fram om att eventuellt arbeta om manuset till en licentiat-
avhandling och det skickades fr bedmning till Institutionen fr Arkeologi och
Antikens historia i Lund. Bedmnings- och antagningsprocessen genomfrdes i
huvud sak under 2006. I bedmningen av rmanuset pongterades just det faktum
att studien var ngot splittrad. Ett ml fr en omarbetning till en licentiatavhandling
borde vara att p ett tydligare stt diskutera de resultat som Malmmaterialet bidragit
med i ett strre geografskt och mer generellt perspektiv, inte minst vad gller frgor-
na kring period- och kulturkonstruktion och dess inverkan p vr syn p samhllet
under yngre mellanneolitikum. Det medfrde sledes ett delvis nytt fokus fr arbetet.
Detta har frutom en omstrukturering ocks resulterat i Del III i vilken en diskus-
sion frs kring sociala relationer under yngre mellanneolitikum. Diskussionen tar ut-
gngspunkt i Malmomrdet, men med relevans fr ett vidare geografskt perspektiv.
Utvidgningen av temaarbetet till en licentiatavhandling mjliggjordes ocks till
stor del via projekt Bunkefostrand 15:1 vid Malm Museer, inom vilket den frde
och senaste i raden av palissadanlggningar i Malmomrdet har underskts. Fastig-
hetskontoret, Malm stad, planerade bebyggelse i omrdet vilket medfrde att en
arkeologisk underskning genomfrdes. Palissaden vid Bunkefostrand var inte knd
nr temaarbetet en gng pbrjades, men blev genom underskningen hsten 2006
mjlig att infoga i studien. Temaarbetet blev den naturliga platsen att ven behandla
denna palissad p. Omarbetningen till en licentiatavhandling pbrjades under
hsten 2007 och genomfrdes i huvudsak fram till och med sommaren 2008. Efter
ett mte med mina handledare hsten 2008 freslogs det dock att arbetet skulle
lggas fram som en doktorsavhandling d det bedmdes vara omfattande nog fr
detta. Det blev den sista kursndringen p den vg som en gng pbrjades.
Som nmndes ovan hll inte period- och kulturavgrnsningen fullt ut. Trots det
har materialgenomgngen i Del II inte utvidgats utanfr mellanneolitikum B och
strids yxekultur. De grnser som sattes upp inom Citytunnelprojektet gller. Tidigneo-
litikum och mellanneolitikum A har behandlats utfrligt inom Citytunnelprojek tet,
med bland annat en presentation av samtliga lokaler i Malmomrdet med material
tillhrande trattbgarkultur (Hadevik 2009). Det arbete som berrde senneolitikum
tog sin utgngspunkt i den omfattande lnghusbebyggelsen p Almhov och fokuse-
rade p de sociala relationerna i ett mindre omrde sder om Malm (Brink 2009).
Samtliga tre arbeten kan ses som en delvis verlappande helhet, om n med ngot
olika inriktningar. Den intresserade kan drmed f en omfattande knnedom om
neolitikum i Malmomrdet, bde genom dessa tre studier och genom de arbeten
som gjorts inom ramen fr projektet resundsfrbindelsen (Bjrhem & Magnusson
Staaf 2006; Rostovnyi 2007; Trn 2007).
Vgen hit har allts varit en lng resa med fera stopp. Den r till stor del resul-
tatet av den vardag som prglat mitt arbete p en institution dr arkeologin bedrivs
genom sm, stora och ibland mycket stora uppdragsfnansierade projekt. I en sdan
vrld vljer man inte alltid sjlv sina grnser, varken i material eller i tanke. Nr jag
vid den arkeologiska utredningen hsten 1999 var med och schaktade fram och
mtte in ngra stolphl i den sdra delen av Hylliepalissaden visste jag inte att jag
skulle bli ansvarig fr slutunderskningen, eller att jag skulle ge mig i kast med det
svra men spnnande arbetet med att frska frst det sammanhang denna plats
en gng var en del av. Det gick inte heller att helt frutse den relativt stora tillvxt
av nytt arkeologiskt kllmaterial av relevans fr detta arbete som skedde under de
r som fljde, eller fr den delen mngden kllmaterial som trots allt redan fanns i
arkiven. Under arbetets gng har det drfr sttt klart fr mig vilken potential och
dynamik som fnns inom den uppdragsarkeologiska verksamheten. I bsta fall ger
den en mjlighet att relatera nyligen framgrvda material till de material som fnns i
arkiven, och gemensamt betrakta dem utifrn aktuella perspektiv.
Inledning 17
Mlsttning, metod och disposition
Palissadanlggningarna frn den ldre delen av yngre mellanneolitikum utgr det
nav frn vilket arbetet tar sin utgngspunkt och kring vilket det kretsar. Bokens
huvudtitel I palissadernas tid r ngot begrnsad i frhllande till den del av
neolitikum som faktiskt berrs. Den kronologiska avgrnsning som gjorts, och som
frklarades i inledningen, innebr att arbetet tar sin brjan med en tid d palissader
byggdes och anvndes och avslutas med en tid d de inte lngre var av betydelse.
Tyngdpunkten i arbetet ligger dock p palissaderna och palissadernas tid.
Den vergripande mlsttningen med det hr arbetet r att studera och tolka hur
sociala relationer uttryckts, formats och frndrats under yngre mellanneolitikum.
Alla former och niver av mnsklig kontakt r att beteckna som sociala vilket innebr
att den niv och omfattning som r aktuell hr behver specifceras, liksom frutstt-
ningarna att n dit. Det grs mer detaljerat lngre fram. En bebyggelse arkeologisk
studie av Malmomrdets lmningar frn mellanneolitikum B och strids yxekultur
utgr den empiriska grunden i arbetet. Arbetet genomfrs drmed inom det kronolo-
giska och kulturella ramverk som sattes upp inom Citytunnelprojektet. Ett historiskt
perspektiv anlggs dock dr rdande kunskap om ldre mellan neolitikum respektive
senneolitikum fngas upp och anvnds i diskussionen. Bebyggel sens form och fr-
ndring samt bruket av materiell kultur frn sm freml till strre byggnadsverk
ligger till grund fr diskussionen och tolkningarna kring sociala relationer. Det r
huvudsakligen tv fenomen som str i centrum palissader respektive grdar. I arbe-
tet kommer det att argumenteras fr att det under loppet av yngre mellanneolitikum
sker en frndring dr strre samlingsplatser som palissader spelar ut sin roll och dr
istllet grden blir den centrala sociala och mentala enheten fr mnniskorna i den
tidiga delen av tidsavsnittet r det platser som palissader som utgr viktiga arenor
fr formandet av sociala relationer, medan denna roll terfnns hos grdarna under
senare delen av yngre mellanneolitikum. Den hr frndringen menar jag kan spras
i det arkeologiska materialet inom bland annat Malmomrdet. Frndringen kan
p ett generellt plan relateras till den mer genomgripande samhllsfrndring som
traditionellt frknippas med yngre mellanneolitikum.
Samhllets frndring under det tredje rtusendet fre Kristus beskrivs fr den del
av Sydskandinavien som det hr arbetet omfattar traditionellt som ett skifte mellan
i huvudsak tv kulturyttringar trattbgarkultur erstts av stridsyxekultur. Denna
frndring r i fokus ven hr. Nr dessa tv kulturyttringar stlls efter men ocks
delvis bredvid varandra i den kronologiska sekvensen markerar de explicit eller im-
plicit tv separata samhlleliga och kulturella helheter. Avsikten r att diskutera detta
skifte som resultatet av en social frndring och med utgngspunkt i att beteckning-
arna p kulturyttringarna r arkeologiskt skapade konstruktioner som hindrar en
frstelse av samhllsfrndring under yngre mellanneolitikum.
Det fnns inget absolut kronologiskt likhetstecken mellan perioden mellanneoli-
tikum B och den neolitiska kulturyttring som benmns stridsyxekultur, ngot som
kommer att framg i det hr arbetet. ven om detta frvisso r vlknt sedan tidigare
anvnds de bda beteckningarna ofta synonymt inom arkeologin. Beteckningen
yngre mellanneolitikum anvnds drfr hr fr att f ett sprkligt ngot mer neutralt
verktyg n beteckningarna mellanneolitikum B respektive stridsyxekultur. Att tala om
yngre mellanneolitikum tillter en friare diskussion kring relationer under den hr
tiden och blir samtidigt ett frsk att tona ned den frstelse som fnns kring de olika
typerna av samhllsstrukturer som ofta frknippas med de olika neolitiska kultur-
yttringarna. De traditionella beteckningarna p perioder och kulturer kommer nd
att anvndas dr det r relevant, frmst i Del II dr kllmaterialet frn Malmom-
rdet presenteras och diskuteras. I Del II anvnds de som ett stt att kontrastera och
tydliggra kronologiska frhllanden under yngre mellanneolitikum fr att sedan
kunna g vidare i en diskussion som fokuserar p sociala relationer som ett stt att
frst frhllandet mellan de neolitiska kulturyttringarna.
Syftet r ocks att diskutera hur frhllanden i framfr allt sydligaste Sverige kan
fr sts mot bakgrund av resultaten frn Malmomrdet. I viss utstrckning berrs
ven stra Danmark Sjlland och Bornholm och d frmst i relation till palissader-
na och tolkningen av dessa platsers betydelse. Hur kan tolkningarna av palissader, be-
byggelse och sociala relationer under yngre mellanneolitikum i Malmomrdet bidra
med perspektiv och tolkningsvgar av relevans fr frstelsen av situationen i andra
delar av Sydskandinavien? Malmomrdet fungerar i den bemrkelsen som en fall-
studie. Avsikten r att genom resultaten frn Malmomrdet urskilja liknande drag
i uttrycket, formandet och frndringen av de sociala relationerna via arkeologiska
lmningar i andra delar av regionen. Resultaten frn Malmomrdet skall dremot
inte p ett direkt stt verfras till andra omrden. En utgngspunkt r dock att den
sociala frndring som kan urskiljas i Malmomrdet under loppet av yngre mellan-
neolitikum ocks gt rum i andra delar av sydligaste Sverige och stra Danmark. Det
betyder inte att bebyggelsens form och frndring eller sttet som sociala relationer
hanterats skett p samma vis verallt. Lokala och regionala skillnader har funnits i
Sydskandinavien vid den hr tiden, inte minst i bruket av de stora palissaderna.
Arbetet bestr av tre delar Del I: En forskningshistorik och grunder fr ett lokalt
perspektiv, Del II: Om stolphl och skrvor yngre mellanneolitikum i Malmomrdet
och Del III: Om sociala relationer under yngre mellanneolitikum.
Inledning 19
Del I innehller ett forskningshistoriskt avsnitt samt ett avsnitt med de teoretiska
utgngspunkterna. De bildar tillsammans basen fr de vidare diskussionerna och
tolkningarna i det hr arbetet.
Avsnittet En forskningshistorik delas in i tv underavsnitt. I det frsta av dem dis-
kuteras de neolitiska hgnaderna i Sydskandinavien och den forskning som bedrivits
om dem. Hur har de tolkats avseende funktion och samhllelig betydelse? De ldre
neolitiska s kallade Sarupsanlggningarna berrs ocks kortfattat fr att ge en histo-
risk bakgrund till de yngre palissadanlggningarna. I det andra avsnittet presenteras
ett antal viktiga arbeten kring stridsyxekulturen i sydligaste Sverige. Tolkningarna
av den ekonomiska och sociala strukturen str i fokus, liksom relationen till kronolo-
giskt omgivande och delvis samtida kulturyttringar. Forskningshistoriken grs allts
med utgngspunkt i mina avgrnsningar, det vill sga med fokus p palissader och
yngre mellanneolitikum (mellanneolitikum B och stridsyxekultur). Diskussionen
kring Malmomrdets platser i Del II och Del III och dess vidare implikationer frs i
frsta hand, men inte enbart, i dialog med de resultat och tolkningar som presenteras
i det forskningshistoriska avsnittet.
Del I avslutas med avsnittet Grunder fr ett lokalt perspektiv dr de teoretiska ut-
gngspunkterna fr arbetet presenteras. Avsnittet inleds med en diskussion om det
lokala perspektivets problem och mjligheter och behandlar frgan p vilken niv,
och till vad, resultaten frn Malmomrdet kan bidra inom det vidare geografska
perspektiv som valts hr. Drefter redovisas de vergripande utgngspunkterna fr
min syn p sociala relationer, samt p vilken generaliseringsniv min diskussion
kommer att fras. Ambitionen r att, som bokens undertitel avsljar, fra en diskus-
sion om sociala relationer. Det r allts inte en allomfattande analys av det sociala
systemet eller av sociala relationer under yngre mellanneolitikum som ska gras. I
avsnittet diskuteras ven den metodiska bas, eller snarare det frhllningsstt, som
utgr grunden fr hur jag menar att de sociala relationernas formande, uttryck och
frndring kan fngas i det arkeologiska materialet i det hr arbetet.
Del II handlar om stolphl och skrvor under yngre mellanneolitikum i Malm-
omrdet. Kapitlet utgr en bebyggelsearkeologisk fallstudie dr platser tolkas och
stts i relation till varandra i tid och rum. Syftet r att studera bebyggelsens form
och frndring, vilket sedan utgr grunden fr den diskussion som frs i Del III.
Kapitlet innehller en beskrivning av det kllmaterial som ligger till grund fr tolk-
ningarna av sociala relationer under yngre mellanneolitikum. En genomgng grs
av lmningar som daterats till mellanneolitikum B genom
14
C-analys och material
som kan relateras till stridsyxekultur. Kapitlet r resultatet av fresatsen inom City-
tunnelprojektet, nmligen att stta in palissaden i Hyllie i ett kronologiskt och kul-
turellt sammanhang samt att frska spra de samtida aktiviteterna i dess nrmaste
omgivning. Platserna och fynden presenteras enskilt och kapitlet kan i dessa delar
betraktas och anvndas som en katalog. Upplgg och innehll beskrivs nrmare i
kapitlets inledning. I de inledande avsnitten redogrs ven fr detaljerna kring av-
grnsningarna i tid och rum, materialval och defnitioner. I de avslutande avsnitten i
kapitlet frs en metodiskt och kllkritiskt inriktad diskussion om ngra av de enligt
mig mest centrala arkeologiska materialen frn Malmomrdet. Vad kan dessa ma-
terial sga om synen p kronologiska och kulturella samband och p boplatser och
bebyggelsemnster? Avsnitten fungerar ocks som vergripande sammanfattningar
av det material som presenteras i platsgenomgngen.
Den kllkritiska diskussionen och min syn p lmningarna och sambanden
mellan dem r avgrande fr de tolkningar av sociala relationer som framfrs i Del
III. De kllkritiskt och metodiskt inriktade resonemangen i Del II har sin grund i
ett antal problemomrden och prioriterade teman som formulerats i Malm Kultur-
miljs vetenskapliga program (Rudebeck m.f. 2001) och som sedan i sin tur bildat
basen fr frgestllningar i projektprogrammet fr Citytunnelprojektet (Lindh,
Sarns & Steineke 2001).
Dessa problemomrden och teman berr vr syn p period och kultur, p bo-
platser och platser och vad kontinuitet eller diskontinuitet kan betyda. Hr betonas
vikten av att ifrgastta de traditionella period- och kulturbegreppen. Dessa r ofta
konstruerade och defnierade utifrn iakttagna frndringar inom en eller ett par
freteelser som till exempel en frndring i gravskick. Genom att studera fera olika
freteelser kan de traditionella periodgrnserna sttas in i strre perspektiv. Det kan
medfra att frndringarna ibland kan framst som mer eller mindre dramatiska
eller att de frskjuts i frhllande till de traditionella periodskiftena. Ett relaterat
problem r synen p kontinuitet och diskontinuitet p de enskilda platserna och
vilken betydelse de identiferade mnstren skall tillmtas. Detta berr hur frnd-
ring uppfattas och hur traditioner och minnen kan ha format betydelsefulla sam-
band ver tid. Sammantaget kan dessa aspekter ligga till grund fr en vidare tolk-
ning av sociala relationer under perioden.
Frn yngre mellanneolitikum fnns en synbar avsaknad av tydliga boplatser. Har
det en kllkritisk/metodisk orsak, det vill sga har arkeologer inte i tillrcklig ut-
strckning lrt sig identifera dem? Eller skall det frsts utifrn en kulturell hori-
sont, det vill sga bosttningsmnstret under den hr tiden var inte sdant att det
lmnat ngra tydliga spr mjliga fr arkeologer att identifera? Frgorna berr ven
hur vi defnierar begreppet boplats och hur vi skall frst relationerna mellan de
olika delarna av en boplats vi i bsta fall lyckas identifera. De kllkritiska problem
Inledning 21
som diskuteras utgr vardagen inom uppdragsarkeologin, problem som fljer arkeo-
logen frn planering och arbetet vid grvskopan och med skrsleven, till valet av
analyser och genom den fortsatta tolkningsprocessen.
I Del III dras trdarna frn Del I och Del II samman och en tolkande diskussion
frs med fokus p sociala relationer och hur de uttryckts, formats och frndrats
under yngre mellanneolitikum. Det r Malmomrdets arkeologiskt belagda miljer
som str i centrum, men diskussionen frs ven i dialog med tolkningar andras
och egna av platser belgna inom det vidare geografska omrde som r aktuellt
hr. Tolkningarna i Del III tar sin utgngspunkt i fenomen och miljer som bedms
ha haft stor betydelse i mnniskornas liv och i formandet av sociala relationer. Som
nmndes ovan r det palissader och grdar som utgr denna utgngspunkt. Den
centrala linjen i diskussionen i Del III r frenklat uttryckt att en frndring i social
betydelse sker dr platser som palissader frlorar i betydelse och dr grden istllet
blir den centrala sociala enheten. Frndringen avspeglas i avsnittsindelningen i Del
III som brjar i palissadernas tid och avslutas i en tid d grdarna str i centrum.
Tyngdpunkten ligger som konstaterats p palissaderna och den tid d de var i bruk.
Del III inleds med ett avsnitt dr jag redogr fr min syn p frhllandet mellan
de mellanneolitiska kulturyttringarna. Det grs med fokus p hur stridsyxekulturen
br ses i frhllande till trattbgarkulturen. Det r av vikt att klargra denna syn
eftersom arbetet har sin bakgrund och avgrnsning i en traditionell kulturhistorisk
indelning av neolitikum. Kulturgruppsindelningen har ven delat upp palissaderna
mellan tv kulturyttringar, vilket enligt mig delvis hindrat en frstelse av deras
roll i samhllet och i den frndring som vi traditionellt urskiljer som skiftet frn
trattbgarkultur till stridsyxekultur.
Diskussionen och tolkningarna som berr palissaderna tar sin brjan i avsnittet
I palissadernas tid. Palissaderna relateras hr till den vergripande kunskapen om
samhllets form i Sydskandinavien. Som byggnadsverk betraktas de ur ett historiskt
perspektiv dr de ses som ett resultat av en lng neolitisk tradition att markera och
hgna in socialt viktiga platser. Hr lggs grunden fr mer detaljerade perspektiv p
deras betydelse i kommande avsnitt. I avsnittet Mten betonas palissadernas roll som
mtesplats fr mnniskor med fokus p lngvga kontakter, vilka var av avgrande
betydelse fr hur lokala sociala relationer formades. I fljande avsnitt, Innanfr palis-
saderna, riktas fokus mot detaljer i form och aktiviteter i palissaderna som uttryck fr
lokala bruk och lokala uttryck fr sociala relationer. Det grs med ett srskilt fokus
p Malmpalissaderna d stora delar av dessa r underskta. De kan p ett konkret
stt ven relateras till det lokala bebyggelsemnstret. I avsnittet Bakom palissaderna
diskuteras hur palissaderna kan frsts i relation till vld och krig som socialt ut-
tryck i det samhlle de var en del av. Palissaderna var viktiga platser fr formandet
av sociala relationer och kan drmed ven ha varit platser fr konfikt.
De avslutande avsnitten, Gamla platser, nya relationer och Grav och grd behand-
lar tiden efter det att palissaderna inte lngre var i bruk. Nu r det istllet grden som
utgr ett viktigt centrum i det sociala livet, ngot som bland annat uttrycks genom
den nra relationen mellan hus och de jordgravar som defnierar stridsyxekulturen.
Denna relation kan exempelvis spras inom ngra av de gamla palissadplatserna,
och det r vid dessa det frsta av de avslutande avsnitten brjar. Avsnittet Gamla
platser, nya relationer innehller drmed ett sista stopp vid dessa platser. Nr vi sedan
lmnar palissaderna bakom oss skiftas ocks utsiktspunkt i avsnittet Grav och grd.
Diskussionen har i tidigare avsnitt i hg grad konkret fokus p palissaderna och
palis sadplatserna och bygger i mycket p specifka drag och aktiviteter vid dem,
eller p den betydelse de kan ha haft i egenskap av socialt viktiga platser. I avsnittet
Grav och grd frndras dock perspektivet ngot. Hr frs en mer generell diskus-
sion kring stridsyxekulturen och hur tidigare och ofta framfrda tolkningar kring
denna kulturyttring kan nyanseras utifrn en utgngspunkt i att de mnniskor som
begravdes i de klassiska jordgravarna levde i ett landskap dr grden hade en central
plats i det sociala livet. Diskussionen berr bland annat synen p relationen mellan
individen och kollektivet och mellan uppndda respektive rftliga positioner. Dessa
aspekter har traditionellt i huvudsak diskuterats utifrn enbart stridsyxegravarna,
vilket har format synen p kulturyttringen p ett konkret stt.
I avsnittet Ngra avslutande ord om yngre mellanneolitikum nu och d framfrs till
sist en del sammanfattande refektioner kring arbetet och dess avgrnsningar och
resultat.
Del I: En forskningshistorik och grunder fr ett lokal t perspektiv 23
Del I: En forskningshistorik
och grunder fr ett lokalt perspektiv
En forskningshistorik
Fljande forskningshistoriska genomgng syftar till att belysa och frst hur tidigare
forskning tolkat de fenomen och den kulturyttring (stridsyxekultur) och period som
r i fokus i det hr arbetet. Det r allts respektive forskares resultat och tolkningar
som redovisas i avsnitten som fljer. De frgor som stlls i inledningen till de bda
fljande avsnitten har formulerats i syfte att stta fokus p de problem som tas upp
i kommande delar. Frgorna kretsar kring hgnadernas funktion och relation till
sitt omland och kring stridsyxekulturens ekonomiska och sociala struktur. Genom-
gngen r ven avsedd att bilda en bakgrund till en kllkritiskt och metodiskt inrik-
tad diskussion om kronologi, kultur- och periodindelning samt boplats- och bebyg-
gelsemnster som frs lngre fram.
Den forskningshistorik som presenteras r inte heltckande. Istllet har jag valt
ett antal arbeten som jag uppfattar som centrala fr forskningen kring neolitiska
hgnader i Sydskandinavien respektive mellanneolitikum B och stridsyxekulturen i
sdra Sverige (fgur 1). Ett urval betyder automatiskt att andra viktiga arbeten inte
lyfts fram hr, men fera av dessa kommer att fnnas med i varierande grad i diskus-
sionen lngre fram. En komprimerad forskningshistorik har exempelvis presenterats
av Edenmo m.f. 1997. Nyare arbeten kring stridsyxekultur och mellanneolitikum
B i Skne respektive Malmomrdet r Nordquist 2001 samt Bjrhem & Magnus-
son Staaf 2006. Nmnas kan ven Edring 2005 som berr nordstra Skne samt fr
Danmarks del Damm 1991 och Ebbesen 2006.
Mitt urval kan knappast betraktas som verraskande. Som representanter fr
forskningen kring stridsyxekulturen har jag valt Mats P. Malmer (1962; 1975; 2002),
Lars Larsson (1989; 1992) och Magnus Andersson (2003). Den kronologiska sprid-
ningen p deras arbeten 1960-, 1980- och 2000-tal avspeglar enligt mig perioder
av kad intensitet i forskningen kring stridsyxekulturen i sydligaste Sverige. Det r
dessutom dessa tre arbeten som frmst skapat min egen frstelse av kulturen och
perioden och det r i dialog med eller ibland mot dem jag frmst tolkat materialet
frn Malmomrdet (Del II och Del III).
Figur 1. Karta ver stra Dan mark och
syd ligaste Sverige med omrden och palis-
sader diskuterade i avsnittet markerade.
Underlagskarta Bredsdorffs kort (digital
version av Bredsdorff 1973).
Nr det gller de neolitiska palissaderna frn den yngre delen av mellanneoliti-
kum A och den ldre delen av mellanneolitikum B r bilden annorlunda. Hr bestr
publiceringen i regel av kortare artiklar dr det hittills varit de enskilda objekten
som sttt i fokus. En samlad versikt har gjorts av Mac Svensson (Svensson 2002;
se ven Svensson Bank 2008). I Svenssons arbete liksom i ett arbete av Raimond
A) Dsjebro
B) Brunnshg
C) Stora Herrestad
D) Helgeshj
E) Bakkegrd
F) Kignsbakken
G) Sigersted I
H) Vasagrd
I) Rispebjerg
Trn disku teras palissaderna i Sydskandinavien utifrn ett vergripande jmf-
rande perspek tiv dr de olika platserna och de tolkningar som framfrts kring dem
utvrderas (Trn 2007). De sydskandinaviska palissaderna jmfrs i Trns arbete
ocks med vriga, framfr allt nordvsteuropeiska, jmfrbara anlggningar. Bda
versikterna visar att palissaderna som fenomen r mngfacetterade och komplice-
rade. Det gr inte att ge enskilda enkla funktionsfrklaringar till dessa byggnads-
verk. Detta betyder att palissaderna mste studeras utifrn lokala perspektiv fr att
mjliggra en djupare och mer nyanserad frstelse av deras roll i sin samtid.
Beteckningen palissad anvnds i det hr arbetet fr trstolpskonstruktionerna
frn den yngre delen av mellanneolitikum A och den ldre delen av mellanneoli-
tikum B. Beteckningen hgnader anvnds d diskussionen (ven) omfattar andra
typer av neolitiska inhgnade platser.
Den genomgng som grs nedan r relativt noggrann. Eftersom jag kommer att
anvnda dessa arbeten lngre fram i Del II och Del III har jag bedmt det som viktigt
att redogra fr min frstelse och uppfattning om den helhet som delarna hmtas
ifrn. Lsaren har drmed en mjlighet att g tillbaka och se vilka sammanhang
delarna kommer ifrn, ven om min genomgng givetvis inte kan eller ska erstta de
enskilda arbetena i sig.
Neolitiska hgnader i sydligaste Sverige och stra Danmark
Centralt i genomgngen som fljer r att klargra vilken typ av aktiviteter som fr-
knippats med hgnaderna och hur detta tolkats avseende deras funktion som helhet.
En viktig aspekt fr att frst hgnadernas sociala och kulturella betydelse i ett
lngre tidsperspektiv r att se om det fnns belgg fr tidigare och senare aktiviteter
p platserna, och hur detta eventuellt tolkats i termer av kontinuitet. Av vikt r ocks
att se om, och i s fall hur, hgnaderna relaterats till den nrmaste omgivningen, det
vill sga (hur) har de integrerats i ett lokalt och/eller regionalt sammanhang?
En versiktlig beskrivning av de tidiga neolitiska hgnaderna, Sarupsanlggning-
arna, kommer att inleda genomgngen. Syftet r att ge en kort bakgrund till feno-
menet med inhgnade platser under neolitisk tid i Sydskandinavien. Genomgngen
fokuserar p Sarupsplatsen, men en del generella mnster tas ocks upp. Det r dock
viktigt att ppeka att variationen avseende exempelvis konstruktionsdetaljer, men
troligen delvis ven bruk av dem, kan vara stor mellan olika Sarupsanlggningar.
Sarup och de ldre neolitiska hgnaderna i Sydskandinavien
De sydskandinaviska neolitiska hgnaderna tillhrande trattbgarkulturen har varit
knda sedan slutet av 1960-talet genom upptckten av Sarupsplatsen p sydvstra
Fyn. De omfattande underskningarna hr har gett dessa konstruktioner namnet
Sarupsanlggningar inom sydskandinavisk arkeologi. Utver Sarupsplatsen fnns
det kring 30 knda anlggningar, huvudsakligen i Danmark. Niels H. Andersen
har publicerat resultaten frn Sarupsunderskningarna dr han fr en diskussion
kring deras funktion (Andersen 1997). Perspektivet r bde lokalt och regionalt/
verregionalt i det att han stter in Sarup i det lokala bebyggelsemnstret, men ocks
i en omfattande diskussion av dess betydelse som en del av en vid och mngfacet-
terad europeisk freteelse.
Sarupsplatsen utgrs av ett sandigt ns omgivet av vattendrag p tv sidor. Land-
skapet kring Sarup kan nrmast beskrivas som ett fackt hedlandskap. Tv olika
hgnadssystem bestende av palissader, staketliknande hgnader och s kallade sys-
temdiken har underskts p platsen. De benmns Sarup I respektive Sarup II (fgur
2). Sarup I inhgnade cirka 8,5 ha och dateras till tidigneolitikum II, cirka 3400
BC. Sarup II r betydligt mindre och inhgnade endast omkring 3,5 ha. Sarup II
dateras till mellanneolitikum A Ib, cirka 3250 BC. Under bda faserna har system-
dikena utgjort centrum fr de aktiviteter som kunnat belggas. I systemdikena har
keramik, finta, djurben och mnniskoben hittats, vilket r ett resultat av upprepade
depositioner. De inre omrdena verkar av de arkeologiska lmningarna att dma ha
varit sparsamt anvnda. Endast ett ftal anlggningar som kan kopplas till de akti-
vi tetsfaser som representeras av hgnadssystemen har hittats (Andersen 1997:16f,
27f, 63f). Boplatsmnstret i omrdet kring Sarup knnetecknas av fera mindre,
spridda bosttningar med en ekonomi baserad p boskapssktsel och odling. Det r
mnniskorna frn dessa spridda bosttningar som frenats i byggandet av Sarup I
och Sarup II. Ett stort antal megalitgravar har ocks funnits i nromrdet (Andersen
1997:89f).
Frutom ett ftal gropar tillhrande maglemosekultur fnns det inga belgg fr
aktiviteter ldre n Sarup I p platsen (Andersen 1997:23). Frn tiden efter Sarup II
fanns det kulturlager, gropar och mjliga huskonstruktioner p platsen frn ytter-
ligare tre faser. Faserna benmns Sarup III, IV och V. Sarup III dateras till mellan-
neolitikum A II, cirka 3150 BC och Sarup IV till mellanneolitikum A III/IV, cirka
3000 BC. Bda faserna tolkas som ett resultat av boplatsverksamhet med tydliga
rituella inslag, det senare framfr allt ptagligt under Sarup III. Det tycks som om
de sm utspridda bosttningarna frn fregende perioder dras samman till strre
sammanhllna boplatser, ngot som Sarup III och IV r exempel p. Det gr inte
att knyta palissader eller systemdiken till de hr faserna, men frekomsten av fynd
frn dessa perioder i de ldre systemdikena tillhrande Sarup I och II antyder att det
funnits en medvetenhet om, och ett frhllande till, hgnaderna frn tidigare perio-
Figur 2. Sarup p Fyn. Varje numrerad ruta
r 40 x 60 m (efter Andersen 1997:21,
fgur 12).
der. Sarup V som dateras till mellanneolitikum A V, cirka 2850 BC representeras av
spridda boplatser vilka tolkas som rester efter kortvariga aktiviteter, kanske relaterade
till betesmarker eller jakt. Under den hr fasen gr det inte lngre att urskilja ngra
tydliga rumsliga frhllanden till tidigare aktiviteter p platsen. Det tycks istllet som
om platsens tidigare betydelse fallit i glmska (Andersen 1997:101f, 118f, 126f).
Andersen diskuterar och utvrderar fera mjliga funktioner fr de Sarupsliknande
anlggningarna bosttningar, frsvarsanlggningar, boskapshgn, marknadsplatser,
centrala samlingsplatser, platser fr astronomiska observationer, kultplatser och be-
gravningsplatser (Andersen 1997:301f). Hans utvrdering bygger p jmfrelser
mellan platser frn en stor del av den europeiska kontinenten och mste drfr med
ndvndighet innehlla ett stort mtt av generalisering. Andersens utvrdering utgr
frn en objektiv logisk/rationell bedmning av platsernas lokalisering, karaktr och
innehll, ett arbetsstt som han sjlv menar r ett resultat av en arkeologisk bak-
grund med en stark pverkan frn Malmer (Andersen 1997:11). Andersen fokuserar
p den sista funktionen i upprkningen ovan, nmligen p kopplingen mellan de
inhgnade platserna och mnniskoben. De vriga funktionerna kan inte belggas
genom det arkeologiska materialet. Han anser till exempel att bristen p tillgng till
frskvatten utgr ett problem om man vill tolka platserna som boplatser, frsvars-
anlggningar eller boskapshgn. Frekomsten av mnniskoben, ibland hela skelett,
ses som karakteristiskt fr mnga av platserna, inte minst Sarup I och II. Det r dock
inte frga om platser fr i frsta hand slutgiltiga begravningar utan de ses som platser
dr kroppar ges en frsta tillfllig begravning och dr de genomgr olika former av
behandling innan den slutgiltiga begravningen p annan plats. De inhgnade plat-
serna utgr sledes ett slags transitplats i resan mellan liv och dd. Frekomsten av
keramik, sd och djurben i systemdikena tolkas som spr efter de ddsritualer som
genomfrts. Palissader, systemdiken, vattendrag och andra artifciella eller naturliga
grnser har fungerat som barrirer fr de dda (Andersen 1997:307f).
Tolkningen har franlett Andersen att kalla Sarup I och II fr landsby for de
dde sjle (Andersen 1997:309; 1999:318). Sarup I och II har fungerat som sam-
lingsplatser fr mnniskor inom ett strre omrde dr bosttningsmnstret knne-
tecknades av sm enheter. Den inre struktur som Sarup uppvisar, med systemdiken
och mindre inhgnader, kan tolkas som en terspegling, ett mikrokosmos, av detta
omgivande bosttningsmnster (Andersen 2002:8). De gemensamma ritualerna som
utfrdes i samband med omhndertagandet av de dda har haft en sammanhl-
lande, konfiktdmpande och identitetsstrkande efekt dr den ekonomiska, sociala
och religisa organisationen bekrftats. Sarup r ett uttryck fr ett behov av centrala
funktioner i ett i vrigt tmligen lst organiserat samhlle i den bemrkelsen att
mnniskor under en stor del av ret levde i mindre grupper. Tolkningen av Sarup
som tillfllig begravningsplats strks genom det faktum att de tidiga begravningarna
i megalitgravar inte verkar innehlla hela kroppar. Det tycks sledes som att efter de
inledande begravningsritualerna p Sarup s har delar av skeletten forslats till mega-
litgravarna fr slutgiltig begravning. I och med Sarup III och IV frndras bilden.
Nu verkar samhllet organiseras p ett helt annat stt. De sm boplatsenheterna dras
samman till strre bosttningar. Orsaken r en frndring i produktionsmnstret.
Genom en intensivare odling r det nu mjligt att frsrja sig p mindre landomr-
den, vilket resulterar i sammandragningen av bosttningarna. Det behov av gemen-
skap som Sarup var ett uttryck fr frndras och Sarupanlggningar spelar ut sin
roll. Som nmndes ovan verkar det nd fnnas en medvetenhet om de tidigare akti-
viteterna och platsens betydelse under de hr tv efterfljande faserna. Frndringen
av platsens betydelse i och med Sarup III ses ocks genom att det nu brjar begravas
hela individer i megalitgravarna. Behovet av transitplatser av Saruptyp fnns inte
lngre. Andersen stller frgan om det hr markerar brjan p det individbetonande
begravningsskick som senare kommer att karakterisera enkelgravskulturen (Ander-
sen 1997:311f).
De inhgnade platserna var en del av ett europeiskt fenomen som i stort verkar
ha spelat ut sin roll i och med att beakerkulturerna gr sig gllande p kontinenten
och i Sydskandinavien. Efter ungefr 2800 BC fnns endast ett ftal undantag frn
detta i form av enstaka platser p kontinenten och de brittiska arna (Andersen
1997:279f, fg. 289).
De sydsvenska neolitiska hgnaderna utanfr Malmomrdet
Neolitiska hgnader r sparsamt frekommande i sydligaste Sverige, tminstone om
man rknar vlunderskta och daterade platser (fgur 1). Hgnader av Sarupstyp
fnns det ett eller mjligen tv expempel p, medan det fnns sex platser med palis-
sader frn den yngre delen av mellanneolitikum Aden ldre delen av mellanneo-
litikum B. Tre av dem fnns i Malmomrdet dessa tas inte upp hr och tre i
vriga Skne. Det fnns dessutom en palissad frn Malmomrdet med en datering
till mellanneolitikum A, vilket innebr att den r ngot ldre n de palissader som r
aktuella hr (Forssblad 2003; Friman 2006; Trn 2007; Hadevik 2009).
Sarupsanlggningar. I Stvie i vstra Skne fnns den hittills enda anlggningen av
Sarupstyp som med skerhet belagts i Sydsverige. Att bara en Sarupsanlggning
ptrfats fr ses som anmrkningsvrt med tanke p det trettiotal som belagts i
Danmark, inklusive Bornholm. Vid Valleberga i sydstra Skne har anlggnings-
rester underskts som mjligen kan ing i en Sarupsanlggning. Bedmningen r
dock osker (Strmberg 1978; Larsson, L. 2001:32). Sarupsanlggningen vid Stvie
r omdebatterad p grund av dess datering till senare delen av mellanneolitikum A,
en datering som avviker frn de danska motsvarigheterna (Larsson, L. 1982). Den
Sarupsliknande anlggningen bestod av 14 avlnga gropar, s kallade systemdiken,
vilka lg i ett cirka 250 m lngt bljande band. Systemdikena avgrnsade till stor del
ett nsliknande omrde dr Ldde utgr avgrnsning t nordvst och en mindre
svagt urskiljbar bckravin t sydvst. Underskningen av systemdikena resulterade
i ett fyndmaterial som kopplas till den sena trattbgarkulturen och gropkeramisk
kultur. Keramiken bestr till stor del av grovt tillformade krl med fngerintryck
vilka har nra motsvarigheter i den danska Valbykeramiken frn trattbgarkulturens
slutskede, mellanneolitikum A V. Flintan dremot har sitt ursprung i en gropkera-
misk tradition, frmst representerad av cylindriska spnblock och spnpilspetsar av
A- och B-typ. Frutom systemdikena innehll ven ett antal mindre anlggningar
innanfr dem fynd som dateras till den hr perioden. Larsson tar upp problemet med
dateringen av systemdikena eftersom fynden i dem relateras till lager som tydligt r
sekundra i frhllande till dikena. Dateringsproblemet r ett utslag av att de nr-
maste jmfrelseobjekten, frmst Sarupsplatsen, r av ett ldre datum. Avsaknaden
av fynd frn perioder som motsvarar Sarup I och Sarup II (se ovan) gr dock att
Larsson vljer att datera Stvielokalen till den sena trattbgarkulturen, motsvarande
mellanneolitikum A V (Larsson, L. 1982:65f, 74f, 90, 94f ). En
14
C-datering av
matskorpa frn ett krl funnet i dikessystemet placerar hgnaden i mellanneoliti-
kum A (tabell 1). Andra
14
C-dateringar av trkol frn platsen har resulterat i ngot
yngre dateringar som nrmast motsvarar mellanneolitikum B (Larsson, L. 1982:87;
Andersson 2003:139; Lagergren-Olsson 2003:207f ). Torsten Madsen menar att sys-
temdikena i Stvie troligen r ldre n mellanneolitikum A V och att fynden frn
den hr perioden r rester efter en yngre bosttning. En orsak till att fynd frn
ldre perioder saknas skulle vara att systemdikena inte grvts i botten, mjligen p
grund av ogynnsamma underskningsfrhllanden (Madsen 1988:318f ). Larsson
Tabell 1. Ett urval
14
C-dateringar frn
syd svenska neolitiska hgnader (fallande
BP-lder) (Andersson, Grnnegaard &
Svens son 1999:11; Ericson, Mnsson &
Ser lander 2000:16; Andersson 2003:139).
BP-vrdena kalibrerade med OxCal v. 3.10.
Plats Lab.nr
14
C r BP Kal. 1
Stvie Ua-26016 4360 85 32702890 BC
Brunnshg Ua-25182 4255 70 30102680 BC
Dsjebro Ua-8791 4185 55 28902670 BC
Dsjebro Ua-25097 4165 70 28802660 BC
Dsjebro Ua-8790 4130 55 28702620 BC
Brunnshg Ua-25183 4040 70 28402470 BC
instmmer i kritiken mot att Stvielokalen inte daterats korrekt fullt ut och att den
inne hller ldre faser. Platsen innehller allts med stor sannolikhet en ldre an-
lggning av Sarupstyp (Larsson, L. muntlig uppgift). Larsson tolkar Stvie som ett
resultat av ackulturation mellan trattbgarkultur och gropkeramisk kultur (Larsson,
L. 1982:103). Det samhlle som ligger bakom anlggandet av Stvie br ha haft en
hierarkisk social struktur, mjligen liknande en typ av hvdingadme. Stvie ligger
i ett av de mest megalitgravstta omrdena i Skne, men till skillnad frn mega-
litgravarna har anlggningen i Stvie krvt ett mer omfattande samarbete under
byggnadsfasen. Stvie har troligen fungerat som en samlingsplats fr en strre grupp
mnniskor i likhet med de ldre danska motsvarigheterna (Larsson, L. 1982:95f).
Palissader. Antalet identiferade palissader frn yngre delen av mellanneolitikum
Aldre delen av mellanneolitikum B r som angavs ovan ngot strre. Totalt sex
stycken, varav tre i Malmomrdet, har identiferats i relativt kustnra lge i sdra
och vstra Skne. Undantaget frn den kustnra placeringen utgrs av Brunnshg i
Lund (fgur 1). Underskningsgraden mellan anlggningarna skiftar avsevrt. Palis-
sader, eller mjliga palissader, har identiferats vid Dsjebro i vstra Skne, Brunns-
hg i Lund och Stora Herrestad ster om Ystad (Andersson 1999; Andersson, Grn-
negaard & Svensson 1999; Ericson, Mnsson & Serlander 2000). Anlggningen vid
Stora Herrestad har inte daterats med skerhet och tolkningen r dessutom inte helt
skerstlld (Andersson 1999; Svensson 2002; Trn 2007). Palissaden vid Brunns-
hg bestr av tre parallella rader med stolphl som bildar en bge, mjligen ett hrn i
en strre konstruktion (Ericson, Mnsson & Serlander 2000:13f). Stolphlen kunde
fljas p en strcka av omkring 40 m. Trkol frn tv stolphl har
14
C-daterats till
senare delen av mellanneolitikum Atidigare delen av mellanneolitikum B (tabell 1).
Brunnshg r den anlggning som konstruktionsmssigt verkar pminna mest om
palissaderna i Malmomrdet. Dateringarna visar ven p en liknande lder.
Palissaden vid Dsjebro, som ligger cirka 6 km norr om Stvielokalen, r av en
typ som Mac Svensson benmnt Te Second Generation of Enclosed Sites, dr
den frsta generationens inhgnade platser representeras av Sarupsanlggningarna.
Den mest ptagliga fysiska skillnaden mellan generationerna bestr i avsaknaden av
systemdiken hos de yngre konstruktionerna (Andersson, Grnnegaard & Svensson
1999:8; Svensson 2002:28f ). Palissaden vid Dsjebro ligger p ett strre sandigt
ns nra sammanfdet mellan Vlabcken och Saxn (Andersson, Grnnegaard
& Svensson 1999:10f; Svensson, Pihl & Andersson 2001:13f; Svensson 2002:32f;
Andersson 2003:139f; Svensson Bank 2008:23f). Palissaden, som besttt av en rad
med stolpar, inhgnade ett omkring 3 ha stort omrde (fgur 3). Sjlva palissaden har
tagits fram i sin helhet, men stora delar av ytan innanfr den har inte underskts.
Den var i det nrmaste U-formad dr den norra begrnsningen troligen har utgjorts
av Vlabcken med anslutande vtmarksomrden. Svrigheten att identifera stolp-
hl i den hr delen gr att tolkningen r osker, palissaden kan ha varit helt sluten.
Pverkan frn bckfdet kan ha medfrt att stolphlen har eroderat bort. Stolparna
har i regel sttt med cirka 1 m mellanrum och sot, trkol och brnd lera i stolp-
hlsfyllningarnas vre delar tyder p att palissaden brunnit och att mellanrummet
mellan stolparna varit tckt med risftning och lerklining. Stolparna har utgjorts
av rundtimmer med en diameter p 0,150,30 m. Stolphlsdjupet varierade mellan
0,30 och 0,70 m vilket tyder p att stolparna ovan mark varit tminstone i huvud-
hjd. I nra anslutning till palissadens insida dokumenterades omkring 40 stolphl
av vilka en del tolkats som stttor som lutat mot palissaden. I palissadens vstra del
ptrfades en cirkulr stolphlsstruktur med en diameter p ungefr 7 m som be-
dmdes tillhra palissaden (fgur 3). Fynd i stolphlen var sparsamt frekommande.
Undantagen utgjordes av ett antal stolphl i framfr allt den sdra och stra delen
av palissaden som innehll stora mngder deponerade fintavslag, varav en stor andel
utgrs av avfall frn de tv sista stadierna i tillhuggningen av fyrsidiga yxor eller
mejslar. En stor andel av fintan r dessutom brnd. Av intresse r ocks att frekom-
sten av brnd finta generellt var hgre i anlggningar innanfr palissaden jmfrt
med i anlggningar utanfr. I ett par stolphl ptrfades snrornerad keramik som
troligen kan tillfras stridsyxekulturens grupp A eller B vilket typologiskt motsvarar
en tidig del av stridsyxekulturen. Godsteknologiska analyser har pvisat att chamot-
temagring frekommer i denna keramik (Stilborg 2005). Trkol frn tre stolphl
tillhrande palissaden har
14
C-daterats (tabell 1). Dateringarna motsvarar vergng-
en mellan mellanneolitikum A och mellanneolitikum B, och var nr de gjordes de
hittills enda
14
C-dateringarna frn Skne som gav ett radiometriskt std fr den
typologiska dateringen av den hr typen av keramik (Lagergren-Olsson 2003:206f ).
Det underskta omrdet, vilket ven inkluderar en strre yta norr om Vlabcken,
innehll frutom palissaden en stolphlsstruktur, yxtillverkningsplatser, gravar och
gropar som r av stort intresse (Andersson, Grnnegaard & Svensson 1999:11, 18;
Svensson 2002:34f; Andersson 2003:142f, 152f; Lagergren 2008; Runcis 2008).
Stolphlsstrukturen (kontext 12, fgur 3) bestod av relativt grunda stolphl vilka
avgrnsade en yta med boplatslmningar frn kortvariga vistelser daterade till sen
trattbgarkultur. Strukturen har sledes tolkats som ngot ldre n palissaden. Ett
par gropar innehllande ett stort antal deponerade skrapor och en lerskiva tillhr
troligen den hr fasen. Norr om Vlabcken ptrfades tre slagplatser fr produk-
tion och omhuggning av fintyxor. Ett fynd av ett fragment av en B-yxa daterar slag-
platserna till senare delen av mellanneolitikum Amellanneolitikum B. Svrigheten
med att datera slagplatserna nrmare har dock ppekats (Runcis 2008:130, 142f).
Slagplatserna kopplas tillsammans med fynd av stora mngder yxtillverkningsavslag
i ett lager (A109, fgur 3) ihop med aktiviteter knutna till palissaden. Norr om Vla-
bcken fanns ven ett gravflt bestende av fera gravar eller mjliga neolitiska gravar.
Fynden i tre av dessa kan p typologiska grunder skert placeras i den mellersta eller
sena delen av stridsyxekultur, det vill sga frn en fas som r yngre n palissaden.
Aktiviteter knutna till stridsyxekulturens senare del stdjs ocks av
14
C-dateringar
frn bde gravar och andra anlggningar i omrdet. Tandstmplad stridsyxekeramik
hittades i en grop eller ett stolphl (A13132, fgur 3) i anslutning till palissaden.
14
C-
Figur 3. Palissadomrdet i Dsjebro (efter
Andersson 2003:141, fgur 46).
dateringarna antyder att gropen tillhrt en yngre fas n palissaden. Det ldsta vrdet
blev 398080 BP (26202340 kal. BC 1 . Ua-25098).
Produktion, konsumtion och distribution av fintyxor r centralt i tolkningen av
palissaden vid Dsjebro (Svensson 2002; 2004; Andersson 2003; se ven avsnittet
Tv vstsknska dalgngar). Svensson fr en diskussion kring Dsjebro som utgr
frn detta fenomen. Yxtillverkningen har rituell svl som ekonomisk betydelse,
ett mnster som terkommer vid en jmfrelse med liknande konstruktioner frn
Syd skandinavien, men ven frn kontinenten och de brittiska arna. Palissaden vid
Dsjebro anses ha fungerat som ett led i yxhanteringen som har brjat med en frsta
till huggning vid kusten dr rmaterialet hmtats. Avsaknaden av slipstenar vid Dsje-
bro tyder p att den avslutande slipningen av yxorna inte skett vid palissaden utan
troligen frst efter att yxorna distribuerats vidare. Produktionen och distributionen
av yxor har varit ett viktigt led i upprtthllandet av kommunikation och allianser
mellan olika grupper. Srskilt viktigt har detta varit under vergngen mellan mellan-
neolitikum A och mellanneolitikum B som knnetecknats av konkurrens och kul-
turell variation (Svensson 2002:48f). Palissaden har spelat en viktig roll under den
hr tiden och ven om betoningen ligger p yxorna betraktar Svensson palissaden vid
Dsjebro, liksom vriga palissader, som platser med mnga funktioner dr de olika
konstruktionerna uppvisar individuell variation:
We believe that the sacred and the profane were strongly integrated at the palisaded
enclosures and that these places acted as central places to enable local communities
to foster communication and contact with the physical, metaphysical, and spiritual
worlds. Tey were places for assemblies, places to hold passage rites, to honour the
dead and contact the gods, places for exchange and competition with others (Svens-
son 2004:246).
Synen p Stvies och Dsjebros lokala och regionala betydelse diskuteras i samband
med genomgngen av Anderssons arbete nedan. Relationerna under den hr tiden
framstlls dock just med den betoning p social och ideologisk konkurrens vid pe-
riodskiftet som ocks framfrs av Svensson. Andersson pongterar ven palissadens
obestndighet. Till skillnad frn megalitgravarna var inte palissaden ett monument
som fungerade som en frmedlare mellan dtid, nutid och framtid. Den hade sin
roll i samtiden, men det nrliggande gravfltet tyder nd p att palissaden och de
hndelser som frknippades med den levde kvar i minnet under lng tid. Den ldre
stolphlsstruktur (kontext 12) som ocks fanns p platsen nmns ven med fr-
siktighet som en mjlig samlingsplats under trattbgarkulturens slutfas (Andersson
2003:255, 266).
De stdanska neolitiska palissaderna
Sex palissader frn yngre delen av mellanneolitikum Aldre delen av mellanneo-
litikum B har underskts p de danska arna (fgur 1). De mest vlknda platserna
frn perioden r Vasagrd och Rispebjerg p Bornholm. Det fnns ven ett antal
konstruktioner p Sjlland, dr palissaden vid Helgeshj r den som blivit freml fr
mer omfattande underskningar. Utver Helgeshj har delar av palissader underskts
vid Sigersted I, Bakkegrd och Kignsbakken. Sigersted I tolkades inledningsvis
som en palissad, men Karsten Davidsen presenterade senare en tolkning av stolp-
hlsraderna som rester efter hus (Davidsen 1978:22f). Senare tolkningsfrslag har
tergtt till den ursprungliga tolkningen av stolphlsraderna som delar av en palissad
med en datering till trattbgarkulturens slutfas, mellanneolitikum A V (Andersen
1997:130; Svensson 2002:42f). En ny genomgng av fynd frn stolphlen har visat
att det fnns ett stort inslag av fintavslag frn yxtillverkning (Svensson 2002:43).
Bakkegrd ligger endast omkring en km frn Helgeshj och palissaden hr bestod
av en stolphlsrad som kunde fljas lngs en strcka av cirka 140 m. Det fanns
indikationer p fera faser (Staal 1999:125). Palissaden har inte daterats, men en
neo litisk datering har freslagits (se Svensson 2002:44). Delar av anlggningen vid
Kignsbakken har nyligen underskts (Srensen utan r). Den uppvisar likheter
med till exempel palissaden vid Hyllie i sin konstruktion. Som mest har upp till
10 parallella rader med stolphl kunnat fljas. Det har funnits fera ppningar som
lpt genom samtliga rader, och i enstaka fall indikerar stolphl att det funnits ngon
form av portkonstruktion. Palissaden har berknats inhgna en yta p ungefr 3 ha.
Anlggningen har bedmts utgra en samlad helhet dr raderna representerar en fas.
En stratigrafskt yngre konstruktion i form av en lng dikes-/gropanlggning har
ocks dokumenterats. Den har kunnat fljas lngs en strcka p cirka 190 m, och
den r p fera stllen ver 4 m bred och ver 1 m djup. Den innehll keramik och
fintmaterial som kan dateras till samma period som palissaden, det vill sga den br
ha anlagts relativt kort efter det att palissaden inte lngre var i bruk. Palissaden ges i
nulget samma datering som anlggningen i Hyllie utifrn likheterna dem emellan.
Helgeshj. Palissaden vid Helgeshj lg i en sydvstsluttning i anslutning till ett vt-
marksomrde och en mindre sj (Giersing 2004:8f). Inne p det inhgnade omrdet
fanns ett kllsprng, dr vattnet tidigare runnit fram. Palissaden var fragmentariskt
bevarad och det var framfr allt de vstra delarna som kunde dokumenteras (fgur 4).
I vrigt antydde mer sporadiskt bevarade delar i ster att palissaden kan ha varit helt
sluten, alternativt U-formad. Moderna vgars strckning medfrde att anlggningen
inte kunde dokumenteras i sin helhet. Palissadresterna bestod av fundamentrnnor
dr stolpar p 0,200,30 m i diameter sttt med 0,100,15 m mellanrum. Utver det
har det funnits fristende rader med stolpar placerade med 1,01,5 m mellanrum.
Stolphlens inbrdes frskjutna placering anses tyda p att det funnits ngon form
av utfyllnad som lagts mellan stolparna. I anslutning till en av rnnorna dokumen-
terades en mindre utbyggnad (fgur 4). De omfattande strningarna gr att det r
oklart om palissadresterna representerar en eller tv faser. Om det funnits tv faser
br de enligt Tom Giersing ha varit kronologiskt nrliggande. Fynden frn rnnorna
och stolphlen r f, men i ett rnnparti i den sydstra delen hittades bland annat en
tjocknackig fintyxa, mjligen av B-typ. Yxan har tolkats som ofrad och har ocks
kopplats samman med framskafandet av virke till palissadbygget.
14
C-dateringarna
frn palissaden och gropar har gett vrden som motsvarar vergngen mellanneoli-
tikum Amellanneolitikum B (tabell 2).
Utver palissaden fanns det ett ftal lmningar frn senare delen av tidigneoliti-
kum och mellanneolitikum A II p omrdet (Giersing 2004:18f). Ett antal gropar
kan ocks kopplas till palissaden. De innehll ett varierat fyndmaterial med kera-
mik, lerskivefragment, djurben, fintavslag varav fera frn yxtillverkning, brnda
och obrnda fintskrapor och yxdelar samt ngra spnpilspetsar. Fynden kan p
typologiska grunder dateras till mellanneolitikum A Vldre mellanneolitikum B.
Fynden frs till trattbgarkultur, men med gropkeramiska infuenser bland annat
i form av spnpilspetsar. Fynddateringarna fr std av ett antal
14
C-dateringar.
Huvud delen av groparna och deras innehll har tolkats som boplatsspr. Eftersom
det rr sig om f gropar tolkas de som ett troligt resultat av kortvariga uppehll. En
Tabell 2. Ett urval
14
C-dateringar frn
danska neolitiska hgnader (fallande BP-
lder) (Heinemeier, Rud & Heier-Nielsen
1996:324f; Giersing 2004:26, fgur 20; se
ven Thrn 2007:97 fr en utvrdering
av ett par ngot ldre dateringar frn
Helgeshj). BP-vrdena kalibrerade med
OxCal v. 3.10.
Plats Lab.nr
14
C r BP Kal. 1
Vasagrd, grop AAR-2438.1 4245 60 29202690 BC
Helgeshj, grop AAR-6583 4165 50 28802670 BC
Helgeshj AAR-6948 4160 40 28802670 BC
Helgeshj AAR-6580 4135 50 28702620 BC
Helgeshj AAR-6949 4100 40 28502570 BC
Helgeshj AAR-6581 4095 45 28602570 BC
Helgeshj AAR-6584 4085 50 28502500 BC
grop var annorlunda i jmfrelse med de andra. Den innehll frutom keramik, ler-
skivefragment, avslag, skrapor och yxfragment ven tre grovt tillhuggna fintplankor
som tolkats som frarbeten till tjocknackiga yxor. Tv av dem r eldpverkade. I
gropen fanns ocks fragment av en slipsten i rd sandsten och delar av en underlig-
gare i granit. Gropen och dess innehll kopplas av Giersing samman med rituell
verksamhet dr brnning av fintplankorna och delar av det vriga mer vardagliga
fintmaterialet varit centralt. Trkol frn gropen
14
C-daterades till yngre delen av
mellanneolitikum Aldre delen av mellanneolitikum B, en datering som r sam-
stmmig med palissaddateringarna (tabell 2).
Helgeshjs lokalisering anses delvis vara ett utslag av platskontinuitet dr fynden
frn de tidigare neolitiska perioderna visar p att palissadbyggarna hade en nedrvd
kunskap om omrdets tidigare anvndning (Giersing 2004:26f). Kulturblandning-
en i fyndmaterialet anses tyda p att palissaden anlagts av en grupp som karakterise-
Figur 4. Helgeshj med rnnor och palis-
sader (Thrn 2007: 96, ef ter Giersing
2004:11).
ras av ackulturation mellan trattbgarkultur och gropkeramisk kultur, liknande
mnstret p till exempel Stvie. Ngra rena gropkeramiska platser frn yngre delen
av mellanneolitikum A eller ldre delen av mellanneolitikum B fnns frmodligen
inte p Sjlland. Giersing menar istllet att det r frga om lokala trattbgargrupper
med inslag av gropkeramiskt infuerat material. Orsaken till att bde palissaden vid
Helgeshj och andra palissader i regionen uppfrs under den hr perioden r enligt
Giersings uppfattning frmodligen den framvxande stridsyxekulturen (enkelgravs-
kulturen p Jylland). Palissaderna har byggts i syfte att bevara och stabilisera tratt-
bgarsamhllet; att beskydda det frn pverkan frn den nya kulturstrmningen.
Palissaderna och de aktiviteter som frsiggick dr bidrog p s stt troligen till det
jmna och lugna periodskiftet mellan mellanneolitikum A och mellanneolitikum B
i stra Danmark. Helgeshj har i nulget inte diskuterats mer ingende i relation till
omgivande samtida lmningar.
Vasagrd och Rispebjerg. Vasagrd och Rispebjerg p sydstra Bornholm har fera
gemen samma drag (Nielsen & Nielsen 1994:134; Straunsbjerg Torsen 2000:141f;
Kaul, Nielsen & Nielsen 2002). Topografskt ligger de placerade invid hga branter
ned mot raviner (fgur 5 och 6). P Vasagrd st avgrnsar tv fundamentrnnor
till palissader, placerade vid sluttningens fot, ett cirka 3 ha stort omrde medan de
sammanlagt 14 fundamentrnnorna till palissader p Rispebjerg som mest inhgnar
omkring 6 ha uppe p en plat. Nyligen har palissader ven konstaterats p Vasa-
grd vst (Nielsen muntlig uppgift). P bda platserna har olika faser konstaterats.
P Vasagrd korsar de bda rnnorna varandra vilket tyder p tv faser. Rispebjerg
framstr som mer komplicerat med verlappande rnnor som tyder p tminstone
tre faser. Fundamentrnnorna har p bda platserna konstaterats innehlla stolpmr-
ken efter stolpar med en diameter p 0,250,40 cm.
Underskningarna har i huvudsak genomfrts genom skschaktning med ett ftal
strre utvidgningar. Det betyder att endast begrnsade omrden innanfr palissader-
na har grvts ut. Fynden r trots det omfattande. De bestr bland annat av hela
eller delar av brnda och obrnda fintredskap (yxor och mejslar), keramik, lerskivor,
brnda ben och slipstenar som ptrfats i gropar, kulturlager och i fundamentrnnor-
na till palissaderna. P Rispebjerg har ett strre antal spnpilspetsar ptrfats (Svens-
son 2002:41). De ovanligaste fynden utgrs av sm dekorerade skiferstenar, vilka har
f motsvarigheter i Sydskandinavien (Kaul, Nielsen & Nielsen 2002:125f). Stolp hl
efter vad som tolkats som tvskeppiga lnghus har identiferats p bde Vasa grd
och Rispebjerg (Straunsbjerg Torsen 2000:142; Kaul, Nielsen & Nielsen 2002:125),
ngot som har kritiserats av Svensson (Svensson 2002:47). Han menar att avsaknaden
av vggstolpar i kombination med de sm underskningsytorna och de i vrigt kom-
plicerade frhllandena p platserna gr en sdan tolkning osker. Skrare konstruk-
tioner har framkommit i form av stolpbyggda cirkelrunda byggnader, cirka 58 m i
diameter (fgur 5 och 6). Ytterligare sdana konstruktioner har dessutom konstaterats
i samband med att geofysiska underskningar av palissadomrdet inom Rispebjerg
genomfrts (Nielsen muntlig uppgift). Dessa byggnader frknippas med rituella akti-
vi teter kopplade till palissadfaserna. Den hr typen av konstruktioner hade tidigare
sina geografskt nrmaste paralleller i s kallade woodhenges eller timber circles
(Kaul, Nielsen & Nielsen 2002:130) p de brittiska arna, men fynd av liknande
konstruktioner frn senare delen av mellanneolitikum A har numera ven konstaterats
p Hunneberget i nordstra Skne (Andersson, Carlie & Edring 2003:116f; Edring
2005:73f; jfr ven Dsjebro ovan). De palissadrelaterade aktiviteterna vid bde Vasa-
grd och Rispebjerg dateras utifrn fynden till trattbgarkulturens sista fas, mellan-
neolitikum A V, dr palissadfaserna antas ha fljt ttt p varandra.
14
C-dateringar p
sdes korn frn en grop p Vasagrd med fynd frn den hr perioden har gett vrden
som motsvarar senare delen av mellanneolitikum Amellanneolitikum B (Heinemeier,
Rud & Heier-Nielsen 1996:324f; Kaul, Nielsen & Nielsen 2002) (tabell 2).
Vasagrd uppvisar en tydlig aktivitetskontinuitet genom den Sarupsanlggning
som fregr faserna med palissader. Sarupsanlggningen som delvis kan ses p fgur
5 omfattar ven systemdiken p vstra sidan av bckravinen, dr det dessutom fnns
en megalitgrav. De ldsta fynden i systemdikena dateras till senare delen av tidigneo-
litikum. P Rispebjerg dateras huvuddelen av de neolitiska aktiviteterna till den sena
trattbgarkulturen ven om det ocks frekommer material frn ldre faser. I vrigt
domineras Rispebjergsplatn av borganlggningen frn jrnlder (fgur 6). Ett knt
depfynd, Brogrdfyndet, bestende av fintmejslar och ett stort antal tjocknackiga
fintyxor av B-typ, ptrfades i vtmarken nedanfr Rispebjerg (se fgur 6). Fyndet
dateras till tidig stridsyxekultur, 28002600 BC, det vill sga en fas som r ngot
senare n de inhgnade platserna, men som nd visar p omrdets fortsatta bety-
delse (Nielsen 1998:131f; Kaul, Nielsen & Nielsen 2002:121f, 127, 130).
Bde Vasagrd och Rispebjerg tolkas utifrn lge och storlek i kombination med
palissaderna som inhgnade, befsta boplatser med starka rituella inslag (Nielsen
2001:78; Kaul, Nielsen & Nielsen 2002:126, 134f). Brnning av stora mngder
fintredskap har utgjort en mycket viktig del i den rituella verksamheten. Det hr
anses representera en stor investering mot bakgrund av att fintan mste importeras
till Bornholm (Nielsen & Nielsen 1991:51). Kontrasten r tydlig mot andra sten-
lderslokaler p Bornholm dr fintan utnyttjats mycket ekonomiskt och sparsamt.
Platserna har tolkats som viktiga och centrala fr ett strre omrde bde vad gller
ritual och frsvar (se ven Svensson 2004:229). De inhgnade platserna ses som
det sista uttrycket fr trattbgarkulturens starka gemenskap, vilket har en tradi-
tion frn sen tidigneolitisk tid och framt genom anlggandet av megalitgravar och
Sarups anlggningar. Denna kontinuitet kommer tydligt till uttryck p Vasagrd.
Poul Otto Nielsen har framfrt en liknande vergripande tolkning fr palissaderna
boplatser med betoning p ritual och frsvar utifrn ett strre Sydskandinaviskt
perspektiv (Nielsen 2004:26f). Frsvarsfunktionen kopplas p ett vergripande
plan samman med uppkomsten av den snrkeramiska kulturen/enkelgravskulturen/
stridsyxekulturen i Sydskandinavien och Centraleuropa.
Relationen mellan Vasagrd och Rispebjerg och samtida boplatser har nnu inte
diskuterats nrmare (se Andersson 2003:303). Platserna kan jmfras med de bda
Figur 5. Vasagrd st med palissader
frn senare delen av mellanneolitikum A
och den ldre Sarupsanlggningen. De
runda stolpkonstruktionerna syns ocks
p fguren (efter Kaul, Nielsen & Nielsen
2002:122, fgur 3).
nrliggande knda boplatserna Limensgrd och Grdbygrd, vilka bda har tydliga
husstrukturer frn vergngen mellanneolitikum Amellanneolitikum B. Ingen av
dessa platser frknippas med inhgnader utan ses som fasta bosttningar med hus
byggda av en jordbrukande befolkning. Grdbygrd var dessutom platsen fr upp-
tckten av de frsta runda konstruktionerna, s kallade timber circles, som senare
upptcktes p Vasagrd och Rispebjerg (Nielsen & Nielsen 1986:175f; 1991:51f;
Kaul, Nielsen & Nielsen 2002:125). Dr verksamheten tycks upphra vid vergng-
en mot mellanneolitikum B p de inhgnade platserna visar
14
C-dateringar frn
en del av husen inom Limensgrd och Grdbygrd p hemmahrighet i den ldre
halvan av mellanneolitikum B, ngot som har tolkats som att stridsyxekulturen fr
ett tydligt fste ngot senare p Bornholm n p fastlandet. Hus frn sen stridsyxe-
Figur 6. Rispebjerg med palissader och
runda stolpkonstruktioner markerade.
Stjrnan markerar platsen fr Brogrdfyn-
det. Ringborgen dateras till jrnlder (efter
Kaul, Nielsen & Nielsen 2002:129, fgur 11).
kultur saknas dock n s lnge p n (Nielsen 1999:156). Fynd av snrornerad kera-
mik tyder p att Bornholm inte var opverkat av stridsyxekultur under ldre delen
av mellanneolitikum B, men vgen mot kulturskiftet mellan trattbgarkultur och
stridsyxekultur sker via en tid av kontinuitet i byggnadstradition, bosttningsstruk-
tur och keramikhantverk (Kempfner-Jrgensen & Watt 1985:90f; Nielsen 1989:92;
Nielsen & Nielsen 1991:64; Nielsen 1999:154f; Nielsen 2001:82). Kulturskiftet
mellan trattbgarkultur och stridsyxekultur framstlls som ett frhllandevis dra-
matiskt skifte dr de stora trattbgarboplatserna erstts av mindre enheter under
stridsyxekultur, ett skifte som p Bornholm verkar ta fart ungefr halvvgs in i
mellanneolitikum B (Nielsen 1999:156; Kaul, Nielsen & Nielsen 2002:119, 136).
Neolitiska hgnader i sydligaste Sverige och stra Danmark
en kort sammanfattning
Rituell aktivitet kan sgas utgra en gemensam nmnare fr tolkningen av de neo-
litiska hgnaderna. Sarupsanlggningar, ven om de endast r berrda i korthet hr,
har frknippats med den tidens ddsritualer dr de fungerat som samlingsplats fr
familjegrupper frn den nrmaste omgivningen. De yngre palissaderna knyts till
rituell hantering av finta, framfr allt genom brnning av denna, och genom depo-
nering av yxor eller yxtillverkningsavslag. Yxproduktion och distri bution r centralt
i tolkningen av framfr allt de sydsvenska palissaderna, medan de danska i stor
utstrckning frknippats med boplatsaktivitet dr frsvarstanken r viktig. Frsvars-
behovet relateras till de oroliga tider som uppsttt d det gamla trattbgarsamhllet
mtt de nya snrkeramiska samhllskomplexen. Kontinuiteten p palissadplatserna
varierar, men generellt fnns det spr av ldre aktivitet p platserna. Tydligast r
detta p Vasagrd dr palissaderna anlagts p platsen fr en ldre Sarupsanlgg-
ning. Men ven Helgeshj anses anlagd med vetskap om tidigare aktiviteter, medan
detta uttrycks ngot frsiktigare i Dsjebros fall. Hr betonas istllet efterfljande
aktiviteter, frmst representerat av stridsyxegravfltet p andra sidan n. Som helhet
kan dock den kontinuitet som r s tydlig p exempelvis Sarups platsen inte fljas p
samma klara stt p platserna fr de yngre palissaderna. Palissaderna har n s lnge
frmst behandlats som enskilda objekt. Med undantag fr Dsjebro har palissaderna
inte diskuterats nrmare som delar av ett lokalt sammanhang dr de relaterats till
omgivande samtida aktiviteter. Dsjebros omland terkommer vi till i nsta avsnitt.
Tre forskare om stridsyxekulturen i sydligaste Sverige
Som i fregende avsnitt grs genomgngen av de valda arbetena kring stridsyxekul-
turen med avsikt att belysa ett antal aspekter som r av betydelse fr det hr arbetets
syfte. I fokus str hur de olika forskarna tolkat stridsyxekulturens ekonomiska och
sociala struktur. Frhllandet till de fregende, samtida och efterfljande kulturut-
trycken/perioderna trattbgarkultur, gropkeramisk kultur och senneolitikum r
ocks av intresse att belysa, det vill sga vad har man lyft fram som det kulturdef-
nierande draget fr stridsyxekulturen? En central frga r ocks hur man anser att
stridsyxekulturen frndrats under den tid den existerade.
Den svensk-norska stridsyxekulturen
I en forskningshistorik kring stridsyxekultur i sydligaste Sverige bildar Mats P.
Malmers arbeten den centrala utgngspunkten eftersom han i dessa har defnierat
stridsyxekulturen och faststllt dess karaktr och plats i den neolitiska kultursek-
vensen. Hans stndpunkter har framfrts i tre strre arbeten som spnner ver fyra
decennier (Malmer 1962; 1975; 2002), samt i ett antal artiklar (bl.a. Malmer 1986;
1989). Arbetet frn 1962, Jungneolitische Studien, mste rknas som ett av de mest
infytelserika arkeologiska verken inom skandinavisk arkeologi. Det har defnierat
och format forskningen kring stridsyxekulturen som f andra studier gjort inom sina
mnen. Malmers stndpunkt fr i allt vsentligt anses vara ofrndrad genom de
tre arbetena. Utgngspunkten hr blir drfr i stor utstrckning den senare boken
frn 2002, Te Neolithic of South Sweden TRB, GRK and STR, som presenterar en
genomgng av trattbgarkulturen och den gropkeramiska kulturen, och hans syn p
frhllandet mellan dem och stridsyxekulturen. Den hr boken skiljer sig p s stt
frn de bda fregende. Dessa har tydligt fokus p stridsyxekulturen, dr endast
mer versiktliga jmfrelser grs med trattbgarkultur och gropkeramisk kultur.
Som namnet antyder tar boken upp den arkeologiska situationen i sdra Sverige,
och delvis sydstra Norge, vilket grovt sett ger en nordlig grns i hjd med Mlarland-
skapen. Srskilt fokus ligger p Skne, vilket avspeglar kllmaterialsituationen (se
fgur 7). I det hr sammanhanget r det den sknska stridsyxekulturen som lyfts fram.
I Malmers studie av stridsyxekulturen intar gravarna och fyndmaterialet i dem,
framfr allt keramiken, den frmsta positionen ven om han anlgger ett helhets-
perspektiv dr vriga lmningar ocks analyseras. Det framgr tydligt i defnitionen
av den svensk-norska stridsyxekulturen. Malmer anser den vara representerad dr
dess typiska enmans- och dubbelgravar fnns. Den r sannolikt representerad dr
den typiska keramiken fnns och den r mjligen representerad dr de typiska strids-
yxorna fnns (Malmer 1989:8). Hans arbete fr karakteriseras som en konsekvent
genomfrd metodstudie dr keramiken frn gravarna ligger till grund fr hela den
kronologiska indelningen av perioden och dr den utgr utgngspunkt fr date-
ringen av vriga fremlskategorier.
Gravarna och fyndmaterialet i dem anvnds ocks som klla till diskussionen om
ekonomi, social struktur och ideologi. Stridsyxegravarna karakteriseras som en serie
sharp-focus pictures. Fremlen i dem tolkas som medvetet utvalda utifrn strikta
konventioner. Det innebr att fremlen i dem inte skall ses som representativa fr
den materiella kulturen som helhet (Malmer 2002:131).
Den sknska stridsyxekulturens gravar terfnns till stor del lngs de sdra
och vstra kusterna samt i en koncentration i den nordstra delen av landskapet.
Spridningen sammanfaller med omrden lmpliga fr bde primitivt och modernt
jordbruk, vilket tolkas som att stridsyxekulturen hade en bofast jordbruksbaserad
ekonomi. Mindre jakt- och fskestationer har ocks identiferats. Avsaknaden av
tydliga bosttningsspr beror till stor del p kllkritiska faktorer som till exempel
det moderna jordbrukets negativa inverkan p boplatsytorna. Malmer konstaterar
trots det att det str utom allt tvivel att stridsyxekulturens hus kommer att ptrf-
Figur 7. Keramikgruppernas distribution
(efter Malmer 2002:265, fgur 5558).
fas i framtiden (Malmer 1986:15). Gravarnas utbredningsomrde likstlls ven
med stridsyxekulturens tidiga innovationsomrde i Skne, baserat p spridningen
av stridsyxor. Fynden ger inte tillrckligt underlag fr att identifera ngot skert
innovationsfrlopp inom omrdet. Keramiken antyder dock en lokalisering av det
tidigaste innovationsomrdet till de nordstra och sydstra delarna av landskapet
eftersom det r hr strre delen av den tidiga keramiken terfunnits. Den senare
stridsyxekulturen r frmst representerad i de sydvstra delarna, som i gengld i stort
saknar tidig keramik och tidiga gravar. Sammantaget tyder dock kllmaterialet p
att stridsyxekulturen ndde de olika delarna av landskapet relativt samtidigt ven
om den var svagare representerad i de sydvstra delarna i inledningsskedet (med
undantag av att de tidiga formerna av stridsyxor accepterats hr). Detta sammanfal-
ler enligt Malmer med att den sena trattbgarkulturen r ngot mer lnglivad i den
hr regionen vilken i det hr avseendet ven omfattar de danska arna, ngot som
anses vara ett resultat av jordbrukets lnga och starka tradition (Malmer 1975:53f;
2002:149, 168f, 182). Den sena trattbgarkulturen (Valby-fasen) utgjorde nd
en mindre lysande samhllsform (Malmer 1986:21) n bde den ldre mellanneo-
litiska trattbgarkulturen och stridsyxekulturen.
Den gropkeramiska kulturen sprids frn Mlaromrdet sderut som ett resultat
av att den sena sydskandinaviskt defnierade trattbgarkulturens sociala och ritu-
ella system inte accepteras hr. Resultatet blev en omstllning till en kultur vars
ekonomiska fokus ndrades mot en kande betydelse fr jakt och fske (Malmer
2002:180f ). Spridningen sderut r framgngsrik och det r i slutfasen endast syd-
vstra Skne som representerar den sista utposten fr trattbrgarkulturen med dess
jordbruksbaserade ekonomi. Den gropkeramiska kulturens fremlsformer fnns i
sydvstra Skne ven om fyndsammanhangen de ptrfas i placerar dem inom tratt-
bgarkulturen. De regelrtta gropkeramiska boplatserna koncentreras framfr allt
till nordvstra och nordstra Skne (Malmer 2002:126f ). Med stridsyxekulturens
intrde fljer ett, gentemot den gropkeramiska kulturen, geografskt motsatt innova-
tionsfrlopp upp mot Mellansverige, med en tervunnen dominans fr jordbruket
(Malmer 2002:182).
Stridsyxekulturens relation till den kronologiskt fregende trattbgarkulturen
och den kronologiskt delvis samtida gropkeramiska kulturen uttrycker Malmer
genom att betona de ideologiska skillnaderna. Det avslutande stycket i Te Neolithic
of South Sweden tydliggr detta:
Te successive changes from EBK to TRB to GRK to STR were thus caused neither
by ethnic conficts nor by climate change. Te diferences between the cultures are
instead on the ideological plane. Culture is ideology (Malmer 2002:184).
Ideologi, eller religion, innefattar exempelvis konstnrliga uttryck och ekonomiska
och sociala strategier, vilka frvisso ven pverkas och skiftar med naturliga frut-
sttningar mellan olika regioner. Kultur sprids genom personliga kontakter och
en frutsttning fr dess framgng r att den inte associeras med vld (Malmer
2002:184). Malmer r tydlig i sin distansering gentemot difusionistiskt prglade
teorier om att de stora innovationerna under neolitikum, inklusive stridsyxekul-
turens upptrdande, skulle vara ett resultat av omfattande immigration (Malmer
2002:175). Stridsyxekulturens ideologi och religion anammas av enskilda personer
och familjer i en tid nr en tillbakagng i trattbgarkulturens sociala system kan
sknjas, framfr allt genom minskade aktiviteter i anslutning till kultplatserna. In-
fuenserna kommer i ett inledande skede frn den snrkeramiska kulturen p konti-
nenten, medan det i ett senare skede r den kontinentala klockbgarkulturen som
bidrar med infuenser. Frndringen behver dremot inte ha betytt ngon strre
omlggning av den vergripande ekonomiska inriktningen och det fnns heller inga
direkta bevis fr ngot sdant (Malmer 2002:131f; 169, 183). Undantaget utgrs av
metallen, som p ett tydligare stt n tidigare spelar en avgrande roll i den ideolo-
giska omstllningen frn trattbgarkulturens till stridsyxekulturens sociala system.
Metallfremlen mjliggr en form fr personligt gande som inte frekommit tidi-
gare, ngot som ven fr betydelse fr hur synen p jordgande frndras. Den under
trattbgarkulturen kollektiva gandeformen, vilken ven uttrycks genom kulturens
gravar, frndras under stridsyxekultur till ett familje- eller individbaserat gande,
vilket avspeglas i de enligt strikta konventioner anlagda enmansgravarna. Malmer
betecknar stridsyxekulturen som aristokratisk med en likartad samhllsstllning
mellan knen inom denna aristokrati. En underklass anses ha funnits vilken in-
ledningsvis sttt utanfr aristokratin, men som efterhand allt mer upptagits inom
denna. Det har medfrt att stridsyxekulturens aristokratiska prgel efter hand blivit
mindre framtrdande (Malmer 1975:118f; 1989:9; 2002:158). Stridsyxekulturens
frhllande, eller vergng, till den senneolitiska kulturen diskuteras inte i ngon
strre utstrckning, men en successiv vergng och frndring mot den senneolitiska
materiella kulturen antyds genom att stridsyxekulturens sista period, period 6, troli-
gen skall dateras till en tidig del av senneolitikum (Malmer 1975:26).
Malmer karakteriserar stridsyxekulturen som konservativ i den bemrkelsen att
mycket lite frndring kan ses under de omkring 400 r den anses omfatta. Grav-
former, keramiktyper och keramikdekor ndras i liten utstrckning medan stridsyx-
orna frndras i viss utstrckning. Detta paras ihop med det faktum att stridsyxe-
kulturen r mycket enhetlig i sitt materiella uttryck ver hela sitt (svensk-norska)
spridningsomrde. Han ser detta som ett tecken p att brarna av stridsyxekulturen
varit starkt medvetna om det han benmner egenarten i sitt samhllskick, vilken
skulle leva kvar som en sorts protest mot trattbgarkulturens och den gropkeramis-
ka kulturens samhllsskick (Malmer 1989:9). Den frndring som fremlen nd
genom gr blir drmed strikt kronologiskt betingad. Det fnns dock antydningar om
en lokalt/regionalt geografskt betingad frndring i sdra och sydvstra Skne i det
att stridsyxekulturen inte fr fullt genomslag hr frrn under period 3 och framt.
Det r frn och med d stridsyxekulturens karakteristiska gravar upptrder i det hr
omrdet. De tidiga yxorna frekommer hr, som nmndes ovan, redan under de
tidigare perioderna. Det kan tyda p ett lngsammare anammande av stridsyxekul-
turens ideologi i den hr delen av Skne (Malmer 2002:182). Denna process fram-
stlls som ekonomiskt betingad dr en frdig stridsyxekultur fr en ideologisk kamp
mot den gamla trattbgarkulturens frsvagade samhllssystem.
Ystadprojektet
Under 1980-talet hlls ett par mten vilka fokuserade p stridsyxekulturen ur ett
sydskandinaviskt perspektiv (Adamsen & Ebbesen 1986; Larsson, L. 1989). I sam-
band med det senare av dessa presenterade Lars Larsson ett delresultat frn projektet
Te Cultural Landscape during 6000 Years in Southern Sweden the Ystad Project,
populrt kallat Ystadprojektet. Genom detta projekt blev den sydsvenska stridsyxe-
kulturen freml fr ett relativt nytt aktivt intresse (Larsson, L. 1989; 1992), ven
om Christopher Tilleys arbete om stridsyxekulturen kan sgas utgra startskottet fr
1980-talets forskningsinsatser kring perioden (Tilley 1982).
Ystadprojektet hade som mlsttning att studera mnniskans pverkan p kultur-
landskapet i ett lngtidsperspektiv. Lngsiktiga socio-ekonomiska frndringar
studerades inom det utvalda underskningsomrdet, vilket omfattade Ljunits och
Herrestads hrader. Projektet var tvrvetenskapligt upplagt dr den (frhistoriska)
arkeologiska delen av projektet delades in i fyra delprojekt, B1B4, vilka ansgs
sammanfalla med expansionsfaser identiferade genom pollenanalys. Delprojekten
B1 och B2 berr tiden frn jordbrukets intrde fram till bronslder (Stjernquist
1992:9f ), dr delprojekt B2 behandlar tiden frn senare delen av mellanneolitikum
A till och med senneolitikum. Kllmaterialet kom frn musei- och privatsamlingar
samt fltarbeten i form av ytinventeringar och utgrvningar. Perioden diskuteras i
frhllande till resultaten frn delprojekt B1 som behandlar tidigneolitikum och
den ldre delen av mellanneolitikum A (Larsson, M. 1992). Geografskt delades
underskningsomrdet in i tre zoner kustsltten, det yttre backlandskapet och det
inre backlandskapet. Kustsltten knnetecknas av ett topografskt svagt bljande
landskap med vervgande sandiga jordar. Det yttre backlandskapet har en mer
markerad terrng med tyngre lerjordar, medan det inre backlandskapet domineras
av morn med ett hgre inslag av sand och grus (Larsson, L. 1992:91).
Lmningarna frn stridsyxekulturen bestr av boplatser, gravar och depfynd
(Larsson, L. 1992:103f). Endast en boplats, Kabusaboplatsen, undersktes inom
projektet. vriga indikationer p boplatser utgrs av inventeringsfynd, mestadels
bestende av fragment frn hleggade fintyxor. P Kabusaboplatsen, som lg i den
kustnra zonen, identiferades en oregelbunden stolpkonstruktion vilken tolkades
som resterna av en huskonstruktion. Ett ftal mindre gropar med stridsyxekeramik
ptrfades i nrheten av huset. En mindre produktion av fyrsidiga fintyxor kunde
ocks belggas, liksom sekundr bearbetning av slipade fintyxor. Keramiken place-
ras i stridsyxekulturens senare perioder, vilket ven fr std genom
14
C-dateringar.
Elva gravar har identiferats inom omrdet, samtliga lokaliserade till kustsltten och
det yttre backlandskapet. Depfynden terfnns till strsta delen nra kusten dr
endast ett par fyndplatser i det inre backlandskapet avviker frn detta mnster. Uti-
frn bland annat dessa lmningar fr Larsson fram en modell ver det neolitiska
bosttningsmnstret i Ystadomrdet.
Larsson fr in fenomenet transhumance i diskussionen kring det mellanneoli-
tiska ekonomiska och sociala systemet (Larsson, L. 1989:70f; 1992:150f). De lokala
pollen diagrammen visar p ett kat inslag av pollen frn skogstrd medan de kultur-
landskapsindikerande inslagen minskar under mellanneolitikum. De odlingsindike-
rande vxter som nd kan urskiljas lokaliseras i huvudsak till kustzonen. Detta
frknippas med en sammandragning av bebyggelsen till kustzonen vid vergngen
mellan tidigneolitikum och mellanneolitikum A. Odling bedrivs hr i anslutning till
de enskilda grdarna medan boskapssktseln anses knnetecknas av en mer kollek-
tivt inriktad form med samarbete mellan de enskilda grdarna dr boskapen under
sommarhalvret frs upp till backlandskapet ovanfr boplatserna i kustomrdet.
Detta system benmns transhumance och skiljer sig frn ett nomadiskt levnadsstt
genom att det krver en fast bas som utgngspunkt, hr i form av de kustnra bo-
platserna. Koncentrationen av bosttningarna till kustomrdet innebar efter hand
en utarmning av odlingsmarkerna vilket innebar ett kat intresse fr jakt och fske,
ngot som kan ses i det arkeologiska materialet frn senare delen av mellanneoliti-
kum A. Den hr kade fokuseringen p jakt och fske kan ven ses som ett resul-
tat av en kande konkurrens med den tidiga stridsyxekulturens samhllsbildningar
som upptrder i backlandskapet, utanfr de centrala jordbruksbygderna vid kusten.
Stridsyxekulturen har en ekonomi som ocks r inriktad p boskapssktsel, vilket
gr att konkurrensen om betesmarkerna blir tydlig. Stridsyxekulturens boskaps-
baserade ekonomi kan ha fungerat i ett system som mer liknar verklig nomadism.
De ftaliga boplatserna tyder p kortvariga upphll p de enskilda platserna vilket
anses kunna tala fr detta.
Larssons syn p frhllandet mellan stridsyxekulturen och de kronologiskt omgi-
vande kulturerna skall frsts mot bakgrund av det ekonomiska system som i korta
ordalag beskrevs ovan. Den ekonomiska modellen tar, som framgick ovan, sin frmsta
utgngspunkt i resultaten frn de lokala pollendiagrammen. Frhllandet mellan de
neolitiska kulturerna diskuteras dremot med ett ngot strre perspektiv som bas d
Skne, med betoning p de sdra och vstra delarna, som helhet dras in i resone-
manget. Fokus ligger p vergngsperioden mellan mellanneolitikum A och mellan-
neolitikum B (Larsson, L. 1989:68f; 1992:145f). Trattbgarkulturen i sdra och
sydvstra Skne under senare delen av mellanneolitikum A ses av Larsson som ett
tmligen vitalt samhlle dr inslaget av material frknippat med gropkeramisk kultur
tyder p ackulturation mellan dessa bda samhllsformer. Denna kulturfusion tyder
p att stora likheter frelg i det socio-ekonomiska systemet hos de bda kulturgrup-
perna, ngot som var en ndvndig frutsttning fr denna ackulturation. Klassiska
gropkeramiska lokaler fnns dock inte i de hr delarna av Skne, de r lokaliserade
till framfr allt det nordstra hrnet av landskapet. Det fnns inga
14
C-dateringar av
material frn den tidiga stridsyxekulturen (Malmers period 12) vilket gr att det r
svrt att utvrdera frhllandet till den sena trattbgarkulturen i det hr avseendet.
De tidiga stridsyxorna liksom de tidiga gravarna tenderar att lokaliseras till omr-
dena en bit in frn kusten i sdra och sydvstra Skne. De senare formerna terfnns
i kustzonerna. Detta mnster tolkas som ett resultat av en frsiktig etablering av den
tidiga stridsyxekulturen i backlandskapen en bit frn kusten. Denna tidiga strids-
yxekultur ses som ideologiskt ofrenlig med trattbgarkulturens samhllsform trots
att det inte verkar freligga ngon strre ekonomisk skillnad mellan kulturerna d
bda frmst r baserade p boskapssktsel. En kronologisk verlappning antas dock
ha funnits under en tid. Larsson karakteriserar den tidiga stridsyxekulturen som en
missionsrrelse med religisa inslag, vilken kopplas samman med immigration av
mindre grupper eller individer som fr med sig den nya kulturen. Det r inte frga
om strre folkvandringar. Dess individbetonande drag ses framfr allt genom en
reglerad gravritual. Denna missionsrrelse fr tidigt fste i nordstra Skne dr den
tidiga keramiken frmst terfnns medan motstndet r hrdare i sdra och sydvstra
Skne. Det r frst under senare delen av mellanneolitikum B som stridsyxekulturen
fr fullt genomslag i kustomrdet, tydligt manifesterat genom gravarna, men ocks
belagt genom
14
C-dateringarna frn Kabusaboplatsen. Det fnns dremot inga spr
av trattbgarkultur (eller gropkeramisk kultur) i omrdet lngre vilket tyder p att
denna samhllsform, mjligen under tvngsbetonade former, inkorporerats i strids-
yxekulturens ideologiska system.
Den sena stridsyxekulturen innebar brjan p en tid av intern frndring p-
verkad av yttre infuenser, en utveckling som ledde fram till det sociala system som
etablerades under senneolitisk tid, och som i sin tur pekade fram mot den mer tyd-
liga hierarkiska struktur som kan sknjas i och med bronslderns period II. I sdra
och vstra Skne framstlls stridsyxekulturens utveckling under mellanneolitikum
B som ett resultat av en geografsk expansion frn de inre delarna av landskapet ut
mot kustomrdena. I den bemrkelsen kan Larssons modell ses som ett frsk till
en geografsk fnkalibrering av Malmers modell (jfr ovan). Malmer har kritiserat
Larssons modell utifrn kllkritiska aspekter d materialet anses fr litet (Malmer
2002:149f ). Den av Larsson iakttagna rumsliga expansionen paras med en successiv
social utveckling dr allt fer mnniskor anammar, eller snarare tvingas anamma,
stridsyxekulturens ideologi och samhllsystem. Samhllssystemet i sig kan ses som
socialt mer komplicerat i den senare fasen, ngot som frmst impliceras genom refe-
ren sen till Tilleys arbete frn 1982 dr han ser utvecklingen av ornamentiken p
stridsyxekulturens keramik som ett resultat av ett alltmer socialt komplicerat sam-
hlle (Tilley 1982; Larsson, L. 1992:147).
Tv vstsknska dalgngar
Utbyggnaden av jrnvgsntet i vstra Skne (Vstkustbanan) innebar att omfat-
tande uppdragsarkeologiska underskningar genomfrdes mellan 1995 och 1999.
Ett av slutresultaten frn dessa underskningar blev Magnus Anderssons studie ver
bebyggelsen under tidig- och mellanneolitikum i dalgngarna kring Saxn och Vla-
bcken samt Ldde och Kvlingen (Andersson 2003; 2004). Det vergripande
syftet med Anderssons arbete r att studera de regionala samhllenas framvxt,
deras organisation och frndring. Regionen anses hr vara relativt vl defnerad
ur ett arkeologiskt perspektiv (Andersson 2003:13f, 26f). Betoningen p regional
variation r grundlggande fr Andersson. Resultaten frn underskningsomrdet
ses inte som allmngiltiga fr ett strre geografskt omrde. Andersson defnierar
ett samhlle som en grupp av mnniskor och deras platser inom ett geografskt
omrde inom vilket de ssongsvisa och rliga verksamheterna frsiggr, och dr
mnniskor na ansett sig ha en gemensam identitet som skilt sig frn kringliggande
samhllens. Mnniskans relation till landskapet utgr ett centralt tema i arbetet. Tid
och rum (landskapet) betraktas som aktiva komponenter i skapandet av sociala rela-
tioner (Andersson 2003:36f). Landskapet r ett aktivt medium fr handling, med
en tydlig meningsbrande roll dr olika typer av platser med skiftande historiskt
djup bildar den helhet utifrn vilket ett samhlles andliga, sociala och ekonomiska
organisation kan frsts. Mnniskornas gemenskap, den sociala interaktionen, dis-
kuteras med utgngspunkt frn frmst Anthony Giddens strukturationsteori, dr
samhllets underliggande strukturer pverkar och pverkas av mnsklig handling i
en fortlpande process av kontinuitet och frndring.
Topografskt knnetecknas det underskta omrdet av en svagt kuperad terrng
med endast ett ftal hjdomrden. Lngs kusten dominerar sandigare jordarter,
vilka ven strcker sig in lngs systemen, medan de tyngre lerjordarna fnns lngre
in frn kusten (Andersson 2003:28f). Kllmaterialet utgrs i huvudsak av bostt-
ningslmningar, gravar och ofermiljer, men centrala platser och naturformationer
frs ocks in i diskussionen (Andersson 2003:54f). Distinktioner grs dock inom
kategorierna dr boplatserna delas upp i huvudbosttningar respektive bo/aktivitets-
platser utifrn materialets dignitet. Fr att rknas som huvudbosttning mste en
plats uppfylla fera kriterier som tyder p varaktigt utnyttjande. Hus br ha funnits
ven om det inte r ett ndvndigt krav att dessa identiferats. Materialet hmtas
bde frn arkeologiskt vlunderskta platser och frn mer versiktliga inventeringar,
vilket innebr en stor skillnad i utsagokraft hos lmningarna bde vad gller krono-
logi och mjligheten att avgra funktion.
De arkeologiska lmningarna frn mellanneolitikum B perioden kopplas ihop
med stridsyxekulturen r relativt ftaliga (Andersson 2003:62 tabell II, 143f)
(fgur 8). Inga skra huvudbosttningar har identiferats mer n mjligen frn
den allra senaste delen av perioden d tre platser med hus urskiljs. De 42 bo/akti-
vitetsplatserna fnns fretrdesvis belagda genom enstaka freml. Fyra platser med
jordgravar, fynd tillhrande stridsyxekulturen i sex megalitgravar, 27 oferplatser, tre
yxtillverkningsplatser och tv centralplatser utgr det vriga diskussionsunder laget.
Stridsyxekulturens ur arkeologiskt hnseende lmningsfattiga bosttningar loka-
liseras inom samma omrden som utgjort den tidigare trattbgarkulturens krn-
Figur 8. Bebyggelsen i vstra Skne under
mellanneoli ti kum B (ef ter Andersson
2003:259, fgur 78).
omrde (Andersson 2003:257f). Boplatserna ligger p de sandiga jordarna lngs
vattendrag och sjar. Huskonstruktioner och gropar r mycket ovanliga, ngot som
avviker framfr allt nr det gller groparna frn tidigare perioder. Det gr att
boplatserna tolkas som ett resultat av kortvariga uppehll. De ftaliga tydliga hus-
konstruktioner som fnns belagda dateras till den sena delen av perioden och ldsta
delen av senneolitikum, ngot som enligt Andersson indikerar kad bofasthet under
den hr avslutande fasen av mellanneolitikum B. Det arkeologiska materialet frn
underskningsomrdet ger f ledtrdar till hur den ekonomiska basen sett ut under
mellanneolitikum B. Det gr att den allmnna karakteristiken fr sknska frhl-
landen under perioden anvnds. De ftaliga sdeskornavtrycken i keramik tyder p
att en viss kornodling frekommit och benmaterialet visar p att djurhllningen ba-
serades p boskap, fr och svin. Ett visst inslag av jakt har ocks belagts genom ben-
fynd frn vilda djur i gravar. Pollendiagrammen visar p ett ppnare beteslandskap
under senare delen av mellanneolitikum, ngot som tas som intkt fr en intensi-
ferad boskapssktsel. Det r en process som pbrjats redan under ldre mellanneo-
litikum d den s kallade regenerationsfasen med ett kat skogspolleninslag tolkats
som brjan p ett kande betestryck genom frekomst av skottskogar fr lvtkt.
De kortvarigt utnyttjade boplatserna och avsaknaden av gropar p dessa skall frsts
mot denna bakgrund. Boskapsuppfdningen har medfrt ett levnadsmnster som av
Andersson beskrivs som motsvarande nomadism dr rrligheten varit stor. Man har
inte byggt hus av sdan art att de lmnat ngra spr efter sig. Frhllandet till avfall
har ocks avvikit frn den tidigare trattbgarkulturens. Istllet fr att manifestera
sin nrvaro och tillhrighet till platsen genom att deponera avfall i gropar har de till-
flliga uppehllsplatserna hllits rena och en stor del av de producerade och anvnda
fremlen och avfallet har fljt med under frfyttningarna.
Socialt har en markant frndring skett gentemot den ldre mellanneolitiska
trattbgarkulturens rftliga, slktskapsrelaterade sociala organisation dr kollekti-
vet betonades (Andersson 2003:255f, 323 tabell III). Makten anses under den hr
perio den vara centraliserad till en elit som manifesterade sin makt genom sakral
kunskap riktad mot frfderskult. Stridsyxekulturens sociala organisation baseras
istllet p sm, rrliga grupper av en eller ngra f familjers storlek. De strre slkt-
skapsgrupperna som knnetecknar den mellanneolitiska trattbgarkulturen har
upplsts. Sm och rrliga enheter gr att gamla dominansfrhllanden lses upp.
Stridsyxekulturens sociala organisation baseras enligt Andersson istllet p indivi-
dens eller familjens sociala frmga. Social position r ngot som frmst frvrvas
genom profan och ekonomisk erfarenhet och hantverksskicklighet i motsats till den
tidigare periodens betoning p den sakrala, nedrvda kompetensen. Betoningen p
individen och familjen manifesteras genom stridsyxekulturens gravskick som ven
anses symbolisera den rrlighet som samhllet knnetecknas av genom gravarnas
frmodade placering lngs kommunikationsleder. Andersson menar istllet att
stridsyxekulturens gruppidentitet knyts till de centrala platserna, som palissaden vid
Dsjebro, som utgr samlingsplatser med en stark betoning p ekonomiska intressen
i form av produktion, konsumtion och distribution av fintyxor. Regelbundna sam-
mankomster p dessa platser bidrog till formandet av allianser mellan de spridda,
sm grupperna. Detta innebr sammantaget att Andersson karakteriserar stridsyxe-
kulturens samhlle som organiserat med en lg samhllelig integration. En kad
samhllelig integration kan dock ses mot slutet av perioden d tecken p strre bo-
fasthet ter indikerar en fastare, mer platsbunden, social organisation.
Den frndrade sociala organisationen som framtrder i och med stridsyxekul-
turens intrde beror inte p storskalig invandring enligt Andersson. Frndringen
skall istllet frsts mot bakgrund av en intern utveckling dr den sena trattbgar-
kulturens samhllsorganisation varit mottaglig fr den kontinentala snrkeramiska
kulturens impulser (Andersson 2003:248f, 308). Den mellanneolitiska trattbgar-
kulturens betoning p kollektiva ritualer, dr samhllets olikheter maskeras, kul-
minerar under mellanneolitikum A III varefter aktiviteterna vid megalitgravarna
minskar i intensitet. Ritualerna medfrde allt strre sociala och ekonomiska an-
strngningar, vilket medfrde att samhllets strukturer brt samman. Vissa grup-
per frigjorde sig och assimilerade, eller anslt sig till, ett levnadsstt som knne-
tecknade den kustbundna gropkeramiska kulturen. Det nrmaste infuensomrdet
lg i nordvstra Skne. Andersson benmner denna nya grupp Stviegruppen efter
centralplatsen vid Stvie dr fintinventariet uppvisar tydliga gropkeramiska drag.
Centralplatsen av Sarupstyp vid Stvie visar p ett nytt behov av en gemensam m-
tesplats fr dessa grupper. Andra grupper pverkades, som nmndes ovan, av den
kontinentala snrkeramiska kulturen. Denna nya samhllsform utnyttjade och om-
vrderade delvis gamla symboler som oferplatser och gravplatser megalitgravarna
anvndes nu i mer privata sammanhang fr sina rituella handlingar. Detta gjordes
enligt Andersson bland annat som ett led i en strategi att markera och legitimera
ett maktvertagande. Dremot fanns det inget behov av att manifestera sin nrvaro
i landskapet genom att anlgga egna varaktigt synliga monument (palissaden har
brnts ned), ngot som skall frsts mot bakgrund av det rrliga levnadsmnstret.
Under ldre delen av mellanneolitikum B har de bda kultursfrerna samexisterat
ven om de verkar ha levt inom delvis tskilda omrden. Dessa bda grupper stod
ideologiskt lngt ifrn varandra och det fnns inga tecken p intern kontakt i form av
artefaktblandning, men kontakter mste nd ha funnits. Stridsyxekulturens starka-
re ideologi gjorde att de kvarvarande gropkeramiskt infuerade trattbgargrupperna
efter hand anses ha anammat stridsyxekulturens levnadsstt.
Under senare delen av mellanneolitikum B mrks ett kat infytande frn den
kontinentala klockbgarkulturen genom frekomsten av ngra typiska freml i
form av pilspetsar och keramik. En vxande metallimport ses ocks som ett uttryck
fr betydande och vidstrckta kontaktnt. Stabila hus uppfrs p tidigare bebodda
platser (trattbgarkulturens) vilket ses som en markering av status och politisk makt.
Det som framtrder karakteriserar Andersson som en form av verklass. Strre bo-
fasthet med en tydligare koppling till platsen och jorden markerar vergngen till
den organisation som utmrker den senneolitiska kulturen, tydligt manifesterad
genom hus och hllkistor (Andersson 2003:284f, 322).
Stridsyxekulturens interna frndring uttrycks och antyds frmst genom en
kande social komplexitet (jfr med Larsson ovan). De tidiga stridsyxegrupperna lever
para llellt med Stviegruppen, men stridsyxekulturens starkare ideologi tar succes sivt
ver hand. ven om en viss geografsk uppdelning mellan Stviegruppen och den tidiga
stridsyxekulturen kan sknjas r detta av mindre betydelse. Stridsyxe kulturens sprid-
ning ses i allt vsentligt som en social och ideologisk expansion, vilken under den senare
delen av mellanneolitikum B kulminerar i en mer tydligt framtrdande verklass.
Tre forskare om stridsyxekulturen i sydligaste Sverige en kort sammanfattning
Stridsyxekulturens ekonomiska bas vilar enligt Malmer p det bofasta jordbruket.
Svrigheten att identifera boplatser r dock ett genomgende problem i samtliga
arbeten. Malmer ser detta som ett utslag av kllkritiska faktorer, boplatslmningarna
har frstrts av det moderna jordbruket. Avsaknaden av boplatser har dremot ocks
delvis bidragit till andra tolkningar av det ekonomiska systemet. I Larssons modell
anses det ha funnits en rrlighet som relateras till boskapssktselns organisation och
som kan ha liknat verklig nomadism. Andersson betonar i sin tur ett rrligt levnads-
stt som karakteriseras som nomadism, tminstone fram till den allra senaste delen
av mellanneolitikum B d bofastheten tycks gra sitt intrde igen. Bde Larsson och
Andersson ger uttryck fr att en allt mer komplicerad social struktur formas under
loppet av stridsyxekulturens existens, vilket skiljer sig frn Malmers syn p en frdig
kultur som sen inte genomgr ngon omfattande frndring. Frhllandet till de
vriga neolitiska kulturerna karakteriseras av en ideologisk kamp dr stridsyxekul-
turens individbetonande sociala system gr segrande ur denna kamp som frs mot
den mer kollektivt prglade trattbgarkulturen och den gropkeramiska kulturen.
vergngen mot senneolitikum betraktas dremot som odramatisk och senneoliti-
kum ses som en slags naturlig fortsttning p stridsyxekulturens samhlle. De arbe-
ten som belysts hr har sin grund i skiftande teoretiska och geografska perspektiv
och med varierade kronologiska utgngspunkter, ngot som r centralt fr vad de
olika forskarna har att sga om stridsyxekulturen och fr deras syn p resultatens
giltighet i ett vidare perspektiv. Det r en diskussion som fortstter i nsta avsnitt.
Grunder fr ett lokalt perspektiv
I sitt stora verk ver Danmarks frhistoria skriver Jrgen Jensen att om man reste
genom det snrkeramiska kulturomrdet i Sydskandinavien och st- och Central-
europa i tiden efter 2800 BC skulle man se:
hvordan menneskene boede spredt i landskabet i sm enheder, og hvordan kvg-
holdet var en afgrende del af deres livsgrundlag. Man ville ogs have bemrket, at
de store samlingsanlg, som frhen spillede s vigtig en rolle i samfundslivet, var
forsvundet (Jensen 2001:461).
Citatet ger en generellt giltig bild av situationen som den framstr genom forsk-
ningen. Krymper man det geografska perspektivet framtrder dremot en del detal-
jer som visar p regional och lokal variation, vilket inte minst kan ses i genomgngen
ovan. Variationen har fera orsaker varav en viktig sdan r de enskilda forskarnas
teoretiska och metodiska utgngspunkter, det vill sga synen p det arkeologiska
materialets utsagovrde och sttet att bearbeta det p. Centralt r ven det valda geo-
grafska omrdets arkeologiska innehll i kombination med den kronologiska ram
inom vilken man vljer att studera i det hr fallet stridsyxekultur (och palissader).
Problematiken r i hgsta grad central ven fr det hr arbetet. I det hr avsnittet
presenteras och diskuteras mina vergripande utgngspunkter nr det gller synen
p sociala relationer, p vilken niv de ska behandlas hr och hur det arkeologiska
materialet kan anvndas fr tolkningar av dessa. Avsnittet innehller ocks en dis-
kussion om det lokala perspektivets mjlighet att bidra till tolkningar som strcker
sig utanfr lokalomrdets grnser, en diskussion som inleder avsnittet.
Tre perspektiv, mitt perspektiv
Malmer har kritiserat Larsson fr att ha ett fr litet perspektiv i tid och geograf
(2002:149f ). Malmers kritik av Larsson stter drmed fngret p krnan i representa-
tivitetsproblemet. Vad representerar ett i frhllande till helheten begrnsat material
och vad representerar ett lokalt material som visar p avvikelse i frhllande till den
stora bilden? Perspektivens paradox r ju den att samtidigt som en generell bild kan
vara giltig r det oskert om den stmmer in p ngot enskilt lokalomrde (jfr Nicklas-
son 2005:19 samt Skoglund 2008). Giltigheten blir en frga om vilket perspektiv
man anlgger. Valet hos den enskilde forskaren ligger i betoningen av likheter eller
skillnader. Det lokala r alltid lokalt i frhllande till ngot strre, vare sig det lokala
rkar vara Malmomrdet, Skne eller Sydskandinavien. Oavsett perspektiv infn-
ner sig drmed frgan om representativitet och samband.
Gemensamt fr Malmers, Larssons och Anderssons arbeten om mellanneoliti-
kum B och stridsyxekulturen som beskrevs ovan r ett holistiskt perspektiv dr
samtliga lmningar ven om olika lmningar betonas i olika grad i arbetena frn
perioden/kulturen bildar underlag fr tolkningarna. De rumsliga avgrnsningarna
innebr dock, tillsammans med teoretiska och metodiska utgngspunkter, att resul-
taten skiftar. Malmers studie r normgivande eftersom den satt upp (kronologiska)
ramar inom vilka de lokala studierna mste verka, tminstone i ett inledande skede.
Hos Malmer framskymtar frvisso en viss regional variation som inte enbart r krono-
logiskt betingad, men det stora geografska perspektivet i hans arbete gr att han
inte diskuterar detta i detalj. Lmningarna frn Ystadomrdet och Vstskne mste
relateras till den strre bilden av stridsyxekultur i Sydskandinavien. De rumsliga
avgrnsningarna i arbetena stter upp grnser lngs med vilka tolkningarna rr sig.
Gravarnas betydelse kan exempelvis ses som tecken p kulturspridning vilken kan
framst som tydligare med det strre perspektiv som Malmer har. P lokal niv kan
det bli ett problem i en jmfrelse med det strre perspektivet utan material i form
av till exempel tidiga gravar. Skne-Blekinge utgr en region hos Malmer, men hur
frklaras exempelvis avsaknaden av tidiga gravar i ett mindre underskningsomrde
nr de fnns i regionen? Man kan vlja att behandla det som ett rent kllkritiskt pro-
blem Vi har helt enkelt inte hittat de rtta lmningarna verallt nnu. Men i avvak-
tan p det mste nd andra tolkningsvgar tas i beaktande. Frutsttningarna fr
tolkning skiljer sig sledes t beroende p den rumsliga avgrnsningen fr studien,
vilket inte r konstigt, men det r nd viktigt att ha i tanke nr man diskuterar
kulturens framvxt och dess yttringar.
Problemet med ftaliga lmningar frn mellanneolitikum B blir tydligt i de lokalt
inriktade arbetena av Larsson och Andersson. Larssons modell baseras p tolkningar
av material som r hmtat frn Skne som helhet med ett srskilt fokus p de sdra
delarna av landskapet. Ystadomrdet blir ett testomrde eftersom lmningarna inte
rcker till som ensamt std fr modellen. Lmningarna frn underskningsomr-
det tolkas utifrn de (syd)sknska frhllandena dr det begrnsade Ystadmaterialet
utgr den lokala bekrftelsen p att den regionala bilden stmmer. Anderssons lnga
tidsperspektiv, dr han vver samman de neolitiska materialen i en lng berttelse
innebr att han kontrasterar det kvantitativt begrnsade materialet frn mellanneo-
litikum B gentemot lmningarna frn de tidigare perioderna. Fokus ligger p de
kvalitativt mest givande materialen, i det hr fallet palissaden vid Dsjebro frn en
tidig del av perioden och de identiferade huskonstruktionerna frn i huvudsak ldre
delen av senneolitikum. De vriga lmningarna, de sm och kvalitativt mer svrbe-
dmda fynden och platserna, ges en mer generell och vergripande betydelse. Det
lokala perspektivet betonas starkt hos Andersson. Resultaten r giltiga fr det stude-
rade omrdet och kan jmfras med, men inte verfras p, andra omrden. Vgen
frn Malmer via Larsson till Andersson kan successivt sgas g mot en betoning av
det lokala vad gller resultatens giltighet. Bde Larssons och Anderssons lokalstudier
av mellanneolitikum B fr sin nring genom ett vidgat perspektiv i Larssons fall
frmst en rumslig och i Anderssons fall en kronologisk vidgning. Medan Malmer
har ett geografskt perspektiv som s att sga tvingar fram en mer socialt ofrnderlig
bild genom sitt stora perspektiv medfr Larssons och Anderssons lokala perspektiv
till synes en bttre mjlighet att fnga upp och nyansera den inomkulturella sociala
frndringen i strre utstrckning.
Det hr frhllandet kan knytas till det strre geografska perspektivets tendens
att forma en stor berttelse som ofta blir processartad och ahistorisk till sin karaktr.
Hr spelar naturligtvis ven det valda tidsperspektivet in. Det mindre, lokala per-
spektivet ger ofta en bttre mjlighet att lyfta fram den lilla berttelsen med tydligare
fokus p hndelser och frndring i ett historiskt perspektiv. Det lokala perspektivet
medfr dremot inte per automatik att de frgor som behandlas r av enbart lokalt
intresse eller betydelse. Den hr karaktristiken r naturligtvis i sig en grov gene-
ralisering som inte skall exempliferas vidare hr, men det r viktigt att konstatera
att det fnns ett beroendefrhllande mellan perspektiven. Det vi som arkeologer i
nutid kan tolka och lyfta ut strre eller mindre delar ur och betrakta som lngsiktiga
processer, ofta presenterade i form av stora berttelser, bildar enligt mig en ndvn-
dig bakgrund fr mjligheten att diskutera lokala frhllanden. Denna bakgrund
behvs fr att kunna formulera de mindre berttelserna och historierna. Att urskilja
processer, eller stora berttelser, skall inte likstllas med ett linjrt tnkande dr man
ser p mnniskors handlingar som klart och medvetet formulerade och utfrda med
ett (avlgset) slutml i sikte. Att urskilja en process r att i efterhand stta ett ver-
gripande ramverk av frstelse kring ett fenomen eller ett tidsfrlopp, som frvisso
kan framst som generaliserande och exkluderande (se Lihammer 2007:312f ), men
som nd r, menar jag, av betydelse fr att frst och tolka de sm lokala samman-
hangen som annars kan hamna i ett vakuum i tid och rum. Det r ocks genom att
fokusera p de sm lokala berttelserna som vi har mjlighet att frst, provocera,
nyan sera eller omtolka den stora berttelsens eller processens, generaliserande bild.
Den stora berttelsens bild blir ett redskap med vilket man sker uttrycken, for-
merna och variationen i det lokala fr att gra den stora bilden levande och begriplig.
Den stora berttelsen ofta knuten till ett strre geografskt perspektiv r i den
bemrkelsen en ndvndig utgngspunkt.
verstter vi detta till det hr aktuella sammanhanget innebr det konkret att
Malmer representerar den stora berttelsen. P ett nnu hgre plan fnns det sam-
manhang som speglades i citatet av Jensen ovan eller i fljande citat hmtat frn
Kristian Kristiansen och Tomas B. Larsson:
Tis massive deforestation was caused by a new economic strategy of pastoral herd-
ing with some agriculture. It thus represented a social and economic transformation
on a large interregional scale. Te Yamna, Corded Ware, Beaker and Single Grave
cultures all shared this new economic strategy (but with local cultural adaptations)
and a similar cosmology linked to single burials, mostly under low mounds along
river valleys or other ecological zones. Te formation of this new open environment
in northwestern Eurasia held a huge potential for large-scale interaction that was not
fully exploited until the systematic introduction of metallurgy/bronze (Kristiansen
& Larsson 2005:172).
Det lokala perspektivets betydelse placerat inom parentes avspeglar hr Kristiansens
och Larssons fokus i sin studie, men visar samtidigt, trots sin blygsamma placering,
att det lokala perspektivet r en frutsttning fr att sammanfoga delarna till en
vergripande helhet. Dialogen mellan det lokala och det regionala eller verregionala
r allts viktig. Det stora och det lilla perspektivet frutstter varandra och mste
kunna samspela och stdja varandra (Tomas 1996a:98). Det lokala eller regionala
perspektivet frutstter i sig alltid en relation till ett strre perspektiv som anvnds
mer eller mindre aktivt eller uttalat, men de kan aldrig frigras frn varandra. Om-
rdena vare sig de betecknas som lokala, regionala eller verregionala vljs av arkeo-
logen och motiveras materiellt, geografskt eller antikvariskt.
Med ett lokalt perspektiv riskerar man att drunkna i detaljer och tappa kontakten
med det strre perspektivet. Det stora perspektivet eller den stora berttelsen hjlper
i bsta fall det lokala att hitta fokus i skandet efter de detaljer som kan vara bety-
delsefulla, och som kan f terverkning p eller peka p mjligheter att se p den
stora bilden med nya gon. Det lokala perspektivet mste frhlla sig till den stora
berttelsen, och den kan skapa sprickor eller frgetecken, men behver inte ndvn-
digtvis kullkasta eller radikalt ndra denna. Diskussionen mste f ske p lokalom-
rdets egna villkor dr kritik mot ett fr begrnsat material eller geografskt omrde
inte kan anses vertrumfa den betydelse eller de perspektiv ett lokalt material kan
ge. Det kan knnas svrt och oskert att lmna det lokala om det r i den sfren
man rrt sig i sitt arbete och sina tankar. Det kan nd vara viktigt att diskutera de
lokala resultatens och tolkningarnas giltighet i ett strre perspektiv, att kontrastera
dem mot helheten och andra lokala tolkningar fr att peka p vergripande mjliga
gemensamheter. Det innebr inte att det lokala frnekas nr det gller specifka ut-
tryck fr sociala relationer och hur materiell kultur anvnts i formandet av dessa,
tvrtom. Det innebr istllet ett framlyftande av ett antal vergripande perspektiv
eller frhllningsstt som kan ha gt giltighet ver ett strre geografskt omrde.
De kronologiska och sociala samband som till exempel utlses ur en karta ver
megalitgravarnas utbredning i Skne (Artursson, Karsten & Strmberg 2005:499,
fgur 1) eller i Malmers karta ver keramikgruppernas utbredning under stridsyxe-
kulturen (fgur 7) utgr en av fera niver som kan studeras nr det gller den mate-
riella kulturens utbredning och de relationer den kan representera. Malmomrdets
kontaktvgar har gtt via vatten och land dr valet av vg gjort fysiska avstnd tids-
mssigt strre eller mindre. I ett vergripande neolitiskt perspektiv ingr Malmom-
rdet i det centralbygdsomrde som lper runt Sknes kuster, vilket exempelvis kan
ses p den megalitgravskarta som det hnvisades till ovan. Samband fanns drmed i
det frfutna, men de mste ocks skapas av arkeologen genom det perspektiv och de
samband denne vljer att bearbeta och betona (Nicklasson 2005:15). Lokalomrde
och region blir drmed fytande enheter.
Malmomrdet defnieras geografskt i avsnittet Rum. Det skall redan hr konsta-
teras att den geografska avgrnsningen inte gjorts utifrn en kombination av arkeo-
logiska och geografska iakttagelser som till exempel Andersson gjorde i sin studie
av Vstskne. Malmomrdet, som det defnieras hr, har inte skiljts ut som en
samman hllen bygd eller ett lokalsamhlle i den bemrkelsen. Omrdesgrnserna
har istllet sin bakgrund i en antikvarisk situation. Mitt arbete om Malmomrdet
r avsett som en fallstudie (Florn & gren 2006:153), det vill sga ett del- eller
lokalomrde studeras i avsikt att dra vissa generella slutsatser som berr ett strre
geografskt omrde. Centralt r d att klargra p vilken niv och kring vilka aspek-
ter resultaten frn lokalomrdet kan sga ngot i det geografskt vidare perspektivet.
Ambitionen r inte att presentera en heltckande tolkning av det sociala systemet
under perioden, eller att ge en generell karakteristik av ett eller fera lokalsamhllens
organisation. Avsikten r inte heller att p ett enkelt stt fra ver situationen i Mal-
momrdet p jmfrelseomrdet i stort. Jag hller i den bemrkelsen med Anders-
son lokala frhllanden kan inte verfras p det sttet. Varje lokalomrde har sina
speciella frutsttningar och sin speciella historia som format relationerna mnnis-
kor emellan (jfr Jones 2007:122f, 139f ). Traditioner och landskap har format bygder
och lokalsamhllen och i studier som tar ett helhetsgrepp p sdana lokalsamhllen,
som Andersson gr, r det inte mjligt att fra ver uttrycken och formerna fr hur
de lokala relationerna formats ver tid p andra omrden p ett direkt stt. Men so-
ciala relationer formas genom kontakter mellan mnniskor i olika sammanhang och
p olika niver, och drfr har lokala relationer nd ngot att tillfra i en frstelse
av andra omrden, utan att fr den skull utgra en enkel mall fr dem. Kontakter,
berringspunkter och gemensamma verlappande referensramar fnns ver strre
geografska omrden (Whittle 2003:67f). I en diskussion kring kllkritiska pro-
blem som berr kronologi och bebyggelse, men ven kring sociala relationer r det
mjligt att relatera till strre omrden utanfr det primra studieomrdet, i det hr
fallet Malmomrdet. Social identitet handlar om individens frstelse av sig sjlv i
frhllande till sin omvrld, och den frstelsen kan samtidigt fungera p fera olika
niver med varierad rumslig utbredning. Den r frnderlig och situationell till sin
karaktr. Kontakter gr att de sociala relationerna i Malmomrdet inte formats i ett
kulturellt vakuum. De relationer som kan urskiljas i Malmomrdet kan jmfras
och stllas mot kunskapen om relationerna i sydligaste Sverige och stra Danmark,
och i olika utstrckning ocks bidra med nya mjliga perspektiv p dessa omrden.
Avsikten r att lgga fokus p arkeologiskt underskta miljer som kan bidra till
vidare frstelse kring sociala relationer. Det r inte skert att en likartad morfologi
hos freml eller husplaner indikerar en exakt likartad betydelse hos dessa freteelser
ver ett strre omrde (Tomas 1996a:97; Barrett 2001:156). Olika specifka lokala
betydelser eller strategier har dock knutits till freml, konstruktioner och tradi-
tioner med en vid geografsk utbredning. Inom det strre geografska omrde frn
vilka jmfrelser hmtas kan det drmed ven antas ha funnits likartade betydelser
kopplade till de fenomen eller miljer vi kan spra arkeologiskt, samtidigt som de
ocks kan representera hgst specifkt lokala stt att hantera den materiella kulturen
eller forma de sociala relationerna p. Dessa specifka strategier har kunnat frsts
och lsas ver ett strre omrde. Den materiella kulturen freml, konstruktioner
och landskap ger uttryck fr och r resultatet av bde lokala och regionala/ver-
regionala sociala relationer.
Det lokala perspektivet erbjuder en mjlighet att studera mten mellan mnnis-
kor, och hur man inom ramen fr en vergripande materiell kultur format sin egen
omgivning, sina egna relationer och historia. Samtidigt har det ocks funnits gemen-
samma berringspunkter med omvrlden i sttet att uttrycka relationerna genom en
till delar gemensam materiell kultur. Det r i det lokala perspektivet vi fr mjlighet
att gna oss t detaljer p en niv som tillter oss att uppfatta frndring eller fr-
skjutning av frhllanden eller av fenomen som i ett strre perspektiv tenderar att
frsvinna eller dljas. Malmer anade en viss regional eller lokal variation, men gick
inte nrmare in p dess betydelse fr synen p materialet som helhet (se avsnittet
Den svensk-norska stridsyxekulturen). Genom att brja underifrn och titta uppt,
eller kanske snarare inifrn och utt, ges en god mjlighet att diskutera former
och uttryck i sociala relationer och hur de frndrats ver tid inom en s pass snv
(i ett arkeologiskt perspektiv) period som vi rr oss inom hr. Malmomrdet utgr
enligt mig ett lmpligt omrde fr denna typ av fallstudie. Omrdet r i vissa delar
intensivt underskt vilket ger en representativt bra utgngspunkt fr att diskutera
generella kllkritiska och metodiska problem.
Mnniskor emellan
Synen p frndring i tid och rum och mnniskans frhllande till och samspel
med sin omgivning, det vill sga den materiella kulturen vilken omfattar freml,
konstruktioner och landskap, har inom arkeologin under ett antal r i stor utstrck-
ning utgtt frn en teoretisk bas hmtad frn sociologin. Anthony Giddens struktu-
rationsteori har bildat fundamentet i en brett anvnd syn p mnsklig handling och
sociala relationer (Giddens 2003[1984]). Frhllandet och samspelet mellan mnnis-
kan, hennes handlingar och omgivningen str i centrum. Teorin r livligt diskute-
rad, debatterad och kritiserad inom bland annat arkeologin och mycket har skrivits i
mnet (se versikter och grundliga diskussioner i t.ex. Dobres & Robb 2000; Barrett
2001; Gardner 2004). Strukturationsteori har aktivt frts in i diskussionen kring
neolitiska sociala relationer inom sydskandinavisk arkeologi (t.ex. Damm 1991; An-
dersson 2003; Larsson, M. 2006). Grundlggande r en historisk, icke-essentiell
syn p mnniska och samhlle, det vill sga givna i tid och rum klart avgrnsade
kulturella och sociala enheter har inte funnits. Samhllen betraktas inte som statiska
enheter, utan som stndigt involverade i en process av fortlpande frndring i olika
takt och med olika intensitet (Jones 2002:20). Detta r ven min utgngspunkt.
Giddens kritiserar strukturalism/funktionalism dr strukturen dominerar indivi-
den likvl som de teoretiska inriktningar som stter subjektet ver strukturen. Istl-
let pekar han p det msesidiga beroendet genom att formulera en teori som utgr
frn frhllandet mellan individer (aktrer) och struktur (ett samhlles regler och
resurser) och hur detta dualistiska frhllande formar kontinuitet och frndring i
en fortlpande process (strukturation). Aktrer kan i det hr sammanhanget ven
best av grupper av individer lnkade via gemensamma intressen. Aktren utgrs
allts av ett kollektiv av individer (Gardner 2004:3). Det r aktrskapet som str i
fokus, som ett medel att uppn ml och dr aktrernas frmga att handla medvetet
och handlingarnas sociala betydelse r central (Dobres & Robb 2000:8; Barrett
2001:141). Fokus ligger drmed inte p aktrernas subjektiva upplevelse eller p en
vergripande, styrande struktur utan p sociala handlingar i tid och rum (Giddens
2003:xxvii, 2). I denna process r mnniskan liksom den omgivande vrlden in-
blandade i en fortgende vxelverkan i formandet av sociala relationer. Struktur och
aktrer skall dock inte ses som tv skilda storheter utan de r intimt sammanftade
(Barrett 2001:148). Vra vardagliga rutinhandlingar liksom mer medvetna hand-
lingar formar sociala, materiella och mentala strukturer som i sin tur pverkar oss att
utfra nya handlingar. Denna dualistiska process innehller ven frndring, avsikt-
lig eller oavsiktlig, p olika niver och med olika rytm. Mnskligt handlande vare sig
det sker individuellt eller i grupp r aldrig helt frutsgbart eller strukturbundet ven
om frndring kommer till stnd i opposition mot rdande struktur, och drmed
ocks i den bemrkelsen r styrd eller begrnsad av den. Aktrer har frmga att se
och knyta an till strukturen och agera utifrn den i olika, egna eller kollektiva, in-
tressen. Strukturen fungerar drmed som en fr-frstelse som orienterar aktrerna
och mjliggr ett kunskapsbaserat handlande (Barrett 1994:36). Strukturen r inte
detsamma som den sociala organisationen eller systemet i sig (Barrett 2001:153).
Strukturen r istllet det som utgr grunden fr formandet av social organisation
och sociala relationer, det vill sga strukturen r en bas frn vilket social organisation
kan hmta stabilitet men ocks frn vilken social frhandling och frndring sker.
I strukturationsteorin betonas frmst frndring som en successiv och seg process,
men frndring kan ocks ske mer omedelbart och genomgripande genom pltsliga
mten, konfiktbetonade eller symbiotiska, mellan samhllen med olika struktur (d
det uppstr s.k. Time-Space edges, Giddens 2003:377; versatt i Olsen 2003a:143
till skrningar av tid och rum). Den enskilde arkeologens tolkningspreferens hr
det sega frloppet eller den pltsliga frndringen skall troligen delvis ocks relate-
ras till dennes egna intellektuella bakgrund och vilket synstt som denna bakgrund
betonat (Wason 1994:17). Aktrer har olika frutsttningar, motiv och ml fr
handlande. Det r drmed ocks knutet till makt och ansprk p makt, dr aktrers
frmga att omstta sina avsikter i handling kan st i konfikt gentemot strukturens
eller andra aktrers avsikter. Makt handlar om frmgan att uppn ett resultat och
drmed ocks om makt ver andra och makt att avsiktligt eller oavsiktligt agera mot
strukturen (Giddens 2003:257; Gardner 2004:5f).
Parallellt med Giddens brukar Pierre Bourdieus (Bourdieu 1977) teorier lyftas
fram d de har fera likheter, men dr Bourdieu anses bidra med en mer nyanserad
syn p aktrernas varierade sociala roller (Gardner 2004:7). Hos Bourdieu fnns
strre fokus p aktrernas mjlighet att agera p fera olika sociala arenor eller niver,
och med olika strategier. Agerandet i ett sammanhang kan samtidigt missgynna
aktrens position i ett annat. Hos Bourdieu betonas ocks hur mnniskor kan agera
olika i till synes likartade situationer.
Den hr synen p frhllandet mellan mnniskan och hennes omgivning har ftt
stort genomslag inom arkeologin. Det beror inte minst p att det r ett synstt som
r attraktivt nr det gller att frst sambanden i vr egen samtida omgivning, ngot
det ju som sociologiskt redskap r avsett fr. Det r ocks ngot som lett till kritik
nr det appliceras p ett avlgset frfutet, ngot som fr vrigt gller all teori skapad
i nutid anvnd fr att frst det frfutna. Giddens pongterar ocks att hans per-
spektiv p frndring berr samhllen med skrift. Det medvetna kunskapsbaserade
handlandet formas utifrn ett historiemedvetande som utgr frn skriftlig historia.
Det skapar mjlighet till ett medvetet handlande gentemot strukturen (Giddens
1987:222). Kritik mot strukturationsteori och aktrsperspektivet har drmed riktats
mot att aktren behandlats som en socialt autonom varelse med stora mjligheter att
driva egna frhandlingar. Det r ett perspektiv som kan betraktas som ideologiskt
frgat av ett vsterlndskt ideal (Moore 2000:259f; Gardner 2004:3; Kristiansen
& Larsson 2005:10, 369f). Hr r det individens frihet att agera utifrn strukturen
och aktivt och medvetet frndra den som man menar har verdrivits och som ocks
gjort att aktrerna i frhistorien till synes handlar utan motiv, det vill sga utan
motiv i bemrkelsen att de saknar historisk, social och kulturell frankring. Utan
denna frankring lmnas fltet ppet fr arkeologens kreativa tolkningar (Kristi-
ansen & Larsson 2005:369f ). Kritiken belyser arkeologins vilja att frska n fram
till individerna och deras mjligheter att pverka. Det gr att handlingar ltt kan
vertolkas som ett resultat av medvetna och sjlvstndiga uttryck dr de tillmts
ett enskilt stort vrde i de frndringar man tycker sig urskilja inom ramen fr sitt
studieomrde (i tid och rum).
Svrigheten ligger allts i att verbrygga detta synstt hmtat frn social teori, ba-
serad p analys av levande samhllen, med arkeologins speciella frutsttningar och
problem nr det gller att identifera och tolka handlingar i tid och rum. Frndring
har gt rum ven i skriftlsa samhllen. Mten och kontakter med exempelvis nya
traditioner och nya former av materiell kultur har bearbetats, medvetet eller omed-
vetet, inom ramen fr ldre traditioner, dr enskilda individer eller grupper varit mer
framtrdande i denna bearbetning. Frndring kan dremot vara svr att urskilja
inom ramen fr ett kortare tidsperspektiv (som exempelvis mellanneolitikum B)
frndring betraktad som en successiv och seg process blir drmed n mer ptaglig
(se ovan). I en sdan situation identiferas frndring ofta utifrn enstaka material
eller fenomen och betraktas paradoxalt nog drmed ocks ofta som pltslig och i
det nrmaste allomfattande. Jag terkommer till detta i nsta avsnitt. Ur ett arkeo-
logiskt perspektiv mste utgngspunkten eller frhllningssttet vara att se materiell
kultur som materialiserad social praktik (Grhn 2004:34, 43f). Det innebr att
betrakta den materiella kulturens form och spridning i tid och rum som ett resultat
av mnsklig handling som styr och styrs av sociala relationer p olika niver och av
olika motiv. Relationen mellan mnniska och materiell kultur r social till sin karak-
tr. En msesidig pverkan knnetecknar relationen, det vill sga mnniskan skapar
materiell kultur men den materiella kulturen pverkar och formar ocks mnniskan
(t.ex. Olsen 2003b). Materiell kultur r ett medium fr social handling och en stark
brare av sociala och symboliska budskap, och dess betydelse str alltid i relation till
det sammanhang i vilket den ingr (Tomas 1996a:78f, 159; Gardner 2004:9; Jones
2007:13, 76f). Den materiella kulturen r ett medium frn vilket det r mjligt att
skapa mening och inte ett medium som verfr eller berttar om en mening fr oss
p ett rakt stt (Barrett 1994:169f ). Materiell kultur kan inte avlsas som en enkel
avspegling av ett visst socialt system, en viss struktur eller ett visst hndelsefrlopp
knutet till en specifk social grupp. Ett arkeologiskt material avsljar exempelvis inte
i sig sjlv om frndringen varit successiv eller pltslig. Den arkeologiska uppgiften
r att tolka och fra fram hypoteser om hur aktrer anvnde och uttryckte sig genom
sin omgivning (materiell kultur) i formandet av sociala relationer och om vilka dessa
aktrer var (Tomas 1996a:179; Barrett 2001:156f). Det som binder oss samman
med det frfutnas mnniskor, och som drmed mjliggr frstelse och utrymme
fr tolkning, r att vi r sociala varelser med ett starkt frhllande till materiell
kultur. Det som ligger mellan dem och oss r inte ett tomrum utan historia genom
vilken relationer och traditioner har frndrats, men dr samband nd fnns genom
vrt stt att till exempel uppfatta och anvnda materiell kultur (Tomas 1996a:61).
Det vi dokumenterar r drmed aldrig helt vsensskilt eller frmmande fr oss.
Mnniskor r dynamiska och kreativa. Sociala relationer och social identitet
formas och utspelas p mnga olika niver i tid och rum (Tomas 1996a:178f; Jenkins
2008:3f). Sociala relationer och social identitet skapas genom handling, kontinuerligt
formad och omformad i relation med andra mnniskor och med materiell kultur. Ett
sdant synstt gr det mjligt att lyfta fram mer generellt giltiga aspekter ur ett lokalt
material, samtidigt som man ocks hller drren ppen fr lokal variation i det sociala
livet. De sociala relationer jag diskuterar med utgngspunkt frn Malm omrdet ser
jag som relevanta ven i ett strre geografskt sammanhang. Jag r drmed inte enbart
intresserad av handlingar och strategier i fallstudieomrdet utan ven av att via fall-
studien f mjlighet att urskilja dem inom ett geografskt mer omfattande omrde.
Det lokala perspektivet hjlper hr till att belysa mnniskors handlingsutrymme, och
att i frlngningen ven kunna urskilja liknande spr i ett geografskt perspektiv som
strcker sig utanfr lokalomrdet. Detta kan urskiljas genom det faktum att det fnns
en gemensam materiell kultur p mnga plan under den period som r aktuell hr,
likvl som det ocks fnns vissa skillnader. Jag vljer att frmst pongtera likheterna i
formerna fr sociala relationer i det hr arbetet, och riktar inte intresset mot de speci-
fka lokala lsningarna i sig, dr exempelvis frhllandet till de lokala landskapen och
hur den lokala interna relationen mellan platserna ser ut i detalj.
Mlet r inte att lyfta fram enskilda individer utan att via den materiella kulturen
tolka och frst vilken frmga, vilka utrymmen, mjligheter och vgar aktrerna
haft tillgng till och tagit, och de mjliga medvetna och omedvetna konsekvenserna
av detta i ett lngsiktigt perspektiv, hr begrnsat till framfr allt yngre mellanneo-
litikum. Det centrala r allts inte de enskilda individuella handlingarna i sig, utan
snarare att utifrn dem frska frst vilka mjligheter som funnits fr mnskligt
handlande inom strukturen utifrn de materiella frutsttningarna. Viktigt r ocks
att att frska framfra tolkningar om varfr frndringar skett och vad som gjort
dem mjliga (Bjrhem & Magnusson Staaf 2006:37). Hur skall man d angripa
materialet metodiskt utifrn det hr perspektivet? Teorin r inte avhngig en speci-
fk arkeologisk metod utan det handlar om att ta in ett brett spektra av kllor och
diskutera dem ur ett helhetsperspektiv som fokuserar p den aktiva, pverkande
och pverkade, mnniskan i den likaledes aktiva (objekt)vrlden, och som erknner
msesidigheten i formandet av bda. Att se p frhllandet mellan mnniskan och
hennes omgivning p det hr sttet handlar om en attityd eller ett frhllningsstt
(Barrett 2001:142, 157; Grhn 2004:49).
Det r utan tvekan svrt att metodiskt arbeta utifrn detta synstt med ett kvan-
titativt och kvalitativt generellt magert arkeologiskt material dr aspekter som inre
organisation och enskilda handlingars betydelse och pverkan r svra att urskilja
och tolka. Det mste nd vara vrt ett frsk, trots att de handlingar man fak-
tiskt lyckas urskilja i ett sdant begrnsat material riskerar att ges en verdriven
betydelse. Ett konkret och centralt problem r ocks hur man skall uppfatta frhl-
landen mellan och inom platser fr att fnga sambanden bde vad gller stabilitet,
eller snarare samtidighet, och frndring inom en s kronologiskt och arkeologiskt
(materiellt) begrnsad period som den jag arbetar med hr.
Platser, samband och minnen
Sociala relationer formas och uttrycks i och genom landskapet. Mnniskor avstter
spr mjliga fr arkeologer att underska och urskilja som viktiga platser. Det r
ndvndigt att tolka sambanden mellan och inom dessa platser fr att n fram till
vgar att uttolka uttryck och frndring i de sociala relationerna. Inom (uppdrags)
arkeologin undersks platser som ofta omfattar stora tidsdjup. Ett grundlggande
arbete r att tidsbestmma aktiviteterna. Praktiskt innebr det i regel att fragmentera
platsen, att sortera in handlingar och aktiviteter i tid och rum enligt de system (t.ex.
perioder och klassifceringsscheman) vi arbetar med. Ofta gr vi inte vidare frn
denna fragmentisering. Drigenom skrs vissa lnkar genom tid och rum av, vare sig
de en gng varit svaga eller starka, medan andra skapas. Men det r inom platserna
och i sambandet mellan platserna som lnkarna i form av minnen och traditioner
mste skas. Att etablera den frsta sekvensen, att stadkomma fragmentiseringen
utifrn vra system, kan vara relativt enkelt. Bristen p analysinstrument, till exem-
pel kronologiskt igenknnbara keramiktyper eller
14
C-analyser, eller fr den delen
vra enskilda arkeologiska kunskapsbegrnsningar eller en dlig dag vid grvskopan,
gr nstan alltid uppdelningen inkomplett. Den kronologiska sekvensen bestr av
de perioder vi tydligt knner igen, plus ofta ett antal slumpmssiga perioder eller
faser i form av ovntade
14
C-dateringar, som ibland ignoreras eller bortfrklaras.
Det skapar perioder dr frndring i huvudsak stts till periodskiftena, vilket ger
en situation dr nyanser och frndring inom en period inte uppmrksammas. Det
kan drmed ge en oproblematisk bild av stabilitet inom en given period. I ett arbete
som frsker spra och diskutera samtidighet och stabilitet, men ocks frndring
i de sociala relationerna mste grunderna fr att urskilja detta i det arkeologiska
materialet klargras, d det inte fnns ngra sjlvklara metoder att ta till. Hur och
p vilken niv kan vi tala om samtidighet och stabilitet samtidigt som vi ocks
letar frndring? Sdana samband skapas hela tiden, inte minst inom den bebyg-
gelseinriktade arkeologin, och det r drfr viktigt att klargra sin egen syn p hur
dessa samband kan skapas. Hur identiferar vi dessa aspekter utifrn ett till stor del
kronologiskt problematiskt material? Frgan r central d den avgr mjligheten
att i frlngningen diskutera sociala relationer och hur dessa formats, uttryckts och
frndrats under den period som r aktuell hr.
I en diskussion dr man mellan tv eller fera punkter, daterade inom en re-
lativ och/eller absolut tidsskala (fynd och/eller
14
C-daterade kontexter), drar linjer
av rrelse och sociala relationer r det ndvndigt att ta stllningen till materialens
kronologiska samband. Exakta kronologiska frhllanden r dock sllan mjliga
att faststlla. Vi kan inte klart identifera rrelser i landskapet utifrn de enskilda
lokalerna (punkterna) utan vi fr skapa rrelse utifrn antagna frhllanden och
samband vad gller kronologi och betydelse mellan de olika punkterna. Anders-
son talar om inrotade mnster: Nr en bestende kulturell tradition verfrs frn
generation till generation, bildas mnster som blir tillrckligt inrotade fr att kunna
uppfattas av arkeologen (Andersson 2003:41). Dessa mnster, manifesterade genom
den materiella kulturen och dess spridning i landskapet, har en viss utstrckning
eller varaktighet i tid som gr att en tradition blir arkeologiskt synlig. Det r dessa
mnster som tillter oss att uttolka en struktur inom vilken aktrerna verkar och
formar sina sociala relationer och som skapar mnster vilka vi i frlngningen ven
kan tolka som delar av lngre processer. Den exakta dateringen av varje enskild plats
i frhllande till andra platser blir drmed inte avgrande. Det avgrande r istllet
dess placering inom en tradition med en viss varaktighet. Det innebr att ven om
de enskilda nedslagen i form av boplatser, gravar och samlingsplatser inte r exakt
samtida ingr de i en tradition, vilket innebr att de har en gemensam nmnare,
exempelvis i utfrande av keramik, gravar eller ngot annat, som r tillrcklig fr
att de skall kunna relateras till varandra. Frgan r sledes inte om exempelvis bo-
platserna r exakt samtida med palissaderna utan om de kan antas representera en
bebyggelse som existerat under den tid d palissaderna fanns. Det r tillrckligt fr
att vi ska kunna diskutera relationer utifrn ett arkeologiskt perspektiv, ven om pro-
blem uppstr nr specifka platser och material konkret relateras till och diskuteras
i frhllande till varandra. Diskussionen kring lmningarnas inbrdes frhllande
utgr drmed frn ett antagande om vad man kan kalla fr kulturell samtidighet.
Kulturell skall i det hr sammanhanget inte likstllas med de klassiska kultur-
benmningarna inom arkeologin. Istllet ska det, med Julian Tomas ord, ses som
att vi fryser vrlden, gr den statisk, fr att kunna tolka den (Tomas 1996a:63).
Den hr frysta vrlden illustreras inom arkeologin ofta genom prickkartor som fr-
vandlar ett frnderligt landskap och mnskliga relationer till en serie vlordnade
gonblicksbilder, befriade frn fdet av tid (Brck & Goodman 1999:7). Att frysa
vrlden innebr inte att kronologi r ovsentligt, ngot som kan upplevas som en
risk med ett sdant synstt. Det ingr fortfarande som ett viktigt arbete inom arkeo-
login att frska identifera kronologiska samband (absolut och relativt) med s stor
precision som mjligt, ngot som frvisso ven kan medfra att tidigare kronologier
grs grvre, vilket r en frutsttning fr att kunna fnga upp mnster som kan dis-
kuteras i termer av kontinuitet och frndring. Inom en period som den jag arbetar
med hr, dr en stor del av materialet inte kan dateras nrmare genom typologiska
observationer, blir
14
C-analys viktigt. Det hjlper till att urskilja mnster som r
vrdefulla i en tolkning av sambanden inom perioden och i frhllandet till tidigare
och senare perioder. Naturvetenskapliga analyser kontrasteras mot, och provocerar,
typologiskt daterat material och dess koppling till vra arkeologiskt konstruerade
perioder.
14
C-dateringar diskuteras vidare i avsnittet Tid.
Vr traditionella indelning i kulturer och perioder antyder, som ppekats, i sig en
uppfattning om hastig frndring vid enskilda tidpunkter. De neolitiska kulturerna
i sig utgr frndring i frhllande till fregende och efterkommande kulturer dr
vergngarna tenderar att frknippas med genomgripande och i det nrmaste all-
omfattande samhllsomvandling (vilket skulle kunna tolkas i temer av skrningar
av tid och rum). Detta r dock en frenklad bild. Utgngspunkten mste istllet
vara att vi lever i en multi-temporal vrld (Olivier 1999:531; 2001:64f; se ven Jones
2007:70f) dr tid r en kulturell skapelse formad av mnsklig handling. I varje
given situation r vi omgivna av freml, konstruktioner och ett landskap frn olika
tider och med olika tidsdjup vilka vi pverkar och pverkas av i vrt dagliga liv och i
vra handlingar (se Bradley 2002:50 fr ett tydligt exempel). Tider lever p s stt i
varandra, sammanvvda i samtiden. Det frfutna r en frutsttning fr nutida och
framtida handling. Detta bildar enligt Christopher Gosden olika lager av vanor
(layers of habitualities) utan vilka det inte gr att frestlla sig lngsiktiga sociala
trender (Gosden 1994:11f ). Denna multi-temporalitet omfattar bde de dagliga ru-
tinhandlingarna och de medvetna handlingar vilka omfattar manipulation av ma-
teriell kultur, tid och rum, genom bland annat monument, vilket kan skapa nya
former av rutinhandlingar och s vidare i en fortlpande process (habitual time
respektive public time, se Gosden 1994:124f ). En enskild kontext kan innehlla
multi-temporalitet genom att en blandning av nya och gamla traditioner i form av
handlingar, freml, konstruktionstyper och depositionsmnster kan vara nrvaran-
de. ven framtid fnns med i form av exempelvis det frvntade utbytet av att bygga
ett hus. Multi-temporaliteten inom en given plats eller i ett srskilt sammanhang r
central eftersom den kan visa p verlappning i handlingsmnster, ngot som synlig-
gr en successiv frndring inom olika delar i ett samhlle. Med det perspektivet r
det mjligt att skapa periodgrnser vid andra tidpunkter n de traditionella genom
att lyfta fram enskilda fenomen, till exempel gravskick eller byggnadsformer. Det be-
hver inte tjna ngot konstruktivt syfte att byta ut de traditionella periodgrnserna,
men det kan fungera som exempel p att periodgrnserna r konstruerade av oss
utifrn vr uppfattning om nr tydliga och genomgripande frndringar gt rum.
Medvetenheten om konsekvenserna av periodindelningen fnns och kommenteras
dock p bred front inom arkeologin idag, ven om vi i mnga fall fortstter att agera
och tnka inom dess ramar (vilket ven inkluderar detta arbete).
Gosdens lager av vanor kan illustreras genom s kallade tidslinjemodeller som
kan fungera som ett redskap fr kontrastering och diskussion kring olika typer av
aktiviteter och handlingar (se fgur 72) . Det kan sttas i relation till exempelvis
den klassiska periodindelningen av det arkeologiska materialet (Rudebeck m.f.
2001:36f; se ven Nilsson Stutz 2003:53). Genom att arbeta med tidslinjemodeller
kan enskilda fenomen, aktiviteter eller handlingar kontrasteras mot varandra, dr
ngra helt eller delvis verlappar varandra i tid samtidigt som de ocks kan visa p
frndring. P s stt kan en successiv, arytmisk bild av handlingar och aktiviteter
framtrda som tillsammans med, och med std av, tendenser i de naturvetenskap-
liga dateringarna ger en annan bild av frndring och sociala relationer n vad den
traditionella periodindelningen gr.
Nr vi rr oss i Malmomrdet rr vi oss i ett landskap med lng bebyggelse-
kontinuitet p ett vergripande plan (Larsson, M. 1984; Bjrhem & Sfvestad 1989;
Bjrhem & Magnusson Staaf 2006; Rostovnyi 2007; Sandn 2008; Brink 2009;
Hadevik 2009). De lmningar som tas upp hr har varit en del av ett landskap med
en lng historia p platser med en i mnga fall tydlig nrvaro av ldre och yngre
aktiviteter. Det var ett landskap med mnga minnen knutet till sig. Frgan om kon-
tinuitet eller diskontinuitet i handling p enskilda platser och vad detta betyder r en
komplicerad frga eftersom ngra sjlvklara samband, annat n ibland rent rumsliga,
oftast inte frekommer. Anvndningen av termerna kontinuitet och diskontinuitet
mste drfr ges en frklaring fr att diskussionen i arbetet skall bli frstelig. En
enkel, men inte oviktig, form av arkeologiskt identiferad och defnierad kontinuitet
bestr i faststllandet av nrvaro av freml eller konstruktioner frn olika tidsperio-
der p en enskild plats och inom omrdet i stort. Den hr typen av faststllande av
kontinuitet/diskontinuitet r viktig i en vergripande diskussion kring bosttnings-
mnster ver tid som exempelvis i diskussionen Malmer frde nr han faststllde att
trattbgarkultur och stridsyxekultur hade samma utbredningsomrde (se Malmer
2002:143f) och att det var ett starkt bevis fr att kulturskiftet var en inhemsk fr-
ndring som inte byggde p omfattande invandring. Den r ven relevant i ett arbete
som Anderssons dr fokus ligger p det lnga tidsperspektivet och dr mnniskors
frhllande till och rrelse i landskapet r centralt (Andersson 2003). Den frutstter
dock en genomgng av samtliga lmningar frn neolitikum. Den hr vergripande
lnga kontinuiteten analyseras inte nrmare hr eftersom syftet med arbetet inte
r att diskutera frndringar i ett perspektiv som omfattar hela neolitikum. Kon-
tinuiteter i landskapet och tolkningar av samhllet under ldre och yngre perioder
hmtas frn litteraturen dr det anses relevant (bl.a. Andersson 2003; Bjrhem &
Magnusson Staaf 2006; Rostovnyi 2007). I platsgenomgngen i Del II fokuseras p
de fall d kontinuiteten eller diskontinuiteten p en plats upplevs kunna sga ngot
viktigt om kronologiska och kulturella frhllanden som kan vara vsentliga fr att
i frlngningen frst och tolka kontinuitet eller diskontinuitet i sociala relationer.
Det grs helt med utgngspunkt i de platser som har lmningar frn mellanneoliti-
kum B eller stridsyxekultur i ngon form. Det innebr att det kan fnnas (och fnns)
andra platser som r vrdefulla fr tolkningarna. I viss mn tas ngra sdana platser
upp i diskussionsavsnitten, men det r inte frga om en systematisk genomgng eller
utvrdering av de platser frn sen trattbgarkultur eller ldre delen av senneolitikum
som skulle kunna bidra till tolkningarna. Att framfra tolkningar om kontinuitet
och diskontinuitet p enskilda platser blir till dels ocks en subjektiv vrdering som
mste frklaras nrmare.
En enkel kontinuitets- eller diskontinuitetsdefnition r otillfredsstllande i en
diskussion som frsker lyfta fram de kvalitativa aspekterna av en eventuell konti-
nuitet eller diskontinuitet. Vad bestr en identiferad kontinuitet eller diskontinuitet
av specifkt och hur skall den tolkas utifrn kulturella och sociala relationer och
handlingar ver tid? Landskap och platser r behftade med kollektiva minnen och
traditioner och precis som vi gr idag sg och tolkade man i det frfutna spr frn
tidigare generationer och anvnde sig av detta i egna intressen och med egna motiv
(se t.ex. Bradley 1987; 2002; Gosden & Lock 1998; Van Dyke & Alcock 2003; Jones
2007). Men hur kan vi arkeologiskt frska n fram till kunskap om detta i mtet
med de specifka platserna? I det hr arbetet utgr tolkningen av kontinuitet och/
eller diskontinuitet p platserna frn tanken att aktiv kontinuitet freligger om det
fnns indikationer p att man knt till inte bara att utan ven hur platsen utnytt-
jats under tidigare faser (jfr Andersson 2003:43). Att kontinuitet freligger kan till
exempel tolkas utifrn strukturers rumsliga frhllande eller gemensamma drag i
aktiviteter och handlingar. Det problematiska r att extrahera det specifka i vad
en eventuell kontinuitet skulle best av, p vilken medvetandeniv den befnner sig
och hur kunskapen och traditionerna kring tidigare aktiviteter anvnts. Hur platsen
anvnts skall i det hr sammanhanget inte uppfattas bokstavligt eftersom kunskap
(tradition) om tidigare hndelser p en plats r freml fr tolkning och omtolk-
ning genom muntliga traditioner och utifrn skiftande motiv, ibland i samspel med
fysiska spr som fnns kvar efter ldre aktiviteter. Traditioner kan tas upp igen efter
ett lngt uppehll ven om det d kan ske i en annan form. De kan ha funnits i
det kollektiva minnet, frmedlat genom berttelser och myter (Whittle 2003:124).
Enligt Richard Bradley verkar historiker vara ense om att muntliga traditioner fr-
lorar i stabilitet inom 200 r om inte en specialiserad teknik fr verfring av minne
mellan generationer utvecklas (Bradley 2002:14). Minne r inget entydigt fenomen
utan verkar p olika niver, genom olika grader av institutionalisering och i samspel
med den materiella vrlden i en dynamisk process (Kristiansen & Larsson 2005:22,
254f; Jones 2007:26). Historiker kan ha underskattat kraften i den muntliga tradi-
tionens frmga att med hjlp av den materiella kulturen upprtthlla minnen ver
lng tid. Perspektiven skiftar frn minnen ver ngra f generationer, kopplade till
platser eller enskilda freml, till minnen som kan lpa ver mer n 500 r i form av
exempelvis genealogier kopplade till frfdernas gravmonument. ldre lmningar
och traditioner har pverkat senare generationers medvetande, ven om de inte haft
direkt kunskap om tidigare innebrder. Freml och platser r viktiga instrument
fr minne och bruket av dem kan tolkas som utslag av stabilitet och frndring i en
fortlpande process (Tomas 1996a:185). Minnet r komplext, dynamiskt och krea-
tivt och har anvnts i formandet och omformandet av ett frfutet, av egna kollektiva
minnen av social betydelse (se t.ex. Bradley 1987; 2002:34; Gosden & Lock 1998;
Whittle 2003:107f; Jones 2007:41; se ven Barrett 1994:96). Muntliga traditioner
och de minnen de frmedlar r inte direkt mjliga att n fr arkeologin. De fysiska
lmningarna fr istllet s lngt det r mjligt bertta om sambanden. Det centrala i
frgan om hur r drfr att kontinuitet freligger om yngre aktiviteter p ngot stt
aktivt tycks anspela p och ta stllning till ldre aktiviteter, utan att fr den skull
ndvndigtvis upprepa dem. Kontinuitet skall inte heller uppfattas som att nrvaron
p platsen varit helt obruten eftersom det inte r mjligt att faststlla arkeologiskt.
Frgan om betydelsen av en eventuell diskontinuitet r ocks problematisk d en
diskontinuitet vad gller identiferade lmningar kan ha olika orsaker. Den kan vara
ett tecken p att en plats lmnats och helt enkelt inte anvnts p ett fr oss urskiljbart
stt, men det kan ven vara ett resultat av ett aktivt beslut att inte anvnda sig av
platsen. Ett brott med en tradition eller en plats kan allts spegla ett medvetet stll-
ningstagande mot det frgngna (Bradley 2002:11). Den hr defnitionen r sledes
att betrakta som ppen och som en bas fr tolkning d den inte lser sig vid fasta
funktioner utan fokuserar p mjligheten att olika platser kan ha haft olika funktion
ver tid, men dr det i ngon form fnns ett aktivt frhllande mellan en eller fera
av de identiferade aktiviteterna och faserna p en plats. Defnitionen kan givetvis
aldrig ligga till grund fr ngra skra slutsatser i den bemrkelsen som en enklare
kontinuitetsdefnition som den som beskrevs ovan mjliggr. De traditioner eller
traditionsbrott som fokus p kontinuitet eller diskontinuitet och dess innebrd kan
peka p r nra lnkat till mjligheterna och utrymmet fr handling och formandet
av sociala relationer ver tid.
Del II: Om stolphl och skrvor yngre mellanneoli tikum i Malmomrdet 73
Inledning
I det vetenskapliga programmet fr Malm Kulturmilj str det att mellanneoliti-
kum B (och stridsyxekulturen) i Malm endast visar sig genom enstaka gravar och
palissader (Rudebeck m.f. 2001:70). S r det givetvis inte och formuleringen i det
vetenskapliga programmet gjordes ocks i avsikt att vara problematiserande, inte
konstaterande. Men det r sant att de troligen mest knda lmningarna i Malm-
omrdet som frknippas med stridsyxekultur r gravar, framfr allt gravfltet vid
Kastanjegrden, och palissaderna vid Hyllie och Bunkefo (Winge 1976; Almqvist
& Svensson 1990; Svensson 1991a; se ven Salomonsson 1971:84). Fram till dess att
palissaden vid Hyllie upptcktes i slutet av 1980-talet var stridsyxekulturen ur ar-
keologiskt hnseende i mngt och mycket att betrakta som en de ddas kultur och
avsaknaden av boplatser sgs som mrklig (Salomonsson 1971:90; Winge 1976:46).
I Del II presenteras och tolkas lmningar i Malmomrdet som daterats till mel-
lanneolitikum B genom
14
C-analys eller som har relaterats till stridsyxekultur utifrn
fynd eller anlggningstyp. Bebyggelsens form och frndring studeras vilket sedan
ligger till grund fr de tolkningar av sociala relationer under yngre mellanneoliti-
kum som frs fram i Del III. Del II r resultatet av den kronologiska och kulturella
avgrnsning som gjordes inom Citytunnelprojektet, och drmed av den uppfattning
som fanns kring var i frhistorien, det vill sga inom vilken period och vilket neo-
litiskt kulturuttryck, man skulle leta efter Hylliepalissadens samtid. De avsnitt som
fljer p platsgenomgngen i det hr kapitlet tar upp en kllkritisk diskussion kring
konsekvenserna av denna kronologiska och kulturella avgrnsning.
Materialgenomgngen har frmst genomfrts som en litteratur- och arkivstudie.
Arkivstudien har i det hr fallet utgtt frn Malm Museers arkiv dr arkivdatabasen
(ATA-ut) anvnts fr att lokalisera platser med material frn mellanneolitikum B (se
fgur 9 och 10 fr sockenindelning respektive arkeologiskt underskta ytor i Mal-
momrdet). Material har ven tillhandahllits av kollegor inom Malm Museer
i de fall dr underskningar med relevanta material har varit under rapportering.
Genomgngen i avsnittet Platserna omfattar lmningar som ptrfats och under-
Del II: Om stolphl och skrvor
yngre mellanneolitikum i Malmomrdet
skts fram till och med 2007. Materialskningen genomfrdes i huvudsak r 2004
och kompletteringar har sedan gjorts efter hand fram till och med 2007. Jag har
dock endast i begrnsad omfattning sjlv studerat freml och originaldokumenta-
tion frn ldre underskningar. En viktig orsak till detta r delvis att arbetet under
den intensiva materialskningsfasen sammanfll med att fynden fyttades till ett
nytt centralmagasin i Malm (Erson 2008). Flytten innebar att lokaliseringen av
enskilda material frsvrades. Genomgngen av platserna frn mellanneolitikum B
skall allts inte betraktas som komplett och detaljnivn i platsgenomgngen varierar
beroende p tillgngen till information. Bedmningar som gjorts och beskrivning-
arnas utformning och omfng har formats utifrn olika syften och behov. Generellt
r det till mellanneolitikum B daterade materialet ocks mycket sparsamt, vilket
medfr att tolkningarna av det i de olika rapporterna ocks ofta blir sparsamma.
Riksantikvariembetets reviderade fornminnesinventering, som inom Malm stad
genomfrdes 1985, har anvnts som komplement. Uppgifterna frn Riksantikva-
riembetets fornminnesinventering har hmtats frn den digitala Fornminnesin-
formationen (FMIS) dr datauttaget gjordes i juni 2004 (http://www.fmis.raa.se/
fmis/). Sammantaget innebr detta att framstllningen av mellanneolitikum B och
stridsyxekulturen vilar p tskilliga rtiondens bedmning av kllmaterialets typo-
logiska/kronologiska och kulturella tillhrighet (se ven fgur 10). Beskrivningar
och bedmningar av stridsyxekulturens lmningar har dock generellt utgtt frn
Malmers arbete (Malmer 1962), vilket gr att de gjorts utifrn en tydlig grund och
utifrn en konsensus kring vad som skall tillskrivas denna kulturyttring.
Kapitlet inleds med ett avsnitt som berr de kronologiska och geografska ramar-
na fr arbetet samt vilka freml som tas upp och ngot om fremlskategoriernas
kronologiska och kulturella tillhrighet. Platser och platskategorisering och ngra
aspekter kring detta berrs sedan. Drefter fljer ett avsnitt som tar upp under-
skningsomrdets topograf och milj. Lmningarna med en datering till mellan-
neolitikum B redovisas i avsnittet Platserna. Avsnittet r indelat i fyra delar Dep-
och enkelfynd, Bo- och aktivitetsplatser, Gravar och Palissader. De enskilda platserna
kommer i den mn det r mjligt utifrn tillgnglig information att diskuteras och
utvrderas med inriktning p funktion och inre struktur samt kontinuitet/diskonti-
nuitet i det arkeologiska materialet. Den uppdelning som gjorts skall inte betraktas
som strikt eftersom en enskild plats kan innehlla olika typer av lmningar som
dessutom inte sjlvklart lter sig funktionsbestmmas (se avsnittet Boplats, grav,
dep- och enkelfynd).
I Del II anges platsnamnen fortsttningsvis med tillhrande lpnummer, exem-
pelvis Pildammsparken (1), vilka redovisas i tabell 4 och anges p versiktsfgurer.
Platsgenomgngen r en bebyggelsearkeologiskt inriktad antikvarisk produkt.
Detaljnivn i beskrivningen av fynd och platser r relativt hg. Beskrivningssttet
och nivn kan i stor utstrckning sgas utg frn den rapporttradition jag formats
av under min tid vid Malm Museer. Nivn har ocks valts eftersom det r en p
mnga stt svr period att identifera. Det gr det enligt mig viktigt att presentera
kllmaterialet noggrant d tolkningarna ibland vilar p en svrbedmd empirisk
grund. Det material som presenteras och beskrivs r ppet fr andra tolkningar.
Platsbeskrivningarna innehller mina ord och mina val kring vad som ska betonas. I
den bemrkelsen utgr de inte enkla eller objektiva beskrivningar utan i hgsta grad
tolkningar som jag anser br redovisas, inte minst eftersom de i en del fall skiljer sig
frn de tolkningar som gjorts av de enskilda underskarna och rapportrerna. Det
handlar allts om att tydligt redovisa grunden fr mina vidare tolkningar i de avslu-
tande delarna av Del II och i Del III. Tanken r ocks att platsbeskrivningarna skall
kunna anvndas i det antikvariska arbetet i Malmomrdet. Mycket r spritt och
delvis svrfunnet i arkiv och litteratur, och r drmed ofta inte mjligt att komma t
inom ramen fr de ofta resursmssigt sparsamma frutsttningar man som antikva-
rie har i sitt lpande arbete. Genom en samlad och lttillgnglig sammanstllning
pongteras vikten av att uppmrksamma den aktuella perioden och dess material
och platser. Som frankrad och verksam inom uppdragsarkeologiskt fltarbete ser
jag det som viktigt, och ibland direkt avgrande, med noggranna beskrivningar fr
att kunna visualisera, och vara frberedd p, tminstone en del av det jag kan tnkas
mta p en underskningsyta.
Det kllmaterial som beskrivits och tolkats i platsgenomgngen r till strsta
delen ett resultat av en uppdragsarkeologisk verksamhet dr frutsttningar, per-
spektiv och metoder skiftat. De tolkningar som gjorts av olika arkeologer, senast av
mig sjlv, baseras p material frn vad som kan ses som resultatet av en slumpens
och detaljernas arkeologi. Uppdragsarkeologin r ur ett perspektiv att betrakta som
en slumpens arkeologi i s mtto att de ytor som undersks i grunden valts och av-
grnsats utifrn dagens behov av utbyggnad av bebyggelse med mera och dr dessa
val och avgrnsningar inte gjorts av arkeologer. Det ger samtidigt mjlighet att f
fram ett verkligt representativt material d underskningarna berr fera olika mil-
jer inom ett omrde. Det gller inte minst i Malmomrdet dr staden successivt
expanderar p bred front genom, eller snarare ver, landskapet. Slumpen r ocks
nrvarande under och inom en enskild underskning. Exempelvis r en stor del av
14
C-dateringarna frn de olika platserna inte resultatet av ett aktivt skande efter
mellanneolitikum B, utan fr betraktas som ovntade i frhllande till de daterade
kontexterna. Dessa frutsttningar befriar oss p ett stt frn invanda tankemnster
och vi fr mjlighet att fnna andra typer av material n om vi enbart sjlva skulle
vlja underskningslokal och objekt. Vi vljer inriktning p underskningarna
vilket formuleras i underskningsplaner, ett tillvgagngsstt som r vrdefullt fr
kunskapsuppbyggnad inom mnga omrden. Det krvs dock en balans mellan en
sdan styrning, som rtteligen krvs, och en ppenhet och ett utrymme fr fokus-
skifte infr det ovntade under flt- och rapportarbetet.
Den avslutande delen Kronologi och kontinuitet, boplatser och bebyggelse sam-
manfattar och diskuterar lmningarna ur ett kllkritiskt och metodiskt perspek-
tiv. Det r diskussionen hr som ligger till grund fr Del III. I beskrivningen av
platserna frn mellanneolitikum B i Del II fnns den tydligaste kulturkopplingen i
avsnittet om gravarna. Stridsyxekulturen framtrder hr i sin mest oproblematiska
form. vriga lmningar r generellt ngot mer difusa nr det gller bde datering
och kulturtillhrighet. Avsnittet Kronologi och kontinuitet diskuterar problematiken
med utgngspunkt i Malmmaterialet. Syftet r att utifrn fynd och
14
C-dateringar
diskutera de i Del II identiferade kulturyttringarnas frhllande under mellanneo-
litikum B i Malmomrdet, samt att peka p vidare implikationer fr materialet. I
det fljande avsnittet Boplatser och bebyggelse diskuteras den klassiska problema-
tiken kring avsaknaden av boplatser frn mellanneolitikum B och stridsyxekultur.
Boplatser, bebyggelse och ekonomi i Malmomrdet diskuteras och relateras till det
strre geografska perspektiv som r aktuellt hr.
Avgrnsningar
Tid
Den relativa datering som bildar utgngspunkt hr r Malmers indelning av strids-
yxekulturens keramik i sex kronologiskt signifkanta perioder (period 16) dr den
avslutande period 6 placeras i senneolitikum. Keramiken r den materialkategori
utifrn vilket hela stridsyxekulturens fremlsinventarium dateras (Malmer 1962;
1975; 2002). Period 1 och 2 (grupp AB) knnetecknas av i huvudsak snrornerade
krl med partiell ornering, fretrdesvis i horisontella linjer vid mynningen. Period
35 (grupp FJ) knnetecknas till stor del av tandstmpel eller tvrsnoddsornerade
krl, vanligen i vinkelband eller vinkellinjer som tcker hela krlkroppen. Under
period 6 (grupp C) terkommer de snrornerade krlen.
Mellanneolitikum B, och drmed kringliggande perioder, ges ngot varierande
absoluta kronologiska ramar i litteraturen. Den hr valda absoluta kronologin fljer
den indelning som anvnts inom Citytunnelprojektet och som i sin tur baseras p
en indelning anvnd av Elisabeth Rudebeck och Chatarina dman (Rudebeck &
dman 2000). En viss modifering har dock gjorts av grnsen mellan mellanneo-
litikum B och senneolitikum dr grnsen satts till 2350 BC istllet fr 2300 BC
(tabell 3). Orsaken r att det r denna grns som anvnts av Andersson, vilket inne-
br att de kronologiska ramarna i det hr arbetet ansluter till det senaste arbetet
om mellanneolitikum B i vstra Skne (Andersson 2003 tab. I). Mellanneolitikum
B omfattar d en period om 450 kalenderr enligt denna indelning. Indelning uti-
frn okalibrerade
14
C-r omfattar fr mellanneolitikum B 42503900 BP. Kalibrerat
stts perioden till 28002350 BC. Den hr avgrnsningen kan jmfras med den
som anvnds av Mats Larsson och Eva Olsson dr mellanneolitikum B omfattar
41003850 BP, kalibrerat 27002350 BC, det vill sga periodskiftet mellanneo-
litikum Amellanneolitikum B kommer ngot senare (Larsson & Olsson 1997).
Den sistnmnda avgrnsningen anvnds ocks av v. Attila Rostovnyi i syntesen
ver de stenlderslmningar som framkom inom projektet resundsfrbindelsen
(Rostovnyi 2007). Grnserna kan ocks jmfras med de i Klaus Ebbesens (Ebbe-
sen 2006:27f) arbete om stridsyxekultur i Danmark. Perioden omfattar hr 450 r
mellan 28502400 BC. I ett arbete om jyllndsk enkelgravskultur har Eva Hbner
satt sin grns till cirka 28502250 BC. Perioden har drmed en varaktighet p 600
r (Hbner 2005:660 Abb. 477).
Den kronologiska avgrnsning som gjorts av till exempel Ebbesen (Ebbesen
2006:27f) grundas p nr de tidigaste gravarna tillhrande enkelgravskulturen an-
lggs p Jylland vilket bygger p
14
C-dateringar i kombination med stratigrafska
iakktagelser och strcker sig fram till dess att de senneolitiska fintdolkarna erstter
stridsyxorna som gravgvor i de jyllndska gravarna. Indelningen kan sgas utgra
ett tydligt exempel p det kulturella ramverk inom vilket man frskt tidsbestmma
perioden och kulturen i absoluta rtal ver hela Sydskandinavien. Periodindelningen
efter den absoluta kronologin r inte helt liktydig eller kompatibel med grnserna fr
de traditionella neolitiska kulturerna och den relativa kronologin baserad p fynd-
materialet, fretrdesvis keramik och yxor. Naturvetenskapliga och arkeologiska
dateringar ger i bda fallen upphov till oskerhet. Det hr avspeglas i de ngot va-
rierade kronologiska grnserna fr perioden som tas upp ovan. Tidigneolitikum och
mellanneolitikum A frknippas med trattbgarkultur och mellanneolitikum B med
Tabell 3. Periodindelning och dateringar
kal. BC (efter Rudebeck & dman 2000
med modifering efter Andersson 2003).
Antal generationer baseras p fyra gene-
rationer per rhundrade (efter Rudebeck
m.f. 2001:38 med modifering efter den
ndrade grnsen mellan mellanneolitikum
B och senneolitikum).
Tidigneolitikum 40003300 28 generationer
Mellanneolitikum A (ldre mellanneolitikum) 33002800 20 generationer
Mellanneolitikum B (yngre mellanneolitikum) 28002350 18 generationer
Senneolitikum 23501800 22 generationer
stridsyxekultur vilket ven r utgngspunkten i Del II. verlappning i form av
14
C-
dateringar fnns, framfr allt nr det gller den sena trattbgarkulturen dr datering-
arna ofta omfattar ldre delen av mellanneolitikum B. D
14
C-dateringar p material
frn typologiskt sen stridsyxekultur ligger nra den sena trattbgarkulturen antas
generellt en kronologisk verlappning mellan den typologiskt tidiga stridsyxekul-
turen och den sena trattbgarkulturen (se Edenmo m.f. 1997:146).
14
C-dateringar
frn den typologiskt tidiga stridsyxekulturen r sllsynta och dessutom en relativt
ny freteelse, men de anses bekrfta den iakttagna verlappningen, tminstone vad
gller vstra Skne (se avsnittet De sydsvenska neolitiska hgnaderna utanfr Malm-
omrdet samt Svensson 2004:194).
I ett nyare arbete har dessutom en uppdelning av stridsyxekulturen gjorts i en
ldre och en yngre del dr grnsen gr vid 2500 BC (Karsten & Svensson 2004:18;
jfr Damm 1991:81 samt ven Ebbesen 2006:29, 171, Fig. 125 fr en liknande upp-
delning). Indelningen baseras frmst p resultaten frn underskningarna infr byg-
gandet av Vstkustbanan vilka redovisades under avsnittet Tv vstsknska dalgngar
ovan. Indelningen grs frmst utifrn bebyggelselmningarna.
I ett stort arbete om snrkeramik i Mellaneuropa och Sydskandinavien har Martin
Furholt daterat den svenska s kallade btyxkulturen till tiden 26202020 BC, men
dr ett mjligt slut eventuellt kan sttas ngot tidigare kring 2200 BC (Furholt
2003:112). I Europa fnns den tidiga snrkeramiska kulturen belagd p olika platser
i tiden mellan 2900 och 2600 BC (Furholt 2003). Klockbgartraditionen framtrder
i Europa runt 26002500 BC och frst omkring 200300 r senare ser vi denna
tradition mer tydligt p norra Jylland (Vandkilde 2005:29; Sarauw 2007).
Dateringsunderlaget fr mellanneolitikum B i Malmomrdet skiftar. I vissa fall
fnns det enbart
14
C-dateringar att tillg och i andra fall enbart fynddateringar. I
ngra mer sllsynta fall baseras dateringarna p en kombination av
14
C-dateringar
och fynd. Den allmnna instllningen till
14
C-dateringar som anger mellanneoliti-
kum B frn kontexter utan typologiskt bestmbara fynd kan nrmast beskrivas som
skeptisk. Dateringarna betraktas vanligen som missvisande och den frsta tanken r
ofta att resonera i termer av sekundr inblandning av olika slag och att dateringarna
br testas, det vill sga gras om, fr att kunna anses skrare. Det r i och fr sig na-
turligt i en situation d man arbetar med en till stora delar dligt knd period. Trots
det dateras sllan sdana kontexter om p grund av att medel saknas och andra typer
av lmningar behver prioriteras. Det br ppekas att det i fera fall faktiskt rr sig
om missvisande dateringar, det vill sga att kontexterna utifrn struktur eller fynd-
material r uppenbart ldre eller yngre. Hr kommer dock det daterade materialet,
exempelvis sdeskorn, att betraktas som relevant i diskussionen.
Inom ramen fr det hr arbetet har med ngot undantag inga kompletterande
14
C-dateringar gjorts. De befntliga resultaten frn de olika underskningarna har
anvnts. Undantagen utgrs av tv dateringar utfrda p material frn ngdala 1991
(87). Det frekommer i regel inte mer n en datering frn respektive kontext ven
om undantag fnns. Trots att det fortfarande endast fnns ett begrnsat antal
14
C-
dateringar till mellanneolitikum B i Malmomrdet kan det senaste decenniets un-
derskningar relativt sett sgas ha bidragit till en kraftig kning av antalet (tabell 5).
Det fnns ett ftal
14
C-dateringar till mellanneolitikum B som inte beaktas hr
och det gller de dateringar som erhllits via de miljarkeologiska analyserna inom
projektet resundsfrbindelsen. Dateringarna har genomfrts som ett led i analysen
av stratigrafska prover i kolluviallager, men tolkningar av analyserna var inte till-
gngliga fr mig under den tid som materialinsamlingen pgick. Drfr redovisas
inte dessa dateringar hr.
14
C-dateringar utgr ett viktigt underlag fr diskussion i det hr arbetet. De
kommer att anvndas fr att fra fram tolkningar kring samband och frndring.
Som delvis framgtt ovan r
14
C-analys en metod som r behftad med kllkritiska
problem bde vad gller framtagande av material fr datering och tolkningen av
resultat. One very often reads a hearth which has been dated to (Lloyd-Smith
2001:627; se ven Persson 1999:20f ). Lindsay Lloyd-Smith pekar p det faktum
att
14
C-resultatet skall relateras till egenskaper i det daterade materialet och inte i
den daterade kontexten. Det fnns inget sjlvklart kronologiskt samband mellan det
material som dateras och den anlggning materialet tas ifrn. Samtidigt kan detta
stt att uttrycka sig nd anses motiverat baserat p det faktum att en arkeologisk
bedmning av relationen mellan kontexten och det insamlade materialet som regel
gjorts (jfr Norr 1998:264). Bedmningen r frvisso inte alltid riktig. Ibland fnns
det lite material att vlja p frn en kontext och en medveten risk tas drfr. Nr
missvisande dateringar fs r det nrmast regel att hnvisa till sekundr inbland-
ning eller kontaminering av ett prov, eller till att arkeologen inte frsttt kontexten.
Det senare r nog till stor del en verdrift d det generellt fnns en medvetenhet om
riskerna. Kontexterna r ofta av sdan art att riskerna r svra eller rentav omjliga
att komma ifrn. Prover tas generellt utifrn arkeologiska stllningstaganden och
bedmningar som aldrig kan bli hundraprocentigt korrekta. Som exempel p an-
delen missvisande dateringar kan
14
C-dateringarna av huslmningar inom projektet
resundsfrbindelsen nmnas. Det rr sig om hus frn senneolitikum till medeltid
redovisade i en tabell dr
14
C-datering och arkeologisk datering framgr (Bjrhem
& Magnusson Staaf 2006:319f). En versiktlig genomgng visar att av drygt 300
14
C-dateringar s r omkring 20 tydligt missvisande i frhllande till den verkliga
lder som respektive hus anses ha (se ven Friman 2008:43f ). Generellt kan risken
fr missvisande dateringar troligen anses vara hgre p platser med rikligt med lm-
ningar efter intensiva aktiviteter frn en stor del av frhistorien. Som ett tydligt
exempel kan Almhov (53) nmnas. Hr fanns omfattande lmningar frn tidig-
neolitikum fram till och med ldsta bronslder, samt frn ldre jrnlder (Gidlf,
Hammarstrand Dehman & Johansson 2006). Risken fr sekundr inblandning i
de olika kontexterna var stor i den lmningstta miljn (se t.ex. Brink 2009).
14
C-
dateringarna fnns redovisade i rapporten ver underskningen. Av 57 dateringar
genomfrda p sdeskorn anses sex vara missvisande i frhllande till kontexternas
lder, vilket innebr cirka 10 %. Fjorton dateringar gjordes p trkol, hasselntsskal
eller ben och de har ansetts ge korrekta vrden, vilket totalt ger cirka 8 % direkt
missvisande dateringar. Missvisande dateringar fnns allts, vilket ven gller de
dateringar som ingr i det hr arbetet. Det r inte minst problematiskt i frhllande
till material av en typologiskt grovmaskig typ, till exempel sporadiska lmningar
efter tvskeppiga hus, vilka frekommer under neolitikum som helhet. Fr varje
enskild kontext grs dock en arkeologisk tolkning av kronologisk tillhrighet. Kan
dateringen anses rimlig eller mjlig utifrn vr arkeologiska kunskap s kan den inte
omedelbart avfrdas.
I det hr arbetet anvnds
14
C-dateringar fr att diskutera relationer och frnd-
ring inom en relativt begrnsad period. Dateringarnas spnnvidd gr att det ofta rr
sig om intervall som omfattar en stor del av perioden (se avsnittet Att sammanfra
eller skilja t om fynd, kalibreringar och en period som inte fnns fr en diskussion
kring kalibreringskurvan fr ldre delen av mellanneolitikum B).
14
C-dateringar kan
aldrig ses som absoluta dateringar av en hndelse eller ett fenomen. De stter dre-
mot upp ramverk inom vilket tolkning r mjlig.
14
C-resultaten anvnds som ett red-
skap att uttolka samband som pekar p en multi-temporal vrld i enlighet med den
diskussion som frdes i avsnittet Platser, samband och minnen. Dateringarna anges i
det hr arbetet med det okalibrerade BP-vrdet frst och med det kalibrerade vrdet
angivet med ett sigma.
14
C-dateringarna frn platserna i Malmomrdet redovisas
i tabell 5. Det fnns totalt omkring 2 200
14
C-dateringar frn det aktuella under-
skningsomrdet (Hadevik muntlig uppgift). De 122 dateringarna i tabell 5 utgr
drmed cirka 5,5 % av det totala antalet
14
C-dateringar frn underskningsomr-
det. Dateringarna i tabell 5 har i huvudsak utfrts vid ngstrmlaboratoriet, Av-
delningen fr Jonfysik,
14
C-laboratoriet vid Uppsala universitet. Det fnns ett antal
dateringar utfrda vid andra laboratorier, samt ett mindre antal ldre dateringar som
inte r gjorda med acceleratormetoden, ngot som kan pverka resultaten vad gller
till exempel felmarginaler. Samtliga BP-vrden som redovisas i det hr arbetet har
kalibrerats enligt Oxcal v. 3.10 (http://www.rlaha.ox.ac.uk/). Att redovisa resultaten
med ett sigma, det vill sga med cirka 68 % sannolikhet jmfrt med cirka 95 % fr
tv sigma, i lptext och i tabeller r ett medvetet val gjort i syfte att tydligare belysa
de skillnader som de samlade dateringarna kan avspegla nr det gller kronologiska
frhllanden under mellanneolitikum B.
Centrala resonemang illustreras dock med fgurer dr bda intervallen redovi-
sas (fgur 48 och 73). I en del fall summeras eller kombineras
14
C-dateringar fr
att visa p mjliga tidsramar fr faser eller hndelser (se t.ex. fgur 53). Det berr
frmst dateringar frn palissaderna och palissadomrdena dr det i ngot fall fnns
s pass mnga dateringar att detta kan gras fr att bttre illustrera helhetsintrycken
av hndelser och faser. Urvalet av vilka dateringar som behandlas tillsammans i
de olika fgurerna bygger p arkeologiska bedmningar, exempelvis trkol frn vad
som bedms vara rester efter palissadstolpar, i relation till
14
C-dateringarnas frdel-
ning (jfr Hallgren & Possnert 1997:126; se ven Norr 1998:267). Faser illustreras
genom summering av ett urval
14
C-dateringar i syfte att f fram den bsta mjliga
uppskattningen fr den kronologiska utbredningen av hndelserna. Summeringen
anvnds fr:
adding probability distributions to arrive at the best estimate for the chronological
distribution of the events; note that, for example, the 95 % range for a SUM dist-
ribution give an estimate for the period in which 95 % of the events took place not
the period in which one can be 95 % sure all of the events took place (se Hjlpen fr
OxCal http://www.rlaha.ox.ac.uk/).
I fallet med
14
C-dateringar frn palissadkonstruktionerna har ett urval dateringar
kombinerats i syfte att illustrera en hndelse, i dessa fall fr att illustrera en mjlig
tid fr byggandet av dem. Metoden behandlar dateringarna som en hndelse, vilket
innebr att den pressar samman resultaten och skapar en enda konstgjord datering
av dem (Norr 1998:268).
Rum
Geografskt omfattar arbetet Malm stad, vilken i sin nuvarande utbredning r ett
resultat av kommunsammanslagningarna frn tidigt 1970-tal. Elva socknar samt
Malm ttort ingr drmed i studien (fgur 9 och 10). Avgrnsningen r varken
arkeologiskt eller naturgeografskt betingad utan r helt gjord efter en antikvarisk
grnsdragning i den bemrkelsen att kommunen utgjort Malm Museer, Arkeologi-
enhetens huvudsakliga arbetsomrde. Den geografska avgrnsningen i det hr ar-
betet tillter drfr inte att vi talar om avgrnsade lokalgrupper eller samhllen i den
Figur 9. Malm stad med socknar. Vgntet
avspeglar bebyggelsens tthet. Kartunder-
lag: Malm Stadsbyggnadskontor.
bemrkelsen som exempelvis Andersson (Andersson 2003) gr eftersom den fysiska
grnsdragningen inte bygger p arkeologiska och naturgeografska iakttagelser (se
avsnitten Tv vstsknska dalgngar och Grunder fr ett lokalt perspektiv).
Freml och kultur
Ngra av de fremlskategorier som r vanligt frekommande under mellanneoli-
tikum B beskrivs hr i syfte att klargra hur grnserna och frutsttningarna fr
Figur 10. Malm stad med sockengrn-
ser och arkeologiskt underskta ytor
(framstlld i augusti 2008). Som framgr
varierar exploateringstrycket avsevr t
inom omrdet. De underskta ytorna
representerar f lera r tiondens arkeo-
logi och drmed varierade metoder och
prioriteringar. Kar tunderlag: Malm
Stadsbyggnadskontor.
mina materialval ser ut. Inom arkeologin har mycket arbete lagts ned p att bringa
kronologisk ordning i olika typer av fyndmaterial. I forskningen om neolitikum har
det ocks handlat om att urskilja freml specifka fr de olika kulturyttringarna.
Att klart kunna placera fynd inom en specifk kulturyttring r ofta problematiskt.
Arkeologin arbetar med typologiska/kronologiska indelningar av materiell kultur
dr srskilda artefaktkategorier urskiljs som ledartefakter, det vill sga som speciella
fr ett visst defnierat tidsavsnitt och i vissa fall fr en specifk arkeologiskt def-
nierad kultur. Den sena delen av mellanneolitikum A samt mellanneolitikum B
och senneolitikum r delvis en blandperiod vad gller fyndkategorier och drmed
kulturer. I ett arbete av det hr slaget dr en viss kulturfrvirring rder bland
lmningarna (se Strinnholm 2001:5) blir problematiken kring kulturbegreppet extra
ptaglig. Denna frvirring kan betraktas som ett resultat av vra kategoriseringar
och nskan att homogenisera vilket paradoxalt nog ofta fr en motsatt efekt
snarare n av en frhistoriskt betingad situation. I Del II vljer jag dock att ansluta
mig till den s kallade frvirringen. Beteckningarna trattbgarkultur, gropkeramisk
kultur och stridsyxekultur anvnds i Del II nr freml som traditionellt frknippas
med de respektive kulturyttringarna ptrfas. Dessa freml antas drmed implicit
representera kulturernas ideologi, religion samt sociala och ekonomiska struktur s
som de i skiftande form framstllts inom forskningen. Det r i den betydelsen kul-
turbeteckningarna skall frsts i Del II, ven om fremlens och konstruktionernas
kulturtillhrighet i mnga fall bygger p indirekta antaganden. Med det hr fr-
hllningssttet erknns sledes de olika arkeologiska kulturernas frekomst ven om
gropkeramisk kultur fr en nedtonad roll i och med att den inte anses existera i sin
klassiska form i sydsknska sammanhang.
Mellanneolitikum B och stridsyxekultur frknippas bland annat med fljande
fremlskategorier (fr defnitioner hnvisas till referenserna):
Tjocknackig (tjockbladig), hleggad fintyxa (Malmer 1962:363f; 1975:70f)
Tjocknackig, tunnbladig fintyxa med eller utan hlegg (Malmer 1962:410f;
1975:72, 76f; se ven Ebbesen 2006:37 fr s kallade mellanbladig fintyxa)
Tjocknackig, rteggad fintyxa av B-typ (Nielsen 1979:22f)
Tjocknackig, rteggad fintmejsel och mejsel med hlegg (smalmejslar) (Malmer
1962:421f; 1975:77f; Vang Petersen 1993:119)
Spnpilspets av typ D (Malmer 1962:538f; 1975:83; Vang Petersen 1993:80)
Stridsyxa, grupperna AE (Malmer 1962:612f; 1975:94f)
Keramik, grupperna AH, JO (Malmer 1962:8f; 1975:18f)
Samtliga fremlskategorier som listades ovan, med undantag av tjocknackiga, r-
teggade fintyxor, frekommer i stridsyxekulturens gravar.
Tjocknackiga fintyxor frekommer i olika former frn mellanneolitikum A III
fram till och med tidig ldre bronslder. Hleggade fintyxor frekommer under sent
mellanneolitikum A i danskt material, d i en spetsnackig variant, medan de ftaliga
sknska exemplaren av denna spetsnackiga yxtyp r mer oskra dateringsmssigt
(Nielsen 1979:60f; Karsten 1994:66). Belgg fr spetsnackiga, hleggade fintyxor
inom underskningsomrdet har endast ptrfats i ett fall vid litteratur- och arkiv-
genomgngen. Ett mjligt exemplar fnns ocks frn Hyllie (105) (Brink 2002:59;
Brink & Hydn 2006). Tjocknackiga, hleggade yxor frekommer ven inom grop-
keramisk kultur under mellanneolitikum B (Nielsen 1979:61) och bland de sen-
neolitiska fintyxorna fnns det ocks hleggade varianter (Vang Petersen 1993:115).
Det hr innebr att bedmning och datering av enstaka hela eller fragmentariska
hleggade yxor kan vara kllkritiskt problematisk, men hr tas de upp som tillh-
rande mellanneolitikum B svida det inte anges att de r av den bredeggade typ som
normalt placeras i senneolitikum.
Tjocknackiga, tunnbladiga fintyxor dateras i danskt material till bde mellan-
neolitikum A och mellanneolitikum B medan dateringarna fr sknskt vidkomman-
de r ngot oskrare. Per Karsten knyter dock en majoritet av de sknska exemplaren
till mellanneolitikum B (Nielsen 1979:61; Karsten 1994:69). De frekommer enligt
Malmer bde inom sen trattbgarkultur, stridsyxekultur och gropkeramisk kultur
(Malmer 2002:81f ) men tjocknackiga, tunnbladiga (bredeggade) yxor frekommer
ven under senneolitikum (Karsten 1994:81). I det hr arbetet placeras de i mellan-
neolitikum B svida de inte frekommer i ett tydligt ldre eller yngre sammanhang
eller r av den bredeggade typen. Malmers defnition av tunnbladiga yxor r att
tjockleken i 1/3-tvrsnittet inte skall verstiga 2 cm (1975:72). Ett ftal fintyxor
i lsfyndssamlingar vilka registrerats vid fornminnesinventeringen benmns som
tjocknackiga men mttangivelserna anger att yxorna r 2 cm tjocka, ngot som an-
tyder att det rr sig om tjocknackiga, tunnbladiga fintyxor. Jag vljer dock att flja
kategoriseringen enligt fornminnesinventeringen eftersom det inte varit mjligt att
studera fynden direkt. Ytterligare ett problem fnns med fornminnesinventeringens
bedmning av de tunnbladiga fintyxorna och det r att det generellt inte anges om
de r tjocknackiga eller av en annan typ. Tunnbladiga yxor fnns under hela neoliti-
kum, exempelvis tunnackiga, tunnbladiga fintyxor. De tunnbladiga fintyxor som
tas med hr antas drmed vara av den tjocknackiga typen.
Den tjocknackiga, rteggade fintyxan av B-typ som i huvudsak dateras till mel-
lanneolitikum B skall enligt Nielsen primrt fras till gropkeramisk kultur nr vi
rr oss ster om resund, men B-yxor frekommer ven i sammanhang med en
datering till mellanneolitikum A och trattbgarkultur (Nielsen 1979:55; Kempfner-
Jrgensen & Watt 1985:89f; Nielsen & Nielsen 1991:56f; Malmer 2002:81; Anders-
son 2003:52f; Giersing 2004) och i ett antal fall frekommer B-yxorna tillsammans
med de typologiskt generellt ldre A-yxorna frn senare delen av mellanneolitikum A
(Larsson, L. 1992:136; Karsten 1994:63; Ebbesen 2006:27, 31f). I Malmomrdet
illustreras problematiken av boplatsen Hindby mosse (68) med en datering till mel-
lanneolitikum A III dr yxtyperna frekommer tillsammans (Svensson 1986:119).
Madsen ppekar svrigheten med att anvnda A- respektive B-yxor som ett instru-
ment att skilja mellanneolitikum A och mellanneolitikum B t. Inom Danmark och
Skne fnns det en regional aspekt som mste beaktas d B-yxorna har en mer stlig
utbredning n A-yxorna (se ven Ebbesen 2006:34f ). Liksom i fallet med B-yxorna
p Hindby mosse (68) fnns det exempel p A-yxor p platser frn mellanneolitikum
B i vstliga delar av regionen (Madsen 1995:184). A-yxor frknippas ocks med sena
trattbgargrupper i Skne Stvie och Karlsflt med radiometriska dateringar som
tyder p att de tillhr yngre delen av mellanneolitikum Aldre delen av mellanneo-
litkikum B (Larsson, M. 2006:73). De tjocknackiga fintyxorna utgr drmed ett
oskert kronologiskt instrument i relation till det hr arbetets avgrnsning. Malmer
konstaterar att tjocknackiga, rteggade fintyxor inte fnns i stridsyxekulturens
gravar. De har behvts och skerligen funnits, men har inte placerats i gravarna.
Karsten och Andersson tar, med viss frsiktighet, nd upp dem som en del av
stridsyxekulturens fremlsinventarium (Karsten 1994:179f; Malmer 2002:151f;
Andersson 2003:53). Ebbesen placerar dem med stor skerhet i den ldre delen av
yngre mellanneolitikum, ven om det kan fnnas exemplar frn senare delen av yngre
mellanneolitikum (Ebbesen 2006:35). Ytterligare ett problem kring de hr yxorna
r att samlingarna frn Malm Museers magasin och frn fornminnesinventeringen
inte kunnat studeras i detalj. Tjocknackiga yxor har endast i undantagsfall bestmts
som tillhrande A- eller B-typ i litteratur och arkiv. Frekomsten av tjocknackiga
yxor inom underskningsomrdet blir sledes kronologiskt svrbestmd svida de
inte r funna tillsammans med kronologiskt mer klara freml. Det gr ocks att
jag valt att inte ta med fragment av tjocknackiga yxor svida de inte typbestmts.
Rt- och tvreggade bergartsyxor frknippas ocks med mellanneolitikum B och
stridsyxekulturen men r en relativt sllsynt freteelse i sknskt material (Malmer
1962:557f; 1975:84f; Karsten 1994:66).
Flintmejslar frekommer under tidigneolitikum och in i senneolitikum men r
generellt en mer svrdaterad fyndkategori nr det gller att fra enstaka fynd till
en specifk period (Karsten 1994:71). Peter Vang Petersen placerar de tjocknackiga,
rteggade mejslarna med kvadratiskt tvrsnitt i mellanneolitikum och de hleggade
mejslarna i mellanneolitikum Bsenneolitikum (Vang Petersen 1993:119). Flint-
mejslarna frn stridsyxekulturens gravar r, med ett undantag, av den hleggade va-
rianten (Malmer 1975:77f ). Malmer konstaterar att stridsyxekulturens fintmejslar
(och tunnbladiga fintyxor) r lika exemplaren tillhrande bde trattbgarkultur och
gropkeramisk kultur, men att stridsyxekulturens mejslar generellt tycks var mindre
noggrant tillhuggna och slipade, ngot som ven Vang Petersen konstaterar (Malmer
2002:82, 153; Vang Petersen 1993:119). Karsten daterar huvudparten av depfynden
med mejslar i Skne till mellanneolitikum B, varfr sdana tas upp i det hr arbetet.
Han tar med utgngspunkt i det ven upp enkelfynden av mejslar under mellanneo-
litikum B, ven om han tydligt ppekar de kllkritiska aspekterna som fljer av detta
(Karsten 1994:71). Enstaka mejslar liksom fragment av mejslar tas dremot inte upp
hr svida de inte omnmnts i litteraturen som tillhrande mellanneolitikum B.
Frutom fynden ovan fnns det ngra fyndkategorier som frs till bde mellan-
neolitikum A och mellanneolitikum B, men som traditionellt anses tillhra gropke-
ramisk kultur. De fr Malmomrdet, och det hr arbetet, aktuella fremlen r de
cylindriska spnblocken och spnpilspetsarna av typ AC (Vang Petersen 1993:56f,
79f; Malmer 2002:87; Salomonsson 1971:80f, se sidan 81 fr ytterligare mjliga
freml tillhrande gropkeramisk kultur). Fremlen frekommer ven inom tratt-
bgarkultur (Malmer 2002:68f ) och fr vstsknskt vidkommande har fremlen
kopplats till Stviegruppen (se avsnitten Tv vstsknska dalgngar och De sydsvenska
neolitiska hgnaderna utanfr Malmomrdet).
Sammantaget bildar de fintfreml som kopplas till mellanneolitikum B ett os-
kert dateringsunderlag. Keramiken r drfr den fyndkategori som ligger till grund
fr en noggrannare indelning av stridsyxekulturen i sex kronologiskt signifkanta
faser (se avsnittet Tid). Utver de fyndkategorier som tagits upp hr fnns det ett
antal typer av freml som tillfrs stridsyxekulturen, till exempel de karakteristiska
facetterade slipstenarna (se Malmer 1962; 1975; 2002). De redovisas inte i detalj hr
men kommer att tas med i frekommande fall.
Genomgngen av fremlstyperna visar med tydlighet p svrigheten att fr
vissa enskilda kategorier placera dem inom ramen fr en kulturyttring, och ofta kan
de endast ges en generell datering till mellanneolitikum B. Det fnns sledes inget
klart samband mellan en (mjlig) datering till mellanneolitikum B och en koppling
till stridsyxekultur. Kopplingen mellan svrdaterade fynd respektive
14
C-daterade
fyndlsa kontexter och kulturtillhrighet bygger drfr p oskra grunder. Ett vik-
tigt std utgr det ftal
14
C-daterade kontexter frn mellanneolitikum B vilka ven
innehller typologiskt daterande fynd. Dessa dateringar ger dock inte alltid entydiga
besked p en klar kulturell uppdelning inom den absoluta kronologiska tidsaxeln.
Boplats, grav, dep- och enkelfynd
Defnitioner och uppdelningar i olika typer av fyndkategorier, fyndsammanhang
och lmningskategorier utgr i grunden frn frestllningen om fast och klart ur-
skiljbara kategorier av mnsklig aktivitet under frhistorisk tid. En sdan uppdel-
ning sger inte ndvndigtvis ngot om de faktiska aktiviteterna p en plats eller om
frhllandet mellan handlingar av olika varaktighet och dignitet p olika platser.
Uppdelningen r helt enkelt ett stt att ordna materialet, frankrat i en arkeologisk
tradition och ett arkeologiskt sprk (jfr Berggren 2006). En empirisk studie och en
uppdelning av ett material i kategorier r ett arbete som omfattar aktiva och selektiva
val som i frlngningen pverkar den historia som sedan skrivs utifrn materialet
(Barrett 1994:32, 169). Valen br drfr redovisas och klargras. Att redovisa sin
uppdelning och dess innehll gr ocks jmfrelser mellan olika arbeten mjlig.
ven om en uppdelning inte lter sig gras p ett sjlvklart eller objektivt stt kan
det ur en inledande analytisk synvinkel vara viktigt och ndvndigt att skilja ut
olika typer av aktiviteter genom defnitioner fr att senare kunna diskutera de olika
kategoriernas inbrdes frhllande. Det leder i sin tur vidare till diskussionen om
de historiska samband som materialen tolkas ha ingtt i. Det r i den bemrkelsen
defnitionerna nedan skall frsts.
Boplats. Malmers boplatsdefnition innebr att det enda krav som br stllas
r, att det skall vara bevisat att fremlen inte hrstammar frn en grav eller ett
depfynd (Malmer 1975:52). Freml i det hr fallet utgrs av keramik eftersom
det r den skra kulturidentiferande fremlskategorin. Andra freml tillhrande
stridsyxekulturen rknas ocks om de ptrfas i nrheten av en eller fera kera-
mikskrvor (hgst 200 m frn). Malmer rknar sledes frekomst av enskilda krl,
vilka kan vara representerade av enstaka skrvor, som boplatsindikerande. Tv eller
fera skrvor rknas till samma boplats om det inbrdes avstndet som ovan inte
verstiger 200 m. Han delar in boplatserna i gravfltsboplatser och vriga boplatser.
Gravfltsboplatser representeras av skrvor som har hittats i/vid gravunderskningar
men som inte kan knytas till gravritualen. Det fnns inga krav p att det skall fnnas
husrester eller en viss mngd lmningar eftersom detta inte anses st i proportion
varken till bebyggelsens intensitet eller till dess varaktighet. Utifrn dessa kriterier
identiferar han 20 fyndplatser med sammanlagt 60 krl i Skne (Malmer 1975:51f;
2002:134, tab. 9). Malmers defnition av stridsyxekulturens boplatser r en avspeg-
ling av de problem som fnns kring identifering av boplatser och huskonstruktioner
tillhrande stridsyxekulturen. Problemet r generellt och relateras inte endast till
skandinaviska frhllanden. De huskonstruktioner som identiferats tillhra strids-
yxekultur i Skne dateras samtliga till senare delen av mellanneolitikum B. Mate-
rialen frn de identiferade boplatserna r dessutom sparsamma, vilket gr det svrt
att diskutera inre strukturer och aktivitetsytor (se Artursson m.f. 2003:142; Svens-
son 2004:206f ). Anderssons defnition och indelning av de neolitiska boplatserna
utgr frn deras kvantitativa och kvalitativa innehll (Andersson 2003:56f ). Han
skiljer mellan huvudbosttningar och bo- eller aktivitetsplatser. Fem kriterier, dr
tminstone tre br uppfyllas, stlls upp fr huvudbosttningar. Det frsta kriteriet
r att omgivningen, naturmiljn, tilltit en grundfrsrjning ret runt. Det andra
och tredje kriteriet berr de arkeologiska lmningarna som mste visa p varierade
aktiviteter p platsen och dr bosttningsytan mste ha varit s stor att de olika ak-
tiviteterna ftt rum inom ytan och att utbyggnadsmjligheter mste ha funnits. Det
frde kriteriet sger att nrvaron av gravar utgr ytterligare ett belgg fr platsens
betydelse liksom en pvisbar bebyggelsekontinuitet, vilket utgr det femte kriteriet.
Huslmningar br fnnas med, men eftersom man vid de ldre underskningarna
ofta inte uppmrksammade stolpkonstruktioner betraktas det inte som ett krav fr
att en plats skall defnieras som en huvudbosttning. Det br ppekas att anled-
ningen till att man vid ldre underskningar inte uppmrksammade stolpkonstruk-
tioner r att underskningsmetoderna ofta inte mjliggjorde sdana upptckter.
Den gemensamma nmnaren mellan de bda defnitionsniverna av begreppet
boplats r att de utgr ifrn och anpassas efter det aktuella kllget. Malmers defni-
tion bygger p nrvaro medan Anderssons defnition bygger p den mjlighet att
spra inre organisation som boplatserna frn hans underskningsomrde i mnga
fall tilltit. Defnitionen r dremot frmst skapad utifrn tmligen omfattande ma-
terial frn i huvudsak andra perioder n mellanneolitikum B. Bda defnitionerna r
aktuella i det hr arbetet, dock med vissa reservationer.
Genomgngen av boplatser frn mellanneolitikum B i Malmomrdet utgr
bland annat frn ett antal identiferade huskonstruktioner. Till hus rknas kon-
struktioner med stolphl efter en takbrande stolprad. I ett strre arbete kring bygg-
nadskultur i Sydskandinavien defnierades hus efter detta kriterium med tillgget att
de delades in i tre typer baserat p husens form utifrn vgglinjerna. Skillnaden gen-
temot hyddor bestr i frekomsten av en mesulaliknande takbrande konstruktion
(Artursson m.f. 2003:58). Vgglinjerna tas dremot inte upp som ett absolut krav i
genomgngen av stolpkonstruktionerna frn Malmomrdet. Enstaka fynd av kera-
mik, enligt Malmers defnition, tas ocks upp och diskuteras i den mn de kunnat
spras, liksom fragmentariska fynd av ngra eller ngon av de fremlskategorier
som diskuterades ovan under Freml och kultur, dock utan det strikta rumsliga krav
som Malmer anvnder sig av (se ovan). Undantaget frn Malmers boplatsindelning
utgrs av fynd frn gravar vilka skulle kunna benmnas gravfltsboplatser. Detta
material diskuteras i anslutning till genomgngen av gravarna. Fr enstaka fynd
av de aktuella fremlskategorierna freligger srskilda kllkritiska problem utver
kulturbestmnings- och dateringssvrigheterna. Kvaliteten p inventerade platser
med aktuella freml r det ofta mycket svrt att i detalj sga ngot nrmare om
annat n i termer av nrvaro och lokalisering. Att bestmma funktion r svrt och
utgngspunkten hr r att de utgrs av bo- eller aktivitetsplatser utan nrmare be-
dmning av aktivitetstyp och varaktighet. Utver detta tas ven till exempel gropar
och brunnar som
14
C-daterats till mellanneolitikum B upp till diskussion, ven om
de inte innehller ngra direkt daterande fynd. De olika lmningarna tas sledes upp
gemensamt under avsnittet Bo- och aktivitetsplatser, men avsikten r att i den mn det
r mjligt diskutera vad de olika platserna representerar i termer av funktion och ak-
tivitetsintensitet. En samlad bedmning och kllkritisk diskussion om lmningarna
frs i avsnittet Boplatser och bebyggelse.
Anledningen till att en distinktion mellan huvudbosttningar och bo- eller akti-
vitetsplatser inte grs i genomgngen r att platserna frn mellanneolitikum B i Mal-
momrdet endast i mycket begrnsad omfattning uppfyller kriterierna fr huvud-
bosttning enligt defnitionen ovan. En sdan uppdelning skulle dessutom avspegla
en underskningsniv snarare n att redovisa en tydlig kvalitativ skillnad mellan
olika lokaler. En sdan indelning skulle drmed bli en ren arkeologisk produkt som
skulle skapa en hierarki mellan platserna som vilar p en alltfr osker grund. Den
skulle drmed inte ta hnsyn till det tolkningsutrymme som trots allt fnns genom
andra typer av lmningar n hus.
Att sl samman begreppen bo- och aktivitetsplats avsljar den svrighet som ofta
fnns att bedma intensitet och varaktighet utifrn de ptrfade lmningarna. Be-
greppet boplats anvnds om en plats d det bedms att man bott dr under en lngre
tid, medan aktivitetsplats inte inneburit boende i ngon mer omfattande grad (jfr
Bjrhem & Magnusson Staaf 2006:59 dr begreppet boplats anvnds om det kan
antas att man bott p platsen under fera r). Boplatser r ocks ofta rumsligt svr-
defnierade (Brck & Goodman 1999:11) d de kan best av fera olika typer av
aktivitetspr som kan inbegripa sdant som urskiljts som enstaka aktivitetsplatser.
Boplatser med huskonstruktioner och/eller andra typer av aktivitetsspr som anses
manifestera bosttning under lngre perioder diskuteras som lmningar efter grdar
enligt Stig Welinders beskrivning ett bostadshus med en grupp mnniskor som
bedriver jordbruk som en vsentlig del av sin frsrjning (Welinder 1998:127). Bo-
stadshuset r som framgr centralt, men hr ses det allts inte som ett absolut krav
att ett sdant ska ha identiferats. Boplatserna formar det som med en vergripande
term kan benmnas bebyggelse. Hr anvnds begreppet bebyggelse allts inte enbart
som en benmning som omfattar de platser dr hus fnns belagda (jfr Bjrhem &
Magnusson Staaf 2006:59 dr en sdan betydelse anvnds fr bebyggelse).
Grav. Stridsyxekulturens viktigaste gravtyp defnieras av Malmer enligt fljande:
Flatmarksgravar innehllande ett eller tv skelett i hockerstllning tillsammans med
freml tillhrande stridsyxekulturen, antingen utan en underjordisk stenkonstruk-
tion, eller ocks med en sdan, bestende uteslutande av obearbetade klumpstenar
med en genomsnittlig lngd av 20 40 cm (Malmer 1975:35).
Utver fatmarksgravar frekommer ven begravningar i megalitgravar och kre-
meringar (Malmer 2002:142f ). Flatmarksgravar med stenkonstruktion dateras till
period 3 och framt medan de ldre gravarna r utan stenkonstruktion. Gravar
utan stenkonstruktion fnns dock under hela stridsyxekulturen ven om de succes-
sivt avtar i antal (Malmer 1962:184f; 1975:36). Utver de gravar i Malmomrdet
som tydligt faller inom den hr defnitionen medtas ven ett ftal lmningar vilka
kan utgra mjliga gravar eller gravrelaterade anlggningar frn mellanneolitikum
B/stridsyxekultur i avsnittet Gravar. De kan givetvis inte med skerhet benmnas
stridsyxegravar enligt Malmers defnition. De kan dremot diskuteras som mjliga
gravar frn perioden, vilket r orsaken till att de beskrivs i det hr avsnittet. Nr det
gller att skilja mans- och kvinnogravar t fnns det f osteologiska bedmningar
gjorda (Malmer 1962:219f; 1975:44; Tilley 1982:21). Malmer utgr drfr frn hy-
potesen att gravar som innehller vapen stridsyxor, huggvapen, horndolkar samt
pilspetsar r mansgravar och gravar innehllande smycken, med undantag av brn-
stensringar och svinbetesmycken, r kvinnogravar (1962:220; 1975:44f ). Den hr
metoden att identifera mans- respektive kvinnogravar r vanlig inom arkeologin,
om n inte alltid sjlvklar (se t.ex. Srensen 2000:51). I genomgngen av gravarna
i Del II nmns knstillhrighet i de fall det fnns tillgng till osteologiska bedm-
ningar av skeletten.
Dep- och enkelfynd. Defnitionen av dep- och enkelfynd hmtas frn Karstens
arbete om de sknska neolitiska oferfynden (Karsten 1994). Depfynd defnieras
sledes som alla fynd vilka bestr av tv eller fera freml nedlagda samtidigt
(Karsten 1994:19). Enkelfynd defnieras som ett enstaka freml ptrfat under
omstndigheter som tyder p medveten deponering (Karsten 1994:21). Depfynd
och enkelfynd kan ptrfas i olika miljer exempelvis i vtmarker och p bo-
platser (jfr med Malmer ovan). Fyndomstndigheterna r centrala i Karstens arbete.
Det lgsta kvalitetskriteriet fr att ett fynd skall godknnas som ett oferfynd r att
det fnns ngon form av uppgift om varifrn fyndet kommer, till exempel hittad i
mosse (Karsten 1994:32). I det hr arbetet redovisas alla fynd av hela freml av de
aktuella typerna, fretrdesvis frn lsfyndssamlingar, efter som de pekar p akti vitet
under mellanneolitikum B. Det gr dock inte att kate gorisera dem enligt Karstens
defnitioner utan de tas upp som lsfynd vilka mjligen kan hrrra frn dep- eller
enkelfynd. Distinktionen mellan dep- och enkel fynd respektive gravfynd kan vara
problematisk, men i det hr arbetet behandlas freml som inte r funna i gravar
tillhrande stridsyxekulturen under kate gorin dep/enkelfynd ven om de ocks
kan ses som mjliga spr efter frstrda gravar. Enstaka fynd av stridsyxor, inklu sive
fragment, och facetterade slipstenar kommer ocks att diskuteras med detta som
utgngspunkt. Enkelfyndens fr hllande till boplatser har enligt Karsten delvis be-
dmts olika i det att fynd av hela yxor ibland tolkats som boplatsfynd trots att inga
andra boplatsindikerande fynd ptrfats i nrheten (Karsten 1989:80). Fynd av
hela freml tolkas generellt som resultatet av oferverksamhet, s ven i det hr ar-
betet. Grnsdragning mellan hela freml och ofer ena sidan och fragmentariska
freml och profant (boplatser) kan dock inte betraktas som fast (Karsten 1989:80;
1994:145f). Bde hela och fragmentariska fynd kan ptrfas p boplatser och bda
kategorier na kan ing i sammanhang som tyder p deponering i rituellt syfte. Frag-
mentariska stridsyxor utgr ett exempel p den hr problematiken. Malmer menar
att eggdelar, eventuellt frsedda med nya symboliska skafthl, skall relateras till
oferverksamhet medan nackdelar i strre utstrckning slngts p boplatser (Malmer
1975:101). Hr redovisas dremot fragmentariska stridsyxor under avsnittet Dep-
och enkelfynd. Det faktum att jag sjlv inte sett alla freml innebr dessutom att
det r svrt att bedma uppgifter om skadade freml eftersom skadorna fr det
mesta inte preciseras i litteratur och arkivmaterial. Skador kan dessutom ha upp-
kommit i samband med senare jordbruksaktiviteter. Vad som skall betraktas som
ett helt freml r drfr inte sjlvklart men om ett fynd inte beskrivs i termer
av till exempel fragment eller nackdel som antyder att endast en mindre del av
fremlet fnns kvar betraktas de som hela ven om det fnns uppgifter om mindre
skador p det.
Karsten anvnder sig av begreppet ofer i sin tolkning av dep- och enkelfynden
(Karsten 1994). Anvndningen av detta begrepp har ifrgasatts generellt och inte
bara i frhllande till neolitiska dep- och enkelfynd eftersom det ofta anvnds
som ett generellt begrepp utan nrmare frklaring p vilket motiv som ligger bakom
den handling som avses (se Berggren 2006 fr en diskussion kring detta). Begreppet
ger associationer till religisa motiv bakom handlingarna. S kan ocks vara fallet,
men begreppet ofer tenderar att utestnga andra mjliga motiv, eller snarare del-
motiv eftersom en enskild handling kan tolkas utifrn fera olika perspektiv. Istl-
let fresls termen rituell deposition som ett bredare begrepp som innesluter fer
mjligheter till motiv bakom handlingarna (Berggren 2006:306). Att urskilja ngot
som en rituell deposition innebr sledes att hlla drrar ppna fr mer specifka
tolkningar av enskilda handlingar i de fall man anser det mjligt eller relevant. I det
hr arbetet anvnds drfr i fortsttningen denna term svida det inte direkt refere-
ras till andras tolkningar av specifka material.
Landskapet topograf och milj
Nr man betraktar en karta ver Malm stad upptar bebyggelsen strre delen av
blickfnget (fgur 9). Det gr det svrt att f en omedelbar uppfattning om hur
landskapets topograf kan ha sett ut (fgur 11). Staden skr av en stor del av land-
skapets och vattendragens frhllande till resundskusten. I samband med projek-
tet resundsfrbindelsen gjordes en zonindelning av landskapet lngs den aktuella
vgstrckningen fr Yttre Ringvgen runt Malm (Bjrhem & Magnusson Staaf
2006:47f). Indelningen fungerade som en bakgrund i diskussionen kring bebyggel-
sens storskaliga variation och frndring ver tid. Hr anvnds den fr en versiktlig
beskrivning av omrdets topograf. Fyra zoner urskiljdes vilka i huvudsak delades
in efter den successivt kade topografska markeringen ju lngre sterut inom un-
derskningsomrdet man rr sig. Kustomrdet (zon I) knnetecknas av en tmligen
fack terrng som strcker sig frn de lga strandomrdena upp mot ungefr 25 m
.h. Hr vergr det till det kustnra inlandet (zon II) med ngot mer markerad
topograf n i kustomrdet, och med en fortsatt successiv stigning upp mot omkring
3545 m .h. Det yttre backlandskapet (zon III) tar vid efter Risebergabcken med
till stor del tydligt markerad topograf med hjdmarkeringar p cirka 50 m .h. eller
ngot drver som hgsta punkter. Segeomrdet (zon IV) i nordost har urskiljts
som en frde zon. Zonen r topografskt heterogen men prglas av att terrngen
sluttar svagt ned mot Sege . De identiferade zonerna har som nmnts relaterats
till omrdet omedelbart sder och ster om den moderna stadsbebyggelsen, men
de avgrnsningslinjer som dragits kan i stort frlngas till att ven omfatta de sdra
delarna av underskningsomrdet.
De ytor som inte upptas av stadsbebyggelse utgrs till vervgande del av ett
fullkerslandskap med jordarter som domineras av morn/mornlera. Strk med
sandigare innehll bryter av detta i viss omfattning. Variationen r strst i de stra
delarna, i det yttre backlandskapet, dr det ocks fnns omfattande omrden med
sand och islvssediment. De vtmarker som i varierande grad karakteriserat land-
skapet r idag i stort helt frsvunna genom utdikningar. I dag terstr tv strre
vattendrag Sege och Risebergabcken i den stra delen av kommunen (fgur 11).
Figur 11. Topografska frhllanden inom
underskningsomrdet. Vtmarker och
vat tendr ag (svar t) har hmt at s f r n
Sknska Rekognosceringskartan 181220.
Sege fljer lngs en lngre strcka un-
derskningsomrdets stra grns medan
Risebergabcken lper genom strre
delen av omrdet i nordsydlig riktning.
Gr fet linje markerar en generell grns
fr hgsta kustlinjen, ca 45 m ver
nuvarande havsniv (omarbetad ef ter
Regnell 1999). Zoner (IIV) och zongrn-
ser har markerats. Hjdkurvor med 10
m ekvidistans. Kartunderlag: Malm
Den topografska situationen under mellanneolitikum br i grova drag verens-
stmma med dagens med undantag av en ngot mer utjmnad topograf idag, vilket
r resultatet av det moderna jordbrukets inverkan. Den strsta topografska skillna-
den relateras till relationen mellan land och vatten. Studier av havsytefrndringarna
i resund i anslutning till Malmomrdet visar p ett hgsta medelvattenstnd
kring 4 m ver nuvarande havsniv (Regnell 1999:6, fg. 3) (se fgur 11). Denna niv
verkar ha ntts kring vergngen senmesolitikumtidigneolitikum (Regnell 1999;
Steineke m.f. 2005:31f ). Markeringen av hgsta kustlinjen p fgur 11 visar endast
en generell strckning utan nrmare detaljer. Troligen har till exempel omrdet ut-
anfr Sege s mynning innehllit mindre ar och smvikar (Steineke m.f. 2005:32,
fg. 7; jfr kartan ver Malmomrdet i Salomonsson 1971:46). Strandlinjen p fgur
11 kan sledes inte omedelbart appliceras p frhllandena under mellanneolitikum
B, men kan nd sgas representera en situation som ger en tydligare bild av rela-
tionen mellan de platser som diskuteras i det hr arbetet och kusten n vad den
moderna strandlinjen gr.
Att rekonstruera den mellanneolitiska miljn r en komplicerad uppgift fr Mal-
momrdets vidkommande (se Liljegren 2006:27f fr en generell diskussion om
problem kring sydvstra Sknes vegetationshistoria). Pollensekvenser med giltighet
fr mellanneolitiska frhllanden r sllsynta och speglar troligen i samtliga fall
frmst en lokal milj som omfattar den nrmaste omgivningen kring de provtagna
miljerna. Biostratigrafska underskningar med viss giltighet fr mellanneolitikum
(ca 40003000 BP) har gjorts i samband med arkeologiska underskningar i ng-
dala 1987 (86) i den nordstra delen av underskningsomrdet. Resultaten pekar p
att nromrdet, vilket omfattar en omkrets av ett hundratal meter kring provtag-
ningsomrdet, under den hr tiden varit skoglst och kan ha anvnts som betesmark.
Betesindikationerna blir starkare kring 3500 BP, det vill sga kring bronslderns
brjan (Gaillard & Lemdahl 1993). Inom Lockarp 7E (82), som undersktes inom
projektet resundsfrbindelsen, kunde analys av pollen i en brunn ge en bild av den
lokala miljn under yngre delen av mellanneolitikum Bldre delen av senneoliti-
kum (Nord & Sarns 2005:53f, fgur 39). Resultaten pekar p ett kulturlandskap
med krar och betesmarker i nromrdet dr trdbestndet varit sparsamt. Frn
palissaden i Bunkefostrand (104) har pollen i anlggningar med dateringar till ti-
digneolitikum, mellanneolitikum B och ldre delen av senneolitikum visat p en
milj bestende av grsmark, men samtidigt visat att det ocks funnits ekblandskog
i nromrdet (Gustafsson 2007). En fr Malmomrdet unik plats ur ett milj-
arkeologiskt perspektiv r Hindbygrden (18). Hr har miljn runt krret kunnat
rekonstrueras fr en lng tidsperiod, frn mesolitikum och fram i ldre bronslder
(Regnell 2007). Indikationer p mnsklig aktivitet i omrdet under mellanneoliti-
kum B r dremot sparsamt frekommande. Skogen blev ttare med en kning av
bland annat ek och tall och kulturmarksindikerande vxter blev frre jmfrt med
fregende period.
Trots dessa resultat gr den generella bristen p underlag att man hnvisas till
den vergripande bilden fr Sydsverige. Tiden mellan 38002200 BC knnetecknas
av ett svagt kulturpverkat skogslandskap. kerbruket karakteriseras som rrligt
med relativt kortvariga odlingsytor och grdslgen och skottskogar har varit viktiga
fr betet, bland annat genom lvtkt (Berglund 1991:69f; 1999). Resultaten frn
Ystadomrdet visar p en kning av pollen frn skogstrd under senare delen av ti-
digneolitikum och tidigare delen av mellanneolitikum, ngot som benmns som en
regenerationsfas. Under senare delen av mellanneolitikum verkar terigen skogen dra
sig tillbaka, ngot som sammanfaller med en agrar expansion (Berglund 1991:69f ).
Tolkningarna av dessa iakttagelser har fr sdra och vstra Sknes vidkommande
redovisats i korthet under avsnitten Ystadprojektet och Tv vstsknska dalgngar. Det
r dremot inte sjlvklart att resultaten frn andra omrden r omedelbart verfr-
bara (se t.ex. Liljegren & Bjrkman 2003:83, 99). Bristen p lokala material gr nd
att resultaten generellt fr anvndas ven fr Malmomrdet. Fr att g hndelserna
i frvg ger det arkeobotaniska materialet frn de arkeologiska kontexterna ett gene-
rellt std t en landskapsbild med bland annat lvskogsbestnd och ytor med krar
och betesmarker.
Platserna
Malm Museer, Arkeologienhetens arkivdatabas (ATA-ut) bestr av information om
underskningar som genomfrts av institutionen (gller ven ldre underskningar
som genomfrts under tidigare namn-/organisationsformer) i Malmomrdets sock-
nar sedan brjan av 1800-talet. Vid en skning p mellanneolitikum B fr man
trf p 74 poster (skning gjord under juni 2004). I elva fall saknades det rapporter,
men i fem av fallen har det nd gtt att f fram information via artiklar eller mono-
grafer. Utver det fanns det tio poster dr det inte gtt att fnna exempel p nrvaro
av mellanneolitikum B i rapporterna. Orsaken till det kan delvis vara att vid en
allmn datering av ett material till mellanneolitikum har bde mellanneolitikum A
och mellanneolitikum B kryssats fr i databasen. Samma lokal kan dessutom best
av fera poster i arkivdatabasen eftersom fr- och slutunderskningar av en plats
ibland har registrerats med varsin post. Likas kan en post/plats innehlla lmningar
som omfattar mer n en lmningskategori enligt den indelning som gjorts i det hr
arbetet.
Arkivdatabasen innehller inte uppgifter om samtliga platser frn fornminnesin-
venteringen som drfr bidragit med ytterligare platser, frmst i form av lsfynd och
lsfyndssamlingar. Ett minsta krav fr att lsfynd och fynd frn lsfyndssamlingar
skall f fnnas med r att de fnns angivet en ungefrlig fyndplats. Kompletteringar
har dessutom gjorts via litteratur och genom muntliga uppgifter. Frn 2004 fram
till och med 2007 har kompletteringar gjorts genom kontinuerlig uppfljning av
genomfrda underskningar (utfrda av Malm Museer).
Totalt fnns det 50 platser med dep- eller enkelfynd, 55 platser med bo- eller
aktivitetsplatslmningar, 18 platser med en eller fera gravar (sifran inkluderar ven
oskra gravar) och tre platser med palissader (tabell 4 och fgur 12, 15 och 34).
Megalitgravar och platser med uppgift om borttagna megalitgravar har ocks mar-
kerats p fgurerna d de varit en del av landskapet under mellanneolitikum B. I
grligaste mn tas platserna upp under respektive avsnitt enligt den ordning som
framgr av tabell 4, vilken inom respektive avsnitt fljer sockennumreringen enligt
Malm Museers arkiv. Numreringen fljer allts en antikvarisk/topografsk indel-
Figur 12. Platser/ungef rliga platser fr
dep- och enkelf ynd markerade med
platsnummer. Platsnummer inom parentes
markerar lokaler med enbart tjocknackiga
fintyxor av obestmd typ. Kartunderlag:
Malm Stadsbyggnadskontor.
Plats Socken RA nr Arkivnr Avsnitt Typ Referens
1. Pildammsparken Malm stad 13:1 S01:016 Dep-/enkelfynd & Flintyxor m.f. Althin 1954 nr 110
Bo-/aktivitetsplatser
2. Mellanheden Malm stad 30:1 S01:013 Dep-/enkelfynd Flintmejslar Karsten 1994
3. Hkanstorp* Malm stad - - Dep-/enkelfynd Stridsyxa Salomonsson 1971
4. Spnehusvgen* Malm stad - - Dep-/enkelfynd Stridsyxa, frarbete Oldeberg 1952
5. Bunkefo (CT 2) Bunkefo 9:1 S02:078 Dep-/enkelfynd Stridsyxa, fragment Lvgren m.f. 2007
6. Naffentorp 15:1 Bunkefo 14:1 - Dep-/enkelfynd & Hleggad fintyxa m.f. -
7. Vintrie 20:1 Bunkefo 17:1 - Dep-/enkelfynd Tunnbladig fintyxa m.f. -
8. Bunkefo 9:4 Bunkefo 20:1 - Dep-/enkelfynd & Hleggade fintyxor m.f. Hgberg 1999b
9. Petersborg Bunkefo 21:1 - Dep-/enkelfynd Stridsyxa m.f. -
10. Bunkefo 7:7 Bunkefo 25:1 - Dep-/enkelfynd & Hleggade fintyxor m.f. -
11. Naffentorp 10:6 Bunkefo 28:1 - Dep-/enkelfynd Hleggad fintyxa -
12. Naffentorp 10:8 Bunkefo 30:1 - Dep-/enkelfynd Tjocknackig fintyxa -
13. Naffentorp 10:4 Bunkefo 31:1 - Dep-/enkelfynd Tunnbladig fintyxa -
14. Naffentorp 10:7 Bunkefo 43:1 - Dep-/enkelfynd Hleggad fintyxa -
15. Vintrie 24:4 Bunkefo 85:1 S02:038 Dep-/enkelfynd Flintmejsel Frejd 1996
16. Svgertorp Bunkefo - S02:025 Dep-/enkelfynd Tjocknackig fintyxa, B-typ Svensson 1994
17. Per Albins Hem Fosie 1:1 S03:006 Dep-/enkelfynd Hleggad fintyxa -
18. Hindbygrden Fosie - S03:132 Dep-/enkelfynd & Tunnbladig fintyxa &
14
C- Berggren 2007
Bo-/aktivitetsplatser dateringar frn offerkrret
19. Professorsgatan* Fosie - - Dep-/enkelfynd Facetterad slipsten, pbrjad Salomonsson 1971
20. Glostorp 2:4 Glostorp 35:1 - Dep-/enkelfynd Tjocknackiga fintyxor -
21. Glostorp 9:4 Glostorp 37:1 - Dep-/enkelfynd Tjocknackig fintyxa -
22. Sibbarp Hyllie 5:1 - Dep-/enkelfynd & Stridsyxa, fragment m.f. Althin 1954 nr 70
23. Hyllie by Hyllie 20:1 S06:004 m.f. Dep-/enkelfynd Stridsyxa, fragment -
24. Limhamn, kalkbrottet* Hyllie - S06:015 Dep-/enkelfynd Hleggade fintyxor m.f. Karsten 1994
25. Lockarp 33:1 Lockarp 25:1 - Dep-/enkelfynd Tjocknackig fintyxa -
26. Lockarp 24:1 Lockarp 30:1 - Dep-/enkelfynd & Tjocknackig fintyxa m.f. -
27. Lockarp 9:1 Lockarp 35:1 - Dep-/enkelfynd Tjocknackig fintyxa -
28. Fosie IV Lockarp 36:1 S07:012 Dep-/enkelfynd & Hleggad mejsel m.f. Bjrhem & Sfvestad 1989
29. Lockarp Lockarp 39:1 - Dep-/enkelfynd Stridsyxa, fragment m.f. -
30. Sdra Kristineberg Oxie 43:1 S08:065 Dep-/enkelfynd Hleggad fintyxa Rostovnyi m.f. under arbete
31. Lunnebjr Oxie 71:1, 84:1 S08:080 Dep-/enkelfynd & Hleggad fintyxa m.f. Bjrklund 2006
32. Stadsga nr 289 Sdra Sallerup 54:23 - Dep-/enkelfynd Hleggad fintyxa m.f. Karsten 1994
33. Stadsga nr 290 Sdra Sallerup 56:1 - Dep-/enkelfynd Tjocknackig fintyxa -
34. Sdra Sallerup 15C Sdra Sallerup 64:1 S09:047 Dep-/enkelfynd & Stridsyxa, fragment m.f. Winkler 2004
35. Tullstorp 180:50 Sdra Sallerup 90:1 S09:006 m.f. Dep-/enkelfynd Tjocknackig fintyxa Steineke, Norha &
Erikson 1997
36. Tygelsj 37:8 Tygelsj 15:1, 16:1 - Dep-/enkelfynd Tjocknackiga fintyxor -
37. Tygelsj 50:38 Tygelsj 22:1 - Dep-/enkelfynd Tjocknackig fintyxa -
38. Tygelsj 76:1 Tygelsj 44:1 - Dep-/enkelfynd Tunnbladig fintyxa** m.f. -
39. Vstra Klagstorp 7:2 Vstra Klagstorp 57 S11:023 Dep-/enkelfynd Spetsnackig, hleggad Steineke 2000
fintyxa m.f.
40. Vstra Klagstorp 43:1 Vstra Klagstorp 21:1 - Dep-/enkelfynd Hleggad fintyxa, m.f. -
41. Vstra Klagstorp 3:2A Vstra Klagstorp 22:1 - Dep-/enkelfynd Hleggade fintyxor -
42. Vstra Klagstorp 44:1 Vstra Klagstorp 23:1 - Dep-/enkelfynd Skadad stridsyxa m.f. -
43. Vstra Klagstorp 40:7 Vstra Klagstorp 24:1 - Dep-/enkelfynd Tjocknackig fintyxa -
45. Vstra Klagstorp 10:2 Vstra Klagstorp 37:1 - Dep-/enkelfynd & Tunnbladig fintyxa m.f. -
47. Augustenborg Vstra Skrvlinge 30:1 S12:001 Dep-/enkelfynd Tjocknackiga fintyxor -
48. Kv. Cedern Malm stad 6:1 S01:002 Bo-/aktivitetsplatser Spnpilspetsar m.f. Althin 1954 nr 110A
49. Kv. Sege Malm stad 8:1 S01:015 Bo-/aktivitetsplatser Cylindriskt spnblock m.f. Althin 1954 nr 67
50. Sege Malm stad 10:1 S01:012 Bo-/aktivitetsplatser Spnpilspets Althin 1954 nr 66
51. Stora Bernstorp Malm stad 73:1 S01:116 Bo-/aktivitetsplatser Spnpilspetsar m.f. Samuelsson 1988
52. Valdemarsro stra Malm stad 75:1 S01:128 Bo-/aktivitetsplatser
14
C-daterad anlggning ijeberg & Nilsson 1996
Tabell 4 (forts. p fljande sidor). Samtliga platser som tas upp i Del II. Under den frsta kolumnen redovisas platsnamn (fastighet, kvarter/stadsdel
eller platsnamn enligt publikationer; CT=Citytunnelprojektet) med nummer som fnns p versiktskartor. I kolumn tv, tre och fyra redovisas
socken samt i frekommande fall RA-nummer och arkivnummer i Malm Museer, Arkeologienhetens arkiv (ATA-ut). RA-nummer har hmtats
frn FMIS. Streck innebr att RA-nummer och/eller arkivnummer saknas/ej hittats i FMIS respektive Malm Museers arkiv. Kolumn fem redovisar
under vilket eller vilka avsnitt platsen tas upp, dvs. Dep- och enkelfynd, Bo- och aktivitetsplatser, Gravar eller Palissader. Observera att samma plats
kan innehlla fynd och lmningar som gr att de redovisas under mer n ett avsnitt. I kolumn sex redovisas korta uppgifter om platsens/fyndens
karaktr, t.ex. Hleggad fintyxa eller Hus. Aktuell referens anges i frekommande fall i kolumn sju, fr kompletterande referenser se dock
under respektive avsnitt. *Dessa platser har ingen exakt geografsk lokalisering men har markerats p fgurer utifrn gatu/kvartersnamn, arkiv-
uppgifter samt fr gravarnas del efter uppgifter i Winge 1976:45, fgur 57. **Tygelsj 76:1(38) p RA-blanketten str det angivet en tunnbladig
yxa av finta; detta har i FMIS ndrats till en tunnackig yxa. Hr utgr jag sledes frn blankettversionen.***Omfattar ven det direkt angrnsande
Lockarp RA 16:1, S07:027.
53. Almhov (CT 1) Bunkefo 24:1,4,5 S02:077 Bo-/aktivitetsplatser Hus m.f. Gidlf, Hammarstrand
Dehman & Johansson 2006
54. Naffentorp 2:5 Bunkefo 42:1 - Bo-/aktivitetsplatser Hleggad fintyxa, fragment -
55. Svgertorps Bunkefo 49:2 S02:025 Bo-/aktivitetsplatser
14
C-daterade anlggningar Nilsson 1997a
industriomrde F
56. Svgertorps Bunkefo 53:2 S02:066 Bo-/aktivitetsplatser Hus & grav Koch & Tuominen 2006
industriomrde S & Gravar
57. Petersborg 6 Bunkefo 68:1 S02:036 Bo-/aktivitetsplatser
14
C-daterad anlggning Siech & Berggren 2002
58. Elinelund 2B Bunkefo 74:1 S02:037 Bo-/aktivitetsplatser Hus m.f. Sarns & Nord Paulsson
2001
59. Svgertorps Bunkefo 88:2 S02:047 Bo-/aktivitetsplatser Hus Onsten-Molander & Linde
industriomrde D 2002
60. Svgertorps Bunkefo 91:2 S02:066 Bo-/aktivitetsplatser Spnpilspetsar Koch & Tuominen 2006
industriomrde K
61. Hotelltomten Bunkefo 103:1 S02:072 Bo-/aktivitetsplatser
14
C-daterade anlggningar m.f. Hadevik m.f. 2006
62. Hyllie station (CT 3) Bunkefo 103:23 S02:079 Bo-/aktivitetsplatser
14
C-daterad anlggning m.f. Hadevik m.f. 2006
63. Hyllie VA Bunkefo - S02:023 Bo-/aktivitetsplatser Tunnbladig fintyxa, fragment Thrn 1993
64. Svgertorps Bunkefo - S02:054 Bo-/aktivitetsplatser Hus Bck & Gruber 2008
industriomrde U
65. Svgertorp 8 Bunkefo - S02:024 Bo-/aktivitetsplatser Hleggad fintyxa, fragment Rostovnyi 1995
66. Vintrie IP Bunkefo 105 S02:103 Bo-/aktivitetsplatser Hus Hammarstrand Dehman,
Jansen & Hanny 2007
67. Hyllie 4:2 & 4:3 Bunkefo 103:3, 109 S02:127 Bo-/aktivitetsplatser
14
C-daterade anlggningar Carlson 2007
68. Hindby mosse Fosie 7:1 S03:012014 Bo-/aktivitetsplatser Hleggade fintyxor m.f. Svensson 1986
69. Kastanjegrden Fosie 57:1 S03:055 Bo-/aktivitetsplatser Hus & gravflt Salomonsson 1974; Winge
& Gravar 1976
70. Kv. Krledaren Fosie 66:1 S03:079 Bo-/aktivitetsplatser Cylindriskt spnblock Hertz 1978
71. Fosie by 10 Fosie 95:1 S03:122 Bo-/aktivitetsplatser
14
C-daterat sdeskorn Jnsson & Kockum 2004
72. Lockarp 7A Glostorp 66:4 S04:038 Bo-/aktivitetsplatser Hus m.f. Rudin & Brink 2002
73. Lockarp 7B Glostorp 67:3 S04:039 Bo-/aktivitetsplatser
14
C-daterade anlggningar Eliasson & Kishonti 2003
74. Hrstedtska kritbruket Husie 14:1 S05:003 Bo-/aktivitetsplatser Grop Malmer 1962, boplats 11
75. Robotskjutfltet 14A Husie 67:1 S05:061 Bo-/aktivitetsplatser
14
C-datering frn vtmark Ekerow & Ingwald 2002
76. Fredriksberg 13D Husie Oxie 35:1 S05:058 Bo-/aktivitetsplatser
14
C-daterad anlggning Bjrhem, Carlsson & Svahn
2005
77. Elinelund 2A Hyllie 38:1 S06:077 Bo-/aktivitetsplatser
14
C-daterad anlggning m.f. Sarns & Nord Paulsson
2001
78. Hyllie 155:91 Hyllie - S06:099 Bo-/aktivitetsplatser Stolpkonstruktion Andrasson, Sandn &
Grehn 2008
79. Dsemarken Hyllie S06:122 Bo-/aktivitetsplatser Hus, grav Ifverson 2007
& Gravar
80. Norra Hyllievng Hyllie Malm S06:130 Bo-/aktivitetsplatser Brunn, gravflt Lindh & Grehn 2008
79 & Gravar
81. Kv. Benkammen Lockarp 17:1 S07:017*** Bo-/aktivitetsplatser Hleggad fintyxa, fragment Jonsson 1986
82. Lockarp 7E Lockarp 31:2 S07:045 Bo-/aktivitetsplatser Hus m.f. Nord & Sarns 2005
83. Lockarp (CT 6) Lockarp 68:2 S07:068 Bo-/aktivitetsplatser
14
C-daterad anlggning m.f. Hansson & Celin 2006
84. Fosie 11A Lockarp 45:1 S07:054 Bo-/aktivitetsplatser Hus Hadevik & Gidlf 2003
85. ngdala 1983 Sdra Sallerup 32:1 S09:026 Bo-/aktivitetsplatser
14
C-datering frn dagbrott -
86. ngdala 1987 Sdra Sallerup - S09:035 Bo-/aktivitetsplatser
14
C-datering frn vtmark Gaillard & Lemdahl 1993
87. ngdala 1991 Sdra Sallerup 44:1 S09:035 Bo-/aktivitetsplatser Keramik och
14
C-datering Rudebeck under arbete
frn lager
88. Sdra Sallerup 15F Sdra Sallerup Malm S09:050 Bo-/aktivitetsplatser
14
C-daterat lager Nilsson & Onsten-Molander
84 2004
89. Tygelsj 41:1 Tygelsj 57:2 S10:040 Bo-/aktivitetsplatser
14
C-daterad anlggning Grehn 2006
90. Hindbydsen Fosie 17:1 S03:036 Gravar Lngds med tunnbladiga Burenhult 1973
fintyxor, fragment m.f.
91. Kv. Bronsyxan Fosie 34:1 S03:032 Gravar Grav Malmer 1975, grav 58A
92. Kulladal Fosie 65:1 S03:004 Gravar Grav Reisnert 1978
93. Virentofta Husie 13:1 S05:004,008 Gravar Gravflt Malmer 1962, grav 6062
94. Kvarnby 13* Husie - - Gravar Grav Malmer 1962, grav 59
95. Bageritomten Lockarp 31:2 S07:060 Gravar
14
C-daterad stensatt grop Sarns & Engstrm 2006
96. Lindngelund Lockarp 75:1 S07:043 Gravar Gravflt Assarsson 1995
97. Oxie 7 Oxie 11:3 S08:004 Gravar Grav Malmer 1962, grav 73
98. Kristineberg Oxie 26:1 S08:026 Gravar
14
C-daterad anlggning Rudebeck & dman 2000
med stenkonstruktion
99. Fredriksberg Oxie 58:1 S08:001 Gravar Gravflt Malmer 1962, grav 7172
100. Oxie 22* Oxie - - Gravar Grav Malmer 1962, grav 74
101. Bolagsbacken Sdra Sallerup 80:1 S09:064 Gravar Skelett i hockerstllning Lindahl Jensen 1992
102. Tygelsj Tygelsj 51:1 S10:001 Gravar Grav Malmer 1962, grav 88
103. Vstra Klagstorp 16:48 Vstra Klagstorp 4:1 S11:009 Gravar Grav Malmer 1962, grav 99
104. Bunkefostrand Bunkefo 113, 116, S02:141/ Palissader, Dep-/ Palissad, fintyxfragment, Brink, Grehn & Kishonti
120 S02:142/ enkelfynd & gropar m.f. 2008; Gidlf & Steineke
S02:149 Bo-/aktivitetsplatser 2008
105. Hyllie (CT 5) Fosie 117:1 S03:137 Palissader, Dep-/ Palissad, hleggade fintyxor, Brink & Hydn 2006
(se ven enkelfynd & gropar m.f.
Malm 106) Bo-/aktivitetsplatser
106. Bunkefo Hyllie 8:3 S06:069/ Palissader & Dep-/ Palissad, fintyxor, Jonsson 1995; Carlson 2008
S06:123 enkelfynd gropar m.f.
Tabell 4 (forts. frn fregende sidor).
Plats/kontext Lab. nr
14
C r BP Kal. 1 Material
104. Bunkefostrand, A119691 Ua-34233 5520 70 44604320 BC Hasselntsskal, Corylus avellana
104. Bunkefostrand, palissad Ua-35115 5515 45 44504330 BC Trkol
104. Bunkefostrand, palissad Ua-24584 4840 75 37103520 BC 1-rig rt
106. Bunkefo, palissad Beta-84790 4840 60 37003530 BC Trkol
104. Bunkefostrand, palissad Ua-35121 4615 40 35003350 BC Ek, Quercus robur
80. N. Hyllievng, grav I (A14169) Ua-33977 4540 35 33703110 BC Sd, Cerealia
105. Hyllie (CT 5), palissad Ua-21283 4410 55 32702920 BC Ek, Quercus sp.
104. Bunkefostrand, palissad Ua-24585 4350 45 30202900 BC Hasselntsskal, Corylus avellana
68. Hindby mosse Ua-1578 4250 110 30202630 BC Mnniska, Homo sapiens (infans)
105. Hyllie (CT 5), A16218 Lu-3168 4250 60 29302690 BC Trkol
67. Hyllie 4:2 & 4:3 Ua-24778 4245 45 29102750 BC Ek, Quercus sp.
68. Hindby mosse Lu-3586 4240 160 31002550 BC Nt, Bos taurus
68. Hindby mosse Lu-2731 4240 60 29202690 BC Trkol
75. Robotskjutfltet 14A, vtmark Ua-14365 4215 60 29102680 BC Al, Alnus
56. Svgertorps industriomrde S, hus 6 Ua-18392 4210 75 29002670 BC Korn, Hordeum
106. Bunkefo, A5152 Ua-23745 4210 40 29002700 BC Ask, Fraxinus excelsior
104. Bunkefostrand, palissad Ua-32900 4210 40 29002700 BC Trkol
18. Hindbygrden Ua-3309 4200 75 29002670 BC Makrofossil
62. Hyllie station (CT 3), A1827 Ua-21659 4195 40 28902690 BC Nt, Bos taurus
73. Lockarp 7B, grop Ua-13063 4175 105 28902620 BC Emmer-/speltvete, Triticum dicoccum/spelta
66. Vintrie IP, hus 100 Ua-22545 4175 45 28802670 BC Trkol
106. Bunkefo, palissad Ua-32432 4175 40 28802670 BC Ek, Quercus sp.
53. Almhov (CT 1), brunn Ua-17395 4155 65 28802630 BC Trkol
104. Bunkefostrand, A127509 Ua-35120 4155 40 28802670 BC Ek, Quercus robur
104. Bunkefostrand, A115652 (FU A3636) Ua-24592 4155 35 28802670 BC Ask, Fraxinus excelsior
61. Hotelltomten, A1471 Ua-18808 4150 55 28802630 BC Ask, Fraxinus excelsior
18. Hindbygrden Lu-3634 4140 70 28702620 BC Al, Alnus
85. ngdala 1983, dagbrott Lu-2509 4140 60 28702620 BC Ekved, Quercus
55. Svgertorps industriomrde F, grop Beta-89173 4140 40 28702630 BC Trkol
68. Hindby mosse Lu-2733 4130 90 28802580 BC Trkol
86. ngdala 1987, vtmark Lu-2889 4130 60 28702610 BC Ekved, Quercus
106. Bunkefo, A21986 Ua-33728 4130 40 28702620 BC Ek, Quercus sp.
52. Valdemarsro stra, brunn Beta-84807 4120 50 28602580 BC Trkol
58. Elinelund 2B, hus 1 Ua-12656 4110 60 28602570 BC Emmer-/speltvete, Triticum dicoccum/spelta
104. Bunkefostrand, palissad Ua-24588 4110 40 28602580 BC Naket korn, Hordeum vulgare var. nudum
Tabell 5 (forts. p fljande sidor).
14
C-dateringar till mellanneolitikum B eller frn kontexter tillhrande stridsyxekultur i Malmomrdet (fallande
BP-lder). Se avsnittet Tid fr undantag. Referenser till de olika platserna fnns i tabell 4 samt i anslutning till platsbeskrivningarna i Del II. Dr fnns
det ven en redovisning av eventuella motsgande
14
C-dateringar frn en del kontexter. BP-vrdena kalibrerade med OxCal v. 3.10.
14
106. Bunkefo, A12380 Ua-33726 4110 40 28602580 BC Hassel, Corylus avellana
18. Hindbygrden Ua-3308 4105 80 28702500 BC Hallon, Rubus idaeus
106. Bunkefo, palissad Beta-84789 4100 70 28602500 BC Trkol
73. Lockarp 7B, kalktkt Ua-13071 4100 70 28602500 BC Al, Alnus sp.
106. Bunkefo, A748 Ua-23730 4100 50 28602570 BC Ask, Fraxinus excelsior
104. Bunkefostrand, palissad Ua-35118 4100 40 28502570 BC Ek, Quercus robur
64. Svgertorps industriomrde U, hus 4 Ua-20997 4085 55 28602490 BC Rot
104. Bunkefostrand, A119384 Ua-34231 4085 45 28502500 BC Sdesfragment, Cerealia fragmenta
104. Bunkefostrand, A119691 Ua-35116 4080 40 28402490 BC Obestmt sd, Cerealia indeterminata
104. Bunkefostrand, A120020 Ua-35117 4075 40 28402490 BC Ek, Quercus robur
55. Svgertorps industriomrde F, grop Beta-89172 4070 110 28602470 BC Trkol
106. Bunkefo, A20879 Ua-33727 4070 40 28402490 BC Trkol
58. Elinelund 2B, hus 1 Ua-14285 4065 60 28402480 BC Ek, Quercus sp.
106. Bunkefo, palissad Ua-32433 4065 40 28402490 BC Getapel, Rhamnus cathatica
106. Bunkefo, A6400 Ua-33725 4065 35 28402490 BC Trkol
71. Fosie by 10, dike Ua-16318 4060 75 28502470 BC Knylhavre, Arrhenatherum elatius
95. Bageritomten, stensatt grop Ua-17638 4055 70 28402470 BC Ek, Quercus sp.
61. Hotelltomten, A1618 Ua-21145 4055 65 28402480 BC Ask, Fraxinus excelsior
104. Bunkefostrand, A1815 LuS-7683 4055 50 28352485 BC Korn, Hordeum
105. Hyllie (CT 5), palissad Lu-3189 4050 90 28602470 BC Hagtorn/vildapel/rnn, Pomoideae
104. Bunkefostrand, A199999 (FU A1830) Ua-32902 4050 40 28302490 BC Hasselntsskal, Corylus avellana
104. Bunkefostrand, A120335 Ua-34234 4050 40 28302490 BC Emmer-/speltvete, Triticum dicoccum/spelta
104. Bunkefostrand, palissad Ua-24590 4045 40 26202490 BC Ek, Quercus sp.
18. Hindbygrden GrA-22164 4040 60 28402470 BC Svin, Sus scrofa domesticus
34. Sdra Sallerup 15C, dike Ua-14791 4035 85 28502460 BC Sdesfragment?, Cerealia?
89. Tygelsj 41:1, grop Ua-21234 4035 40 26202480 BC Hasselntsskal, Corylus avellana
79. Dsemarken, hus 12 Ua-33073 4030 40 25802480 BC Ek, Quercus
59. Svgertorps industriomrde D, hus 14 Ua-19306 4025 45 25802470 BC Korn, Hordeum
105. Hyllie (CT 5), A3613 Ua-21651 4025 40 25802480 BC Nt, Bos taurus
68. Hindby mosse Ua-1577 4020 80 28502450 BC Mnniska, Homo sapiens (infans)
76. Fredriksberg 13D, hydda Ua-15161 4020 70 28402460 BC Trkol
104. Bunkefostrand, A1266 LuS-7681 4015 50 26152470 BC Hasselntsskal, Corylus avellana
14
53. Almhov (CT 1), hus 54 Ua-21378 4015 45 25752475 BC Obestmt sd, Cerealia indeterminata
104. Bunkefostrand, A865 LuS-7680 4010 50 25802470 BC Naket korn, Hordeum vulgare var. nudum
31. Lunnebjr, stolphl Ua-23399 4005 40 25702475 BC Sd, Cerealia
106. Bunkefo, palissad Ua-33730 4000 55 26202460 BC Trkol
104. Bunkefostrand, A3569 Ua-24591 3995 40 25702470 BC Ask, Fraxinus excelsior
106. Bunkefo, palissad Ua.33729 3995 35 25702470 BC Trkol
83. Lockarp (CT 6), brunn Ua-21546 3985 90 28302340 BC Vete, Triticum
82. Lockarp 7E, brunn Ua-19509 3975 50 25802400 BC Pollen
80. N. Hyllievng, grav IV (A102943) Ua-34049 3975 45 25802460 BC Ek, Quercus sp.
58. Elinelund 2B, stolphl Ua-13946 3970 55 25802350 BC Naket korn, Hordeum vulgare var. nudum
79. Dsemarken, hus 10 Ua-33072 3970 40 25702460 BC Hagtorn/vildapel/rnn, Pomoideae
104. Bunkefostrand, palissad Ua-24587 3970 35 25702460 BC Naket korn, Hordeum vulgare var. nudum
77. Elinelund 2A, brunnar Ua-15400 3965 75 25802340 BC Ofrkolnat vxtmaterial
66. Vintrie IP, hus 26 Ua-22543 3965 40 25702400 BC Speltvete, Triticum spelta
72. Lockarp 7A, hus 25 Ua-14587 3960 55 25702340 BC Ek, Quercus
78. Hyllie 155:91, hus 8 Ua-21029 3960 50 25702340 BC Ek, Quercus
104. Bunkefostrand, A10630 Ua-34227 3960 35 25702400 BC Korn, Hordeum indeterminata
98. Kristineberg, anlggning LuA-4305 3950 110 26202230 BC Trkol
57. Petersborg 6, grop Ua-11934 3950 75 25702330 BC Ek, Quercus
82. Lockarp 7E, brunn Ua-19510 3950 65 25702340 BC Pollen
18. Hindbygrden GrA-22138 3950 60 25702340 BC Svin, Sus scrofa domesticus
84. Fosie 11A, hus 12 Ua-15010 3945 95 25802290 BC Emmer-/speltvete, Triticum dicoccum/spelta
80. N. Hyllievng, grav III (A102915) Ua-34048 3945 40 25702340 BC Ek, Quercus sp.
80. N. Hyllievng, brunn Ua-34046 3940 75 25702300 BC Ek, Quercus sp.
82. Lockarp 7E, hus 26 Ua-16102 3935 90 25702290 BC Sdesfragment, Cerealia fragmenta
58. Elinelund 2B, hgnad Ua-14974 3935 75 25702290 BC Naket korn. Hordeum vulgare var. nudum
88. Sdra Sallerup 15F, kulturlager Ua-14616 3935 55 25602340 BC Ask, Fraxinus excelsior
67. Hyllie 4:2 & 4:3 Ua-24776 3935 45 24902340 BC Ek, Quercus sp.
91. Kv. Bronsyxan, grav Lu-474 3930 80 25702290 BC Mnniska, Homo sapiens
18. Hindbygrden Ua-2030 3920 90 25702230 BC Hallon, Rubus idaeus
105. Hyllie (CT 5), A656 Ua-21780 3920 40 24802340 BC Svin, Sus scrofa domesticus
84. Fosie 11A, hus 12 Ua-13987 3915 70 24902290 BC Ek, Quercus
68. Hindby mosse Ua-1579 3905 115 25702200 BC Mnniska, Homo sapiens (adult)
82. Lockarp 7E, hus 23 Ua-16816 3900 85 24902200 BC Sdesfragment, Cerealia fragmenta
14
58. Elinelund 2B, hgnad Ua-12660 3900 85 24902200 BC Ek, Quercus sp.
106. Bunkefo, A5040 Ua-23741 3900 65 24802290 BC Ek, Quercus sp.
79. Dsemarken, grav Ua-32824 3885 35 24602300 BC Mnniska, Homo sapiens
87. ngdala 1991, A2405 LuS 7497 3875 50 24602290 BC Trkol
56. Svgertorps industriomrde S, grav Ua-21903 3805 55 23402140 BC Mnniska, Homo sapiens
80. N. Hyllievng, grav II (A120605) Ua-33978 3755 35 22802050 BC Sd, Cerealia
80. N. Hyllievng, grav? (120122) Ua-33979 3755 35 22802050 BC Ek, Quercus
105. Hyllie (CT 5), A3524 Ua-21310 3720 65 22102020 BC Naket korn, Cf. Hordeum vulgare var. nudum
105. Hyllie (CT 5), A656 Ua-21280 3605 45 20301900 BC Hund, Canis familiaris
87. ngdala 1991, A2405 LuS 7496 2960 50 12701085 BC Mnniska, Homo sapiens
ning. Det fnns sammanlagt 122
14
C-dateringar till mellanneolitikum B eller frn
kontexter som i olika sammanhang bedmts tillhra stridsyxekultur i Malmom-
rdet (tabell 5). Redovisningen av de enskilda platserna sker av givna skl p olika
detaljniv. Dep- och enkelfynden redovisas i ett gemensamt avsnitt medan bo-
och aktivitetsplatserna fretrdesvis redovisas under egna rubriker, liksom gravarna
och palissaderna. En viss sammanslagning av bo- och aktivitetsplatsbeskrivningar
har gjorts d det ansetts motiverat utifrn lmningarnas karaktr och omfattning
eller rumsliga nrhet. I fera fall fnns det inga uppgifter utver de som framgr av
tabell 4 att tillfra. I de fall en lokal innehller mer n en lmningskategori grs en
eventuell nrmare beskrivning av platsen under det avsnitt dr det anses motiverat
utifrn lmningarnas karaktr och informationsnivn. Det fnns till exempel fynd
frn Pildammsparken (1) som motiverar en placering bde under kategorin Dep-
och enkelfynd och Bo- och aktivitetsplatser, men dr platsen beskrivs under det senare
avsnittet eftersom den r omnmnd i litteraturen som boplats. Hyllie (105) r ett
annat tydligt exempel. Palissaden r den dominerande lmningen vilket gr att plat-
sen, inklusive de yngre materialen frn perioden som tolkas som boplatslmningar,
beskrivs under Palissader. Undantag fnns i form av platser, exempelvis Svgertorp
S (56), med bde boplatslmningar och en grav. Hr beskrivs de olika lmningarna
separat under respektive rubrik.
Tabell 5 (forts. frn fregende sidor).
Dep- och enkelfynd
Platser med dep- eller enkelfynd sammanfattas i tabell 6. Placeringen av enskilda
fintyxor i tabellen r osker i en del fall d uppgifter om yxorna ibland inte rcker
till fr en sker typbedmning. Det anges till exempel inte alltid om en hleggad
eller tunnbladig fintyxa r av tjocknackig typ. I en del fall dr fintyxor bedmts
som tjocknackiga antyder tjockleksangivelserna att det kan rra sig om tunnbladiga
yxor. Det har inte ngon direkt pverkan p det hr arbetet varfr ngot frsk att
reda ut detaljerna kring detta inte gjorts.
Som framgr av defnitionen av dep- respektive enkelfynd (se avsnittet Boplats,
grav, dep- och enkelfynd) stlls det stora krav p uppgifter om fyndomstndigheter.
Kraven uppfylls endast i ett ftal fall p de platser som tagits med hr (fgur 12). De
freml som exempelvis ingr i lsfyndssamlingar har som regel inte ngra nrmare
uppgifter om fyndomstndigheter. Det gr att de endast kan betraktas som lsfynd.
Hr fnns de allts med som mjliga dep- eller enkelfynd och syftet med att ta
med dem hr r att visa p utbredningen av aktiviteter med en mjlig datering till
mellanneolitikum B. De vlknda platserna Pildammsparken (1) och Sibbarp (22)
diskuteras nedan under avsnittet Bo- och aktivitetsplatser.
Yxor och mejslar av finta. Fem av lokalerna ingr i Karstens genomgng av sknska
neolitiska dep- och enkelfynd (Karsten 1994). Inom Stadsga nr 289 (32) har tv
enkelfynd hittats i anslutning till en vtmark. Det ena fyndet utgrs av en slipad
tjocknackig fintyxa och det andra av en tjocknackig, hleggad, oslipad fintyxa
(Karsten 1994:270). Frn Mellanheden (2) fnns ett depfynd bestende av tv tjoc-
knackiga fintmejslar funna i samband med gatuarbete (Karsten 1994:270). Vid
Limhamns kalkbrott (24) ptrfades ett depfynd bestende av tv frarbeten till
hleggade fintyxor tillsammans med en rteggad fintyxa och en fintmejsel. Fre-
mlen lg bredvid varandra under en sten (Karsten 1994:269).
Frn den omfattande lsfyndssamlingen inom Bunkefo 9:4 (8) (fgur 13) tar Kar-
sten upp ett ftal fynd vilka representerar ackumulerade enkelfynd, bland annat
en tunnbladig (osker) oslipad brnd fintyxa frn mellanneolitikum B (Karsten
1994:265). Lsfyndssamlingen omfattar utver detta ett stort antal freml vilka
har gtts igenom och bedmts i samband med projektet resundsfrbindelsen
(Hgberg 1999b; se ven Sarns & Nord Paulsson 2001:19 samt beskrivningen
av Elinelund 2B (58) under avsnittet Bo- och aktivitetsplatser). Genomgngen av
fyndmaterialet visar att mellanneolitikum Bsenneolitikum dominerar, men det
fnns ven inslag frn tidigneolitikum samt ldre bronslder. Fynden av hela yxor
frn mellanneolitikum B bestr av tre tjocknackiga hleggade fintyxor, en tjock-
nackig hleggad fintyxa av B-typ, en tjocknackig tunnbladig fintyxa, en tjock-
nackig, tunnbladig hleggad fintyxa, en tjocknackig, tunnbladig hleggad fintyxa
av B-typ och en tjocknackig fintyxa av B-typ. Dateringarna fr den tjocknackiga
tunnbladiga respektive den tjocknackiga, tunnbladiga hleggade fintyxan r ngot
osker och mellanneolitikum A utesluts inte helt. Bedmningen av de tunnbladiga
yxorna utgr frn en tjockleksdefntion p 2,4 cm vilket gr att ngon eller ngra
av de tunnbladiga yxorna kanske defnierats annorlunda med 2 cm tjocklek som
utgngspunkt.
Karsten tar ven upp den tjocknackiga, hleggade fintyxan (variant 1) som p-
trfades i ett stolphl tillhrande palissaden vid Hyllie (105) som ett enkelfynd
(Karsten 1994:269). Hr diskuteras yxfynden tillhrande palissaden, liksom ett
motsvarande fynd frn palissaden vid Bunkefo (106), under avsnittet Palissader.
Det fnns ytterligare tv yxfynd frn Hyllie (105) som motiverar dess placering i det
hr avsnittet (Brink & Hydn 2006) (fgur 14). De bda yxorna ptrfades utanfr
palissaden. En tjocknackig, hleggad fintyxa (variant 1) med skadad egg lg invid
kanten p en mindre, djupare vtmarkssnka. Fyndet defnieras som ett enkelfynd.
Lngs kanten p en ngot strre vtmarkssnka ptrfades fera nedlagda fintfre-
ml (ackumulerade enkelfynd). En tjocknackig, hleggad fintyxa (variant 1) utgr
det enda fyndet med en datering till mellanneolitikum B. vriga fynd bestr av
tv fintskror och en fintdolk. Frutom fintyxorna frn Hyllie (105) har fyndom-
stndigheter som tyder p att det rr sig om rituella depositioner kunnat belggas i
ytterligare fyra fall utver de som redovisats av Karsten. Vid Svgertorp (16) hittades
ett strre fragment av en tjocknackig fintyxa av B-typ i anslutning till ett lglnt,
fuktigt omrde. Fyndet tolkades preliminrt som resultatet av en ofernedlggelse
(Svensson 1994:6). P Sdra Kristineberg (30) ptrfades en tjocknackig, hleggad
fintyxa i ett lglnt parti (Rostovnyi m.f. under arbete). Lsfyndssamlingen frn
Vstra Klagstorp 7:2 (39) innehller ett fynd av en spetsnackig, hleggad fintyxa
som uppges ha ptrfats inom en tidigare vtmark (Steineke 2000). Fynden de-
fnieras som enkelfynd. Frn det vlknda krret Hindbygrden (18) fnns det en
tjocknackig, tunnbladig fintyxa som med viss tveksamhet har daterats till mellan-
neolitikum B (Berggren 2007:126f; se ven avsnittet Bo- och aktivitetsplatser).
Frn Bunkefostrand (104) fnns en nyligen genomgngen lsfyndssamling som
innehller totalt 7 fintyxor som kan dateras till mellanneolitikum B (Hammar-
strand Dehman 2005a). Samlingen innehller fyra tjocknackiga fintyxor varav tre
har bedmts vara av B-typ. Den frde har inte kunnat typbestmmas. Samlingen
innehller utver det ven tre tjocknackiga hleggade fintyxor. Den frde hleg-
Plats Spetsnackig, Tjocknackig, Tjocknackig, Tjocknackig, Tjocknackig, Tjocknackig, Stridsyxa Facetterad
hleggad hleggad tunnbladig tunnbladig rteggad rteggad slipsten
fintyxa fintyxa fintyxa hleggad fintyxa eller hleggad
fintyxa mejsel
2. Mellanheden 2
3. Hkanstorp 1
4. Spnehusvgen 1
5. Bunkefo (CT 2) 1
6. Naffentorp 15:1 1 1 8
7. Vintrie 20:1 1 4
8. Bunkefo 9:4 4 2 2 1
9 Petersborg 1 1 1
10. Bunkefo 7:7 2
11. Naffentorp 10:6 1
15. Vintrie 24:4 1
16. Svgertorp 1
17. Per Albins Hem 1
18. Hindbygrden 1
19. Professorsgatan 1
20. Glostorp 2:4 2
21. Glostorp 9:4 1
23. Hyllie by 1
24. Limhamn, kalkbrottet 2 1 1
25. Lockarp 33:1 1
26. Lockarp 24:1 1
27. Lockarp 9:1 1
28. Fosie IV 1 1 1
29. Lockarp 6 1 1
30. Sdra Kristineberg 1
31. Lunnebjr 1
32. Stadsga 289 1 1
33. Stadsga 290 1
34. Sdra Sallerup 15C 1(?)
35. Tullstorp 180:50 1
36. Tygelsj 37:8 2
37. Tygelsj 50:38 1
38. Tygelsj 76:1 1 1
gade fintyxan (variant 1) i tabell 6 r funnen i anslutning till palissaden och r den
enda hela yxan som ptrfades dr (se vidare under avsnittet Palissader).
I samband med en utredning inom Vintrie 24:4 (15) ptrfades tv fintmejslar
i matjorden, dock inte i nrheten av varandra. En av mejslarna var hleggad och
date rades till mellanneolitikum B medan den andra daterades till senneolitikum p
grund av den utsvngda eggen (Frejd 1996). Inom Fosie IV (28), boplats IV, gjordes
ett fynd av en hleggad fintmejsel vilken typologiskt kan tillhra mellanneolitikum
B. Fynd i omrdet i vrigt tyder p boplatsaktiviteter under senare delen av mellan-
neolitikum A. Mejseln har tillfrts stridsyxekulturen, men den utgr ett exempel
p dateringsproblematiken kring denna fyndkategori. Frn boplats III p Fosie IV
(28) (se under avsnittet Bo-aktivitetsplatser fr nrmare beskrivning) kom dessutom
en tunnbladig fintyxa och en hleggad fintyxa, vilka bda blev stulna (Bjrhem &
Sfvestad 1989).
Stridsyxor och slipstenar. Uppgifter om stridsyxor eller fragment av stridsyxor fnns
frn Hkanstorp (3), Spnehusvgen (4), Bunkefo (CT 2) (5), Bunkefostrand
(104), Hyllie by (23), Petersborg (9), Vstra Klagstorp 44:1 (42), Lockarp (29) samt
Sdra Sallerup 15C (34). Fyndet frn Hkanstorp (3), vilket troligen utgrs av en
Tabell 6. Platser med dep- eller enkelfynd med en mjlig datering till mellanneolitikum B. Antal av respektive typ anges. Observera att typbe-
stmningar i vissa fall inte r helt klarlagda. Fynden frn Pildammsparken (1) och Sibbarp (22) har inte tagits med i tabellen.
Plats Spetsnackig, Tjocknackig, Tjocknackig, Tjocknackig, Tjocknackig, Tjocknackig, Stridsyxa Facetterad
hleggad hleggad tunnbladig tunnbladig rteggad rteggad slipsten
fintyxa fintyxa fintyxa hleggad fintyxa eller hleggad
fintyxa mejsel
39. Vstra Klagstorp 7:2 1 1 1 1
40. Vstra Klagstorp 43:1 1 2
41. Vstra Klagstorp 3:2A 2
42. Vstra Klagstorp 44:1 1 1
43. Vstra Klagstorp 40:7 1
47. Augustenborg 2
104. Bunkefostrand 4 4 1
105. Hyllie (CT 5) 4
106. Bunkefo 1 1
stridsyxa av sen typ, anges som ptrfat vid grustkt p cirka 1 m djup och kan
mjligen komma frn en grav (Forssander 1933:220; Salomonsson 1971:88). Yxan
frn Spnehusvgen (4) r ett frarbete till en yxa av ldre typ (Oldeberg 1952:10)
vilken av Bengt Salomonsson lyfts fram som ett mjligt exempel p en dansk form av
stridsyxa (Hkansson, Johanson & Salomonsson 1973:153). Fynden frn Bunkefo
(CT 2) (5) respektive Hyllie by (23) utgrs bda av fragment. P grd 1, Bunkefo
(CT 2) (5) ptrfades en eggdel av en stridsyxa med nytt skafthl pbrjat frn
tv hll (Lvgren m.f. 2007:36 fgur 15). Fyndet frn Hyllie by (23) bestr ven
det av ett eggfragment frn en stridsyxa, enligt uppgift av sent btformig typ, med
nytt skafthl pbrjat frn tv hll. Fyndet frn Bunkefostrand (104) bestr av ett
fragment som omfattar strre delen av den nedre halvan av yxan (avbruten vid halva
skafthlet och sjlva eggen saknas ocks). Fragmentet visar att det r en yxa av typ
E:1 med en datering till period 45. Fragmentet hittades i matjorden endast om-
kring 350 m ster om palissaden (Hammarstrand Dehman 2005b, se ven avsnittet
Palissader). I lsfyndssamlingen p Petersborg (9) ingr en stridsyxa. Utifrn den
Figur 13. Delar av lsfyndssamlingen frn
Bunkefo 9:4 (8). Foto: Ingrid Nilsson.
skiss som gjorts i fornminnesregistret tycks det rra sig om en tidig typ. Stridsyxan
(benmnd btyxa) frn Vstra Klagstorp 44:1 (42) r ocks avritad i fornminnesre-
gistret. Den ger ett enkelt intryck vilket tyder p att det rr sig om en tidig variant.
Skissen r dock enkelt utfrd och det kan inte uteslutas att det rr sig om en skaft-
hlsyxa av yngre typ. I lsfyndssamlingen frn Lockarp (29) kommer en nackdel
till en stridsyxa vilken genom avsaknaden av nackknopp (plan nacke) ocks den
tycks vara av en tidig typ. Lsfyndssamlingen innehller ven en del av en troligen
Figur 14. De hleggade fintyxorna frn Hyl-
lie (105) (MK 77:17 & MHM 12879:150037).
Yxorna r 12,4 cm respektive 11,2 cm lnga.
Foto: Jenny Thornell, Malm Museer.
lrbensformad (facetterad) slipsten. En sdan har ven hittats vid Professorsgatan
(19). Salomonsson anger att fyndomstndigheterna tyder p att den kommer frn
en grav (Salomonsson 1971:84), men det kan inte avgras med skerhet. Enligt Sa-
lomonsson fnns det fera facetterade slipstenar frn Malmtrakten (Salomonsson
1971:84) men utver dessa bda har det inte gtt att nrmare lokalisera fer utifrn
arkiv och litteratur. Det fnns dock en facetterad slipsten i utstllningen p Malm
Museer som anges komma frn Frid hem i Malm. Denna har inte tagits med hr
eftersom nrmare lokalisering saknas. Eggdelen av en bergartsyxa vilken bedmts
tillhra en bt/stridsyxa ptrfades i fyllningen frn en stor grop daterad till yngre
bronslder p Sdra Sallerup 15C (34) (Winkler 2004:70f, 148f, plansch 7, se ven
avsnittet Bo- och aktivitetsplatser). Frag mentet r svrbedmt och det kan mycket vl
rra sig om en bergartsyxa frn en yngre period. Ett antal fynd av stridsyxor vilka
inte kunnat lokaliseras mer exakt uti frn arkivdatabas och litteratur (och drmed inte
tagits med hr) tas upp av Andreas Oldeberg (Oldeberg 1952:227). Frn Hyllie (en
frn Limhamn) kommer tv stridsyxor av sen typ. Frn Sallerup fnns ett frarbete
till en tidig typ av stridsyxa, frn Husie/Kvarnby tv stridsyxor bda av sen typ och
frn Malm/Malmtrakten tas utver fyndet frn Spnehusvgen (4) ovan fyra fynd
av stridsyxor upp. Tre av dem r av den sena typen och en av en tidig typ.
Bo- och aktivitetsplatser
Under den hr rubriken samlas ett tmligen omfattande spektra av platser, drav
termen aktivitetsplats som ett mer brett tillgg termen kan ju utan tvekan fung-
era p samtliga platser vilka tas upp i Del II till beteckningen boplats. Platser
med enstaka fynd eller
14
C-dateringar frn skilda sammanhang tas upp tillsammans
med platser med tydligare konstruktioner och anlggningar. Platsernas lge kan ses
p fgur 15.
Pildammsparken (1)
Boplatsen vid Pildammsparken r en av de mest knda neolitiska lokalerna i Malm
med sina stora mngder fynd av fintredskap. Boplatsen lg i det som idag delvis
om fattar kvarteret Roskilde vid Pildammsparkens nordvstra kant. Salomonsson
anger att boplatsen varit en inlandsboplats belgen vid de troligen naturliga vatten-
samlingar som funnits p platsen (Salomonsson 1971:71). Vattensamlingar har av-
vattnats av Korrebcken vilken hade sitt utlopp vid nuvarande Malmhus. Han ute-
sluter dremot inte att havet gtt upp i en vik mot omrdet under ngon tidpunkt,
vilket boplatsens lge p 56 m .h. kan tala fr. Avstndet till stranden br i vilket
fall inte ha varit srskilt lngt under neolitisk tid ven om det inte gr att terskapa
detaljer na i det hr frhllandet fr hela den period som boplatsen verkar ha varit
anvnd.
Detaljerna kring boplatsen r oknda, det fanns inga orubbade lager, och avsak-
naden av keramik gr att fintredskapen utgr det enda kllmaterialet frn platsen
(Salomonsson 1971:71; Althin 1954:52f ). Flintredskapen tyder p lngvariga aktivi-
teter p platsen krnyxor, tunnackiga fintyxor, tvrpilar, 314 tjocknackiga fint-
yxor, 2 hleggade fintyxor, 62 tunnbladiga fintyxor, 112 tjocknackiga fintmejslar,
39 spnpilspetsar, ett trettiotal cylindriska spnblock, 14 fintdolkar, knackstenar,
Figur 15. Platser med bo- och aktivitets-
platslmningar markerade med platsnum-
mer. Kartunderlag: Malm Stadsbygg-
nadskontor.
stora mngder skrapor med mera visar p aktiviteter p platsen frn mesolitikum
till senneolitikum. Den kvantitativa tyngdpunkten verkar ligga i mellanneolitisk
tid. Uppgifterna om fynden tyder p bde hela och fragmentariska redskap vilket i
kombination med avsaknaden av detaljerade fynduppgifter gr att platsen ven fnns
med p kartan ver platser med dep- och enkelfynd (fgur 12), men hr har beteck-
ningen boplats frn litteraturen avgjort platsbeskrivningens placering.
Att reda ut detaljerna kring kronologi och kontinuitet r problematiskt. Salo-
monsson konstaterar att platsen kan ha bebotts i perioder frn slutet av tidigneolitisk
tid fram till och med senneolitisk tid (Salomonsson 1971:72f). Trattbgarkulturen
r klart representerad och under en tid anses platsen ven ha anvnts av folk till-
hrande den gropkeramiska kulturen, ngot som de cylindriska spnblocken och
spnpilspetsarna tyder p. Han konstaterar dock att spnpilspetsarna ven anvnts
inom trattbgarkulturen (Salomonsson 1971:80). Stridsyxekulturens nrvaro anses
dremot inte belagd i fyndmaterialet (Salomonsson 1971:72). Avsaknaden av detalje-
rade fyndomstndigheter, bevarade stratigrafer och keramik omjliggr en nrmare
utvrdering av kontinuiteten p platsen och Carl-Axel Althins benmning av platsen
Middle neolithic avpeglar, om n mjligen ngot snvt, platsens huvudsakliga
datering. Den ptagliga fyndmngden och den lnga kontinuitet som de represen-
terar tyder p att man kontinuerligt, men kanske periodvis som Salomonsson anger,
och med knnedom om dess tidigare anvndning, brukat platsen under i stort sett
hela neolitikum.
Fremlen ger en tmligen bred bild av aktiviteterna p platsen. Det stora anta-
let spnpilspetsar tyder p att jakt varit en viktig syssla, kanske den huvudsakliga,
under tminstone den fas som betecknas som den gropkeramiska. Frekomsten av
det Althin benmner rough-outs (Althin 1954:52) tyder ocks p att finthantverk
i form av yx- och mejselproduktion kan ha frekommit p platsen, ngot som knack-
stenarna ocks kan indikera.
Naffentorp 15:1 (6), Bunkefo 9:4 (8), Lockarp 24:1 (26), Naffentorp 2:5 (54),
Hyllie VA (63), Svgertorp 8 (65) & Kv. Benkammen (81)
Flera av lsfyndssamlingarna vilka registrerats i samband med Riksantikvarie-
mbetets fornminnesinventering innehller fragment av redskap vilka kan kopplas
till mellanneolitikum B. Det fnns i regel inga uppgifter om var fynden ptrfats
inom fastigheterna. P Nafentorp 15:1, Bunkefo 9:4 (Hgberg 1999b), Lockarp
24:1, Nafentorp 2:5, Svgertorp 8 och kv. Benkammen har fragment av hleggade
yxor ptrfats. Yxfragmentet frn kv. Benkammen lg i en grop frn yngre brons-
lder p ett boplatsomrde i nra anslutning till Risebergabcken (Jonsson 1986).
Fyndet frn Svgertorp 8 ptrfades i samband med en frunderskning dr det
dock inte ptrfades ngra anlggningar (Rostovnyi 1995:146). Det hlslipade
fragmentet lg tillsammans med andra fint- och stenartefakter inom en begrnsad
yta i anslutning till en tidigare vtmark. Frekomsten av skror tyder p aktiviteter
under senneolitikum, och det kan inte uteslutas att det hleggade yxfragmentet skall
kopplas till denna period. Frn Bunkefo 9:4 och Hyllie VA fnns det fragment av
tunnbladiga fintyxor (ett frn vardera lokal). Fragmentet frn Hyllie VA tolkades
vid underskningen som ett mjligt oferfynd eftersom den lg i en tidigare vtmark
(Hyllie mosse) (Trn 1993). Den omfattande lsfyndsamlingen p Bunkefo 9:4
innehller frutom det stora antalet hela yxor (se avsnittet Dep- och enkelfynd) frag-
ment av hleggade yxor, tv eggdelar frn tjocknackiga fintyxor av B-typ (varav en
osker), en spnpilspets av typ D1, det vill sga en typ som tillskrivs stridsyxekultur,
och ett fragment av en spnpilspets (se ven beskrivning av Elinelund 2B (58)). En
spnpilspets fnns ven frn Nafentorp 15:1.
Bunkefo 7:7 (10), Vstra Klagstorp 10:2 (45), Kv. Cedern (48), Kv. Sege (49), Sege
(50), Stora Bernstorp (51), Svgertorps industriomrde K (60) & Kv. Krledaren (70)
Frn ytterligare ngra platser utver Nafentorp 15:1 (6) och Bunkefo 9:4 (8) som
togs upp ovan fnns det enstaka fynd av spnpilspetsar eller cylindriska spnblock
(se ven Sibbarp (22), Lockarp 7A (72), Lockarp (CT 6) (83) samt Hyllie (105)
nedan). Cylindriska spnblock har hittats p Bunkefo 7:7 och p kv. Krledaren
dr fyndet dock r ngot oskert eftersom spnblocket r skadat. Spnblocket lg
i en sklformad grop (Anl. 12), cirka 2,5 x 1,5 m i plan och 0,3 m djup, med en
fyllning av sandig, sotblandad humus samt enstaka skrbrnda stenar. Fynden i
vrigt bestr av enstaka keramikskrvor, avslag (varav ngra retuscherade), ett borr
och en skivskrapa. vriga anlggningar p omrdet innehll fynd med en datering
till neolitikum och eventuellt mesolitikum (Hertz 1978). Salomonsson nmner att
cylindriska spnblock ptrfats kring bland annat Soldattorpet, men att de festa ex-
emplaren r funna i Sibbarpsomrdet (Salomonsson 1971:80). Spnpilspetsar fnns
frn Vstra Klagstorp 10:2 dr tv stycken ingr i samlingen (hrifrn kommer ven
ett fragment av en mjligen tunnbladig fintyxa). I ett vtmarksnra kulturlager p
Svgertorps industriomrde K ptrfades sammanlagt tv frarbeten till pilspetsar
med triangulrt tvrsnitt (Nilsson 1997b:5)
Frn kv. Cedern fnns det lmningar som pminner om Pildammsparken (1),
bde vad gller det kustnra lget och fyndmaterialet. Tre spnpilspetsar och frag-
ment frn en tunnbladig, eldskadad fintyxa har ptrfats med fynd av bland annat
fragment av tjocknackiga fintyxor och mejslar, fragment av fintdolkar och spjut-
spetsar samt fera andra typer av pilspetsar. Dateringen stts till mellanneolitisk tid
(Althin 1954:53 samt arkivmaterial Malm Museer, S01:002). I anslutning till Sege
och dess avslutande strckning innan utloppet i resund fnns ocks ett antal
platser med fynd av bland annat enstaka cylindriska spnblock och spnpilspetsar.
Sege -platsen anges av Althin vara frn vad han benmner tidig kustkultur medan
kv. Sege (ven benmnt Nya Sege) anges vara av blandad datering till mesolitisk
och neolitisk tid (Althin 1954:28f ). Det mellanneolitiska inslaget p dessa platser
frefaller inte omfattande utan verkar domineras av ldre material, ven om det frn
kv. Sege ocks fnns fynd av senneolitisk karaktr. Dessa platser ligger utanfr den
ungefrliga kustlinjen (fgur 15) och det r inte otnkbart att de skall kopplas till
aktiviteter i den skrgrdsmilj med mindre ar som troligen funnits i omrdet (se
avsnittet Landskapet topograf och milj). Ngot lngre sderut har tre spnpilspet-
sar ptrfats i samband med underskningar vid Stora Bernstorp. Pilspetsarna hit-
tades i ett kulturlager som lg i direkt anslutning till Sege . Lagret innehll frmst
fynd tillhrande trattbgarkultur, men ven senmesolitiska och senneolitiska fynd
fnns. Spnpilspetsarna tolkades som ett inslag av tillfllig verksamhet knuten till
gropkeramisk kultur (Samuelsson 1988).
Hindbygrden (18)
Frn krret Hindbygrden fnns det sex
14
C-dateringar (tabell 7) till mellanneo-
litikum B, gjorda p bland annat svinben (Berggren 2007:296 totalt fnns det 39
14
C-dateringar frn krret samt omgivande anlggningar). Detta r en period som
tidigare inte frknippats med platsen utan verksamheten har utifrn de deponerade
fremlen daterats till senmesolitikumtidigneolitikum samt senneolitikumldre
bronslder (Svensson 1991b, 1993). En av fintyxorna frn krret har dock defnierats
som tjocknackig och tunnbladig, vilket antyder en datering till mellanneolitikum B
(se avsnittet Dep- och enkelfynd). Mjligen kan en frmodat tjocknackig yxa ocks
vara frn mellanneolitikum B, men den har inte gtt att typbestmma med sker-
het varfr den inte tagits med hr (Berggren 2007:125).
14
C-dateringarna r gjorda
Tabell 7.
14
C-dateringar till mellanneoli-
tikum B frn krret Hindbygrden (fal-
lande BP-lder) (Berggren 2007: 296).
Material Lab.nr
14
C r BP Kal. 1
Makrofossil Ua-3309 4200 75 29002670 BC
Al, Alnus Lu-3634 4140 70 28702620 BC
Hallon, Rubus idaeus Ua-3308 4105 80 28702500 BC
Svin, Sus scrofa domesticus GrA-22164 4040 60 28402470 BC
Svin, Sus scrofa domesticus GrA-22138 3950 60 25702340 BC
Hallon, Rubus idaeus Ua-2030 3920 90 25702230 BC
i syfte att datera lagerfljden i krret. De daterade svinbenen tyder p aktiviteter i
form av slakt, matberedning och mltider i anslutning till krret under mellanneo-
litikum B (Berggren 2007:299). Hur dessa aktiviteter skall frsts i relation till de
tidigare och senare aktiviteterna p platsen r oklart, men indicier frn bde boplat-
sen Hindby mosse (68) och Hindbygrden tyder p att omrdet varit attraktivt ven
under mellanneolitikum B. Platsen verkar inte ha anvnts fr samma ndaml som
under de intensiva faserna (Berggren 2007:299), men frgan r om dessa aktiviteter
varit helt bortglmda under de rhundraden som frfutit mellan dem.
Sibbarp (22)
Sibbarp tillhr i likhet med Pildammsparken (1) (se ovan) en av de sedan lnge
knda neolitiska lokalerna i Malmomrdet (publicerad av Kjellmark 1905). Platsen
lokaliseras till Jravallens hgsta punkt, cirka 4,5 m .h. (Althin 1954:32). RA-
markeringen fr platsen, Hyllie RA 5:1, ligger ngot lngre ut mot kusten, ned-
anfr 4 meters-kurvan (se fgur 15). Fynden har tillvaratagits vid tktarbeten och
nrmare uppgifter om fyndomstndigheter saknas (Salomonsson 1971:80).
Fynden bestr till vervgande del av frarbeten till fintyxor. Antalet stts
av Althin till 300 stycken medan Salomonsson anger att sifran verstiger 500.
Frarbetena har klassifcerats ngot olika. Althin benmner dem Rough-outs for
megalithic axes and other megalithic implements (1954:32). Salomonsson anfr
frvisso svrigheten med att typbestmma dem, men bedmer nd att majoriteten
av dem har varit mnade att bli tjocknackiga yxor, varav en del hleggade, men
att de kasserats och lmnats kvar (Salomonsson 1971:81). En senare genomfrd
analys av frarbetena visar p att de ven omfattar andra typer av frarbeten till
spetsnackiga yxor, fyrsidiga bredeggade yxor och bifacialer. Rmaterialet har hm-
tats frn Jravallen dr stora noduler av danienfinta fnns, men ven noduler av
skandinavisk senonfinta frekommer (Hgberg 2002:139f; Hgberg & Olausson
2007:88f, 104f). vriga fynd frn platsen r en tunnackig fintyxa, tv smal-
mejslar, tre tjocknackiga hleggade fintyxor varav tv med bred egg, en pilspets
med tnge (spnpilspets?), tta spjutspetsar, fyra dolkar, ett fragment av en btyxa,
slipstensfragment och fskekrokar av ben. Den kronologiska blandningen r sledes
stor, vilket ocks framgr av benmningen Mixed Neolitihic (Althin 1954:32). Av
naturliga skl r det frmst den stora mngden frarbeten till fintyxor som dragit
till sig uppmrksamhet. Salomonsson bedmer att denna yxfabrik r ett resul-
tat av aktiviteter som mste kopplas till den gropkeramiska kulturgruppen. Lget
vid kusten, frekomsten av cylindriska spnblock och frekomsten av sammanlagt
tretton fskekrokar av ben talar fr att det r dessa mnniskor som lmnat efter sig
frarbetena (Salomonsson 1971:81f). Salomonsson stter ett fynd frn Soldattorpet
av en skiferdolk av norrlndsk typ i samband med yxtillverkningen. Kontakter och
utbyten har ntt avlgsna omrden ven om det inte behver ha skett genom direkt
kontakt mellan sydvstra Skne och norra Sverige (Salomonsson 1971:82f ). Anders
Hgbergs analys, liksom de ftaliga vriga fynden, visar p en bredare datering
som verkar omfatta perioden frn tidigneolitikum till och med ldre bronslder.
Frarbetena tolkas drfr som ett resultat av lngvarig ackumulation (Hgberg
2002:141). Den nrmare relationen, kronologiskt och funktionellt, mellan frarbe-
tena och de vriga fynden r oklar.
Liksom Pildammsparken (1) ovan har Sibbarp placerats under bde kategorin bo-
och aktivitetsplats och dep- och enkelfynd, och liksom fr Pildammsparken (1) ger
fyndomstndigheter och fynduppgifter ett relativt vagt underlag fr en nrmare ka-
tegorisering av kronologi, funktion och inre struktur. Det som ger den en plats ven
under kategorin dep- och enkelfynd r (frutom btyxfragmentet) den tolkning
av platsen som presenterats av Hgberg (2002; 2006), vilken utgr frn frarbetena
och den lnga ackumulationstid de representerar. Det r tydligt att platsen utgjort
en viktig lokal fr produktionen av frarbeten under lng tid, men de efterlmnade
exemplaren representerar inte kasserade frarbeten eftersom de mycket vl duger
som mnen fr frdigstllandet av redskap. Det innebr att det tillverkades frar-
beten fr vidare transport och tillverkning av frdiga yxor p annan plats medan
andra frarbeten tillverkades i syfte att deponeras p plats. Hgberg identiferar en
traditionskontinuitet p platsen vilken frvisso rent praktiskt inte behver ha pgtt
oavbrutet eller ofrndrat frn tidigneolitikum till och med ldre bronslder, men
dr knnedomen om platsen och dess betydelse fortlevde genom muntlig tradition.
De efterlmnade frarbetena utgr det materiella uttrycket fr denna knnedom,
vilken frdes vidare frn generation till generation.
Fosie IV (28)
Inom det mycket stora underskningsomrde som gr under namnet Fosie IV fanns
det utver den vlknda bebyggelsen frn senneolitikumjrnlder ven inslag av
tidigneolitikum, mellanneolitikum A och mellanneolitikum B (se ven under avsnit-
tet Dep- och enkelfynd). Lmningarna frn mellanneolitikum B var spridda ver
ett relativt stort omrde (Bjrhem & Sfvestad 1989:16f, 110f, 122f). Omrdets
storlek gr av naturliga skl att topografn varierade, men generellt knnetecknades
omrdet av mindre frhjningar och vtmarkssnkor. Underlaget utgjordes av lerig,
sandig, moig morn med undantag av den stra delen dr islvsavlagringar domi-
nerade. Risebergabcken lper genom omrdets stra del. Inom omrdet kunde sex
boplatslgen med lnghus och gropar frn skilda perioder urskiljas (boplats IVI)
(fgur 16).
Stridsyxekulturen p Fosie IV visar sig genom enstaka fynd dr samtliga ter-
fanns i de grusigare omrdena inom boplats I och III p mse sidor Risebergabcken.
Frn boplats I kommer endast en eggdel frn en hleggad fintyxa, vilken ptrf-
fades i sluttningen ned mot vtmarksomrdena nra bcken. Fynden frn boplats
III kommer ven de frn det bcknra omrdet och koncentrerades till en stenlgg-
ning vilken verlagrade tv brunnar. Stenlggningen och brunnarna har daterats till
senneolitikum genom fynd och
14
C-dateringar. De fynd frn stenpackningen som
relateras till stridsyxekultur utgrs av en hleggad fintyxa, vilken lg i en modern
drneringsrnna, ett par fragment av ytterligare en hleggad fintyxa, en fintmejse-
Figur 16. Fosie IV med boplatslgena IVI
(ef ter Bj rhem & Sf vestad 1989:15,
plansch I).
legg samt en kupad keramiksskrva dekorerad med tvrsnodd. Av avbildningen att
dma rr det sig om en bukskrva med vertikala linjer, men det r svrt att urskilja
om de gr i vinkel (Bjrhem & Sfvestad 1989:114, plansch XXI:b). Skrvan anty-
der ett krl med heltckande ornering vilket skulle ge det en placering i ngon av de
senare perioderna. Flera av fintfremlen visar tecken p omhuggning. Inslaget av
stridsyxekultur i stenpackningen tolkas av Nils Bjrhem och Ulf Sfvestad generellt
som en sekundr inblandning, det vill sga ldre freml har hittats och teranvnts
under senneolitisk tid. Bedmningen r dock att fremlen kommer frn det ome-
delbara nromrdet. Frn boplats III kommer ocks ett par lsfynd i form av en
brnstensprla och en tunnbladig fintyxa (den hleggade fintyxan ovan och den
tunnbladiga fintyxan togs ven upp under avsnittet Dep- och enkelfynd ovan).
Fynden frn stridsyxekultur r som framgtt f och fyndomstndigheterna gr
att de kronologiska och funktionella sambanden mellan de olika fynden r oklara.
Fynden i form av fintyxor, en brnstensprla och keramik kan inte helt utesluta f-
rekomsten av en eller fera frstrda gravar i omrdet, eller att samtliga yxor/yxfrag-
ment ursprungligen kan ha deponerats. Placeringen av materialen frn boplats I och
III p Fosie IV under rubriken Bo- och aktivitetsplatser r drfr knappast sjlvklar
men hr har den valda boplatsdefnitionen avgjort kategoriseringen ven om det
med fullstndig skerhet inte gr att utesluta andra ursprungliga sammanhang fr
fynden. Fyndkopplingen till de senneolitiska brunnarna p boplats III behver inte
sjlvklart tolkas som att ldre freml terfunnits och anvnts igen, utan kan ses som
ett utslag av en kronologiskt nra, kanske direkt, kontinuitet p platsen.
Lunnebjr (31)
I en markerad vstsluttning ned mot Risebergabcken undersktes en difus anlgg-
ning, A23606, vilken utifrn keramiken kan tillfras stridsyxekultur (Bjrklund
2006:28f ). Anlggningen lg i ett omrde med kolluviebildningar och var mycket
otydlig i sina avgrnsningar vilket avspeglas i plan (fgur 17 och 75). Det sandiga
underlaget i omrdet har troligen bidragit till denna otydlighet. Anlggningen var
bgformad i plan med ppningen mot nordvst. Anlggningen visade sig efter un-
derskning best av en rnna med oklara begrnsningar. Rnnans djup varierade,
men uppgick till tminstone 0,40 m inom vissa partier. Rnnan tolkades i flt med
viss frsiktighet som en rest efter en hyddkonstruktion.
Keramiken, vilken framkom nra rnnans botten, bestr av ett ftal skrvor,
troligen frn ett krl. Skrvorna r dekorerade med linjer utfrda med tvrsnodd
eller tandad stmpel. Skrvornas vittrade yta gr att det inte gr att faststlla or-
nereringsredskap med skerhet. Storleken p skrvorna gr ocks att riktningen p
dekoren r osker. Troligen rr det sig om ett krl med rundad buk med horisontella
linjer p vre delen av krlet och med anslutande vinkellinjer under dessa. Detta
tyder p ett totalornerat krl vilket skulle placera det i ngon av de senare grupperna
med en datering till period 35. Utver de dekorerade skrvorna ptrfades ven en
odekorerad mynningsskrva i anlggningen.
Tolkningen av rnnan som en rest efter en hyddkonstruktion r mycket osker,
men r i sig i linje med tolkningen av liknande, men tydligare, anlggningar frn
andra lokaler inom Malmomrdet (se t.ex. Hadevik & Gidlf 2003:232 och Elias-
son & Kishonti 2003:173f fr en kllkritisk diskussion kring denna typ av lm-
ningar). Hyddkonstruktionen kan i s fall indikera ett kortare uppehll p platsen
vilket kan ses i relation till Risebergabcken och dess anslutande vtmarksomrden.
Intressant i sammanhanget r ett fynd av en hleggad fintyxa endast omkring 10 m
vster om rnnan (fgur 17). Yxan har tagits upp under avsnittet Dep- och enkelfynd
men det gr inte att utesluta ett kronologiskt och funktionellt samband mellan yxan
och rnnan. Det har freslagits att det nra sambandet skulle kunna indikera att
anlggningen utgjordes av en frstrd grav (Bjrklund 2006:28).
Figur 17. Lunnebjr med A23606 samt
lget (enligt fornminnesinventeringen)
fr den tjocknackiga, hleggade fintyxan
(gr punkt).
Cirka 75 m norr om A23606 undersktes ett stolphlsomrde dr det inte gick
att reda ut frekomsten av ngon sker konstruktion (Bjrklund 2006:30f ). Material
frn tv stolphl
14
C-daterades. Trkol frn ett av stolphlen daterades till tidigneoli-
tikum. Den andra dateringen, som gjordes p ett sdeskorn, gav vrdet 400540 BP
(25702475 kal. BC 1 . Ua-23399). ven om ingen sker stolpkonstruktion kunde
urskiljas strker det nrvaron av aktiviteter under perioden inom omrdet.
Sdra Sallerup 15C (34) & Fosie by 10 (71)
Frn tv underskningar freligger det
14
C-dateringar till mellanneolitikum B frn
medeltida kontexter. Hr r det sledes det daterade materialet som r av intresse.
Vid Sdra Sallerup 15C daterades ett troligt sdesfragment frn ett grnsdike mellan
Sdra Sallerup och stra Kattarp. Sdesfragmentet daterades till 403585 BP
(28502460 kal. BC 1 . Ua-14791) (Winkler 2004:200; Winkler muntlig uppgift).
I nromrdet kring det daterade diket fanns det lmningar i form av gropar och
kulturlager tillhrande frmst tidigneolitisk tid. En grop med keramik frn ldre
jrnlder innehll en skrva med mellanneolitisk keramik. I det hr omrdet ptrf-
fades det ocks finta av neolitisk karaktr i matjorden (Winkler 2004:181f, 211f ).
Det oskra stridsyxefragmentet som togs upp under avsnittet Dep- och enkelfynd p-
trfades i en grop frn yngre bronslder, cirka 250 m sydvst om det daterade diket.
Vid Fosie by 10 daterades knylhavre frn ett troligen medeltida dike till 406075
BP (28502470 kal. BC 1 . Ua-16318) (Jnsson & Kockum 2004:47, hr anges
dateringen till 70 BP men det korrekta vrdet r 75). I vrigt fanns det endast
ett ftal indikationer p neolitisk nrvaro i omrdet. En anlggning innehll avslag
med neolitisk karaktr, och matjordsunderskningen visade ven den p neolitisk
nrvaro genom finta som tolkats som resultatet av hushllsnra vardagsproduk-
tion. Detta material kan inte dateras nrmare inom perioden (Jnsson & Kockum
2004:40, 48f ).
Valdemarsro stra (52)
Vid en frunderskning vid Valdemarsro intill Sege undersktes ett omrde med
kulturlagerrester samt ett ftal anlggningar (ijeberg & Nilsson 1996). En brunn
(Anlggning 1) undersktes vilken mtte 2,20 x 1,70 m i plan och som var t-
minstone en 1,0 m djup. Den kunde inte dokumenteras i sin helhet p grund av
vattenfdet. Material frn brunnens mellersta lager
14
C-daterades till 412050 BP
(28602580 kal. BC 1 . Beta-84807). I omrdet fanns det i vrigt bland annat
hrdrester och stolphl, men ngon tolkning av platsens struktur eller nrmare date-
ring har inte varit mjlig att gra.
14
C-dateringen behver inte ndvndigtvis datera
brunnen, men kan likvl representera aktiviteter i omrdet under yngre delen av
mellanneolitikum Aldre delen av mellanneolitikum B (se Ranheden 1995 fr en
kllkritisk diskussion kring depositions- och erosionsprocessers konsekvenser fr
brunnsinnehllet).
Almhov (CT 1) (53)
Almhov r framfrallt frknippat med lmningar efter tidgneolitiska lnghgar
och dsar och med huslmningar frn senneolitikumldsta bronslder (fgur 18
och 79). Bland den nrmast kompakta nrvaron av tidigneolitiska och senneoli-
tiska aktivitetsspr p Almhov dolde sig ven ett ftal spr av aktiviteter frn mel-
lanneolitikum B (Gidlf, Hammarstrand Dehman & Johansson 2006) (fgur 18).
Lmningarna p Almhov koncentrerades till ett fackt hjdparti och en lngstrckt
stsluttning ned mot den numera utdikade Hyllie mosse. Underlaget bestod av mo-
rnlera med ett kat sandinnehll ned mot mossen. Ett av husen p omrdet, hus 54,
har daterats till mellanneolitikum B (Gidlf, Hammarstrand Dehman & Johansson
2006:28f ) (fgur 18 och 75). Huset lg uppe p det facka partiet. Fyra stolphl efter
den takbrande konstruktionen har identiferats som tillhrande det tvskeppiga
huset, men moderna strningar ver dess vstra del gr att det r svrt att avgra om
det funnits fer stolphl hr. Inga stolphl efter vgglinjer har belagts vilket innebr
att husets inneryta inte kan berknas med exakthet. Avstndet mellan de yttre tak-
stolphlen uppgick till 14 m och om man utgr frn en bredd p 56 m br husets
yta ha varit tminstone omkring 7090 m
2
(utan tillgg fr ytterligare lngd frbi
takstolparna). Avstnden mellan stolphlen var jmna (ca 6,5 m) med undantag av
det vstligaste stolphlet vilket endast lg cirka 2 m vster om det nrmaste stolph-
let. Detta vstligaste stolphl lg ven ngot frskjutet i frhllande till de tre vriga,
ngot som ger en aningen skev vstavslutning p stolphlsraden. Fyllningen i stolp-
hlen var likartad med mrk brungr siltig sand. Stolphlsdjupen skiftade ngot.
Det stra stolphlet samt stolphlet nst lngst vsterut var 0,28 respektive 0,30 m
djupa, medan de bda vriga var ngot grundare med sina 0,12 respektive 0,16 m.
Stolphlen innehll ett litet antal fintavslag och vxtmakrofossilinnehllet utgjordes
endast av obestmda sdesfragment.
14
C-dateringen gjordes p ett sdant sdesfrag-
ment frn det andra stolphlet sterifrn, vilket gav en datering till 401545 BP
(25752475 kal. BC 1 . Ua-21378). Stolpsttningen ger inga direkta ledtrdar till
rumsindelning, vilket inte heller det frkolnade vxtmaterialet gr.
Omkring 200 m ster om hus 54, nedanfr sluttningen mot Hyllie mosse, un-
dersktes ett strre brunns- och gropsystemskomplex (Gidlf & Johansson 2002:13f;
Gidlf, Hammarstrand Dehman & Johansson 2006:91f ) (fgur 18). Komplexet
tckte en yta p cirka 20 x 14 m och bestod av fera identiferade anlggningar.
Brunnen, A111, har grvts genom ett par ldre anlggningar, av vilken den ena har
14
C-daterats till senare delen av tidigneolitikum. Brunnen mtte 2,4 x 2,2 m i plan
och var 1,4 m djup. I sektion var den vre delen trattformad medan kanterna nr-
mare botten var lodrta ned mot den plana botten. Lagerbilden tyder p att brunnen
Figur 18. Hus 54 och A111 frn mellan-
neolitikum B vid Almhov. ldre gravkon-
struktioner r markerade.
fyllts igen genom ras och erosion. Trkol frn botten av brunnen
14
C-daterades till
415565 BP (28802630 kal. BC 1 . Ua-17395). Huruvida det daterade materialet
verkligen avspeglar brunnens lder kan inte avgras med skerhet eftersom risk fr
inblandning av ldre material fnns. Fynden r sparsamma och ger inga nrmare
dateringsledtrdar.
Dateringarna frn hus 54 respektive brunnen skiljer sig ngot t vilket gr att
samtidighet inte skert kan belggas. Nrmaste ldre datering kommer frn ett tv-
skeppigt hus, hus 12, frn vilket tv
14
C-dateringar freligger. Dateringarna placerar
huset i mellanneolitikum A dr den yngsta gav vrdet 445570 BP (33403020 kal.
BC 1 . Ua-18748). Hr fnns sledes ett nnu strre glapp ner till brunnsdateringen
n mellan brunnen och hus 54. Det r drmed inte omjligt att brunnen represen-
terar en ldre fas under mellanneolitikum B frn vilken det inte har identiferats
ngra hus. ven om samtidighet inte kan belggas med skerhet mellan hus 54 och
brunnen ger de troligen nd en frsiktig bild av hur platsen kan ha organiserats
(fgur 18).
Kontinuiteten p Almhov r tydlig i fysisk bemrkelse. Lnghgarna och mega-
litgravarna mste ha utgjort ett ptagligt inslag p platsen nr man under mellan-
och senneolitikum bodde alldeles intill dem. Lnghgarna kan dremot ha varit
delvis nederoderade (jfr Rudebeck & dman 2000:213). Den ptagliga nrvaron
av ldre fintfreml i matjorden (delvis uppljda i modern tid) mste ha inneburit
att man bokstavligt talat trampat p dem dagligen (Brink 2009). Hus 54 lg mellan
tv lnghgar (fgur 18). Hur den hr kontinuiteten skall uppfattas i detalj r en
svrare frga. Att man under mellanneolitikum B och stridsyxekultur aktivt anvnt
sig av megalitgravar som en plats fr ritual r knt. Det skall troligen ses i relation
till den mer privata karaktr som anvndandet av megalitgravarna verkar anta under
mellanneolitikum B (Andersson 2003:277). Frutom det rumsligt nra frhllan-
det mellan hus och gravmonument har vi inga spr efter direkta aktiviteter vilka
relaterar till de ldre gravarna p Almhov. Gravarnas tillstnd gav inga mjligheter
att spra aktiviteter i dem vilka skulle kunna relateras till de mnniskor som bodde
i hus 54. Platsens tidigare betydelse kan ocks ha utnyttjats och integrerats i den
enskilda grdens aktiva relationskapande till platsen, vilket ven har varit en marke-
ring gentemot andra grdar i omrdet. Det r en relation som tydligt kan urskiljas
under senneolitikum dr vi redan i ldre delen av senneolitikum ser en nrvaro av
grdar inom omrdet som sedan stabiliseras och expanderar under rhundradena
som fljer (Brink 2009). Kanske har denna senneolitiska bebyggelsekontinuitet sin
aktiva brjan redan under mellanneolitikum B med en kontinuitet genom senneoli-
tikum och ldsta bronslder.
I sammanhanget kan en
14
C-datering av ett stolphl som inte kunde knytas till en
konstruktion nmnas. Ett naket korn gav en datering till 386070 BP (24602210
kal. BC 1 . Ua-17160) (Gidlf & Johansson 2002:12, tabell 2 i tabellen anges
materialet som emmer-/speltvete men detta r en felskrivning). Dateringen kan mj-
ligen verbrygga det kontinuitetsbrott som tycks fnnas mellan hus 54 och det ldsta
belagda senneolitiska huset. Det ldsta skra huset tillhrande den senneolitiska
bebyggelsefasen r hus 26 med en datering till 380545 BP (23402140 kal. BC 1
. Ua-20577) (fgur 76). Huset markerar brjan p en bebyggelseexpansion inom
omrdet, men allts inte brjan p den neolitiska bebyggelsen som helhet (Brink
2009) (se fgur 79).
Svgertorps industriomrde F (55)
Frn Svgertorps industriomrde F fnns det tv anlggningar med
14
C-dateringar
till mellanneolitikum B. Bda anlggningarna undersktes i samband med frun-
derskningen (Nilsson 1997a:9). Anlggningarna lg med omkring 200 m mellan-
rum p sluttningarna av en nordsydlig hjdrygg. Underlaget bestod av mornlera
och sand. A101 innehll brnda ben, keramik, fintavslag, brnd finta, brnd lera,
fyra fragment av slipade fintyxor samt ett avslag med ristningar i krustan. Tv av
de slipade yxfragmenten har slipade smalsidor vilket tolkades som att de troligtvis
kommer frn tunnackiga yxor. Tolkningen fr ses som osker och
14
C-dateringen till
4070110 BP (28602470 kal. BC 1 . Beta-89172) bekrftar inte denna tolkning.
Dateringen gjordes p trkol. A105 utgjordes av en formmssigt otydlig anlggning
med en rund sotfck i ytan. Sotfcken visade sig vara en nedgrvning vilken inne-
hll brnda ben, fintavslag, brnd finta, brnd lera och fragment av minst tv tratt-
bgare. Skrvor med streckornering p buken och en mynningsskrva med knoppar
under mynningskanten tyder p en datering till senare delen av tidigneolitikum.
Denna datering bekrftades inte av
14
C-dateringen vilken gav resultatet 414040 BP
(28702630 kal. BC 1 . Beta-89173). ven denna datering gjordes p trkol. De
bda anlggningarna tolkades vid underskningstillfllet som mjliga brandgravar
vilket medfrde att de brnda benen analyserades. De bedmda benen kom dock
frn djur, i A101 bedmda som svinben (Arcini 1997).
Vid den efterfljande slutunderskningen av omrdet undersktes bland annat
kulturlager som genom keramiken daterats till yngre delen av tidigneolitikumldre
delen av mellanneolitikum. I ett av kulturlagren undersktes en anlggning vilken
tolkades som ett grophus alternativt en hyddbotten. Fynden daterade anlggningen
till yngre delen av tidigneolitikumldre delen av mellanneolitikum, men en
14
C-da-
tering frn ett stolphl tillhrande anlggningen gav en datering till senneolitikum.
Senneolitikum fnns ven representerat genom en grop vilken bland annat innehll
en ythuggen fintspets/dolk (Brusling & Streijfert 2004:29f).
Slutunderskningen gav inga ledtrdar till aktiviteter frn mellanneolitikum B.
De bda
14
C-dateringarna str drmed isolerade och r dessutom extra svrtolkade i
och med att fynden i de daterade anlggningarna pekar mot tidigneolitiska aktivite-
ter, vilket r i verensstmmelse med resultaten frn slutunderskningen. Mjligheten
freligger frvisso att det daterade trkolet representerar anlggningarnas lder och
att de ptrfade fynden drmed, tminstone delvis, skall betraktas som kronologiskt
sekundrt. ldre freml kan ha ingtt i aktiviteter under mellanneolitikum B. Hr
utgr frvisso yxfragmenten i A101 en oskerhet.
14
C-dateringen kan vara riktig fr
anlggningen och fynden d bedmningen av yxfragmenten som delar av tunnackiga
yxor inte r helt sker. I sammanhanget kan fyndet av B-yxfragmentet frn Svger-
torp (16) nmnas eftersom det hittades endast cirka 200300 m lngre sterut. Det
fnns sledes antydningar om aktiviteter under mellanneolitikum B i omrdet.
Svgertorps industriomrde S (56)
Omkring 20 m vster om den stridsyxegrav som beskrivs under avsnittet Gravar
undersktes ett tvskeppigt hus, hus 6, frn vilket korn
14
C-daterades till 421075
BP (29002670 BC kal. 1 . Ua-18392) (Koch & Tuominen 2008:43f ). Huset lg
uppe p en mindre hjd dr underlaget utgjordes av sandig/siltig mornlera (fgur 19
och 75). Huset lg delvis inom ett strre lager, vilket gjorde att fera stolphl inte blev
synliga frrn lagret schaktats bort. Huset har enligt tolkningen haft fyra stolpar i
den takbrande konstruktionen. Djupet p dessa stolphl var 0,140,29 m. Vgg-
stolphl saknas med ett undantag, ett 0,13 m djupt stolphl i det nordvstra hrnet.
Fynd var sparsamt frekommande med endast mindre mngder finta och brnd
lera. Undantag fanns dock i form av det nst sydligaste stolphlet (vilket ven var
det som daterades) dr ett strre fragment av en slipsten och en fossiliserad sjborre
lg nedlagda. Fynden kan tolkas i termer av rituell deposition. Sjborrar i hus har
frknippats med magiska ritualer, ven om det inte belagts i neolitiska sammanhang
tidigare (Carlie 2004:155f; 194f). Lagret, A2210, som nmndes ovan innehll bo-
platsmaterial i form av slagen finta, keramik, brnd lera och ett slipstensfragment
(fgur 19). Den brnda leran kopplades inledningsvis ihop med rasmassor frn hus 6,
men keramikdateringen av lagret till mellanneolitikum A III och
14
C-dateringen av
hus 6 kunde inte bekrfta ett sdant samband. En lngre boplatskontinuitet kan inte
uteslutas, men kan med det underlag som fnns till hands inte bekrftas.
Det nra rumsliga sambandet med stridsyxegraven kan inte tillmtas ngon klar
betydelse i form av medveten platskontinuitet.
14
C-dateringarna skiljer nrmare 400
Figur 19. versikt Svgertorps industri-
omrde S med bl.a. hus 6, stridsyxegraven
A279 och lagret A2210 (ef ter Koch &
Tuominen 2008, bilaga 3).
BP r (tabell 5). Lmningarna inom omrdet avsljade inga spr efter kronologiskt
mellanliggande aktiviteter. Det fnns dremot uppgifter om ldre neolitiska aktivi-
teter vilka kan ha varit tydliga. En bortodlad lngds fnns omtalad i fornminnes-
registret och har enligt den dr angivna lokaliseringen endast legat omkring 100 m
nordost om huset och stridsyxegraven. Ett frsk att identifera resterna av lngdsen
gjordes i samband med den arkeologiska underskningen och lagerrester med bland
annat keramik frn mellanneolitikum A III ptrfades. Om detta verkligen utgr
spren efter en lngds fr dock ses som oklart (se Sandn 1995:61). Har en eventuell
lngds funnits hr br den ha varit markant synlig i landskapet nr bde huset och
stridsyxegraven anlades (jfr kv. Bronsyxan (91) under avsnittet Gravar).
Petersborg 6 (57)
Frn Petersborg 6 fnns det en
14
C-datering till mellanneolitikum B. Petersborg 6
utgjordes av en mindre hjd som omgavs av lglnta omrden. En grop, A197,
14
C-
daterades till senare delen av mellanneolitikum B (Siech & Berggren 2002:65f ).
Trkol (ek) daterades till 395075 BP (25702330 kal. BC 1 . Ua-11934). Gropen
var oregelbunden i plan och mtte 2,3 x 2,1 m medan djupet som mest uppgick
till 0,4 m. Botten var oregelbunden. Fyllningen bestod av gr till grsvart lera med
trkolsfragment koncentrerade till de undre lagren. Slagen finta, mindre mngder
brnd finta samt en obestmd keramikskrva utgjorde tillsammans med ett tiotal
fragment av brnda hasselntsskal de enda fynden i gropen. vriga neolitiska faser
p platsen representerades av tidigneolitiska anlggningar samt ett senneolitiskt hus
vilket
14
C-daterades till 376575 BP (23002030 kal. BC 1 . Ua-11858), senneo-
litiska fynd i kulturlager samt en senneolitisk grav (Siech & Berggren 2002:85f).
Den mellanneolitiska fasen tolkades av rapportrerna med viss frsiktighet som en
mindre intensiv fas p platsen jmfrt med den tydligt representerade tidigneolitiska
fasen (Siech & Berggren 2002:144).
Elinelund 2B (58)
Frn Elinelund 2B fnns sammanlagt fem
14
C-dateringar till mellanneolitikum B.
Hus 1, hgnadsrester samt ett stolphl (A1521) har ftt dateringar till perioden (fgur
20, 75 och tabell 8). Omrdet knnetecknades av en fack topograf men dr bo-
platslmningarna lg p en mindre terrassliknande frhjning. Jordarten i omrdet
utgjordes av morngrovlera (Sarns & Nord Paulsson 2001:16, 102f). Hus 1 var
tvskeppigt och kan utifrn de sporadiska vgg- och gavelstolphlen ha varit 1314
m lngt och cirka 6 m brett med en till synes rektangulr form (Sarns & Nord
Paulsson 2001:127f). Det ger en inneryta p 8085 m
2
. Tre stolphl har bedmts
Figur 20. Elinelund 2B med hus och hg-
nadsrester. Hus 1 r det nordligaste huset,
drefter hus 3 och hus 2 (efter Sarns &
Nord Paulsson 2001:134, fgur 121).
tillhra den takbrande konstruktionen medan sex tolkats som vgg- eller gavel-
stolphl. Stolphlen efter den takbrande konstruktionen var 0,400,80 m djupa
medan vgg- och gavelstolphlen var cirka 0,100,40 m djupa.
Fynden bestr av 24 avslag och 26 g keramik dr merparten av fynden terfanns
mot gavlarna p huset. Huvuddelen av det frkolnade vxtmaterialet ptrfades i
det vstliga takstolphlet. Naket korn och emmer-/speltvete har identiferats, liksom
fera trdslag. Ek dominerade i takstolphlen men det fanns ven lnn, alm, bok,
ask och hagtorn/vildapel/rnn. Det fnns sammanlagt tre
14
C-dateringar frn hus
1. Frn det mellersta takstolphlet daterades emmer-/speltvete vilket gav en date-
ring till tidigare delen av mellanneolitikum B (tabell 8). Eftersom dateringen var
ovntad daterades ytterligare ett sdeskorn, denna gng naket korn, frn det vstliga
takstolphlet. Dateringen blev 356570 BP (20301770 kal. BC 1 . Ua-13279),
vilket motsvarar senare delen av senneolitikum. Dessa avvikande dateringar gjorde
att trkol frn ek daterades frn samma stolphl som den frsta dateringen vilket
resulterade i en liknande datering som den frsta, det vill sga till tidigare delen av
mellanneolitikum B (tabell 8). Hus 1, liksom hus 2 och 3 (se nedan), ansgs dock
ha sitt ursprung i senneolitikum (Sarns & Nord Paulsson 2001:154), vilket gr att
dateringarna till mellanneolitikum skulle vara ett resultat av sekundr inblandning.
Ytterligare dateringar skulle behvas fr att klargra husets lder.
Stolpsttningen ger inga omedelbara ledtrdar till rumsindelningen av huset.
Sdes kornen som framfr allt ptrfades i det vstliga takstolphlet franledde d-
remot tolkningen att den hr delen innehllit ett sdesfrrd, vilket i sin tur kan
tyda p en bostads-/kksdel (Sarns & Nord Paulsson 2001:128). Tolkningen av
den hr delen som bostad- och kksdel strks av att det i de bda vstliga takstolp-
hlen fanns fest antal trdslag representerade. Den dominerande eken antas tillhra
konstruk tionen medan vriga arter kan komma frn en hrd som legat i den hr
delen av huset.
Som framgr av fgur 20 fanns det ytterligare tv hus samt hgnadsrester p
omrdet (Sarns & Paulsson 2001:129f). Hus 2 och 3 var konstruktionsmssigt
lika hus 1 med vardera tre stolphl efter den takbrande konstruktionen. Liksom i
hus 1 dominerar sdeskornen i de vstra delarna vilket gr att husens inre struktur
verkar ha varit mycket lika. I hus 3 har motstende ingngspartier identiferats i den
stra delen av huset vilket kan tyda p att detta ven varit fallet i hus 1 och 2. Frn
hus 2
14
C-daterades emmer-/speltvete frn det stra takstolphlet till 378565 BP
(23402050 kal. BC 1 . Ua-12657). I hus 3
14
C-daterades emmer-/speltvete frn
det mellersta takstolphlet och naket korn frn ett av ingngsstolphlen. Dateringen
frn takstolphlet blev 374085 BP (22902020 kal. BC 1 . Ua-12658) medan
stolphlet i ingngen gav vrdet 375055 BP (22802040 kal. BC 1 . Ua-13944).
Hus 2 tycks drmed vara ngot ldre. verlappningen mellan husen (fgur 20) visar
ocks p att de inte kan vara samtida. Det fanns ingen verlappning mellan hus 2
och 3 respektive hus 1, men om den senneolitiska dateringen av hus 1 r den riktiga
kan detta vara det yngsta huset p platsen (se ven Brink 2009). Tv
14
C-dateringar
placerar hgnadsresterna i den allra senaste delen av mellanneolitikum Bsenneo-
litikum (tabell 8), medan en tredje datering ligger i senare delen av senneolitikum,
359565 BP (21201830 kal. BC 1 . Ua-12659). Hgnaden kopplas samman med
den senneolitiska bebyggelsen (Sarns & Nord Paulsson 2001:135). De identiferade
ppningarna i hus 3 r intressanta i frhllande till hgnadsresterna. Om hgnaden
lpt an mot huset antyder detta att husets ppningar legat utanfr hgnaden. Mj-
ligen har det funnits ytterligare ppningar i hgnaden lngs den stra sidan eller s
har det funnits fer ppningar i husets vstra del s att det varit mjligt att komma
in i huset inifrn den inhgnade ytan. Hgnadens och husets/husens bevarings-
frhllande tillter inga nrmare slutsatser i frgan. Ytan innanfr hgnaden var
relativt anlggningsfattig (Sarns & Nord Paulsson 2001:135) och ger inga ome-
delbara ledtrdar till vilka aktiviteter som frsiggtt hr. Den matjordsarkeologiska
insatsen visade att boplatsomrdet strckte sig ver ett strre omrde n vad som
kunde belggas genom nedgrvda anlggningar, ngot som till viss del kan vara ett
resultat av utpljning. Omrdet innanfr hgnaden och ver husen kunde inte ges
en heltckande matjordsarkeologisk underskning eftersom detta omrde i stort var
framschaktat redan vid frunderskningen. Det fintmaterial som ptrfades utan-
fr hgnaden bestr bland annat av avslag frn tillhuggning av fyrsidiga fintredskap,
vilka till strsta delen hrrr frn de senare stadierna i yxtillverkningsprocessen (steg
3 och 4, se Hgberg 1998). Trots att ytan innanfr hgnaden inte undersktes r
tendensen att antalet avslag avtar in mot hgnads- och husomrdet, ngot som tol-
kades som ett mjligt resultat av att denna yta hlls fri frn avfall (Sarns & Nord
Paulsson 2001:138f; se ven Sarns 2008:47f). Det br tillggas att matjordsfyn-
dens kronologiska hemvist inom neolitikum till viss del r oklar eftersom aktiviteter
frn tidigneolitikum IImellanneolitikum A II ocks belagts inom omrdet, bland
annat i form av en stor grop med stenpackning vilken innehll rikligt med keramik
samt delar av ett mnniskokranium. Utifrn en jmfrelse mellan fynden i matjor-
den och fynd i anlggningar frn denna ldre fas drogs slutsatsen att huvuddelen
av matjordsfynden br kopplas till fasen mellanneolitikum Bldre bronslder. Det
styrks ven av fynden frn lsfyndssamlingen p Bunkefo 9:4 (8), vilken r ett
Tabell 8.
14
C-dateringar till mellanneoliti-
kum B frn Elinelund 2B (fallande BP-lder)
(efter Sarns & Nord Paulsson 2001 tab.
47 & 84). BP-vrdena kalibrerade med
OxCal v. 3.10.
Kontext Lab.nr
14
C r BP Kal. 1
Hus 1 Ua-12656 4110 60 28602570 BC
Hus 1 Ua-14285 4065 60 28402480 BC
Stolphl Ua-13946 3970 55 25802350 BC
Hgnad Ua-14974 3935 75 25702290 BC
Hgnad Ua-12660 3900 85 24902200 BC
resultat av fyndinsamling frn ett omrde inom vilket Elinelund 2B lg (Sarns &
Nord Paulsson 2001:147).
Kontinuiteten p platsen framstr som relativt tydlig oavsett om hus 1 skall fras
till mellanneolitikum B eller till senneolitikum. Om den ldre dateringen av hus 1 r
riktig kan det frvisso tyda p ett visst bebyggelseuppehll p platsen. Husens rums-
liga relation tyder snarast p en direkt kontinuitet mellan husbyggena p platsen.
Det stora antalet stolphl vilka inte kunnat fras samman i tolkningsbara kontexter
antyder dessutom fer konstruktioner p platsen (Sarns & Nord Paulsson 2001:136).
En
14
C-datering p naket korn till mellanneolitikum B frn ett sdant kontextlst
stolphl r intressant eftersom det mjligen pekar p en konstruktion frn en fas
efter den som hus 1 kan representera (tabell 8). Att det frelegat en platskontinuitet
frn mellanneolitikum B och in i senneolitikum tycks allts klart.
14
C-dateringarna
av sdeskorn kan tolkas som tecken p odling och matberedning p platsen eller i
nromrdet under mellanneolitikum B. Det rumsligt tta sambandet mellan de da-
terade kontexterna gr sammantaget att kontinuiteten frn mellanneolitikum B och
in i senneolitikum hr tolkas som ett resultat av medveten placering av bebyggelse
inom ytan. Omrdet har utgjort platsen fr en grd under fera generationer.
Svgertorps industriomrde D (59)
Inom den begrnsade underskningsytan Svgertorps industriomrde D (endast ca
1 200 m
2
stort) identiferades en stolpkonstruktion vilken tolkades som resterna efter
ett tvskeppigt hus (Onsten-Molander & Linde 2002:49f) (fgur 21 och 75). Om-
rdet var kraftigt pverkat av diken tillhrande en vngagrns och av markarbeten
i samband med moderna vgbyggen. Hus 14 lg i relativt fack terrng i en svagare
nordnordvstlig sluttning. Underlaget utgjordes av sandig mornlera. Fem stolphl
i vad som tolkats som resterna efter den takbrande konstruktionen identiferades.
Linjen med stolphl var dock ngot skev, vilket gr hustolkningen osker. Stolphlen
hade ett genomsnittligt djup p 0,25 m. Huset har
14
C-daterats (korn) till 402545
BP (25802470 kal. BC 1 . Ua-19306). Fynden frn stolphlen bestr av fintavslag
samt en keramikskrva med streckdekor, vilken inte har kunnat dateras nrmare.
Omrdet dominerades frutom av vngagrnsen av strre kulturlagerpartier. Hus
14 lg delvis i ett av dessa kulturlager (A1). Kulturlagret innehll boplatsmaterial i
form av finta, brnd lera, ben, slipstensfragment och keramik, fretrdesvis tillh-
rande tidigneolitisk tid, men bronslder fanns ocks representerat. I ett gropsystem
i kanten p kulturlagret, norr om hus 14 ptrfades bland annat eggdelen till en
tunnackig fintyxa. Fyndmaterialet antyder sledes aktiviteter under en betydligt
ldre fas n vad
14
C-dateringen av hus 14 gr. En mjlig indikation p stridsyxe-
kultur ptrfades norr om omrde D vid en arkeologisk provunderskning. Hr
ptrfades ett eldskadat slipstensfragment vilket pminde om stridsyxekulturens
facetterade slipstenar (Svensson 1995:6). En sker bedmning kunde inte gras.
Hotelltomten (61), Hyllie station (CT 3) (62), Hyllie 4:2 & 4:3 (67) & Hyllie 155:91 (78)
Hotelltomten, Hyllie station och Hyllie 4:2 & 4:3 utgr ett sammanhllet omrde
med lmningar i form av gravar och bebyggelsespr som strcker sig frn mesoliti-
kumjrnlder (Hadevik m.f. 2006; Carlson 2007). Omrdena omfattade topo-
grafskt delar av en hjd med en fack, lngstrckt vstsluttning ned mot en numera
utdikad vtmark. Underlaget bestod av mornlera med en vergng till sandigare
underlag ut i den tidigare vtmarken. De neolitiska lmningarna koncentrerades
framfr allt till en zon lngs vtmarken dr ett lngstrckt fyndrikt kulturlager
bredde ut sig och till ett omrde med gravar p hjden ster om vtmarken (fgur
22). Kulturlagret har troligen strckt sig ytterligare t bde norr och sder vilket
kulturlagerrester tydde p. Strre och mindre gropar och gropsystem har grvts
genom lagret under olika tidsperioder vilket innebr att stratigrafn var komplice-
Figur 21. Hus 14 p Svgertorps industri-
omrde D. vre bilden visar de stolphl
som tolkas ing i hus 14 medan den undre
ven visar omgivande anlggningar (efter
Onsten-Molander & Linde 2002:52, fgur
50).
rad. Mjligheten att datera enskilda gropar frsvras ocks av den uppenbara risk fr
sekundr inblandning av fynd frn kulturlagret som fnns. Keramiken i kulturlagret
kan i huvudsak tillskrivas trattbgarkultur och dateringstyngdpunkten ligger i mel-
lanneolitikum A. Fynd frn den hr perioden fanns i bde kulturlager och gropar.
Tre anlggningar med keramik tillhrande trattbgarkultur har
14
C-dateringar
dr vrdena ligger i mellanneolitikum B (Hadevik m.f. 2006:56f) (tabell 9). Den
ldsta dateringen r frn ben frn ntkreatur vilket lg i ett gropsystem, A1827, i
kulturlagret. Keramiken dateras till yngre delen av tidigneolitikumldre delen av
mellanneolitikum A. De stratigrafska frhllandena var dock komplicerade och det
kan inte uteslutas att A1827 omfattar aktiviteter under fera perioder, vilket antyds
av
14
C-dateringen som avviker tydligt frn den frvntade dateringen. Utver ben
frn nt fanns ocks svin, fr/get, kronhjort och torsk representerat men p grund av
dateringsproblematiken gr det inte att med skerhet avgra den kronologiska tillh-
righeten fr benen.
14
C-dateringen frn gropen A1471, vilken tolkats som en lertkt,
kan dremot ses som mindre problematisk eftersom fyndmaterial frn den place-
rats i senare delen av mellanneolitikum A.
14
C-dateringen gjordes p trkol (ask).
En keramikskrva dekorerad med en stor rund grop samt fragment av en lerskiva,
som kan ha haft dekor i form av inristade koncentriska cirklar p ovansidan, lg i
gropen. Ben frn ntkreatur ptrfades ocks. A1618 ingick tillsammans med ett
antal andra anlggningar i vad som bedmdes vara en aktivitetsyta. A1618 innehll
bland annat en stor trattbgare med en rad plagda vulster under mynningskanten
och en mindre trattbgare med vertikala linjer p buken. En malsten (underliggare)
lg ovanp anlggningen men det r oklart om den tillhrde denna. ven omkring-
liggande anlggningar inom aktivitetsytan innehll trattbgarkeramik, bland annat
kragfaskdelar, vilket franledde en datering av aktivitetsytan till tidigare delen av
mellanneolitikum A.
14
C-dateringen, vilken gjordes p trkol frn ask, r sen i fr-
hllande till keramikdateringen. Det kunde inte med skerhet faststllas vilken da-
tering som representerar anlggningens lder. Det fnns ven ett ftal indicier p
aktiviteter under mellanneolitikum B i omrdet i form av fynd i matjorden. Det rr
sig om spn frn bipolra krnor och enstaka fragment av hleggade yxor. Yxfrag-
menten r sm och en senneolitisk datering kan inte uteslutas.
Ett strre eggfragment frn en hleggad yxa ptrfades i matjorden lngre upp
mot hjden. Fragmentet frs enligt defnitionsavgrnsningarna i det hr arbetet in
under bo- och aktivitetsplatser men dess belgenhet nra ett omrde med en belagd
senneolitisk grav och fera troliga senneolitiska gravar gr att det inte gr att utesluta
att yxfragmentet kommer frn en snderpljd grav. Omedelbart sder och ster om
det hr gravfltet undersktes ytterligare bebyggelse- och gravlmningar frn neo-
Figur 22. Anlggningar och hus vid Hotell-
tomten, Hyllie station och Hyllie 4:2 & 4:3
med datering till mellanneolitikum B och
tidigare delen av senneolitikum.
litisk tid inom Hyllie 4:2 & 4:3 (Carlson 2007). ven hr har mellanneolitikum B
visat sig genom
14
C-dateringar, vilket ger en allmn bekrftelse p aktiviteter i om-
rdet under perioden (tabell 9). De daterade kontexterna r ocks hr delvis proble-
matiska. Tv hus, hus 3 och hus 5,
14
C-daterades till mellanneolitikum B (tabell 9).
Bda dateringarna gjordes p trkol frn ek. Dateringarna kan inte i ngot av fallen
sgas avspegla husens verkliga lder. Husen har bedmts som treskeppiga konstruk-
tioner med en datering till brons- eller jrnlder (Carlson 2007:32f).
Tidigare delen av senneolitikum r tmligen vl representerat inom omrdet som
helhet (fgur 22). Perioden representeras bland annat genom hus och ett depfynd
bestende av tv tjocknackiga, hleggade fintyxor, varav en med utsvngd egg (Ha-
devik m.f. 2006:70f) (fgur 23). Det ldre av de bda sporadiskt bevarade senneo-
litiska husen, hus 27,
14
C-daterades till 380570 BP (24002130 kal. BC 1 . Ua-
17503) (fgur 76). Dateringen gjordes p ett sdesfragment. Inte lngt frn de bda
treskeppiga husen som nmndes ovan lg en stolpbod, hus 6, som
14
C-daterades till
tidigare delen av senneolitikum (Carlson 2007:17) (fgur 76). Dateringen gjordes p
ett sdeskorn och gav resultatet 380550 BP (23402140 kal. BC 1 . Ua-24779).
Dateringen kan frvisso avspegla en sekundr inblandning, men det fnns andra da-
teringar till neolitikum frn liknande konstruktioner i Malmomrdet vilket gr att
dateringen kan var riktig. Trots det stora avstndet mellan husen kan det inte uteslu-
tas att hus 6 och hus 27 ingtt i en senneolitisk grdsenhet i omrdet. Det fnns ven
dateringar frn gravfltet uppe p hjden som tyder p aktivitet under tidigare delen
av senneolitikum (Hadevik m.f. 2006:167f; Carlson 2007:27). En senneolitisk grav
innehll tnder efter ett barn som avlidit vid 68 rs lder samt en fintdolk av en
tidig typ. En stenpackning som mjligen r en del av en grav daterades till 379540
BP (22902140 kal. BC 1 . Ua-24782).
Frn Hyllie 155:91 norr om Hotelltomten kommer en svrtolkad stolpkonstruk-
tion med en
14
C-datering till mellanneolitikum B (trkol frn ek) och en till ldre
jrnlder (Andrasson, Sandn & Grehn 2008) (tabell 9). Stolpkonstruktionen har
tolkats som ett hus (hus 8). Huset bestr nstan uteslutande av vad som tolkats som
stolphl efter vggar. Stolphl efter en takbrande konstruktion har inte identife-
rats, vilket gr att takets tyngd br ha burits av vggarna svida eventuella takb-
rande stolpar inte varit nedgrvda eller endast marginellt nedgrvda. Konstruktionen
pminner nrmast om en hustyp som fnns belagd frn vikingatidtidig medeltid
Tabell 9.
14
kum B frn Hotelltomten, Hyllie station,
Hyllie 4:2 & 4:3 samt Hyllie 155:91 (fallande
BP-lder) (Hadevik m.f. 2006; Carlson
2007; Andrasson, Sandn & Grehn 2008).
Kontext Lab.nr
14
C r BP Kal. 1
Hus 5 Ua-24778 4245 45 29102750 BC
A1827 Ua-21659 4195 40 28902690 BC
A1471 Ua-18808 4150 55 28802630 BC
A1618 Ua-21145 4055 65 28402480 BC
Hus 8 Ua-21029 3960 50 25702340 BC
Hus 3 Ua-24776 3935 45 24902340 BC
(se t.ex. Skov 1994) och ngra neolitiska paralleller har inte kunnat belggas. Kon-
struktionen bedms hr som yngre n mellanneolitikum B. Dateringen till denna
period kan ses som en generell indikation p aktiviteter i omrdet, mjligen knuten
till platserna ovan.
Den neolitiska bosttningen inom det stora omrde som beskrivits hr framstr
utifrn de omfattande lmningarna som tmligen intensiv. Gynnsamma bevarings-
frhllanden fr kulturlagret frstrker givetvis bilden. Aktiviteternas omfattning
under de olika perioderna skiftar sett till material och dateringar d mellanneoliti-
kum A och senneolitikum verkar dominera med exempel p varierad och tmligen
omfattande boplatsaktivitet och begravningar. Mellanneolitikum B r ngot mer
sporadiskt representerat, framfr allt i fyndmaterialet, men genom enstaka fynd och
14
C-dateringar fnns det antydningar om en aktivitetskontinuitet som ven omfattar
mellanneolitikum B. De nrmare kronologiska frhllandena kan inte redas ut, det
vill sga det r inte mjligt att klargra huruvida det funnits en fortlpande bostt-
ning inom omrdet genom hela mellanneolitikum B. Bosttningen tycks i huvudsak
ha orienterats mot det strre vtmarksomrdet t vster, men hjden kan ocks ha
anvnts fr bosttning.
Svgertorps industriomrde U (64)
Inom Svgertorps industriomrde U undersktes vad som tolkats som ett oskert
tvskeppigt hus, hus 4, vilket lg i en sydvstsluttning (Bck & Gruber 2008:14f)
(fgur 24 och 75). Enligt tolkningen har huset haft tre takbrande stolpar. Stolphls-
djupen varierade mellan 0,24 till 0,40 m. Ett ftal vggstolphl har identiferas och
de indikerar ett avstnd mellan tak- och vgglinje p ungefr 2,5 m vilket skulle ge
huset en bredd p cirka 5 m. Avstndet mellan de yttre stolphlen i taklinjen uppgick
till omkring 7,5 m. En uppskattning av husets lngd till cirka 13 m har gjorts uti-
frn ett mjligt vgg/gavelstolphl i den nordstra delen. Stolphlet undersktes inte
varfr tolkningen fr ses som osker. Husets inneryta skulle utifrn tolkningarna
av lngd och bredd ha legat p omkring 65 m
2
. Huset
14
BP (28602490 kal. BC 1 . Ua-20997). Dateringen gjordes p material frn ett
stolphl ingende i den sdra vgglinjen. Stolphlen innehll inga fynd. Ngra skra
relaterade aktivitetslmningar har inte ptrfats. Tv strre lagerbildningar, A915
och A612, lg sydvst respektive nordost om huset, och de har tolkats som delvis
samtida med huset ven om inga fynd i dem med skerhet kan knytas till mellan-
neolitikum B (Bck & Gruber 2008:53). Enstaka gropar med neolitisk keramik
har underskts kring huset. De innehll bland annat tvrsnoddsornerad keramik av
tidig- eller mellanneolitisk typ.
Figur 23 (till vnster). De bda yxorna (MK
65:100028 & MK 65:100029) frn Hyllie
station. Yxorna r 15 cm respektive 14,5
cm lnga. Foto: Jane Jansen, Malm Museer.
Figur 24. versikt Svgertorps industri-
omrde U med bl.a. hus 4, lager A915 och
A612 (efter Bck & Gruber 2008, bilaga 1).
Vintrie IP (66)
Vintrie IP r det underskningsomrde som uppvisar det strsta antalet stolpkon-
struktioner
14
C-daterade till mellanneolitikum B i Malmomrdet (Hammarstrand
Dehman, Jansen & Hanny 2007) (fgur 25, 75 och tabell 10). Det r ocks ett
omrde som i likhet med frmst Elinelund 2B (58) tydligt visar p problematiken
kring
14
C-dateringar, och p frhllandet mellan mellanneolitikum B och senneoli-
tikum. Vintrie IP bestod av tv boplatslgen separerade av fre detta vtmarksomr-
den. Boplatslgena lg p svaga, facka frhjningar och underlaget utgjordes av mo-
rnlera. Hr diskuteras och tolkas bebyggelsen utifrn fokus p mellanneolitikum B.
Lmningarna och dateringarna tillter dock olika tolkningsmjligheter. En tolkning
utifrn ett senneolitiskt perspektiv har presenterats i ett annat sammanhang (Brink
2009). Bebyggelsens utveckling utifrn tv olika scenarier har dessutom presente-
rats i rapporten ver underskningen (Hammarstrand Dehman, Jansen & Hanny
2007:147f ).
P det norra boplatslget har tre stolpkonstruktioner tv stolpbodar och ett tv-
skeppigt hus ftt dateringar till mellanneolitikum B (fgur 25). Stolpboden, hus 26,
bestod av fyra kraftiga stolphl med djup p 0,430,46 m. Huset har ftt tv ngot
motsgande
14
C-dateringar (p speltvete respektive korn) till senare delen av mel-
lanneolitikum B respektive senare delen av senneolitikum. Stolpboden, hus 27, hade
ngot klenare stolphl vilkas djup uppgick till 0,160,28 m. Huset har
14
C-daterats
(trkol) till den tidigare delen av mellanneolitikum B. Det tvskeppiga huset, hus 24,
har tv
14
C-dateringar (trkol) en till mellersta mellanneolitikum B och en till mel-
lersta senneolitikum vilket antyder att det r yngre n hus 27. Husen kan inte vara
samtida utifrn det stratigrafska frhllandet. Dateringen till senneolitikum gjordes
p trkol frn ett stolphl som d tolkades som en del i en treskeppig konstruktion.
Efter dateringen omvrderades detta och det daterade stolphlet tolkades som en del
av en vgglinje i hus 24. Omdateringen gjordes p trkol frn ett stolphl (det vstra)
i vad som tolkats som resterna av den takbrande delen vilket d gav en datering till
mellanneolitikum B. Ytterligare en omdatering misslyckades p grund av att mate-
rialet var fr litet fr datering. Hus 24 bestod av tre relativt kraftiga stolphl efter
den takbrande konstruktionen samt rester efter vgglinjerna. Djupet p stolphlen
i taklinjen har uppgtt till 0,300,60 m. Vggstolphlen var klenare med djup p
mellan 0,10 m och 0,21 m. Stolpsttningen i taklinjen med lngst avstnd mellan det
mellersta och vstra stolphlet (ca 7 m) antyder ett ngot strre rum i husets vstra
del, men det br ppekas att ett dike skar genom huset mellan dessa stolphl, vilket
gr att det kan ha funnits ytterligare ett stolphl hr. Husets bredd har utifrn de
bevarade vgglinjerna berknats till cirka 5,50 m. Vgglinjerna antyder ett relativt
lngstrckt hus dr kurvaturen ger en svag antydan om att gaveln legat omkring 4
m vster om den vstligaste takstolpen. Om huset har strckt sig med motsvarande
frhllande mellan takstolpe och gavel i den stra delen har husets totala lngd upp-
gtt till cirka 19 m vilket skulle ge en inneryta p 105 m
2
. Mjligen kan ett ngot
indraget stolphl tyda p att en ingng legat vid den mellersta takstolpen i husets
norra lngsida.
Inom det sdra boplatslget undersktes tv stolpkonstruktioner med
14
C-da-
teringar till mellanneolitikum B vilka tolkades som resterna efter tvskeppiga hus
(fgur 25). Hus 100 bestod av fyra avstndsmssigt ngot oregelbundet placerade
stolphl dr tre tolkades som rester efter den takbrande konstruktionen och det
frde (stligaste) som ett gavelstolphl. Stolphlsdjupen uppgick till mellan 0,13
och 0,26 m. Den frsta
14
C-dateringen (trkol) placerade huset i tidigare delen av
mellanneolitikum B medan omdateringen (sdesfragment) gav en datering till ldre
bronslder. Dateringarna r sledes kraftigt skilda frn varandra och det kan inte
med skerhet avgras vilken datering som r den riktiga fr konstruktionen. Tv-
skeppiga konstruktioner fnns fram till och med ldsta bronslder. Den senare da-
teringen r drmed inte typologiskt otnkbar ven om exemplen p tvskeppiga
jmfrbara konstruktioner frn den hr tiden r relativt ftaliga (jfr t.ex. med hus
92 och 95 frn Fosie IV, Bjrhem & Sfvestad 1989:52f). Jmfrelsematerialet frn
mellanneolitikum B r ocks otillrckligt fr att ge klara typologiska ledtrdar i
frgan. Hus 25 bestod av tre stolphl vilka tolkades som rester efter en takbrande
konstruktion. Stolphlsdjupen uppgick till 0,200,40 m med de djupaste stolph-
len i vster. Avstndet mellan stolphlen var ngot jmnare n i hus 24 med 6 m
mellan det vstra och mellersta stolphlet och 6,5 m mellan det mellersta och stra
stolphlet. Den frsta
14
C-dateringen (trkol) placerar konstruktionen i mellersta
mellanneolitikum B medan omdateringen (trkol frn ek) hamnade i yngre delen av
mellanneolitikum Bldre delen av senneolitikum.
De resultatmssigt spridda
14
C-dateringarna frsvrar en bedmning av platsens
inre struktur. De daterade trkolsproverna r inte vedartsbestmda (undantaget en
Tabell 10.
14
kum B frn Vintrie IP (fallande BP-lder).
Flten till hger anger resultaten frn om-
dateringarna av respektive hus (Hammar-
strand Dehman, Jansen & Hanny 2007).
Kontext Lab.nr
14
C r BP Kal. 1 Lab.nr
14
C r BP Kal. 1
Hus 100 Ua-22545 4175 45 28802670 BC Ua-23024 3345 45 16901530 BC
Hus 27 Ua-22544 4130 40 28702620 BC - - -
Hus 25 Ua-22542 4015 45 25752475 BC Ua-23061 3845 50 24502200 BC
Hus 24 Ua-22537 3685 45 21401980 BC Ua-22541 3970 40 25702460 BC
Hus 26 Ua-22543 3965 40 25702400 BC Ua-23008 3620 45 20401910 BC
Figur 25. versikt ver Vintrie IP med hus
vilka erhllit
14
C- dateringar till mellanneo-
litikum Bsenneolitikum markerade. Figu-
ren visar ven de bda husen frn Vintrie
20:1 & 20:59 (lngst i ster).
av dateringarna frn hus 25) vilket gr det svrt att utvrdera materialens frhl-
lande till konstruktionerna. Utifrn den frsta omgngen dateringar (andra date-
ringsomgngen fr hus 24) verkar tv huvudfaser under mellanneolitikum B kunna
urskiljas. Den inledande fasen representeras av hus 100 och hus 27 (stolpboden)
p det sdra respektive norra boplatslget. Dateringarna r relativt samstmmiga.
Huruvida husen hr till en grdsenhet alternativt en grdsenhet som fyttat mellan
boplatslgena eller tv samtida enheter gr inte att avgra. Ett liknande frhllande
gller fr fljande fas med hus 25 p det sdra boplatslget och hus 24 och hus 26
p det norra. Liksom i den ldre fasen r det oklart om det rr sig om tv samtida
grdsenheter eller om en grd som fyttat mellan platserna, ngot som dateringarna
antyder. Hus 25 skulle d ing i den ldre grdsfasen medan hus 24 och hus 26 skulle
kunna ing i den yngre fasen med ett bostadshus (hus 24) och en stolpbod (hus 26).
Dateringarna antyder sammantaget en relativt stabil bebyggelse i omrdet under
mellanneolitikum B.
Bilden av bebyggelse frn mellanneolitikum B och senneolitikum frstrks av tv
hus lmningar, hus 1 och hus 9, frn det intilliggande Vintrie 20:1 & 20:59 (Hammar-
strand Dehman, Jansen & Hanny 2007:45f, 147; se ven Brink 2009) (fgur 25 och
76). Husen lg intill varandra och har nrliggande dateringar, vilket antyder samti-
dighet eller att de har avlst varandra. Bda dateringarna gjordes p hasselntsskal.
Hus 1 daterades till 385540 BP (24602200 BC kal 1 . Ua-24713) och hus 9 till
389545 BP (24702300 BC kal 1 . Ua-24732). Hr har vi allts dateringar som an-
tyder ett grdslge under vergngen mellan mellanneolitikum B och senneolitikum.
Omdateringarna frn Vintrie IP ger som nmndes ovan en annan bild av be-
byggelsen (se Brink 2009). Omdateringarna antyder att ett tidsmssigt fokus som
inledningsvis lg p mellanneolitikum Bsenneolitikum snarare skall frskjutas mot
ldre delen av senneolitikumldre delen av bronslder. P bde det norra och sdra
boplatslget framtrder ett nra frhllande till de senneolitiska aktiviteterna (fgur
25). P det norra boplatslget fanns det tre tvskeppiga hus med dateringar till mel-
lersta senneolitikum. Hus 22 och 23 lg omedelbart vster om hus 24, medan hus
12 lg ngot lngre t nordvst. Den frsta
14
C-dateringen frn ett vggstolphl i hus
24 (tabell 10) verensstmmer relativt vl med dateringarna frn de tre husen. Vad
detta innebr fr dateringen och tolkningen av hus 24 r dremot oklart utan ytter-
ligare dateringar. Mjligheten fnns att det rr sig om sekundrt inblandat material
eller att stolphlet inte tillhr hus 24. ven stolpboden, hus 26, har ftt en markant
yngre datering vilken vl motsvarar
14
C-dateringarna fr de senneolitiska husen.
Mjligheten fnns sledes att byggnaden tillhrt en senneolitisk fas. Frsk har gjorts
att
14
C-datera benmaterial frn gropar vilka bedmdes kunna tillhra bebyggelsen
frn mellanneolitikum B. En grop, A14882, daterades till 377045 BP (22902130
BC kal 1 . Ua-23062). Benmaterialet i vriga gropar var av fr dlig kvalitet fr
datering. Gropdateringen frstrker bilden av en dominerande senneolitisk bebyg-
gelse. Ytterligare en grop, A23893, som lg omedelbart sder om hus 24 har daterats
till senneolitikum, frmst genom keramikmaterialet. Gropen innehll bland annat
ven ett strre brnt fragment av en slipad fintyxa, avslag frn produktion av fyrsi-
diga yxor/mejslar, spnliknande avslag, en ythuggen pilspets, en knacksten och en
hornpuns. P det sdra boplatslget har hus 25 ftt en omdatering som motsvarar
tidigaste delen av senneolitikum. Dateringen gjordes p trkol frn ek vilket tyder
p att det kan ha med konstruktionen att gra. Omedelbart sder om hus 25 lg
hus 1 vilket
14
C-daterats till senare delen av senneolitikum och omdateringen av hus
100 hamnade i ldre bronslder. Hus 13 dateras till tidigare delen av senneolitikum.
Genom omdateringarna av hus 25 och hus 100 och dateringen av hus 1 och 13 tycks
det drmed som om bebyggelsen kan ha sitt ursprung i tidigaste delen av senneoli-
tikum med en kontinuitet inom det sdra boplatsomrdet in i ldre bronslder. Hr
passar ven hus 1 och hus 9 frn Vintrie 20:1 & 20:59 in.
Hindby mosse (68)
Boplatsen Hindby mosse r en av de mer knda trattbgarboplatserna frn Malm-
omrdet. Den har getts en huvudsaklig datering till mellanneolitikum A III (Svens-
son 1986; 2004:197f). Boplatsen lg p ett litet ns i anslutning till en mindre sj.
Eftersom hela boplatsen inte underskts r det oklart om den p ngot stt avgrn-
sats mot landsidan (som t.ex. Sarup). Boplatsen har beskrivits som en centralboplats
dr mindre slktskapsrelaterade grupper fyttat samman (Svensson 1986), men ven
som en form av central samlingsplats (Malmer 2002:48). Tolkningen utgr frn att
det tidigare spridda bebyggelsemnstret baserat p mindre enheter har frndrats
och istllet gtt mot strre sociala enheter. Fyndmaterialet r mycket omfattande
och har tolkats som lmningar efter boplatsverksamhet, ven om till exempel det
stora antalet mnniskoben avviker frn andra boplatser. Platsen skall inte beskrivas i
detalj hr, men den blandning av yxtyper som verkar ha funnits p platsen r central
fr problematiken kring dateringen av de tjocknackiga fintyxorna. Fynden omfat-
tar nmligen bde tjocknackiga fintyxor av A-typ och B-typ ven om materialet till
stora delar r svrbedmt p grund av omhuggningar och skador. En relativt stor
andel av yxfragmenten r brnda. Tjocknackiga hleggade fintyxor frekommer
ocks i fyndmaterialet, om n i mycket begrnsad omfattning, vilket gr att mel-
lanneolitikum B (och stridsyxekultur) ocks kan vara fretrtt p platsen. Dessutom
fnns det 32 frarbeten till yxor och mejslar frn olika produktionsstadier bland
fynden. Keramiken frs i huvudsak till mellanneolitikum A III, men innehller bde
ldre och yngre inslag. De yngre inslagen bestr bland annat av mnster i gropteknik
i form av hngande trianglar.
14
C-dateringar frn platsen visar p varierade resultat
som omfattar fera perioder, dribland mellanneolitikum B (tabell 11) (se Nilsson
& Nilsson 2003:267 fr en versiktlig karakteristik av mnniskobenen). Det fnns
totalt 13
14
C-resultat frn platsen (Hadevik muntlig uppgift). Tio av dem har gett
neolitiska dateringar. Det fnns ven tre dateringar som pekar p jrnlder. Tv av
jrnldersdateringarna r gjorda p mnniskoben.
14
C-dateringarna till mellanneo-
litikum B utgr sledes en relativt stor andel av det totala antalet dateringar frn
platsen. Ytterligare en komplicerande faktor nr det gller dateringen av platsen och
fremlstyperna utgr det till tidigare delen av senneolitikum daterade depfyndet
frn platsen (Svensson 1986:119). Det bestr av en oslipad och en slipad hleggad
fintyxa, tv oslipade tjocknackiga fintmejslar, en fintdolk (troligen typ I) och ett
dolkfrarbete (Karsten 1994:266). Dolken och dolkfrarbetet placerar sledes dep-
fyndet i senneolitikum, medan det utan dessa tv freml mjligen skulle placerats
i mellanneolitikum B.
Kastanjegrden (69)
Kastanjegrden r framfr allt knt fr sitt stridsyxegravflt (se avsnittet Gravar).
Det fnns ven material som tyder p att man bott p platsen. Lmningarna frn
yngre stenlder omfattar ett relativt stort material som typologiskt troligen skall till-
fras trattbgarkulturens avslutande fas. Det fnns ven inslag i detta material i form
av keramik som formmssigt kan antyda infuenser frn stridsyxekultur (Svensson
muntlig uppgift). Boplatsmaterialet r inte avrapporterat och kan drfr inte be-
handlas nrmare n s i detta sammanhang, men det fr anses som angelget att
beakta dessa iakttagelser vid en eventuell framtida frdjupning i platsen.
Srskilt intressant r den till senneolitikumldsta bronslder daterade anlgg-
ning 21 (Salomonsson 1974) (fgur 36). Anlggningen, vilken utgjordes av ett kul-
turlager med ett cirka 8 x 6 m stort centralt parti med sot och eldpverkad sten,
Tabell 11.
14
tikum B frn Hindby mosse (fallande BP-
lder). BP-vrdena kalibrerade med OxCal
v. 3.10. Lu-2731 och Lu-2733 hmtade frn
Hkansson 1988:194.
Material Lab.nr
14
C r BP Kal. 1
Mnniska, Homo sapiens (infans) Ua-1578 4250 110 30202630 BC
Nt, Bos taurus Lu-3586 4240 160 31002550 BC
Trkol Lu-2731 4240 60 29202690 BC
Trkol Lu-2733 4130 90 28802580 BC
Mnniska, Homo sapiens (infans) Ua-1577 4020 80 28502450 BC
Mnniska, Homo sapiens (adult) Ua-1579 3905 115 25702200 BC
tolkades som en boplatslmning, mjligen resterna efter ett hus. Fynden bestr av
keramik, kross- och malstenar och finta. Tv freml r av extra intresse. Det ena
fremlet r en fintegg vilken tolkats som tillhrande en dolk eller ett kortare svrd.
Dolken eller svrdet skulle ha varit tillverkat i organiskt material med inpassade
finteggar. Det andra fremlet r ett s kallat handledsskydd (fgur 26). Bda f-
remlen kopplas samman med klockbgarkulturen, och handledsskyddet ses som
ett importfreml. Det nrmare kronologiska frhllandet mellan stridsyxegravarna
och anlggning 21 r inte klarlagt. Handledsskydd dateras till den sena delen av
yngre mellanneolitikum eller ldre senneolitikum (Ebbesen 2006:56). Gravarnas
sena periodtillhrighet utesluter drmed inte ett mycket nra kronologiskt samband
med anlggning 21, ven om den getts en vid datering dr en del indicier pekar mot
ldre bronslder (se Hulthn 1974:40). Tolkningen av kulturlagret som resterna efter
ett hus strks genom det faktum att hus med fyndmaterial kopplat till enkelgravs-
eller klockbgarkultur har nedsnkta golvniver (Bjrhem & Sfvestad 1989:88).
Kulturlagret kan allts ha utgjorts av ett sdant golv.
Lockarp 7A (72)
Hus 25 p Lockarp 7A lg i ett fackt omrde som angrnsade till en markant slutt-
ning ned mot ett strre fre detta vtmarksomrde (Rudin & Brink 2002:43f, 230).
Underlaget p platsen bestod av relativt sandig mornlera. Husets lngd har upp-
Figur 26. Handledsskyddet frn Kastan-
jegrden, anlggning 21 (se f igur 36).
Ovansidan har ristad ornamentik. Skyddets
strsta lngd r 6,2 cm. Teckning: Cecilia
Skulska (efter Salomonsson 1974:31, Fig. 8).
skattats till 9,2 m och bredden till 5,3 m men sifrorna fr anses som ngot oskra
p grund av de dligt bevarade vgglinjerna (fgur 27 och 75). Innerytan har upp-
skattats till cirka 45 m
2
. Husresterna bestod av en rnna samt tv stolphl frn den
takbrande konstruktionen. Utver det fanns det fem stolphl bevarade frn husets
vgglinje. Rnnan, vilken tolkades som en gavelrnna, var 0,48 m djup medan stolp-
hlen frn den takbrande konstruktionen endast var 0,08 respektive 0,07 m djupa.
Vggstolphlen var 0,020,24 m djupa. Fyllningen var likartad med gr eller ljust
gr sandig mornlera. De tv stolphlen i den sdra vgglinjen innehll dessutom
sten vilka kan ha fungerat som stolpskoning.
Fynd saknades i stolphlen men rnnan innehll en skrapa, ett avslag samt
mindre mngder fintavfall.
14
C-dateringen gjordes p trkol frn ek vilket ptrf-
Figur 27. Hus 25 p Lockarp 7A. Undre
bilden visar de stolphl som tolkas ing i
hus 25 medan den vre ven visar omgi-
vande anlggningar (efter Rudin & Brink
2002:44, fgur 15).
fades i rnnan. I vrigt fanns det inga frkolnade vxtrester, varken i rnnan eller
i stolphlen. Huset dateras till senare delen av mellanneolitikum B, 396055 BP
(25702340 kal. BC 1 . Ua-14587).
Huset identiferades inte i samband med fltarbetet utan under det efterfljande
rapportarbetet. Omrdet fnrensades eftersom det vid matjordsavbaningen framkom
fera stolphl som misstnktes tillhra en eller fera treskeppiga huskonstruktioner
frn mellersta/yngre bronslder, ngot som nrliggande gropar frn den hr perio-
den kunde tyda p. En grop (A788) med fynd frn yngre delen av tidigneolitikum
ldre delen av mellanneolitikum i nra anslutning till huset franledde en misstanke
om att det bland stolphlen kunde dlja sig ett betydligt ldre hus, ngot som inte
uppmrksammades frrn vid rapportarbetet. Flera andra gropar frn tidigneoliti-
kumldre mellanneolitikum fanns dessutom inom omrdet, som nrmast belgna
omkring 6070 m sder om hus 25 och A788.
14
C-dateringen placerar hus 25 i
senare delen av mellanneolitikum B, en fas frn vilken det endast fnns ett ytterligare
fynd inom den underskta ytan. Det rr sig om ett fragment av en spnpilspets med
triangulrt tvrsnitt (Assarsson m.f. 1995:111). Pilspetsen ptrfades i en anlgg-
ning, A26, vilken tolkades som en kokgrop och som lg cirka 100 m sder om hus
25. Det stora antalet kokgropar frn mellersta bronslder, den nrmast efterfljande
aktivitetsfasen, inom omrdet gr att anlggningen troligen skall tillfras denna fas,
ven om det i frunderskningsrapporten inte anges ngon datering fr kokgropen.
Spnpilspetsen har troligen hamnat i gropen i samband med att den fyllts igen.
Ngon nrmare typbedmning av spnpilspetsen gjordes inte, men rapportrerna
anger att de brukar tillskrivas gropkeramisk kultur eller eventuellt stridsyxekultur.
Trots husets relativt ringa storlek och de ftaligt bevarade, genomgende grunda,
stolphlen tolkades hus 25 som resterna efter en stabil konstruktion, vilket tyder
p ett lngre uppehll p platsen. Huset tolkades drfr som resterna efter en grd
(Rudin & Brink 2002:230). Det fanns inga lmningar utver huset vilka kan ge
kompletterande information om aktiviteter eller organisation p platsen. Kritik har
riktats mot dateringen d dess form och rumsliga nrhet till tidigneolitiska gropar
anses tyda p en ldre datering (Rostovnyi 2007:59, 64f ). Spnpilspetsfragmentet
kan som konstaterats inte kopplas till fasen med skerhet. Spnpilspetsen kan vara
resultatet av mer tillflliga aktiviteter p platsen.
Lockarp 7B (73)
Det neolitiska materialet inom Lockarp 7B dominerades av boplatsspr i form av
gropar, kulturlagerrester samt en kalktkt. Lmningarna har daterats till mellanneo-
litikum A III genom keramiken. Det fnns drag i keramiken som ven kan passa in
i den s kallade Karlsfltsgruppen, det vill sga stora intryckta gropar samt vertikala
tandstmplade intryck i fera rader. Det gr att en datering till yngre delen av mel-
lanneolitikum Aldre delen av mellanneolitikum B r mjlig (Eliasson & Kishonti
2003:187f, 269f). Lmningarna lg p en mindre frhjning i vad som kan beskrivas
som ett vtmarksomrde. Under mellanneolitikum har ven en bck runnit genom
omrdet. Det fnns tv
14
C-dateringar till mellanneolitikum B frn omrdet. En av
dateringarna kopplas till en grop, A8, med keramik frn den tidigare mellanneolitiska
fasen medan en hrrr frn en anlggning, A23888, som inte innehll daterande fynd.
Groparna lg med cirka 100 m mellanrum. A8 lg i en grupp med gropar och lager
invid en gammal bckfra medan A23888 lg i en grupp med anlggningar dr en stor
intilliggande grop daterats till jrnlder. Emmer-/speltvete frn A8
14
C-daterades till
4175105 BP (28902620 kal. BC 1 . Ua-13063). Gropen var stor och oregelbunden
i plan, 6,0 x 4,5 m i diameter med ett strsta djup p 0,35 m. Det vre lagret var fynd-
rikt med inslag av skrbrnd sten och en del sot och trkol. Gropens primrfunktion
kunde inte faststllas men det sekundra fyndmaterialet med finta, keramik, ben samt
fragment av en bergartsyxa av stridsyxemodell talar fr boplatsverksamhet. Frkolnat
vxtmaterial ptrfades bland vilket exempelvis agnar av emmer-/speltvete identife-
rats liksom sdeskorn av samma art. Det tolkades som att man trskat sden p bo-
platsen. Benen var hrt fragmenterade men svin, nt, fr/get, torsk, hst?, fgel samt
rdjur har identiferats (Eliasson & Kishonti 2003:156f, 221). Kalktkten, A23888,
14
C-daterades till 410070 BP (28602500 kal. BC 1 . Ua-13071). Det daterade
materialet (trkol) i A23888 kom frn ett sekundrt igenfyllnadslager. Inga daterande
fynd ptrfades i anlggningen vilket gr att det r
14
C-dateringen som kopplat an-
lggningen till den mellanneolitiska fasen (Eliasson & Kishonti 2003:103f).
Det
14
C-daterade sdeskornet frn A8 samt dateringen frn A23888 tyder p
aktivitet i omrdet under tidigare delen av mellanneolitikum B. Det r mjligt att
dateringarna skall ses som inblandade i sina respektive kontexter och istllet repre-
senterar faser frn vilka man inte ptrfat gropar p platsen. Platsens datering kan
dock inte anses vara helt klarlagd. Utifrn keramikdateringarna placeras boplatsen i
mellanneolitikum A III ven om drag tillhrande en senare fas ocks fnns. Det kan
allts inte uteslutas att det rr sig om boplatslmningar delvis tillhrande trattbgar-
kultur frn yngre delen av mellanneolitikum Aldre delen av mellanneolitikum B.
Hrstedtska kritbruket (74)
Under tidigt 1900-tal undersktes en anlggning p en boplats vid Hrstedtska krit-
bruket vilken innehll ett snrornerat krl (fgur 28). Krlet defnierar och daterar
Malmers stridsyxekeramik av typ C frn tidigare delen av senneolitikum (period 6)
(Malmer 1962:13f, fg. 4). Boplatsen gavs numret 11 (Malmer 1962:937). Flintgruvor
och boplatslmningar undersktes p omrdet och det snrornerade krlet ptrf-
fades tillsammans med keramik av omissknnlig hllkistkaraktr i en avfallsgrop
(Malmer 1975:26). Gropen, eller lergrafven, innehll i vrigt ett stort fyndmaterial
bestende av bland annat djurben, enkla fintredskap, benprylar, brnd lera, slndtris-
sefragment, en bronssyl, en betselstng av kronhjortshorn med paralleller frn Aun-
jetitzkulturen samt ett eldpverkat kkfragment frn mnniska (barn) (Schnittger
1911:18f; se ven Kling 1983:29). Gropen innehll vad som benmndes ett stenl-
dersskikt och ett bronsldersskikt men det konstaterades ocks att det inte fanns ngot
erosionslager mellan skikten vilket tyder p ett nra kronologiskt samband (Schnittger
1911:31f). Senare underskningar inom omrdet (Kvarnby golfbana, MHM 7192,
S05:035) har visat att det fanns lmningar frn tidigneolitikum, senneolitikum samt
bronslder i omrdet ven om ngon nrmare underskning av dem inte genomfrts.
Robotskjutfltet 14A (75)
En enstaka
14
C-datering till tidigare delen av mellanneolitikum B kommer frn en
vtmark inom Robotskjutfltet 14A (Ekerow & Ingwald 2002:41f, 59). Dateringen
gjordes p trkol (al) och gav vrdet 421560 BP (29102680 kal. BC 1 . Ua-
14365). Trkolet togs frn den framschaktade ytan av en lvkrrsmosse vilken legat
dold under minst 2 m tjocka kolluvier och pfrda massor, bland annat frn de nr-
liggande markerade hjderna i omrdet. Fynden i mossen visar p aktiviteter under
mesolitikum, tidigneolitikum/mellanneolitikum A samt senneolitikumbronslder.
14
C-dateringen omfattar sledes en period d fynden inte ger ngot std fr aktivite-
ter. Det r inte mjligt att dra ngra slutsatser om vad dateringen representerar, men
det r inte uteslutet att den visar p mnsklig aktivitet vid vtmarken ven under en
tidigare del av mellanneolitikum B.
Fredriksberg 13D (76)
Inom Fredriksberg 13D fanns det en anlggning som daterades till mellanneoli-
tikum B (Bjrhem, Carlsson & Svahn 2005:75f, 118). Anlggningen, A166, lg i
Figur 28. Lergrafven frn Hrstedtska
kritbruket (efter Schnittger 1911:19, Fig. 15).
nra anslutning till tidigare vtmarkssnkor och framtrdde efter avbaning som en
samling strre stenar omgivna av hums sandig lera (fgur 75). A166 var oregelbun-
det oval i plan och mtte cirka 3,40 x 3,16 m. Djupet uppgick som mest till 0,16 m
men anlggningens sidor var otydliga och mycket facka. I anslutning till anlgg-
ningen fanns ven ett antal stolphl vilka tillsammans med en mindre rnna bildade
en halvcirkel lngs anlggningens sdra begrnsning. Fynden var ftaliga, ett ftal
avslag, en keramikskrva samt vad som bedmts som ett mjligt frarbete till en yxa
lg bland stenarna. En
14
C-datering gjordes p trkol vilket gav vrdet 402070 BP
(28402460 kal. BC 1 . Ua-15161). Utgngshypotesen vid underskningstillfllet
var att det kunde rra sig om en grav men efter underskningen avfrdades denna
tolkning. Ngon klar tolkning kan inte ges, men frekomsten av stolphl i anslut-
ning till anlggningen gr att den tolkats som en rest efter en enklare hydda eller ett
vindskydd (hydda 3), vilket kan tyda p kortvarigare uppehll p platsen. Det fanns
ven en ldre hyddlmning som daterats till mellanneolitikum A (Bjrhem, Carlsson
& Svahn 2005:73f ). Det kan allts fnnas en lngre kontinuitet av terkommande
kortare uppehll i omrdet.
Elinelund 2A (77)
P Elinelund 2A undersktes delar av ett boplatsomrde med bland annat ett
brunnskomplex, A566, dr enstaka fynd samt en
14
C-datering pekar p aktiviteter
under mellanneolitikum B (fgur 29). Topografn i omrdet var huvudsakligen fack
med mindre frhjningar. Boplatsen lg p en sdan frhjning. Jordarten i omr-
det utgjordes av morngrovlera (Sarns & Nord Paulsson 2001:16, 48f). Brunns-
komplexet lg i den sdra delen av omrdet inom en yta som identiferades som
en fuktsnka (Sarns & Nord Paulsson 2001:82f). Vid underskningen visade sig
A566 best av tminstone tv brunnar samt en del ytterligare aktivitetsspr i form
av exempelvis stolphl och troligen ytterligare en ldre brunn.
Fynden frn brunnarna och omrdet mellan brunnarna bestr av finta, keramik
och ben. I brunn 1 ptrfades bland annat ett vulstornerat keramikfragment av sen-
neolitisk typ. I brunnen lg ven tre brnda yxfragment (samt ytterligare ett i omrdet
mellan brunnarna) vilka kommer frn tv fintyxor. En av yxorna r en fyrsidigt
slipad tjocknackig yxa av B-typ medan den andra r en liten, tjocknackig, hleggad
yxa med slipade bredsidor. Nacken p denna yxa r dligt huggen och frhllandevis
bred vilket gr att det istllet kan rra sig om en tunnbladig yxa. Eftersom yxfrag-
menten ptrfades p olika platser och niver inom brunnskomplexet har de troligen
inte deponerats dr de terfanns. De tolkades drfr som sekundra i frhllande till
brunnarna. Det uteslts dock inte att de legat i en ldre brunn som grvts om.
Benmaterialet i de bda brunnarna var omfattande nt, get, fr/get, hund,
torsk, fgel, svin samt ett antal smdjur som vattensork och paddor identiferades.
I omrdet mellan brunnarna lg dessutom hstben och kronhjortsben. Benen var i
fr dligt skick fr att kunna
14
C-dateras varfr ofrkolnat vxtmaterial frn botten
av brunn 1 daterades istllet. Resultat blev en datering till senare delen av mellan-
neolitikum B, 396575 BP (25802340 kal. BC 1 . Ua-15400). Dateringen kan
avspegla aktiviteter p platsen som r ldre n vad sjlva brunn 1 r, ngot som
antyds av de brnda yxfragmenten i brunnen. Det fnns ytterligare indicier p mj-
liga aktiviteter under mellanneolitikum B frn platsen ven om de inte med skerhet
kan dateras till perioden (Sarns & Nord Paulsson 2001:89f ). En grop, A304, vilken
lg ngot sydost om brunnarna innehll nackpartiet frn en omhuggen tjocknackig
Figur 29. Elinelund 2A med brunnskom-
plexet A566, gropen A304, slagplatsen
A2363, husen frn tidigare delen av sen-
neolitikum (mrkgtt) och ldre brons-
lder (ljusgrtt) (ef ter Sarns & Nord
Paulsson 2001:93, Fig. 89). A2363 har lagts
till. Ej i skala.
yxa och en slagplats, A2363, identiferades vster om brunnskomplexet (fgur 29).
Avslagskoncentrationen framtrdde kring tv markfasta stenar och en analys av
avslagsspridningen visar att fintsmeden suttit p den vstra stenen med ansiktet
mot norr eller nordost. Smeden har bland annat tillverkat en fyrsidig yxa. Avslag av
danienfinta frn steg 24 i yxtillverkningsprocessen har identiferats vilket inne-
br att yxan har gjorts frdig fr slipning. P slagplatsen fanns ven finta frn en
oorganiserad hushllsproduktion representerad av avslag, en krna, tv fintknutor
med bearbetning och ett stycke med tillhuggning. Dessa spr efter ett ometodiskt
och ostrukturerat hantverk har tolkats som ett resultat av ett barns lekfulla frsk
att imitera den vuxnes hantverk (Hgberg 1999a). Flintan p platsen representerar
endast ngra timmars arbete, men dessa timmars arbete kan inte placeras med ngon
nrmare exakthet inom neolitikum.
De bda underskta brunnarna kopplas samman med den senneolitiska bebyg-
gelsen p platsen och det r inte omjligt att till exempel slagplatsen ocks skall
relateras till den hr fasen. Hus 9 och 11 har bda
14
C-daterats till den allra tidigaste
delen av senneolitikum, 388560 BP (24702290 kal. BC 1 . Ua-11781) respek-
tive 385555 BP (24602210 kal. BC 1 . Ua-11785) (fgur 76). Bda dateringarna
har gjorts p hassel (Sarns & Nord Paulsson 2001:91). Vxtmaterial var sparsamt
frekommande med hasselntsskal och enfr i hus 9 och enstaka sdeskorn, ett fr
av svinmlla, hasselntsskal och ett agnfragment vilket troligen hrrr frn emmer-/
speltvete i hus 11. Bda husen r tvskeppiga med fyra respektive tre stolphl efter
den takbrande konstruktionen. Husens stra delar har tolkats som kksdelar ba-
serat p frhjda fosfat- och MS-vrden (magnetisk susceptibilitet) (Sarns & Nord
Paulsson 2001:74f). Ytterligare tv hus frn senneolitikum samt hus frn ldre
bronslder har identiferats p platsen.
De senneolitiska lmningarna tolkades som spren efter permanent bosttning
(Sarns & Nord Paulsson 2001:92f). De aktivitetsspr som pekar mot mellanneoliti-
kum B r dremot mer svrtolkade och det r hypotetiskt mjligt att de faktiskt skall
kopp las till den mycket tidiga senneolitiska fas som representeras av hus 9 och hus 11.
Dsemarken (79)
Dsemarken ligger i anslutning till Hyllie mosse, endast omkring 500 m norr om
Almhov (53). Omrdet r fackt och bestr i huvudsak av sandig lera. Beskrivningen
av platsen bygger p resultaten frn frunderskningen (Ifverson 2007). Dsemar-
ken skall nrmast jmfras med Almhov (53) nr det gller bebyggelsens samlade
datering och komplexitet. Sammanlagt har nio neolitiska hus identiferats. Hus-
lmningarna ligger i fera fall ttt och bedmningen av enstaka hus kan drfr vara
osker nr man endast har de begrnsade frunderskningsschakten att arbeta med.
Tv hus, hus 10 och hus 12, har
14
C-daterats till mellanneolitikum B (Ifverson
2007:19f, bilaga 1) (fgur 30 och 75). Det fanns dessutom en skelettgrav inom om-
rdet vilken beskrivs nrmare under avsnittet Gravar.
Hus 10 var 11 m lngt och som mest 6,5 m brett vilket gav det en ungefrlig
inneryta p 70 m
2
. De stolphl som bedmdes ha ingtt i den takbrande kon-
struktionen var 0,160,22 m djupa, medan vggstolphlen var 0,140,20 m djupa.
Fyllningen bestod i huvudsak av svartgr, hums lerig silt med enstaka inslag av
sot och trkol. Endast ett av stolphlen efter den takbrande konstruktionen hade
stenskoning. Det enda fyndet frn huset utgrs av ett mindre krnredskap av finta.
Trkol (hagtorn/vildapel/rnn) frn ett av takstolphlen
14
BP (25702460 kal. BC 1 . Ua-33072). Hus 12 r endast delvis framschaktat och
fem stolphl, varav ett efter den takbrande konstruktionen, har tolkats tillhra
huset. Huset har varit cirka 7 m brett. Takstolphlet var 0,36 m djupt och vggstolp-
hlen 0,140,20 m djupa. Fyllningen i stolphlen bestod av mrkt brungr, hums
lerig silt med enstaka inslag av trkol. Fynden utgrs av en mindre keramikskrva
av neolitisk karaktr samt ett avslag och en krna. Trkol (ek) frn takstolphlet
14
C-daterades till 403040 BP (25802480 kal. BC 1 . Ua-33073). Utver de bda
husen kan ett fynd av en bergartsyxa i ett stolphl tillhrande ett hus daterat till
ldsta bronslder nmnas. Bergartsyxan jmfrdes med frsiktighet med en strids-
yxa, men den bedmningen fr ses som osker (Ifverson 2007:16).
De begrnsade frunderskningsschakten samt platsens komplexitet gr att
konstruktionstolkningar och dateringar kan vara ngot oskra. Trots det kan det
konstateras att bebyggelsen som helhet tycks ha en lng och tydlig kontinuitet p
platsen. Grdsgenerationer tycks hr ha avlst varandra ver lng tid. Dateringsun-
derlagen pekar p en liknande kronologisk utbredning som p Almhov (53) dr en
omfattande bebyggelse belagts frn framfr allt ldre delen av senneolitikumldsta
bronslder men dr hus frn mellanneolitikum Amellanneolitikum B ocks kon-
staterats (Gidlf, Hammarstrand Dehman & Johansson 2006; Brink 2009). Date-
ringarna frn Dsemarken ger en stark indikation p att bebyggelsen hr kan ha
varit mer omfattande n p Almhov (53) under mellanneolitikum B. Det intrycket
frstrks dessutom av den skelettgrav som undersktes nra husen (fgur 30). Det
fnns dessutom uppgifter om en bortodlad ds frn omrdet, ngot som ven antyds
genom marknamnet. Den exakta placeringen fr denna r oklar (Sandn 1995:48).
Uppgifterna tyder nd p ett nra rumsligt frhllande mellan bebyggelse och ldre
gravmonument. Det hr kan ses som ett utslag av en medveten strategi som ven kan
ses p det nrliggande Almhov (53) (se diskussion ovan samt Brink 2009).
Figur 30. Hus 10 och hus 12 p Dsemar-
ken. Graven, A1671, har ocks markerats.
Norra Hyllievng (80)
Inom Norra Hyllievng undersktes tv gravflt, ett frn stridsyxekultur och ett frn
senneolitikum (se fgur 39 och tabell 13 under avsnittet Gravar). Det fanns ven ett
par lmningar som indikerade att det i anslutning till gravflten ocks funnits en bo-
sttning (Lindh & Grehn 2008). Det underskta omrdet omfattade avslutningen
p en svag hjdrygg samt dess sluttningar mot vst, st och norr. Jordarten bestod i
huvudsak av sandig lera. En brunn, A3830, lg cirka 70 m sydost om stridsyxegra-
varna (fgur 39). Brunnen
14
C-daterades till yngre delen av mellanneolitikum B
ldre delen av senneolitikum (tabell 13). Dateringen gjordes p trkol frn ek. Brunn-
nen som undersktes med grvmaskin innehll fynd i form av mindre mngder ben,
keramik och finta. I anslutning till brunnen ptrfades stolphl vilka tolkades som
rester efter ngon form av anordning fr att hissa upp vatten. Brunnen tolkades av
rapportrerna som en boplatsindikation. Det daterade materialet behver inte nd-
vndigtvis datera sjlva brunnen, men det fnns inget i fyndmaterialet som motsger
dateringen. Det fnns ocks indikationer p att boplatsen kan ha en kontinuitet in i
senneolitikum genom en stolpbodskonstruktion, hus 7 (fgur 39 och 76). Hus 7 lg
omkring 140 m vster om brunnen och bestod av tta stolphl. Tv
14
C-dateringar
placerar huset i tidigare delen av senneolitikum 378540 BP (22902140 kal.
BC 1 . Ua-33450) samt 382035 BP (23402200 kal. BC 1 . Ua-33451). Date-
ringarna gjordes p trkol respektive korn. Sammantaget tyder lmningarna p en
boplats, kanske en grd med tillhrande gravflt, med kontinuitet frn senare delen
av mellan neolitikum B och in i senneolitikum.
Lockarp 7E (82)
Inom Lockarp 7E fanns en bebyggelseenhet som daterats till tidig senneolitisk tid
med ett mjligt ursprung i mellanneolitikum B. Bebyggelsen inom omrdet lg p
en svag frhjning med ett underlag av lerig sandig-moig morn. Tv tvskeppiga
hus, hus 23 och hus 26, har liksom en brunn
14
C-daterats till yngre delen av mellan-
neolitikum Bldre delen av senneolitikum (Nord & Sarns 2005:28f, 53f ) (fgur
31, 75 och tabell 12). Bda husen identiferades i samband med rapportarbetet.
Hus 23 har haft tminstone tre stolpar i den takbrande konstruktionen. Ytterliga-
re stolphl, bland annat ett klenare stolphl mellan de bda kraftigare stolphlen i den
vstra delen, har bedmts kunna ing i taklinjen. Djupet p stolphlen uppgick till
0,160,34 m och stolparnas dimension har utifrn stolpskoningen kunnat faststl-
las till cirka 0,180,20 m i diameter. Vgglinjerna var dligt bevarade men stolphl
vilka tolkats som ingngsrester har nd kunnat identiferas i bde norra och sdra
lngsidan. Husets lngd har uppgtt till omkring 13,5 m (mtt mellan de yttre stol-
parna i den takbrande linjen) och bredden har uppgtt till cirka 6,7 m (mtt mellan
ingngarna). Det ger en inneryta p minst 90 m
2
. Ngra fynd ptrfades inte men
fragment av sdeskorn terfanns i husets centrala och vstra del vilket tolkats som en
mjlig indikation p en bostadsdel. Sdesfragment frn stolphl efter den takbrande
konstruktionen
14
C-daterades (tabell 12). Ytterligare en
14
C-datering p sdesfrag-
ment frn husets stra del gjordes vilket gav vrdet 239085 BP (750380 kal. BC 1
. Ua-16189). Dateringen tolkades som ett resultat av yngre aktiviteter inom omrdet.
Hus 26 har ocks haft tre stolpar i den takbrande delen ven om ytterligare ett
par stolphl kan ha ingtt i denna. Huset tolkades inledningsvis som ett treskep-
pigt hus med skeva bockpar men dateringen gjorde att huset omtolkades. Djupet p
stolp hlen i taklinjen uppgick till 0,080,10 m. Vggstolphl och en del indragna
stolp hl var endast sporadiskt bevarade, men en mjlig ingng har identiferats i den
sdra lngsidan. Husets lngd har uppskattats till 15,5 m och bredden har varit 8 m
vilket ger en ungefrlig yta p ngot ver 120 m
2
. Inga fynd framkom men i husets
vstra del fanns det enstaka fragment av sdeskorn bland vilka vete har identiferats.
Ett sdeskorn frn ett stolphl efter den takbrande konstruktionen
14
C-daterades
(tabell 12).
Under ett vtmarkslager, omkring 175 m sydvst om husen, ptrfades tv
brunnar vilka genom
14
C-datering av den ena, A39736 (fgur 31 och tabell 12),
kopplades till yngre delen av mellanneolitikum Bldre delen av senneolitikum.
Den daterade brunnen innehll relativt rikligt med pollen vilket visar p ett nrom-
rde kring brunnen som varit ppet med krar och betesmarker och sparsamt med
trd (se ven avsnittet Landskapet topograf och milj). En slip- eller malsten samt
mindre mngder finta togs tillvara frn brunnsfyllningen.
Husen inom Lockarp 7E har tolkats som en ensamgrd dr de bda husen anses
som samtida (Nord & Sarns 2005:182). Husen uppvisar liknande drag vad gller
konstruktion och mjligen inre organisation. I bda husen ptrfades sd i de cen-
trala och vstra delarna vilket kan tyda p att vi hr har bostads-/kksdelarna. In-
gngarna tycks ha en likartad placering ster om de mellersta takstolphlen. Det
fnns drmed drag som antyder att husen haft liknande funktion. Det skulle sledes
Figur 31 (till hger). versikt ver del av
Lockarp 7E med bl.a. hus 23, hus 26 och
brunnarna (efter Nord & Sarns 2005,
plansch 2).
Kontext Lab.nr
14
C r BP Kal. 1
Brunn, A39736 Ua-19509 3975 50 25802400 BC
Brunn, A39736 Ua-19510 3950 65 25702340 BC
Hus 26 Ua-16102 3935 90 25702290 BC
Hus 23 Ua-16816 3900 85 24902200 BC
Tabell 12.
14
kum B frn Lockarp 7E (fallande BP-lder)
(Nord & Sarns 2005). BP-vrdena kali-
brerade med OxCal v. 3.10.
inte vara frga om en grd med olika funktioner frdelade p olika byggnader. En
mjlig tolkning r ocks att husen avlst varandra, men
14
C-dateringarna ligger s
nra varandra i tid att det inte r mjligt att avgra. Pollenanalysen visar p tmligen
intensiv odlingsverksamhet i nromrdet dr resultaten antyder att vete och korn
odlats (Nord & Sarns 2005:193). Vete utgr ocks det enda identiferade sdesslaget
i hus 26. Huruvida brunnarna direkt skall kopplas till husen eller inte r inte helt
klart.
14
C-dateringarna (tabell 12) antyder en ngot ldre datering fr tminstone
den daterade brunnen, ven om det i likhet med husen ovan rr sig om sm skillna-
der. Lmningarna inom omrdet kan trots vissa oskerheter vad gller dateringarna
nd tolkas som en sammanhllen grdsenhet ver en eller ett par husgenerationer
under vergngen mellanneolitikum Bsenneolitikum med tillhrande brunnsom-
rde och med indikationer p nrliggande odlingsytor.
Denna grdsenhet utgr den ldsta fasen inom omrdet vad gller identiferade
huskonstruktioner. Frn senneolitikum fram till inledningen av frromersk jrn-
lder tycks det som om en grd funnits inom omrdet, dock med smrre avbrott
under bland annat senare delen av senneolitikum (enligt
14
C-dateringarna). Det
fanns ytterligare en osker tvskeppig konstruktion, hus 24, inom omrdet vilken
fck en
14
C-datering till mesolitikum men som p typologiska grunder daterats till
senneolitikumldre bronslder period I. Tillsammans med det tvskeppiga hus 27
som
14
C-daterats till ldsta bronslder tolkas hus 24 som tillhrande den nrmast
efterfljande fasen efter den grdsenhet som representeras av hus 23 och hus 26
(Nord & Sarns 2005:182). En mjlig grav frn senneolitikumldre bronslder
undersktes ocks.
Lockarp (CT 6) (83)
I samband med den arkeologiska utredningen p Lockarp tillvaratogs ett cylindriskt
spnblock i matjorden. Spnblocket tillfrdes gropkeramisk kultur och tillverkning
av spnpilspetsar (Heimer 2000:5). Topografskt utgjordes omrdet av en mindre
frhjning invid en tydlig sluttning t vster ned mot ett lglnt omrde. I vrigt var
landskapet tmligen fackt men nra fyndplatsen fr spnblocket fanns en mindre
snka. Indikationen p nrvaro av gropkeramisk kultur medfrde en matjordsar-
keologisk insats i samband med frunderskningen vilket resulterade i ytterligare
ett fynd som kan frknippas med gropkeramisk kultur, ett sidofragment av en krna
slaget frn en tvpolig krna med facetterad plattform (Hansson 2002:77). Den
matjordsarkeologiska insatsen utkades vid slutunderskningen d mer neolitisk
finta ptrfades men ingen som direkt kunde knytas till de tidigare fynden (Hans-
son & Celin 2006:28). De tv indikationerna tyder p aktiviteter invid den mindre
snkan under mellanneolitikum B ven om fynden inte sger ngot nrmare om
aktiviteternas omfattning.
Ytterligare en indikation p aktiviteter under mellanneolitikum B utgrs av en
14
C-datering av ett sdeskorn (vete) frn en anlggning (A201) vilken tolkats som en
brunn (Hansson & Celin 2006:25f ). Dateringen av sdeskornet gav vrdet 398590
BP (28302340 kal. BC 1 . Ua-21546.), det vill sga en datering till mellanneoliti-
kum B. Brunnen mtte 2,20 m i diameter och var 0,73 m djup. Fyllningen i brunnen
var tmligen homogen vilket tolkats som att brunnen blivit igenfylld vid ett tillflle.
Fynd materialet har inte kunnat dateras nrmare. Det r oklart om
14
C-dateringen
av sdes kornet ven daterar sjlva brunnen eftersom risk fr sekundr inblandning
fnns. Dateringen indikerar dock aktiviteter i omrdet under mellanneolitikum B.
In di kationerna p gropkeramisk kultur och
14
C-dateringen av sdeskornet kan inte
kopplas samman med skerhet utan utgr mjligen kronologiskt skilda hndelser
p platsen.
Fosie 11A (84)
Hus 12 vid Fosie 11A lg inom ett fackt omrde dr underlaget bestod av sandig-sil-
tig mornlera (Hadevik & Gidlf 2003:37f ). Huslmningen bestod av fyra stolphl
efter den takbrande konstruktionen samt sporadiskt med vgg- och gavelstolphl
frn fretrdesvis den norra vgglinjen (fgur 32 och 75). Stolphlsdjupen uppgick
till omkring 0,30 m fr stolphlen efter den takbrande delen medan vggstolphlen
hade mer varierande djup, men dr de djupaste motsvarade takstolphlen. Tv stolp-
hl i vgglinjen var stenskodda. Det rrde sig om ett stolphl i den norra och ett i
den sdra vgglinjen vilka dessutom var placerade mitt emot varandra. De hade ven
varsitt parstolphl t vster vilket gjorde att dessa partier tolkades som rester efter
motstende ppningar. Den berknade lngden p huset uppgr till cirka 13 m och
bredden till cirka 5,5 m. Husets inneryta har drmed uppgtt till omkring 70 m
2
.
I det vstligaste stolphlet efter den takbrande konstruktionen lg en sjborre
vilken med viss frsiktighet tolkades som ett husofer (se ven Svgertorps industri-
omrde S (56) fr ytterligare tolkningsfrslag fr sjborrar). I vrigt fanns det ett
ftal fintavslag i stolphlen. I det centralt belgna, stora stolphlet i taklinjen fanns
den strsta delen av det frkolnade vxtmaterialet. Detta dominerades av naket korn
men ven emmer-/speltvete, skalkorn samt hasselntsskal kunde identiferas. Frn
detta stolphl
14
C-daterades trkol av ek (egenlder 75 r) vilket gav vrdet 391570
BP (24902290 kal. BC 1 . Ua-13987). Emmer-/speltvete frn det vstligaste tak-
stolphlet
14
C-daterades till 394595 BP (25802290 kal. BC 1 . Ua-15010). Huset
date ras drmed till yngre delen av mellanneolitikum Bldre delen av senneolitikum.
Utifrn koncentrationen av frkolnat vxtmaterial i det centrala stolphlet tol-
kades den hr delen som kksdel dr en hrd troligen varit placerad (Hadevik &
Gidlf 2003:38). Mjligen skall den vstra delen av huset, dr stolpsttningen an-
tyder ett strre rum, tolkas som ett rum med kksfunktion dr hrden kan ha varit
placerad. De freslagna ppningarna lg dessutom frskjutna mot ster i frhllande
till denna del vilket kan antyda att den stra delen av huset haft andra funktioner.
Det fanns inga spr efter ngra inre, fysiska avskrmningar av rummet, mjligen
med undantag av det ensamma stolphlet innanfr den sdra ppningen. Kanske
utgr detta resterna efter en avskrmning av kksdelen. Utver huset ptrfades
inga lmningar frn mellanneolitikum B inom omrdet som kan ge ngra ledtrdar
Figur 32. Hus 12 p Fosie 11A. Undre
bilden visar de stolphl som tolkas ing i
hus 12 medan den vre ven visar omgi-
vande anlggningar (efter Hadevik & Gidlf
2003:38, Fig. 18).
till hur ytorna kring huset organiserades. Det frkolnade vxtmaterialet tyder p att
jordbruk kan ha utgjort tminstone en del av frsrjningen.
ngdala 1983 (85), ngdala 1987 (86), ngdala 1991 (87) & Sdra Sallerup 15F (88)
ngdalaomrdet vid Sdra Sallerup r i arkeologiska sammanhang mest knt fr de
neolitiska fintgruvor som underskts och till viss del fortfarande fnns bevarade. Ett
stort antal arkeologiska underskningar har gjorts i omrdet i olika omgngar och
i samband med olika projekt (se t.ex. Rudebeck 1986; Nielsen & Rudebeck 1991).
Ngra av underskningarna har bidragit med indicier p aktiviteter under mellan-
neolitikum B. Vid underskningen ngdala 1983 gjordes en
14
C-datering p ekved
frn ett dagbrott (anlggning B:220 provet togs p ca 2 m djup). Dateringen blev
414060 BP (28702620 kal. BC 1 . Lu-2509). Nra botten i dagbrottet ptrf-
fades nio grenar/pinnar, cirka 510 cm i diameter. Det r en av dessa som daterats.
Ngra av grenarna hade huggspr vilket tolkats som att de ingtt i ngon form av
konstruktion, mjligen en stege. Alternativt har de fungerat som spett eller liknande
vid fintbrytningen. Dateringen relateras drmed till fintbrytningen (Nielsen &
Rudebeck 1991:79, 90; Rudebeck muntlig uppgift).
Frn ngdala 1987 fnns det en
14
C-datering frn en vtmarkssvacka vilken ven
den gjordes p ekved. Resultatet blev 413060 BP (28702610 kal. BC 1 . Lu-
2889). Dateringen gjordes inom ramen fr biostratigrafska underskningar i om-
rdet (Gaillard & Lemdahl 1993) och ekveden kan inte i sig relateras till mnsklig
aktivitet (se avsnittet Landskapet topograf och milj fr slutsatserna kring miljn i
nromrdet).
I ett kulturlager (A2405) i ett strre dagbrottsomrde p ngdala 1991 ptrf-
fades ett ftal keramikskrvor frn stridsyxekultur (Rudebeck under arbete). Skr-
vorna kommer frn tv, mjligen tre, olika krl med liknande dekor, troligen gjord
med tvrsnodd. Tv mynningsskrvor har tre respektive tv horisontella linjer under
mynningskanten. Under dessa ansluter (troligen) vinkellinjer. Dekoren tyder p att
det rr sig om krl tillhrande grupp J (period 5), ven om de ngot tidigare grup-
perna GH (period 3 och 4) inte kan uteslutas helt. Kulturlagret innehll i vrigt
bland annat hornspetsar, en slipsten, kross-/knackstenar, avslag, skrapor och frag-
ment av frarbeten till fintyxor. Den osteologiska bedmningen av benmaterialet
frn kulturlagret visar p frekomst av torsk, nt, fr/get, svin, hund och mnniska
(leddelen av ett skulderblad frn en vuxen individ). Det fnns ven ett mindre frag-
ment av ett rrben som kan ha utgjort en lockfjt eller pipa.
14
C-datering har gjorts
p mnniskobenet samt trkol. Trkolet daterades till 387550 BP (24602290 kal.
BC 1 . LuS 7497) och mnniskobenet till 296050 BP (12701085 kal. BC 1 .
LuS 7496). Mnniskobenet var inte av tillrckligt hg kvalitet fr att f fram ett
13
C-vrde. Ett djurben frn nt eller hjort skickades ocks in fr datering men var
av fr dlig kvalitet fr att kunna dateras. Dateringarna tyder p att fynden frn
kulturlagret r kronologiskt blandade, men trkolsdateringen ger nd ytterligare
std fr aktiviteter knutna till sen stridsyxekultur.
Vid Sdra Sallerup 15F undersktes ett kulturlager vilket innehll fynd och an-
lggningar frn fera perioder (Nilsson & Onsten-Molander 2004:84f ). Det fram-
kom keramik frn bde tidigneolitikum och yngre bronslder. I en sektion som
drogs genom kulturlagret hittades ett mnniskoben. Benet har bedmts tillhra
nackpartiet. Gnagmrken lngs kanterna tyder p att benet kan ha legat exponerat
under en viss tid. Trkol frn ask samlades in frn samma lager som nackbenet lg i
och
14
C-daterades till 393555 BP (25602340 kal. BC 1 . Ua-14616). Det gr inte
att med skerhet faststlla ett kronologiskt samband mellan det daterade trkolet
och nackbenet, och det framkom inga andra fynd som kan fras till mellanneoliti-
kum B p platsen.
Tygelsj 41:1 (89)
Inom Tygelsj 41:1
14
C-daterades en mindre, stenfylld grop, A3753 (fgur 33), till
mellanneolitikum B (Grehn 2006:83f). Landskapet r i huvudsak fackt och den
daterade lmningen lg p en mindre plat omedelbart norr om en tidigare strre
vtmarkssvacka. Gropen var i det nrmaste rund med mtten 0,60 x 0,52 m. Djupet
uppgick till 0,3 m och gropen hade raka kanter och en relativt plan botten. Stenarna
var till vervgande del omkring 0,10,2 m stora och lg samlade i gropen i vad som
kan beskrivas som en hstskoform, det vill sga med ett tomrum centralt och delvis
mot den stra kanten. Stenarna terfanns frn topp till botten i gropen och en del
av dem var eldpverkade. Enstaka trkolsfragment fanns genomgende i fyllningen
som i vrigt utgjordes av grbrun sandig silt som nrmare botten blev mer brungr.
Tv avslag ptrfades i fyllningen.
14
C-dateringen som gjordes p hasselntsskal
gav vrdet 403540 BP (26202480 kal. BC 1 . Ua-21234). Om dateringen av
hasselntsskalet verkligen representerar gropens lder r inte helt klart. Avsaknaden
av vxtmakrofossil i form av ogrs eller odlade vxter sgs dremot i den arkeobota-
niska analysen som ett indicium p att en neolitisk datering var mjlig. Ngon klar
tolkning av gropens funktion r svr att ge. Vid underskningstillfllet var utgngs-
hypotesen att det kunde rra sig om en brand-/urnegrav men den tolkningsmjlig-
heten vergavs liksom en tolkning av den som hrd eller kokgrop. Det stentomma
partiet i mitten frde tankarna mot mjligheten att det rrde sig om ett stenskott
stolphl och tv likartade anlggningar vster om A3753 frstrkte den hypotesen
(fgur 33). Stolphlstolkningen fr ses som det troligaste alternativet men om det
rrt sig om ensamstende stolpar eller ngon typ av sammanhngande konstruktion
kan inte avgras.
Ngot mer n 30 m sydost om den daterade anlggningen lg en stenpackning,
A14349, vilken tolkades som en grav (Grehn 2006:80f) (fgur 33). Den mtte 2,40
x 1,30 m i plan och var 0,5 m djup. Den var strd av ett dike i den sydvstra delen.
Sjlva stenpackningen mtte efter framrensning 1,8 x 0,8 m. Storleken p stenarna i
den vllagda stenpackningen uppgick till 0,5 x 0,4 m och 0,1 x 0,08 m. Medelstorle-
ken lg p cirka 0,2 x 0,3 m. Anlggningen hade sluttande sidor och en mjuk ver-
gng till en plan botten. Hypotesen vid underskningstillfllet var att det kunde rra
sig om en stridsyxegrav, ngot som stenpackningens form och storlek indikerade.
Det kunde inte bekrftas av
14
C-dateringen som gjordes p vxtmakrofossil (rt-
vxt). Dateringen placerade anlggningen i tidigneolitikum. Tyvrr fanns det inga
fynd i anlggningen som kunde ge ledtrdar till dateringen. Den innehll endast en
del avslag och mindre mngder keramik.
14
C-dateringen kan inte ses som ett helt
skert dateringsunderlag p grund av risken fr sekundr inblandning.
Figur 33. Tygelsj 41:1 med A3753. Den
mjliga graven, A14349, r ocks markerad
(efter Grehn 2006, bilaga 2). Ej i skala.
Gravar
De mest vlknda lmningarna tillhrande stridsyxekultur i Malmomrdet r gra-
varna (fgur 34). En stor del (15 stycken) av dem r publicerade sedan tidigare. Det
gller de gravar som behandlats av Malmer (Malmer 1962; 1975) och gravfltet vid
Kastanjegrden som getts en utfrlig presentation av Gran Winge (Winge 1976).
Utver dessa fnns det ytterligare fem stridsyxegravar (Svgertorps industriomrde
S (56), Dsemarken (79), Norra Hyllievng (80) och Lindngelund (96)) samt tre
eventuella gravar (Kulladal (92), Kristineberg (98) och Bolagsbacken (101)). De
senare faller inte helt inom Malmers defnition eller r skert daterade, men tas nd
upp som mjliga gravar hr. Detsamma gller en mjlig gravrelaterad anlggning
frn Bageritomten (95). Fynd frn lngdsen vid Hindby (90) ger ocks antydningar
om aktiviteter under mellanneolitikum B. Som framgick av genomgngen under
avsnittet Dep- och enkelfynd fnns det ven ett fynd av en stridsyxa och ett fynd av
en pbrjad facetterad slipsten vilka bda freslagits tillhra gravar, samt fera fynd
av stridsyxor vilka inte kunnat lokaliseras mer exakt men som hypotetiskt ocks kan
komma frn gravar. Avsaknaden av mer detaljerade uppgifter om fyndomstndighe-
terna har gjort att de inte tagits med hr.
Svgertorps industriomrde S (56)
Stridsyxegraven, A279, p Svgertorps industriomrde S undersktes r 2000 (fgur
35). Den lg nra krnlget p en hjd som dominerade underskningsomrdet.
Den lg endast cirka 20 m vster om hus 6 (se ovan under avsnittet Bo- och aktivitets-
platser) (Koch & Tuominen 2008:44f). Graven var oval och mtte 3,00 x 1,60 m
och var orienterad i nordsydlig riktning. I ytan var endast ett ftal stenar synliga
med bland annat en strre sten i vardera kortnda. En bit ned i graven kunde en
sten packning urskiljas i de bda gavlarna. Skelettrester efter en man (troligen) be-
gravd i hockerstllning med huvudet mot norr och ansiktet vnt mot ster brjade
fram komma p ngot ver en halvmeters djup. Knsbedmningen vilar p ett ftal
karak trer i benmaterialet och r inte helt skerstlld. Skelettet har frts till lders-
gruppen adultus, och bedmningen tyder p att mannen varit mellan 30 och 39 r
vid sin dd. Nyckelbenen lg mycket ttt tillsammans vilket kan indikera att den
dde begravts i en svepning. Ett dligt bevarat krl, troligen av typ J:2, ptrfades
vid ftterna. Krlet r dekorerat med tvrsnodd (snrstmpel). P mynningen fnns
sned stmplade korta intryck. Mynningsdiametern har uppgtt till 10 cm. Under
mynningskanten fnns fem horisontella linjer medan buken r dekorerad med vin-
kellinjer. Botten har varit rund och dekorerad. I nra anslutning till krlet hittades
Figur 34. Platser med gravar samt mjliga
gravar/gravrelaterade anlggningar och
palissader markerade med platsnummer.
Palissaden frn mellanneolitikum A vid
Vstra Klagstorp har ocks markerats (gr
palissadsymbol). Kartunderlag: Malm
ven en osymmetrisk keramikprla. Vid huvudet (ngot nordvst om) lg en strids-
yxa av typ E:1, en tjocknackig, hleggad, slipad fintyxa av variant 1 och tre spn.
I nra anslutning till fremlen hittades ven en liten sjborre, 2,5 cm i diameter,
med ett centimeterstort hl. Utver dessa gravgvor ptrfade man i fyllningen
ven 16 keramikskrvor av vilka samtliga utom en var odekorerade. Den dekore-
rade skrvan hade dekor i form av en smal vulst. Skrvorna terfanns framfr allt
i den vre delen i gravfyllningen. Utver skrvorna tillvaratogs ven omkring 1,5
kg finta, dribland fragmentet av en slipad fintyxa. P samma niv som skelettet
togs dessutom ett ftal fossiler tillvara (utver den ovan omnmnda), bland annat
snck skal som lg i bckenregionen. Ett fnt pulver, vilket tillvaratogs frn kanten
i den nordstra kvadranten, kan mjligen vara ockra men detta har inte faststllts.
Fynden frn gravfyllningen kan inte med skerhet knytas till gravritualen och den
Figur 35. Svgertorpsgraven. Fynden som
ptrffades vid huvudet var upptagna d
bilden togs. Resterna av krlet ligger vid
underbenen. Huvudet mot norr (vnster
i bild). Foto: Malm Museer.
hr typen av fynd har defnierat s kallade gravfltsboplatser (se avsnittet Boplats,
grav, dep- och enkelfynd) eftersom de ansetts tillhra boplatsaktiviteter. Det kan inte
ute slutas att fynden som lg spridda i fyllningen faktiskt deponerats i graven som
en del i gravritualen, ngot som till exempel freslagits fr fynd av det hr slaget i
meso litiska gravar vid Tgerup (Kjllquist 2001). I botten av graven, i den sydvstra
delen, fanns ocks en mindre nedgrvning, cirka 0,30 m djup, som kan ha fungerat
som stolphl. En eventuell stolpe kan ha anvnts som en form av markering av graven
innan sjlva gravlggningen.
Stridsyxor av typ E:1 placeras i period 45 (med vervldigande tonvikt p period
5, Malmer 1962:635) och krl av J-typ i period 5 vilket d blir gravens datering.
14
C-dateringen gjordes p skulderblad frn den gravlagde och gav vrdet 380555
BP (23402140 kal. BC 1 . Ua-21903).
13
C-vrdet blev -20,4 vilket tyder p
en i huvudsak terrestrisk fda.
Vid frunderskningen ptrfades vad som tolkades som ytterligare en stenpack-
ning inom Svgertorps industriomrde S, men denna kunde inte lokaliseras vid slut-
underskningen. Det kan sledes inte uteslutas helt att det funnits fer gravar inom
omrdet. Intressant r ocks uppgifter om en bortodlad lngds vilken skall ha legat
i nromrdet (se diskussionen under avsnittet Bo- och aktivitetsplatser).
Kastanjegrden (69)
Gravfltet vid Kastanjegrden bestod av fyra gravar med stenpackning vilka lg i en
nordsydlig linje p en mindre sandig frhjning (fgur 36 och 37). Gravfltet har
publicerats av Gran Winge dr Ove Persson bidragit med en osteologisk analys och
Gunnar Johanson och Kjell Mrtensson gjort odontologiska analyser (Winge 1976).
Birgitta Hulthn (1974) har genomfrt godstekniska analyser p en del av keramik-
materialet (Hulthn 1974).
I anl.105, som skadats vid sandtkt, lg tre individer begravda i vad som tolkades
som resterna efter en trkista. Gravens djup uppgick till 1,2 m. En 2530 r gammal
kvinna lg med huvudet mot sder med ansiktet vnt sterut. Intill hennes huvud
lg ett 57 r gammalt barn, ven det med huvudet mot sder, och vid hennes ftter
i den norra delen av graven ytterligare ett barn i samma lder med huvudet mot
norr. Fynden frn graven bestr av en malsten och en sklgropssten frn stenpack-
ningen, delar av tv krl, sju brnstensprlor, en tunnbladig fintyxa av variant 2,
fyra fintspn, tv skrapor, fem avslag varav tre med retusch samt enstaka keramik-
skrvor. Krlen stod placerade i var sin nde av graven. Det bst bevarade krlet r
dekorerat med horisontella linjer under mynningen och med vinkellinjedekor ver
krlkroppen. Det andra krlet har liknande dekor men r smre bevarat. Dekoren
Figur 36. Plan ver Kastanjegrden med
bl.a. gravarna och anlggning 21 (se avsnit-
tet Bo- och aktivitetsplatser) (efter Winge
1976 fg. 1).
har gjorts med tvrsnodd. En godsteknisk analys av en skrva frn anl. 105 visar att
den r brnd i en reducerande atmosfr. Krlen placeras i grupp J:3 respektive ad J.
Brstensprlorna lg koncentrerade till den norra delen av graven dr ven den tunn-
bladiga fintyxan fanns. Skraporna, avslagen och spnen lg koncentrerade lngs
gravens nordstra kant. Avslagens lge i graven, i nra anslutning till spn och skra-
por, gr att de tolkas som en del av gravgodset (se ven under Svgertorps industri-
omrde S (56) ovan). Frn gravfyllningen (ej tolkat som gravgvor) kommer enstaka
skrvor tillhrande mellanneolitisk trattbgarkultur. Graven dateras till period 5.
En av kvinnans tnder har ingtt i en strre analys av diet under stenlder (Eriksson
2003:9; Lidn m.f. 2003). Analysen pekade p en diet bestende av terrestrisk fda
fr kvinnan.
13
C-vrdet blev -20,3 (Lidn m.f. 2003:7).
I den 1,0 m djupa anl. 106 ptrfades tnder frn en individ som dtt vid en
lder av omkring 810 r. Utifrn tndernas lge tmligen centralt i graven gjor-
des bedmningen att huvudet legat mot nordost och att ansiktet varit vnt mot
gravens sydstra lngsida. I stenkonstruktionen ingick tv malstensfragment och
en knacksten. I anslutning till tnderna lg ocks 23 bde hela och fragmentariska
brnstensprlor. Nordost om dem, ovanfr huvudet, ptrfades delar av ett kam-
stmpeldekorerat krl av typ J:2 med horisontella linjer under mynningskanten och
med vinkellinjer ver krlkroppen. Botten har haft dekor i form av ett kors av chev-
ronger. En godsteknisk analys av en skrva har visat att den r brnd i en reduce-
rande atmosfr. Invid krlet lg en tjocknackig, hleggad fintyxa av variant 1 och
ett fintspn. I gravens vstra del, vid fotnden, lg tre spn och fyra avslag samlade,
och norr om denna samling lg en spnpilspets av Beckers typ D/Malmers typ C.
Gravfyllningen innehll oornerade keramikskrvor och avslag vilka inte tolkades
som gravgvor. Graven dateras till period 5.
Anl. 108 var 1,2 m djup och innehll endast tnderna efter en individ som troligen
dog i tonren. Graven innehll spr efter vad som bedmts vara en 1,9 x 0,6 m stor
tr konstruktion. Tnderna lg i gravens norra del och individen har troligen legat
med ansiktet mot ster. Om det stmmer har den stridsyxa av typ E:1 som p trfades
i graven legat precis bakom och troligen aningen ovanfr huvudet. En tjock nackig,
hleggad fintyxa av variant 1 lg ocks hr medan ytterligare en tjocknackig, hleg-
gad fintyxa av variant 1 lg i gravens sydvstra nde, det vill sga i gravens fotnde.
Tv fintspn och tv avslag lg samlade i den sydstra delen av graven. Gravfyll-
ningen innehll keramikfragment och avslag. En keramikskrva var av trattbgartyp.
Stridsyxor av typ E:1 dateras till period 45 med en betoning p period 5.
I anl. 109 vilken var 0,9 m djup lg det ngot ster om gravens mittpunkt ett
antal tnder vilka kom frn en individ som troligen varit omkring 46 r vid dds-
Figur 37. Plan ver gravarna (versta sten-
skiktet) (efter Winge 1976 fg. 2).
tillfllet. Intill tnderna lg tre brnstensprlor och ster om tnderna lg en tunn-
bladig, hleggad fintyxa av variant 3. Sydvst om tnderna lg ett fragment av en
eldskadad hleggad fintyxa och ytterligare cirka 0,3 m t sydvst lg ett fintspn.
I gravens vstra del ptrfades ett fintspn och ett krl av typ J:2 som lg upp och
ned och som dessutom innehll en skivskrapa. Krlet r dekorerat med tvrsnodd
och har fyra horisontella linjer under mynningskanten och vinkellinjer avbrutna av
parvisa vertikala linjer (som lper genom vinkelspetsarna) ver krlkroppen. Botten
r skadad men uppvisar ocks dekor. Gravfyllningen innehll keramikskrvor och
avslag. ven den del av en eldskadad hleggad fintyxa som nmndes ovan bedm-
des tillhra gravfyllningen, det vill sga den kopplades inte till gravgvorna. Graven
dateras till period 5.
Dsemarken (79)
Graven p Dsemarken, A1671, bestod av en rektangulr, 1,9 x 1,2 m stor och 0,5
m djup nedgrvning (Ifverson 2007:28f) (fgur 30 och 38). Graven lg orienterad
i nordsydlig riktning. Nedgrvningen hade rundade hrn, lodrta sidor och mjuk
vergng mot en plan botten. Lngs sidorna lg en stenpackning som syntes redan
efter avbaning och som strckte sig hela vgen ned mot botten. Stenarna var 0,10,3
m stora och ett antal av dem var av en rdaktig bergart. Skelettet ptrfades p
0,4 m djup. Den gravlagda lg i hockerstllning med huvudet i norr och ansiktet
vnt mot ster. Den osteologiska bedmningen visar att den gravlagda var en ung
kvinna, 1518 r. Hon var kortvuxen, endast 154 cm lng, och hennes tnder visade
genom emaljhypoplasier tecken p sjukdom eller nringsstress kring 58 rs lder.
Indikationer p lrben och skenben tyder p att kvinnan varit fysiskt aktiv under sin
livsstid. Ett fynd i form av en benpryl vid fotnden tolkades som en gravgva (fgur
38). I vrigt ptrfades elva keramikskrvor och 13 avslag i gravfyllningen som
inte tolkades som gravgvor (se diskussion ovan under Svgertorp S (56)). Det fanns
tecken i graven p att den efter ngot r ppnats och att delar av kroppen d frfyt-
tats. Det kan ha varit frga om en gravplundring (Ifverson 2007:32f ), men det kan
inte uteslutas att en sdan gravppning kan ha utfrts av dem som begravt kvinnan
som ett led i en form av ritual.
Graven kan kopplas till stridsyxekultur genom skelettets placering i hockerlge
samt frekomsten av en stenkonstruktion. Stenkonstruktioner fnns i gravar frn
period 3 och framt (Malmer 1962:184f). Benprylen motsger inte en sdan date-
ring. Graven har
14
C-daterats till vergngen mellanneolitikum Bsenneolitikum.
Dateringen gjordes p en tand vilket gav vrdet 388535 BP (24602300 kal. BC 1
. Ua-32824). Analysen pekade ocks p en diet baserad p terrestrisk fda.
13
C-
vrdet blev -20,6 (Magnell 2007).
Utver den underskta graven fnns det indikationer p ytterligare gravar inom
det frunderskta omrdet. Nrheten till de neolitiska husen gr att det kan tolkas
Figur 38. Skelettgraven frn Dsemarken.
I bildens nedre del syns benprylen (MK
321:100089). Fotot har tagits frn sder.
Foto: Kristina Gidlf, Malm Museer.
som en (eller mjligen fera) gravlggning i anslutning till en grd. I nrheten har det
dessutom frmodligen legat en eller fera dsar (se under avsnittet Bo- och aktivitets-
platser) som kan ha utgjort en viktig faktor i valet av plats fr grdarna och graven.
Norra Hyllievng (80)
Gravarna inom Norra Hyllievng lg p en svag hjdrygg frdelade p tv gravflt.
Det sdra bestod av tv gravar och en osker grav tillhrande stridsyxekultur, och
det norra av fyra gravar och fem stenpackningar daterade till senneolitikum (Lindh
& Grehn 2008 samt dr bifogade analysrapporter) (fgur 39).
Grav I (A14169) mtte 2,6 x 1,3 m, var 0,7 m djup och lg i nordsydlig rikt-
ning (fgur 39 och 40). Den hade branta sidor och en ngot ojmn botten samt
en stenpackning i fera lager lngs sidorna. Stenpackningen bestod av obearbetade
klumpstenar som var omkring 0,100,30 m i diameter. En av dessa stenar uppvisade
en glatt yta som kan tyda p att den anvnts i ngon form av slip- eller malprocess.
Direkt ovan skelettet lg ett lager med sten generellt med mindre stenar n i sten-
packningen lngs sidorna men i vrigt var fyllningen relativt stenfri. Skelettet
lg i hockerstllning med huvudet i norr och ansiktet mot ster. Den gravlagde var
mellan 17 och 25 r, men knet kunde inte bedmas. Vid kraniet ptrfades en tjoc-
knackig, hleggad, slipad fintyxa av variant 1. Eggen lg riktad mot sydost. Cirka
0,10 m nordvst om skallen lg en tunnbladig, hleggad, slipad fintyxa av variant 3,
ven den med eggen riktad mot sydost. I fotnden stod ett krl av typ H som varit
cirka 10 cm hgt. Krlet har haft en mynningsdiameter p 9 cm. Dekoren bestr av
vinkellinjer ver krlkroppen och p mynningen fnns korta, diagonala streck och
drunder tv horisontella linjer som omsluter krlet. Dekoren har gjorts med tand-
stmpel. Till gravgodset frdes ven en knytnvsstor sten som frgade av sig med
en rdaktig frg nr den fuktades, samt hgre upp i fyllningen en fintskrapa samt
ett fintspn. Flintspnet uppvisar inga spr av anvndning. I vrigt fnns det bland
annat avslag och mindre keramikskrvor som inte frts till gravgodset (se diskussion
under Svgertorps industriomrde S (56)). Graven kan utifrn keramiken dateras till
stridsyxekulturens period 45 (Malmer 1962:116f ). En
14
C-datering av ett sdeskorn
gav ett vrde som motsvarar mellanneolitikum A (tabell 13). Det daterade materialet
fr ses som en sekundr inblandning av ldre material i gravfyllningen.
Grav II (A120605) mtte 3,0 x 1,4 m, var 0,65 m djup och lg i nordsydlig
riktning (fgur 39 och 40). Den hade branta sidor och en ngot ojmn botten. En
stenpackning lg lngs sidorna och hela vgen ned mot botten. Det fanns ven stenar
spridda i den vriga fyllningen. Stenpackningen bestod av i huvudsak obearbetade
klumpstenar som till strsta delen var omkring 0,200,40 m i diameter. Tre av dem
hade slipade ytor. I den norra delen av graven ptrfades rester av en underkke med
tnder och tandemalj. Den gravlagde var mellan 17 och 25 r. Knet kunde inte be-
dmas. Gravgvor brjade framkomma p ungefr 0,60 m djup. Vid huvudregionen
ptrfades tre fintfreml och rester efter ett keramikkrl som inte kunde tillvaratas
p grund av sitt dliga skick. Flintfremlen bestr av en tjocknackig, hleggad,
slipad yxa av variant 1, en tunnbladig, slipad yxa av variant 2 och en hleggad, slipad
mejsel av variant 1. Yxorna lg med eggarna mot ster medan mejseln hade eggen
mot nordost. I den nordvstra delen av graven lg brnstensprlor och brnstens-
fragment, troligen frn fer prlor. Centralt, ngot frskjutet t vster, i hjd med
vad som borde motsvara den ddes hftparti, ptrfades ett keramikkrl av typ
H. Krlet har haft en mynningsdiameter p 13 cm och har varit cirka 10 cm hgt.
Dekoren bestr av vinkellinjer ver krlkroppen och vid mynningen fnns tre hori-
sontella linjer. Dekoren har gjorts med snrstmpel. Tv spn ptrfades i graven,
ett ungefr dr den ddes ftter br ha funnits och ett hgre upp i gravfyllningen.
Spnet frn fyllningen kan ha anvnts i en skrande eller sgande rrelse, medan
det andra inte har ngra spr av anvndning. Bredvid spnet vid den ddes ftter
ptrfades 11 spnpilspetsar av typ D. Pilspetsarna lg samlade intill varandra med
spetsarna mot sder. Det tolkades som att de varit skaftade och legat i ett koger. En
slitsprsanalys p spetsarna visar att de inte skjutits frn ngon bge, det vill sga det
fnns inget som tyder p att pilspetsarna trfat ngot ml eller spr efter skaftning.
Skaftningsspr uppkommer vanligen d pilen trfar ett ml. Det fnns spr efter
vad som tolkas som gnidpolering p samtliga spetsars hgsta punkter, p sar eller
andra frhjningar i ytan. Spren har uppsttt nr pilarna legat ttt samlade i kogret
och dr gnidits mot varandra. I vrigt fnns det bland annat avslag och mindre kera-
mikskrvor, exempelvis en med dekor i form av intryck med tand/kamstmpel, som
inte frts till gravgodset (se diskussion under Svgertorps industriomrde S (56)).
Graven kan utifrn keramiken dateras till stridsyxekulturens period 45 (Malmer
1962:116f ). En
14
C-datering av ett sdeskorn gav ett vrde som motsvarar tidigare
delen av senneolitikum (tabell 13).
Kontext Lab.nr
14
C r BP Kal. 1
Grav I (A14169) Ua-33977 4540 35 33703110 BC
Grav IV (A102943) Ua-34049 3975 45 25802460 BC
Grav III (A102915) Ua-34048 3945 40 25702340 BC
Brunn, A3830 Ua-34046 3940 75 25702300 BC
Grav II (A120605) Ua-33978 3755 35 22802050 BC
Grav? (A120122) Ua-33979 3755 35 22802050 BC
Tabell 13.
14
tikum B eller frn kontexter tillhrande
stridsyxekul tur frn Norra Hyllievng
(fallande BP-lder) (Lindh & Grehn 2008).
Figur 39. versikt ver anlggningar och
konstruktioner daterade till mellanneo-
litikum B p Norra Hyllievng. Senneoli-
tiska lmningar har ocks markerats. Inom
stridsyxegravfltet lg grav I lngst i norr
och A120122 lngst i ster.
Figur 40 (till hger). Stridsyxegravarna frn
Norra Hyllievng. Vnstra bilden Grav I
(efter Lindh & Grehn 2008, A14169 fgur
7). Foto: Susan Hydn, Malm Museer.
Hgra bilden Grav II. 1. spn; 24. brn-
stensprla; 5. tnder; 67. brnstensprla;
8. keramik; 9. spnpilspetsar (11 st); 10.
hleggad fintyxa; 11. tunnbladig fintyxa;
13. fintmejsel (efter Lindh & Grehn 2008,
A120605 fgur 4).
A120122 tolkades av rapportrerna med frsiktighet som en grav, alternativt en
anlggning eller konstruktion som skall kopplas till begravningarna p platsen (fgur
39). Anlggningen mtte 4,2 x 1,8 m och var 0,38 m djup. Den hade sluttande
sidor och en relativt plan botten. Den lg orienterad i nordostsydvstlig riktning.
I den norra halvan fanns en kraftig stenpackning medan den sdra halvan endast
innehll ett ftal stenar. Anlggningen innehll endast ett ftal fynd, bland annat
avslag och ngra keramikskrvor. Mest ptagligt var frekomsten av svett tr. I den
norra delen av anlggningen ptrfades ett runt trfreml, cirka 0,30 m i diameter,
som var svett. Fremlet kunde inte konserveras. I den sydstra delen ptrfades
svett tr (ca 0,20 x 0,10 m stort) som hade formen av ett hrn. I den vstra delen
fanns fera svedda trrester. Trresterna tolkades som rester efter en trkista, trram
eller trvgg. Anlggningen
14
C-daterades (trkol frn ek) vilket gav ett vrde som
motsvarade dateringen frn grav II (A120605) (tabell 13). Anlggningen r som
framgtt svrtolkad. Avsaknaden av gravgvor gr att den svrligen kan tolkas som
en grav. Dremot r det troligt att den skall kopplas till ngon form av begravnings-
eller ddsritual i anslutning till stridsyxegravarna. Exempel p eld i samband med
begravningar, ibland till och med i sjlva graven, fnns frn Sydskandinavien frn
den hr tiden (se t.ex. Ebbesen 2006:233f ).
Norr om stridsyxegravarna undersktes fyra (tv skra och tv troliga) senneo-
litiska gravar samt fem stenpackningar vilka ocks tolkades som rester efter sen-
neolitiska gravar (fgur 39). De tv skra gravarna, grav I (A101969) och grav II
(A102808), innehll daterbara fynd i form av ett skiferhnge respektive en fintdolk
av typ IIb och en pilspets med urnupen bas. Anlggningen med skiferhnget
14
C-
daterades till 364035 BP (21201940 kal. BC 1 . Ua-33976) och anlggningen
med dolken och pilspetsen till 379535 BP (22902140 kal. BC 1 . Ua-33975).
Dateringarna gjordes i bda fallen p sdeskorn. De bda gravarna ansgs av rap-
portrerna datera gravfltet som helhet till senneolitikum. De bda troliga gravarna,
grav III (A102915) och grav IV (A102943) innehll inga typologiskt daterbara fynd
och
14
C-daterades till mellanneolitikum B (tabell 13). Bda dessa anlggningar
14
C-
daterades med trkol frn ek frn ytliga lager. I ljuset av de ngot tidiga datering-
arna tolkades trkolet som sekundrt inblandat av rapportrerna. Bda de troliga
gravarna hade dock en storlek och form, och dessutom stenpackningar, som gr en
datering till mellanneolitikum B mjlig.
Gravflten p Norra Hyllievng uppvisar som framgr delvis verlappande date-
ringar sett till
14
C-resultaten. De enstaka dateringarna kan vara ett resultat av sekun-
dra inblandningar, men som helhet kan de nd ses som ett utslag av ett mycket
nra kronologiskt frhllande mellan gravflten. Att graven med en dolk och en
8
10
11 13
5
4
3
8
8
7
2
6
1 9
0,5 m 0
pilspets fr en ngot ldre datering n stridsyxegraven respektive den mjliga strids-
yxegraven kan inte tolkas som att den ndvndigtvis r ldre n dem, ven om
mjligheten fnns. Dremot kan dateringarna till mellanneolitikum B frn de bda
frmodade senneolitiska gravarna antyda att vi p det norra gravfltet faktiskt har
en lngre gravkontinuitet p platsen, som d haft sin brjan i senare delen av mel-
lanneolitikum B. Det r drmed inte uteslutet att de bda gravflten faktiskt anvnts
parallellt, men dr man av ngon anledning valt att anlgga stridsyxegravarna ngot
avskilt. Som framgick under avsnittet Bo- och aktivitetsplatser fanns det boplatslm-
ningar inom omrdet som tyder p att gravflten skall kopplas till en grd (fgur 39).
Hindbydsen (90)
Nra rumsliga frhllanden mellan ldre gravmonument och bebyggelse fanns bland
annat inom Almhov (53) dr de ldre gravmonumenten tycks ha varit betydelsefulla
i valet av plats fr grdarna under mellanneolitikum B och senneolitikum. Dr fanns
det dremot inga konkreta bevis fr aktiviteter under mellanneolitikum B i de ldre
gravarna. Sdana aktiviteter fnns dremot belagda p fera hll i Skne (och i Dan-
mark, se t.ex. Ebbesen 1986; 2006:123f, 171), men i Malmomrdet r det endast
lngdsen vid Hindby som gett ledtrdar till aktiviteter under mellanneolitikum B.
Ytterligare en ds, Sjstorpsdsen, har underskts i Malmomrdet. Hr ptrfades
fynd som tyder p senneolitiska aktiviteter (Hansen 1931:236f). Lngdsen vid
Hindby bestod av en under mark bevarad stenpackning som lg p en svag frhj-
ning (Burenhult 1973). Fynden domineras av ett rikt dekorerat keramikmaterial
med en datering till mellanneolitisk trattbgarkultur. Flintmaterialet r frhllan-
devis sparsamt men det fnns delar av slipade tunnbladiga fintyxor (tv delar kan
passas ihop till en hel yxa) och tjockbladiga fintyxor (bl.a. en eldskadad) (Burenhult
1973:38f). Yxdelarna kan inte dateras med skerhet (Burenhult 1973:98), men det
r inte uteslutet att de skall tillskrivas aktiviteter frn mellanneolitikum B och strids-
yxekultur. Stridsyxeaktiviteter i omrdet kring lngdsen r belagt genom den grav
(kv. Bronsyxan (91)) som lg endast omkring 15 m norr om lngdsen.
Kv. Bronsyxan (91)
Stridsyxegraven frn kv. Bronsyxan (Malmer 1975:134, grav 58A) bestod av en fat-
marksgrav med en stenkonstruktion samt spr efter en trkonstruktion, troligen ett
lock som legat ver graven (Hkansson, Johanson & Salomonsson 1973). Graven
var 2,85 x 1,50 m bred, 0,74 m djup och lg orienterad i nordsydlig riktning (fgur
41). Individen, vilken bedmts vara mellan 3040 r, lg i hockerstllning med
huvudet mot norr och ansiktet vnt mot ster. Benfragment frn tinningregionen
uppvisar skador, mjligen orsakat av en stridsyxa eller en pilspets, vilket tyder p
yttre vld som individen verlevt. Placerat kring huvudet lg en stridsyxa av typ
E:1, en tjocknackig, hleggad fintyxa av variant 1 samt en svinbete med ett borrat
hl. I huvudhjd, men placerat tmligen lngt bort (minst 50 cm bort) frn huvu-
Figur 41. Kv. Bronsyxan. Gravens undre
stenskikt samt gravnivn (efter Hkansson,
Johanson & Salomonsson 1973:139, Fig 4).
det, lg resterna efter ett krl som bedmts tillhra grupp J. Det fragmentariska
krlet uppvisar tvrsnoddsdekor i form av vinkelband vilka r avbrutna av vertikala
linjer. En godsteknisk analys har visat att skrvan kommer frn ett krl som brnts
i oxiderande atmosfr och att magringen innehller enstaka chamottekorn (Hult-
hn 1974:36). vriga gravgvor bestr av fyra fintspn, tv skrapor och tv avslag.
Avslagen lg tillsammans inbddade i en brunrd lerklump vilken med viss frsik-
tighet tolkades som rester av frgmne (jfr Svgertorps industriomrde S (56) och
Norra Hyllievng (80) ovan). Avslagen lyfts fram som speciella eftersom den typen
av fynd inte verkar ha ptrfats i gravar tidigare, men man ppekar att det r f av
stridsyxekulturens gravar som underskts systematiskt och att mindre freml som
avslag drmed kan ha missats (jfr med diskussionen kring gravfyllningsfynd frn
Svgertorps industriomrde S (56) och med fyndsituationen i gravarna p Kastan-
jegrden (69)).
Stridsyxan av typ E:1 och keramiken tillhrande grupp J samt ven svinbeten
placerar graven i stridsyxekulturens period 5. En
14
C-datering gjordes p skelettet
vilket gav vrdet 393080 BP (25702290 kal. BC 1 . Lu-474).
14
C-dateringen
placerar sledes graven i den senaste delen av mellanneolitikum B.
Stridsyxegraven lg som framgick ovan i nrheten av lngdsen vid Hindby.
Dessutom lg det en frmodat senneolitisk grav nra dessa bda ldre gravar (H-
kansson, Johanson & Salomonsson 1973:135; Kling 1983:19). En gravkontinuitet
kan drmed ses p platsen under neolitikum, en kontinuitet som tycks ha den mo-
numentala lngdsen som utgngspunkt.
Kulladal (92)
Frn Kulladal kommer ett troligt gravfynd. Vid vattenledningsschaktningar 1953
ptrfades en tjocknackig, hleggad fintyxa och en stridsyxa (troligen av typ E:1)
(fgur 42) (Reisnert 1978). Yxorna lg i en packning av stora stenar vilken ven inne-
hll sot. Lget p en hjdrygg kan tillsammans med stenpackningen tala fr att det
rr sig om en frstrd grav, vilken genom stridsyxan kan dateras till period 45. Vrt
att nmna r fyndet av en hleggad fintyxa vid Per Albins Hem (17) omkring 350
m t nordost lngs samma hjdrygg. Det r inte uteslutet att detta fynd indikerar
ytterligare en grav i nrheten.
Virentofta (93)
Gravfltet vid Virentofta bestod av tre stridsyxegravar (Malmer 1962:920, grav 60
(I), 61 (II) och 62 (III)) samt ett tiotal yngre gravar frn bland annat vikingatid.
Gravfltet lg i en svag nordsluttning vid en fack hjd. Gravarna lg p rad frn norr
till sder och upptcktes i samband med grustkt (Hansen 1934:275).
Grav 60 (I) utgjordes av en fatmarksgrav med en stenkonstruktion och lg i
nordostligsydvstlig riktning. Fynden bestr av en stridsyxa av typ E:1, en tjock-
nackig, hleggad fintyxa av variant 1 och en tunnbladig fintyxa av variant 2 (Fors-
sander 1933 Taf. XXVIII:1 grav I kallas grav 2 av Forssander; Oldeberg 1952 Abb.
267 Grab I). Stridsyxan daterar graven till period 45.
Figur 42. Fynden frn Kulladal. Yxornas
storlek r inte angivet i arkivmaterialet.
Foto: Malm Museer.
Figur 43. Virentofta, grav 62 (III) (efter
Forssander 1933:6 Abb. 4 Forssander
benmner den grav 1).
Grav 61 (II) var en fatmarksgrav utan stenkonstruktion. Graven var 0,5 m djup
och innehll ett skelett vilket lg i nordsydlig riktning med huvudet mot norr
och an siktet mot ster. Fynden bestr av en tjocknackig, hleggad fintyxa av va-
riant 1 och en tjocknackig fintyxa av variant 3 (tvreggad utan hlslipning). En
av yxorna har legat vid hger verarm (Oldeberg 1952:132). Flintyxorna kan inte
dateras nrma re inom stridsyxekulturen. Avsaknaden av stenkonstruktion antyder
att detta kan vara den ldsta graven bland stridsyxegravarna. Detta kan dock inte
faststllas med skerhet.
Grav 62 (III) utgjordes av en fatmarksgrav med stenkonstruktion vilken lg i
nordnordostligsydsydvstlig riktning (fgur 43). Skelettet lg i hockerstllning med
huvudet mot nordnordost och ansiktet vnt mot ster. Fynden bestr av keramik-
skrvor frn ett krl av typ ad J dekorerat med horisontella linjer under mynningen
och vinkellinjer ver buken, en stridsyxa av typ E:1, en tjocknackig, hleggad fint-
yxa av variant 2, en tunnbladig fintyxa av variant 1, en brnstensring samt tre spn
(Forssander 1933 Taf. XXVII; Oldeberg 1952 Abb. 267 Grab 3). Stridsyxan och den
hleggade fintyxan har legat bakom nacken p den dde. Ngot lngre ned, i hjd
med verarmen, har den tunnbladiga fintyxan legat, och brnstensringen har vilat
p verarmen. Tv av fintspnen lg mellan verarmen och kroppen. Krlet och det
tredje fintspnet har sttt vid ftterna p den vstra sidan om kroppen. Keramiken
och stridsyxan daterar graven till period 5. Brnstensringen r av en typ som ptrf-
fats i danska gravar, vilket kan tyda p kontakt ver resund (Hkansson, Johanson
& Salomonsson 1973:153).
Kvarnby 13 (94)
Graven frn Kvarnby 13 utgjordes av en fatmarksgrav (Malmer 1962:920, grav 59)
men nrmare uppgifter om gravens utseende, liksom om dess exakta lge saknas (se
Winge 1976:45, fgur 57 samt tabell 4). Fynden bestr av en stridsyxa av typ C:1a
och en tjocknackig, hleggad fintyxa av variant 2 (Oldeberg 1952 Abb. 243). Strids-
yxan kan dateras till period 13 medan fintyxan dateras till period 35. Graven br
drmed dateras till period 3.
Bageritomten (95)
Frn Bageritomten fnns det en
14
C-datering till mellanneolitikum B (Sarns & Eng-
strm 2006:29f). Den daterade anlggningen, A2590, utgjordes av en stensatt grop
vilken tillsammans med en liknande anlggning, A2589, inledningsvis sgs som en
sammanhngande stenpackning. Det visade sig att det rrde sig om tv stenfyllda
gropar vilka lg med ett avstnd av cirka 0,30 m frn varandra. De bda groparna var
mycket lika, bda mtte 1,20 x 0,80 m i ytan och djupet i A2590 uppgick till 0,80
m och i A2589 till 0,65 m. Trkol frn ek daterades frn bda groparna. A2590 da-
terades till 405570 BP (28402470 kal. BC 1 . Ua-17638) medan dateringen frn
A2589 fck en datering till mesolitisk tid (dateringen betraktades som felaktig i fr-
hllande till anlggningens lder). Groparna innehll frutom ett antal bearbetade
stenar inga fynd. De bda groparna tolkades vid underskningstillfllet som tv stora
stolphl. Stolphlen kopplades d samman med en stenpackning, A792, som lg
cirka 15 m vster om stolphlen och hypotesen var att det skulle rra sig om resterna
efter en lnghg med fasadstolphl med tillhrande centralgrav.
14
C-dateringarna
motsade tolkningen d lnghgar dateras till tidigneolitisk tid. Stenpack ningen,
A792,
14
C-daterades dessutom till 365570 BP (21401940 kal. BC 1 . Ua-17639),
det vill sga till senneolitikum. A792 tolkades d som en senneolitisk grav vilken
dock inte innehll ngra daterbara fynd. A792 kan drmed sttas i samband med
en senneolitisk grav i nrheten som undersktes 1981. Mjligen rr det sig om (delar
av) ett gravflt. Omkring 175 m sder om A792 undersktes dessutom ytter ligare en
stenpackning som kan utgra en mjlig grav, A4470. Den
14
BP (24702280 kal. BC 1 . Ua-18904). Inte heller denna innehll ngra direkt da-
terande fynd. Inom underskningsomrdet fanns det i vrigt ett ftal anlggningar
med keramik tillhrande mellanneolitisk trattbgarkultur. Bland de insamlade ls-
fynden fanns bland annat en tjocknackig fintyxa (miniatyr) och en fintdolk.
Den till mellanneolitikum B daterade stensatta gropen/stolphlet, A2590, ingick
sledes i en kontext med gravar eller mjliga gravar frn senneolitikum varav en av
dessa, A4470, har en datering som motsvarar vergngen mellanneolitikum Bsen-
neo litikum. Det r inte mjligt att med skerhet koppla de bda stensatta groparna/
stolp hlen till gravlggningarna och de kan inte ges en klar tolkning. De tolkades som
tv stora stolphl men det saknades andra anlggningar vilka skulle kunna ha fungerat
till sammans med dem i en konstruktion. Mjligen har de fungerat som ngon slags
mar kering fr till exempel ett gravflt (Sarns & Engstrm 2006:45). Den ursprung-
liga lnghgshypotesen br kanske inte heller avfrdas helt utan ytterligare dateringar.
Lindngelund (96)
r 1994 undersktes en stridsyxegrav (fgur 44) vid Lindngelund i samband med en
arkeologisk frunderskning (Assarsson 1995). Topografn i omrdet knnetecknades
av en frhllandevis fack vstsluttning. Stridsyxegraven lg tillsammans med andra
gravar (se nedan) p en svag avsats i denna sluttning. Graven utgjordes av en stenfylld
grop vilken var oregelbundet oval i plan med mtten 2,8 x 1,5 m. Den lg orienterad
i nordostligsydvstlig riktning. Stenar utanfr konstruktionen tolkades som att en
Figur 44. Graven frn Lindngelund. Bot-
tenplan med fynd markerade. Y fintyxa;
B brnstensprla; F fintspn; T tand
(efter Assarsson 1995 Fig. 6).
strre yta tidigare kan ha varit tckt med sten. Graven var 0,67 m djup och gravgod-
set lg p samma djup som de understa kantstenarna. Troligen har ett vre stenskikt
pljts bort men i vrigt var den oskadad. Sjlva stenkonstruktionen var rektangulr
med rundade hrn och den var cirka 1,3 m bred och 2,6 m lng. Ngra spr efter
en trkonstruktion fanns inte. Fyllningen i graven bestod frutom av stenar av svagt
humusblandad sand i toppen medan den lngre ned hade ett hgre humusinnehll
och dessutom en svag sotinblandning. Gravfyllningen innehll 785 g fintavslag/avfall
och ngra mindre keramikfragment (se diskussion Svgertorps industriomrde S (56)
ovan). Gravgodset bestr av tv fintyxor vilka lg nra varandra, ett 8,6 cm lngt
fintspn, fyra brnstensprlor och tre brnstensfragment. En tand ptrfades utanfr
stenpackningen och utver detta fanns det endast en mindre benbit i graven. En av
fintyxorna r en tjocknackig, hleggad yxa av variant 1. Den lg med hlslipningen
vnd nedt och med eggen riktad ut frn graven. Ngot ster om den, och cirka 5 cm
ovanfr, lg det en tunnbladig yxa av variant 1 eller 2. Brnstensprlorna lg samlade
i den sdra delen av graven. Enligt underskningsrapporten kan det utifrn gravgod-
sets sammansttning och placering inte uteslutas att det rr sig om en dubbelgrav.
Den hleggade yxan r av variant 1 som r en typ som fnns under hela stridsyx-
ekulturen. Den tunnbladiga yxan av variant 1 eller 2, oklart om rt- eller tvreggad,
ger inte heller nrmare ledtrd till dateringen. Brnstensprlor verkar upptrda vid
vergngen period 23 och fnns frmst fretrdd under period 3 och 4 med ett
enstaka fynd frn period 5 (Malmer 1962:277f, 403, 416f). Graven kan sledes ges
en trolig datering till period 35.
Vid den efterfljande slutunderskningen undersktes ytterligare gravar p om-
rdet. Tv fatmarksgravar lg intill varandra i nra anslutning till stridsyxegraven.
Gravarna var delvis frstrda av dikesgrvning men kunde genom gravgodset date-
ras till senneolitikum. Tv andra oskra gravar utgjordes av manslnga, stvstligt
orienterade, troliga fatmarksgravar, utan skelett eller gravgvor (Samuelsson 1997).
Omrdet tycks drmed uppvisa gravkontinuitet frn stridsyxekultur och in i sen-
neolitikum. Det nrmare kronologiska frhllandet mellan stridsyxegraven och de
senneolitiska gravarna r oklart, men det nra rumsliga frhllandet tyder p att de
bildar ett sammanhllet gravflt vilket kan indikera en sen datering fr stridsyx-
egraven. I omrdet ptrfades dessutom ett frarbete till en mejsel samt en slipad
fintyxa (Assarsson 1995) men dessa har inte daterats nrmare.
Oxie 7 (97) & Oxie 22 (100)
Uppgifterna om de bda gravarna (Malmer 1962:921, grav 73 och 74) r relativt
knapphndiga. Grav 73 (Oxie 7) utgjordes av en fatmarksgrav utan stenkonstruk-
tion ptrfad 0,5 m under markytan. Anlggningen bestod av en cirka 1 m lng
grop med ett skelett i orubbat lge. Individen hade huvudet i vster och lg i hock-
erstllning (Oldeberg 1952:136). Det fnns inga fynd frn graven. Avsaknaden av
stenkonstruktion kan tyda p att den tillhr periodens ldre avsnitt (se dock Oxie 22
nedan). Gravens datering till stridsyxekulturen fr anses som ngot osker eftersom
den inte innehll ngra fynd (se Rudebeck & dman 2000:212).
Grav 74 (Oxie 22) kan inte ges en nrmare geografsk lokalisering (se Winge
1976:45, fgur 57 samt tabell 4). Graven har utgjorts av en fatmarksgrav utan sten-
konstruktion. Den innehll en stridsyxa av typ E:1 och en tjocknackig, hleggad
fintyxa av variant 2 (yxorna r avbildade i Forssander 1933 Taf. XXII:1). Graven
dateras genom stridsyxan till period 45. Graven visar drmed p svrigheten att
datera gravar utan stenkonstruktion med skerhet.
Kristineberg (98)
Frn Kristineberg, en plats med omfattande gravlmningar frn tidigneolitikum till
och med ldre jrnlder, freligger det ett kontinuitetsbrott vad gller gravlggning
under mellanneolitisk tid (Rudebeck & dman 2000:212f ). Ett mjligt undantag
utgrs av en anlggning med stenpackning, A182, frn vilken trkol
14
C-datera-
des till 3950110 BP (26202230 kal. BC 1 . LuA-4305.) (Rudebeck & dman
2000:108f ). Anlggningen lg i nordsydlig riktning och var minst 2,5 m lng och
0,450,60 m bred. Anlggningens djup verkar endast ha uppgtt till hgst 0,3 m.
En stenkoncentration med en storlek av 0,45 x 0,60 m lg i den nordstra delen av
anlggningen. Anlggningen tolkades i flt som en mjlig skelettgrav och enligt
uppgift skall den ha innehllit obrnda ben vilka inte kunnat bedmas osteologiskt.
14
C-datering av benen r inte mjlig eftersom de inte kunnat lokaliseras. Fyndmate-
rialet bestr i vrigt endast av mindre mngder keramik, finta och brnda ben. Trots
dateringen r det oskert om det rr sig om resterna efter en grav frn mellanneoli-
tikum B. Anlggningens utseende verensstmmer inte med dokumenterade strids-
yxegravar. En nrliggande grav frn yngre romersk jrnlder har samma orientering
som A182, vilket r ett parfrhllande som upptrder mellan fera gravar p Kristi-
neberg. Det talar fr att A182 istllet kan vara yngre n vad
14
C-dateringen anger.
Fredriksberg (99)
Tv fatmarksgravar (Malmer 1962:921, grav 71 och 72) ptrfades vid grustkt vid
Fredriksbergs grd i anslutning till Skogholms borg (Rosenberg 1975:33f ). Grav 71
bestod av en stenpackning vilken lg i ungefrlig nordsydlig riktning och i vilken
ett skelett ptrfades p cirka 0,80 m djup (Forssander 1933:4f, Abb. 23) (fgur 45).
Figur 45. Fredriksberg, grav 71. Foto: Bertil
Centerwall, Lunds Universitets Historiska
Museum.
Skelettet lg i hockerstllning med huvudet mot sder och ansiktet vnt mot ster.
Fynden (Forssander 1933 Taf. XIX) lg invid vnster verarm. De bestr av ett tvr-
snoddsornerat krl med horisontella linjer under mynningen och med vinkellinjer
ver buk/botten. Krlet tillhr grupp J:3. I vrigt fnns det ett spn, tv skrapor, tv
benprylar samt ett strlben (svan?). En osteologisk (antropologisk) bedmning av
skelettet tyder p att det rr sig om en kvinna, cirka 35 r och 155 cm lng (Rydbeck
1930:12). Patologiska frndringar p tben, s kallad sekreterart, har tolkats som
ett resultat av att kvinnan arbetat stende p kn med den ena foten vilande p den
andra. Det kan frknippas med malning av sd eller arbete med exempelvis skrap-
ning av djurhudar, ngot som de bda skraporna skulle kunna indikera (Petersson
2001:46). Graven kan baserat p keramiken dateras till period 5. Graven togs in till
Lunds Universitets Historiska Museum i preparat (Rydbeck 1930) och John-Elof
Forssander nmner att under det lnga arbetet i flt med att frbereda preparatet
(vilket innebar att graven stod ppen nattetid) , kunde de gamle i orten frtlja,
att de p lngt hll sett ljus brinna vid graven (Forssander 1929a).
Grav 72 hade ingen stenkonstruktion och inga gravgvor ptrfades. Skelettet
lg p ungefr 0,80 m djup men huvudet hade frsvunnit p grund av grustkten.
Skelettet lg i hockerstllning i stvstlig riktning med huvudet mot vster. Enligt
en bedmning av skelettet r det en ung man som begravts (Forssander 1929b). Av-
saknaden av stenkonstruktion gr att graven mjligen tillhr ldre stridsyxekultur
men eftersom graven inte innehller ngra gravgvor kan den inte med skerhet fras
till stridsyxekulturen verhuvudtaget.
Bolagsbacken (101)
Vid underskningen p Bolagsbacken ptrfades ett skelett i hockerstllning i an-
slutning till ett kllsprng vid en fre detta vtmark (Lindahl Jensen 1992:37; Siech
2002:20; Stenskld 2004:166). Skelettet var dligt bevarat men individen, vilken
bedmts ha varit cirka 35 r vid ddstillfllet, lg i stvstlig riktning med huvudet
i ster. Individen tycks ha legat p hger sida med ansiktet mot norr (Siech 2002,
karta 4). Avsaknaden av en stenkonstruktion kan peka mot en datering till ngon av
stridsyxekulturens tidiga perioder (se dock Oxie 7 (97) och Oxie 22 (100) ovan). I
likhet med graven frn till exempel Oxie 7 (97) kan inte graven ges en sker koppling
till stridsyxekultur eftersom den inte innehll ngra fynd. Dess lge fr ocks ses
som topografskt avvikande i frhllande till vriga gravar tillhrande stridsyxekul-
turen i omrdet. Det fr drmed ses som hgst oskert om graven verkligen skall
tillfras stridsyxekultur.
Tygelsj (102)
Graven frn Tygelsj bestod av en fatmarksgrav med stenkonstruktion (Malmer
1962:318f, 922, grav 88). Det enda fyndet frn graven bestr av ett huggvapen till-
verkat av en hjorthornstagg. Den nrmare dateringen r oklar, men eftersom fynden
av dessa freml ptrfats i gravar med stenkonstruktion br de inte vara ldre n
period 3. Den skraste dateringshllpunkten fnns frn Bedingegravfltet dr ett
huggvapen fanns i en grav med en trolig datering till period 5. Huggvapnet uppges
ha suttit i huvudet p individen, vilket av Becker tolkats som att den gravlagde
ddats av fenden. Kulturfrgan har diskuterats nr det gller den hr typen av vapen
och Becker fr dem till den gropkeramiska kulturen (Malmer 1962:317f ). Malmer
konstaterar att de sknska fynden skall hrledas till stridsyxekulturen.
Vstra Klagstorp 16:48 (103)
Graven (Malmer 1962:923, grav 99) upptcktes i vggen av ett mindre grustag
genom att kullerstenar uppmrksammades (Hansen 1928a & b). En grav vilken
anges vara frn Vstra Klagstorp fnns avbildad i Forssander 1933:7, Abb. 5, men
Figur 46. Vstra Klagstorp 16:48. Sten-
konstruktion samt gravniv (efter Hansen
1928b). Ej i skala.
denna skiss avviker vad gller gravens utseende, skelettets orientering och vad det
verkar ocks gravgvor i viss utstrckning frn de skisser som fnns tillgngliga i
Malm Museers arkiv (Hansen 1928b, se fgur 46) och vad gller fynden ven frn
Taf. XXI i samma volym av Forssander.
Vid underskningen framkom en fatmarksgrav med stenkonstruktion vilken var
i det nrmaste cirkelrund, cirka 1,80 m i diameter (fgur 46). Ytligt liggande stenar
hade dragits upp av plogen. I graven, p ungefr 0,9 m djup, ptrfades ett skelett i
hockerstllning. Skelettet lg i sydostlignordvstlig riktning med huvudet i sydost
och ansiktet vnt mot nordost. Fyndmaterialet bestr av keramik, finta och benfre-
ml (Forssander 1933 Taf. XXI; Malmer 1962:311). Ett krl i dligt skick stod invid
nacken. Krlet har varit totalornerat med horisontella linjer under mynningskanten
och med vinkellinjer ver krlkroppen, samtliga utfrda med tvrsnodd. Krlet har
placerats i grupp J:3. Vid verarmen lg det fem spn samt en skrapa, och mellan
lrbenen lg det en pryl av ben och ett ornerat smycke tillverkat av en vildsvins-
tand. Tv benringar (fnggerringar enligt Malmer) ptrfades vid individens ftter.
Graven kan utifrn keramiken dateras till period 5.
Det r inte otnkbart att det funnits ytterligare en grav i nrheten. Folke Hansen
uppger att man ngra r tidigare p samma stlle funnit skelett och en del stenar,
ngot som inte blev freml fr underskning. Ngra fornsaker hade man dremot
inte sttt p (Hansen 1928b).
Palissader
I det hr avsnittet presenteras de tre stora palissaderna i Malmomrdet: Bunkefo-
strand (104), Hyllie (105) och Bunkefo (106) (fgur 34). Namngivningen av de bda
sistnmnda platserna har diskuterats och ifrgasatts (Trn 2007:70). Trn freslr
istllet namnen Annetorpsleden respektive Skjutbanorna. Jag vljer att ansluta mig
till de namn som anvnts av Svensson eftersom det frmst r dessa namn som ftt en
internationell spridning (Svensson 2002).
Den frde och ldsta palissaden, vid Vstra Klagstorp, presenteras inte nrmare
eftersom den genom fynd och
14
C-dateringar tydligt daterats till mellanneolitikum
A (se Forssblad 2003; Friman 2006; Trn 2007 samt Hadevik 2009 fr beskriv-
ningar). Drmed ligger den utanfr de avgrnsningar som satts upp fr den hr plats-
genomgngen. Tv
14
C-dateringar p trkol frn stolphl i palissaden gav vrdena
430545 BP (30102880 kal. BC 1 . Ua-21778) och 438040 BP (30802920
kal. BC 1 . Ua-21779). Palissaden vid Vstra Klagstorp r dock viktig fr att frst
palissadbyggandets historia och bakgrund och kommer drfr att fgurera dr det
anses relevant i diskussionerna framver.
Palissaderna presenteras i platsnummerordning enligt tabell 4 vilket gr att den
senast underskta Bunkefostrand (104) hamnar frst. Det kan nmnas att de
vergripande underskningsstrategierna, givetvis i relation till lmningarnas art och
dignitet, har frndrats ngot frn den frsta palissadunderskningen till den se-
naste. Generellt har fokus fyttats frn sjlva konstruktionen, det vill sga stolphlen,
till att framfr allt riktas mot frmodat relaterade gropar. I Hyllie (105) undersk-
tes en mycket stor andel stolphl medan de f groparna med ngot undantag inte
undersktes i sin helhet. Vid den senaste palissadunderskningen i Bunkefostrand
(104) lades den absolut strsta energin p att underska gropar, medan stolphlen
gavs begrnsad uppmrksamhet.
Bunkefostrand (104)
I samband med arkeologiska utredningar framkom ett fertal rader med stolphl
vid Bunkefostrand (Kishonti 2004; Hammarstrand Dehman 2005b). Vid de ef-
terfljande frunderskningarna kunde delar av en trolig palissadanlggning un-
derskas ven om det d inte gick att avgra dess form eller om den bestod av fera
faser (Hammarstrand Dehman 2006; Brink, Hammarstrand Dehman & Stamm
Forssblad 2007). Vid slutunderskningen kunde det konstateras att det rrde sig om
lmningarna efter en sammanhngande konstruktion (Brink, Grehn & Kishonti
2008; se ven Brink, Kishonti & Magnell under utgivning).
Palissaden lg i ett mycket fackt omrde alldeles invid den dtida strandlinjen.
Topografn inom omrdet varierar mellan cirka 3,5 och 5 m .h. med de lgsta
partierna i vster och de hgsta i ster. ster om palissaden har det funnits en om-
fattande numera utdikad vtmark frn vilken fera neolitiska fintfreml samlats in
(se avsnittet Dep- och enkelfynd). Palissaden hade en oregelbunden form, men har
i sin strsta utbredning varit cirka 240 x 300 m. Det innebr att det r den strsta
av de tre palissaderna frn den hr tiden i Malmomrdet (fgur 47). Den har in-
hgnat omkring 5,5 ha. Palissaden var ojmnt bevarad. Mest tydlig var den i vster
medan de stra delarna var dligt bevarade. Det kan i stor utstrckning relateras
till att matjordstcket var tunt i de hr delarna. Moderna jordbruksaktiviteter har
frstrt stolphlen. Totalt grvdes endast 118 stolphl ut. Stolphlens diameter lg
p mellan 0,14 och 0,88 m och djupet p mellan 0,02 och 0,70 m. Medeldjupet lg
endast p 0,16 m vilket avspeglar de dliga bevaringsfrhllandena. Inga stolphl
var stenskodda och merparten hade ltt sklformad botten. Inga stolpmrken kunde
urskiljas. Frutom stolphlen kunde ett antal rnnor dokumenteras. Rnnorna har
grvts innan stolparna satts eller grvts ned. Den begrnsade bevaringsgraden gr
att detaljerna i konstruktionen delvis r svra att komma t och olika tolkningar r
Figur 47. Palissadomrdet vid Bunkefo-
strand. ppni ngar genom pal i ssaden
markerade med pilar.
mjliga. Konstruktionen tycks ha besttt av som mest tre parallella rader med stol-
par. Avstndet mellan stolparna har varierat med bde tttstende partier med ett
ftal decimeter mellan stolparna till enstaka partier med omkring 1,5 m mellanrum
eller ngot mer. I vster lper tre armar, en i sder och tv i norr, ut mot det som varit
den ungefrliga dtida strandlinjen. Stolpraderna upphr enligt vad som framgr p
fgur 47. Stolpraderna upphr sledes inte p grund av dliga bevaringsfrhllanden
eller p grund av schaktbegrnsningen. Armarna har tillsammans med en enkel
stolprad i ster avgrnsat ett mindre rum frn palissadens huvudsakliga inneryta. I
norr har endast begrnsade delar av palissaden kunnat dokumenteras. En befntlig
grd i kombination med Nafentorpsvgen och ett stort antal moderna ledningar
gr att endast mindre partier kunnat dokumenteras. Det fr ses som sannolikt att
palissaden haft sin norra begrnsning omedelbart norr om Nafentorpsvgen. En
mindre underskning i form av en schaktningsvervakning dr enstaka stolphl
dokumenterades tyder p detta (Jansson 2007). Det r mjligt att denna norra del
ocks utgjorts av ett eget avgrnsat rum avskilt frn den stora innerytan av en enkel
rad med stolpar. Det skulle ge en utbyggnad i norr som nrmast pminner om den
tydligt belagda utbyggnaden i Hyllie (105) (fgur 55). Spren efter en eventuell enkel
rad r dock s sporadiska och oskra att det inte gr att avgra om det faktiskt varit
en avgrnsad utbyggnad eller om det rrt sig om ett enda stort sammanhngande
rum. Den dliga bevaringsgraden gr ocks att det inte gr att belgga hur mnga
ppningar som funnits. De som kunnat konstateras med skerhet har markerats p
fgur 47. Det rr sig om tre genomgende ppningar utifrn och in till den stora in-
nerytan och en ppning frn innerytan ut mot rummet som ppnar sig mot havet.
Palissaden har av stolphlen att dma besttt av ett sammanhllet byggnadsverk.
Enskilda faser eller ombyggnader har inte kunnat belggas med skerhet. En mjlig
indikation p faser utgjordes av dubbelraderna i nordvst (fgur 47). De tycks korsa
varandra p ett stt som skulle kunna antyda att de inte r helt samtida. Det r nd
troligt att de byggts nra inp varandra i tid och med knnedom om eventuellt ldre
raders lge. Raderna lper tydligt bredvid varandra ster om den punkt dr de korsar
varandra, och dessutom var den ppning som markerats hr helt genomgende. Det
tyder p viss samtidighet mellan dubbelraderna. Det fanns endast ett ftal fynd
i stolphlen. Avslag, bland annat frn tillhuggning av fyrsidiga fintredskap, samt
ett ftal keramikskrvor fnns i materialet.
14
C-dateringarna frn palissaden daterar
den till tidigare delen av mellanneolitikum B (tabell 14 samt fgur 48 och 53). Tv
av dateringarna placerar den i tidigneolitikum respektive mellanneolitikum A, men
dessa dateringar anses inte representera palissadens lder.
Omrdet innanfr palissaderna innehll ett stort antal anlggningar (fgur 47).
Vid underskningen upplevdes anlggningarna och det fyndmaterial som fanns
i dem som enhetligt i karaktr och datering. Fyndmaterialet pekade med ngra
undantag mot en datering till mellanneolitikum B och kunde drmed frknippas
med sjlva palissaden. De
14
C-dateringar som gjorts har i stort bekrftat den bilden
(tabell 14 samt fgur 48 och 53). Det relativt stora antalet
14
C-dateringar, frdelade
p olika anlggningstyper spridda ver ytan, kan sgas ha avgrnsat aktivitetsfasen
relativt vl, ven om aktiviteterna inom omrdet gr risken fr sekundr inbland-
ning relativt stor i de enskilda anlggningarna (fgur 53). Tyngdpunkten till mel-
lanneolitikum B i dateringarna kan anses avspegla den mest intensiva aktivitets-
fasen. De anlggningar som markerats med symboler p fgur 47 r sdana som
utifrn
14
C-datering, fynd och/eller form getts en datering till mellanneolitikum
B. En majoritet av resterande anlggningar r sannolikt ocks frn denna period.
Det fnns dock ett antal anlggningar med dateringar till tidigneolitikum respek-
tive tidigare delen av senneolitikum (se nedan) och det r mjligt att ytterligare
ngra anlggningar tillhr ngon av dessa faser. De tidigneolitiska aktiviteterna
i omrdet avspeglas ocks genom ett antal
14
C-dateringar frn sjlva palissaden,
vilka fr betraktas som ett resultat av sekundra inblandningar. Det r framfr allt
ytterligare anlggningar frn senneolitikum som kan antas ha funnits, men de r
inte mjliga att skilja frn de mellanneolitiska utifrn fynd eller form. Kanske av-
speglar
14
C-dateringarna i fgur 48 ett proportionellt frhllande i anlggningarnas
kronologiska frdelning ver perioderna sett till anlggningsbestndet som helhet?
De tidigneolitiska anlggningarna var dremot mer ltta att urskilja genom sin
karakteristiska keramik. Flintyxorna (mestadels fragment) frn anlggningar och
matjord bekrftar en tyngdpunkt i mellanneolitikum B d de enda yxdelarna som
kan bestmmas nrmare dateras till perioden. Tv undantag frn den bilden fnns.
Det r ett fragment av en tunnackig yxa som ptrfades ster om palissaden och ett
fragment av en spetsnackig yxa som ptrfades sder om denna. Mellaneolitikum
B r i yxmaterialet mest tydligt representerat av en hel hleggad yxa av Malmers
variant 1, men ven av ett antal fragment av tjocknackiga hleggade yxor. Variant 1
frekommer under hela stridsyxekulturen (Malmer 1975:69f). I vrigt rr det sig
om fragment av yxor dr de svrligen kan bedmas nrmare n som tjocknackiga,
det vill sga med en datering till mellanneolitikum A IIIldre bronslder period
I/II (Karsten 1994:63; se Brink, Grehn & Kishonti 2008 fr en mer detaljerad
diskussion kring enstaka yxfragment).
I keramikmaterialet har endast 12 skrvor (36 g) ngon form av dekor. Det utgr
inte mer n 1 % av det totala antalet skrvor (3 % rknat p vikt). Dekoren bestr i
huvudsak av olika typer av snrornamentik (fgur 52 fh, jl). Skrvorna kan drmed
kopplas till stridsyxekulturen och Malmers grupp AC dr grupp AB tillhr de
bda ldsta perioderna (12) och grupp C den yngsta perioden (6) som dateras till
tidigaste senneolitikum (Malmer 1975:18f). Skrvorna r fr sm fr att man med
skerhet skall kunna fra dem till en specifk grupp. Av
14
C-dateringarna att dma
Tabell 14.
14
C-dateringar frn palissaden
samt dateringar till mellanneolitikum B
(och tidigare delen av senneolitikum i de
fall anlggningarna innehll snrornerad
keramik) frn Bunkefostrand (Hammar-
strand Dehman 2006; Brink, Hammar-
strand Dehman & Stamm Forssblad 2007;
Brink, Grehn & Kishonti 2008). Tre av
anlggningarna, A865, A1266 samt A1815,
lg i ett omrde sder om palissaden
(fgur 54) (Gidlf & Steineke 2008). Tabell
5 innehller ytterligare en datering frn
A119691 vilken blev mesolitisk. BP-vrdena
kalibrerade med OxCal v. 3.10.
Kontext Lab.nr
14
C r BP Kal. 1
Palissad Ua-35115 5515 45 44504330 BC
Palissad Ua-24584 4840 75 37103520 BC
Palissad Ua-35121 4615 40 35003350 BC
Palissad Ua-24585 4350 45 30202900 BC
Palissad Ua-32900 4210 40 29002700 BC
Grop, A127509 Ua-35120 4155 40 28802670 BC
Grop, A115652 (FU A3636) Ua-24592 4155 35 28802670 BC
Palissad Ua-24588 4110 40 28602580 BC
Palissad Ua-35118 4100 40 28502570 BC
Brunn, A119384 Ua-34231 4085 45 28502500 BC
Grop, A119691 Ua-35116 4080 40 28402490 BC
Grop, A120020 Ua-35117 4075 40 28402490 BC
Rnna, A1815 (Hus 1) LuS-7683 4055 50 28352485 BC
Brunn, A199999 (FU A1830) Ua-32902 4050 40 28302490 BC
Grop, A120335 Ua-34234 4050 40 28302490 BC
Grop, A125399 Ua-34235 4050 35 28302490 BC
Palissad Ua-24590 4045 40 26202490 BC
Grop, A1266 LuS-7681 4015 50 26152470 BC
Grop, A865 LuS-7680 4010 50 25802470 BC
Grop, FU A3569 Ua-24591 3995 40 25702470 BC
Palissad Ua-24587 3970 35 25702460 BC
Grop, A3662 Ua-35113 3960 40 25702350 BC
Brunn, A10630 Ua-34227 3960 35 25702400 BC
Grop, A128616 Ua-34237 3950 35 25702340 BC
Grop, A5093 Ua-34224 3940 40 25502340 BC
Grop, A118470 Ua-34230 3850 40 24502200 BC
Grop, A10385 Ua-34226 3795 35 22902140 BC
kan de hypotetiskt tillhra bde de ldre perioderna och den yngsta, senneolitiska,
perioden (tabell 14 och fgur 48). A119384 (se fgur 49), A119691 och A120335 da-
terades till en relativt tidig del av mellanneolitikum B medan A10385 och A118470
dateras till tidigare delen av senneolitikum. Risk fr sekundrt inblandat material
i groparna med ldst datering fnns frvisso, men d tre olika anlggningar med
snrornerad keramik ftt denna relativt tidiga datering kan det bedmas som rim-
ligt att keramik av denna typ funnits p platsen nr palissaden var i bruk. Keramik
frn de mellanliggande perioderna har inte pvisats, vilket skulle kunna tolkas som
diskontinuitet i bruket av platsen. En mjlig tolkning r ocks att betrakta den snr-
Figur 48. Samtliga
14
C-dateringar till mel-
lanneolitikum B och senneolitikum frn
Bunkefostrand. Dateringarna frn A865,
A1266, A1815, A2249 samt A1429 kom-
mer frn ett omrde sder om palissaden
(Steineke 2008a; Gidlf & Steineke 2008).
ornerade keramiken som en del av en lngre dekortradition som brjar i en tidig del
av mellanneolitikum B, och som fortstter obruten genom perioden och in i tidigare
delen av senneolitikum.
Matjordsfyndens generella spridning, liksom groparnas frdelning, talar fr att
de i stor utstrckning skall kopplas till mellanneolitikum B. Bde anlggningar och
fynd i matjorden hller sig relativt vl inom palissadens grnser (fgur 47 och 50).
Stora ytor i anslutning till palissaden har varit freml fr arkeologisk utredning
och frunderskning och de har visat att det r anlggningsglest och att fyndmng-
den i matjorden r betydligt lgre n ver palissadomrdet (Brink, Hammarstrand
Dehman & Stamm Forssblad 2007; Steineke 2008a; 2008b). Det fanns ngra in-
tressanta lmningar utanfr palissadomrdet. Dessa terkommer vi till lngre fram.
Groparna och brunnarna p omrdet kan sammantaget ses som lmningarna
efter vad som vergripande kan karakteriseras som boplatsaktiviteter p platsen i
bemrkelsen att man uppehllit sig p platsen under lngre sammanhngande perio-
der (fgur 47). Det r det genomgende helhetsintryck som anlggningstyperna ger.
Anlggningarnas enhetlighet avseende form och innehll tyder i kombination med
dateringarna p att likartade aktiviteter bedrivits p platsen under lng tid.
Den relativt rikliga frekomsten av trkol i anlggningarna indikerar eldrelatera-
de aktiviteter i nromrdena kring anlggningarna. Anlggningarna frdelas ngot
ojmnt ver ytan, ven om en vergripande tt relation till palissaden och omrdet
innanfr den kan ses. Den norra delen var mest anlggningstt medan det i sder,
och framfr allt i sydost, var jmfrelsevis glest med anlggningar. Flintan frn
matjorden avsljar aktivitet ven i den sdra halvan (fgur 50 och 51). Bde anlgg-
ningar och finta frn matjorden antyder dremot ett mindre intensivt strk genom
mitten av omrdet och mot ster, och framfr allt mot sydost. Det kan innebra att
det funnits ppnare ytor inom omrdet i bemrkelsen att vissa ytor varit relativt fria
frn nedgrvningar av olika slag, och i viss mn frn aktiviteter som lmnat strre
fintmaterial efter sig. Hur den hr interna rumsliga strukturen skall tolkas r os-
kert (och den frsvras ocks av platsens kronologiska komplexitet vilket diskuteras
lngre fram). Har den stra, tomma delen utgjort palissadens innersta del eller
dess yttersta sett frn beskarens horisont? Kanske fanns det ingen sdan indelning,
ngot som de jmnt frdelade stora ppningarna kan antyda (fgur 47)? Mnniskor
frn omlandet har troligen nrmat sig frn land i stor utstrckning vilket en ingng
i nordost antyder. Men tilltrdet frn havet har ocks varit mjligt, och det br
kanske ses som den naturliga antrdespunkten fr lngvga beskare till platsen.
Har man gtt iland p stranden innanfr de bda palissadarmarna har man nd
varit avskrmad frn palissadens inre och aktiviteterna dr genom den ensamma
Figur 49. Gropar och brunnar frn Bun-
kefostrand. a) frvaringsgrop A3662; b)
brunn A199999; c) grop A125399; d) brunn
A119384; e) brunn A127937. Foto: Gabriell
Wall, Steven Hanny, Mathilda Kjllquist och
Hkan Assarsson, Malm Museer.
a)
b)
c) d)
e)
nordsydliga stolpraden (fgur 47). Tendensen till samling av mindre grupper an-
lggningar, framfr allt synlig i vster och sder, tyder mjligen p en ssongsvis
anvndning av platsen. Man har terkommit varje r, men inte till den exakta platsen
frn fregende r. Eller representerar den generella uppdelningen av platsen som
beskrevs ovan olika lokala gruppers srskilda del av omrdet som man terkom-
mit till r efter r? Materialet ger inget egentligt utrymme fr en sdan detaljerad
tolkning, men frgan kan stllas. Att platsen skulle ha utnyttjats ssongsvis antyds
Figur 50. Spridningsbild ver all bearbetad
finta frn matjorden (brnd finta dr be-
arbetningsspr inte kunnat urskiljas ingr
inte). Spridningsbilden visar antalet fintor i
rutorna, vilket innebr att avslagsrika rutor
trder fram.
ocks genom det osteologiska materialet som sammantaget visar p en huvudsaklig
anvndning av platsen under sommar och tidig hst (Magnell 2007). Ssongsindika-
tionerna utesluter inte aktiviteter under andra delar av ret. Det fanns inga skra spr
efter hus som skulle kunna indikera retruntboende. Sder om palissadomrdet har
en mjlig hus- eller hyddlmning, A1815 (hus 1), som kan vara samtida med palis-
saden underskts (Gidlf & Steineke 2008:15f, bilaga 2; se tabell 14 och dateringen
av rnnan A1815) (fgur 54 och 75). Tolkningen r osker. Frekomsten av kraftigare
Fi gur 51. Spri dni ngsbi l d ver antal et
f lintavslag frn tillhuggning av fyrsidiga
redskap frn matjorden.
stolpbyggda hus kan trots detta inte uteslutas eftersom underskningsfrhllandena
gjorde det mycket svrt att aktivt leta efter sdana konstruktioner (Brink, Grehn &
Kishonti 2008).
Flintan frn anlggningar och matjord utgrs i huvudsak av avslag, bland annat
frn tillhuggning av fyrsidiga redskap. Brnd finta frekom frekvent i anlggning-
arna. Relativt f tydliga redskap utver skrapor (ett sextiotal ptrfades i anlgg-
ningar och matjord vid slutunderskningen) och yxdelar har konstaterats, men det
fnns till exempel ven enstaka tvrpilar och borrar (se Brink, Grehn & Kishonti
2008 fr hur fintregistreringen genomfrdes). Figur 50 visar antalet bearbetade fin-
tor i matjorden, vilket ger ett hgt utslag fr avslagsrika rutor. Spridningen som visas
r stabil ven sett till den totala vikten, likvl som med andra typer av kategorier
som avslag frn tillhuggning av fyrsidiga redskap (fgur 51), brnd finta eller slipade
fragment och yxfragment. Ngra tydliga slagplatser dr fyrsidiga fintredskap till-
verkats eller bearbetats har inte hittats via matjordsarkeologin, men den generella
spridningen av avslagen ver stora delar av ytan tyder nd p att man gnat sig t
denna typ av finthantverk p platsen (jfr Hyllie (105)).
Keramik fanns i ett stort antal av de anlggningar som undersktes. Mngden
i varje enskild grop var dock liten. Endast tre anlggningar innehll mer n 100 g
keramik. Skrvorna r ocks mycket sm. Medelvikten per skrva r endast 1,3 g.
Det fnns inget som tyder p medvetna depositioner av keramik i groparna. Kera-
mikmaterialet kan som helhet tolkas som resultatet av boplatsaktiviteter i omrdet.
Fragmenteringsgraden tyder p att keramiken har blivit sndertrampad innan den
slutligen hamnat i gropfyllningarna genom naturliga processer eller nr groparna
fyllts igen med jord och avfall. En godsteknisk analys har gjorts p tre snrornerade
skrvor (Brorsson 2008). Godset i de analyserade skrvorna tyder p att de tillver-
kats lokalt. Det fnns chamottemagring i skrvan frn A118470 (fgur 52 f ) liksom
i skrvan frn A120335 (fgur 52 k) medan det inte kunde pvisas i skrvan frn
A119691 (fgur 52 j).
Benhantverk fnns belagt genom de benfreml som hittats (fgur 52 ae). Spets-
verktygen dominerar, ngot som ven kan ses p andra neolitiska boplatslokaler med
bevarade benredskap (Bali & Knarrstrm 2007). Kronhjortshorn, eller bitar av
horn, fanns i 14 anlggningar och r drmed mer frekvent frekommande och spritt
n till exempel ben frn ntboskap. Huggspr efter kapning av horntaggar tyder p
hornhantverk. Mindre hornfragment kan mjligen ocks tolkas som hantverksspill,
ven om de inte har ngra konkreta bearbetningsspr (Magnell 2007). De kan ocks
ha anvnts som grvredskap (jfr Hyllie (105) nedan) vid gropgrvning eller vid byg-
gandet av palissaden.
I det arkeobotaniska materialet var, frutom trkol, det vanligaste vxtfyndet i
anlggningarna hasselntsskal (Gustafsson 2007). Det fanns ven frkolnade sdes-
korn i viss utstrckning. Naket korn och emmer-/speltvete tycks ha utgjort huvud-
grdor. Nmnas kan A199999 (fgur 49) dr ett helt lager i anlggningen foterades.
Hr dominerade naket korn kraftigt. Spridningen av vxtmakrofossil tyder p en
tmligen fri struktur dr matberedning gde rum inom olika delar av palissaden.
Det kan relateras till diskussionen ovan kring ett mjligt ssongsvis utnyttjande dr
man inte valt samma plats fr matberedning r efter r, alternativt att palissaden
anvnts av olika lokala grupper som anvnt varsin del av omrdet (Gustafsson 2007).
Pollenanalyser frn tre anlggningar daterade till tidigneolitikum, mellanneoliti-
kum B respektive tidigare delen av senneolitikum visar att nromrdet dominerats
av ppen grsbevuxen mark. Pollen frn sdesslag saknas, s odling br enligt den
arkeobotaniska analysen inte ha skett i omrdet i omedelbar nrhet av anlggning-
arna. Det kan inte uteslutas att odling skett i nromrdet utanfr sjlva palissaden
ven om bevis fr detta saknas.
Mer omfattande djurbensmaterial frn mellanneolitiska lokaler r relativt sllsynt
i Sydskandinavien. I det perspektivet r materialet frn groparna p Bunkefostrand
viktigt. Den osteologiska analysen har visat p ett varierat bruk av resurser och p
fera intressanta aspekter p bde anvndningen av sjlva platsen, men ven dess re-
lation till ett strre omland. Resultaten sammanfattas hr i korthet frn en rapport
av Ola Magnell (Magnell 2007). De identiferade arterna kan ses i tabell 15. Det
neolitiska benmaterialet omfattar totalt cirka 8,4 kg ben frdelat p 73 anlggningar.
Tre anlggningar har daterats till tidigneolitikum men de innehll tillsammans bara
ngot ver 50 g ben. Intressant nr det gller benen frn tama dggdjur r att ande-
len fr/get r hg jmfrt med ntkreatur. Den senare kategorin brukar dominera
i neolitiska material. Det saknas ocks ben frn verkligt unga djur. Ddligheten r
normalt hg efter lammning och kalvning och avsaknaden av ben frn unga djur
kan tyda p att djur inte ftts p platsen. Det r dock en tolkning som fr betraktas
med frsiktighet d materialet r relativt begrnsat. Ett annat ovanligt inslag r att
vilt utgr 41 % (hornen inte inrknade) av antalet identiferade dggdjursben. Det
r en hg sifra fr mellanneolitiska frhllanden i sydligaste Sverige och Danmark.
Vanligen kommer ver 90 % av dggdjursbenen frn boskap. Andelen vilt tyder p
systematisk jakt dr det frmst r kronhjort och rdjur som jagats fr kttets skull.
Hudar, horn med mera har givetvis ocks tagits till vara, men det faktum att merpar-
ten av de kronhjortshorn som hittats r fllhorn tyder p att man inte varit beroende
av jakt fr att skafa detta material. Mindre plsdjur har ocks fngats. Det r inte
heller otnkbart att en del av svinbenen kommer frn vildsvin.
Tabell 15. Identif ierade ar ter vid Bun-
kef lostrand (mellanneoli tikum Bldre
senneolitikum). Uppgif ter frn Magnell
2007, bilaga 24.
Dggdjur/fgel Fisk
Ekorre Aborre
Fr Grsej/lyrtorsk
Fr/get Gdda
Hund Kolja
Kronhjort Laxfsk
Ntboskap Pigghaj
Rdjur Sill
Rv Sptta
Svin Torsk
Ttting l
Vessla/hermelin
a)
b)
c)
d)
e)
Figur 52. Benfreml (ae) och keramik
(fo) frn Bunkefostrand. a) ristat ben-
freml frn A120252, MK 352:200736;
b) frarbete till fskekrok frn A118470,
MK 352:200737; c) spets frn A10370,
MK 352:200738; d) spets frn A119384,
MK 352:200739; e) spets frn A119384,
MK 352:200740; f ) mynningsskrva frn
A118470, MK 352:200753; g) mynnings-
skrva frn A119384, MK 352:200752;
h) mynningsskr va frn A119384, MK
352: 200983; i ) mynni ngsskr va f r n
A120335, MK 352:200748; j) skrva frn
A119691, MK 352: 200754; k) skr va
frn A120335, MK 352:200747; l) skrva
frn A10385, MK 352:200751; m) skrva
frn A10630, MK 352:200749; n) skrva
frn A10630, MK 352:200750; o) skrva
frn A128616, MK 352:200746. A10370,
A10385 samt A118470 dateras till sen-
neolitikum, vriga till mellanneolitikum B.
Skala 1:1. Teckning: Bjrn Nilsson.
f ) g)
h) i) j)
k) l)
m)
n)
o)
Fiskbensmaterialet var tmligen omfattande, totalt cirka 3,2 kg. Det r drmed en
mycket hg andel av det totala benmaterialet. Det r troligt att fsket utgjort den eko-
nomiska basen p platsen. Bland de identiferade arterna dominerar torskfsk kraftigt.
Hela 94 % av de identiferade fskbenen kommer frn torskfsk. Storleksfrdelningen
bland torsken tyder p att olika fskemetoder anvnts. Man har troligen anvnt statio-
nra strandnra redskap, men ven krokfske p djupare vatten har frekommit. Fisket
tycks i huvudsak ha skett under sommar och tidig hst. En intressant iakttagelse r att
andelen ben frn delar av skuldergrdeln r anmrkningsvrt lg. En frklaring kan
vara att vissa ben frn skuldergrdeln fljer med nr fln skrs bort fr torkning. Det
kan allts innebra att fsk flats, torkats och sedan ocks frts vidare frn platsen.
Fisk, liksom andra djur, har ocks konsumerats p platsen, vilket brnt ben tyder p.
Ett enda mnniskoben har ptrfats. Benet hittades i A199999 (fgur 49) och r
ett tben frn hger stort frn en vuxen mnniska.
Generellt kan fynden i anlggningarna och i matjorden sgas vara resultatet av
aktiviteter i omrdet kring anlggningarna. Det fnns dock ett antal anlggningar
dr fynd pekar p tydliga depositioner. Flera anlggningar innehll delar av, eller
till och med i det nrmaste hela, kronhjortshorn. Ett av hornen lg deponerat i en
grop, A3662, alldeles innanfr den ppning genom palissaden som ledde mellan
den stora inner ytan och det yttre rum som vette mot havet (fgur 47 och 49). Intres-
sant att notera r ocks att fera kronhjortshorn har partiella spr efter eldpverkan.
Mjligen skall detta ses som ett utslag av aktiviteter jmfrbara med rituell brnning
av finta (Magnell 2007), men kan kanske ven ha en praktisk betydelse. A10370,
daterad till tidigare delen av senneolitikum, innehll depositioner av bde en stor
mngd fskben, kron hjortshorn och delar av tv fr (lamm respektive ett ungdjur)
(Magnell 2007). En an lggning centralt inne p palissadomrdet, A125399 (fgur
49), innehll cirka 3,6 kg finta vilken deponerats vid ett tillflle. En mycket stor
andel av fintan utgrs av avslag frn tillhuggning av fyrsidiga redskap. Viss terpass-
ning av avslagen har gjorts som visar p att det r avslag frn minst en sammanhllen
produktionskedja. Flera avslag r ocks slipade och det fnns tv yxfragment varav
ett kunnat bestmmas som tjock nackigt. Det fnns ven sammanlagt 5 krnor och
8 skrapor samt delar av kronhjortshorn.
Depositioner av det hr slaget kan lyftas fram som ett resultat av rituella aktivite-
ter. Depositionerna skall dremot inte p ngot stt separeras frn de vriga aktivi-
teterna inom omrdet. De har utgjort en integrerad del i vardagen och i det liv som
levts p platsen. Det fnns drmed ingen anledning att separera ut rituella anlgg-
ningar frn vardagliga i det hr sammanhanget (Brck 1999:62; se ven Bradley
2005:114f fr kritik av denna uppdelning av anlggningar p Sarupsplatsen).
Den vergripande dateringen fr palissaden och majoriteten av anlggningarna
innanfr den kan allts sttas till mellanneolitikum B. Det tycks nd inte vara frga
om en kronologiskt snv aktivitetsfas p platsen, vilket diskussionen kring ssongs-
mssiga aktiviteter ovan redan antytt. Det som framtrder r istllet en plats med
en relativt lng och i detalj mer svrtolkad neolitisk historia. Fem anlggningar har
daterats till tidigneolitikum genom
14
C-analys och keramik. Samtliga anlggningar
lg i den allra nordligaste delen av omrdet och det r inte otnkbart att fer sam-
tida anlggningar ligger utanfr det underskta omrdet. Det fnns ocks ett par
14
C-dateringar till mellanneolitikum A, bland annat frn ett palissadstolphl (tabell
14), men de kan inte knytas till ngon tydlig aktivitet i det vriga arkeologiska ma-
terialet. En
14
C-datering av en anlggning till tidigneolitikummellanneolitikum A
sder om palissaden indikerar mjligen att dessa anlggningar och dateringar skall
ses som resultatet av mindre omfattande, sporadiska aktiviteter knutna till strand-
omrdet i stort (Steineke 2008a). De tidigneolitiska anlggningarna och fynden i
dem fr betecknas som en typ av lmningar som brukar bedmas som ordinrt
boplatsmaterial. Det fnns sledes inget i det arkeologiska materialet som pekar p
att platsen i sig skall frknippas med en srskild betydelse som kan ha varit orsaken
till att palissaden byggdes hr i ett senare skede.
Kring vergngen mellan mellanneolitikum A och mellanneolitikum B brjar
en fas i platsens historia som tycks omfatta en lngre tids bruk av den. Enbart sett
till typo logiska dateringar av fyndmaterialet frn groparna och den samlade bild av
aktiviteter de ger hade det varit mjligt att skapa en mycket kort aktivitetsfas dr
i princip alla neolitiska anlggningar, de tidigneolitiska undantagna, hade kunnat
betraktas som samtida med palissaden. Det r allts frmst
14
C-dateringarna som ger
utrymme fr en tolkning av platsens anvndning och betydelse som strcker sig ver
en lngre tid (fgur 48 och 53), men i viss mn ven stratigraf mellan stolphlsrader
och gropar. I de fall gropar och stolphlsrader uppvisar ett stratigrafskt frhllande
har det inte gtt att med skerhet reda ut om groparna grvts p platsen fr en tidi-
gare rad med stolpar eller om stolparna grvts ned i fyllningen i en ldre grop.
14
C-
dateringarna kan natur ligtvis inte heller reda ut detaljerna i detta. Mjligheten fnns
att aktiviteterna tagit sin brjan p platsen innan palissaden byggdes. Grupper med
anlggningar, till exempel lngs palissadens vstra delar (fgur 47), kanske avspeg-
lar ssongsvisa aktivi teter innan palissadbygget. Hr har vi tecken p verlappning
mellan gropar och palissad som troligen utesluter samtidighet. Det skulle exempelvis
kunna innebra att gropen, A3662, med det deponerade kronhjortshornet (fgur
49) som diskuterades ovan tillhr en fas som r ngot ldre eller yngre n sjlva
palissaden. Den ingick i en grupp anlggningar dr en av groparna tydligt lg i
sjlva raden med palissadstolphl. Om
14
C-dateringen frn A3662 avspeglar hela
gropgruppens lder antyder det att dessa anlggningar kan ha anlagts efter det att
palissaden inte lngre var i bruk (tabell 14).
Det omedelbara intrycket av
14
C-dateringarna r att de representerar en tmligen
lngvarig kontinuitet p platsen (fgur 48). Man kan drmed under en tid faktiskt ha
kunnat befnna sig innanfr en palissad i successivt frfall. I fgur 53 har
14
C-resultat
sammanstllts i syfte att visa p en mjlig datering fr byggandet av sjlva palis-
saden samt summeringar av dateringarna frn det som arkeologiskt bedmts som
tv faser mellanneolitikum B respektive senneolitikum. Fasgrnsen har urskiljts
genom arkeologiska iakttagelser (se nedan fr senneolitikum) i kombination med
ett relativt stort glapp mellan BP-vrdena frn anlggningar inom palissadomrdet
(mellan A5093 och A118470 i tabell 14). Observera att i summeringen av den sen-
neolitiska fasen ingr A1429 och A2249 (se fgur 48 fr dateringar) frn ett omrde
sder om palissaden. Det r dock oklart vilken av de vergripande faserna de bda
anlggningarna skall relateras till, men hr har de tillfrts den senneolitiska fasen.
Exkluderas de bda dateringarna frn summeringen i fgur 53 erhlls en tydligare
frskjutning mot tiden efter omkring 2400 BC.
Resultaten tyder p att palissaden kan ha byggts ngon gng mellan cirka 2700
och 2600 BC och att aktiviteterna kar i intensitet vid denna tid och strcker sig
Figur 53. Vnster: kombinerad datering av
material frn palissaden (dateringarna till
mellanneolitikum B har anvnts, fgur 48).
Hger ovan: summering av dateringar till
mellanneolitikum B (fr.o.m. A127509 t.o.m.
A5093 i fgur 48). Hger under: summering
av dateringar till tidigare delen av sen-
neolitikum (fr.o.m. A1429 t.o.m. A10370
i fgur 48).
Figur 54. Bunkefostrand under yngre delen
av mellanneolitikum Bldre delen av sen-
neolitikum. Inom det sdra omrdet fanns
ven ett antal anlggningar, bl.a. en mjlig
hus- eller hyddlmning, A1815 (hus 1), som
kan vara samtida med palissaden (se tabell
14 samt fgur 75).
fram till ngot efter 2500 BC. Hypotetiskt kan palissaden ha sttt kvar s hr lnge
(se under Hyllie (105) fr en berkning av maximal livslngd fr stolparna). Gro-
parna frn mellanneolitikum B har hr behandlats som en fas trots att det som fram-
gick ovan troligen rr sig om en mer komplicerad bild. Platsens betydelse verkar ha
besttt under mellanneolitikum B och in i tidigare delen av senneolitikum, ven om
det utifrn
14
C-dateringarnas antal att dma r troligt att aktiviteterna avtagit ngot
i intensitet under den senaste delen av mellanneolitikum B. ven om de kronologiska
relationerna mellan palissaden och anlggningarna frn mellanneolitikum B inte gr
att reda ut i detalj fr det ses som troligt att de aktiviteter som avspeglas i groparna
har frsiggtt under den period som sjlva palissaden varit i bruk. Nr vi nr in i
senneolitikum ser vi dremot en rumslig frndring inom omrdet som tyder p ett
annorlunda frhllande till platsen och dess betydelse.
Frhllandet mellan de intensiva aktiviteter som kan knytas till palissaden under
i huvudsak mellanneolitikum B och de aktiviteter som kan kopplas till den allra
senaste delen av mellanneolitikum B och tidiga delen av senneolitikum r intressant.
Fynden i de till senneolitikum daterade anlggningarna tyder p en kontinuitet i
plats och aktivitet. Kanske har platsen nd legat oanvnd en tid efter det att palis-
saden inte lngre var i bruk och fram till det att man tervnde till platsen (fgur 54)?
Anlggningarna bestod av tv gropar och en brunn, A10385, A118470 och A10370.
Fynden i dem ansluter till de som hittats i de ldre anlggningarna inom omrdet.
Avslag, bland annat frn tillhuggning av fyrsidiga redskap, fskben, frarbetet till en
fskekrok (fgur 52 b), delar av kronhjortshorn, eggen frn en slipad, hleggad fintyxa
och keramik med snrintryck (fgur 52 f, l) r exempel p material som ansluter till de
ldre aktiviteterna. Fiskekrokar har hittats p andra kustnra platser i Malmomrdet
och d satts i samband med den gropkeramiska kulturen (Salomonsson 1971:81f).
Det r inte troligt att palissaden sttt kvar p platsen under den hr fasen. Under den
tidiga delen av senneolitikum har de mesta spren efter sjlva palissaden troligen varit
fr svunna. De
14
C-daterade anlggningarna lg frvisso inne p palissadomrdet, men
det fnns lmningar frn ytor sder och ster om palissaden som tyder p att de sen-
neolitiska anlggningarna skall frsts i ett annat rumsligt sammanhang (fgur 54).
Omkring 100 m sder om palissaden undersktes tv stolpkonstruktioner vilka
tolkades som spr efter tv tvskeppiga hus som avlst varandra i tid (Brink, Ham-
marstrand Dehman & Stamm Forssblad 2007). Hus 1 daterades till tidigare delen
av senneolitikum, 385040 BP (24502200 kal. BC 1 . Ua-32901) (fgur 54 och
76). Det fnns ocks tv
14
C-dateringar till tidigare delen av senneolitikum frn en
grop respektive en rnna, A2249 samt A1429, nra den forna stranden, ocks dessa
sder om palissadomrdet (Steineke 2008a; Gidlf & Steineke 2008) (fgur 54).
Dateringarna pekar p aktiviteter i vergngen mellanneolitikum Bsenneolitikum.
Husen och groparna tolkas som spren efter en grdsenhet som tycks ha besttt ver
fera generationer. Det r mjligt att denna kustnra grdsenhet har haft en srskild
roll genom fsket. Den osteologiska analysen tyder p torkning och kanske en vidare
distribution av fsk frn platsen, ngot som exempelvis framtrder genom fskbenen
i A10370. Distribution frn platsen kan inte belggas med skerhet d det r en lika
rimlig tolkning att koppla det till torkning och lagring fr grdens eget behov. F-
rekomsten av en grd p platsen tyder inte heller p en ssongsrelaterad verksamhet
som troligen var fallet tidigare. Ngot hundratal meter nordost om husen ptrfades
ett fragment av en stridsyxa frn sen stridsyxekultur (se avsnittet Dep- och enkel-
fynd), som mycket vl kan kopplas till aktiviteter knutna till denna grd. Kanske
representerar yxan en frstrd grav i omrdet.
Den kontinuitet vi ser p platsen avspeglar troligen en successiv frndring av
den kunskap och de minnen som funnits kring platsen och palissaden. Aktiviteterna
avspeglar en kontinuitet, men den rumsliga upplsning som anas ver tid tyder p
andra samband, och andra stt att frhlla sig till omgivningen. Det syns tydligt frn
den senaste delen av mellanneolitikum B och fram i senneolitikum. Det r troligt att
man kunnat se en del konkreta spr efter de tidigare aktiviteterna. Det har inte varit
spr i form av palissadstolpar eller kanske ens resterna av dem, men dremot i form
av bland annat yxfragment som man br ha trfat p nr man grvt anlggningar
och rrt sig ver omrdet fr den tidigare palissaden.
Hyllie (CT 5) (105)
Hylliepalissaden har underskts i tv omgngar. Ett strk genom de centrala delarna
undersktes i samband med anlggandet av Annetorpsleden i slutet av 1980-talet
och strre delen av de resterande partierna inklusive ytor utanfr palissaden un-
dersktes inom Citytunnelprojektet (Almqvist & Svensson 1990; Svensson 1991a;
Brink 2004; Brink & Hydn 2006; se ven Andrasson m.f. 2006).
Palissaden lg i en relativt fack vstsydvstsluttning, cirka 1922 m .h., dr
hjdskillnaden mellan lgsta punkten i sydvst och hgsta punkten i nordost upp-
gick till nrmare 3 m. Underlaget bestod huvudsakligen av mornlera med sandiga
partier i de lglnta omrdena sder och vster om palissaden. Palissadens huvudsak-
liga form kan som framgr av fgur 55 nrmast beskrivas som oregelbundet oval med
en strre utbyggnad i nordost och en mindre i ster (fgur 56). Hela anlggningen
har inhgnat en yta p omkring 4 ha. Genom de stolpmrken som identiferats
i stolphlen framgr det att palissaden byggts av rundtimmer med huvudsakliga
stolpdimensioner p 0,200,40 m i diameter. Enstaka stolpmrken i sandigare par-
Figur 55. Palissaden vid Hyllie med strre
ppningar, gropar och lager (mrkgr)
omnmnda i texten markerade. Figuren
visar ven de tidigneolitiska aktiviteterna
(ljusgr) inom palissadomrdet (ytterligare
ngra tidigneolitiska gropar och kulturlager
fanns lngre vsterut). I den nordstra de-
len lg ett antal tidigneolitiska gropar jmnt
spridda lngs en halvcirkelformad linje.
tier tyder p att vissa stolpar spetsats och ocks delvis sttts eller slagits ned i marken
vilket framgr av att spetsarna har trngt ned genom botten p sjlva stolphlet.
Stolphlen var friliggande med varierande avstnd men i den nordvstra delen av den
inre raden fanns det rester av rnnor som antydde att sdana kan ha anlagts innan de
enskilda stolphlen grvts. Rnnorna har inte varit tillrckligt djupa fr att klara sig
frn senare pverkan. Byggnadsmaterialet har i huvudsak varit ek och ask.
Stolphlsdjupen varierade mellan 0,02 och 0,60 m med generellt djupare stolphl
i ytterraderna. Det tyder p att stolphjden varit hgst i den yttre raden och att den
drefter minskat successivt mot den inre. En hypotetisk berkning av stolphjds-
skillnaderna ovan markytan utifrn dessa ytterligheter i stolphlsdjup hamnar p
ett mjligt intervall p mellan 1,53,5 m, men om skillnaderna verkligen varit s
stora kan inte belggas. Det skall kanske inte heller ses som troligt eftersom djup-
skillnaderna mellan raderna i regel r betydligt mindre markanta i de olika delarna
av palissaden n vad mtten ovan antyder. Den generella bilden med successivt lgre
stolphjd int kvarstr dock. Det fnns inga tydliga bevis fr att utrymmet mellan
stolparna varit tckt. Frekomsten av trkol frn mindre grenar av frmst hassel i
stolphlen skulle mjligen kunna tyda p att sdana anvnts fr att tcka utrymmena
mellan stolparna, men det r en ytterst osker tolkning. Ngra spr efter lerklining
har inte ptrfats och det har heller inte hittats ngra lertkter med en datering till
perioden i nromrdet.
Fyra strre ppningar har identiferats (fgur 55). Tv nrliggande ppningar kan
ses mitt p den vstra delen, de tv vriga ppningarna riktas mot sydvst respektive
sydost. De fyra strre ppningarna har samtliga troligen varit genomgende, det vill
sga det har varit mjligt att passera rakt in till det stora ppna omrdet. Alternativa
vgar har ocks funnits vilka lett in till utrymmena utanfr den inre stolpraden.
Utver de strre ppningarna fanns det ett antal mindre ppningar vilka lett genom
den inre raden i palissadens vstra del. ppningar fanns ven in till utbyggnaderna i
nordost respektive ster. Utbyggnaden i nordost har ven kunnat ns utifrn genom
en ppning som dock inte lett rakt genom samtliga rader (detaljer ver samtliga
identiferade ppningar i palissaden kan ses p fgur 3741 i Brink & Hydn 2006).
Ngra skert belagda tskilda faser i konstruktionen har inte kunnat faststllas.
verlappande stolphlsrader eller stolphl saknas och hela anlggningen s som vi
uppfattar den genom stolphlen har sledes utgjort en komplett struktur. Det r
naturligtvis inte mjligt att avgra ver hur lng tid man arbetat med bygget om
det gjorts i ett svep eller om det gjorts i etapper ver lngre tid, kanske fera r. Svens-
son har gjort en berkning p hur lng tid det kan ha tagit att bygga palissaderna
vid Dsjebro och Hyllie. Han har kommit fram till sifror p mellan 2 4006 000
arbetsdagar. Arbetet kan drmed ha utfrts av 3080 personer p tre mnader (Svens-
son 2002:46). Den inre raden med stolphl r den enda rad som bildar en egen sluten
enhet, ngot som tyder p att detta utgr den grund kring vilken vriga delar av
palissaden byggts. Resterna av rnnor i den nordvstra delen tyder kanske p att man
inlett arbetet med att grva eller hacka upp rnnor innan stolphlen grvts. vriga
rader uppvisar mer komplicerade strckningar med frgreningar och positionsbyte
inom strukturen. Som exempel kan radfrhllandet i den sydstra delen nmnas. Hr
vergr den yttre raden till att bli den mellersta raden p ett tydligt stt (fgur 55).
De
14
C-dateringar som gjorts tyder sammantaget p att palissaden skall dateras
till tidigare delen av mellanneolitikum B (tabell 16 och fgur 57). Tv av datering-
Figur 56. Stora mngder finta hade de-
ponerats i stolphlen (svart fyllning) kring
ppningen in till utrymmet i ster.
arna ligger p ngot ver 4200 BP medan en datering r ngot yngre och en ldre.
Dateringen som gett det ldsta vrdet har gjorts p trkol frn ett stolphl i den stora
nordstra utbyggnaden, ngot som mjligen skulle kunna indikera en ldre fas. Det
bedms nd som mindre troligt p grund av det enhetliga intryck som vergngen
mellan utbyggnaden och huvudbyggnaden ger.
De daterbara och kulturdefnierande fynden frn stolphlen i palissaden r f
och ger endast delvis std fr den tidiga dateringen. En tjocknackig, slipad, hleg-
gad fintyxa av Malmers variant 1 (fgur 58) lg nedlagd i ett stolphl i den norra av
de vstliga ppningarna. Yxans egg har krosskador vilket tyder p anvndning eller
medveten destruktion. Den hr yxtypen kan inte ges en nrmare datering inom
stridsyxekultur. I A2066 ptrfades en hacka/yxa i horn (fgur 59). Malmer omn-
mner fynd av skafthlsyxor av horn frn kronhjort i samband med trattbgarkul-
tur och gropkeramisk kultur, men inte stridsyxekultur (Malmer 2002:89). En liten
bennl eller ett benhnge ptrfades i A1161 (fgur 60). Den hr typen av freml
har endast hittats i sex exemplar tidigare, samtliga frn en grav i Kpinge sn, Skne.
Dessa exemplar var dessutom skadade vilket gr det hr exemplaret till det enda hela.
Nlen/hnget dateras genom gravfyndet till stridsyxekulturens period 34 (Malmer
1962:299, 301 Fig. 73:1). En mynningsskrva, ptrfad i ett stolphl i palissadens
stra del, har bedmts tillhra ett krl av ngon av grupperna FJ vilket daterar
krlet till ngon av perioderna 35 (fgur 61 a). Skrvan antyder sledes en ngot
senare datering n vad den sammantagna
14
C-bilden visar (fgur 57). Frn A3524,
en mindre grop som var genomgrvd av tv palissadstolphl, kommer en mynnings-
skrva av ett krl som bedmts tillhra grupp D eller mjligen B:2 med en datering
till period 2 (fgur 61 b). Naket korn frn A3524
14
C-daterades till senneolitikum
(tabell 16). Palissadens datering till tidigare delen av mellanneolitikum B fr dock
ven std i andra dateringar frn omrdet (se nedan).
Kontext Lab.nr
14
C r BP Kal. 1
Palissad Ua-21283 4410 55 32702920 BC
A16218 Lu-3168 4250 60 29302690 BC
Palissad Ua-17346 4230 65 29102670 BC
Palissad Ua-21305 4210 50 29002690 BC
Palissad Lu-3189 4050 90 28602470 BC
A3613 Ua-21651 4025 40 25802480 BC
A656 Ua-21780 3920 40 24802340 BC
A3524 Ua-21310 3720 65 22102020 BC
A656 Ua-21280 3605 45 20301900 BC
Tabell 16.
14
kum B och/eller frn kontexter tillhrande
stridsyxekultur p Hyllie (fallande BP-lder)
(Svensson 1991a:102; Brink & Hydn 2006;
Andrasson m.f. 2006).
14
C-dateringen
frn A16218 r gjord p trkol frn en rn-
na som ptrffades i/under ett kulturlager
frn tidigare delen av mellanneolitikum A.
Rnnans datering kan inte faststllas med
skerhet och diskuteras inte nrmare hr.
Hur lnge palissaden sttt r omjligt att avgra med exakthet. Stolparnas livs-
lngd har berknats till mellan 60 och 120 r. Tillsammans med avsaknaden av
ombyggnads- eller reparationstecken br detta kunna ses som en rimlig maximal
grns fr palissadens livslngd, men fysiska spr efter den kan ha funnits ytterligare
ngon tid. Den kan allts ha anvnts under ett tidsspann som omfattar allt frn en
till fem generationer (tabell 3).
De aktiviteter som fnns belagda i anslutning till palissaden r ftaliga och i viss
mn svra att med skerhet knyta till denna. Aktivteter som kan knytas till sjlva
konstruktionen och byggnadsfasen r de mest tydliga medan senare anvndning r
svrare att komma t. Flintyxan som togs upp ovan har tolkats som en rituell deposi-
tion och utgr tillsammans med ett ftal andra mindre redskap det enda exemplet
p nedlggelse av enskilda freml i stolphlen.
Den stora koncentrationen av fynd i stolphlen fanns kring ppningen in till det
mindre rummet i den stra delen av palissaden (fgur 55 och 56). Nrmare fyrtio
stolphl innehll hr varierande mngder finta, frmst brnda och obrnda avslag
och brnd finta utan bearbetningsspr. En relativt stor andel avslag konstaterades
komma frn tillhuggning av fyrsidiga redskap (yxor eller mejslar). Avslag frn det
Figur 57. Kombinerad datering av material
frn palissaden (den ldsta dateringen i
tabell 16 har inte tagits med).
tidigaste stadiet i tillverkningsprocessen saknas. Frekomst av slipade avslag med
konkava ytor tyder p att det frmst kan vara hleggade yxor eller mejslar som till-
verkats och huggits om, ven om andra typer inte kan uteslutas. Om fintan repre-
senterar yx/mejseltillverkning och fintbrnning p platsen r mer oklart. Flintan
kan ha transporterats dit frn andra platser fr att lggas ned i stolphlen. I s fall
har man medvetet valt att inte ta med sig avslagen frn den frsta bearbetningen av
rmaterialet.
Frgan r ocks om fintan i stolphlen representerar aktiviteter som frsiggtt
kanske inom den hr speciella delen av palissaden under palissadens hela anvnd-
ningstid. Underskningen av matjorden och lager inom omrdet ger en del ledtrdar
i frgan. Matjorden innehll relativt rikligt med brnd finta, framfr allt ver de
centrala och stra delarna av palissadomrdet. Ett strre lager, A3857, omedelbart
sder om stolphlen med finta innehll ven det rikligt med brnd finta. Avslag,
bland annat frn yx-/mejselproduktion, fanns ocks i lagret. Flintans spridning ver
omrdet antyder tillsammans med resultaten frn den markkemiska karteringen
att fintan brnts inom omrdet. Framfr allt framstr den stra delen av palis-
sadomrdet som den yta dr dessa aktiviteter kan ha koncentrerats. Mngden yx-/
mejselavslag var dremot inte s omfattande, varken i matjorden eller i lagret, att det
gr att tala om regelrtta slagplatser.
Om fynden i matjorden och i lagret endast representerar aktiviteter frn bygg-
nadsfasen, det vill sga som ett resultat av aktiviteter som skall knytas till nedlg-
gandet av finta i stolphlen, eller om de (ven) skall relateras till en senare anvnd-
ning r oklart men fullt mjligt. Det br ven ppekas att dateringen av avslag och
brnd finta r problematisk d det fnns f freml som ger en antydan om en mer
snv typologisk datering. Fragment av hleggade yxor varav en troligen r av den
spetsnackiga varianten hittades i matjorden. I lagret, A3857, hittades en spnpilspets
av typ B samt en brnd eggdel frn en fyrsidig, slipad fintyxa. Det fnns sledes
indikationer p mjliga ldre mellanneolitiska inslag ven om de r f.
Utver stolphlen har endast tre anlggningar kunnat relateras till palissaden.
Det rr sig om tre stora gropar som lg mellan den inre och mellersta raden med
stolphl (A1161, A1245 och A2066, fgur 55 samt tabell 17 och 18). Groparna var
cirka 1 m djupa och omkring 2,50 m i diameter. A1245 innehll endast sm mng-
der fynd medan A1161 innehll stora mngder fynd koncentrerade till bottenlagren.
Hr hade frutom nrmare ett kilo djurben ven finta i form av bland annat 32 skra-
por, en tjocknackig, hleggad fintyxa (fgur 58) och cirka 9,5 kg avslag deponerats.
En mindre del av dem, ungefr 0,3 kg, var brnda. Nrmare ett kilo av avslagen har
bedmts komma frn yx-/mejselproduktion. Flintyxan lg i botten av anlggningen
och har en medvetet snderslagen egg, men uppvisar inga tecken p anvndning
liknande de krosskador som fnns p den andra yxan i fgur 58. Ett slipat avslag som
kan passas in p yxan hittades i den vre delen av gropen vilket tyder p att yxeggen
slagits snder i omedelbar anslutning till gropen vid deponeringstillfllet.
I A2066 dominerade djurbenen med sina nrmare tre kilo. ven hr lg de kon-
centrerade till bottenlagren. Bland benen kunde ett par delar av en skafthlshacka/
yxa av kronhjortshorn identiferas (fgur 59). Flintan var sparsamt frekommande
med endast cirka ett halvt kg avslag, varav endast ett ftal bedmts komma frn yx-/
mejselproduktion.
Keramikfynden i groparna var f och det var endast i A1161 och A2066 som
det fanns dekorerade (mynnings)skrvor (fgur 61 ch). Fynden i A1161 och A2066
Figur 58. De tjocknackiga, hleggade fint-
yxorna frn en av de vstra ppningarna
(vnster, MHM 7176:155) samt gropen,
A1161 (MHM 12879:1399). Yxorna r
10,9 cm respektive 10,4 cm lnga. Foto:
Andreas Nilsson, Malm Museer.
har deponerats i groparna, troligen vid ett tillflle. Groparnas lge knyter dem till
palissaden, men frgan r nr de grvts och nr de fyllts igen? Det rumsliga fr-
hllandet mellan groparna och palissadstolphlet visar tydligt att groparna lagts i
trnga utrymmen. Mjligen indikerar detta att groparna grvts innan stolparna satts
p plats av utrymmesmssiga skl. Det faktum att huvuddelen av fynden i A1161
dessutom verkar ha deponerats frn den norra sidan, det vill sga en av sidorna dr
palissadstolphlen lper ttt intill gropkanten, kan stdja denna tolkning (Brink &
Hydn 2006:62f, fgur 47). Skafthlshackan/yxan i A2066 br kanske i frsta hand
relateras till grvandet av sjlva gropen, men en mjlig tolkning r ven att den, och
troligen fera liknande, kan ha anvnts vid palissadbygget, till exempel vid arbetet
med att anlgga rnnor av den typ som det fanns sm rester av i nordvst (jfr Bunke-
fostrand (104) ovan). Grvredskap av hjorthorn har ven ptrfats vid neolitiska
hgnader p kontinenten och de brittiska arna (se Andersen 1997:284 fr exempel).
Fr fintans del str vi infr samma problem som med fintan i stolphlen. Repre-
senterar den aktiviteter p plats eller har den tagits dit utifrn? Inte heller hr fnns
ngra tydliga svar. Flintan i matjorden ver de delarna dr groparna lg tyder inte p
ngon intensivare verksamhet i form av till exempel yx-/mejseltillverkning. Djurbe-
nen uppvisar generellt lttare erosionsskador och i vissa fall frekommer hundgnag
Figur 59. Hornhackan/yxan frn A2066
(MHM 12879:156820, 156821). Den r 14
cm lng. Foto: Andreas Nilsson, Malm
Museer.
vilket tyder p att det rr sig om ben som legat exponerade en tid. Med utgngspunkt
i resonemanget ovan skulle det i s fall rra sig om ben som kan relateras till aktiviteter
under sjlva byggnadsfasen. Kanske r det byggnadsarbetarnas mltidsrester vi har?
Som framgtt ovan verkar de belagda aktiviteterna tydligast kunna knytas till
palissadens byggnadsfas medan tecknen p senare aktiviteter r svagare. Innehl-
let i stolphlen har ven lmnat information som kan bertta ngot om palissadens
slutfas. Stolphlen innehll i regel relativt rikligt med trkol och i de fall det gick att
urskilja stolpmrken kunde en koncentration ofta ses i dessa. Trkolet tyder p att
palissaden, tminstone delvis, kan ha brunnit. En brand kan i s fall vsentligen ha
frkortat palissadens livslngd i jmfrelse med den freslagna maximala livslng-
den. Med hur mycket vet vi dremot inte.
Efter palissaden fljer ytterligare tv faser under mellanneolitikum B representerade
av tv gropar, A3613 och A656 (tabell 16, 17 och 18 samt fgur 55, 62 och 63). A3613
dateras till mellersta mellanneolitikum B. Hur platsen tett sig d vet vi inte med sker-
het. Det rumsliga frhllandet mellan anlggningen och palissadstolphlen tyder p
att palissaden varit borta. Det r frvisso inte otnkbart att smrre rester, kanske i form
av stolprester, funnits kvar. A3613 var en grophusliknande anlggning med hrdrester
i de centrala delarna. De fynd som fanns i den verkar vara ett resultat av aktiviteter
som genomfrts i sjlva anlggningen. Som framgr av tabellerna 17 och 18 innehll
anlggningen en mer begrnsad uppsttning freml och artvariation bland djurbenen
n vad tidigare och senare faser uppvisar. Gropen innehll relativt rikligt med finta,
nrmare 5,5 kg och huvuddelen av denna, ngot ver 3 kg, var brnd. Ett ftal yx-/mej-
selproduktionsavslag ingr i materialet. Keramiken bestr av sm, odekorerade skr-
vor. Anlggningen innehll ocks ett nytt inslag i jmfrelse med palissadfasen. Det
fanns frkolnade vxtrester bland vilka naket korn och svinmlla identiferats. Denna
kombination har av miljarkeologisk expertis daterats till bronslder och gropens da-
tering till mellanneolitikum B (genom
14
C-datering p djurben och fintanalys) blir
drmed tidig. Vxtresterna skulle kunna utgra ett sekundrt inslag. Frgan kan inte
avgras utan
14
C-dateringar av dem. Det kan inte uteslutas att vxtresterna utgr ett
exempel p hantering av sd p platsen, och mjligen kan det ven ses som ett tecken
p odling inom omrdet under mellersta mellanneolitikum B.
Den mest fyndrika och formmssigt mest srprglade anlggningen vid Hyllie
var A656 vilken daterats till senare delen av mellanneolitikum B (fgur 63). Anlgg-
ningens stra del bestod av en i det nrmaste helt rund grop med en diameter p
3,20 m i ovankant. Sidorna var helt lodrta och botten var plan. Gropen var i sin tur
indelad i tv delar. Dess stra del var endast 0,40 m djup medan dess vstra del var
0,82 m djup. Den grundare delen bildade sledes en avsats. Anlggningens vstra
Figur 60. Bennlen/hnget frn A1161
(MHM 12879:1430). Den r 4,3 cm lng.
Foto: Andreas Nilsson, Malm Museer.
a)
b)
c)
d)
Figur 61. Keramik frn palissaden, palis-
sadrelaterade gropar och omrdet utanfr
palissaden. Observera att skrvorna i regel
r sm vilket gr att lutningen p proflerna
har varit svr att fasstlla med exakthet.
Krlnummer refererar till keramikgenom-
gngen i de platsanknutna rapporterna
(Brink & Hydn 2006; Andrasson m.f.
2006). a) skrva frn palissaden, MHM
7176:2095 (krl 119); b) skrva frn A3524,
MHM 12879:3976 (krl 33); c) skrva
frn A1161, MHM 12879:1249 (krl 45);
d) skrva frn A1161, MHM 12879:1539
(krl 46); e) skrva frn A1161, MHM
12879:1552; f ) profl av bottenskrva frn
A1161, MHM 12879:1602; g) skrva frn
A2066, MHM 12879:156844; h) skrva
frn A2066, MHM 12879:156845; i) skrva
frn den fre detta vtmarkskanten, MHM
12879:150218. Skala 1:1. Teckning: Lena
Svalfors, ILLUform.
e)
h)
f )
g)
i)
del bestod av en grund, fack nedgrvning med ojmn botten. Det fanns inga tecken
p naturlig igenfyllning i gropen. All fyllning bedmdes som deponerad i gropen,
troligen vid ett eller ett ftal i tid ttt sammanhngande tillfllen. Fyllningen inne-
hll djurben, keramik, finta, bergartsfreml, skrbrnd sten, sot/trkol och sm
mngder sdesfragment bland vilka obestmt korn och emmer-/speltvete identife-
rats (tabell 17 och 18).
Keramiken r hrt fragmenterad med i regel ltt eroderade brottytor. Djurbenen
r ocks ltt eroderade, i vissa fall med hundgnag. Sammantaget tolkas detta som att
materialet legat exponerat en tid innan det deponerats i gropen. Fyllningen tolkas
som resultatet av boplatsverksamhet p platsen, medan gropens roll r mer oklar.
Det tycks som om den grvts med syfte att fungera som depositionsplats fr mate-
rialet. Flintan vgde totalt cirka 23 kg varav nrmare 10 kg r avslag av vilka i sin tur
omkring 1,7 kg bedmts vara frn yx-/mejselproduktion. Nrmare 2,6 kg av fintan
var brnd. En hornpuns och ett slipstensfragment indikerar att tillverkning kan ha
skett p plats. Matjorden i anslutning till gropen undersktes inte vilket innebr att
vi inte vet ngot om eventuell fintfrekomst i anslutning till den.
Keramiken i gropen bestr av 1 120 skrvor med en vikt p 1 547 g. Keramiken
har genomgtt en teknologisk registrering av mig under ledning av Ole Stilborg
Tabell 17. Tabellen visar en versikt av
frekomst av identiferade djurarter inom
var och en av de tre faserna under mel-
lanneolitikum B.
Art Palissad med relaterade anl. A3613 A656
Nt x x x
Fr x
Fr/get x x
Svin x x
Hund x x
Varg x
Rv x
Kronhjort x x x
Rdjur x x
lg (?) x
Grsand x
Sl x x
Grnlandssl x
Torsk x x x
Sill x
l x
Plattfsk x
Kolja (?) x
p KFL (Keramiska Forskningslaboratoriet, Kvartrgeologiska avdelningen, Lunds
universitet). Syftet var att genom en analys av keramiken utifrn godstekniska kri-
terier f en grundlggande profl av materialet. Keramiken ingr vidare i ett forsk-
ningsprojekt kring stridsyxekulturens keramik i sdra Sverige med ett vergripande
syfte att f en bredare kunskapsbas avseende den keramikteknologiska variationen
(Stilborg 2005). Baserat p mynningsskrvorna har 18 krl identiferats (fgur 64).
Skrvmaterialet bestr ven av hals- och bukskrvor. Inga bottenskrvor har iden-
tiferats. Magringen i skrvorna bestr till vervgande del av krossad bergart men
chamotte och vxtmaterial har ocks frekommit som magringsmaterial. Analysen
av tunnslipen som gjorts (12 st) (Stilborg 2005:3f) visar p en krna av en eller
fera lokala hantverkstraditioner dr huvuddelen av godsen r gjorda av grova leror
eller mellanleror med varierande grad av magring (granit). Tre av tunnslipen visar
p chamottemagring, i ett fall i kombination med vxtmaterial och i ett fall fnns
det en andra generation chamotte, men skrvorna r vad gller lerkvalitet och mag-
ringskvalitet i vrigt vl frankrade i den dominerande bilden. En av skrvorna med
chamottemagring har dekor som ansluter till den dekortyp som fnns p till exempel
fgur 64 a medan vriga chamottemagrade skrvor r odekorerade, dribland myn-
ningsskrvan p fgur 64 n. Uppbyggnadstekniken har i de fall det kunnat bestm-
mas konstaterats vara i N-teknik (ett fall r mjligen i U-teknik). Vad gller brn-
ningen fnns det ett mindre antal skrvor som tyder p en reducerad brnningsmilj.
Variationen vad gller krltyper och dekor r relativt stor. Dekoren bestr av hori-
Tabell 18. Tabellen visar en versikt av
frekomst av redskap/freml inom var
och en av de tre faserna under mellan-
neolitikum B. Keramik och finta (avslag
m.m.) har inte tagits med.
Typ Palissad med relaterade anl. A3613 A656
Bearbetat ben x
Benspets x x
Bennl/hnge x
Hornpuns x
Skafthlsyxa/hacka x
Knacksten x x
Slipsten x
Underliggare x
Bearbetad bergart x x
Tjocknackig, hleggad fintyxa x
Skrapa x x x
Tvrpil x x
Borr x
Kniv x
sontella linjer med snrornamentik (fgur 64 c, fgur 65 ab), tvrsnoddsornamentik
i horisontella linjer eller vinkelband (fgur 64 b, d & e, fgur 65 ch), enkla intryck i
olika utfrande (fgur 64 a, fk, fgur 65 im) och nyp/nagelintryck (fgur 65 np).
Det fnns ven fera skrvor frn vad som verkar vara helt odekorerade krl (fgur 64
lr). Snrornerade krl placeras i grupp AC (period 12 eller 6), vinkelband tillhr
ngon av grupperna FH (period 34, grupp H delvis ven i period 5), enkla intryck
tillfrs grupp E (period 14) och nagelintryck placeras i grupp M (period 35).
Odekorerade krl tillhr grupp N (period 3). Snrornerade krl frekommer ocks i
ett ftal exemplar inom grupperna F och J (period 3 respektive 5) men r i huvudsak
knnetecknande fr material frn stra Mellansverige vad gller tminstone J-kr-
len. Krl tillhrande grupp F fnns bara belagt i tv fall i Skne (Malmer 1975:148,
fgur 20). Sammantaget omfattar keramiken sledes dekortyper som typologiskt kan
kopplas till period 14 (grupp M och delvis grupp H frekommer ven inom period
5) alternativt period 36 beroende p om de snrornerade skrvorna tillhr den
tidiga AB gruppen (period 12) eller den sena C gruppen (period 6). Undantas den
snrornerade keramiken hamnar den typologiska dateringen i period 34.
En av
14
C-dateringarna frn A656 placerar den i senare delen av mellanneoliti-
kum B, medan en daterar den till senare delen av senneolitikum (tabell 16). Den
Figur 62. Den nordvstra delen av A3613.
Foto: Johan Lindroth, Malm Museer.
senare dateringen fr anses vara fr avvikande i frhllande till den typologiska
dateringen av keramiken fr att kunna vara riktig. Dateringen till senare delen av
mellanneolitikum B indikerar att keramiken skall placeras inom period 36. Den
typologiska variationen p keramiken i A656 r dremot problematisk ur kronolo-
giskt hnseende. Den snrornerade keramiken, som hypotetiskt kan tillhra grupp
C, br inte ptrfas tillsammans med G/H keramik om den kronologiska giltighe-
ten hos Malmers periodindelning utifrn gravfunnen keramik skall anses stmma.
Hypotetiskt kan keramiken i A656 tillhra grupp B (de snrornerade skrvorna) och
grupp G (de vinkelbandsornerade skrvorna) vilket d skulle vara en mjlig kombi-
nation enligt Malmers periodindelning. Dateringen skulle d hamna i period 23,
det vill sga det skulle fnnas en kontinuitet p platsen mellan perioderna. Frgan
kan inte avgras med skerhet eftersom skrvornas karaktr inte tillter ngon exakt
typologisk klassifcering och drmed perioddatering. Malmer anfr att kontinuitet
p stridsyxekulturens boplatser inte r ett ovanligt fenomen och att detta tyder p
att mnga boplatser varit bebodda under halva eller s mycket som tv tredjedelar
av stridsyxekulturens tid (Malmer 1975:54). En sdan tolkning av materialet i A656
framstr som mindre trolig. Keramiken ger ett enhetligt och sammanhllet intryck
vad avser fragmenteringsgrad och det fnns ingenting som indikerar att fynden skulle
Figur 63. Den stra delen av A656 under-
sks. Foto: Magnus Rolf, Malm Museer.
a)
b)
c) d)
e)
f )
Figur 64. Mynningsskrvor frn A656.
Skrvor som endast avbildats i profl r
odekorerade. Observera att skrvorna
i regel r sm vilket gr att lutningen p
proflerna har varit svr att faststlla med
exakthet. Krlnummer refererar till ke-
ramikgenomgngen i den platsanknutna
rapporten (Brink & Hydn 2006). a) MHM
12879:2105 (krl 60); b) MHM 12879:2111
(krl 61); c) MHM 12879:2175 (krl 68);
d) MHM 12879:2112 (krl 62); e) MHM
12879:4088 (krl 92); f ) MHM 12879:2122
(krl 64); g) MHM 12879:2121 (krl 65);
h) MHM 12879:4097 (krl 67); i) MHM
12879:4107 (krl 70); j) MHM 12879:4095
(krl 71); k) MHM 12879:4085 (krl 89);
l) MHM 12879:4067 (krl 69); m) MHM
12879:4071 (krl 66); n) MHM 12879:2109
(krl 63); o) MHM 12879:4069 (krl 90);
p) MHM 12879:4084 (krl 91); q) MHM
12879:4096 (krl 93); r) MHM 12879:4066
(krl 94). Skala 1:1. Teckning: Lena Svalfors,
ILLUform.
g) h) i)
j) k)
l) m) n)
o) q) r) p)
a) b) c)
d) e)
f ) g) h)
i)
j)
Figur 65. Ett urval av dekorerade skrvor
frn A656 (i vissa fall har det varit svrt att
avgra dekorens riktning p.g.a. deras ringa
storlek). a) MHM 12879:4109 (tillhr mjli-
gen krl 68); b) MHM 12879:4110; c) MHM
12879:4064; d) MHM 12879:4063; e) MHM
12879:4079; f ) MHM 12879:2110; g) MHM
12879:4083; h) MHM 12879:4100; i) MHM
12879:4080; j) MHM 12879:4098; k) MHM
12879:2106; l) MHM 12879:2108; m) MHM
12879:4074; n) MHM 12879:4061; o) MHM
12879:2115; p) MHM 12879:4120. Skala 1:1.
Teckning: Lena Svalfors, ILLUform.
k) l)
m) n)
o) p)
vara ett resultat av en i tid lng aktivitetsperiod. Variationen i form och dekor br
snarare tolkas som ett utslag av en bred anvndning dr krl av olika typ ingtt i bo-
platsens keramikuppsttning. Skrvtjockleksfrdelningen (fgur 66) och godsvaria-
tionen indikerar ett homogent material med en frdelning som r vanligt frekom-
mande p hushllsniv dr krl av olika storlek och med olika funktion frekommer
(se t.ex. Stilborg 2003:220). Sot- och matskorpebelggning tyder p att det fnns krl
som skall frknippas med matberedning, medan andra krl kan ha fungerat som
serveringskrl. Sot- och mindre matskorpebelggningar frekommer mestadels p
odekorerade skrvor, men det frekommer ven p skrvor med enkla intryck (fgur
64 a, i, j, k samt fgur 65 k, l), snrornamentik (fgur 64 c), nagelintryck (fgur 65 n,
p) och tvrsnoddsornamentik (fgur 64 e samt fgur 65 g).
Utver palissaden och de yngre groparna fnns det tv hleggade fintyxor frn de
fre detta vtmarkerna inom omrdet vilka kan dateras till mellanneolitikum B (se
avsnittet Dep- och enkelfynd). I nrheten av en av yxorna hittades dessutom kera-
mik av stridsyxekaraktr (fgur 61 i). Keramiken har inte dekor av en typ som fnns
representerad i ngot av de andra sammanhangen, men den skall sannolikt dateras
till en sen del av stridsyxekulturen.
Den neolitiska kontinuiteten p platsen r relativt vl klarlagd. Frgan r dock
hur och om frhllandet mellan faserna kan tolkas i termer av en aktiv kontinuitet.
Platsen har varit betydelsefull under lng tid, men att urskilja och frst denna
betydelse och dess sannolikt frndrade innebrd ver tid r en svrare frga. Om
Figur 66. Skrvtjockleksfrdelning baserad
p antal och vikt fr keramik frn A656
(berkningen r gjord p skrvor dr det
med skerhet gtt att faststlla skrvtjock-
leken). Svart stapel anger antal, gr stapel
anger vikt. N=antal, X=medelvrde p
skrvtjocklek i mm och s=medelvrde p
strsta korn i godsen i mm.
vi tar bort palissaden frn ytan ger lmningarna p platsen ett fr Malmomrdet
relativt normalt intryck. Undantaget r de efter palissaden fljande faserna under
mellanneolitikum B, framfr allt representerad av A656. De ldre aktiviteterna frn
tidigneolitiskldre mellanneolitisk tid r tmligen omfattande och uppvisar ett
brett boplatsmaterial, bde vad avser fynd, groptyper och depositionsmnster. Flera
av de ldre groparna har tidigare tolkats i rituella termer, vilket p ett generellt plan
satts i samband med den yngre palissaden och platsens rituella betydelse (Karsten
1994:164; Malmer 2002:146). Gropar med den typ av nedlggelser som det r frga
om fnns frn fera andra platser i sydvstra Skne (se t.ex. Eriksson m.f. 2000;
Hadevik 2009). De tidigneolitiska gropar som lg i den nordstra delen av omrdet,
och som dokumenterades redan vid den frsta palissadunderskningen, uppvisar ett
intressant rumsligt mnster (fgur 55). De lg med relativt regelbundna avstnd p
cirka 1724 m lngs en bgformad rad. Groparna var inbrdes olika med bde sm
och strre gropar och med olika fyllning, form och fyndinnehll (se Andrasson
m.f 2006 fr nrmare beskrivning av gropar och fynd). Groparna, liksom ett antal
gropar sydvst om dem, dateras till tidigneolitikum I utifrn keramiken. Ingen av
groparna lngs den bgformade linjen har
14
C-daterats. Vid en underskning ome-
delbart ster om palissadomrdet i hjd med de aktuella groparna har ytterligare
en tidigneolitisk grop ptrfats (Gidlf 2006). Det ger en antydan om att ytterli-
gare gropar kan ha bildat en sluten cirkelformad enhet. Den hr typen av rumsligt
mnster och organisation fr tankarna till anlggningar av Sarupstyp. Skillnaderna
r trots det tydliga. Valet av plats ur topografskt hnseende, regelbundenhet i grop-
utformning och fyndinnehll motsvarar inte det mnster som frknippas med Sa-
rupsanlggningar. Dateringen av groparna r ocks ngot tidigare n exempelvis den
tidigaste fasen p Sarupsplatsen, vilken dateras till tidigneolitikum II. Det r dock
tnkbart att det rumsliga mnster som groparna uppvisar i den hr delen av omr-
det skall ses som ett utslag av en vergripande id om avgrnsning och en rumslig
strukturering av en plats. En id som vi ser mer tydligt manifesterad i ngot yngre
anlggningar av Sarupstyp och i de nnu yngre palissaderna.
Den efterfljande fasen, med en datering till tidigneolitikum IImellanneoliti-
kum AII, representeras av ett ftal gropar och ett par strre kulturlager. Under den
hr fasen gr det inte att urskilja ngra aktiviteter som avviker frn den gngse bilden
i Malmomrdet, eller som skulle motsvara aktiviteterna p till exempel Sarups-
platsen. Orsaken till att palissaden byggdes p denna plats kan drmed inte p ett
omedelbart och tydligt stt skas i den ldre anvndning av platsen som vi lyckats
identifera. Spren efter den tidigneolitiska fasen har troligen inte kunnat urskiljas
nr man valde denna plats fr palissadbygget, tminstone har vi inga spr efter ma-
nifesta lmningar som verlevt genom rhundradena. Betydelser och samband blir
oklara genom den tid som passerar mellan grvandet av groparna och byggandet
av palissaden, en period som kan omfatta tminstone 500600 r och som br ha
inneburit frndring av muntliga traditioner kring platsen och dess betydelse. Men
kanske har man nd sett spren efter de betydligt ldre aktiviteterna? Kanske har
dessa spr vvts in som en del i valet av plats fr palissaden? Platsens betydelse har d
tolkats utifrn de egna frutsttningarna och intentionerna. Det var inte de specifka
hndelser som utspelats p platsen tidigare som gjorde att den valdes. Det frfutna
var inte omedelbart aktivt i valet av plats utan gjordes utifrn andra beslutsgrunder
om den lmpligaste platsen fr palissaden.
Kontinuiteten efter palissaden visar p andra, delvis tydligare, samband vad
gller aktiviteterna. De bda faserna har tolkats som spren efter boplatsverksam-
het, men dr kopplingen mellan framfr allt palissaden och A656 visar p likhe-
ter vad gller fyndsammansttningen (tabell 17 och 18). Detta tydliggrs frmst
genom det omfattande materialet frn tillhuggning av yxor/mejslar, men nmnas
br ven den relativt rikliga frekomsten av brnd finta i samtliga faser. Det fnns
ven skillnader. Keramiken i A656 har inte ngon parallell i palissaden vad gller
omfattning och variation. A656 innehll dessutom vxtrester i form av sd, ett inslag
som upptrdde redan i fasen innan genom A3613. Nr A3613 anlggs verkar det
som om palissaden varit borta rent fysiskt och det r mycket mjligt att palissaden
p den tid som skiljer mellan denna och A3613 glmts bort vad gller dess fysiska
utformning. Aktivitetskopplingen mellan palissaden och A656 tyder nd p att
platsens betydelse kanske inte varit oknd ven om avstndet i tid ocks hr har varit
stort (tabell 16). Aktiviteterna, frmst yx-/mejseltillverkningen, tycks dock ha skett
inom olika sociala sammanhang. Ngon palissad har inte byggts kring A656 och dr
palissaden och aktiviteterna i den kan ses som ingende i ett strre, kollektivt sam-
manhang visar de bda senare faserna p en mindre social enhet, troligen en grds-/
hushllsenhet. Aktiviteterna under senare delen av mellanneolitikum B sker sledes
inte inom samma sociala ramverk som under den tidigare delen av mellanneolitikum
B. Kanske skall sjlva depositionen av boplatsmaterialet i A656 nd ses som ett ut-
tryck fr ett kontinuitetsfrhllande med platsen som har sitt ursprung i palissaden
och de myter som kan ha funnits kring denna och som har manifesterats genom att
boplatsen deponerades i gropen? Bosttningen fortstter in i senneolitikum, tydli-
gast representerat av tv hus vilka mjligen avlst varandra av dateringarna att dma.
Det ldsta huset daterades till 374560 BP (22802030 kal. BC 1 . Ua-17349).
Under senneolitikum ser vi inte lngre ngon omedelbar kontakt med palissaden
vad gller specifka aktiviteter. Det vstra stolphlet efter den takbrande konstruk-
tionen i det yngsta huset symboliserar platsens nya betydelse och sammanhang. Nr
hlet till takstolpen grvdes frstrde man ovetande spren efter ett fera hundra r
ldre stolphl tillhrande palissaden (fgur 67).
Bunkefo (106)
Palissaden vid Bunkefo (fgur 68) upptcktes och blev delvis underskt i samband
med frunderskningarna inom projektet resundsfrbindelsen (Jonsson 1995;
Trn 1996; 1998; 2000; 2003). Senare har dess sdra del blivit freml fr fr- och
slutunderskning (Carlson 2006a; Carlson 2008). Palissaden har ven beskrivits in-
gende av Trn, d under namnet Skjutbanorna (2007:70f).
Palissaden ligger p en svag vstsluttning, cirka 46 m .h. Nivskillnaden inom
palissaden tycks ligga p ungefr 2 m med den lgsta punkten i vster. Precis som
Bunkefostrand (104) har palissaden legat i anslutning till stranden. Det har fre-
slagits att omrdet mellan palissaden och strandkanten kan ha utgjorts av en la-
gunbildning (Trn 2007:77). Palissadens maximala utbredning har uppskattats till
cirka 210 x 215 m och berknas ha inhgnat omkring 3 ha. Stolphl tillhrande
palissaden ptrfades inledningsvis i tre frunderskningsschakt. Stolpraderna dr
tydde p resterna av en hgnad som besttt av 35 rader med stolpar vilka bildat en
oval sluten form. Tre strre, mjligen genomgende, ppningar har identiferats i
den stra respektive sdra delen (fgur 68). Det fanns ytterligare ppningar genom,
vad det verkar, enstaka rader. Slutunderskningen av den sdra lngsidan visar att
palissaden hr besttt av 46 stolprader, vilka delvis varit dubbelrader. Ngra direkta
indikationer p olika faser i konstruktionen fnns inte. Ngra utbyggnader liknande
Figur 67. Frndrade relationer (efter Brink
& Hydn 2006:80, fgur 69).
de i Hyllie (105) har inte kunnat belggas men det fnns indikationer i norr och i
sder p att sdana kan ha funnits. Bitvis har grunda diken dokumenterats vilket
tyder p att man inledningsvis grvt diken innan stolparna grvts ned. Stolphlen
var generellt sklformade eller fatbottnade, men det fanns ven ett antal spetsfor-
made stolphl som tyder p att stolparna slagits ned i underlaget. Avstnden mellan
stolphlen varierar inom olika delar av palissaden. I vissa partier ligger de ttt med
cirka 0,100,20 m mellanrum, medan de i andra delar ligger glesare med omkring
0,500,60 m mellanrum. De underskta stolphlen uppvisade djup p 0,060,80
m och de stolpmrken som kunnat urskiljas tyder p att stolparna varit 0,100,20
m i diameter. Generellt var de innersta stolphlen ngot mindre och grundare. Det
Figur 68. Palissaden vid Bunkef lo med
gropar daterade till mellanneolitikum B
markerade. De strre mjliga ppningarna
har markerats med pilar.
antyder ett liknande relativt frhllande mellan stolpraderna som p Hyllie (105),
det vill sga stolphjden har minskat successivt ju lngre in mot palissadens inneryta
man kommer. Det har freslagits att stolphjden legat p 23 m (Trn 2000; 2003;
2007; jfr Hyllie (105) ovan). Det har gjorts en berkning p hur stor arbetsinsats
som skulle krvas enbart fr att flla trden som skulle g t till palissadbygget. Det
skulle ta 10 personer drygt tv mnader att gra detta (Trn 2007:107). En intres-
sant detalj r ett antal glest stllda stolphl vilka lpte lngs utrymmet mellan de
yttre stolphlsraderna i nordost. Inget av dessa stolphl undersktes, men det kan
inte uteslutas att de tillhr palissaden. En frsiktig tolkning som framfrts r att det
kan ha funnits tak ver delar av palissaden (Svensson 2002:38).
I ett av stolphlen i den nordstra delen, nra en ppning i stolphlsraden, p-
trfades en tjocknackig, tunnbladig fintyxa av Malmers variant 1 (fgur 69). Yxan
har p goda grunder tolkats som ett grundlggningsofer (Trn 2007:73). Yxan r
av en typ som inte kan dateras nrmare inom stridsyxekulturen. Flintyxan r till-
verkad av s kallad bl falsterfinta (Hgberg & Olausson 2007:96f), det vill sga
den har tagits hit frn danskt omrde. Om transporten skett i form av den frdiga
yxan eller som rmaterial kan inte avgras. Yxan har en spricka i sig som tyder p
att den inte tillverkats med avsikt att anvndas som huggredskap. Istllet har den
troligen gjorts i enda syfte att lggas ned i ett stolphl i palissaden (Hgberg 2000).
I ett stolphl ptrfades 36 keramikskrvor frn ett krl med en uttbjd och fr-
tjockad mynning. Skrvorna har ingen dekor. I ett annat stolphl lg 19 skrvor
med stmpeldekor i fskbensmnster under mynningskanten nedlagt (fgur 70 a).
Skrvan placeras i Malmers grupp K (Carlson 2008), vilket innebr en datering till
period 45 (Malmer 1975:32). Keramiken lg koncentrerad p ett sdant stt att den
uppfattades som deponerad. Stolphlen innehll i vrigt mindre mngder finta och
keramik. Tv skrvor frn ett krl har dekor i form av fn tvrsnodd i tv flt som
sammanbinds av vinkellinjer (fgur 70 b). Skrvan har daterats till mellanneolitikum
(Carlson 2008).
Resultaten frn en markkemisk kartering som utfrdes p palissadomrdet visade
p lga fosfathalter vilket innebar att bebyggelse/hushllsaktiviteter inte kunde be-
lggas. MS-vrdena (magnetisk susceptibilitet) visar p eldrelaterade aktiviteter,
framfr allt inom palissadomrdets vstra del. Dessa aktiviteter br utifrn fosfat-
analysen inte ha med hushllsaktiviteter att gra (Engelmark & Linderholm 1997).
Olika mjliga tolkningsfrslag kring tecknen p eldning har presenterats. Det har
satts i relation till ett utpljt brandlager frn en bortpljd gravhg (se nedan), men
det har ven setts som ett mjligt tecken p att palissaden brunnit (Trn 1998;
2000; 2007:108). Flera av stolphlen innehll trkol, vilket ven det tolkats som mj-
Figur 69. Den tjocknackiga, tunnbladiga
fintyxan (MHM 7777:1) frn Bunkefo.
Yxans lngd anges inte i litteraturen. Foto:
Viveca Ohlsson, Malm Museer.
liga indicier p brand i delar av eller hela palissaden (Svensson 2002:38). Det kunde
dremot inte bekrftas vid slutunderskningen, ven om sot och trkol frekom i en
del stolphl (Carlson 2008).
Fyra gropar i anslutning till palissaden har
14
C-daterats till mellanneolitikum B
(tabell 19). Groparna A6400, A12380, A20879 och A21986 lg mellan stolphlsra-
derna (fgur 68). Groparna var relativt stora, mellan 23 m i diameter och 0,400,95
m djupa. Groparna innehll mellan ungefr 1 och 3 kg finta och keramik. Flintan
domineras av avslag, men enstaka redskap frmst i form av skrapor fnns ocks.
Bland keramiken har det identiferats fera krl med dekor. I A6400 har tre krl
som bedmts tillhra Malmers grupp G (Carlson 2008) med en datering till period
34 identiferats (Malmer 1975:26, fgur 2425). Det rr sig om tv krl i fnt gods
med dekor i form av vinkelband utfrd med tvrsnodd och ett krl med kamintryck
i kombination med vinkelformade streck (fgur 70 c). Frutom denna fna keramik
fnns ocks grvre skrvor med dekor i form av enkla intryck vid mynningen.
I A12380 fanns ett krl med enkla intryck liknande krlet i A6400 samt frag-
ment frn vad som bedmdes kunna vara en lerskiva (Carlson 2008). I A20879
fanns keramik med vinkelbandsliknande dekor inristad med pinne. Bland benen
frn groparna har nt, fr/get, svin, hund, kronhjort, rdjur och torsk identife-
rats. Ytterligare tv gropar, A10000 och A14660, har daterats till mellanneolitikum
B utifrn fynd. Bda dessa anlggningar lg i stolphlsraderna (fgur 68). A10000
som var stratigrafskt yngre n palissaden innehll en tjocknackig, slipad fintyxa
medan A14660 innehll delar av kronhjortshorn, bland annat fllhorn (jfr Bun-
kefostrand (104) ovan). Omedelbart utanfr palissadens sydstra del genomfrdes
en mindre arkeologisk slutunderskning dr lagerrester och ett ftal gropar med
keramik tillhrande trattbgarkultur undersktes (Carlson 2006b). Keramiken kan
dateras till yngre delen av tidigneolitikumldre delen av mellanneolitikum A. Tre
14
C-dateringar har hamnat i mellanneolitikum B. Tv av dem har gjorts p trkol
av ask frn gropar, A5152 och A748, innehllande keramik frn trattbgarkultur,
och en datering (A5040) har gjorts p trkol av ek frn ett fyndtomt stolphl (tabell
19). Dateringen frn A748 fr mjligen betecknas som ngot sen i frhllande till
keramiken som tycks hra hemma i en ngot tidigare del av mellanneolitikum A.
A5152 innehll enbart odekorerad keramik, och hr kan inte dateringen omedelbart
avfrdas som fr sen i frhllande till denna.
Det osteologiska materialet tyder sammantaget p en nring inriktad p hus-
djurshllning dr nt, svin och fr/get har ingtt. Jakt och fske har anvnts som
komplement. Artsammansttningen bedmdes verensstmma med andra neoli-
tiska lokaler i Malmomrdet (Nilsson 2007; Carlson 2008). Materialet r dock
begrnsat, och det kan vara vrt att nmna fyndet av kronhjortshorn i A14660 som
ger en indikation p liknande hantering av horn som p Bunkefostrand (104).
14
C-dateringarna frn omrdet visar p en frhllandevis lng neolitisk kontinui-
tet, men med en tydlig placering i en relativt tidig del av mellanneolitikum B fr
palissaden och relaterade anlggningar (tabell 19 och fgur 71). Anlggningsttheten
i omrdet samt det faktum att sjlva palissaden mjligen delvis har brunnit gr att
Figur 70. a: keramik frn A10247 (MK327:
100225); b: keramik frn A21357 (MK327:
100233); c: keramik frn A6400 (MK327:
100270). Efter Carlson 2008 fgur 7, 8 och
9, skrvornas storlek anges inte i rappor-
ten. Foto: Jenny Thornell, Malm Museer.
a) b)
c)
risken fr sekundr inblandning i de enskilda anlggningarna r hg. Sammanlagt
kan dateringarna sgas avgrnsa aktiviteterna relativt vl, ven om stratigrafska fr-
hllanden, till exempel genom A10000, visar p att platsen kan ha anvnts tmligen
kontinuerligt under mellanneolitikum B, ven efter det att palissaden varit ur bruk
(jfr Bunkefostrand (104)). Det fnns ven en del keramik som p typologiska grun-
der antyder yngre aktiviteter n vad
14
C-dateringarna visar p. Det r frmst gropen
med G-krl, A6400, som antyder en typologiskt yngre datering. Detsamma gller
skrvan frn ett palissadstolphl som bedmts vara av typ K. Gropens tydliga lge
mellan tv stolphlsrader talar nd fr att den skall relateras till palissaden. Av de
samlade dateringarna att dma kan palissaden ha varit i bruk under en tid som skulle
kunna motsvara stolparnas maximala livslngd (se Hyllie (105) ovan).
Som framgr av genomgngen ovan fanns det lmningar frn yngre delen av
tidigneolitikummellanneolitikum A inom omrdet. Dateringarna antyder ett nra
kronologiskt samband mellan dessa aktiviteter och palissaden. Det kan till och med
rra sig om en obruten sekvens. Som helhet tycks det rra sig om spr efter bo-
platsverksamhet som inte avviker frn andra platser i Malmomrdet. Under senare
perioder har fera gravar anlagts inom omrdet. Palissaden omsluter en registrerad
fornlmning, Hyllie RA 8:1, vilken enligt uppgifter skall utgra en snderpljd
gravhg frn ldre bronslder. Stora mngder sten har pljts upp inom omrdet och
fyra fintdolkar och en armring i brons har ptrfats hr vilket ven skulle tyda p en
frekomst av en eller fera senneolitiska gravar. I samband med frunderskningen
hittades ett fragment av ett bronssvrd vilket franledde en metalldetektorundersk-
Tabell 19.
14
tikum B eller frn kontexter tillhrande
stri dsyxekul tur p Bunkef l o (fallande
BP-lder) (Jonsson 1995; Carlson 2006a;
Carlson 2006b; Carlson 2008). BP-vrdena
Kontext Lab.nr
14
C r BP Kal. 1
Palissad Beta-84790 4840 60 37003530 BC
Grop, A5152 Ua-23745 4210 40 29002700 BC
Palissad Ua-32432 4175 40 28802670 BC
Grop, A21986 Ua-33728 4130 40 28702620 BC
Grop, A12380 Ua-33726 4110 40 28602580 BC
Palissad Beta-84789 4100 70 28602500 BC
Grop, A748 Ua-23730 4100 50 28602570 BC
Grop, A20879 Ua-33727 4070 40 28402490 BC
Palissad Ua-32433 4065 40 28402490 BC
Grop, A6400 Ua-33725 4065 35 28402490 BC
Palissad Ua-33730 4000 55 26202460 BC
Palissad Ua-33729 3995 35 25702470 BC
Stolphl, A5040 Ua-23741 3900 65 24802290 BC
Figur 71. verst: Kombinerad datering
av material frn palissaden (den ldsta
dateringen i tabell 19 har inte tagits med).
Nederst: summering av dateringar till mel-
lanneolitikum B (frn gropar, se tabell 19).
ning dr ytterligare tre fragment frn svrdet hittades. Det rr sig troligen om de-
larna av ett grepptungesvrd frn Montelius period IIIII (Jonsson 1995:15; Trn
2007:77). Det tycks sledes ha funnits en gravkontinuitet p platsen frn senneoli-
tisk tid och fram i ldre bronslder. Palissadens och gravens eller gravarnas placering
har satts i relation till den frdelaktiga exponering, inte minst mot resund, som
det topografska lget nra kusten utgr. Detta har medvetet utnyttjats under fera
perioder vilket palissad och senare gravar lngs kusten visar (Trn 1996; 1998;
2007). Det nrmare frhllandet mellan palissad och senare gravlggning eller grav-
lggningar p platsen r inte helt ltt att reda ut. Det tidsmssiga avstndet mellan
palissaden och de ldsta mjliga senneolitiska gravarna fr ses som betydande, och
en aktiv kontinuitetsrelation mellan palissaden och valet av plats fr gravlggning
under senneolitikumldre bronslder kan inte belggas. De senneolitiska gravarna
och hgen r troligen utslag av andra samband och uppfattningar om landskapet.
Den exakta lokaliseringen av gravarna kan inte omedelbart frsts mot bakgrund av
den ldre palissadanlggningen (jfr Trn 2007:82).
Kronologi och kontinuitet, boplatser och bebyggelse
I fljande avsnitt fogas fragmenten frn platsredovisningen samman i en tolkning av
lmningarnas vergripande kronologiska och rumsliga relation till varandra och i rela-
tion till perioden mellanneolitikum B och de traditionella neolitiska kulturgrupperna.
Figur 72 sammanfattar det kronologiska frhllandet mellan ngra centrala lm ningar
i Malmomrdet. Den bildar p s stt ett ramverk fr den diskussion som fljer. De
kronologiska frhllanden som avspeglas i fguren bygger i stor utstrckning, men inte
enbart, p radiometriska dateringar av de olika freteelserna. Undantaget frn detta r
dep- och enkelfynden dr det i stort saknas sdana dateringar. Figuren och den dis-
kussion som frs innehller inte ngon tolkning av sociala och sam hlleliga samband
mellan de olika freteelserna. Det r en diskussion som fljer i Del III.
Kronologi och kontinuitet
P ett generellt plan r periodskiftena frn mellanneolitikum A till mellanneoliti-
kum B och drefter till senneolitikum oproblematiska ur ett kulturellt perspektiv
trattbgarkulturen r ldre n stridsyxekulturen som i sin tur r ldre n den sen-
neolitiska kulturen. Frgan r dremot hur det nrmare kronologiska frhllandet
mellan dessa skiftande kulturyttringar ser ut.
Hur ser berringspunkterna och frhllandena ut under mellanneolitikum B i
Malmomrdet med utgngspunkt i befntliga
14
C-dateringar och fyndsamman-
hang sett med traditionella kulturhistoriska gon, och hur kan det relateras till den
vergripande bilden av de kronologiska frhllandena i Sydskandinavien? Den dis-
kussion som frs hr har stridsyxekulturen som sitt nav. Malmers defnition av strids-
yxekulturen r tydlig: dr, och fljdaktligen ven nr, stridsyxekulturens gravar fnns
anses kulturen vara representerad. Stridsyxekulturens gravar riskerar med en sdan
utgngspunkt att nrmast uppfattas som representanter fr en essentiell kultur, vilket
inte r avsikten (essentialism inom metafysiken uppfattningen att somliga av ob-
jektens egenskaper r essentiella (vsentliga) fr objekten, medan andra egenskaper
r tillflliga (http://www.ne.se/)). Dr vi har gravarna har vi med detta synstt vid
de tidpunkter de anlggs den kompletta, tydligt ideologiskt, socialt och/eller etniskt
(beroende p vilken tolkningsram vi vljer) urskiljbara stridsyxekulturen med dess
levnadsstt. Fr Malmomrdets del innebr det period 35 utifrn de typologiskt
klart belagda dateringarna. Malmers bild har i den bemrkelsen inte ndrats. Baserat
p
14
C-dateringar fnns den i senare delen av mellanneolitikum B och tidigare delen
av senneolitikum (fgur 73 och 74; jfr Persson & Sjgren 2001:205, fgur 197 fr en
samlad bild av dateringar frn svensk stridsyxekultur som generellt ocks visar p ett
sdant frhllande). Centralt blir d att bedma stridsyxekulturens andra yttringar i
tid och rum efter detta synstt. Hur skall med Malmers ord stridsyxekulturens,
sannolika eller mjliga (se avsnittet Den svensk-norska stridsyxekulturen) nrvaro
ses i frhllande till dess tydligt nrvarande del?
Min avsikt r inte att fytta periodgrnser eller att dekonstruera mellanneoli-
tikum B som period. Syftet r inte heller att leta efter exaktare grnser mellan de
neolitiska kulturerna i enlighet med en kulturhistorisk tradition. Istllet fungerar
perioden tillsammans med begreppet stridsyxekultur i den bemrkelse som angavs
Figur 72. Kronologiska relationer i Mal-
momrdet. Staplar markerar frekomst.
Mrkare partier markerar tid med relativt
sett fer arkeologiskt belagda lmningar
jmfr t med tidigare och/eller senare
tidsavsnitt. Det innebr inte ndvndigtvis
att det representerar en faktisk strre
frekomst. Fr palissader, stridsyxekultu-
rens klassiska gravar och gravkeramik samt
rituella depositioner i gropar/brunnar rr
det sig dock vad vi kan se i nulget om en
faktisk strre frekomst. Rituella deposi-
tioner i gropar/brunnar upphr inte helt
vid den tid som anges hr, men blir mycket
ovanliga. Fr palissadernas slutfas markerar
den ljusgr frgen oskerhet kring om de
fortfarande varit i bruk. Observera att
markeringen fr t.ex. stridsyxekulturens
gravar bygger p f radiometriskt daterade
objekt.
ovan som utgngspunkt i en diskussion som syftar till att lyfta fram ett perspektiv
dr multi-temporalitet betonas, och som kan leda vidare till en tolkning av sociala
och samhlleliga relationer under yngre mellanneolitikum med utgngspunkt i Mal-
momrdets arkeologiska lmningar.
I fljande avsnitt frs en bred diskussion utifrn det arkeologiska materialet och
de sammanhang de ingr i. Ett par enskilda materialkategorier str i srskilt fokus
keramik och yxor. Keramiken utgr en kronologiskt signifkant del av stridsyxekul-
turen och r drfr grundlggande. Yxorna sin sida bildar den enskilt mest vanliga
fyndkategorin vilket gr det viktigt att utvrdera dessa fynds kronologiska relation
till bde perioden och stridsyxekulturen.
Stridsyxekulturen och keramiken
Gravarna, eller rttare sagt keramiken i gravarna, utgr den centrala utgngspunk-
ten vid dateringen av alla freteelser som relateras till stridsyxekultur. Malmers hy-
potes om den kronologiska sekvensen vilar p det strre europeiska mnstret dr det
snrkeramiska komplexet, som utgr inspirationen till de snrornerade sydsvenska
grupperna, r ldre n klockbgarkomplexet, som r frebilden fr de vinkellinje-
och vinkelbandsdekorerade typerna. Tidigare har avsaknaden av
14
C-dateringar
inneburit att en diskussion kring riktigheten i detta kronologiska frhllande fr
sydskandinavisk del ftt vila p andra analyser n radiometriska. Hulthn har uti-
frn keramikteknologiska analyser framfrt hypotesen att den enligt Malmer senare
grupp G-keramiken (period 34) representerar ett till stra Skne/sdra Blekinge
utifrn infrt hantverkskunnande (Hulthn 1977; 1986). Hypotesen bygger p den
nya tillverkningstekniken som innefattar chamottemagring och brnning i en redu-
cerad atmosfr. Utifrn G-krlen representerar sedan H- och J-krlen en inhemsk
anpassning eller assimilation av den nya tekniken. Det antyds ocks med frsiktighet
att krlen i de tidiga A/B-grupperna istllet kan vara yngre n G/H/J-keramiken.
Tilley har utifrn en analys av den sknska stridsyxekeramikens design freslagit
en tredelad periodisering av stridsyxekulturen som i grova drag stdjer Malmers
indelning. Period 1 omfattar enligt denna indelning A-, B- och D-krl; period 2
omfattar G- och H-krl medan period 3 omfattar J-, K-, L-, O- och C-krl. Tilley
konstaterar ocks att det utifrn hans analys fnns relativt stora verlapp mellan de
festa av Malmers grupper och att det r svrt att dra exakta grnser mellan dem.
verlapp mellan nrmast p varandra fljande keramikgrupper illustreras ven i
Malmers produktionsschema (se t.ex. Malmer 2002:136, 266, Fig. 60). Likas ger
analysen knappast ngot bevis fr en regionalisering av keramiken inom under-
skningsomrdet (Tilley 1982:41f). Malmer har senare framfrt skarp kritik mot
denna uppluckring av systemet och kallat det fr en akt av meningsls frst-
relse (Malmer 1986:13f ).
De senaste rens arkeologiska underskningar har bidragit med
14
C-resultat och
fyndsammanhang som direkt berr bde stridsyxekulturens relativa och absoluta
kronologi, ngot som delvis varit en bristvara vid formulerandet av hypoteserna
ovan. Man br dock ha i tanke att de daterade kontexterna fortfarande r f, liksom
antalet dateringar frn respektive kontext. Det r ett problem som kan sgas glla
generellt fr de till mellanneolitikum B daterade kontexterna. Utver det tillkommer
grundlggande kllkritiska problem som till exempel berr de daterade provernas
frhllande till de kontexter som daterats och vilken typ av material som daterats,
samt problem av naturvetenskaplig art. En diskussion som utgr frn
14
C-dateringar
vilar sledes p ett delvis oskert underlag, ngot som diskuteras vidare nedan. Dik-
sussionen r nd i hgsta grad aktuell att fra, inte minst fr att peka p tendenser
och framtida forskningsbehov.
Danska dateringar har ansetts medfra att Malmers kronologiska hypotes base-
rad p keramiktypologi blivit i det vsentliga fullt bevisad (Malmer 1986:20).
Introduktionen av stridsyxekulturen i Sydsverige vilar allts p danska
14
C-datering-
ar vilka stter den till cirka 4100 BP (Edenmo m.f. 1997:198). I och med att den
typologiskt tidiga snrornerade skrvan frn Dsjebro kunde kopplas till en
14
C-
datering till tidigare delen av mellanneolitikum B (tabell 1) kom ett frsta sydsvenskt
radiometriskt bevis p att Malmers kronologiska indelning av stridsyxekulturens
keramikgrupper skulle vara riktig. Snrornerad keramik frn boplatssammanhang
p Bornholm frn vergngen mellan mellanneolitikum A och mellanneolitikum
B kan ocks anses vara ett viktigt std fr detta. Nmnas kan ocks Hunneberget
i nordstra Skne dr snrornerad stridsyxekeramik ptrfades i samma lager som
keramik frn yngre trattbgarkultur (Lagergren 2007:177; se ven Stilborg 2005 fr
ytterligare exempel p liknande kontexter). Dateringen frn Dsjebro antyder att
introduktionen av stridsyxekultur i Vlabcksdalen r samtida med enkelgravskul-
turens upptrdande i vstra Danmark (Lagergren-Olsson 2003:207). Radiometriska
dateringar av gropar innehllande snrornerad keramik p Bunkefostrand (104)
tyder ocks p att denna typ av keramik frekommer under en tidig del av mellan-
neolitikum B (tabell 14 samt fgur 48 och 52 k). Dateringarna frn Bunkefostrand
(104) r dock aningen yngre n de frn Dsjebro (tabell 14 och 1). Dessa tidiga da-
teringar av snrornerad keramik frn andra kontexter n stridsyxekulturens gravar
skulle drmed ocks kunna ses som starka belgg fr att ven gravarna med denna
typ av keramik r tidiga. Det mste dremot ses som en hypotes som fortfarande
behver testas med radiometriska dateringar av dessa gravar.
Den snrornerade keramiken kan inte enbart knytas till sammanhang daterade
till en tidig del av mellanneolitikum B. Det fnns fera indicier frn Malmomrdet
p att denna typ av keramik frekommer som en del av keramikinventariet under en
stor del av mellanneolitikum B och en bit in i tidigare delen av senneolitikum utan
egentliga avbrott. De radiometriska dateringarna frn gropar p Bunkefostrand
(104) illustrerar detta. Hr fanns snrornerad keramik i gropar med dateringar som
strcker sig frn den tidiga delen av mellanneolitikum B och in i den tidiga delen
av senneolitikum (fgur 48). Enskilda dateringar frn den hr typen av kontexter
kan naturligtvis ses som kllkritiskt problematiska, men det generella intrycket frn
platsen talar om en vergripande aktivitetskontinuitet med denna utbredning och
som ven skall frknippas med en kontinuitet i den materiella kulturen.
Det fnns en anlggning i Malmomrdet som bidrar med ett viktigt keramik-
material. Keramiken i gropen A656 frn Hyllie (105) uppvisar en intressant variation
(fgur 64 och 65). I gropen som daterades till senare delen av mellanneolitikum B
ptrfades bland annat snrornerade och vinkelbandsornerade skrvor tillsammans.
Fynden i gropen har tolkats som ett resultat av en deposition av ett boplatsmaterial
som hrrr frn en begrnsad tid. ven om skrvorna inte kan behftas med en
exakt grupptillhrighet, och drmed datering, uppvisar denna dekorblandning ett
problem i frhllande till Malmers kronologi d dekortyperna inte br frekomma
tillsammans (se beskrivningen av Hyllie (105) fr en nrmare genomgng av ma-
terialet). Malmer tolkar generellt typologisk blandning av boplatskeramik som ett
utslag av kontinuitet ver fera perioder, vilket r en tolkning som utgr frn den
kronologiska modellen. Fyndomstndigheterna har mjligen generellt inte varit av
sdan kvalitet att de tilltit en nrmare diskussion av alternativ till denna tolkning,
ngot som ocks Malmers boplatsdefnition antyder (se avsnittet Boplats, grav, dep-
och enkelfynd; se ven Malmer 2002:144f dr ven undantag i form av platser med
rikligt med keramik redovisas).
Hur ser d frhllandet mellan den typologiskt sena keramiken och radiome-
triska dateringar ut? Generellt fljer denna keramik en frvntad utbredning i ab-
solut tid. Det fnns dremot indikationer p undantag ven hr, och terigen r det
i palissaderna frn Malmomrdet som indicierna hmtas. Den typologiskt sena
skrvan tillhrande ngon av grupperna FJ frn Hyllie (105) (fgur 61 a) utgjorde
inte ngot problem fr dateringen av palissaden nr den ptrfades eftersom den
frsta datering som gjordes gav vrdet 405090 BP, det vill sga inom ramen fr
de d befntliga
14
C-dateringarna av stridsyxekulturen (Svensson 1991a:102). Senare
14
C-dateringar tyder p att Hylliepalissaden istllet skall dateras till den tidigare
delen av mellanneolitikum B (tabell 16 och fgur 57), vilket gr frekomsten av en
skrva tillhrande den sena stridsyxekulturen ngot mer problematisk. I Bunkefo
(106) ptrfades delar av tre krl som bedmts tillhra grupp G i en grop (A6400)
med en
14
C-datering till en relativt tidig del av mellanneolitikum B (tabell 19). Da-
teringen motsvarar de ldsta dateringarna p snrornerad keramik frn Bunkefo-
strand (104) (tabell 14). G-keramiken dateras typologiskt till period 34 och om den
senare delen av den radiometriska dateringens intervall fresprkas kan keramiken
kopplas till mellersta mellanneolitikum B. En ngot ldre absolut datering kan dock
inte uteslutas.
Hulthns hypotes om att den tidiga stridsyxekeramiken representerar en ny hant-
verkstradition fnner std i teknologiska analyser av stridsyxerelaterad keramik. Det
kan dremot inte enbart kopplas till krl av G-typ, eller enbart till den tidigare delen
av mellanneolitikum B eller stridsyxekultur. Den snrornerade skrvan frn Dsje-
bro antyder att traditionen med chamottemagring r en del av ett tidigt infytande
enligt Hulthns modell. Frn gropen A656 i Hyllie (105) frn en sen del av mel-
lanneolitikum B fnns fera skrvor, ven odekorerade, med chamottemagrat gods
(Stilborg 2005). Den snrornerade keramiken frn Bunkefostrand (104) uppvisar
ocks spr av chamotte, bde i keramik frn en anlggning daterad till en tidig del
av mellanneolitikum B och i en anlggning daterad till en tidig del av senneolitikum
(Brorsson 2008). Den nya teknologin kan allts ses som relativt tidigt introducerad
under mellanneolitikum B men den r ocks spridd ver keramikgrupperna (Stil-
borg 2005) och ver tid enligt de absoluta dateringarna.
Den sammantagna bilden av de diskuterade kontexterna r att det freligger bde
absoluta dateringar och fyndkombinationer som uppvisar ett komplext och varie-
rat kronologiskt frhllande mellan keramik tillhrande olika perioder sett utifrn
Malmers gruppindelning. Frekomsten av snrornerad keramik frn ldre delen av
mellanneolitikum Bldre delen av senneolitikum stdjer bilden av att denna typ av
keramik har frekommit under strre delen av mellanneolitikum B och inte enbart
som en del av inventariet i de bda (relativt) tidigaste perioderna (grupp AB) och
den yngsta, senneolitiska, perioden (grupp C). Den typologiskt sena skrvan frn
palissaden i Hyllie (105) och krlen frn gropen p Bunkefo (106) frn en frhl-
landevis tidig del av mellanneolitikum B antyder ett liknande frhllande fr vinkel-
linje/banddekorerad keramik.
Innebr detta frhllande att den relativa dateringen av stridsyxekulturens gravar
behver revideras? Betyder det att andra frklaringar n kronologiska mste skas
d vi tolkar spridningen av keramiktyper i Skne och Blekinge? Utifrn nuvarande
kunskapslge gr det inte att revidera Malmers typologiska sekvens av stridsyxe-
kulturens gravar. Det enda sttet att testa denna hypotes r genom
14
C-datering
av gravar med typologiskt tidig keramik (eller givetvis om gravar med typologiskt
blandat material ptrfas). Den kronologiska sekvensen kan allts fortfarande vara
giltig fr gravarna, men de nnu s lnge f indicier frn andra kontexter antyder
samtidigt ett annat kronologiskt frhllande mellan keramikgrupperna. Keramik
tillhrande olika grupper enligt Malmers indelning tycks fnnas fre stridsyxegra-
varnas upptrdande, tminstone lokalt i sdra och vstra Skne. Att verstta tidiga
radiometriska dateringar av snrornerad keramik frn palissaderna till motsvarande
tidiga absoluta dateringar fr stridsyxekulturens gravar med denna typ av keramik
lter sig inte omedelbart gras.
Figur 73.
14
C-dateringar frn kontexter
med typologiskt daterat material (framfr
allt keramik). Dateringarna frn Lockarp 7B
(73) och Hotelltomten (61) kommer frn
kontexter med fyndmaterial tillhrande
trattbgarkultur dr detta, tminstone
delvis, har ansetts kunna ansluta till den
typologiskt senaste delen av trattbgar-
kultur. Det gller ven dateringen frn
A5152 p Bunkef lo (106). Dateringen
frn Sunnan och den ldsta respektive
yngsta dateringen frn Norra Hyllivng
(79) kommer frn kontexter med sen-
neolitiska freml (se avsnittet Ett kulturlst
periodskifte). Obser vera att dateringen
frn Kv. Bronsyxan (91) och den yngsta av
palissaddateringarna frn Hyllie (105) inte
r utfrd med acceleratormetoden. Den
yngsta dateringen frn A656 frn Hyllie
(105) respektive A2405 frn ngdala
1991 (87) har inte tagits med. BP-vrdena
Det r inte otnkbart att spridningen av stridsyxekulturens keramik i Skne och
Blekinge i viss mn skall tolkas i termer av regionala skillnader snarare n som ett
utslag av en kronologiskt betingad spridning av stridsyxekulturen enligt Malmers
modell (och Tilleys). I s fall kan vi inte frvnta oss att fnna gravar med typologiskt
blandad keramik (grupp A tillsammans med grupp G osv.) som skulle vara ett stt
att falsifera Malmers typologiska sekvens (Malmer 1986:14). Den tidiga keramiken
har en koncentration till nordstra/stra Skne (Malmer 1975:147, fgur 19; Larsson,
L. 1993:207, fgur 2) vilket skulle kunna antyda regionalitet. Kanske skall mnstret
relateras till delvis olika, men inte msesidigt uteslutande, verregionala kontaktom-
rden. Kontakterna har kanske inte ftt fste i form av det formaliserade gravskicket
lika tidigt som ansetts hittills. Infuenserna har dock kommit i tidigare delen av mel-
lanneolitikum B, vilket exemplen frn bde stra Skne och Bornholm och vstra och
sydvstra Skne ovan visat, men d i andra sammanhang n gravar (se avsnittet Tid fr
datering av tidiga snrkeramiska platser i Europa). Det geografskt omfattande och for-
maliserade anvndandet av den nya keramiken i gravsammanhang upptrder drmed
mjligen frst under senare delen av mellanneolitikum B med en fortsttning in i den
tidigaste delen av senneolitikum. Det r mjligt att eventuella framtida
14
C-dateringar
av typologiskt tidiga stridsyxegravar kommer att visa p ett mycket nra eller i det
nrmaste samstmmigt kronologiskt frhllande gentemot de typologiskt sena gra-
varna, vilket i s fall skulle stdja Malmers hypotes om att stridsyxekulturen ndde
olika delar av sydligaste Sverige relativt samtidigt. De
14
C-dateringar som fnns frn
gravar i regionen (Skne/Blekinge/Bornholm) dateras generellt till mellan cirka 4000
och 3800 BP, det vill sga de r inte ldre n omkring 26002500 BC (se fgur 73, 74
och avsnittet Tid samt ven t.ex. Larsson, L. 1988:94; During 1989:153; Edenmo m.f.
1997:143 Fig 5:6, 159; Andersson 2003:155). Det fnns ven enstaka dateringar ldre
n 4000 BP (t.ex. During 1989:144; Andersson 2003:155; Lagergren 2008:105, 111).
Frn ngra av dessa gravar fnns det ven dateringar som ligger inom intervallet ovan.
Figur 74. Summering av dateringar frn
gravar tillhrande stridsyxekultur i Malm-
omrdet Svgertorps industriomrde S
(56), Dsemarken (79), Norra Hyllievng
(80) samt Kv. Bronsyxan (91).
Malmers kronologiska hypotes baserad p keramiken kan inte anses vara fullt be-
visad i bemrkelsen att den fungerar i alla de sammanhang dr stridsyxekeramik har
ptrfats. Snrornerad keramik kan ha introducerats ngot tidigare av dateringarna
att dma, men ngon strre tidsskillnad mellan denna keramik och den vinkel-
linje/bandornerade keramiken verkar inte fnnas. Dessutom har den snrornerade
keramiken med stor sannolikhet funnits som en del i keramikinventariet frn det
att den upptrder fram till och med tidigare delen av senneolitikum i obruten fljd.
Det r den bild som framtrder genom kontexterna utanfr gravarna. Ett problem
r det relativt magra kllmaterial som fnns att tillg i form av kvalitativa lmningar
utanfr gravkontexter dr tydliga, i tid avgrnsade, depositioner kan belggas. Det
gr att vi inte kan gra strre, mer kvalitativa jmfrelser med gravkeramiken. I de
fall enstaka skrvor med stridsyxekeramik hittats i Malmomrdet Fosie IV (28),
Lunnebjr (31), ngdala 1991 (87) samt de enstaka skrvorna i vtmarksnra lge
p Hyllie (105) kan de typologiskt tillfras de sena perioderna. En del av frkla-
ringen kan skerligen vara att enstaka sm skrvor med till exempel snrornamentik
frn kulturlager eller till och med gropar kan ha tillfrts trattbgarkulturen (se ven
Stilborg 2005:2). Den typologiskt tidiga stridsyxekulturens boplatser saknas drfr
i s mtto att vi inte har ngra fynd som kan kopplas till kontexter vi tolkar som
boplatser. Diskussionen ovan har ocks visat p att det enbart utifrn typologiska
grunder svrligen gr att datera en boplats till tidig stridsyxekultur (eller tidigare
delen av mellanneolitikum B) med ledning av snrornerad keramik.
Yxorna
De olika typerna av yxor som frknippas med mellanneolitikum B och stridsyxe-
kultur r generellt svrbedmda nr det gller nrmare datering. Enligt den hypotes
som formulerades av Larsson inom ramen fr Ystadprojektet tenderar de tidiga strids -
yxorna att terfnnas lngre int landet medan de sena typerna terfnns i de kust-
nra omrdena. Bedmningsunderlaget fr Malmomrdet r generellt svagt utan fr
gravsammanhang, men fragment av stridsyxor av mjliga tidiga typer fnns frn Sp-
nehusvgen (4), Petersborg (9), Lockarp (29) och Vstra Klagstorp 44:1 (42). Strids-
yxor av tidig typ fnns ven i det omfattande Segefyndet i Burlvs kommun med
ett stort antal stridsyxor vilka ptrfats vid muddringsarbeten (Karsten 1994:258f).
Utifrn de hr fynden gr det inte att se ngon tendens vad gller spridningen i land-
skapet i frhllande till de sena stridsyxorna. Man mste ha i tanke att man inom
Malmomrdet som det defnierats hr inte befnner sig mer n hgst ngot ver en
mil frn kusten, vilket gr att situationen lngre in frn kusten i den hr delen av
Skne inte tagits med i berkningen. De tidiga stridsyxorna r frvisso f till antalet
i jmfrelse med de senare (om man inkluderar gravfynden) vilket mjligen skulle
kunna stdja Larssons hypotes. Det br ven ppekas att typbe dmningen av en-
staka fragment av stridsyxor ofta r svr, inte minst beroende p den stora variation i
stridsyxornas utformning, och d ven inom de enskilda grupperna (Tilley 1982:45;
Olausson 2000:31). Den relativa dateringen av stridsyxorna r dessutom nra kopplad
till dateringen av stridsyxekeramiken, vilket gr att de problem och mjligheter som
diskuterades ovan mste beaktas ven fr stridsyxornas del.
De tjocknackiga, hleggade fintyxor som inte ptrfats i gravar ger f ledtrdar
till en mer detaljerad datering. De frekommer som sagt i gravar frn de senare pe-
rioderna inom stridsyxekulturen samt i och invid palissaden i Hyllie (105) och som
lsfynd i Bunkefostrand (104). vriga hleggade fintyxor har inte bestmts utifrn
Malmers varianter och fyndsammanhangen ger generellt inga tydliga ledtrdar i da-
teringsfrgan. Det fnns undantag, men de diskuteras under avsnittet Ett kulturlst
periodskifte, eftersom de kan relateras till en kontakt med senneolitikum. Frekom-
sten av tjocknackiga, hleggade fintyxor kan drfr endast ses om en indikation p
aktiviteter under mellanneolitikum B som helhet, dessutom med frbehllet fr ett
nra samband med senneolitikum.
Vad gller de tjocknackiga, tunnbladiga fintyxorna s frekommer med tv un-
dantag inte heller dessa i sammanhang dr dateringen kan kontrolleras nrmare. Det
frsta undantaget r yxan frn palissaden vid Bunkefo (106) med en
14
C-datering till
tidigare delen av mellanneolitikum B. Det andra undantaget kommer frn palissaden
i Vstra Klagstorp. Hr har en tjocknackig, tunnbladig yxa hittats i en grop med mel-
lanneolitisk trattbgarkeramik. Gropen frknippas med palissaden som
14
C-daterats
till mellanneolitikum A (Forssblad 2003). De tjocknackiga, tunnbladiga fintyxorna
kan drmed inte ses som entydiga belgg fr en datering till mellanneolitikum B.
De tjocknackiga fintyxorna utgr ett ptagligt kronologiskt problem sett utifrn
relationen till mellanneolitikum B och stridsyxekultur. Olika perspektiv och belgg
fr detta i ett sydskandinaviskt perspektiv redovisades under avsnittet Freml och
kultur. Larsson konstaterade inom ramen fr Ystadprojektet att 61 % av fintyxorna
utgrs av B-yxor, ngot som tillsammans med Karstens 82 % B-yxor bland det han
tolkar som oferfynd, tyder p att en majoritet normalt tillfrs denna typ (Larsson,
L. 1992:137; Karsten 1994:63, 66). Lsfyndsamlingarna frn Bunkefo 9:4 (8) och
Bunkefostrand (104) visar ocks p en hg andel B-yxor (se avsnittet Dep- och en-
kelfynd) vilket mjligen kan ge en fngervisning om situationen fr de tjocknackiga
fintyxorna generellt i Malmomrdet. Utver dessa exemplar har endast tv B-yxor
konstaterats i omrdet (Svgertorp (16) och Elinelund 2A (77)), men vriga fynd av
tjocknackiga fintyxor som tas upp hr har liksom i fallet med de hleggade yxorna
inte typbestmts (undantaget Hindby mosse (68)) och fyndomstndigheterna tillter
i regel ingen nrmare datering av dessa yxor. Undantaget r fyndet frn Elinelund
2A (77) som ptrfades i en brunn med en datering till senare delen av mellanneoli-
tikum B. En hypotetiskt mjlig majoritet av B-yxor i Malmomrdet ger nd ingen
direkt kronologisk hjlp eftersom B-yxorna fnns representerade i fyndmaterialet frn
trattbgarboplatsen vid Hindby mosse (68) vars datering i huvudsak har satts till mel-
lanneolitikum A (se dock tabell 11 fr
14
C-dateringar som tyder p aktiviteter under
mellanneolitikum B p platsen). Fyndet av en mjlig B-yxa i palissaden vid Helgeshj
p Sjlland samt p boplatsen Grdbygrd p Bornholm antyder ocks en koppling
till trattbgarkultur. Som framgick i avsnittet Freml och kultur har Madsen anfrt
att frekomsten av A- respektive B-yxor skall relateras till regionala srdrag inom
Danmark och Skne dr B-yxorna anses ha en mer stlig utbredning (Madsen 1995),
ngot som proportionerna i materialen ovan ocks tyder p. Karsten har i sin studie
av neolitiska ofertraditioner kopplat A-yxorna till sen trattbgarkultur och B-yxorna
till stridsyxekultur, det vill sga till senare delen av mellanneolitikum A respektive
mellanneolitikum B. Karsten menar att oferverksamheten under mellanneolitikum
B har knntecknats av en tergng till ett mnster frn yngre delen av tidigneoli-
tikumldre delen av mellanneolitikum A med talrika enkel- och samlingsofer i
vtmarker och p fast mark (Karsten 1994:175f). Att det ses som en tergng beror
p att det verkar ha varit ett brott i denna typ av verksamhet under senare delen av
mellanneolitikum A, vilket visas genom den lga andelen A-yxor i Skne. Utifrn
den oklarhet som rder kring dateringen av A- respektive B-yxorna anser Madsen
dremot inte att det r mjligt att belgga ett sdant brott i ofertraditionen under
senare delen av mellanneolitikum A (Madsen 1995:184f). Det r detta perspektiv
som skdliggjorts i fgur 72. Den kronologiska upplsningen inom yngre delen av
mellanneolitikum Amellanneolitikum B fr den hr verksamheten r sledes svr
att komma t och fynden frn Malmomrdet ger inga klara ledtrdar. Sammantaget
pekar frekomsten av B-yxor i Malmomrdet p ett samband med yngre delen av
mellanneolitikum Amellanneolitikum B. Det gr att spridningen av tjocknackiga
fintyxor mste betraktas med skarpa kllkritiska gon nr det gller relationen till
stridsyxekultur. Mnstret stdjer nrmast den uppfattning som anfrts av Madsen dr
B-yxorna inte entydigt kan kopplas till mellanneolitikum B och/eller stridsyxekultur.
Kort om palissader
Diskussionen har s hr lngt fokuserat p stridsyxekulturen och den relativa och
absoluta dateringen av material keramik och yxor som med olika grad av s-
kerhet tillfrs denna kulturyttring. Hur ser d relationen till trattbgarkulturens
lmningar ut i Malmomrdet i relation till mellanneolitikum B och stridsyxekul-
tur? Frgan har delvis berrts i samband med diskussionen kring fintyxorna ovan.
Ngon mer systematisk studie av den sena trattbgarkulturen i Malmomrdet
med avseende p kronologiska aspekter har inte genomfrts (se Hadevik 2009 fr
en sammanstllning ver trattbgarkulturens lmningar i Malmomrdet). Dis-
kussionen fr drfr bygga p det ftal indicier som fnns i form av radiometriska
dateringar till tidigare delen av mellanneolitikum B frn platser och sammanhang
med en koppling till sen trattbgarkultur (fgur 73). Dessa sena dateringar kan
nrmast jmfras med dateringarna frn palissadanlggningarna och det r med
dem vi brjar diskussionen.
Det r i palissaderna vi i Malmomrdet hittar de fynd som tyder p stridsyxekul-
turens nrvaro i en tidig del av mellanneolitikum B. Men vad hnder om vi betraktar
palissadkonstruktionerna i sig som materiell kultur, med samma kulturellt tunga
bevisvrde som de sm keramikskrvorna? Svenssons benmning av dem som the
second generation of enclosed sites (Svensson 2002) tydliggr kopplingen till de
ldre Sarupsplatserna p ett id- eller traditionsmssigt plan. Traditionen att inhgna
ett omrde med palissader kan i ett sydskandinaviskt perspektiv sgas vara frankrad
i denna del av neolitikum, tydligt frknippat med trattbgarkulturen. Kopplingen
till trattbgarkulturen r ven tydlig i stra Danmark (Sjlland och Bornholm)
medan den r ngot otydligare i sydligaste Sverige. Den med sen trattbgarkultur
frknippade stolphlsstrukturen i anslutning till palissaden vid Dsjebro (fgur 3)
tyder p att palissadkonstruktioner skall relateras till denna kulturyttring ven hr.
Det har dessutom bekrftats av den ldsta palissaden frn Malmomrdet, den frn
Vstra Klagstorp, med bde fynd och
14
C-dateringar som pekar p mellanneoliti-
kum A och trattbgarkultur (Forssblad 2003; Friman 2006; Trn 2007; Hadevik
2009; se inledning till avsnittet Palissader fr dateringarna).
Nielsen har satt ett uppehll p cirka 200 r i byggandet av hgnader, vilket
skulle strcka sig mellan ungefr 3100 och 2900 BC (Nielsen 2004:20, tabell 1; se
ven Bradley 2005:138f samt Trn 2007:138f). Nr man slutade anlgga hgna-
der av Sarup-typ skulle det allts drja ett par hundra r innan man brjade bygga
palissader. De nyligen erhllna dateringarna frn Vstra Klagstorp tyder dock p att
en stor del av det tvhundrariga glappet kan reduceras, eller till och med raderas,
vilket gr att traditionen att bygga hgnader skall ses som obruten frn senare delen
av tidigneolitikum fram till mitten av mellanneolitikum B i stra Sydskandinavien.
Sett i ett perspektiv som omfattar stra Sydskandinavien byggs palissader samtidigt
som de ldre Sarupsplatserna fortfarande anvnds, ven om denna anvndning tol-
kats som resultatet av boplatsaktiviteter (Andersen 1997; Nielsen 2004:23, tabell 2).
Palissaderna har generellt, men inte uteslutande,
14
C-daterats med trkol. I de
fall egenlder bedmts p det daterade materialet har den varit lg. Frn Hyllie
(105) utfrdes dateringar p trkol frn palissadstolpar som bedmdes komma frn
ung stam eller stam. Majoriteten bedmdes som 25 r eller yngre (Brink & Hydn
2006:56, tabell 27). Egenldern p det daterade trkolet kan drmed inte sgas in-
verka i ngon betydande grad p hur dateringarna br uppfattas. Generellt spnner
dateringarna frn palissadstolphl frn samtliga tre palissader i Malmomrdet ver
hela den tidiga delen av mellanneolitikum B (fgur 73) (detta diskuteras vidare under
avsnittet Att sammanfra eller skilja t om fynd, kalibreringar och en period som inte
fnns). Palissaderna tycks ha uppfrts mellan 2800 och 2550 BC (fgur 53, 57 och
71). Hyllie (105) r mjligen ldre n Bunkefostrand (104) och Bunkefo (106) som
framstr som samtida. Om de yngre dateringarna eller de yngre delarna av det in-
tervall som kalibreringarna representerar konsekvent ses som de korrekta skulle det
med hnsyn taget till stolphlens maximala livslngd 60120 r fr Hyllie (105)
hypotetiskt kunna innebra att de faktiskt sttt och brukats under en period som
motsvarar delar av den senare delen av mellanneolitikum B, det vill sga den tid d
stridsyxekulturens gravar brjar anlggas (fgur 74). vergripande stratigrafska och
rumsliga iakttagelser frn bde Hyllie och (105) och Bunkefostrand (106) tyder
dock p att palissaderna inte sttt kvar under senare delen av mellanneolitikum B.
Den spnnvidd i dateringarna som fnns frn palissaderna med tillhrande gropar
i Malmomrdet kan snarast antas representera palissadernas anvndningstid, dr
dateringarna avspeglar aktiviteter knutna till den senaste delen av mellanneolitikum
A och den tidiga delen av mellanneolitikum B.
Betydelsen skall inte heller enbart knytas till hur lnge palissaderna kan ha sttt
kvar och brukats, utan i hg grad till nr de byggs och nr denna aktivitet upphr.
I nulget fnns det inte ngra vertygande bevis fr att palissader av den typ som
r aktuell hr byggs efter omkring 2550 BC. Det kan jmfras med Nielsen som
stter en frsiktig slutgrns fr byggperioden vid 2600 BC (Nielsen 2004:20, tabell
1). Ngra konkreta arkeologiska bevis fr om- och nybyggnad eller reparationer
fnns inte heller frn Malmomrdet. Mjliga undantag r de olika dubbelrader
med stolphl som belagts i vissa delar av palissaderna. Hr kanske det varit tal om
ombyggnation eller reparation. Vid Dsjebro skall kanske de inre stttor som belagts
ses som tecken p en form av reparation. Tankegngar om successiv byggnation dr
man under lng tid gradvis byggt ut palissaderna har framfrts. Oval skulle ha lagts
till oval, dr det till och med skulle kunna vara mjligt att ldre delar av palissaderna
brjat frsvinna genom nedbrytning nr yngre delar byggs (Trn 2007:87). Tolk-
ningen r intressant, men fr i den hr lngtgende formen kanske ses som mindre
trolig med tanke p den arkitektoniska harmoni som byggnadsverken nd uppvisar
i sina detaljer. Palissadernas arkitektur berrs vidare i Del III. Frn Bornholm fnns
dremot bevis fr olika faser i form av verlappande stolphlsrader (fgur 5 och 6).
Men inte heller hr tycks det representera faser byggda senare n under den tidiga
delen av mellanneolitikum B (tabell 2).
Trattbgarkulturen och keramiken och ngot om gropkeramisk kultur
I en palissadrelaterad grop (A12380, tabell 19) frn Bunkefo (106) har ett fragment
av en mjlig lerskiva ptrfats. I vrigt fnns det inga tydliga keramikmaterial som
kan tillfras trattbgarkultur frn palissaderna, eller frn gropar med radiometriska
dateringar som kan knytas till palissaderna. I en grop (A5152) omedelbart utanfr
palissaden i Bunkefo (106) ptrfades odekorerad trattbgarkeramik. Gropen date-
rades till vergngen mellanneolitikum Amellanneolitikum B (tabell 19). Den kan
inte skert relateras till sjlva palissaden. Frn Hyllie (105) hrrr en hornhacka/yxa
som normalt frknippas med trattbgarkultur (eller gropkeramisk kultur) (fgur 59).
Fr att fnna trattbgarkultur frn den hr tiden i Malmomrdet i vrigt mste
vi ska oss utanfr palissadplatserna. Det fnns ett ftal platser med kontexter till-
hrande trattbgarkultur som
14
C-daterats till mellanneolitikum B. Det r Hotell-
tomten (61), Hyllie station (62), Lockarp 7B (73) samt Svgertorps industriomrde F
(55). Det r endast i tv av fallen som
14
C-dateringarna av rapportfrfattarna inte har
ansetts vara (alltfr) missvisande i frhllande till det ptrfade keramikmaterialet.
En grop frn Hotelltomten (61) innehll en skrva dekorerad med en stor rund grop
samt ett fragment av en lerskiva dekorerad med inristade koncentriska cirklar. Frn
Lockarp 7B (73) fnns ett omfattande keramikmaterial frn i huvudsak mellanneo-
litikum A III. Hr fnns dock inslag av stora intryckta gropar samt vertikala tand-
stmplade intryck i fera rader som kopplats till Karlsfltgruppen. Materialen r sle-
des mycket sm, alternativt oskra ur typologiskt hnseende i en jmfrelse med de
sena trattbgargrupper som belagts p andra hll i sydligaste Sverige, det vill sga med
Karlsfltsgruppen respektive Stviegruppen. Dessa sena grupper har getts en samlad
datering till 28002400 BC (Edenmo m.f. 1997:143; Larsson, L. 1992:102; Larsson,
M. 2004:62), det vill sga i allt vsentligt till mellanneolitikum B (se avsnittet Neo-
litiska hgnader i sydligaste Sverige och stra Danmark vad gller Stvie). Frn de ovan
omnmnda kontexterna i Malmomrdet saknas till exempel de fr Karlsfltsgrup-
pen typiska dekorelementen i form av hngande trianglar (se Larsson, L. 1992:99f;
se ven Larsson, M. 2004; 2006 fr en utfrlig diskussion kring hngande trianglar
som uttryck fr social identitet). Intryck i form av djupa gropar r dessutom ett kro-
nologiskt oskert instrument eftersom de fnns i sammanhang som spnner ver hela
mellanneolitikum A (Malmer 2002:59f). Den sena trattbgarkulturen s som den
defnieras utifrn de sknska grupperna r sledes hittills inte entydigt identiferad i
Malmomrdet, tminstone inte i kombination med
14
C-dateringar. Det kan delvis
vara ett utslag av lokala skillnader inom Skne dr lokala grupper uttryckt sig genom
delvis olika keramikstilar (Persson & Sjgren 2001:204). Det skulle drfr behvas
en separat och ingende studie av det hr materialet frn Malmomrdet. Inslag
av sen trattbgarkeramik, bland annat med hngande trianglar, fnns frn Hindby
mosse (68), (Svensson 1986:116) och i det hr sammanhanget br ven lmning-
arna frn Kastanjegrden (69) uppmrksammas infr framtida forskningsinsatser (se
under avsnittet Bo- och aktivitetsplatser). Frn en anlggning p Svgertorps indu-
striomrde Q fnns det ett krl som dateras till senare delen av mellanneolitikum A,
och som kan jmfras med Stviegruppens keramik (Stilborg 2002:64, 70, fgur 96).
Det fnns inte ngon
14
C-datering frn anlggningen. I de vriga fall som nmndes
ovan kommer
14
C-dateringarna frn kontexter med keramik tillhrande yngre delen
av tidigneolitikumldre delen av mellanneolitikum A varfr dateringarna ansetts
fr sena fr att datera keramiken. Dateringarna i sig kan nd representera aktiviteter
under mellanneolitikum B. Situationen i Malmomrdet liknar drmed bilden frn
Vlabcksdalen i vstra Skne dr den sena trattbgarkulturen inte heller identiferats
i keramikmaterialet (Lagergren-Olsson 2003:207). Frn tiden cirka 30002600 BC
saknar vi drmed fr nrvarande mer omfattande distinkta keramikmaterial, ven
om de bda dateringarna frn Hotelltomten (61) och Lockarp 7B (73) ovan knappast
kan avfrdas som fr sena. Tvrtom pekar de p behovet av vidare studier kring det
hr tidsavsnittet. Fr trattbgarkulturens del r det frst nr vi fr vrden som r ldre
n cirka 31003000 BC som
14
C-dateringarna kan sgas brja mta vra frvnt-
ningar i relation till de daterade kontexternas materiella innehll. Det r d frga om
keramik tillhrande mellanneolitikum A III (Hadevik 2009).
Ett kllkritiskt problem nr det gller typologiska dateringar av keramikmaterial
frn framfr allt kulturlager kan vara att de tenderar att bli ngot snva (jfr Persson
1999:21). De ofta relativt f (sett till materialen i helhet) typologiskt tydliga skr-
vorna ges en stor tyngd i dateringen av ett kulturlager som helhet och ger drmed
ocks indirekt en stor tyngd i aktiviteter p platsen till just den perioden. Som bde
Hindby mosse (68), Hotelltomten (61) och i viss mn Lockarp 7B (73) visar p tyder
de radiometriska dateringarna p ett lngt bruk av platserna. Dateringarna kan om-
fatta perioder dr keramikmaterialet inte uppvisar fr oss lika tydliga typologiska
drag, eller perioder dr ett annat frhllande till avfall eller deposition av keramik
lett till att vi inte identiferar faserna annat n genom radiometriska dateringar. Det
innebr inte automatiskt att dessa faser var mindre intensiva n de materiellt tydliga
faserna. Yngre delen av mellanneolitikum A och ldre delen av mellanneolitikum B
kan med utgngspunkt i detta i strre utstrckning n tidigare mjligen antas dlja
sig i kulturlager- och gropmaterial som daterats genom ett ftal skrvor av stort, fn-
kalibrerat, typologiskt vrde. Bunkefostrand (104) tjnar ocks som ett intressant
exempel. De radiometriska dateringarna antyder en lng tids anvndning av platsen
samtidigt som bde den materiella kulturen och typen av aktiviteter frestar till en
betydligt mer kronologiskt snv tolkning.
Enstaka freml och platser frn Malmomrdet har genom ren tillfrts gropke-
ramisk kultur, men som konstaterades i Del I anses denna kultur inte fnnas represen-
terad i Malmomrdet i sin klassiska form (den gropkeramiska kulturens frekomst
i Skne som helhet har ocks ifrgasatts, se Larsson, M. 2004:62; se ven Svensson
2004:192f ). Identiferingen av gropkeramisk kultur utgr i stor utstrckning frn
fyndens lokalisering snarare n frn fynden i sig, det vill sga fremlen och d
frmst stora mngder keramik br ptrfas p platser i kustnra lge medan enstaka
freml av finta, som det frmst r tal om i sydvstra Skne, generellt tolkas som
infuens av gropkeramisk kultur. Dessa freml diskuteras drfr med utgngspunkt
i frhllandet mellan trattbgarkultur och stridsyxekultur i det hr sammanhanget.
Det fnns inga helt entydiga kontext- eller
14
C-dateringar fr de s kallade grop-
keramiska fremlen (cylindriska spnblock och spnpilspetsar av typ AC) med
undantag av en spnpilspets av typ C i en grav daterad till period 5 p Kastanje-
grden (69). P Stora Bernstorp (51) ptrfades spnpilspetsar i kulturlager som
huvudsakligen, men inte enbart, kunde tillfras trattbgarkultur. De stora men kro-
nologiskt blandade platserna Pildammsparken (1) och Sibbarp (22) har ocks fynd
som gjort att de tillfrts gropkeramisk kultur, men ven hr tycks kopplingen till
trattbgarkultur vara den mest vertygande, tminstone fr den frsta platsens vid-
kommande. Frn Hyllie (105) fnns det en spnpilspets i ett lager som frknippats
med palissaden, men det kronologiska frhllandet kan inte faststllas med skerhet.
Som nmndes ovan fnns ven ett fynd av en hornhacka/yxa i en grop tillhrande
palissaden. Denna typ av freml frknippas inte med stridsyxekulturen utan med
trattbgarkultur/gropkeramisk kultur. Nmnas kan ocks ett fynd av ett frarbete
till en fskekrok frn Bunkefostrand (104) i en grop med en
14
C-datering till tidig
senneolitisk tid. Fiskekrokar av den typ man mnat tillverka har i Malmomrdet
traditionellt frknippats med den gropkeramiska kulturen (Salomonsson 1971:81f).
Att sammanfra eller skilja t om fynd, kalibreringar och en period som inte fnns
Den bild av det kronologiska frhllandet mellan sen trattbgarkultur/sent mellan-
neolitikum A och stridsyxekultur/mellanneolitikum B som framtrder i Malm-
omrdet tycks flja det generella sydskandinaviska mnstret (Edenmo m.f. 1997),
ven om frhllandet inte r systematiskt underskt utifrn ett helhetsgrepp p den
sena trattbgarkulturens lmningar. Diskussionen inom sydskandinavisk forskning
kring de kronologiska och kulturella frhllandena i det hr tidsavsnittet kan sgas
flja tv huvudlinjer en sammanfrande och en srskiljande. Kvalitativa fyndsam-
manhang med keramik dr kulturerna s att sga fnns tillsammans saknas nstan
helt. Den avsaknaden sger ndvndigtvis inte s mycket i sig eftersom det bara r
en del av den materiella kulturen, inklusive keramiken, som r mer direkt kulturellt
igenknnbar. Att krva eller frvnta sig att den typen av tydliga och skra fynd-
sammanhang ska ptrfas innebr ocks att man utgr frn att den nya materiella
kulturen regelmssigt och i en mer betydande omfattning behandlas anvnds och
deponeras p samma stt och i samma miljer och enskilda kontexter som den
ldre. P ett vergripande plan kan sdana miljer sgas fnnas i Malmomrdets
palissader, men i de minsta enskilda kontexterna, stolphl och gropar, har det inte
belagts med skerhet. Ett sdant exempel fnns frn Bornholm dr ett snrornerat
krl av tidig stridsyxetyp ptrfats i en grop med keramik av sen trattbgartyp
(Kempfner-Jrgensen & Watt 1985:90f). Det fnns andra kontexter med blandade
material, exempelvis Hunneberget som nmndes ovan, men d r det ofta frga om
fynd i kulturlager dr det alltid fnns en oskerhet vad gller samtidighet, och dr
det i kllkritisk sjlvbevarelsedrift i regel r skrast att inte dra slutsatser om mjlig
samtidighet.
Diskussionen fr d inriktas p de radiometriska dateringarna. De kan genom
de breda kronologiska intervall de ger inte heller bidra med ngra tydliga svar (fgur
73). Kalibreringskurvans utseende gr det svrt att diskutera samtidighet i det in-
tervall som motsvarar vergngen frn mellanneolitikum A till mellanneolitikum
B, det vill sga samstmmiga vrden kan representera kronologiskt tydligt skilda
freteelser (Tauber 1986; Sjgren 2003:94; Nielsen 2004; Skak-Nielsen 2006). Niels
Skak-Nielsen anger intervallet mellan 42804080 BP som problematiskt i detta
hnseende. vergngen mellan mellanneolitikum A V och stridsyxekultur kan inte
sttas nrmare n till 28502670 BC (Tauber 1986:204; Skak-Nielsen 2006:276).
Dateringarna frn Malmomrdet som diskuterats ovan ryms i stort inom detta
problematiska intervall.
Dateringarna ger sledes en mjlighet att fra samman, det vill sga att argumen-
tera fr samtidighet, vilket ofta uttryckts som en parallellitet mellan olika neolitiska
kulturgrupper eller samhllen (se Larsson, L. 1989; 1992; 1993; Edenmo m.f. 1997;
Andersson 2003; Hbner 2005; Larsson, M. 2006). Det gr ven att argumentera
fr en relativt skarp kronologisk tskillnad mellan kulturerna eller samhllen dr
frndringen frvisso kan vara successiv, men dr det inte uttrycks i termer av pa-
rallellt existerande kulturgrupper ver ngon lngre tid. Argumenten utgr frn en
kllkritisk instllning till tolkningen av de radiometriska dateringarna och p stra-
tigrafska iakttagelser (se Ebbesen 2006; Skak-Nielsen 2006). Hypotesen om omfat-
tande immigration till Jylland, vilken skulle markera skiftet till enkelgravskulturen,
innebr ocks en relativt snabb frndring utan lngre kronologiska verlapp mellan
kulturgrupper (Kristiansen 1991).
Mer exakta periodgrnser kan inte skapas p annat stt n genom fokus p en-
staka hndelser eller material. En grns kan exempelvis sttas vid den tidpunkt pa-
lissader inte lngre byggs och nr stridsyxekulturens gravar brjar anlggas. Med
det som periodgrns, och med utgngspunkten att mellanneolitikum B r lika med
stridsyxekultur, skulle vergngen till mellanneolitikum B i Malmomrdet frskju-
tas till omkring 2500 BC (fgur 72, 73 och 74) (jfr Karsten & Svensson 2004:18;
Ebbesen 2006:29, 171 Fig. 125 samt Persson & Sjgren 2001:205, fgur 197). Den
tidigare delen av mellanneolitikum B skulle d snarast kunna betraktas som mel-
lanneolitikum A/B eftersom de kulturella relationerna inte heller tillter en tydlig
koppling till det vi uppfattar som den tydliga trattbgarkulturen frknippad med
mellanneolitikum A. En sdan periodbeteckning skulle drmed defnieras utifrn
vad den inte r, baserat p det vi uppfattar som de kulturellt starka och uttrycksfulla
delarna av mellanneolitikum, det vill sga trattbgarkultur och stridsyxekultur i sin
fr oss tydligt defnierbara form. En sdan A/B-period skulle drmed f en status
som en mellanperiod och kanske ocks frknippas med en kulturellt ambivalent och
svagare tid (jfr Malmer i avsnittet Den svensk-norska stridsyxekulturen). De tre stora
palissaderna i Malmomrdet skulle drmed i stort hamna inom en sdan period.
En retorisk frga om byggnadsverken kan stllas som visar p svrigheten med en
strikt kulturhistorisk indelning: r de mnniskor som byggde palissaderna en del av
det vi benmner trattbgarkultur eller stridsyxekultur? Ett rakt svar p frgan kan
inte ges om man inte tar en tydlig stllning fr att de ftaliga typologiskt tydliga
fynden r ett klart bevis fr att palissaderna byggdes av mnniskor tillhrande strids-
yxekulturen. Tidigare arbeten har tagit stllning fr stridsyxekulturen och drmed
implicit eller explicit den sociala och ideologiska struktur som anses karakterisera
denna kultur (se t.ex. Svensson 2002; 2004; Kaul, Nielsen & Nielsen 2002; Brink
2004; Nielsen 2004; Bradley 2005:143; Brink & Hydn 2006; Bjrhem & Mag-
nusson Staaf 2006:137; Trn 2007). Ngot tillspetsat kan man sga att ett ftal
sm freml yxor och keramikskrvor med std av
14
C-dateringarna och vr
periodindelning vertrumfat sjlva byggnadsverken som kulturellt bevisvrde. Det
innebr att man tonat ned det faktum att konstruktionerna i sig har ett ursprung i
det ldre trattbgarsamhllet och att stridsyxekulturens gravar med nuvarande da-
teringsunderlag inte kan sgas ha anlagts under den tid d palissaderna byggdes. I
avsnittet Kulturer, grupper, samhllen terkommer vi till frgan om hur relationerna
under den hr tiden kan uppfattas.
Ett kulturlst periodskifte
vergngen mellan mellanneolitikum B/stridsyxekultur och senneolitikum har be-
skrivits som i stora drag kulturls (Stenskld 2004:36f). Skiftet ses som mindre
dramatiskt i jmfrelse med det fregende period- och kulturskiftet. vergngen
betraktas mer eller mindre uttalat som i det nrmaste naturlig, utan ett mer mar-
kant socialt och ideologiskt brott (se t.ex. avsnittet Tre forskare om stridsyxekulturen
i sydligaste Sverige). Periodskiftet markeras av en kontinentaleuropeisk pverkan och
en frndring i den materiella kulturen dolkar erstter stridsyxor i mansgravarna
med brjan p Jylland (Apel 2001:333; Ebbesen 2006:27f).
Stridsyxekulturens gravar diskuterades redan i fregende avsnitt. Frn Mal-
momrdet fnns det ett ftal radiometriska dateringar frn dessa gravar (fgur 73
och 74). Dateringarna visar p en hemmahrighet i yngre delen av mellanneoli-
tikum Bldre delen av senneolitikum, en bild som stmmer verens med vriga
14
C-dateringar frn stridsyxekulturens gravar i sydligaste Sverige. Den radiometriska
dateringen av gropen A656 frn Hyllie (105) med en stor och varierad uppsttning
stridsyxekeramik ligger ocks i en sen del av mellanneolitikum B. I vrigt saknas
det kontexter utver gravarna med strre kvalitativa material som daterats genom
14
C i Malmomrdet. Situationen kan sgas vara likartad fr vriga delar av sydli-
gaste Sverige och stra Danmark. Groparna p Kabusaboplatsen i Ystadomrdet kan
nmnas som ett undantag (se avsnittet Ystadprojektet, se ven Strmberg 1978 samt
Malmer 2002:145 fr ett exempel frn sydstra Skne).
Frn Malmomrdet saknas det i stort
14
C-dateringar frn kontexter med typo-
logiskt daterade senneolitiska freml, men undantag fnns (fgur 73). En datering
frn Sunnan hrrr frn en stenpackning tolkad som resterna efter ett kulthus.
Stenpackningen innehll bland annat en fintdolk, troligen av typ I/II.
14
C-date-
ringen gav ett vrde som motsvarar senare delen av senneolitikum 358555 BP
(20301880 kal. BC 1 . Ua-14962) (Steineke m.f. 2005:254f). De tidigaste ra-
diometriska dateringarna kommer frn gravar p Norra Hyllievng (80) (se avsnittet
Gravar). Den ldsta av de bda dateringarna kommer frn en grav med en fintdolk
av typ IIb. Generellt tycks det som om kontexter med klassiska senneolitiska freml
som exempelvis dolkar inte
14
C-dateras eftersom fremlen anses ge klara dateringar.
Det fnns dock anledning att i framtiden ytterligare testa detta mot
14
C-dateringar
eftersom kontexternas kronologiska frhllande till stridsyxekulturens r av stort
intresse. Flintdolkstypologins kronologiska giltighet r dessutom freml fr debatt,
vilket r en anledning i sig att genomfra radiometriska dateringar nr tillflle ges (se
Apel 2001:231f samt Stenskld 2004:103f; se ven Larsson, L. 2000:99 fr exempel
p en dolkprototyp som frknippas med sen stridsyxekultur).
Undantag frn den ur fremlsaspekten kulturlsa kontakten mellan stridsyx-
ekultur och senneolitikum fnns i depfyndet frn Hindby mosse (68). Hr ptrfades
ett depfynd med tv hleggade fintyxor, tv tjocknackiga fintmejslar, en fintdolk,
troligen av typ I samt ett dolkfrarbete. Depfyndet dateras till tidigare delen av sen-
neolitikum (Karsten 1994:266). Hade de bda yxorna ptrfats ensamma hade de da-
terats till mellanneolitikum B. Hr innebr kopplingen till de senneolitiska fremlen
att de hamnar utanfr det mellanneolitiska sammanhanget s som det defnierats hr.
Detsamma gller de hleggade fintyxorna frn Hyllie station (62) (fgur 23) dr en av
yxorna troligen hade daterats till mellanneolitikum B om den ptrfats ensam. Vid
Bunkefostrand (104) fanns det dessutom en till senneolitikum
14
C-daterad anlgg-
ning som bland annat innehll en del av en hleggad fintyxa. Fynden visar drmed p
svrigheten med att datera enstaka hleggade yxor till mellanneolitikum B.
Stridsyxekulturen strcker sig sledes tydligt in i senneolitikum s som period-
grnsen satts hr (fgur 72). Bristen p radiometriska dateringar frn senneolitiska
kontexter med typologiskt daterade freml r ptaglig i Malmomrdet, men ten-
densen med en period av kronologiskt verlapp r relativt tydlig och stmmer med
bilden frn vriga Sydskandinavien (Vandkilde 2005; Ebbesen 2006:27). Detta fr
frmst terverkningar p vr syn p bebyggelsen, ngot vi fr anledning att ter-
komma till i avsnittet Boplatser och bebyggelse.
Kronologi och kontinuitet en kort sammanfattning och ett avstamp
Diskussionen kring kronologiska relationer under mellanneolitikum B har frts med
utgngspunkt i stridsyxekulturen som gravkultur. Radiometriska dateringar tyder
p att stridsyxekulturens gravar anlagts mellan cirka 2500 och 2200 BC i stra
Sydskandinavien, det vill sga under senare delen av mellanneolitikum B och tidi-
gare delen av senneolitikum. Relationen till det typologiskt tidiga senneolitikum r
dligt utredd i termer av absoluta dateringar, men det fnns en antydan om krono-
logisk verlappning. Radiometriska dateringar till en tidigare del av mellanneoliti-
kum B av kontexter med keramik tillhrande stridsyxekultur kommer frn andra
sammanhang n gravar. I sydligaste Sverige r det de stora palissadanlggningarna
som bidragit med sdant material. P Bornholm fnns tecken p tidiga infuenser av
stridsyxekultur i boplatssammanhang. Den stridsyxekeramik som ptrfats i andra
kontexter n gravar kan inte sjlvklart sgas flja gravkeramikens kronologiska in-
delning. Det kronologiska verlappet mellan keramikgrupperna som illustreras i
Malmers keramikproduktionsschema fr std genom fynd utanfr gravarna. Dessa
fynd visar dessutom med stor sannolikhet p betydligt strre kronologiska verlapp
n vad som tidigare ansetts vara fallet. Flera indicier tyder till exempel p att den
snrornerade keramiken brukades frn en relativt tidig del av mellanneolitikum B
och i obruten fljd in i tidigare delen av senneolitikum. De olika typer av fint-
yxor som brukar frknippas med mellanneolitikum B/stridsyxekultur fr behandlas
med frsiktighet nr det gller en sdan koppling. De f bevis som fnns i form av
fyndkombinationer tyder p att de inte uteslutande tillhr mellanneolitikum B som
period eller till stridsyxekultur.
Den sena trattbgarkulturen i Malmomrdet har hittills inte studerats systema-
tiskt utifrn kronologiska aspekter, vilket mste anses som en angelgen framtida
forskningsuppgift. Det ftal indicier i form av absoluta dateringar som fnns frn
kontexter med keramik frn yngre trattbgarkultur antyder att de ska kopplas till
yngre delen av mellanneolitikum Aldre delen av mellanneolitikum B, det vill sga
delvis till samma tid som palissaderna. Den sena trattbgarkulturen i Malmom-
rdet tycks sledes i viss utstrckning ligga inlst inom ramen fr perioden mellan-
neolitikum A i arkiv och magasin.
Kronologiska iakttagelser som bygger p stratigrafska relationer och/eller
14
C-
dateringar r vrdefulla redskap. Det behvs nd ngot annat n
14
C-dateringar
och fyndkombinationer fr att frst vergngen mellan perioderna och kulturerna.
Det som behvs r perspektiv och val i synen p frndring.
14
C-dateringarna har
anvnts fr att bde sammanfra och srskilja, men kan i sig inte ge klara bevis fr
varken det ena eller det andra perspektivet nr det gller att fnga detaljerna i ver-
gngarna. ven om de radiometriska dateringarna inte skert binder samman skiljer
de inte heller med skerhet. Dateringarna bildar istllet ett ramverk fr tolkningar
och formulerandet av hypoteser dr de tillter en fortsatt ppen diskussion kring det
vi betecknar som stora period- och kulturskiften.
Det r centralt att fokusera p olika former av handlingar i ett lngre tidsper-
spektiv fr att fnga frskjutningar och frndringar i relation till den materiella
kulturen. Det i sig frndrar inte de stratigrafska iakttagelsernas giltighet eller de
radiometriska dateringarnas utsagovrde. Det tillter dremot en tolkning av rela-
tioner som inte enbart bygger p skarpa skiften mellan kulturyttringar, och som i
egenskap av arkeologiska konstruktioner kan leda till en ptvingad tolkning av radi-
kalt annorlunda livsfring och ideologi mellan kulturer och perioder. Detta r inte
oknt fr arkeologin eller arkeologer, men periodkonstruktionens starka frankring
som kronologiskt och tankemssigt verktyg gr det ltt att frbise. Periodgrnserna
kan tendera att separera lmningar frn varandra i text och p spridningskartor, och
drmed ocks i tanke och tolkning.
Den kronologiska verlappning som delar av den materiella kulturen och olika
typer av aktiviteter visar p illustrerar en successiv frndring under mellanneoliti-
kum B i Malmomrdet (fgur 72). Exempel frn andra delar av sydligaste Sverige
och i viss utstrckning stra Danmark tyder p att ett liknande frhllande kan
spras ven hr. I den bemrkelsen r det en period som inte r annorlunda n ngon
annan period eller annan tid eller enskilt gonblick i historien. Den tolkningsvg
jag vljer utgr frn multi-temporalitet i materiell kultur och handlingar. Det r i sig
ett vanligt perspektiv, om n ofta outtalat, inom forskningen. Multi-temporaliteten
fnns exempelvis med i tolkningar som utgr frn parallellt existerande kulturgrup-
per under den hr perioden, men detta r inte det enda mjliga betraktelsesttet uti-
frn de kronologiska och rumsliga frhllandena under perioden. Tolkningen av de
sociala och samhlleliga sambanden utifrn ett perspektiv dr multi-temporaliteten
betonas terkommer vi till i Del III.
Boplatser och bebyggelse
Att stridsyxekulturens hus och byar ssmningom kommer att ptrfas str utom allt
tvivel (Malmer 1986:15).
r det i stridsyxekulturens lnghus som vi ser en frsta uppdelning av landskapet
mellan olika grdar? (Bjrhem & Magnusson Staaf 2006:132).
Ovanstende citat kan sgas terspegla en frsiktig kning av arkeologiskt kllma-
terial som kan relateras till stridsyxekulturens boplatser (med lmningar efter hus)
under de senaste decennierna. Avsaknaden av stridsyxeboplatser r ett klassiskt pro-
blem inom arkeologin, som trots kningen till stor del fortfarande kan sgas vara
aktuellt (se t.ex. Damm 1991:86f; Artursson m.f. 2003:142; Ebbesen 2006:147,
175f). Det exempliferas ocks genom de forskningsinsatser som gjorts i sdra och
vstra Skne (se avsnittet Tre forskare om stridsyxekulturen i sydligaste Sverige). Proble-
met har inneburit att tolkningarna kring periodens och stridsyxekulturens bostt-
ningsmnster varierat med synen p hur avsaknaden skall tolkas. Var de nomader
som inte byggde permanenta hus eller bofasta jordbrukare som byggde hus av ett
slag som vi inte hittar spren efter? Malmers defnition av boplats r talande fr pro-
blemet med att identifera dem fynd av keramik som inte kommer frn en grav ses
som en boplatsindikation. Malmers defnition r ett resultat av det kllkritiska lget.
Stridsyxekulturens krnomrde sammanfaller enligt Malmer med den moderna
utbredningen av intensivt jordbruk vilket innebr att spren efter hus och andra
lmningar i stor utstrckning frstrts. En viss kning i antalet hus frn perioden
har skett, inte minst genom de omfattande uppdragsarkeologiska projekten frn det
senaste dryga decenniet i Skne. Frgan som Nils Bjrhem och Bjrn Magnusson
Staaf stller i citatet ovan avspeglar den blygsamma kning av antalet platser med
spr efter hus frn stridsyxekultur i Malmomrdet som blev resultatet av projektet
resundsfrbindelsen. Frgan stlls med utgngspunkt i frekomsten av huslm-
ningarna frn Elinelund 2B (58), Lockarp 7A (72) och Fosie 11A (84). Trots de
stora ytor som undersktes ptrfades endast tre platser med vad som tolkades som
hus tillhrande stridsyxekultur inom detta projekt. Det kan sgas knneteckna den
allmnna situationen i Sydskandinavien. De f exempel p boplatser med spr efter
huskonstruktioner som fnns r spridda som enstaka enheter ver regionen. I de fall
d hus har identiferats r det dessutom i regel svrt att diskutera hur ytorna runt
dem sett ut och anvnts. Boplatsernas inre struktur r allts mycket svr att komma
t (Artursson m.f. 2003:142; Svensson 2004:206f ). Boplats eller aktivitetsplats r
heller inga sjlvklara analytiska kategorier (se t.ex. Brck & Goodman 1999; Jenn-
bert 2007:54). De detaljer vi urskiljer i form av bland annat hus, brunnar, gropar kan
ing i en enhet som strcker sig ver en stor yta, och som innehller fera praktiska
och mentala dimensioner (Rostovnyi 2007:21). En enskild boplats kan dessutom
verlappa andra boplatser i vissa avseenden, exempelvis kan olika samarbetsformer
skapa komplicerade relationer i ett strre geografskt perspektiv. I dessa relationer
ingr ocks platser som representerar olika typer av tillflliga eller speciella funk-
tioner som inte omedelbart brukar frsts som boplatser, det vill sga det som ryms
inom det vida begreppet aktivitetsplats. Platserna kan mycket vl ha ingtt som en
del i det som en gng uppfattats som en boplats.
Den kronologiska utbredningen av de mest centrala freteelserna som tas upp
i de fljande avsnitten illustreras i fgur 72. I Malm Kulturmiljs vetenskapliga
program och i Citytunnelprojektets projektprogram frs tanken fram att boplatser
och hus frn mellanneolitikum B dljs eller gmmer sig i de senneolitiska boplat-
serna (Rudebeck m.f. 2001:70; Sarns 2001:27). I det hr sammanhanget blir allts
ven konsekvensen av diskussionen kring de kronologiska relationerna viktig. I det
fljande frs en diskussion kring de material frn perioden som bedmts kunna sga
ngot om boplatser, boplatsers inre organisation och bebyggelse. En genomgng och
utvrdering av de olika typer av lmningar som beskrivits i platsgenomgngen grs.
Det spnner frn de arkeologiskt tunga och efterskta huslmningarna till enstaka
sm sdeskorn som nr de frekommer som ensamma indikationer i det nrmaste
inte uppmrksammas alls.
Platserna har ordnats och beskrivits med det antikvariska rendet som enhet (se
kartan ver underskta ytor i Malmomrdet, fgur 10). Detta lapptcke av enskilt
olika stora ytor skapar eller bryter samband i rum och tid. Samband mste drfr
skapas ver de enskilda ytornas grnser, vilket samtidigt gr att strre eller mindre
hopp ver ej underskta omrden mste gras. Det r (uppdrags)arkeologins vl-
knda vardag, men frtjnar nd att pongteras d man ska frska ge sig p att
tolka och frst en s pass kllkritiskt svr och arkeologiskt undfyende period som
mellanneolitikum B. I avsnitten Sm och stora platser ldre mellanneolitikum B och
Stridsyxekulturens grdar yngre mellanneolitikum B och ldre senneolitikum grs ett
frsk att skapa dessa samband och en vergripande karakteristik av bebyggelsens
utbredning och form i Malmomrdet presenteras. Det r i dessa bda avsnitt som
ett frsk att frysa vrlden under en tidig respektive sen del av mellanneolitikum
B grs (se avsnittet Platser, samband och minnen). Som framgr av den senare under-
titeln anser jag att Malmer ftt rtt i sin frutsgelse och att svaret p Bjrhem och
Magnusson Staafs frga r ja. Vgen fram till det svaret brjar med husen.
Husen
Inom den bebyggelsearkeologi som berr stenlder har lmningar av huskonstruktio-
ner traditionellt inte setts som ett ndvndigt kriterium fr att defniera en boplats.
Gropar, kulturlager och fynd i matjorden har varit de boplatsidentiferande lmning-
arna (se t.ex. Larsson, M. 1984 fr ett sydvstsknskt exempel). Huskonstruktioner
frn mellanneolitikum B och stridsyxekultur r ovanliga, men inte oknda. Allt fer
konstruktionslmningar av det vi tolkar som hus har dokumenterats under de senaste
decennierna, och kan nu sgas vara en belagd freteelse fr hela neolitikum. Det gller
i stort ven fr Malmomrdets del (Hadevik 2009 samt fgur 75). Spridningen i tid
och rum i Sydskandinavien r dremot mycket ojmn, inte minst fr en period som
mellanneolitikum B (se Artursson m.f. 2003:141f). Det illustreras tydligt genom si-
tuationen i Ystadomrdet dr endast ett hus dokumenterats och i vstra Skne dr tre
hus frn yngre delen av mellanneolitikum Bldre delen av senneolitikum undersk-
tes (se avsnittet Tre forskare om stridsyxekulturen i sydligaste Sverige). Det ftal identi-
ferade konstruktioner som fnns frn sydligaste Sverige dateras huvudsakligen till en
sen del av perioden. Husen, vilka generellt utgjorts av mer eller mindre rektangulra
lnghus, visar relativt tydliga likheter med den senneolitiska byggnadstraditionen
(Artursson m.f. 2003:145; Artursson, Karsten & Strmberg 2005:508f).
Den kning av antalet huslmningar som skett i Sydskandinavien kan hrledas
till den vlknda utveckling av underskningsmetodik som fck sitt genombrott i
Sverige genom underskningarna vid Fosie IV (28) (Bjrhem & Sfvestad 1989;
1993). Identifering av hus genom dokumentation av delar av de hl som grvts fr
placering av stolpar i tak- och vggkonstruktioner r beroende av en rad samver-
kande faktorer (Bjrhem & Magnsusson Staaf 2006:52f). Underlagets beskafen-
het, det vill sga nivn under dagens matjord och ytterligare eventuella mrkare
jordlager under detta, vder, ljusfrhllanden, arkeologens uppmrksamhet och er-
farenhet, grvmaskinfrarens erfarenhet, och inte minst samspelet mellan arkeolog
och grvmaskinist r avgrande fr att de ofta otydliga spren ska uppmrksammas.
Topografn kan spela in fr mjligheterna att upptcka huslmningar. I omrden
med strre topografska skillnader, som i det yttre backlandskapet (zon III), innebr
den relativt omfattande erosionen att marknivn skiftat ver tid. Stolphl kanske
drmed inte grvts ned i underlaget. Det gr att relevanta niver troligen ibland
schaktas bort vid arkeologiska underskningar. Att dokumentera stolphl i dessa
miljer r ocks mycket svrt eftersom stolphl i regel inte avtecknar sig tydligt om
de inte grvts ned i underlaget. Ett missat stolphl i ett tvskeppigt hus kan rcka fr
att huslmningen inte uppmrksammas. Vid grvskopan mste drfr varje enskilt
stolphl som schaktas fram betraktas som en del av en mjlig konstruktion. P en
underskningsyta med rikligt med aktivitetsspr kan enskilda stolphl frsvinna i
mngden av anlggningar. Arkeologens gon tenderar att ska efter det knda och
mest ptagliga, och det krvs ofta idogt och systematiskt arbete med bde plan-
dokumentation och aktivt skarbete i flt fr att hitta de ofta difusa och dligt
bevarade spren efter neolitiska hus. Dessa faktorer har i hgsta grad spelat en roll
i Malmomrdet. Det kan exempliferas genom Lockarp 7A (72) och Lockarp 7E
(82), dr identiferingen av huskonstruktionerna gjordes frst i samband med rap-
portarbetena efter fltunderskningarnas slut. I det frra fallet var jag sjlv med och
underskte delar av konstruktionen som jag sedan inte identiferade som ett hus
frrn vid skrivbordet.
Nrliggande gropar och kulturlager samtida med husen r ovanligt i Malm-
omrdet under neolitikum (Hadevik 2009). Det r mjligt att husen skall kopplas
till material i kulturlager och gropar som ligger p ett relativt stort avstnd frn
husen. De hr relationerna r svra att komma t, men det r mjligen en del av fr-
klaring till varfr s relativt f huslmningar ptrfats frn perioden. Omfattande
lmningar i form av fyndrika kulturlager och gropar p en underskningsyta drar
uppmrksamheten frn andra delar av ytan dr de mindre tydliga huslmningarna
kanske fnns. Det r ocks fullt mjligt att sdana ytor prioriterats bort efter utred-
ning och frunderskning om de inte innehllit tydliga material frn andra perioder.
Vid slutunderskningen frlggs fokus till de anlggnings- och kulturlagerrika om-
rdena och huslmningarna frblir oupptckta.
Generellt fnns det endast enstaka dateringar frn de olika husen i Malmomr-
det, ven om undantag fnns. Det r en viktig kllkritisk faktor att ha i tanke. De
enskilda dateringarna kan vara missvisande i frhllande till de tolkade konstruk-
tionernas verkliga lder. Frekomsten av hus under perioden kan dock anses vara
generellt belagd. Dateringarna frn huslmningarna i Malmomrdet r spridda
ver hela mellanneolitikum B (tabell 5). Den tyngdpunkt till den senare delen av
perioden som utgr den generella bilden fr sydligaste Sverige kan allts inte sgas
stmma in hr. Inga hus i Malmomrdet innehll tydliga kulturdefnierande fynd.
Det fnns heller ingen skert belagd koppling mellan hustyp och kulturyttring som
r urskiljbar under neolitikum. Husen r inte typmssigt direkt kulturellt signi-
fkanta i s mtto att en specifk hustyp avspeglar en srskild kulturyttring med
en srskild ekonomisk/social betoning (Grhn 2004:305). Med utgngspunkt i de
dateringar som diskuterades under avsnittet Kronologi och kontinuitet ovan framstr
den relativa husbristen frn mellanneolitikum B som i lika hg grad relaterad till
trattbgarkultur som till stridsyxekultur.
Spren efter husen frn mellanneolitikum B i Malmomrdet har generellt be-
sttt av en rad med 35 stolphl vilka tolkas som resterna efter en takbrande
konstruktion i lnghus (fgur 75). Stolphlen antyder relativt enkla och likartade
konstruktioner. Det r dremot inte mjligt att n fram till alla de olika konstruk-
tionslsningar som en gng kan ha funnits enbart utifrn stolphlen (Bjrhem &
Magnusson Staaf 2006:69). Det fr anses som troligt att det under mellanneoli-
tikum B funnits ytterligare byggnadstyper liksom under de ldre neolitiska pe-
rioderna (Artursson m.f. 2003; Larsson & Rzepecki 2005:4f). I Malmomrdet
fnns det ett ftal oskra belgg fr andra typer av byggnader utver tvskeppiga
konstruktioner. Det rr sig om de mjliga hyddlmningarna frn Lunnebjr (31),
Fredriksberg 13D (76) och Bunkefostrand (104) och om stolpbodar, vilka disku-
teras vidare nedan (fgur 75).
Vgglinjer i de tvskeppiga husen r sporadiskt bevarade, men i de fall rester doku-
menterats har uppskattningar av husens ytor gjorts. Storlekarna varierar mellan cirka
65 och upp till omkring 120 m
2
med ett undantag fr konstruktionen frn Lockarp
7A (72) som endast uppskattas ha varit ungefr 45 m
2
. Formen ansluter generellt till
den bild som redovisades ovan, det vill sga det tycks rra sig om hus med ett i hu-
vudsak rektangulrt utseende. De enskilda husens inre struktur r det generellt svrt
att sga ngot om. Eventuella rumsindelningar och/eller aktivitetsindelningar fnns
det f indikationer p. Bostads-/kksdelar har freslagits utifrn frekomsten av
frkolnat vxtmaterial i en del fall. Husen frn Fosie 11A (84), Lockarp 7E (82) och
Elinelund 2B (58) har mjligen haft en sdan funktion frlagd till den vstra delen.
I vrigt antyder stolpsttningarna en ppen, enkel planlsning ven om ett ensamt
stolphl innanfr den sdra ingngen i huset frn Fosie 11A (84) kan ha varit ett spr
efter en inre avskrmning (fgur 75). Mjligen kan frekomsten av grundare eller ttt
placerade stolphl vara resultatet av frstrkningar, ombyggnationer eller mindre
loftpartier. I de fall ingngar har identiferats Fosie 11A (84), Lockarp 7E (82) och
Vintrie IP (66) verkar de vara belgna med en dragning t husens stra halva (jfr
Bjrhem & Sfvestad 1989:96 fr rumsindelning och ppningar samt Artursson
m.f. 2003:120f fr en sammanfattande diskussion kring inre struktur i tidig-/mel-
lanneolitiska hus). Generellt kan husen antas ha fungerat som bostder med frva-
ringsutrymmen och sovplatser, och dr varierade aktiviteter utfrts. Generellt stter
de olika berkningarna p hur mnga personer tidig- och mellanneolitiska hus rymt
en vre grns p omkring 20 personer (se Artursson m.f. 2003:125f ). Hur mnga
som har levt i ett enskilt hus har skerligen varierat. Under senneolitikum har husen
generellt tolkats tillhra fergenerationsfamiljer p 78 vuxna personer (Bjrhem &
Sfvestad 1989:106; Nielsen 1999:159; Grhn 2004:311; se ven Strmberg 1992:82
dr 57 personer fresls). Storleken p husen sger i sig egentligen inget om antalet
personer utver den vre fysiska grns som utrymmet tillter (Grhn 2004:311). Be-
rkningen kan troligen vara giltig ven fr yngre mellanneolitikum, ven om husen
i regel r ngot mindre n under senneolitisk tid.
Bevaringsfrhllandena p de enskilda platserna med hus kan inte utvrderas
i detalj hr, men generellt kan det konstateras att stolphlen efter den takbrande
konstruktionen i husen inte verstigit ett djup p cirka 0,30 m. Vintrie IP (66) samt
Elinelund 2B (58) utgr dremot undantag frn mnstret med grunda stolphl.
Hr fanns hus med djupa stolphl efter den takbrande konstruktionen. Djupen
uppgick till 0,300,60 m i hus 24 samt 0,400,80 m i hus 1. Dateringen av husen
r inte helt klar och det r mjligt att de skall fras till senneolitikum. I vrigt fanns
det i huslmningarna frn mellanneolitikum B dessutom tminstone ett stolphl i
varje hus som lg p omkring en decimeters djup. Hade bevaringsfrhllandena varit
ngot mer ogynnsamma hade dessa grundare stolphl kanske varit bortodlade, vilket
givetvis hade frsvrat eller till och med omjliggjort identiferingen av huslmning-
arna. Bortodlingen i fullkerslandskapet r, som Malmer ocks tydligt pekat p, en
viktig orsak till att hus inte ptrfas i strre omfattning, ngot som gller i lika hg
grad fr hela tidig- och mellanneolitikum i Malmomrdet.
Som framgick i diskussionen kring stridsyxekulturens kronologi skall traditionen
att anlgga de typiska gravarna kopplas till senare delen av mellanneolitikum B och
tidigaste delen av senneolitikum s som periodgrnsen defnierats i det hr arbe-
tet. Det innebr att ytterligare ett antal huslmningar blir aktuella i diskussionen.
Figur 75 (forts. p nsta sida). Hus med en
datering till mellanneolitikum B i Malm-
omrdet. Hus 12 frn Dsemarken (79) r
inte med d endast en liten del av huset un-
derskts (se fgur 30). De oskra hyddlm-
ningarna frn Lunnebjr (31), Fredriksberg
13D (76) samt Bunkefostrand (104) visas
ocks, liksom stolpbodarna frn Vintrie
IP (66). Norr r uppt i bild. Skala 1:200.
Figur 75 (forts. frn fregende sidor).
Exakta grnser r inte mjliga att stta, men hus daterade till den tidigaste delen
av senneolitikum kan ses som relevanta att ta upp i relation till stridsyxekulturen
(fgur 72 och 76). Ngra av husen har redan berrts i platsgenomgngen d de legat
p platser med material frn mellanneolitikum B. Det gller husen p Almhov (53),
Hyllie station (62), Elinelund 2A (77) och Bunkefostrand (104). Husen frn Eline-
lund 2A (77) har freslagits ha haft kksdelar i ster, vilket skiljer dem frn de hus
frn mellanneolitikum B dr en tolkning av kksdel har kunnat gras. Utver dessa
hus fanns det ocks huslmningar som daterats till tidigare delen av senneolitikum
p Vintrie 20:1 & 20:59 (se under Vintrie IP (66)) och Svgertorps industriomrde
L (Tuominen, Johansson & Gruber 2008:13f). Generellt ansluter dessa hus vad
gller bevaring och konstruktion till husen med dateringar till mellanneolitikum
B. Hus 1 p Svgertorps industriomrde L r av en typ med mer tydligt belgg fr
indragna vggstolpar, vilket ansluter till en tradition som blir allt mer framtrdande
en bit in i senneolitisk tid. Ett av stolphlen i detta hus innehll en vvtyngd, vilket
r ett mycket tidigt belgg fr denna typ av fynd (se ven Brink & Hydn 2006:80f
fr ett motsvarande fynd i ett ngot yngre senneolitiskt hus). Nmnas kan ocks
den frmodade nedsnkta golvdelen frn Kastanjegrden (69) dr fynden tyder p
infuens frn klockbgarkultur.
Det fnns indicier p att stolpbodar kan ha funnits i Malmomrdet under mel-
lanneolitikum B och senneolitikum. Hustypen, som ibland ocks kallas stak- eller
stacklador, r i Malmomrdet vanligast frn ldre bronslder och framt (Bjrhem
& Magnusson Staaf 2006:116). Lmningarna bestr i regel av fyra stolphl, men
ven konstruktioner med nio stolphl r relativt vanliga. Konstruktionstypen har
troligen haft ett golv som varit upphjt frn marken. De frknippas generellt med
frvaring av jordbruksprodukter, arkeologiskt belagt genom frekomst av sdeskorn
i stolphlen (Bjrhem & Magnusson Staaf 2006:154). Stolpbodar med dateringar till
mellanneolitikum B fnns frn Vintrie IP (66). Dateringarna frn Vintrie IP (66)
r ngot oskra och det kan tnkas att konstruktionerna r senneolitiska. Stolpbo-
dar fnns i vrigt belagt frn tidigare delen av senneolitikum p Hyllie 4:2 & 4:3
(67) och Norra Hyllievng (80). Dateringen av stolpboden p den senare lokalen r
vertygande d tv prover gav samstmmiga resultat. Hr kan ven ett exempel med
tv samstmmiga dateringar p en stolpbod frn Citytunnelprojektets delomrde 4
nmnas. Stolpboden hr har dateringar som r i det nrmaste identiska med de frn
Norra Hyllievng (80) (Brink & Hydn 2006:78f ). Det tycks drmed som om dessa
konstruktioner kan knytas till yngre delen av mellanneolitikum Bldre delen av
senneolitikum och drmed till stridsyxekultur i Malmomrdet, ven om det n s
lnge rr sig om f exempel.
Figur 76. Hus frn en tidig del av senneoli-
tikum som kan relateras till stridsyxekultur.
Hus 26 frn Almhov (53); hus 27 frn Hyllie
station (62); hus 6 frn Hyllie 4:2 & 4:3 (67);
hus 9 och hus 11 frn Elinelund 2A (77);
hus 7 frn Norra Hyllievng (80); hus 1
frn Bunkefostrand (104); hus 1 och hus
9 frn Vintrie 20:1 & 20:59 samt hus 1 och
hus 10 frn Svgertorps industriomrde L.
Hus 1 frn Svgertorps industriomrde L
daterades till 380560 BP (23502140 kal.
BC 1 . Ua-18572) och hus 10 till 384570
BP (24602200 kal. BC 1 . Ua-18580).
Husens dateringar fnns i vrigt redovi-
sade under respektive platsbeskrivning.
Dateringarna frn Vintrie 20:1 & 20:59 har
redovisats under Vintrie IP (66). Norr r
uppt i bild. Skala 1:200.
Brunnar, gropar, lager, sdeskorn
Avsaknaden av olika typer av anlggningar frn mellanneolitikum B och stridsyx-
ekultur har gjort det svrt att diskutera boplatsernas inre organisation, det gller
inte minst fr de platser dr hus identiferats (Artursson m.f. 2003:142; Svensson
2004:206f ). Hr kan Kabusaboplatsen i Ystadomrdet lyftas fram som ett exempel
dr det faktiskt fanns gropar, och dr ven finthantverk kopplades till omrdet
kring huset (se avsnittet Ystadprojektet). Exemplet kan ses som ngot av ett undantag
i sydligaste Sverige. Anlggningsbristen r inte enbart relaterad till mellanneoliti-
kum B eller stridsyxekultur, utan kan i Malmomrdet generellt fljas frn yngre
delen av mellanneolitikum Aldre bronslder (Rudebeck m.f. 2001:40, fgur 7).
Den hr generella avsaknaden av anlggningar (och fynd) kan ges olika frklaringar.
Den har fr vstra Skne frknippats med ett rrligt bosttningssystem dr man
helt enkelt inte anlagt gropar av olika slag, och dr man inte heller manifesterat sig
p de kortvariga boplatserna genom att deponera avfall (se avsnittet Tv vstsknska
dalgngar samt Andersson 2007:326). Det kan ven vara ett utslag av arkeologisk
metodik, det vill sga vi anvnder oss generellt inte av de metoder som kan hjlpa oss
att identifera lmningar som inte innehller typologiskt tydliga fynd.
Hur ser d situationen fr mellanneolitikum B ut i Malmomrdet? Det kan
konstateras att olika typer av grvda anlggningar fnns frn perioden, och att man
drmed faktiskt har grvt olika typer av gropar och anlagt brunnar (fgur 72). De
r dremot i regel inte helt ltta att identifera. Underskningarna inom Bunkefo-
strand (104) och Hyllie (105) dr det fanns en tydlig mlsttning att leta efter akti-
vitetsspr frn mellanneolitikum B/stridsyxekultur kan illustrera problemet med att
identifera sdana lmningar. Vi brjar i Hyllie (105). Utver anlggningar med en
rumsligt tydlig koppling till palissaden samt A656, vilken innehll karakteristisk ke-
ramik, kunde endast ytterligare en anlggning, A3613, dateras till mellanneolitikum
B (tabell 16). Den uppmrksammades inte som en mjlig anlggning frn perioden
frrn i samband med rapportarbetet. Keramiken r anonym och analyserna av det
frkolnade vxtmaterialet pekade snarare mot en ngot yngre period. Det var frst i
samband med en noggrannare teknologisk analys av fintan som kopplingen till mel-
lanneolitikum B uppmrksammades, ngot som senare fck std av
14
C-dateringen.
Det var sledes en relativt lng vg fram till dateringen av anlggningen, men det
r inte otnkbart att det r denna typ av fyndmssigt anonyma anlggningar som
r regel, och som drmed oftast inte identiferas utan riktade analyser och frge-
stllningar. Det hr r givetvis problematiskt eftersom det ocks r starkt knutet till
strategier fr
14
C-datering, en analysmetod som behvs som ett komplement till ana-
lyser av finta och vxtmaterial fr att f skrare resultat (se t.ex. Hellerstrm 2002
fr vad en mer omfattande
14
C-strategi kan innebra fr tolkningen av en plats). Det
r troligen anlggningar som A3613 vi skall leta efter snarare n anlggningar som
A656 som med sitt fyndmaterial och sin utformning framstr som exceptionell, och
som drmed ocks kan dateras relativt enkelt.
Underskningen av palissaden vid Bunkefostrand (104) illustrerar dateringspro-
blemet ytterligare. Hr undersktes ett fr mellanneolitiska frhllanden mycket
stort antal gropar och brunnar som frmst kan kopplas till mellanneolitikum B och
tidigare delen av senneolitikum. Fyndmaterialet r dremot generellt av anonym
karaktr nr det gller att datera anlggningarna mer specifkt. Flintavslag frn pro-
duktion av fyrsidiga yxor-/mejslar samt yxdelar frn fyrsidiga, tjocknackiga yxor
visar p en i huvudsak troligen mellanneolitisk datering. Nrmare n s r det svrt
att komma utan tydligare keramikmaterial eller
14
C-dateringar. I det hrt fragmen-
terade keramikmaterialet fnns endast 12 skrvor med ngon form av dekor som
pekar p en kulturell tillhrighet. Det utgr inte mer n 1 % av det totala anta-
let skrvor.
14
C-dateringarna som gjorts p material frn gropar och brunnar visar
dessutom p en relativt lng kontinuitet inom omrdet som inte enbart kan knytas
till mellanneolitikum B (fgur 48). Exemplet Bunkefostrand (104) visar sledes p
behovet av riktade analyser i fera steg fr att identifera mellanneolitikum B, men
ven p att ett till synes enhetligt material inte r lika med en snv datering. Ngot
som exemplet Bunkefostrand (104) ocks tydligt visar r det enkla faktum att det
fanns ett praktiskt behov av olika typer av gropar fr srskilda typer av aktiviteter
och av brunnar fr frskvattentillgng (fgur 47).
Utanfr palissaderna mts vi av enstaka exempel p olika typer av anlggningar,
artefakter och ekofakter p de enskilda platserna. Hr r upptckten av dem dess-
utom ofta ett resultat av slumpen i bemrkelsen att man i regel inte aktivt letat efter
just lmningar frn mellanneolitikum B. Det innebr att dateringarna i regel inte
fljts upp med frsk att bekrfta dem, eller med frsk att identifera ytterligare
lmningar frn perioden inom omrdet. Det gr inte heller att i varje enskilt fall
vara sker p om det
14
C-daterade materialet eller enstaka daterande fyndet verk-
ligen daterar sjlva anlggningen. Det kan rra sig om sekundra inblandningar i
yngre anlggningar. Brunnar kan illustrera den hr problematiken. Erosion fr ned
kringliggande ytmaterial i brunnskaren, och det kan innebra att material ldre
n sjlva brunnen hamnar i fyllningen (Ranheden 1995). Betraktat som enskilda
objekt kan allts dateringarna ifrgasttas. Brunnarna frn Valdemarsro stra (52),
Almhov (53), Norra Hyllievng (80), Lockarp 7E (82) och Lockarp (CT 6) (83)
innehll heller inga direkt daterande fynd som stdjer
14
C-dateringarna. Brunnen
frn Lockarp 7E (82) har dock tv samstmmiga dateringar (tabell 12). De mest
vertygande exemplen kommer frn Elinelund 2A (77) dr fynd stdjer en datering
till vergngen mellanneolitikum Bsenneolitikum. Hr kan ven Fosie IV (28)
och de senneolitiska brunnarna med fynd av bland annat stridsyxekeramik nmnas.
Fynden hr kan tolkas som ett resultat av kontinuitet i bruk av platsen och brunns-
omrdet, ven om det inte kan belggas med skerhet. Trots kllkritiska problem i
de enskilda fallen ger den samlade bilden av materialet ett tydligt std fr att olika
typer av anlggningar, inte minst brunnar, har anlagts ven utanfr de stora palis-
saderna under mellanneolitikum B. Rumsliga samband strker denna bild vilket
diskuteras i avsnittet Stridsyxekulturens grdar yngre mellanneolitikum B och ldre
senneolitikum.
En relativt stor del av de
14
C-dateringar som redovisas i tabell 5 har gjorts p s-
deskorn. De kan i stor utstrckning frknippas med huskonstruktioner dr de i regel
anses vara samtida med dessa. Drmed kan de ocks ses som ett resultat av aktiviteter
p platserna. Mest tydligt kommer detta till uttryck i samband med husen dr de
tolkas som indikationer p frvaring och matberedning. Det fnns ocks exempel p
enstaka dateringar p sdeskorn dr de mer eller mindre uppenbart inte kan relateras
kronologiskt till den kontext de ptrfades i. Det exempliferas tydligast p Sdra
Sallerup 15C (34) och Fosie by 10 (71) dr medeltida kontexter innehll sdeskorn
som daterades till mellanneolitikum B. ven om denna typ av dateringar inte kan
ges ngon nrmare tolkning i de enskilda fallen br de nd tas i beaktande vid even-
tuella kommande underskningar i nromrdena. De kan mycket vl representera
bosttningar i omrdet. De r drmed inte oviktiga, ven om de kan sgas utgra
ngra av de absolut minsta pusselbitarna.
Under avsnittet Trattbgarkulturen och keramiken och ngot om gropkeramisk
kultur frdes en diskussion kring dateringen av aktiviteter som avsatt spr i kul-
turlager. Hotelltomten (61) och direkt anslutande underskningsytor togs upp som
exempel hr. Ett strre sammanhngande kulturlager med keramik som i huvudsak
kunde dateras till mellanneolitisk trattbgarkultur dominerade inom delar av om-
rdet.
14
C-dateringar och enstaka fynd frn omrdet som helhet, allts inte bara
kulturlagret, tyder dock p en tmligen klar nrvaro under mellanneolitikum B och
senneolitikum (tabell 9). Antyder dateringarnas delvis oklara relation till tydliga
konstruktioner eller tydliga anlggningar att de ska betraktas med strre frsiktig-
het, som mindre viktiga fr frstelsen av platsens historia, i jmfrelse med de mer
materiellt manifesta ldre lmningarna? Ett stort, kronologiskt och kulturellt tydligt
material, tolkas ltt som ett resultat av en intensivare aktivitetsfas i jmfrelse med
mer undfyende och svaga indicier frn till exempel mellanneolitikum B. Det kan
vara en berttigad tolkning, men fr en lokal som Hotelltomten (61) (med nrlig-
gande underskningsytor) med tydliga aktiviteter belagda under bde tidig- och
mellanneolitikum A svl som senneolitikum tyder
14
C-dateringarna till mellanneo-
litikum B p att det inte ndvndigtvis funnits ett avbrott i bosttningsaktiviteterna
i omrdet. Delar av det kronologiskt mer anonyma fint- och keramikmaterialet frn
omrdet kan mycket vl komma frn aktiviteter under mellanneolitikum B.
Vissa typer av stridsyxekeramik, framfr allt den snrornerade eller intrycksdeko-
rerade, r av en typ som ltt kan betraktas som tillhrande trattbgarkultur om den
inte terfnns i klara kontexter. Flera av skrvorna frn A656 p Hyllie (105) hade till
exempel inte vckt uppmrksamhet om de terfunnits i ett kulturlager med keramik
frn i huvudsak tidig- eller mellanneolitikum A. Dekortyp och dekor komposition
ansluter i fera fall till sdant material som fnns i ldre kontexter. Frutom de snr-
ornerade skrvorna kan exempelvis skrvan p fgur 64 a jmfras med en skrva
vilken bedmts tillhra den tidigneolitiska Svenstorpsgruppen (Kihlstedt, Lars-
son & Nordqvist 1997:96, fgur 4:10 frde skrvan frn vnster i mellersta raden.
Ole Stilborg, Keramiska Forskningslaboratoriet, uppmrksammade mig p detta.
Obser vera att skrvan i frga r avbildad upp och ned, ngot som uppmrksam-
mades av Claes Hadevik, Malm Museer, Arkeologienheten, d skrvan togs fram
fr nrmare jm frelse med skrvan frn Hyllie (105)). Kompositionen och typen av
intryck r mycket lika varandra. Problematiken r frvisso uppmrksammad sedan
tidigare d Malmer pongterar att vissa typer av enkelt dekorerad keramik r att be-
trakta som boplatskeramik. Depositionsmnster kan sledes vara en del av problemet
med att identifera stridsyxekultur d vissa av de dekormssigt tydligt igenknnbara
och karak teristiska keramiktyperna kanske inte regelmssigt anvnts och deponerats
p boplatser. Endast ett ftal platser med typologiskt tydlig stridsyxekeramik har
identiferats i Malmomrdet utanfr gravsammanhang (se avsnittet Stridsyxekultu-
ren och keramiken), ngot som stdjer denna tanke. Det illustreras ocks genom plat-
ser som Hotelltomten (61) med omgivning som beskrevs ovan. Dateringarna pekar
p en tydlig aktivitetsnrvaro i omrdet under mellanneolitikum B och tidigare delen
av senneolitikum, men keramik som kan identiferas som tillhrande stridsyxekultur
saknas.
Strre delen av de freml som bevarats fram till idag, framfr allt fintan och
andra typer av bergartsfreml, ligger i matjorden (Sarns 2008). Keramik, ben- och
trfreml med mera som efterlmnats och deponerats p marken har till strre
delen frstrts efter relativt kort tid om det inte hamnat i en skyddad milj, medan
olika typer av stenmaterial bevarats. Vid palissaderna Bunkefostrand (104) och
Hyllie (105) genomfrdes omfattande matjordsarkeologiska insatser i form av rut-
grvning (se fgur 50). Vid bda lokalerna ptrfades en relativt liten andel typolo-
giskt nrmare daterbara fynd, vilket illustrerar svrigheten med att mer tydligt iden-
tifera aktiviteter frn mellanneolitikum B. Vid den frra palissaden kunde dremot
fynden p goda grunder kopplas till sjlva palissaden och aktiviteterna inom den,
bland annat d det fanns relativt f indikationer p att platsen brukats i mer omfat-
tande grad under andra perioder (fgur 50 och 51). Vid Hyllie (105) var situationen
den omvnda. Hr fanns omfattande lmningar frn tidgneolitikumldre/yngre
jrnlder som gjorde fintmaterialet, med visst undantag fr den brnda fintan,
mer svrtolkat i relation till palissaden. Ytmssigt omfattande matjordsarkeologiska
insatser genom rutgrvning har ocks genomfrts vid exempelvis Almhov (53)
och Hotelltomten (61)/Hyllie station (62). ven hr var de freml som var mjliga
att koppla till perioden f. Det innebr inte att sdana inte fnns i materialet utan
enbart att de inte gr att sortera ut bland fynden som helhet. De omfattande aktivite-
terna och lmningarna frn tusentals r av nrvaro som knnetecknar dessa platser,
liksom mnga andra i Malmomrdet, gr det drmed generellt svrt att nrma sig
en period som mellanneolitikum B i mer detalj. Exemplet Bunkefostrand (104) visar
nd att det r mjligt nr omstndigheterna tillter. Elinelund 2B (58) kan ocks
nmnas som exempel hr. Trots att den matjordsarkeologiska underskningen inte
tckte in hela hus-/hgnadsomrdet (fgur 20 samt Sarns 2008:47f) kunde det anas
att antalet avslag avtar in mot detta omrde, vilket tolkades som ett mjligt resultat
av att denna yta hlls fri frn avfall. ven hr innebr ldre neolitiska aktiviteter att
viss oskerhet kring fintans datering och drmed relation till husen och hgnaden
rder.
Den synbara avsaknaden av boplatser frn mellanneolitikum B/stridsyxekultur
kan ses i ljuset av den i vissa faser rikligt representerade trattbgarkulturen, i Mal-
momrdet tydligt nrvarande genom gropar och kulturlager med karakteristisk
keramik (Hadevik 2009). Grvandet av gropar, eller snarare deponerandet av den
keramik som gr att vi ltt knner igen dem, har som till exempel Andersson ppekar
att gra med kulturella normer inom samhllet (Andersson 2003:180f), snarare n
med en enkel avspegling av bofasthet. Det stora antalet gropar med rikligt fynd-
innehll frn vissa faser av trattbgarkulturen bildar norm fr hur vi anser att en
(bofast) neolitisk kultur br manifestera sig och avvikelser mste drmed frklaras.
Gropproblematiken r relevant ven fr senneolitikum, men hr kommer de rikligt
frekommande husen till vr hjlp nr vi skall tolka bosttningsstrategin. Den re-
lativa avsaknaden av anlggningar och fynd frn mellanneolitikum B kan kopplas
till kulturella normer, det vill sga man har under perioden inte deponerat fr oss
kulturellt och kronologiskt igenknnbara fynd i olika typer av grvda anlggningar
i tillnrmelsevis samma omfattning som under tidigare delar av neolitikum. Det
kan inte omedelbart tolkas som ett utslag av ett rrligare bosttningsmnster. Vi kan
inte omedelbart tolka enstaka anlggningar eller enstaka dateringar som spr efter
enstaka eller korta uppehll. En brunn kan till exempel ses som ett tydligt tecken p
en lngre nrvaro p en plats, en nrvaro som kan betecknas som ett resultat av bo-
fasthet. Till viss del handlar den relativa avsaknaden av fynd och anlggningar frn
perioden ocks om att mindre material frn sen trattbgarkultur verstts till senare
delen av mellanneolitikum A, vilket inte alltid r riktigt. Att identifera mellanneo-
litikum B handlar om att identifera trattbgarkultur likvl som stridsyxekultur (se
avsnittet Kronologi och kontinuitet).
Bnder, jgare och fskare
I Malmomrdet r det utifrn det rdande kllget omjligt att avgra huruvida
den neolitiska befolkningen kan kategoriseras som jgar-samlare eller bnder. Anled-
ningen till detta r att underlaget r ringa, men ven fr att materialet endast visar p
en del av den dvarande befolkningens mattillgng (Rostovnyi 2007:29).
Citatet avspeglar en situation som bygger p resultaten frn projektet resundsfr-
bindelsen. Det kllmaterial som mer direkt avspeglar ekonomi djurben, makro-
fossilt material och pollen var ringa. Citatet berr ocks den stndigt nrvarande
kllkritiska aspekten med avsaknaden av representativa kllmaterial. Den situation
som avspeglas kan sgas best ven genom det tillskott av i vissa fall betydande
kllmaterial som skett efter projektet resundsfrbindelsen. Representativiteten
fortstter drmed att vara ett problem. Men vi kan heller inte frvnta oss att hitta
de stora material som avsljar en generell frsrjningsstrategi. Det kan inte ens ses
som mjligt att belgga en generell frsrjningsstrategi fr enskilda enheter annat n
i mycket gynnsamma fall. De material vi har att tillg ger genom de sammanhang de
ingr i ofta inte mer n gonblicksbilder. Dessa r resultatet av urval som gjorts vid
enstaka tillfllen, kanske knutna till mer sllan terkommande aktiviteter. andra
sidan r varje sdant tillflle, varje enskilt fyndsammanhang, ett resultat av mnnis-
kors handlingar och drmed r de i en bemrkelse ocks representativa. Detta trots
att vi inte kan jmfra alla enskildheter med en vergripande (ideal) helhet.
De generella drag fr mellanneolitikum B och stridsyxekultur som trots det ur-
skiljs utifrn djurbensmaterial eller makrofossilt material grs ocks utifrn enskilda
lokaler. Resultatet av enskilda aktiviteter av olika slag formas till en helhet som be-
traktad som generell bild sedan i stort sett inte passar in helt p ngon enskild plats
(jfr diskussion kring ett lokalt kontra regionalt perspektiv i avsnittet Grunder fr ett
lokalt perspektiv). Att ur ett ekonomiskt perspektiv karakterisera mnniskorna som
antingen jgare-samlare eller bnder r drmed inte mjligt p ett generellt plan (ci-
tatet ovan avspeglar ven sociala dimensioner p kategoriseringen och p matkultur,
se Rostovnyi 2007:84f). Bevisen bde i form av ekofakter och artefakter talar
om en blandekonomi dr proportionerna kan ha skiftat mellan och inom olika en-
heter. Man har varit bde bnder, jgare och fskare. Det visas genom kllmaterialet
frn mellanneolitikum B och tidigare delen av senneolitikum i Malmomrdet.
Odlingsindikationer i form av sdeskorn r ftaliga frn sknsk stridsyxekultur
(se t.ex. Regnell & Sjgren 2006 fr resultat frn vstra Skne). De belgg som fnns
i form av avtryck i keramik tyder p att korn odlades, och mjligen kan naket korn
urskiljas som dominerande (Welinder 1998:100; Regnell & Sjgren 2006:134). De
identiferade arterna frn Malmomrdet vilka kan kopplas till mellanneolitikum B
och stridsyxekultur r naket korn, skalkorn, emmer-/speltvete och knylhavre. Pro-
portionerna mellan arterna eller en eventuell kronologisk skillnad inom perioden
kan inte tydligt belggas genom materialet. En stor del av sden kan knytas till husen
eller till anlggningar frn platser som kan kopplas till grdar. Det fnns sledes med
nuvarande underlag ett nra samband mellan grdar och sdesfrekomst. Husen har
hr fungerat som plats fr matlagning och frvaring. Under senare delen av mellan-
neolitikum B och tidigare delen av senneolitikum tycks ocks specifka byggnader
fr frvaring byggas p en del platser (se avsnittet Husen). Malstensfragment vilka
indikerar beredning av vxter (odlade eller vilda) r ovanliga, men ett mjligt sdant
fanns i brunnen p Lockarp 7E (82) och i en av gravarna p Kastanjegrden (69). I
gropen A656 p Hyllie (105) ptrfades en stor underliggare.
Hur odlingen kring grdarna bedrivits har vi f konkreta spr efter. Den gene-
rella bilden fr mellanneolitikum pekar p ett kerbruk som knnetecknas av relativt
kortvarigt uppodlade kerytor och grdslgen (se avsnittet Landskapet topograf och
milj). Det fnns dremot, som Welinder anfr, inget skl att tro att rder dragna av
oxspann inte varit i bruk vid den hr tiden (Welinder 1998:186), och det r tnkbart
att ngon form av aktiv gdsling praktiserats under neolitisk tid. Det kan i s fall ha
medgett ett lngre utnyttjande av kerytor, det vill sga de kan i vissa fall ha varit
permanenta (Lagers & Regnell 1999:265; Regnell & Sjgren 2006:136f). Ngra
konkreta bevis fr detta fnns inte frn Malmomrdet dr gdselbrukets utveckling
relateras till bronslder (Gustafsson 1995:23). Det som talar fr ett lngre utnyttjande
av kerytor r den tendens till grdskontinuitet som kan ses frn senare delen av mel-
lanneolitikum B och framt p fera platser i Malmomrdet, ngot som diskuteras
nrmare i avsnittet Stridsyxekulturens grdar yngre mellanneolitikum B och ldre
senneolitikum. De ftaliga pollenanalyser som fnns frn Malmomrdet visar p
betes- och kerlandskap i nromrdena kring provtagningspunkterna (ngdala 1987
(86) och Lockarp 7E (82)). Bunkefostrand (104) utgr ett undantag frn denna bild
eftersom pollenanalyserna inte pvisat odlingsytor i nromrdet (Gustafsson 2007).
Det kan inte uteslutas att odlingsytor nd funnits hr, men att de d legat tydligt
avskiljda frn omrden med gropar, ngot som hindrat pollenspridning. Lockarp 7E
(82) r srskilt intressant eftersom det visar p situationen under yngre delen av mel-
lanneolitikum Bldre delen av senneolitikum kring de identiferade husen (fgur 31).
Det r ett exempel p att odling troligen bedrivits i nra anslutning till dem.
Kllget fr djurben r magert fr mellanneolitikum B och stridsyxekultur i Syd-
skandinavien. Det r traditionellt frmst djurben i gravar som gett inblick i den eko-
nomiska inriktningen inom stridsyxekultur. Frutom ben frn vilda arter r det fr/
get, gris och nt som belagts (Welinder 1998:101). Djurbenen i stridsyxekulturens
gravar i Malmomrdet faller vl in i denna bild d det endast identiferats vilda
arter som vildsvin, hjort och mjligen svan (Kv. Bronsyxan (91), Fredriksberg (99),
Tygelsj (102) och Vstra Klagstorp (103)). Inom projektet resundsfrbindelsen
(Nilsson 2006:54f ) konstaterades det att boskapssktsel och svinhllning domine-
rade under mellanneolitikum med boskapssktseln som den viktigaste delen. Mot
vergngen till senneolitikum anses boskapen ha gtt tillbaka ngot till frdel fr
frsktsel. Svinhllningen minskade betydligt p grund av reducerade skogsmarker.
Vilda arter var sparsamt frekommande i benmaterialen.
Det fnns mindre mngder djurben frn ett ftal platser med dateringar till mel-
lanneolitikum B och tidigare delen av senneolitikum i Malmomrdet Hindbygr-
den (18), Svgertorps industriomrde F (55), Hotelltomten (61), Hyllie station (62),
Hindby mosse (68), Lockarp 7B (73) och Bunkefo (106). Frn Elinelund 2A (77)
kommer ett mer omfattande djurbensmaterial som tydligt kopplats till en boplats.
Bunkefostrand (104) och Hyllie (105) r de platser som bidragit med ett i samman-
hanget stort djurbensmaterial med en bred variation avseende arter. Djurhllning,
jakt och fske fanns representerat i de underskta groparna. Artlistorna frn Bun-
kefostrand (104) och Hyllie (105) kan p ett vergripande plan sgas visa p en va-
riation och bredd i resursutnyttjandet under mellanneolitikum B i Malmomrdet
(tabell 15 och 17). Hr gr det frvisso att argumentera fr att detta r speciella platser
som inte skall knytas till det som betraktas som vardagliga aktiviteter, men det i sig
innebr inte per automatik att de r icke-representativa i frhllande till den (ideala)
helhet som diskuterades ovan. Snarast skall de kanske ses som de mest representativa
platserna? Den hgre andel vilt som tycks knneteckna Bunkefostrand (104) i fr-
hllande till den generella bilden av mellanneolitikum B i Sydskandinavien kanske
bttre avspeglar bredden och frhllandet i frsrjningsstrategin? Dateringarna frn
Bunkefostrand (104) antyder ocks en relativ stabilitet i nringsstrategi under lng
tid. Det visar p en kontinuitet i ekonomisk strategi inom ramen fr en frnderlig
social situation (se platsbeskrivningen samt avsnittet Gamla platser, nya relationer).
Analyser av den stabila isotopen
13
C frn mnniskoben tyder inte p att marin
fda varit av strre betydelse under mellanneolitikum B i Malmomrdet (Magnell
2007). Individerna frn Svgertorps industriomrde S (56), Kastanjegrden (69) och
Dsemarken (79) verkar ha levt p i huvudsak terrestrisk fda, vilket mjligen av-
speglar en generell bild fr senare delen av mellanneolitikum B och stridsyxekultur i
Malmomrdet. Det antyder i s fall att havsfsket och sljakten kan ha varit av mer
underordnad ekonomisk betydelse. ven om fsket (och kanske jakten) varit av un-
derordnad ekonomisk betydelse kan det ha representerat en omfattande insats i form
av tid och kraft (se Whittle 2003:90). Benen frn Bunkefostrand (104) och Hyllie
(105) visar tydligt p att havet utnyttjats som resurs. Platser som till exempel Pil-
dammsparken (1) eller Sibbarp (22) dr man ptrfat fskekrokar av ben har fungerat
som utgngsplatser fr fske och sljakt. Bunkefostrand (104) visar tydligt p detta,
ven om det frarbete till en fskekrok som ptrfades hr daterats till tidigare delen
av senneolitikum. Spnpilspetsar frekommer ocks i tmligen hg utstrckning p
de kustbundna platserna, ven om de inte enbart r knutna till denna milj.
Hur boskapssktseln i Malmomrdet varit organiserad ger de enskilda benma-
terialen inga klara besked om. Har den bedrivits inom ett system liknande det som
freslagits fr Ystadomrdets del under mellanneolitikum A, det vill sga som en
mer kollektivt bedriven verksamhet dr grdar i kustomrdet samarbetat genom att
gemensamt fra upp boskapen till betesomrden lngre int land (se avsnittet Ystad-
projektet)? Det fnns inget i det arkeologiska eller arkeobotaniska materialet som
omedelbart tyder p att denna typ av samarbete funnits i Malmomrdet. Mjligen
kan den geografska avgrnsning av Malmomrdet som gjorts hr spela en roll i
jmfrelse med Ystadomrdet. Betesmarker kan utifrn de ftaliga pollenanalyserna
delvis ha funnits kring och mellan grdarna (se ovan), tminstone under en sen del
av mellanneolitikum B. Mjligen kan en frekomst av mer permanenta krar och
gdsling ocks tyda p att boskap hlls p ett sdant stt att gdsel kunde samlas
in, lmpligen nra grdarna och krarna. Som framgick ovan har permanenta krar
och gdsling dock inte belagts konkret i Malmomrdet. Det innebr inte att re-
gelrtt stallning inomhus behver ha frekommit (se Regnell & Sjgren 2006:169).
Inhgnaden kring Elinelund 2B (58) (fgur 20) kan ha fungerat som en form av stall,
kanske under nattetid (Brink 2009). Det utesluter inte att boskapssktseln till viss
del genomfrts inom ett system dr herdar kan ha befunnit sig borta frn grdarna
ver dagen eller till och med under lngre tid n s. De mjliga lmningarna efter
enklare hyddor eller vindskydd p Fredriksberg (99) och Lunnebjr (31) skall kanske
ses som rester efter en sdan verksamhet. Mjligen kan ocks en plats som Lockarp
7A (72) med en liten byggnad som klart avviker i storlek i jmfrelse med vriga hus
frn perioden hra hit.
Sm och stora platser ldre mellanneolitikum B
ldre mellanneolitikum B cirka 28002500 BC r som framgtt av den diskus-
sion som frts hittills svrfngat i Malmomrdet. Det beror bde p att vi har svrt
att identifera lmningarna i sig och p det faktum att vr traditionella koppling
mellan de mellanneolitiska kulturerna och perioderna delvis skymmer frhllandena.
Den hr generella avsaknaden av material har fr andra delar av sydligaste Sverige
tolkats som ett utslag av ett rrligt bosttningssystem som nrmast kan liknas vid
ett nomadiskt levnadsstt fr det som uppfattas som de tidiga stridsyxegrupperna,
medan de grupper som hller fast vid trattbgarkulturens samhllsystem i grunden
har ett bebyggelsemnster som prglas av strre bofasthet (se avsnitten Ystadprojek-
tet och Tv vstsknska dalgngar). Som diskuterats i avsnittet Stridsyxekulturen och
keramiken br vi inte frvnta oss att hitta typologiskt tidig stridsyxekultur i anslut-
ning till dessa platser frn ldre mellanneolitikum B, undantaget palissaderna (ven
om mjlighet fnns som framgr av exemplet frn Bornholm). Kopplingen mellan
trattbgarkultur och mellanneolitikum A har med stor sannolikhet gjort att en del
relevanta lmningar frts till denna ldre period. Det vi har r drmed en bild be-
stende av enstaka detaljer som tillsammans endast ger svagare indikationer om hur
bebyggelsen varit organiserad under den tid som de stora palissadanlggningarna
anvndes. Den yngre trattbgarkulturens bebyggelsemnster i sydligaste Sverige och
stra Danmark fr tjna som ingng till diskussionen kring ldre mellanneolitikum
B i Malmomrdet.
Frn mellanneolitikum A III och framt anser fera forskare att en frndring i
bebyggelsemnstret sker p fera hll i Danmark och sydligaste Sverige, bland annat
i Malmomrdet. Boplatserna tycks bli strre, och inte minst de gamla centralplat-
serna, Sarupsanlggningarna, brukas nu som boplatser (Skaarup 1985:363f; Svens-
son 1986:122f; Damm 1991:52; Andersen 1997:117f, 126; Andersson 2003:225f;
Svensson 2004:195f; Nielsen 2004:28f ). Pr Nordquist menar att tendensen i Dan-
mark med allt strre bosttningar under loppet av mellanneolitikum A inte kan
urskiljas fr Sknes del (Nordquist 2001:270). Han nmner dock Hindby Mosse
(68) och omrdet runt denna plats som ett sknskt undantag (Nordquist 2001:154;
se ven Rudebeck m.f. 2001:56). Nr vi nr fram i ldre mellanneolitikum B blir
bilden generellt ngot otydligare och mer varierad. I stra Danmark kan endast
ett ftal mindre platser urskiljas, ofta med kontinuitet frn mellanneolitikum A V,
vilket indikerar en vergng mot mindre enheter (Damm 1991:89). P Bornholm
syns ocks en kontinuitet i bebyggelsen, men hr med tydliga huskonstruktioner
frn vergngen mellanneolitikum Amellanneolitikum B (se avsnittet De stdanska
neolitiska palissaderna). Hur stmmer d denna bild fr Malmomrdets del?
Den senare delen av mellanneolitikum A har fr Malmomrdets del inte blivit
freml fr mer omfattande och ingende studier kring kronologi eller bebyggelse-
mnster. Perioden har dock behandlats inom ramen fr vergripande studier kring
neolitikum utifrn resultaten frn projektet resundsfrbindelsen (Bjrhem &
Magnusson Staaf 2006; Rostovnyi 2007; se ven Sandn 2008). Hindby mosse
(68) har traditionellt setts som en nyckellokal fr att frst hur bebyggelsen frnd-
rats i Malmomrdet under mellanneolitikum A III (Svensson 1986; 2004). Platsen
dateras i huvudsak till mellanneolitikum A III, men som framgr av beskrivningen
av den fnns det ven yngre inslag, bde i form av fynd och av
14
C-dateringar av
exempelvis mnniskoben. Svensson har tolkat Hindby mosse (68) som resultatet av
en frndring i bebyggelsestrukturen dr fera mindre enheter i form av slktskaps-
baserade grupper har fyttat samman och bildat en strre enhet (Svensson 1986:122f;
2004:197f). Tolkningen fnner enligt Svensson std i avsaknaden av kringliggande
samtida boplatser. Svensson diskuterade platsen som en mjlig Sarupsplats, men
avsaknaden av systemgravar och palissader i kombination med de omfattande kul-
turlagren anses tala fr att det inte r en Sarupsanlggning (Svensson 1986:121f;
2004:202f ). Platsens topografska lge ute p ett ns kan nd jmfras med exem-
pelvis Sarupsplatsen (se fgur i Svensson 2004:198). Underskningsomrdet r ocks
begrnsat vilket gr att systemgravar och palissader kan ha funnits. Hindby mosse
(68) kan utifrn de aktiviteter som belagts kanske nd nrmast jmfras med och
relateras till platser av Sarupstyp, men ocks till de yngre palissaderna. Mnniskoben
och finthantverk i form av frarbete till fintyxor och fintmejslar och en stor andel
brnd finta, bland annat yxfragment, r attribut som knnetecknar bda typerna
av centralplatser ven om de nrmare kronologiska relationerna inom Hindby mosse
(68) inte kan redas ut i detalj i nulget. Hindby mosse (68) framstr drmed som en
speciell plats med en betydelse fr mnniskor i omrdet under lng tid frn mellan-
neolitikum A III och framt (jfr Malmer 2002:48).
Resultaten frn projektet resundsfrbindelsen tyder generellt p att antalet bo-
platser blir frre under senare delen av mellanneolitikum A och p att de ven till
stor del r mindre omfattande, men ocks p att de koncentreras inom vissa omrden
(Rostovnyi 2007:56f, 129f; se ven Hadevik 2009 samt Brink & Hydn 2006:120f
fr ett konkret exempel p en mindre enhet med hus och kulturlager innehllande
fintavslag frn en mjlig slagplats). Bjrhem och Magnusson Staaf har diskuterat
trattbgarkulturens bebyggelsemnster i Malmomrdet som helhet (2006:119f).
Trattbgarkulturens platser har tolkats utifrn aspekter som fokuserar p speciella
funktioner i ett landskap med stor rrlighet p det lokala planet, och dr avsak-
naden av hus utgr en av grunderna fr tolkningen. Lnghusen anses hypotetiskt
ha varit koncentrerade till zoner lngs de strre vattendragen, framfr allt Sege ,
men dessa nra omrden har endast underskts i begrnsad omfattning vilket gr
att vi inte identiferat husen i Malmomrdet i ngon strre omfattning (Bjrhem
& Magnusson Staaf 2006:120). De platser som fnns i omrdet som helhet tolkas
som resultatet av en stor och varierad mngd av stationer i landskapet dr man
utfrt olika projekt (Bjrhem & Magnusson Staaf 2006:123; jfr Tomas 1999:10
fr ett exempel dr detta perspektiv framfrs utifrn brittiskt material). Begreppet
boplats ses drmed ocks som problematiskt d det kan ge felaktiga associationer
till bofasthet, nr det istllet tycks ha rrt sig om en omfattande lokal rrlighet dr
mnniskor rrt sig mellan olika kollektivt tillgngliga platser i landskapet. Det kan
nd konstateras att neolitiska huslmningar fnns belagda frn Malmomrdet som
helhet, och inte enbart p ytor invid de strre vattendragen (Hadevik 2009). De
var en del av det landskap av stationer som beskrevs ovan. De br ocks ses som
tecken p bofasthet, det vill sga de har anvnts sammanhngande under fera r.
Det hindrar inte att andra platser med srskilda funktioner och betydelser kan ha
anvnts regelbundet. Bjrhem och Magnusson Staaf anser att strre frndringar i
relationen till landskapet sker under yngre trattbgarkultur (Bjrhem & Magnusson
Staaf 2006:127f). Fyndmaterialen och fyndplatserna r mycket sparsamt frekom-
mande och de omfattande depositioner som knnetecknat den ldre trattbgarkul-
turen har upphrt. Den bilden kan sgas vara i enlighet med diskussionen som
frdes tidigare kring svrigheten att identifera ldre mellanneolitikum B i Malm-
omrdet, och att detta br ses i relation till den yngre trattbgarkulturens frnd-
rade depositionsmnster. Helhetskarakteristiken av den ldre trattbgarkulturens
bebyggelsemnster kan nd hjlpa oss att frst de sparsamma materialen frn ldre
mellanneolitikum B. Det fnns allts anledning att nyansera den bild av frndring
i bebyggelsen under den sena trattbgarkulturen som Bjrhem och Magnusson Staaf
freslagit. Det framstr snarast som att trattbgarkulturens bebyggelsemnster med
olika typer av platser, eller stationer, har en kontinuitet som strcker sig in i ldre
mellanneolitikum B i Malmomrdet ven om behovet av, eller sttet att manifestera
dessa platser tycks ha frndrats.
Frn ldre mellanneolitikum B fnns enstaka och ensamliggande huslmningar.
Husen lg generellt ensamma i bemrkelsen att det inte fanns samtida aktivitetsspr
av annat slag i deras omedelbara nrhet. Det gr heller inte att belgga mer n en
huslmning p varje enskild plats. Dateringarna r i regel ocks svrbedmda och
ibland utmanade av yngre dateringar, vilket gr att husen frn framfr allt Eline-
lund 2B (58) och Vintrie IP (66) r tveksamma som exempel p byggnader frn
ldre mellanneolitikum B. Dateringarna kan i sig nd indikera boplatsverksamhet
under perioden. r de till synes ensamliggande husen ett utslag av ett mer rrligt
bebyggelsesystem dr grdar fyttat regelbundet inom ett strre omrde? Att tolka
husen (och grdarna) som mindre platsbundna i den hr bemrkelsen kan frvisso
vara ett utslag av bristande bevaringsfrhllanden. Det r i ett forskningshistoriskt
perspektiv en inte ovanlig tolkning att bristande underlag i form av till exempel
huslmningar ses som ett tecken p en rrlig bosttningsstruktur med enkla och
ensamliggande byggnader. En situation liknande den fr ldre mellanneolitikum B
har exempelvis tidigare gllt senneolitikum och bronslder, perioder dr vi nu har
helt andra bilder av bebyggelsens omfattning och variation (Artursson 2005a:85f).
Kanske skall husen frn Svgertorps industriomrde S (56), D (59) och U (64) ses
som spren efter en kringfyttande grd inom ett strre omrde? I den omedelbara
nrheten av husen fanns lmningar som kan fras till frmst trattbgarkultur. Det
rr sig till stor del om material som r ldre n husen, fretrdesvis funnet i lager.
Vid den senare platsen har lagerbildningarna nd tolkats som delvis samtida med
husen ven om ngra konkreta fyndmaterial som kan relateras till mellanneolitikum
B inte identiferats. Troligen dljer sig material samtida med husen i dessa lager i
strre utstrckning n vad det typologiskt daterbara materialet avsljar (se avsnittet
Trattbgarkulturen och keramiken och ngot om gropkeramisk kultur). Platserna med
hus br kanske ses i relation till enstaka gropar eller lager p relativt stort avstnd
frn sjlva huset, vilket indikerar att frhllandevis stora ytor tagits i ansprk. Ytorna
kan ocks ha delats med andra hus.
Husen frn Svgertorps industriomrde fr representera en mjlig bild av bebyg-
gelsen i Malmomrdet under ldre mellanneolitikum B. Om det representerar hela
underskningsomrdet som det avgrnsats hr r oklart, men den generella bilden av
husfrekomsten under neolitikum visar som konstaterades ovan att de funnits ver
stora delar av Malmomrdet. Platserna med hus kan dessutom kompletteras med
de indikationer som fnns i form av enstaka anlggningar, lager och
14
C-dateringar
(se avsnitten Husen samt Brunnar, gropar, lager, sdeskorn).
Det fnns ven platser dr vi ser tecken p srskilda aktiviteter. Lngs resundskus-
ten fnns platser som tyder p rvaruutvinning och p fske och sljakt i resund. Pil-
dammsparken (1), Sibbarp (22) och Bunkefostrand (104) r de tydligaste exemplen p
sdana platser. Valdemarsro stra (52) med en brunn daterad till ldre mellanneoliti-
kum B kanske kan ses som exempel p en kustnra plats kopplad till ett ssongsmssigt
fske liknande det som freslagits fr Bunkefostrand (104)? Fisket frn Bunkefostrand
(104) har tolkats som en ssongsaktivitet utfrd av mnniskor frn ett strre kringlig-
gande omrde, och inte som en aktivitet kopplad till en srskild befolknings- eller kul-
turgrupp med fske som huvudsyssla (Magnell 2007; jfr ocks Bjrhem & Magnusson
Staaf 2006:123 dr fske nmns som en mjlig syssla utfrd som ett kollektivt projekt
i trattbgarkulturens landskap). Det vlknda ngdalaomrdet lngre int land kan
ocks ha utnyttjats fr fintbrytning under den hr tiden (se ngdala 1983 (85)).
Det fnns i vrigt ett relativt stort antal platser med indikationer p aktiviteter.
Den nrmare dateringen av dem r inte helt klar. Enstaka fynd av spnpilspetsar
och cylindriska spnblock har ptrfats inom fera platser i omrdet, bde lngs
kusten och lngre int land. Frarbeten till spnpilspetsar har till exempel ptrfats
vid Svgertorps industriomrde K (60). Det r allts inom det omrde dr huslm-
ningarna som nmndes ovan ocks lg. Fynd av olika typer av fintyxor kan ocks
avspegla bebyggelsens utbredning under perioden (fgur 12). Hr gr problemet med
att datera dessa freml mer exakt att de r svra att omedelbart relatera till tidsav-
snittet. Nrmare rumslig relation mellan yxfynd och konkreta bebyggelsespr i form
av huslmningar fnns inom Svgertorps industriomrde. En tjocknackig fintyxa
av B-typ hittades hr (Svgertorp (16)). Denna nrhet till husen inom omrdet kan
dock inte omedelbart ses som ett tecken p samtidighet eller p att enstaka fynd av
tjocknackiga yxor enbart skall kopplas till bebyggelse frn ldre mellanneolitikum B
(se avsnittet Yxorna). Den vergripande utbredningen av fintyxor i Malmomrdet
r dock i verenstmmelse med den generella bilden av en rumsligt vitt frdelad
bebyggelse under perioden (fgur 12).
De stora platserna palissaderna var en del av ett landskapsrum som ven
innehll de sm platserna. Exempelvis lg husen frn Svgertorps industriomrde
nra Hyllie (105) och ngra av dem kan mycket vl ha varit samtida med palissaden.
De stora palissaderna innehll inga boplatsspr som tyder p boende ret runt. Som
nmndes ovan r Bunkefostrand (104) den palissad som har de tydligaste spren
efter lngre sammanhllna vistelser under delar av ret. Andersen ser under sen tratt-
bgarkultur (mellanneolitikum A V) ett bebyggelsemnster med bda stora och sm
platser dr de sm platserna ses som specialiserade (Andersen 1997:130). Mnstret
med stora och sm platser kan urskiljas i Malmomrdet under ldre mellanneoli-
tikum B. I linje med Bjrhem och Magnusson Staaf kan det frsts som en helhet
med olika funktioner, dr de sm inte har varit mer eller mindre specialiserade
n de stora. Platserna formade ett landskap med olika betydelser och funktioner
tillgngliga fr mnniskorna inom ett strre omrde. Det r inte klart hur detta
strre omrde skall relateras till Malmomrdet som helhet som det avgrnsats hr.
Palissaderna har freslagits spegla en indelning i regioner (Trn 2007:88), men det
kan inte ses som den enda mjliga tolkningen, ngot vi terkommer till i Del III.
I Malmomrdet kan ldre mellanneolitikum B i bebyggelsemssigt hnseende
sledes relateras till senare delen av mellanneolitikum A och den yngre trattbgar-
kulturens bebyggelsemnster. Husen var en del av detta landskap, liksom de stora
palissaderna. Gravar frn den hr tiden lyser med sin frnvaro. Kanske har de ldre
megalitgravarna varit fasta punkter som anvnts fr ritualer och begravningar, ngot
som vi frutom de mindre inslagen i lngdsen vid Hindby har f spr efter i Mal-
momrdet. Sm och stora platser skall ses som en helhet dr de ingtt i ett ge-
mensamt landskapsrum med ett varierat mnster av olika funktioner och relationer.
Att karakterisera platserna som sm eller stora r enbart en iakttagelse som utgr
frn den enskilda underskningsytans innehll. Den tar inte hnsyn till de vidare
rumsliga och betydelsebrande relationer enskilda lmningar ingtt i, eller omfatt-
ningen i tid och kraft som de kan vara ett resultat av. En ensam huslmning eller
en enstaka grop upptar en liten yta rent fysiskt, men kan representera en rumsligt
omfattande enhet dr mycket tid spenderats och mycket arbete lagts ned. Det r
allts inte omedelbart tydligt att man under sen trattbgarkultur generellt fyttat
samman och bott i strre grupper i Malmomrdet. Det mnniskorna efterlmnat
p de stora platserna kan tolkas som ett resultat av enskilda eller mer regelbundet
terkommande hndelser som drmed resulterat i strre depositioner. Har det varit
regelbundet terkommande aktiviteter har det inneburit en successiv kning av kul-
turlager och fyndmaterial. Ngra av de lokaler som frknippas med senare delen av
mellanneolitikum A, bland annat Lockarp 7B (73) har tolkats som platser fr strre
fester utifrn sitt rika och varierade fyndmaterial (Rostovnyi 2007:89f ). Ytterligare
en sdan plats har underskts i Hyllie dr ett stort material bestende av finta, kera-
mik och djurben analyserats nrmare (Sandn 2008:19f; se ven Hgberg 2008:66f
samt Nilsson 2008:79f). Keramiken frn platsen tyder p omfattande matlagnings-
verksamhet och fintanalysen pekar p att man skurit ktt med spnliknande avslag.
Benmaterialet utgrs i stor utstrckning av kraniedelar och nedre extremiteter frn
tamdjur. Materialet dateras till mellanneolitikum A III och representerar ett kort
tidsavsnitt, det vill sga det har avsatts eller deponerats vid ett eller ett ftal tillfllen.
Platsen har tolkats som en festplats dr festandet strkt och befst banden mellan
olika lokala grupper.
Under ldre mellanneolitikum B r det de stora palissaderna som utgr sam-
lingsplatserna framfr andra. Mjligen skall Hindby mosse (68) ocks betraktas
som en samlingsplats men med ldre anor n palissaderna som fortsatt att an-
vndas under tminstone ldre mellanneolitikum B. De stora palissadplatserna frn
ldre mellanneolitikum B kan drmed p ett plan jmfras med de stora platserna
frn senare delen av mellanneolitikum A i bemrkelsen att de var platser fr kollek-
tiva behov och uttryck. Nr vi nr fram till den senare delen av mellanneolitikum
B ser vi dremot att detta frndrats och ett delvis annat bebyggelsemnster kan
urskiljas.
Stridsyxekulturens grdar yngre mellanneolitikum B och ldre senneolitikum
Dr det ldre mellanneolitikum B fr nrvarande r svrfngat i det arkeologiska
materialet framstr situationen fr yngre mellanneolitikum B och ldre senneoli-
tikum cirka 25002200 BC som bttre (den senare grnsen fr ses som hgst
ungefrlig d daterade kontexter r mycket f i Malmomrdet). De stora palis-
saderna byggs och anvnds inte lngre, och spren efter dem r troligen till stor del
borta. Platserna anvnds dremot fortfarande. De r dremot delar i ett annat sam-
manhang n tidigare. Det vi ser under den hr tiden och i ldre senneolitikum r ett
landskap som domineras av grdar som bebotts av bland annat de mnniskor som
begravts i det vi benmner stridsyxegravar. I den bemrkelsen har stridsyxekulturens
boplatser delvis gmt sig p de senneolitiska boplatserna och i senneolitikum som
period (se inledningen till avsnittet Boplatser och bebyggelse). Benmningen grd an-
vnds hr i den betydelse som beskrevs i avsnittet Boplats, grav, dep- och enkelfynd.
Den hr grdsdefnitionen har tydligt fokus p huset som en komponent i grden,
vilket ven r fallet i det hr avsnittet.
I ett sydskandinaviskt perspektiv fnns det enstaka exempel som tyder p att
bebyggelsen under yngre mellanneolitikum B knnetecknas av spridda grdsenheter
med en i vissa fall antydan till nra relation till gravar. Hus har som diskuterats be-
lagts frn den hr perioden och bebyggelsen ses som mer stabil (se avsnitten Husen
samt Ystadprojektet och Tv vstsknska dalgngar dr man urskiljt en vergng frn
ett rrligt till ett bofast bebyggelsesystem). Den hr delen av mellanneolitikum B
anses sledes vara mer i verenstmmelse med Malmers slutsats om att stridsyxekul-
turen r en bofast, jordbrukande kultur. Kllmaterialet r dock av hgst varierat slag
i stra Danmark och sydligaste Sverige. P de danska arna saknas i stort boplatser
frn yngre mellanneolitikum B, och begravningarna sker i huvudsak i megalitgravar
(Damm 1991:114f; Ebbesen 2006:97f, 147). Boplatserna verkar ha varit sm och
de indikationer p hus som fnns tyder p hus med frsnkt golvdel av den typ som
fnns frn senneolitisk tid (Damm 1991:121). P Bornholm har mer indirekta bevis
setts som ett utslag av en tt bebyggelse kopplad till stridsyxekultur. En tt och
jmnt spridd bebyggelse har urskiljts utifrn lsfynd och depfynd. Det r framfr
allt spridningen av stridsyxor och facetterade slipstenar som visar p detta (Nielsen
1989:94, 96 fgur 7). I sydligaste Sverige var lnge Kabusaboplatsen med ett hus
med omkringliggande tecken p aktiviteter i form av gropar och fintslagning det
tydligaste tecknet p en mindre grdsenhet (Larsson, L. 1992). Vid Dsjebro un-
dersktes ett neolitiskt gravflt med gravar frn bland annat stridsyxekultur samt
huslmningar i ett fall med en mjlig relaterad yxtillverkningsplats frn ldre
senneolitikum. Mjligen dljer sig senneolitiska gravar bland de anlggningar som
inte kunnat dateras nrmare (se Andersson 2003:144f samt Lagergren 2008:119f).
De radiometriska dateringarna frn husen r generellt ngot yngre n dateringarna
frn de gravar som kunnat dateras. Dsjebro lter nd ana ett rumsligt och kro-
nologiskt nra frhllande mellan hus och gravar under yngre mellanneolitikum
B och ldsta senneolitikum (se Runcis 2008:150). Ett annat exempel p nrheten
mellan hus och grav kan hmtas frn Herrestorp vid Vellinge i sydvstligaste Skne
(Biwall m.f. 1997:271f ). Tv hus, varav det ldsta med bland annat en datering till
yngre mellanneolitikum Bldre senneolitikum, undersktes hr. Husen kopplades
hr samman med en nrliggande grav frn stridsyxekulturens period 5 eller 6 med
en
14
C-datering som placerar den i ldre senneolitikum. Ytterligare dateringar frn
huset, liksom husets lngd p ca 35 m, antyder en datering till en ngot senare del av
senneolitikum. Det r dock inte otnkbart att platsen skall frsts ur ett perspektiv
liknande exempelvis Elinelund 2B (58) dr den senneolitiska bebyggelsen har ett
ursprung i mellanneolitikum B. Ett liknande frhllande mellan hus och grav har
urskiljts i sydstra Skne (Sderberg & Hellerstrm 2002:24f, 109; Sderberg &
Hellerstrm 2003:30). Vid Jrrestad undersktes en grav som utifrn fremlen da-
terades till stridsyxekulturens senare del. Graven innehll bland annat sex lerkrl, tre
tjockbladiga (tjocknackiga) fintyxor, en tunnbladig fintyxa och en hleggad mejsel.
Omkring tio meter norr om graven undersktes ett tvskeppigt hus med gavelrnna
som
14
C-daterades till yngre mellanneolitikum Bldre senneolitikum.
Det fnns ett antal platser i Malmomrdet som ansluter till och frtydligar den
bild av en rumsligt nra relation mellan hus, anlggningar och gravar under yngre
mellan neolitikum B och ldsta senneolitikum som exemplen ovan antytt. Lockarp
7E (82) kan tillsammans med gravfltet vid Lindngelund (96) urskiljas som ett
exempel p en grdsmilj av det hr slaget (fgur 15 och 34). Tv hus, vilka kan
represen tera efterfljande husgenerationer, kan hr kopplas samman med brunnar
samt ett gravflt. Gravfltet lg omkring 200 m frn husen och avstndet frn husen
till brunnarna var i det nrmaste lika lngt (se fgur 31 fr relationen mellan hus och
brunnar). Lockarp 7E (82) visar tillsammans med Lindngelund (96) drmed p en
rumsligt relativt omfattande enhet, vilket inte kan anses som exceptionellt. Snarast
framstr det som att intrycket av att enheten upptar en stor yta delvis r ett resultat
av att det r f lmningar som binder samman denna enhet. Stora ytor dr spr inte
identiferats gr att denna rumsliga koppling kan knnas mer osker n d boplats-
ytorna binds samman med ett strre antal anlggningar eller konstruktioner. Pollen-
analys frn brunnarna har dessutom visat p krar och betesmark i nromrdet. De
arkeologiskt tomma omrdena mellan husen, brunnarna och gravarna kan drmed
ha varit ytor med bland annat utrymmen fr boskap och odlingslotter.
Ytterligare exempel fnns p liknande grdsmiljer dr olika typer av lmningar
r nr varande: Almhov (53), Elinelund 2A (77), Dsemarken (79), Hyllie station
(62) och Hyllie 4:2 & 4:3 (67), Norra Hyllievng (80), Bunkefostrand (104) och
Hyllie (105). P Almhov kan det ldsta huset, hus 26, i den sekvens med hus som
fortstter genom senneolitikum och in i ldre bronslder tolkas som tillhrande
stridsyxekultur (fgur 76, se ven fgur 79 i avsnittet Grav och grd i Del III). Gravar
har inte anlagts hr, men hypotetiskt kan de ldre monumentala gravarna inom
omrdet, lnghgar och dsar, ha anvnts fr begravningar (Brink 2009). Rumslig
nrhet mellan stridsyxe gravar och megalitgravar kan fr vrigt ses, eller anas, p fera
platser i Malmomrdet Svgertorps industriomrde S (56), Dsemarken (79), Kv.
Bronsyxan (91) och Hindby dsen (90) samt mjligen Bageritomten (95). Norr om
Almhov (53) ligger Dse marken (79). Hr har bde hus och en stridsyxegrav under-
skts. Omrdet har en dast blivit freml fr en arkeologisk frunderskning, vilket
gr att de nrmare fr hllandena och dateringarna inte r klargjorda. Omrdet fr
ses som vsentligt fr en djupare underskning av relationen mellan grd och grav
under den hr aktuella perioden. Norra Hyllievng (80), den tidiga fasen p Eline-
lund 2A (77) och den sena fasen p Bunkefostrand (104) visar p miljer som kan
liknas vid Lockarp 7E (82). Inom Norra Hyllievng (80) fanns ett nra rumsligt och
kronologiskt samband mellan stridsyxegravarna, en brunn och en stolpkonstruk-
tion. Inom Elinelund 2A (77) har brunnsomrdet en nra relation till husen frn
ldsta senneolitikum. Bunkefo strand (104) innehll rumsligt spridda lmningar
med bde tv hus samt en brunn och gropar. ster om husen ptrfades ett strids-
yxefragment som ger en indikation om en frstrd grav i omrdet.
Dessa miljer med enstaka lmningar spridda ver ibland relativt stora ytor r
enligt mig centrala fr att frst hur stridsyxekulturens grdar skall uppfattas. Dess
karaktr gr att kraven p uppmrksamhet mot tidigare underskningar i nromr-
det kring en enskild underskningsyta kar d det enstaka underskningsomrdet
kanske bara omfattar en del av den helhet vi hypotetiskt kan ha mjlighet att ur-
skilja. Det gr den obligatoriska genomgngen av fornlmningsmiljn i en under-
skningsplan eller i en rapport till ett viktigt instrument.
De grdsmiljer som beskrevs ovan tyder p att platser med enstaka lmningar
gravar, hus, anlggningar och fynd kan tolkas som rester efter liknande miljer. En
hypotetiskt nra relation mellan bebyggelse och gravar har med frsiktighet redan
freslagits fr Malmomrdet (Bjrhem & Magnusson Staaf 2006:131). Det r en
hypotes som enligt mig fr tydligt std i materialet. Enstaka gravar och fynd som
kan hrrra frn gravar, som stridsyxor och facetterade slipstenar, kan tillsammans
med bebyggelseindikerande anlggningar representera en tydligt rumsligt spridd
bebyggelse i Malmomrdet (jfr med Bornholm ovan). Med detta som utgngs-
punkt kan enskilda mindre omrden visa p en frhllandevis tt bebyggelse. Hr
exempliferas detta tydligt med lokalomrdet kring Hyllie mosse i den vstra delen
av Malmomrdet (fgur 77). Omrdet uppvisar frutom ett antal lmningsmssigt
mer omfattande grdsmiljer ocks ett antal lsfynd av fragment av stridsyxor som
indikerar ytterligare gravar och grdar i omrdet. Platserna kring bland annat Hyllie
mosse har dessutom en i fera fall tydlig kontinuitet av grdar och gravar genom sen-
neolitikum, tydligast representerat p Almhov (53) (Brink 2009).
Malmer har tolkat eggdelar av stridsyxor som ett resultat av oferverksamhet
medan nackdelar relaterats till boplatser (se avsnittet Boplats, grav, dep- och enkel-
fynd). Exemplaren frn omrdet kring Hyllie mosse r eggdelar liksom fragmentet
frn Bunkefostrand (104) (se ovan). Den hr distinktionen mellan egg- och nack-
delar framstr som mindre tydlig i Malmomrdet. Som indikation p bebyggel-
sens utbredning kan den inte sgas pverka bilden d det fnns indikationer p ett
i vissa fall mycket nra rumsligt frhllande mellan grdsbebyggelse och dep- och
enkelfynd p platser med lmningar frn yngre mellanneolitikum B och ldre sen-
neolitikum, Hyllie station (CT 3) (62), Bunkefostrand (104) och Hyllie (105) kan
nmnas som exempel. Ett generellt rumsligt ttt samband mellan bebyggelse och
dep- och enkelfynd under mellanneolitikum B och senneolitikum har konstaterats
fr Sknes del sedan tidigare (Karsten 1994:179f; 2005:430) och exemplen frn
Malmomrdet stdjer denna bild.
Boskapssktsel, odling, fske och jakt har genomfrts inom ramen fr grdsbe-
byggelsen (se avsnittet Bnder, jgare och fskare). Grden p Bunkefostrand (104)
kan mjligen ses som ett exempel p att man inom vissa kustnra grdar kan ha
specialiserat sig p fske, vilket inte utesluter boskapssktsel och odling, och att det r
mjligt att man distribuerat torkad fsk till grdar lngre int land (Magnell 2007).
Fisket tycks drmed inte lngre ha sktts som en kollektiv syssla p samma stt som
under den tid d palissaden var i bruk, ven om mjligheten fnns att vissa typer av
samarbete kring detta funnits mellan grdar nra kusten. Spr efter andra specifka
aktiviteter p grdarna r mer sparsamma. Det fnns till exempel avslagsmaterial
Figur 77 (till hger). Stridsyxekulturens
grdar i omrdet kring Hyllie mosse. Fi-
guren visar en fryst bild av rhundradena
nrmast efter 2500 BC, dvs. samtliga de
platser som visas p fguren behver inte
ha varit i bruk samtidigt. Ljusgr ytor mar-
kerar utbredning av ngsmarker grundat p
lantmterikartor frn 1700-talet. Digital
version efter Erikson 1995 (kompletterad
och bearbetad av Lars Persson, Malm
Museer). Ytorna inkluderar utbredningen
av bde torra hrdvallsngar och olika for-
mer av vtare ngsmarker. Utbredningen
visar p ett generellt plan p frekomsten
av lgre partier i terrngen, vilket inte nd-
vndigtvis innebr att de varit vtmarker
under neolitisk tid.
frn yx- eller mejseltillverkning p bde Elinelund 2A (77) och 2B (58), p den frra
platsen funnet p en tydlig slagplats, men dessa aktiviteter kan inte ges en helt sker
datering till yngre mellanneolitikumldre senneolitikum. Materialen ger nd en
frsiktig antydan om att denna typ av aktivitet gde rum p de enskilda grdarna.
Ngra av de platser med tecken p srskilda aktiviteter som togs upp i fregende
avsnitt tycks ha spelat en fortsatt viktig roll ven under yngre mellanneolitikum B
och framt. Platser som Pildammarna (1) och Sibbarp (22) med sina omfattande
fynd av bland annat yxfrarbeten fortstter att brukas. Kanske kan fyndet av ett
stridsyxefragment frn den senare platsen ses som ett tecken p att en kustnra grd
liknande den p Bunkefostrand (104) anlagts hr? Mjligen fortstter ven fint-
brytningen vid ngdala (se ngdala 1991 (87)).
I fregende avsnitt diskuterades ett hypotetiskt mer rrligt bebyggelsesystem
utifrn husen frn Svgertorpsomrdet. I jmfrelse med detta tycks det som att
man under yngre mellanneolitikum B byggt hus ver fera generationer inom ett be-
tydligt snvare omrde. Det tyder p en mer tydlig grdslgeskontinuitet. I vissa fall
kan man rent av tala om en direkt huslgeskontinuitet ver ett par husgenerationer
(jfr Welinder 1998:185f dr ett system med strre rrlighet frknippas med senare
delen av yngre mellanneolitikum; jfr ven Malmer 2002:138). Omrdet kring Hyllie
mosse nmndes ovan som ett omrde med en mycket tydlig bebyggelsekontinuitet
frn yngre mellanneolitikum B och genom senneolitikum (fgur 77). Bebyggelsen
knuten till yngre mellanneolitikum B kan sledes ses som brjan p en tydlig stabili-
sering i rummet som i Malmomrdet p ett generellt plan kan sgas strcka sig fram
genom senneolitikum, och som inte frndras radikalt frrn under ldre bronslder
(se Bjrhem & Magnusson Staaf 2006:147f; Brink 2009).
Kontinuiteten frn yngre mellanneolitikum B och in i senneolitikum syns i detalj
p fera platser i omrdet. Dels har vi platser som Elinelund 2B (58) och Vintrie IP
(66) (inklusive Vintrie 20:1 & 20:59) dr kronologiskt delvis svrbedmda lm-
ningar frn mellanneolitikum B och senneolitikum underskts. Hr har de som
underskt platserna tolkat de identiferade husen som senneolitiska, men dr be-
byggelsen inom omrdena anses ha sitt ursprung i mellanneolitikum B. Det fr ses
som rimliga tolkningar utifrn de vriga bevis frn Malmomrdet som presenterats
hr. Mjligen br Kastanjegrden (69) och gravfltet dr ocks lyftas fram. Skra
samtida huslmningar har inte dokumenterats inom omrdet, men kanske kan res-
terna efter det mjliga huset med frsnkt golvdel med ett fynd av bland annat
ett handledsskydd ses som ett tecken p grdskontinuitet inom omrdet. Flera av
stridsyxegravarna i Malmomrdet ligger ocks i mycket nra eller direkt anslutning
till senneolitiska gravar. Det gller Norra Hyllievng (80), Kv. Bronsyxan (91) och
Hindbydsen (90) samt Lindngelund (96). Bageritomten (95) kan ocks nmnas
med frsiktighet hr. Den hr typen av rumsligt, kronologiskt och typmssigt/kul-
turellt nra frhllande mellan stridsyxegravar och senneolitiska gravar har belagts
p fera hll i bland annat sydligaste Sverige (se t.ex. Strmberg 1975:12f; 1989:81;
1993:153; Malmer 2002:138; Lekberg 2002:236f, 241; Sderberg & Hellerstrm
2003:47; Stenskld 2004:137).
Stridsyxekulturens gravar har ocks ansetts indikera kommunikationsleder (t.ex.
Lagergren 2008). De s kallade linjegravflten har tolkats som belgna utmed stigar
eller vgstrckningar som frbinder grden med tidigare grdsplatser som nu istl-
let anvnds som ker eller betesmark (Malmer 2002:138). Gravarna kan ha varit vl
synliga d de kan ha varit markerade ovan mark genom exempelvis ngon form av
verbyggnad i tr (se t.ex. Larsson, L. 1988; Knutsson 1995:190f; Lagergren 2008:62
samt beskrivningen av graven vid Svgertorps industriomrde S (56)). I vstra Skne
har stridsyxekulturens gravar freslagits symbolisera ett rrligare levnadsmnster, dr
deras placering lngs kommunikationslederna markerar rrelse framt i terrngen (se
avsnittet Tv vstsknska dalgngar samt Andersson 2003:277). Den rumsliga stabi-
litet och i mnga fall kontinuitet in i senneolitikum som kan urskiljas p fera platser
i Malmomrdet antyder en bild som kan ligga nra Malmers uppfattning om fr-
hllandet mellan grav och vg. Det fr nd ses som tveksamt att de generellt enbart
skulle ligga lngs stigar eller vgar frn befntliga grdar till krar och betesmarker. Ett
nordsydligt kommunikationsstrk som i frhistorisk tid lpt genom Malmomrdet
har utifrn en nra rumslig relation till gravar och gravflt med frsiktighet freslagits
kunna ha ett ursprung i yngre delen av senneolitikumldre bronslder (Samuels-
son 2001; Rudebeck 2002:184f). En liknande koppling till stridsyxekulturens gravar
kunde dremot inte belggas. Den bilden har inte frndrats, men den kade rums-
liga stabiliteten fr grdarna antyder att vi kanske redan i yngre mellanneolitikum
B och ldre senneolitikum har embryot till en etablering av ett delvis mer fast kom-
munikationsnt i omrdet (jfr Andersson 2003:270; se ven Lekberg 2002:248). Det
nra rumsliga frhllandet mellan grav och grd, och drmed kommunikationsstrk,
kan som diskuterats ovan ven ses utanfr Malmomrdet. Drmed br ett nra
rumsligt samband mellan grdar och dtidens kommunikationsleder, bde lokala och
mer vidstrckta, ha funnits ocks utanfr detta omrde.
Boplatser och bebyggelse en kort sammanfattning och ett avstamp
Mellanneolitikum B omfattar 450 r och som framgtt bestr perioden inte enbart
av palissader och stridsyxekulturens gravar (se Inledning till Del II). Vissa traditioner
och handlingar tycks lpa obrutna genom perioden medan andra frsvinner eller
tar sin brjan (fgur 72). Bebyggelsemnstret som helhet avspeglas i sin variation
tydligast i det mest intensivt arkeologiskt underskta strket i Malm zonen Inre
Ringvgen/Yttre Ringvgen (fgur 10, 12, 15, 34). Enkel-/depfynden, gravarna och
bo- och aktivitetsplatserna utanfr denna zon indikerar trots dateringsproblemen fr
vissa av de enskilda kategorierna att det mnster som koncentrationen av lmningar
lngs den vlunderskta zonen visar p skall uppfattas som generellt giltig. Det r
ofta sm, arkeologiskt undfyende och kllkritiskt svra material som lyfts fram som
spr efter det liv som levts. En del lmningar ligger troligen fortfarande gmda i
arkiv och magasin genom den arkeologiskt konstruerade kopplingen mellan period
och kultur, dr trattbgarkultur generellt placeras i mellanneolitikum A och strids-
yxekultur i mellanneolitikum B.
I avsnittet Mlsttning, metod och disposition stlldes frgor angende svrigheten
att identifera boplatser: Har denna svrighet en kllkritisk/metodisk orsak, det vill
sga arkeologer har inte i tillrcklig utstrckning lrt sig identifera dem? Eller skall
det frsts utifrn en kulturell horisont, det vill sga bosttningsmnstret under
den hr tiden var inte sdant att det lmnat ngra tydligare spr mjliga fr arkeo-
loger att identifera? Det svar som kan levereras med utgngspunkt i Malmomr-
dets lmningar r att det r ett resultat av bda faktorerna. Lmningar frn yngre
mellanneolitikum fnns men r metodiskt relativt svra att spra i det arkeologiska
materialet och p de enskilda utgrvningsplatserna. Det beror bland annat p att
strre fr oss igenknnbara material inte deponerats i gropar p samma stt som
under ldre perioder. Detta kan inte omedelbart versttas i ett tydligt annorlunda
bebyggelsemnster under perioden. Avsaknaden av boplatser kan inte omedelbart
tolkas som ett tecken p ett rrligt bosttningsmnster. Argumenten fr ett mer
rrligt bosttningsmnster har i grunden byggt p avsaknaden av huskonstruktioner
och olika typer av grvda anlggningar, en tolkningsgrund som br ses som felaktig
i frhllande till situationen under yngre mellanneolitikum i Malmomrdet (se
Barker 1999:276 absence of evidence is not evidence of absence, ). Det r
aktiviteterna och dess implikationer som r centrala i bedmningen av de enstaka
anlggningarna och dateringarna. Enstaka till synes isolerade lmningar skapar ofta
arkeologiska tolkningar i termer av kortvariga aktiviteter i tid och rum. Olika typer
av nedgrvda anlggningar kan dock betraktas som tydliga platsinvesteringar, bde
i tid och i de aktiviteter de kan vara tecken p.
Att frst svrigheten med att identifera boplatser r heller inte en frstelse
som kan grundas p en skillnad mellan trattbgarkultur och stridsyxekultur. Fr
att frdjupa kunskapen om det ldre mellanneolitikum B i Malmomrdet krvs
till exempel riktade studier av den yngre trattbgarkulturen och dess kronologiska
relationer. Att frst hur bebyggelsen formats under mellanneolitikum B handlar
om en frstelse som mste utg frn mnniskans relation till sin omgivning och
hur nrvaro i landskapet manifesteras och drmed i frlngningen de arkeologiska
(metodiska) konsekvenserna av detta. Boplatser frn mellanneolitikum B och strids-
yxekultur mste skas aktivt (se Malmer 2002:149) men inte med utgngspunkt
i ett enkelt likhetstecken mellan perioden och kulturen. Malmomrdets platser
har visat p svrigheten att fnna anlggningar frn perioden, men ocks p att
de faktiskt fnns. Malmer hade rtt. Lmningarna fnns i fullkerslandskapet och
svrigheten att fnna dem beror p att det moderna jordbruket gtt hrt fram, men
ocks p dtida aktivitets- och depositionsmnster. Avsaknaden av kulturellt tydliga
fynd i anlggningarna gr det utan tvekan svrare att identifera dem. Det krver
ett systematiskt letande som kan inbegripa relativt omfattande och drmed ibland
ocks relativt kostsamma analyser.
ldre mellanneolitikum B r en period som prglas av verlapp i den materiella
kulturen som ur ett traditionellt kulturhistoriskt synstt kan tolkas i termer av viss
samtidighet mellan trattbgarkultur och stridsyxekultur. ldre mellanneolitikum B
kan ven framst som en period dr med Malmers synstt en lnglivad trattb-
garkultur i omrdet str emot infuenserna frn stridsyxekulturen under dess tidiga
perioder. I nulget fnns det inga helt klara och entydiga bevis fr att stridsyxekultu-
rens gravar anlggs i ngon del av sydligaste Sverige eller p Bornholm under ldre
mellanneolitikum B cirka 28002500 BC. ldre mellanneolitikum B i Malm-
omrdet knnetecknas av ett landskap med sm och stora platser som tillsammans
bildar en helhet av relationer och funktioner. Den relativt hga rrlighet i landskapet
som diskuterades fr ldre mellanneolitikum B skall inte frsts som ett utslag av
tta frfyttningar av boplatser. Istllet har olika platser haft olika roller under kor-
tare eller lngre sammanhllna perioder, men nrvaron av hus tyder p bofasthet i
betydelsen att man bott fera r p en plats. Det r ett generellt frhllande som kan
fljas in i yngre mellanneolitikum B och ldre senneolitikum cirka 25002200
BC men nu r platsbundenheten strre. Grdar belgna p samma plats ver fera
generationer (mnniskor och hus) har funnits i landskapet i Malmomrdet. Det vi
identiferar som stridsyxekulturens jordgravar har anlagts vid dessa grdar. Grds-
och gravomrdena uppvisar i fera fall en tydlig kontinuitet vidare genom senneoliti-
kum. Frhllandet mellan grd och grav, och den nra kontinuiteten med senneoli-
tikum i tid och rum, r en bild som kan urskiljas p fera hll i sydligaste Sverige och
kanske ocks p Bornholm. Underskningarna i Malmomrdet har dock bidragit
med en tydligare och rumsligt mer omfattande helhet n vad som tidigare kunnat
ses i omrdet.
De tolkningar av boplatser och bebyggelsemnster som framfrts hr har baserats
p en syn p lmningarnas utsagovrde som hgt, ngot jag anser motiverat fr att
n vidare i diskussionen kring det klassiska problemet med avsaknaden av boplatser
relaterade till stridsyxekulturen. Kombinationen av stora underskta ytor (fgur 10)
och fokus p detaljer har skapat ny och djupare frstelse av frhllandena under
yngre mellanneolitikum. De omfattande underskningar som genomfrts i Mal-
momrdet har bidragit med viktiga pusselbitar som mjliggjort en sdan frdjupad
frstelse av perioden. Det r mot denna tid av skiftande relationer vi nu vnder
blicken.
Del III: Om sociala relationer under yngre mellanneoli tikum 303
Del III: Om sociala relationer
Inledning
I Del III dras trdarna frn de bda fregende delarna samman i en diskussion
om sociala relationer och hur dessa uttryckts, formats och frndrats under yngre
mellanneolitikum. I diskussionen frs ven rdande kunskap om ldre mellan-
neolitikum respektive senneolitikum in som viktiga delar. Malmomrdets ar-
keologiska lmningar och de tolkningar av dem avseende bebyggelsemnster och
kronologiska samband som framfrts i Del II str i centrum fr diskussionen i
det hr kapitlet och utgr ocks utgngspunkten fr utblickar mot andra delar av
Sydskandinavien. Det frtjnar att upprepas att syftet inte r att ge en heltckande
tolkning av det sociala systemet i Sydskandinavien som helhet under perioden i
frga. Lokal variation har funnits i sttet att forma och uttrycka sociala relationer
i rummet, bland annat genom bruket av materiell kultur. Den lokala variatio-
nen innebr inte att man sttt frmmande infr varandra. Materiell kultur och
formandet av omgivningen har berringspunkter ver strre omrden som varit
mjliga att frst och frhlla sig till.
Palissader samt grden (med graven) r de arkeologiskt belagda fenomen som
kommer att lyftas fram i diskussionen. Dessa miljer uppfattar jag som betydelse-
fulla arenor fr sociala relationer under yngre mellanneolitikum. Grdar har fun-
nits under hela det tidsavsnitt som berrs, medan palissaderna tillhrt dess ldre
del. Den brande trden genom diskussionen i Del III r att en frndring i social
betydelse sker under loppet av yngre mellanneolitikum d platser som palissader
frlorar i betydelse och grdarna blir de socialt centrala platserna. Detta kan spras
i det arkeologiska materialet. Den hr frndringen avspeglas i avsnittsindelningen i
det hr kapitlet som brjar i palissadernas tid och avslutas i en tid d grden intagit
en allt strre betydelse som social arena. Det tidsavsnitt som behandlas omfattar
tskilliga generationer. Enligt den berkning som redovisades i tabell 3 omfattar den
ldre delen av yngre mellanneolitikum 12 generationer. Den yngre delen omfattar
6 generationer. Som framgtt av diskussionen i Del II br ven den ldsta delen av
senneolitikum beaktas, vilket omfattar ytterligare omkring 56 generationer.
Innan diskussionen om palissaderna och palissadernas tid pbrjas ges min syn p
frhllandet mellan mnniskor i det geografska omrde som r aktuellt hr. Detta
grs i avsnittet Kulturer, grupper, samhllen. Fokus ligger p frhllandet mellan
trattbgarkultur och stridsyxekultur, dr avsikten r att framfra min uppfattning
om hur stridsyxekulturen br uppfattas. Hur fungerar kulturgruppsbenmningarna
i vr frstelse av sociala relationer och frndring? Detta r av vikt att diskutera fr
att kunna g vidare med tolkningar som betonar frndring ur ett socialt perspektiv.
Mitt perspektiv utgr frn en betoning p multi-temporalitet i materiell kultur och
handling, och aktrskapet som centralt fr att frst social frndring. Saken har
delvis berrts i avsnittet Grunder fr ett lokalt perspektiv i Del I. Avsikten r hr att
frdjupa diskussionen p en del punkter och lta detta bli ett avstamp infr kom-
mande avsnitt.
I avsnittet I palissadernas tid pbrjas diskussionen kring dessa byggnadsverk. I
avsnittet diskuteras palissaderna i ett generellt sydskandinaviskt perspektiv utifrn
det samhlle eller samhllen de var en del av. Som byggnadsverk betraktas de ur ett
historiskt perspektiv dr de ses som ett resultat av en lng tradition att markera och
hgna in platser och drigenom skapa arenor av stor betydelse fr mnniskor, men
dr formen fr detta frndrats i takt med samhllenas frndring och frndrade
behov. Grunden lggs fr kommande avsnitt dr ett antal mer detaljerade perspek-
tiv p palissadernas betydelse lyfts fram. I avsnittet Mten tolkas palissaderna som
viktiga platser fr mten mellan mnniskor. Hr har mnniskor frn den nrmaste
omgivningen mtts, men ven lngvga beskare har tagits emot p dessa platser.
Det r de senare mtena som behandlas i avsnittet. Mtena har haft stor betydelse
fr sociala relationer inom lokalsamhllena. I avsnittet Innanfr palissaderna diskute-
ras ett antal konkreta aspekter p palissaders form och bruk, aspekter som r centrala
fr att frst och tolka palissadernas betydelse i lokalsamhllet. Avsnittet har tydligt
fokus p de stora palissaderna i Malmomrdet, det vill sga avsikten r inte att i
detalj diskutera samtliga sydskandinaviska palissader. Tolkningarna av Malmpalis-
saderna kan i det hr avseendet tjna som exempel p den variation som fnns och
de olika tolkningsvgar som r mjliga inom ramen fr det vergripande uttryck
som de sydskandinaviska palissaderna utgr. Avsnittet Bakom palissaderna tar sin
utgngspunkt i den association till frsvar och konfikt som palissader ofta ger. Den
fysiska konfikten r ett betydande socialt uttryck som kan ha spelat en viktig roll i
den sociala frndringen under yngre mellanneolitikum och en intressant frga r
vilken roll palissaderna kan ha haft i ett sdant sammanhang.
I och med avsnittet Gamla platser, nya relationer lmnar vi palissadernas tid, ven
om vi fortfarande uppehller oss p de gamla palissadplatserna. Dessa platser inne-
hller i fera fall lmningar som p ett konkret stt speglar ett annat stt att frhlla
sig till sin omgivning n vad som varit fallet tidigare. Grden som socialt viktig arena
tar tydligare form. I avsnittet Grav och grd lyfts blicken frn palissadplatserna och
grdens kade betydelse som social arena under loppet av yngre mellanneolitikum
diskuteras. Huset och graven lyfts fram som viktiga delar i skapandet av den socialt
betydelsfulla enhet som grden utgr. Det kulturuttryck som benmns stridsyx-
ekultur, och vars drag har en omfattande geografsk spridning, formas och uttrycks
i Sydskandinavien under senare delen av yngre mellanneolitikum och ldsta senneo-
litikum med grden som centrum. I avsnittet Grav och grd grs delvis ett perspek-
tivskifte jmfrt med tidigare avsnitt i Del III. Dr diskussionen i de vriga avsnitten
i hg grad fokuserar p palissaderna och palissadplatserna och specifka drag och
aktiviteter vid dem frs nu istllet en mer generell diskussion kring stridsyxekulturen
och hur denna kulturyttring kan frsts utifrn en tydlig koppling till grden som
en socialt viktig plats. Traditionella perspektiv p och tolkningar av kulturyttringen
berrs. Diskussionen kretsar bland annat kring synen p relationen mellan individen
och kollektivet och p frhllandet mellan uppndda respektive rftliga positioner.
Dessa aspekter har traditionellt i huvudsak diskuterats utifrn enbart de vlknda
stridsyxegravarna, vilket har format synen p kulturyttringen p ett ptagligt stt.
Kulturer, grupper, samhllen
However, by naming cultures one makes oneself something of a prisoner of social
interaction (Larsson, L. 2004:72).
Att identifera och frst det lokala sammanhang som palissaderna ingtt i r en
inte helt enkel uppgift, ngot som framgtt av diskussionen kring bebyggelsen i Del
II. Att frst palissadernas samhlleliga betydelse i Sydskandinavien i brjan av det
tredje rtusendet fre Kristus r ocks komplicerat, inte minst p grund av att palis-
saderna som fenomen sorterats in i tv olika kulturella traditioner. Inom forskningen
har de placerats inom ramen fr bde trattbgarkultur och stridsyxekultur, vilket
direkt eller indirekt har medfrt en syn p deras roll i samhllet som frknippat med
respektive kulturyttrings samhllsorganisation p ett generellt stt. De kronologiska
och kulturella frhllanden som diskuterades i Del II pekar p mer komplicerade och
nyanserade samband n vad som tidigare frts fram. Diskussionen om dateringar
och kulturyttringar har i Del II frts med grund i en traditionell kulturhistorisk
syn fr att tydliggra de kronologiska frhllandena mellan dessa yttringar i Mal-
momrdet. Denna kulturhistoriska grund har drmed i en bemrkelse fungerat
som en form av retoriskt verktyg som anvnts fr att stta fngret p svrigheterna
med en sdan utgngspunkt. I Malmomrdet har de tre stora palissaderna drmed
hamnat mellan den sociala organisation som anses knneteckna det sena mellan-
neolitikum A/trattbgarkultur respektive mellanneolitikum B/stridsyxekultur utan
att p ett tydligt stt kunna knytas till ngon av kulturyttringarna (se avsnittet Att
sammanfra eller skilja t om fynd, kalibreringar och en period som inte fnns). Med
ett perspektiv som betonar multi-temporalitet i materiell kultur och handling, och
aktrskapets betydelse fr formandet av mnskliga relationer, blir den traditionella
kulturgruppsindelningen svrhanterad och obekvm. Detta r inte en ny insikt inom
arkeologin, vilket ocks uttrycks i det inledande citatet i detta avsnitt (se ven t.ex.
Ingold 1993:161; Barrett 1994:33f, 94f; Tomas 1996a:20f, 141f; Jones 1997:130f;
Fahlander 2003:61f; Whittle 2003:56; Jones 2007:70f, 122f; Hallgren 2008:28f).
Nr vi talar eller skriver om trattbgarkultur eller stridsyxekultur lgger vi p ett
flter av uppfattningar om social, samhllelig och politisk struktur som utgr grun-
den fr hur vi tolkar de sammanhang som de arkeologiska materialen ingr i.
Det geografskt vittomfattande enhetliga snrkeramiska komplex som den
sydskandinaviska stridsyxekulturen tidigare har setts som en del av r en arkeo-
logisk konstruktion (Ebbesen 2006:213; se ven Furholt 2003:118f samt Edenmo
2008:21). Det rr sig istllet om ett p fera plan varierat uttryck bestende av olika
regionala och lokala vgar att hantera och uttrycka sociala relationer och social iden-
titet. Frhllandet mellan de traditionella kulturyttringarna skall allts inte upp-
fattas som att ett enhetligt och frdigt kulturkomplex tar ver omrdet frn, eller
trnger ut, en ldre kulturyttring. De ntverk av sociala relationer som mnniskor
ingr i benmns inom arkeologin bland annat i termer av kulturer, grupper eller
samhllen med skiftande skal- och abstraktionsniver. Det r inom dessa ramverk
vi placerar individer och deras relationer. Forskningen om neolitikum har under
senare r prglats av ansatser att frigra sig frn period- och kulturbeteckningarna.
Att anvnda kulturbenmningar inom arkeologi uppfattas idag som delvis negativt
(Stenskld 2004:25). Kulturgruppsindelningen ifrgastts och luckras upp utifrn
nya utgngs- och angreppspunkter i tolkningen av det arkeologiska kllmaterialet
och dess spridning i tid och rum. Den kulturhistoriska traditionen utgr bakgrun-
den till problemet d man genom den materiella kulturen klart ansett sig kunna
urskilja kulturella enheter dr frekomsten av en uppsttning freml eller frete-
elser spridda i tid och rum anses representera nrvaron av en specifk, en gng le-
vande kultur. Frndring i den materiella kulturen innebr frndring av samhllet.
Blandningar eller verlappningar i materiell kultur blir med detta synstt dremot
problematiskt och frvirrande och behver frklaras. Det strikta kulturhistoriska
synsttet p frhllandet mellan en uppsttning freml och en specifk kultur, klart
avgrnsad frn andra, r som ppekats inte lngre lika aktuell i forskningen om
neolitikum. Grundproblemen kring hur frndringar och olikheter skall frsts r
dremot fortfarande centrala, liksom anvndningen av de etablerade kulturbenm-
ningarna. Ekonomisk och social strategi, gravskick, ideologi, etnicitet och migration
har varit och r komponenter i diskussionerna om frhllandet mellan de neolitiska
kulturerna (Strinnholm 2001:11f; Hallgren 2008:17f).
I sin bok om gropkeramisk kultur i sdra Sverige sger Larsson att there are
as many interpretations as there are pre-historians (Larsson, M. 2006:25) nr
det gller synen p kulturella frhllanden i sydskandinaviskt mellanneolitikum.
Jag utgr en i raden av alla dessa frhistoriker, utan att fr den sakens skull st fr
en ny eller originell syn p frhllandet mellan trattbgarkultur och stridsyxekultur
och hur kulturyttringarna br frsts i relation till varandra. Min syn mste nd
frtydligas innan det r dags att g vidare. Innan detta grs r det p sin plats med
ngra klargranden. Min avsikt r inte att frorda att kulturgruppsbenmningarna
skall sluta anvndas eller att periodgrnserna ska fyttas. Att slopa de traditionella
benmningarna, till exempel stridsyxekultur, riskerar att skapa ytterligare frvir-
ring och kan dessutom betraktas som ogrligt med tanke p benmningarnas lnga
tradition (se Damm 1991:18). Att fytta periodgrnsen fr mellanneolitikum B efter
stridsyxekulturens gravars radiometriskt belagda frekomst i tid skulle vara mjligt
men mindre meningsfullt. Den typen av grnsfrfyttning hade frvisso kunnat
motiveras utifrn de dateringar som fnns, men dr man genom att frskjuta grn-
serna fr perioden mer eller mindre ocks riskerar att enbart fytta runt p vr tradi-
tionella uppfattning om dess kulturella och samhlleliga innehll och organisation
i ofrndrat skick. Genom att fokusera p sdana aspekter jagar vi vr egen svans
istllet fr att fokusera p relationer mellan mnniskor och hur dessa relationer sett
ut. Periodiseringen och kulturgruppsindelningen gr det frfutna vsterlndskt till
sin karaktr eftersom det avspeglar vrt stt att uppfatta tid, det vill sga som ett
logiskt och linjrt fenomen (Karlsson 2001:45f). Etiketter i form av period- och kul-
turbenmningar kan nd behvas som analytiska instrument eller kontrasterande
ramverk, som ett gemensamt sprk fr att tala om den tid (och det rum) vi studerar.
Inom dess defnierade ramar fnns nd utrymme att studera hndelser och fenomen
som bryter ramarna.
De mellanneolitiska kulturyttringarna har traditionellt setts som tskilda enheter
vilket gett dem ett essentiellt drag. De anvnds fortfarande aktivt inom neolitikum-
forskningen vilket gr det ndvndigt att klargra den egna synen p begreppen
och vad de anses representera. Uppdelningen i olika kulturgrupper fungerar som
ett analytiskt instrument fr att frst och skapa samband, men innebr samtidigt
srskiljning och tskillnad gentemot det som inte anses tillhra den ena eller andra
kulturen. Det r srskilt framtrdande d stora perspektiv i tid och/eller rum an-
lggs. D anvnds period- och kulturindelningar p ett bindande stt, det vill sga
frndringar och samhllsbildningar framstlls som (all)omfattande vid brytpunk-
ter mellan perioder och kulturer. Nr begreppen trattbgarkultur respektive strids-
yxekultur anvnds p olika, delvis samtida, grupper av mnniskor under framfr
allt den ldre delen av yngre mellanneolitikum antyder det en uppdelning i befolk-
ningen mellan dem som inte frmr frndra sig och dem som frmr frndra sig
i frhllande till de nya infuenser som leder framt. Kulturgruppsindelningen grs
ven utifrn vissa fr oss arkeologer materiellt tydliga och manifesta sammanstt-
ningar av fynd eller freteelser. Nr sdana inte tydligt kan identiferas under vissa
delar av en period kontrasteras detta mot fregende och efterfljande materiellt star-
kare manifesterade (i det arkeologiskt identiferbara materialet) perioder vilket kan
riskera att frvandlamellanperioden till en tid av kulturell frvirring eller svaghet.
Malmer anfrde att stridsyxekulturens mnniskor redan frn sitt intrde i Syd-
skandinavien, det vill sga frn och med den tid d de tidigaste gravarna anlades, var
starkt medvetna om egenarten i sitt samhllskick och att det inte genomgick ngon
strre frndring under sin existens (se avsnittet Den svensk-norska stridsyxekulturen).
Han betonade samtidigt att stridsyxekulturen r ett uttryck fr en aristokrati, det
vill sga ett socialt uttryck, inom vilket allt fer upptogs med tiden. Trots denna
viktiga distinktion har stridsyxekulturen inom senare forskning generellt behandlats
som en kulturellt och ideologiskt urskiljbar helhet i termer av grupp eller samhlle
i de omrden dr den fnns belagd. Stridsyxekulturen har genom en uppdelning i
en ldre/tidig del respektive en yngre/sen del dessutom blivit freml fr en intern
hierarkisering dr dess senare del setts som socialt mer komplex n dess tidigare
del (se t.ex. avsnitten Ystadprojektet samt Tv vstsknska dalgngar). Denna karak-
teristik bygger p en kontrastering mellan tidig och sen stridsyxekultur som nd
implicit ses som delar av en enhetlig helhet. Den frndring som sker under loppet av
yngre mellanneolitikum, och som frknippas med en allt tydligare materiell nrvaro
av freml frknippade med stridsyxekultur r en del av en fortlpande social fr-
handling och frndring i uttryck. En grns av det slaget r drmed svr att upprtta
d den utgr frn stridsyxekulturen som en likartad kulturell enhet frn en brjan
till ett slut.
Synen p det vi uppfattar som kulturell frndring och hur detta hanterats inom
olika lokalsamhllen antyder att skillnader mellan mnniskor funnits i hur de upp-
fattar sig sjlva gentemot andra. Det uttrycks tydligast genom indelningen i ett
(stort) antal olika lokala samhllen sprungna ur ramen fr en tidigare enhetlig och
vergripande trattbgarkultur under vergngen mellan ldre och yngre mellanneo-
litikum (Edenmo m.f. 1997:201f, Fig 5:47) (fgur 78). Enligt modellen i fgur 78
vergr senare ett av dessa samhllen stridsyxekulturen till att bilda en helhet,
ven om den i modellen inte framstlls fullt s omfattande som den ldre trattbgar-
kulturen och den yngre senneolitiska kulturen. Stridsyxekulturen i den sena delen
av yngre mellanneolitikum markerar drmed ocks brjan p ett betraktelsestt av
samhllet i Sydskandinavien som kulturellt frhllandevis enhetligt och som till
stor del ocks prglar beskrivningarna av de efterfljande frhistoriska perioderna.
Karakteristiken av den ldre delen av yngre mellanneolitikum som en tid av paral-
lellt frekommande kulturyttringar i form av enskilda mindre samhllen av mn-
niskor r ett stt att illustrera skiftet frn trattbgarkultur till stridsyxekultur som
r vanligt inom forskningen (se t.ex. Larsson, L. 1992; Andersson 2003; Larsson,
M. 2004:193f; 2006:49). Man arbetar implicit med dessa bda kulturyttringar som
relativt enhetliga enheter fre och efter en tid av mngfald och turbulens nr det
gller kulturell identitet i regionen. Ideologisk, social och ekonomisk inre instabilitet
har ansetts karakterisera den hr tiden (Edenmo m.f. 1997:149, 201).
Som ett komplement till eller ibland en ersttning av kulturbenmningar har
begreppet samhlle anvnts inom forskningen kring sydsvenskt neolitikum (se
t.ex. fregende stycke samt fgur 78). Exempelvis har Andersson defnierat ett sam-
hlle som en grupp av mnniskor och deras platser inom ett geografskt omrde
inom vilket de ssongsvisa och rliga verksamheterna frsiggr och dr mnniskorna
ansett sig ha en gemensam identitet som skilt sig frn kringliggande samhllens (se
avsnittet Tv vstsknska dalgngar). I ett senare sammanhang defnierar Anders-
son en kultur som bestende av lokalsamhllen vilka anser sig ha en gemensam
identitet och vars verksamhet avstter materiella spr som skiljer sig frn omgivande
kulturer (Andersson 2007:308). Defnitionen innefattar ven de underliggande
strukturer som avgr social organisation, frestllningsvrld och ekonomi och avser
allts inte enbart en geografskt begrnsad grupp boplatser med en igenknnbar ma-
teriell kultur. Defnition pminner i stort om Mats Larssons (i Edenmo m.f. 1997)
d han fr sydsvenskt mellanneolitikum talar om olika samtida lokalgrupper vilka
utgr den arkeologiskt urskiljbara delen av ett samhlle. Lokalgruppen utgr en
geografskt begrnsad grupp boplatser med en srprglad materiell kultur (Edenmo
m.f. 1997:149). Samhllet innehller frutom den materiella sidan ven ideologi,
religion och social struktur. Beteckningen samhlle skall enligt Larsson drmed
ses som jmstllt med kulturbegreppet (Edenmo m.f. 1997:149). Det innebr att det
frmst r frga om ett namnbyte (Strinnholm 2001:17).
De lokala grupperna eller samhllena har ocks diskuterats med utgngspunkt
frn begreppet etnisk identitet, som utgr en form av social identitet, ett begrepp
som av mnga anledningar r bde kontroversiellt och problematiskt att anvnda,
inte minst i frhllande till grupper av mnniskor i det frfutna (se t.ex. Jones 1997;
Meskell 2001; Werbart 2002; Hillerdal 2006; Ojala 2006; Wallerstrm 2006 och
dr anfrd litteratur fr diskussioner av begreppet). I relation till neolitiska frhl-
landen har begreppet anvnts (med medvetenhet om svrigheterna) av bland annat
Larsson dr etnisk identitet ses som resultatet av individens identifkation med en
strre grupp i motsats till andra grupper, baserat p uppfattningen om kulturell dif-
ferentiering och/eller ett gemensamt ursprung, och dr detta uttryckts genom bland
annat keramikdekor (Larsson, M. 2004:61f; Larsson, M. 2006:79f, 96; se Jones
1997 varifrn Larssons synstt p etnisk identitet hmtats). Etnisk identitet bygger
dock p subjektivt upplevda kriterier som inte omedelbart behver uppfattas av en
Figur 78. Relationer mellan kulturyttringar
under neoli tikum (ef ter Edenmo m.f l.
1997:202 Fig 5:47). Sydsverige till vnster.
Stridsyxekulturen tar efter en tid ver och
det samhlleliga och social livet i Sydsverige
frndras frn en (kort) tid av viss kulturell
variation till en tid av kulturell enhetlighet.
utomstende (Wallerstrm 2006:16). I sydskandinaviskt mellanneolitikum har olika
grupper av mnniskor skapat grnser gentemot varandra. Det har varit en viktig del i
relationsskapandet mellan mnniskor, inte minst i mtet med personer frn avlgsna
omrden. Det r dock svrt att fnga detta p ett direkt eller enkelt stt genom ma-
teriell kultur, exempelvis keramik (se t.ex. Jones 1997:140; Meskell 2001:190; Wal-
lerstrm 2006:65), framfr allt d det vi har att tillg r en s pass begrnsad del av
den totala materiella kulturen som r fallet fr mellanneolitikum.
Betoningen p etnisk identitet, (lokal)samhllen och (lokal)grupper har frvisso
nyanserat bilden av relationer mellan mnniskor och grupper av mnniskor under
mellanneolitikum men de har nd defnierats inom grnserna fr de traditionella mel-
lanneolitiska kulturgruppsbenmningarna. De freml eller freteelser som vi frmst
frknippar med de olika kulturgrupperna anses ha fungerat som markrer av etnisk
identitet, och det r inom grnserna fr den traditionella kulturgruppsindelningen
som uppfattningen om olika samhllen och deras struktur och identitet urskiljts.
Det r enligt mig inte omedelbart mjligt att se de inslag av stridsyxekulturens fre-
ml i den ldre delen av yngre mellanneolitikum som uppkomsten av eller ett uttryck
fr en (etnisk) identitet som kan versttas till identiteter som funnits under den
yngre delen av mellanneolitikum (jfr Wallerstrm 2006:98). Fremlen har ingtt
som en del i uttrycket av och formerna fr sociala relationer, men behver inte ha
utgjort en tydlig och stark markr av en etnisk identitet som srskiljt individen eller
gruppen frn andra individer eller grupper som inte brukat denna typ av freml.
ven om etnisk identitet och kulturella grnser mellan olika lokalsamhllen kan
vara svra att urskilja har grnserna nd format relationerna mellan mnniskor p
ett ptagligt stt. Identiteter och gruppgemenskaper r konstruerade av de mnnis-
kor som ingr i dem och r inte essentiella, av naturen givna storheter. Samhllsge-
menskaper r i den bemrkelsen att betrakta som frestllda. Communities are im-
agined; they are also materialised, which does not make them more real in the sense
of being fxed and natural, but they exist through social and material relations ...
(Gosden 2004:158f). Dessa frestllda och skapade relationer kan dremot uppfattas
som hgst fasta, givna och eviga av dem som ingr i dem (jfr Whittle 2003:15; se ven
Jenkins 2008:11f) och de formar mnniskors handlande och dagliga liv p ett kon-
kret stt. Konsekvenserna av uppfattningen om grupptillhrighet och srskiljande
kan ocks bli hgst ptagliga och allvarliga fr mnniskor: Illusionen om det har
ett anmrkningsvrt hgt pris (Sen 2006:31). Vld och krig har varit en del av for-
mandet av sociala relationer, vilket vi terkommer till i avsnittet Bakom palissaderna.
Det synstt som skall framfras hr p hur stridsyxekulturen br ses i frhl-
lande till trattbgarkulturen har fera likheter med tidigare forsknings stllnings-
taganden. Det kulturella skiftet ses av mig som en frndring som skett inom de
sydskandinaviska samhllena dr individer och grupper av mnniskor i sitt mte
med nya infuenser och ny materiell kultur har omformat sina relationer och dr
detta omformat samhllena i delar av Sydskandinavien under mellanneolitikums
slutskede (t.ex. Malmer 1962; 2002; Damm 1991; 1993; Larsson, L. 1992; Edenmo
m.f. 1997; Nordquist 2001; Andersson 2003; 2007; Svensson 2004; Ebbesen 2006;
se ven Hbner 2005 fr en liknande uppfattning om framvxten av den jyllndska
enkelgravskulturen). Synen p frndringsfrloppet skiftar inom forskningen frn
ett jmnt och snabbt frlopp frn sder till norr (Malmer 1962) till ett mer geogra-
fskt ojmnt spridningsfrlopp dr grupper i vissa lokalomrden anammar kulturen
(Ebbesen 2006). Frndringen framstlls enligt mig generellt i termer av att olika
homogena familje- eller slktbaserade grupper eller individer, men de betraktas ge-
nerellt implicit som representanter fr sdana grupper anammat den nya kulturen
medan andra inte gjort detta. De olika (etniska) grupperna har sedan delvis levt sida
vid sida inom ett geografskt omrde.
Begreppen ackulturation respektive hybridisering har anvnts fr att beskriva
och stta ramverk kring frstelsen av hur bland annat de mellanneolitiska kultur-
yttringarna ska frsts i relation till varandra, och hur s kallade kulturskiften gt
rum. Ackulturation r den interna eller lokala process av assimilering eller integre-
ring av frmmande kulturella drag som r ett resultat av difusion mellan kulturer.
De nya dragen terkontextualiseras och ges en lokal mening (Kristiansen & Larsson
2005:26; jfr Tomas 1996a:122, 126). Begreppet har exempelvis anvnts fr att be-
skriva hur lokala trattbgargrupper i Skne och p Sjlland tagit till sig delar av en
materiell kultur som frknippas med gropkeramisk kultur (t.ex. Larsson, L. 1982;
Giersing 2004). Att anvnda begreppet ackulturation kan ltt riskera att uppfattas
som att ett statiskt, frivilligt eller ofrivilligt, utbyte mellan homogena kulturella
storheter skett (Fahlander 2006:206). Det r viktigt att ppeka att det inte r frga
om sdana renodlade kulturella enheter som tar upp eller ptvingas ngot frm-
mande och utifrn kommande och lgger till och rr om. Det kan till exempel i
fallet med tidiga freml som frknippas med stridsyxekultur riskera att uppfattas
som ett steg i ett linjrt och evolutionistiskt hndelsefrlopp dr man p vgen frn
trattbgarkultur till stridsyxekultur passerar ett tillflligt mellanting som inte r
ngotdera av dessa bda tydliga kulturella storheter. Samhllen r istllet involve-
rade i en stndigt pgende process dr infuenser bearbetas och avvisas eller tas upp
och (om)formas till ngot nytt och eget. Hybridisering r ett begrepp genom vilket
detta framtrder tydligare (Fahlander 2006:206f; se ven Hallgren 2008:28f). Hr
betonas den kontinuerliga smskaliga frskjutningen och frndringen. Samhllen
utgrs inte av kulturellt renodlade enheter utan r resultatet av mnga olika ur-
sprung dr vissa element tas upp inom traditioner och nr framgng och drmed
ocks frndrar traditioner, medan andra element blir mer eller mindre obetydliga.
Frndringen under yngre mellanneolitikum br betraktas som ett stndigt p-
gende formande av sociala relationer som inte siktar mot ngot slutml, i det hr
fallet i form av en stridsyxekultur med stort S. Genom att betona delar av en ma-
teriell kultur som representant fr en viss typ av klart defnierbart stt att leva och
att frhlla sig till omvrlden s skapas skarpa kontraster som kanske andra delar av
det arkeologiska materialet inte ger ett omedelbart std fr. Malmer konstaterade att
kultur r ideologi (Malmer 2002:184). Materiell kultur uttrycker ideologi, men en
specifk form av materiell kultur uttrycker inte ett givet, statiskt ideologiskt budskap
p alla de platser dr det frekommer. Ideologi formas istllet genom samverkan och
samspel ver tid mellan verlappande fenomen och uttrycksformer. Enskilda fre-
ml eller fremlsformer kan drfr inte lsas rakt av som ideologiska uttryck fr en
allomfattande social, samhllelig helhet.
Jag ser de drag som frknippas med stridsyxekulturen som en del av ett intrde
och bruk av materiell kultur inom lokalsamhllen som inte omedelbart fr en tydlig
tyngd som markr av en stark gemensam identitet eller som ett omedelbart och
direkt tecken p parallellt existerande kulturellt tskilda grupper. Jag ser detta ma-
teriella uttryck som en del i formandet av nya sociala relationer inom och mellan
lokalsamhllen dr (etnisk) identitet och skillnader gentemot andra (lokala) grupper
och andra (lokal)samhllen uttryckts p fera olika stt och p fera olika niver i tid
och rum. Den materiella kultur som arkeologiskt frknippas med stridsyxekultur
har ingtt som en del i formandet av sociala relationer mellan olika mnniskor i
lokalsamhllena som har vuxit till ett framgngsrikt och starkt uttryck tydligt
manifesterat genom gravlggningarna fr sociala relationer som format det lokala
livet och skapat betydelsefulla band mellan individer och familjer ver stora geo-
grafska omrden. Det hr kan ha skett relativt snabbt inom loppet av ett ftal
generationer ven om skillnader skerligen har funnits mellan olika omrden i det
hr avseendet. Vissa mnniskor har anspelat p och i vissa situationer uttryckt en del
av sin identitet p detta stt p ett tydligare stt n andra (se Malmer 1989:9). Den
nya materiella kulturen har inkorporerats i den egna lokala historien, bde i relation
till platser och genom olika former av handlingar. Det identitetsuttryck som strids-
yxekulturens freml utgr i den senare delen av yngre mellanneolitikum och ldre
senneolitikum genom sin roll i gravritualen har troligen fortsatt att endast vara en del
i formandet och markerandet av identiteter inom och mellan olika lokalsamhllen.
Gravarna i sig har ocks utgjort en del av detta materiella uttryck.
Det r enligt mig inte omedelbart mjligt att urskilja en frndring dr olika
socialt homogena familje- eller slktskapsbaserade grupper som kan defnieras som
trattbgargrupper respektive stridsyxegrupper levt sida vid sida under en ldre del
av yngre mellanneolitikum p det stt som freslagits fr delar av sydligaste Sverige.
Mnniskor har valt olika vgar i sitt stt att leva, och skillnader mellan olika grup-
per har funnits, men det r inte direkt eller sjlvklart mjligt att stta upp grnser
mellan grupper i termer av parallellt existerande lokalsamhllen med egna etniska
identiteter utifrn de specifka delar av den materiella kulturen som vi identiferar
som en del i en srskild kulturyttring, i det hr fallet stridsyxekultur. Den frnd-
ring som vi betecknar som en frndring frn trattbgarkultur till stridsyxekultur
uppfattar jag istllet som en frndring som skett asymmetriskt, det vill sga den har
gtt p tvren genom enskilda socialt homogena grupper baserade p nra familje-
och slktband inom avgrnsade geografska omrden. Denna uppfattning ligger till
grund fr de tolkningar som framfrs i kommande avsnitt. Frndringen var social
och frhandlades inom sdana grupper och mellan individer mellan sdana grupper.
Denna frhandling kan ocks mycket vl ha tagit sig uttryck genom konfikt. Det
var dremot inte en konfikt mellan tv motsatta kulturyttringar trattbgarkultur
mot stridsyxekultur utan en del i ett uttryck av social spnning rotad i en uppfatt-
ning om olikheter som hade en grund i vad som uppfattades som skillnader med en
lng tradition. Delar av samma materiella kultur kan ha brukats fr att markera bde
samhrighet och konfikt mellan grupper eller individer frn olika grupper. Bruket
av materiell kultur i svl krigiska som fredliga sammanhang har varit situationell i
tid och rum.
Identitet formar och formas av vra relationer sinsemellan och uttrycks genom
materiell kultur och handlingar (Jenkins 2008:3f, 69f). Detta kan ske fredligt eller
vldsamt. Uppfattningen om vr identitet, dess grnser och natur, skapar samhrig-
het, barrirer och konfikter. Identiteten r inte essentiell, inte av naturen given. Den
skapas och upprtthlls aktivt genom att vissa delar av den materiella kulturen eller
sttet att agera betonas inom gruppen och gentemot individer och grupper som inte
ingr i den egna gemenskapen. En enskild individ kan ha fera olika identiteter som
uttrycks och betonas olika beroende p den situation hon befnner sig i.
Kultur eller sttet att leva och forma sina relationer fljer inte med som ett paket
genom nya typer eller former av freml utan genom skapandet av sociala relatio-
ner dr materiell kultur har en viktig och aktiv del. Nr stridsyxekeramik anvnds
i palissaderna r det inte stridsyxekulturen som frdigt paket eller som en frdig
ideologi som lagts p eller till den gamla trattbgarkulturen, utan istllet materiell
kultur som r med och formar sociala relationer i kritisk dialog med traditioner och
frvntningar i lokalsamhllen under den tidiga halvan av det tredje rtusendet fre
Kristus.
Yngre mellanneolitikum r i Malmomrdet en period av kultur p kultur sett
med kulturhistoriska gon. Sociala relationer uttryckta genom begrepp som trattb-
garkultur respektive stridsyxekultur innebr att olika samhlleliga och sociala paket
lggs p varandra i ett verlappande system som riskerar att dlja ngot av det som
gr att sga om sociala relationer under yngre mellanneolitikum. Begreppen tratt-
bgarkultur respektive stridsyxekultur anvnda som separata enheter hjlper i sig
inte till i ett frsk att frst sociala relationer och hur dessa uttryckts, formats och
frndrats. Frndringen frn det som benmns trattbgarkultur till stridsyxekultur
skall uppfattas som en frndring i hur sociala relationer formats och uttryckts. Det
som delades av olika grupper under yngre mellanneolitikum i Sydskandinavien var
en uppsttning hllbara strategier fr att upprtthlla relationer, bland annat ut-
tryckt i den materiella kulturen (jfr Tomas 1996a:126). Den samhllsfrndring
som skedde betraktas hr allts som en social frndring som skedde inom de olika
sydskandinaviska lokalsamhllena. Den har sin grund i lokala sociala frhllanden
och i mten och kontakter med mnniskor ver stora geografska omrden. Detta
har hanterats delvis olika i skilda delar av Sydskandinavien. Dessa kontakter och
mten, och de frndringar det medfrde, kan urskiljas i det arkeologiska materia-
let. Avsikten r att i de fljande avsnitten lyfta fram ngra av dessa material och vad
de kan sga om sociala relationer under yngre mellanneolitikum. Vi brjar i palis-
sadernas tid.
I palissadernas tid
We believe that the sacred and the profane were strongly integrated at the palisaded
enclosures and that these places acted as central places to enable local communities
to foster communication and contact with the physical, metaphysical, and spiritual
worlds. Tey were places for assemblies, places to hold passage rites, to honour the
dead and contact the gods, places for exchange and competition with others (Svens-
son 2004:246).
De stora skillnader nr det gller form och innehll som fnns mellan palissaderna i
nordvstra Europa gr att de betraktade som ett gemensamt fenomen antingen ges
allomfattande eller hgst generella frklaringar. Det inledande citatet avspeglar till
exempel en i det nrmaste allomfattande funktion. Palissaderna i detta geografskt
stora omrde har ocks ansetts vara ett uttryck fr en jordbrukande befolknings
behov av eller stt att markera rttigheten till jordomrden (Trn 2007:14, 87f ).
Bda frklaringsniverna tydliggr ett behov av att ocks studera de enskilda palis-
saderna i sina lokala sammanhang, som uttryck fr skiftande behov, relationer och
betydelser. Palissaderna kan sgas utgra ett tema med stor variation ver det omrde
dr de fnns i olika form (Gibson 2002:3; Svensson 2002:28; 2004:220f; Whittle
2003:3; Trn 2007:134, 138f ). Inte ens i ett snvt sydskandinaviskt, eller fr den
delen i ett nnu snvare sydvstsknskt Malmperspektiv kan en enhetlig specifk
tolkning av platsernas bruk och betydelse urskiljas som omfattar samtliga palissader.
Det stadigt kande antalet underskta palissader har kontinuerligt visat nya varia-
tioner p temat. Palissaderna antyder att det r att hgna in som id eller tradition
som r centralt, snarare n en id om eller tradition att hgna in en specifk funktion,
svida den inte defnieras hgst generellt.
De sydskandinaviska palissaderna och det samhlle, eller snarare de samhllen,
de var en del av diskuteras i det hr avsnittet ur ett historiskt perspektiv. Hur kan
palissaderna deras form, lokalisering och vergripande sociala betydelse frsts
utifrn ett sdant perspektiv? Denna ingng till palissadernas tid grs fr att kunna
g vidare med ngra mer specifka tolkningar av palissadernas betydelse i kommande
avsnitt.
Flera studier och vergripande sammanfattande tolkningar av samhlle och
social organisation under slutet av ldre mellanneolitikum i sydligaste Sverige och
stra Danmark har gjorts under de senaste tv decennierna (t.ex. Damm 1991;
Larsson, L. 1992; Edenmo m.f. 1997; Nordquist 2001; Malmer 2002; Andersson
2003; Svensson 2004; Edring 2005; Bjrhem & Magnusson Staaf 2006; Rostovnyi
2007). I den mn den sociala organisationen ges en nrmare karakteristik utgr den
frn begrepp och enheter som stam, slkt eller familj, medan numerrt strre och
socialt mer tydligt hierarkiska organisationsformer som hvdingadme inte anvnds
fr att beskriva den hr tidens sociala relationer. De olika studierna r bde omfat-
tande och varierade genom deras skiftande betoning av detaljer i det arkeologiska
materialet och i valda tolkningsperspektiv och tolkningsvgar kring hur de sociala
relationerna formades. Det uttrycks bland annat genom skiftande syn p kollekti-
vitet och individualitet, stora eller sm grupper eller sociala enheter, jmlikhet och
ojmlikhet, rvda sociala positioner eller uppndda sociala positioner. Det fnns
dock en del grunddrag som enligt mig r av vikt fr att kunna frst palissadernas
tid och drigenom palissadernas betydelse som vergripande fenomen. Gemensamt
r synen p samhllen i frndring, i vissa fall prglade av viss social instabilitet och
konkurrens. Denna vergripande karakteristik av samhllet i den senare delen av
ldre mellanneolitikum tolkas mot bakgrund av tiden d megalitgravarna byggdes
kring skiftet mellan tidig- och mellanneolitikum. Detta ldre samhlle anses ha varit
uppbyggt kring slktskapsbaserade grupper dr religisa ledare haft ett stort infy-
tande. Makten upprtthlls av dessa ledare bland annat genom frfdersrelaterade
ceremonier vid megalitgravarna. Monumentalgravarna stod drmed i centrum i det
sociala och religisa livet.
De samhllsfrndringar som kan sknjas under senare delen av ldre mellan-
neolitikum anses bygga p ett stllningstagande mot en ordning som vilade p en
sakralt frankrad frfdersorienterad makt. De resurser som krvdes fr att upp-
rtthlla denna makt innebar till slut att systemet inte kunde verleva. Mnniskor
reagerade mot den gamla ordningen och andra relationer formades och uttrycktes
genom frndrade ekonomiska frhllanden och ett frndrat bruk av megalitgra-
varna. De anvndes fortfarande, men som ett led i formandet av andra relationer
n i den tid d de byggdes. Exempelvis har makten under den senare delen av ldre
mellanneolitikum fr Malmomrdet tolkats som mer centrerad, dr en elit kontrol-
lerat bde det sakrala, ekonomiska och sociala livet (Rostovnyi 2007:130). Tolk-
ningen bygger bland annat p jmfrelser med resultat frn studier rrande andra
delar av sydligaste Sverige (Nordquist 2001:138f; Andersson 2003:310f). Makten
kan delvis ha upprtthllits p ett liknande stt som i stra Danmark dr Charlotte
Damm freslagit att sociala spnningar kontrollerats genom att lta fer ta del av
megalitgravarna som gravplats (Damm 1991:78f ). Det var inte lngre enbart de tra-
ditionella ledarna som hade tillgng till megalitgravarna. Flintyxorna intog hr en
allt vanligare roll i begravningarna i megalitgravarna vilket ses som ett uttryck fr
detta. Damm menar ven att boskapens sociala betydelse kat vilket skapat en kon-
kurrenssituation mellan individer. I frlngningen har individens intressen sttt mot
gruppens (Damm 1991:76f ), och de traditionella ledarnas makt kan drmed ocks
ha utmanats. Det har funnits mjlighet och utrymme att forma sociala relationer
och positioner som inte enbart baserades eller formades inom ramarna fr den ldre
frfdersrelaterade maktbasen. Det r i denna sociala situation som det asymme-
triska anammandet av nya infuenser kan frsts (se avsnittet Kulturer, grupper, sam-
hllen). Fler individer och grupper av individer kan ha haft tillgng till viktiga arenor
som till exempel megalitgravar och palissader (jfr Tomas 1996a:178f ). Genom detta
har det ven funnits mjlighet till social frhandling och mjlighet att uttrycka och
gra ansprk p olika intressen.
Megalitgravarna har varit hgst betydelsefulla i den tolkning av Sarupsplatsen
som kommit att bli den dominerande den som ser de bda frsta faserna dr som
en landsby for de dde sjle (Andersen 1997:309; 1999:318). Andersen har i sin
underskning av Sarupsplatsen och dess omland format en bild av sociala relationer
i omrdet utifrn bebyggelsemnster och Sarupsanlggningens arkitektur (Andersen
1997). Systemdikena med mindre omgivande inhgnader tolkas som en terspegling
av det omgivande bosttningsmnstret dr man levt i mindre familje-/slktgrupper.
Varje sdan familjegrupp har haft sin del i samlingsplatsen. Arkitekturen spelade
drmed en viktig roll genom att bde uttrycka och forma sociala relationer (se Parker
Pearson & Richards 1994). Mjligen kan inhgnandet eller avgrnsandet som tradi-
tion fljas frn en nnu tidigare del av tidigneolitikum i Sydskandinavien. Kanske
har vi en historisk bakgrund som gr tillbaks p platser som till exempel Almhov i
Malmomrdet (Gidlf, Hammarstrand Dehman & Johansson 2006), med sina in-
tensiva aktiviteter manifesterade genom omfattande depositioner i gropar knutna till
platsens monumentala lnghgar under tidigneolitikum. Kanske ser vi det i Hyllie
dr (halv)cirkeln med tidigneolitiska gropar tycks ha avgrnsat en del av platsen
(fgur 55). Sarupsplatserna kan dock mer tydligt ses som ldre fregngare till pa-
lissaderna, ngot som ocks uttrycks genom Svenssons benmning av dessa bygg-
nadsverk som den andra generationens inhgnade platser (Svensson 2002). Bradley
har framhllit att betoningen p det cirkulra i neolitisk tid refekterar en delad
kosmologisk uppfattning om vrlden (Bradley 1998:104f; se ven Lewis-Williams
& Pearce 2005:196). En historiskt frankrad vergripande koppling mellan dessa
platser anas drmed, en koppling som strcker sig ver tminstone tusen r i Syd-
skandinavien.
Ngot egentligt avbrott i tid mellan traditionen att anlgga Sarupsanlggningar
och palissader kan heller inte skert urskiljas i ett sydskandinaviskt perspektiv (se
avsnittet Kort om palissader). Utver att de ingr i en vergripande cirkulr tradi-
tion tycks skillnaderna i bde form och bruk tydliga, det vill sga det vi anar r
att det mellan dessa beslktade samlingsplatser fnns frhllanden som tyder p att
traditionen att hgna in viktiga platser skett inom ramen fr skiftande motiv, dr
de yngre konstruktionernas utfrande och lokalisering skall ses som ett uttryck som
delvis kan tolkas som en reaktion mot en ldre tradition och de sociala relationer
denna tradition representerade. Nya relationer skapades, vilket avspeglas i de nya
samlingsplatsernas lokalisering och form. De sydskandinaviska palissaderna har ka-
rakteriserats som platser fr sin tid: Deras funktion var i det nuvarande fr pg-
ende hndelser (Andersson 2003:255). I palissaderna tycks det inte ha funnits en
inbyggd frvntan om betydelse utver den egna tiden eller generationen. Det r mot
denna bakgrund som palissaderna kan frsts.
Palissaderna frn den yngre delen av ldre mellanneolitikum och den ldre delen
av yngre mellanneolitikum har spelat en viktig roll bde i formandet av och som
uttryck fr sociala relationer under den hr tiden. Det uttryck som ses i Sarupsan-
lggningarna framfr allt genom prlbanden av djupa systemdiken innehllande
deponerade freml och i vissa fall mnniskoben fnns inte i de yngre palissaderna.
Det tyder p att de sociala relationer som uttrycktes i dessa ldre konstruktioner
inte lngre var av en sdan betydelse att de styrde formandet och bruket av de stora
samlingsplatserna, varken i de som uppfattas som arkitektoniskt enkla eller de som
r mer omfattande och komplicerade i sitt utfrande. Palissadernas arkitektur och
lokalisering antyder istllet varierade och komplexa relationer i sin samtid, bland
annat uttryckt genom relationen till det frfutna.
Malmomrdets palissader byggdes i ett landskap med platser av varierad bety-
delse. Hus (grdar), megalitgravar och palissader har ingtt i och format lokala land-
skapsrum. Den lokala rrligheten har troligen varit stor dr (olika grupper av) mn-
niskor rrt sig mellan platser fr till exempel ssongsvisa aktiviteter (se avsnittet Sm
och stora platser ldre mellanneolitikum B). I detta landskap formade palissaderna
platser som var aktiva i skapandet av sociala band bde genom sin form och genom
de platser som valdes ut fr att bebyggas. Palissaderna i Malmomrdet ingick i ett
lokalt landskap med en lng historia dr tminstone ldre monumentala gravar var
en fysiskt visuell del (se t.ex. Larsson, M. 1984; Bjrhem & Magnusson Staaf 2006;
Rostovnyi 2007; Hadevik 2009). Inom snart sagt varje omrde som blivit freml
fr arkeologisk underskning har material frn tidig- och/eller mellanneolitikum
ptrfats i ngon form. Palissaderna var drmed en del i ett landskap av traditioner
och myter, vilka bland annat formades i relation till lmningar efter tidigare bruk.
Egna relationer, egna minnen, har skapats i relation till ldre lmningar (se t.ex.
Bradley 1987; 2002; Gosden & Lock 1998; Van Dyke & Alcock 2003; Jones 2007),
ngot som i ett sydskandinaviskt perspektiv r tydligt i frhllande till framfr allt
megalitgravarna.
De platser dr Malmomrdets palissader uppfrdes ger en varierad och svrtol-
kad bild av relationen till det frfutna i valet av specifk byggnadsplats. Platsvalen
fr byggnation kan i sig tolkas som ett utslag av en social frhandling i dialog med
det frfutna. Har byggnadsplatserna valts medvetet som en markering av ett brott
mot det frfutna, dess platser och relationer? Har det skett som en aktiv markering
av att relationer formas utifrn andra behov i samtiden? Har ldre platser och tradi-
tioner aktivt anvnts i syfte att bilda underlag fr, forma och frankra de egna beho-
ven? Mjligheterna till olika tolkningar fnns, men i valet av specifk plats framstr
Malmomrdets palissader som sjlvstndiga i frhllande till tidigare platsbruk,
tminstone s lngt det gr att urskilja arkeologiskt. Bde Bunkefo och Vstra Klag-
storp (Friman 2006) r svrbedmda i det hr avseendet d palissadomrdena endast
delvis underskts. Det fnns inga omedelbara tecken p att ldre aktiviteter har styrt
i valet av plats. Hyllie och Bunkefostrand, dr strre delen av palissadomrdena
underskts, visar heller inga skra tecken p klara samband mellan valet av plats
och dess tidigare bruk. Hyllie lter som nmndes ovan ana en rumslig organisation
av platsen under tidigneolitikum som tyder p en medveten inhgnad av omrdet
genom grvandet av gropar. Senare aktiviteter tyder p ett annat frhllningsstt
till platsen och hur den organiserats och det gr inte omedelbart att urskilja denna
tidiga anvndning av platsen som avgrande fr det senare anlggandet av palissa-
den. Kunskapen om och minnena kring platsen br ha frndrats och den rumsliga
struktur som platsen haft tidigare br inte ha varit mjlig att avlsa i marken nr
palissaden byggdes, det vill sga det fanns inga fysiska spr efter denna ldre struktur
som omedelbart kunde anvndas fr formandet av en egen lnk eller en egen historia
relaterad till platsens tidigare bruk. Istllet ska relationen mellan det tidigneolitiska
inhgnandet av platsen med gropar och den yngre palissaden enligt mig tolkas
som ett utslag av en lng generell tradition att frhlla sig till en plats och ett stt att
markera och uttrycka socialt betydelsefulla relationer.
Palissaden vid Bunkefostrand uppvisar heller inga tydliga spr av referens till
platsens tidigare bruk. Mjligen avspeglar de tidigneolitiska aktiviteterna ett delvis
liknande platsbruk av det kustnra omrdet som under mellanneolitisk tid. Ak-
tiviteterna p platsen, starkt knutna till havet som resursplats fr fske, har varit
viktig under lng tid. Kanske har palissaden byggts hr av den anledningen. Men
frgan r om palissaden utgjort den enda platsen frn vilken man bedrivit fske i
omrdet under den tid den existerade. Det arkeologiska materialet antyder att s
inte r fallet (fgur 15), men andra sidan har dessa kustbundna platser i regel inte
underskts p ett stt som gr att vi vet om fer varit inhgnade med palissader.
Enkelt uttryckt s har palissaden inte bestmt aktiviteten utan tvrtom, det vill
sga palissaden har byggts som en markering av en viktig plats eller en viktig funk-
tion fr mnniskor i nromrdet. Det innebr inte att palissaden funnits dr under
hela den tid som platsen brukats men dremot att palissaden anlagts i en tid d
betydelsefulla platser avgrnsades och manifesterades genom detta specifka uttryck.
Palissaderna som fenomen eller som konstruktionsform har drmed inte strikt styrt
innehllet eller betydelsen. De lokala behoven och frutsttningarna har i kombi-
nation med arkitektoniska infuenser genom kontakter med mnniskor frn andra
omrden inneburit att man manifesterat viktiga relationer p srskilda platser. Det
har resulterat i palissaderna dr former och bruk tyder p bde kontakter och lokala
val och behov. Palissaderna har inte utgjort det enda arkitektoniska uttrycket eller
formen fr hur viktiga platser manifesterats. Kanske ska en plats som Hunneberget
i nordstra Skne tillmtas liknande betydelser som palissaderna. Hunneberget har
tolkats som en plats av central betydelse fr mnniskorna i omgivningen (Edring
2005:73f; Andersson 2007:316). Dr har man dremot inte hgnat in platsen med
trstolpar. Istllet har dess placering p en hjd med naturlig avgrnsning utgjort en
tydlig markering av platsen och dess betydelse.
Vi ser dock en annan typ av relationer vid andra palissader i Sydskandinavien
som tyder p ett mer aktivt frhllande till det frfutna i valet av plats. Tydligast
kommer detta till uttryck p Bornholm och palissaden vid Vasagrd (fgur 5). Hr
har palissaden anlagts p samma plats som en ldre Sarupsanlggning och dessutom
i direkt anslutning till ett ldre gravmonument. Palissaden eller snarare palis-
saderna eftersom det fnns fera faser har drmed en direkt koppling till en ldre
plats dr begravningsritualer kan ha utgjort en central del i platsens betydelse. Fr-
hllandet antyder att spren efter de ldre systemgravarna kan ha varit synliga (jfr
Andersens tolkning av den sista fasen p Sarupsplatsen i avsnittet Sarup och de ldre
neolitiska hgnaderna i Sydskandinavien). Detta rumsliga frhllande var resultatet
av ett direkt och medvetet stllningstagande och en strategi inom ramen fr de egna
behoven. Genom att anvnda platsen har ett till stor del oknt frfutet skapats i
formandet av den egna tidens relationer och fr den egna tidens behov (se Bradley
1987 fr exemplet Newgrange och Knowth, Irland dr monumenten terbrukas i
tider av social frndring). Platsen och dess betydelse anspelar p ett mytiskt frfu-
tet. Kanske har man just hr ven skapat en egen historia och en relation till platsen
genom begravningar i de ldre gravmonumenten.
Dsjebro r den enda palissad i sydligaste Sverige som verkar ha haft en fre-
gngare p platsen. En stolphlsstruktur (kontext 12) som frknippas med aktivite-
ter frn tiden strax fre anlggandet av palissaden tyder p en rumslig avgrnsning
med rader av stolpar (fgur 3). Det nra sambandet i tid och rum tyder p att platsen
avgrnsats p detta stt i olika faser under en tidig del av det tredje rtusendet fre
Kristus. Relationen skall mjligen frsts i termer av faser liknande situationen p
Bornholm snarare n i termer av en fregngare, ven om utbredning och form
skiljer sig t p ett tydligt stt.
I majoriteten av palissader fnns det inga skra tecken p ombyggnad eller re-
parationer som lter ana en vilja att i en bemrkelse bevara byggnadsverken. Vid
Dsjebro kan kontext 12 och den drp efterfljande palissaden mjligen ses som
ett tecken p en sdan vilja (fgur 3). De inre stttorna vid Dsjebro kan ocks ha
satts ned som ett led i att reparera en vikande palissad. Undantagen fnns tydligast p
Bornholm dr fera faser belagts (fgur 5 och 6). Hr upprepas uppfrandet av enkla
palissadrader, som dessutom i vissa fall tycks korsa ldre rader. Man har allts inte
p samma stt som vid det upprepade omgrvandet av systemdiken p Sarup tagit
hnsyn till ldre faser i detalj. Det som sttt i fokus har varit att hgna in en plats fr
de egna behoven i den tid man levde.
Palissaderna knnetecknas av en variation i storlek, individuell form och enstaka
detaljer. Samband fnns ocks som pekar p nra relationer i tid mellan ngra av
konstruktionerna. Vissa gemensamma uppfattningar om hur ett sdant byggnads-
verk skulle se ut tycks ha funnits i Sydskandinavien under den hr tiden. Det r inte
minst tydligt i Malmomrdets tre stora palissader. Den likhet de uppvisar antyder
ett nra samband i tid dr grundlggande uppfattningar om hur inhgnandet av
en plats skulle gestaltas arkitektoniskt funnits hos dem som lett och utfrt arbetet.
Den specifka grundform som de stora ferradiga palissaderna i vstra Skne och
Sjlland uppvisar kan vid det tillflle d den frsta byggdes ha varit resultatet av
beslut tagna vid sjlva byggnadstillfllet, beslut tagna i samspel med valet av plats
och under de frberedande arbetena med trdfllning, rjning och grvande av de
diken dr stolparna skulle placeras (jfr Ingold 1993:169f; Barrett 1994:23f ). Det r
inte troligt att det r en eller fera speciella arkitekter som legat bakom dessa pfal-
lande lika konstruktioner ven om det skerligen funnits personer som lett arbetet
(Trn 2007:134). Som berrdes i avsnittet Kort om palissader har det freslagits
att de ferradiga palissaderna byggts ut successivt och att det r mjligt att ldre
delar av palissaderna brjat frsvinna genom nedbrytning nr yngre delar byggts
till (Trn 2007:87). Tolkningen r som konstaterades ngot lngtgende d palis-
saderna uppvisar en vergripande harmoni i sitt utfrande, ngot som tyder p att de
under ngon tid fungerat som sammanhllna byggnadsverk. Det innebr dremot
inte att de behver ha planerats och byggts vid ett enda tillflle utifrn en helt frdig
och fastlagd plan. I Hylliepalissaden tycks den inre raden ha utgjort den grund frn
vilken resterande delar byggdes ut (se fgur 55 samt beskrivningen av palissaden). Vi
vet dock inte mer specifkt i vilken takt alla dess delar byggts ut eller planerats. Vi
kan inte heller vara skra p att det vi ser p fgur 55 representerar (strre delen) av ett
helt frdigt byggnadsverk. Kanske fanns mjlighet till eller rent av planer p vidare
utbyggnad. De personer som lett palissadbyggena kanske har beskt andra liknande
platser. Det kanske till och med rr sig om andrahandskunskaper som frts vidare
muntligt, dr andras minnesbilder drmed skapat ider om utformning vilka modi-
ferats och utvecklats i relation till de olika mjligheter, frutsttningar och ml man
haft med det egna bygget ett samspel mellan platsers och mnniskors frutstt-
ningar och palissadbyggarnas ider. Cirkeln mste vidgas utanfr Malmomrdet.
Palissaderna vid Brunnshg utanfr Lund och Kignsbakken p norra Sjlland
mste uppmrksammas d de tycks ha vissa likheter med Malmpalissaderna i det
att de bestr av fer parallella rader. Inom detta geografska omrde tycks det allts
under en begrnsad tid ha byggts palissader utifrn en gemensam uppfattning om
en grundlggande form.
Den arkitektoniskt komplexa form som inte minst de stora Malmpalissaderna
uppvisar har med viss frsiktighet freslagits representera stridsyxekulturens speci-
ella palissadform i relation till de mindre komplexa enkelradiga eller linjra palis-
saderna som frmst kopplats till trattbgarkulturen (Trn 2007:90, 140). Det tycks
fnnas en viss kronologisk frskjutning frn enklare former till mer komplicerade,
men en sdan strikt uppdelning utifrn form r inte absolut mjlig att gra (se t.ex.
fgur 3 ver Dsjebro som frknippas med stridsyxekultur). Denna kulturhistoriska
tudelning, om n frsiktigt uttryckt, kan inte heller omedelbart bidra till en frst-
else av platserna och deras betydelse. Det fnns exempel dr denna kulturgruppsin-
delning skapar en situation dr en motsttning uppstr mellan palissaderna som ett
uttryck fr kollektivitet och den traditionella bilden av stridsyxekulturen som indi-
vidualistisk och dr dessa olika bilder drfr mste frklaras och jmkas samman
(se Bjrhem & Magnusson Staaf 2006:137). Den specifka historiska situationen
ger allts upphov till former utifrn behov och mnniskors ider och erfarenheter
av hur denna typ av rum skall avgrnsas. Dessa ider och traditioner formas genom
kontakter mnniskor emellan. I den utstrckning de arkitektoniskt mer eller mindre
komplicerade palissaderna kan ses som kronologiskt tskilda, utgr de allts ett ut-
tryck fr skiftande traditioner att forma platser av betydelse fr lokala och regionala
relationer, ngot jag terkommer till i mer detalj lngre fram.
De sydskandinaviska palissaderna har anlagts med utgngspunkt i lokala val och
behov, dr valet av specifk plats utgjort en viktig del i hur de uppfattats och brukats
inom lokalsamhllena. Genom bde en varierad relation till det frfutna inom de in-
dividuella platserna, och genom arkitekturen kan de sydskandinaviska palissaderna
generellt sgas markera ett brott mot eller en upplsning av de regler och sociala
relationer som lg till grund fr formandet av de ldre Sarupsanlggningarna. P
ett vergripande och generellt plan kan palissaderna frn den frsta halvan av det
tredje rtusendet fre Kristus ses som resultatet av en historiskt frankrad tradition
att forma platser till rum, en tradition som uttrycker och skapar sociala relationer
av stor vikt fr mnniskor. Dessa platser har utgjort arenor av varierad betydelse fr
de mnniskor som byggt, anvnt och beskt dem. De har fungerat som platser fr
sociala uttryck och social frndring med bde lokal och (ver)regional betydelse.
Den hr karakteristiken r allomfattande p samma stt som de defnitioner som
tergavs i inledningen till det hr avsnittet. Den sger inget nrmare om hur detta
kan spras i palissaderna och hur det uttryckts i detalj. Ngra sdana detaljer i hur
palissaderna brukats skall diskuteras i fljande avsnitt.
Mten
Som nmnts tidigare ser jag palissaderna som viktiga mtesplatser fr mnniskor
frn den omgivande bygden och fr mten med mnniskor lngvga ifrn. Mtena
hade en avgrande betydelse fr hur sociala relationer formades och frndrades
i lokalsamhllena. Det r de mer lngvga kontakterna som skall diskuteras i det
hr avsnittet. De tolkningar som framfrs baseras p palissadernas arkitektur och
lokalisering samt p specifka fyndmaterial frn dem i form av finta och keramik.
I fregende avsnitt berrdes palissadernas arkitektur som ett tecken p en ver-
gripande grunduppfattning om hur de skulle utformas. Det kan urskiljas bde i de
generellt ngot ldre enkelradiga palissaderna och kanske n tydligare i de delvis
ngot yngre arkitektoniskt mer komplexa, ferradiga palissaderna. I nulget kan de
senare kopplas till vstra Skne och norra Sjlland, vilket kan tolkas som ett ut-
tryck fr ett kontaktnt inom det hr omrdet under en tid som kan ha omfattat
fera generationer. De ngot enklare ldre palissadernas utbredningsomrde tyder
dock p ett vidare kontaktomrde vad gller palissadbyggande. En plats som Hun-
neberget i nordstra Skne kan som tidigare nmnts ha haft en liknande betydelse
som palissaderna. Stolpkonstruktioner i form av s kallade timber circles p bde
Hunneberget och p Bornholm visar att dessa specifka konstruktioner anvnts i
bda omrdena, vilket i sin tur kan indikera kontakter mellan dem (se ven fgur 3
och den cirkulra stolphlsstrukturen vid Dsjebro).
Palissadernas funktion som viktiga mtesplatser kan fr Malmomrdets del ses
i ljuset av den lokala rrligheten i ett landskap bestende av platser med fera olika
betydelser och funktioner. Srskilda platser fr lokala, regionala och verregionala
kontakter har drmed behvts (Bjrhem & Magnusson Staaf 2006:126). En liknan-
de roll har freslagits fr palissaden vid Dsjebro (se avsnittet Tv vstsknska dal-
gngar), men d som mtesplats fr lokala stridsyxegrupper som i vrigt levde som
nomader (se ven Svensson 2002:34 samt Lagergren 2008:74f dr platsens kommu-
nikativa lge vid en mjlig passage pongteras). Nromrdena kring palissaderna i
vriga delar av stra Danmark (inklusive Bornholm) och sydligaste Sverige har inte
blivit freml fr lokala studier avseende bebyggelsemnster, men tminstone p
Bornholm fnns det belgg fr hus och grdar under palissadernas tid som tyder p
att palissaderna fungerat som en typ av platser bland fera andra.
Palissaderna har genom sin dominerande arkitektur och betydelse fungerat som
viktiga referenspunkter i landskapet, bde lokalt och fr mnniskor lngvga ifrn.
Den hr betydelsen har inneburit att palissaderna och de platser de var knutna till
haft namn som varit knda ver stora omrden och som kanske ocks har varierat
beroende p var man kom ifrn. Palissadernas kommunikativa roll har ocks beto-
nats i fera sammanhang (se t.ex. inledningscitatet till avsnittet I palissadernas tid).
Palissadernas lokalisering tyder i fera fall p att de placerats i kommunikativt fr-
delaktiga lgen. Hr utgr inte minst Malmomrdets strandnra palissader Bun-
kefo och Bunkefostrand tydliga exempel. Inom Bunkefostrand ser vi dessutom
att aktiviteter som fske kan knytas till sommar och tidig hst en rstid som br ha
lmpat sig fr resande, inte minst lngvga ifrn. Resor med kanot ver hav kan ha
tagit besttningar s mycket som 50100 km p en dag under gynnsamma frhl-
landen (Hallgren 2008:51f). Lget invid resund har inneburit direktkontakt med
en viktig vattenvg och resor lngs med kusten och ven vsterut mot Sjlland har
gt rum. Ett konkret exempel p det r den fintyxa i s kallad bl falsterfinta som
lagts ned i ett stolphl i palissaden vid Bunkefo (fgur 69).
De regionala och verregionala kontakterna kan relateras till ngra av de arte-
faktmaterial som ptrfats i eller i anslutning till palissaderna. Flintan och kera-
miken r av vikt fr att frst och tolka sambanden. Som pongterats inom tidigare
forskning har den rituella och ekonomiska betydelsen av finthanteringen varit av
central betydelse (se avsnittet Neolitiska hgnader i sydligaste Sverige och stra Dan-
mark). Hr har de slagplatser som dokumenterats utanfr palissaden i Dsjebro
och de stora mngder brnda och obrnda avslag frn produktion av fyrsidiga yxor
och/eller mejslar som lagts ned kring stolpar i palissaderna i Dsjebro och Hyllie
haft en avgrande betydelse fr denna tolkning. Palissaderna har genom detta tol-
kats som platser fr bde tillverkning och vidare distribution av till exempel fint-
yxor, men ven som platser dr de frstrts i rituella sammanhang. Palissaderna
har allts fungerat som viktiga lnkar i ett regionalt och verregionalt kontaktnt.
Tillverkningen av fintyxor som en del i geografskt vittfrgrenade handelsfrbin-
delser under den hr tiden har ifrgasatts. Trn ser tecknen p yxtillverkning som
ett resultat av behovet av yxor fr att bygga palissaderna (se ven beskrivningen av
palissaden vid Helgeshj i avsnittet De stdanska neolitiska palissaderna) (Trn
2007:140). Denna tolkning fr ses som relevant och ngra konkreta exempel p
uttryck fr denna relation kommer att tas upp i nsta avsnitt. Yxor och andra typer
av redskap har behvts vid arbetet med att bygga palissaderna. Inte minst har yxor
behvts fr att flla trd, vilket br ha genererat trasiga yxor p platser i omr-
dena kring palissaderna. Janis Runcis har kritiserat tolkningen av palissaden vid
Dsjebro som en plats fr handel och utbyte av fintfreml (Runcis 2008:143f).
Utifrn en analys av slagplatserna utanfr palissaden kommer han dels fram till att
de inte med skerhet skall betraktas som samtida med palissaden, dels att det inte
fnns ngra tecken p specialisering i hantverket. Slagplatserna representerar enligt
Runcis en lngsam tillverkningstakt som visar p att yxor gjorts efter hand som de
behvts i det dagliga arbetet.
Den kritik som Trn respektive Runcis framfr r relevant men utesluter enligt
mig inte att palissaderna kan ha fungerat som viktiga platser fr lngvga frbindel-
ser, eller att de haft en betydelse som platser fr vidare distribution av finta i olika
form. Mer specifka uttryck fr detta kommer att lyftas fram och diskuteras i nsta av-
snitt. P ett generellt plan kan det konstateras att distribution av finta frn sydligaste
Sverige har gt rum under neolitikum, vilket visar att denna verksamhet ocks har
behvt organiseras. Palissaderna kan mycket vl ha haft en roll i en sdan verksamhet,
ven om den kan ha varierat i omfattning och betydelse mellan enskilda palissader.
Flinta frn vstra Skne har exempelvis frts till den sydstra delen av landskapet
(Strmberg 1988:77f) och den rikliga frekomsten av fintredskap vid palissaderna p
Bornholm visar ocks p att finta frts till n (Nielsen & Nielsen 1991:51), om inte
ndvndigtvis enbart frn Sjlland och Skne. Distribution av finta har ven skett till
omrden mycket lngt bort under neolitisk tid (se t.ex. Malmer 2002:182f samt Lind-
holm, Olsson & Runeson 2007:227f, fgur 144 fr ett exempel frn Norrland samt
Hallgren 2008:52, 233f). Fldet av finta frn sydvstra Skne behver inte heller
ha varit ensidigt. Trots den goda tillgngen p rmaterial i omrdet r det rimligt att
utg ifrn att ett infde av finta av icke-lokalt ursprung skett till Malmomrdet
under neolitikum (Hgberg 2001:187). terigen kan fintyxan i bl falsterfinta frn
palissaden vid Bunkefo nmnas som ett exempel.
Den keramik som terfunnits i fera palissader i vstra Skne och som frknippas
med stridsyxekulturen r enligt mig ett material som visar p verregionala kontak-
ter och resande under den ldre delen av yngre mellanneolitikum. Dessa f skrvor
r ocks centrala fr att frst den frndring som traditionellt betraktas som skiftet
mellan trattbgarkultur och stridsyxekultur. Det hr skiftet har diskuterats i termer
av invandring i bde stor och liten skala. Diskussionen kring migration i form av
strre invandrande folkgrupper har under nittonhundratalet fuktuerat kraftigt dr
man innan andra vrldskriget anvnde detta som en relevant frklaring till frnd-
ring. Efter kriget frndrades situationen och migration anvndes inte lngre som
frklaringsmodell (Cassel 2000; Markus 2004:28f). Nyligen genomfrda studier
av DNA p neolitiska skelett ger nya ingngar till denna diskussion. Exempelvis har
en studie av svenskt material dr det konstateras att mnniskor kopplade till trattb-
garkultur respektive gropkeramisk kultur utgjort tv genetiskt separata populationer
genomfrts (Linderholm 2008). Den typen av studier fnns inte till hands fr en
diskussion kring frhllandet mellan individer relaterade till trattbgar- respektive
stridsyxekultur i Sydskandinavien.
Fr stridsyxekulturens del kommer reaktionen mot migrationstolkningen genom
Malmers arbete som har bildat grunden fr synen p den sydskandinaviska strids-
yxekulturen sedan dess (Malmer 1962). Migrationsdebatten vcktes till liv i brjan
av 1990-talet genom Kristiansens artikel om den jyllndska enkelgravskulturen dr
han ser den som ett resultat av omfattande immigration utlst av sociala och eko-
logiska spnningar (Kristiansen 1991). Enkelgravskulturen upptrder hastigt och
fullt utvecklad i omrden p Jylland dr trattbgarkulturen oftast inte r represente-
rad. Efter den inledande fasen ses en kontinuerlig bosttningsexpansion in i tidigare
trattbgaromrden i stra Danmark vilket skapar en kulturblandning. Som ett svar
p Kristiansens hypotes menar Damm (1993; se ven Ebbesen 2006) att det material
vi frknippar med enkelgravskulturen r ett resultat av en lokal utveckling genom
vilken man skapat en distinkt etnisk grupp vars frmsta ml var social och symbolisk
markering gentemot trattbgarkulturen. Migrationsdebatten har till stor del utgtt
frn ett antingen-eller perspektiv (se Markus 2004:47) ven om Kristiansen ocks
tar upp migration av mindre grupper, om n inte som aktuellt fr enkelgravskultu-
ren. Detta r ngot som fr vrigt inte heller frnekas av Malmer som en mjlighet
genom att han ppekar att stridsyxekulturen inte r resultatet av omfattande immi-
gration (se avsnittet Den svensk-norska stridsyxekulturen). Damm konstaterar ocks
att hypotesen om enkelgravskulturen som ett resultat av omfattande immigration
aldrig kan vare sig falsiferas eller veriferas. Det gr bara att formulera hypoteser
som pekar mot ngot av alternativen. Ett liknande stllningstagande har gjorts av
Edenmo m.f.: Dateringarna kan dock varken bekrfta eller utesluta en invandring
respektive en autonom utveckling, endast visa p ett snabbt(?) frndringsfrlopp
(Edenmo m.f. 1997:138). Inte heller Damm utesluter mjligheten av ett visst mtt
av invandring i form av sm grupper eller individer (Damm 1991:108). Detta r en
tolkning som Larsson ocks tar fasta p d han betraktar stridsyxekulturens inf-
rande som en missionsrrelse dr mindre grupper eller individer fr med sig de nya
strmningarna. Andersson antyder ocks mjligheten av en viss invandring d han
menar att stridsyxekulturens intrde inte beror p storskalig invandring (se avsnitten
Ystadprojektet respektive Tv vstsknska dalgngar).
Stridsyxekeramiken har p ett konkret stt tagit plats i formulerandet av en hy-
potes kring hur kulturyttringen vunnit intrde i sydligaste Sverige. Hulthn menar
att mnniskor kommit sjvgen till stra Skne (se avsnittet Stridsyxekulturen och
keramiken). Hypotesen bygger p den nya teknologi med vilken keramik tillver-
kades form kan efterbildas utan direktkontakt med dem som tillverkat frebil-
derna men tekniska aspekter, osynliga fr blotta gat, krver direktkontakt (Hulthn
1977:143f; 1986:143f; se ven Stilborg 2005). Hulthn pekar p att infuenserna
frst ntt stra Skne vilket understryker den svenska stridsyxekulturens generella
band med sydstliga och stliga omrden. Detta r ngot som ven Malmer pekade
p och som var en grundlggande byggsten i hans arbete med kronologin (se ven
Damm 1991:103f dr de svenska stridsyxegravarnas nordsydliga orientering kopp-
lar dem till stliga snrkeramiska traditioner). Det skall ppekas att det inte behver
ha rrt sig om specialister srskilda keramiker som har rest lngvga fr att spe-
cifkt sprida kunskapen om den nya keramiken och den nya tillverkningstekniken.
Spridningen har frmodligen istllet skett via etablerade kontaktvgar av mnniskor
med fera olika ml och syften fr sina resor (jfr Roberts 2008:35f).
Den hr typen av begrnsad infyttning eller direktkontakter men med p sikt
betydelsefull inverkan p lokalsamhllena r fullt tnkbar, och dessutom trolig, ven
om det konkret r mycket svrt att urskilja i materialet. Palissaderna, hr tolkade
som arenor fr lokala, regionala och verregionala mten, talar dock fr kontakter
med mnniskor frn avlgsna omrden under den ldre delen av yngre mellanneo-
litikum. Den med stridsyxekultur frknippade keramiken frn de vstsknska pa-
lissaderna Hyllie, Bunkefo, Bunkefostrand och Dsjebro kommer hr in som
viktiga pusselbitar dr den nya tillverkningstekniken dessutom belagts vid de bda
sistnmnda platserna (vid de frstnmnda har det inte underskts). I vstra Skne
r det hr som de ldsta spren efter mten med den nya typen av keramik och den
nya hantverkstraditionen fnns belagd. Var dessa mten skett i stra Skne och p
Bornholm r mer oklart. Det r n s lnge inte helt skerstllt om detta tidiga infy-
tande medfrt en frndring dr de nya infuenserna tidigare brjat uttryckas genom
nya gravlggningsseder i stra Skne n i vriga delar av Skne och p Bornholm (se
avsnittet Stridsyxekulturen och keramiken). Har de betydelsefulla och fysiskt kraft-
fulla platser som palissaderna utgjort haft en dmpande inverkan p mjligheten att
anamma en delvis ny gravsed jmfrt med stra Skne? Frgan fr lmnas ppen.
Det r dock inte otnkbart att vi terigen skall vnda oss till en plats som Hunne-
berget i nordstra Skne dr vi mjligen har en plats fr liknande mten av motsva-
rande betydelse som palissaderna under en tidig del av yngre mellanneolitikum. P
Bornholm fnns i nulget de materiella bevisen p tidiga infuenser genom fynd av
stridsyxekeramik belagt p en boplats (Kempfner-Jrgensen & Watt 1985:90f). n
s lnge har sdana bevis inte framkommit vid ns palissadplatser.
De tecken p kontakter som fnns inom stra Danmark och sydligaste Sverige,
och som bland annat antyds genom palissadernas form, innebr inte att omrdet
som helhet karakteriserades av ett helt enhetligt stt att uttrycka och forma sociala
relationer. De konkreta arkeologiska bevisen r f och sm men de indicier som
fnns antyder att skillnader funnits i var och hur man lokalt mtt och tagit stllning
till de infuenser som bland annat frt med sig nya former i den materiella kulturen
(jfr Damm 1991:106). Palissaderna har, tminstone i vstra Skne, fungerat som
viktiga arenor fr formandet av sociala relationer genom att vara platser fr mten
med infuenser lngvga ifrn. Infuenserna mottogs av mnniskor i lokalsamhl-
lena dr de formades inom ramen fr lokala traditioner och lokala relationer. Det
innebar ocks att vissa gemensamma uttryck efter hand formades ver stora delar
av Sydskandinavien. Blickar vi redan nu framt mot senare delen av yngre mellan-
neolitikum ser vi detta tydligt genom de likheter och skillnader som kan urskiljas
inom och mellan Skne/Bornholm respektive Sjlland. I sydligaste Sverige och p
Bornholm fr kontakterna ett ptagligt genomslag uttryckt genom en ny typ av
gravlggningssed i jordgravar av stridsyxetyp. P Sjlland ser vi dremot inte ett
genomslag fr denna form av gravlggning (Damm 1991; Ebbesen 2006). I hela
regionen anvnds dremot fortfarande megalitgravarna. Innan vi nr fram till den
senare delen av yngre mellanneolitikum r det dags att titta nrmare p en del drag
och detaljer i palissadernas form och bruk som uttryck fr lokala sociala relationer,
och dr de lngvga mtena ocks spelat en betydande roll.
Innanfr palissaderna
r det inte jobbigt att bygga palissader?
Jo, men det r kul nr s mycket folk trfas och bygger tillsammans!
(Jonathan Lindstrm, Ddshuset. Mysteriet frn stenldern).
Nr man nrmat sig Hylliepalissaden har den riktning man nrmat sig frn varit av
stor betydelse fr hur palissaden och platsen upplevts (fgur 55). ppningar som lett
beskaren in har funnits runt hela palissaden. De stora genomgende ppningarna
har dremot legat relativt lgt i terrngen. Har man nrmat sig frn vster eller sder,
och ocks gtt in genom dessa ppningar, har stora delar av palissaden och dess
inre legat i blickfnget och dess nordstra och norra delar har framhvts genom sin
hgre placering. De stora ppningarna i sder och vster och palissadens lge p en
sydvstsluttning lter ana att den fr utomstende var tnkt att ses frn detta hll.
Kanske har man sttt p hjdpartiet p andra sidan vtmarken och blickat in mot
palissadens inre? Eller har vegetationen inte tilltit det? Har man dremot nrmat
sig frn norr eller nordost har man endast sett den nrmsta raden med stolpar i pa-
lissaden. Om man vid sitt frsta besk nrmat sig frn detta hll har det inte varit
omedelbart mjligt att f en uppfattning om hela dess form eller storlek. ppningen
i nordost har heller inte lett rakt in i palissaden. Nr man vl kommit in har det
dessutom varit till en del av palissaden som varit avskrmad frn dess stora inre yta
med tv rader med stolpar. Frst nr man passerat dem har man kunnat blicka ned
mot de strre ppningarna i de bortre delarna av palissaden. Vl inne har det ocks
funnits fera mjligheter att rra sig i de ibland trnga utrymmena mellan stolpra-
derna. Tyder den sammantagna bilden av rrelsemjligheter p komplicerade regler
fr hur man fck rra sig inom palissaden? Tyder det ocks (eller kanske istllet) p
en hg tillgnglighet till dess olika delar?
Planen ver Hylliepalissaden frmedlar en gonblicksbild skapad vid undersk-
ningstillfllet (fgur 55). Den r samtidigt ett resultat av hndelser i det frfutna som
bildar fundamentet fr tolkningar av bruk och varaktighet. Hyllie kan lyftas fram
som ett exempel dr den i den nrmaste totala avsaknaden av samtida anlggningar
gr det svrare att frestlla sig bde aktiviteter och varaktighet. Planen ger nstan
ett intryck av att man efter bygget inte nrmat sig palissaden eller trtt in i den.
Bunkefostrandpalissaden utgr hr en skarp kontrast (fgur 47). Med sina mnga
anlggningar, med i fera fall rikligt med innehll i form av bland annat fskavfall,
ges en knsla av liv, rrelse, ljud och lukter som ltt kan frammanas. Bunkefostrand
framtrder i den bemrkelsen som en mer levande plats n Hyllie. Bunkefostrandpa-
lissadens topografska lge p en i det nrmaste helt plan yta har ocks gett en annan
visuell efekt fr de som nrmat sig n i Hyllie. Mjligen har det inte gtt att blicka
in ver palissadomrdet frrn man trtt in genom ngon av de ppningar som fun-
nits. Har man nrmat sig frn havet kan den vid vissa tillfllen ha varit synlig frn
relativt lngt hll, men siktfrhllandena med soldis, regn och dimma har skerligen
ofta varit begrnsade. Har man inte knt till dess lge r det inte skert att den synts
srskilt tydligt frn havet. Palissadarmarna som strckt sig ned mot stranden tyder p
att det r hrifrn man gett sig ut p sundet, men samtidigt har en ensam rad med
stolpar skrmat av palissadens inre frn direkt insyn d man nrmat sig frn vattnet.
De intryck av palissaderna som beskarna mtt har varit mer detaljrika n vad
som kunnat terges hr. Detaljer som vi inte kan komma t med skerhet. Har ut-
rymmet mellan stolparna varit fyllt eller inte, och i s fall med vad? Risftning och
lerklining har freslagits fr Dsjebropalissaden men noterbart r att lertkter inte
belagts dr eller vid ngon annan av de sydskandinaviska palissaderna i nulget (se
ven beskrivningen av palissaden vid Helgeshj i avsnittet De stdanska neolitiska
palissaderna). Kanske har stolpar, exempelvis vid de strre ppningarna varit snidade
(se Gibson 2002:2). Olika former av timmerarbeten kan ha uttryckt viktiga budskap
gentemot beskarna.
Palissaderna i Hyllie och Bunkefostrand uppvisar bde likheter och olikheter p
fera plan. De fungerar drmed som kontraster som tydliggr den varierade roll och
betydelse dessa konstruktioner haft i sin samtid. Det avspeglas inte enbart genom
de skiftande visuella upplevelser det inneburit att nrma sig olika palissader, ovan
exempliferat med Hyllie och Bunkefostrand, utan ocks genom de delvis varierade
aktiviteter som kan urskiljas i det arkeologiska materialet frn dem. Palissaderna
kommer hr att diskuteras utifrn ett perspektiv som utgr frn att de varit ppna
arenor. Detta syftar inte p den fysiska tillgngligheten. Palissaderna kan ha varit
platser dit vissa mnniskor aldrig fck tilltrde, eller dr vissa endast fck tilltrde
vid speciella tillfllen. Associationer och tolkningar av inhgnade ytor som slutna
och enbart till fr vissa r vanlig inom forskningen kring neolitiska hgnader. Det
str inte ndvndigtvis i konfikt med en utgngspunkt som lyfter fram att de ven
haft en roll som aktiva platser i formandet och uttrycket av sociala relationer. Den
delvis varierade anvndningen av de enskilda palissaderna i Malmomrdet som
framtrder genom det arkeologiska materialet tyder i kombination med ett landskap
dr mnniskor rrt sig mellan platser av varierad funktion och betydelse p en i en
bemrkelse ppen relation till dessa byggnadsverk. Palissaderna hade en central roll
i lokalsamhllet, men de utgjorde samtidigt endast en plats i ett ntverk av platser av
skiftande betydelser i det landskap man levde. Palissader ses generellt som centrala
platser men centraliteten lg inte fast i palissaderna i sig utan i de aktiviteter som
gde rum och vid de tidpunkter de genomfrdes. Olika grupper av mnniskor som
inte uteslutande behver ha haft nra familje- eller slktband har haft tillgng till
palissaderna och de har utgjort viktiga aktivitets- och mtesplatser lokalt, regionalt
och verregionalt av stor betydelse fr formandet av sociala relationer (jfr Tomas
1996a:178f ). Det var i den bemrkelsen sociala strategier och relationer som inhg-
nades.
Palissaderna kommer hr att diskuteras som platser fr de levande. Det fnns inte
ngra direkta eller mer omfattande tecken p att de ingtt som en del av begrav-
ningsritualerna under den hr tiden (se dock inledningscitatet till avsnittet I palis-
sadernas tid samt Trn 2007:110f dr de diskuteras som platser fr de dda). De
stora palissaderna i Malmomrdet kan tminstone delvis ha brukats samtidigt och
kan d ocks ha haft ngot olika funktion i lokalsamhllet utifrn vad vi kan utlsa
ur fyndmaterialen frn dem. Det har freslagits att de fyra palissaderna i Malm-
omrdet, det vill sga ven den ldre palissaden vid Vstra Klagstorp, tillsammans
representerar en geografsk indelning av omrdet i mindre regioner (Trn 2007:88).
En sdan indelning r enligt mig svr att belgga, och den variation i bruket av
palissaderna som delvis kan urskiljas tyder p att deras betydelse skiftat ngot inom
ramen fr det vergripande enhetliga och starka uttryck fr gemensamma intressen
som palissaderna som byggnadsverk utgjort. Palissaderna speglar variationen inom
ett vergripande tema eller uttryck fr manifestering av viktiga platser fr relations-
skapande. Hur lnge varje enskild palissad sttt vet vi inte, men de kan utifrn
virkets livslngd hypotetiskt ha strckt sig ver s mycket som fem generationer (se
beskrivningen av Hyllie). Om en palissad sttt s pass lnge kan den ocks mycket
vl ha genomgtt olika faser vad gller de aktiviteter som gt rum och de betydelser
den haft inom och mellan olika generationer. Vissa aktiviteter kan ha varit regelbun-
det terkommande och centrala fr lokalsamhllet, medan andra kan ha varit av mer
situationell art och kanske sllan terkommande.
De sydskandinaviska palissaderna frknippas i stor utstrckning med rituella ak-
tiviteter, inte minst genom att boplatslmningar till stor del tycks saknas. Storleken
p byggnadsverken har i sig setts som ett tecken p att vardagliga aktiviteter inte gt
rum innanfr palissaderna (Trn 2007:107). Tolkningen utgr frn en distinktion
mellan vardag och ritual som inte kommer att fljas hr. I de sydskandinaviska palis-
saderna fnns tydliga exempel p fyndsammanhang som kan tolkas som resultatet
av rituella depositioner. Rituell brnning av finta, bland annat yxor, r kanske den
aktivitet som frmst lyfts fram d den fnns tydligt belagd vid fera av palissaderna,
inte minst i Malmomrdet (se t.ex. Trn 2007:108f). Brnd finta och brnda
fintredskap har deponerats i stolphl och gropar i palissaderna. Depositioner av
olika typer av material i gropar har en lng tradition i sydskandinaviskt neolitikum.
I Malmomrdet liksom i fera andra delar av Sydskandinavien frknippas de starkt
med trattbgarkulturen och dess formande av samband med platser (se t.ex. Anders-
son 2003). Under den senaste delen av ldre mellanneolitikum och under yngre
mellanneolitikum blir depositioner i gropar dock ovanligare, men upphr inte (fgur
72). I Malmomrdet r det i palissaderna de frmst kommer till uttryck. Detta
traditionella stt att manifestera sin nrvaro p tycks drmed starkare knutet till ett
ftal speciella platser dr de ingr som en del i formandet av sociala relationer. Det
var p dessa platser som lokalsamhllenas ledare uttryckte sin makt (se avsnittet I
palissadernas tid), men det var ven hr som denna makt utmanades. Hr kommer
jag att fokusera p en del specifka depositioner i de stora Malmpalissaderna. De
kommer att stllas i relation till bde lngvga kontakter och till formandet av lokala
sociala relationer.
De fyndmaterial och de sammanhang de terfunnits i innanfr och i anslutning
till palissaderna tolkas hr som uttryck fr sociala relationer som bland annat mani-
festerats genom det vi tolkar som rituella handlingar. ritual is viewed as a special-
ised form of behaviour which emphasises some of the concerns of daily life through a
kind of performance (Bradley 2005:xiii). Ritual, exempelvis i form av depositioner,
betraktas hr som ett stt att uttrycka och stta fokus p sociala relationer. Ritual r
social strategi och kan fungera som social frhandling dr relationer mellan mn-
niskor och deras skiftande roller och ansvar uttrycks och formas genom att knyta an
till specifka platser. Materiell kultur kan i dessa sammanhang anvndas av individer
och grupper fr att skapa mening via samband med materiell kultur vad gller till
exempel produktion, bruk och association med vissa typer av freml, platser eller
rmaterial (Tomas 1996a:185; Pollard 2001:316). Depositioner av srskilda mate-
rial ger p detta stt platser mening knutet till srskilda intressegrupper och deras
frvntningar. Palissaderna utgjorde arenor dr relationer bland annat uttrycktes
genom olika former av depositioner. Som berrdes redan i avsnittet I palissadernas tid
kan palissaderna och deras utformning ocks ses som ett uttryck fr sociala relationer.
Genom sin arkitektur understryker de eller framhver de vissa aktrers sociala posi-
tion. Bradley har formulerat betydelsen hos monument genom en teatermetafor (se
t.ex. Bradley 2005:119). Monumenten har utgjort platser dr man spelat upp sociala
relationer och drigenom frstrkt dem. Arkitektur och depositioner samspelar hr.
Rummets organisation fungerar som ett medium genom vilket sociala relationer
uttrycks och formas. Detta r ocks betydelsefullt fr hur relationer kan ifrgast-
tas och frndras (Parker Pearson & Richards 1994; Tomas 1996a:88; Srensen
2000:145). Ifrgasttande sker fysiskt genom bruket av etablerade platser och eta-
blerade stt att uttrycka position, till exempel genom rituella depositioner, men dr
detta fylls med nya betydelser som medvetet eller omedvetet leder till nya former av
relationer mnniskor emellan. Palissaderna har fungerat som viktiga sociala arenor
i den hr bemrkelsen. Hr har olika aktiviteter utfrts och olika grupper har ma-
nifesterat sin nrvaro. Vissa aktiviteter och manifestationer kanske inte har varit
mjliga, tilltna eller ens verkningsfulla p andra platser.
De olika typer av material som deponerats i gropar och stolphl i de stora palis-
saderna i Malmomrdet r p ett generellt plan enhetligt brnda och obrnda
fintredskap, brnda och obrnda fintavslag varav stora mngder frn tillverkning
av fyrsidiga yxor och/eller mejslar samt djurben frn tama och vilda djur. Keramiken
verkar i fera av palissaderna dremot inte ha haft en framtrdande plats i de rituella
depositionerna. Undantag fnns dock, vilket vi terkommer till. Denna enhetlighet
utrycker p ett vergripande plan ett stt att handla som har en lng historia som
strcker sig tskilliga hundra r bakt i tid (se t.ex. fgur 72 samt Rudebeck m.f.
2001:40, fgur 7). Den vergripande enhetligheten innehller dremot varierade
sammansttningar av material. Materialen har ocks deponerats i skiftande relation
till sjlva palissaderna, vilket understryker det specifka uttryck som varje enskild
deposition har frmedlat (se Pollard 2001:316). Genom att fra samman mnniskor
och material har sociala relationer uttryckts och formats (jfr Tomas 1996a:170f ). Vi
skall titta nrmare p ngra av depositionerna och vad de kan ha haft fr betydelse
och relation till platserna och fr de mnniskor som utfrde depositionerna.
Palissaden vid Bunkefostrand har tolkats som en plats av central lokal betydelse
fr framfr allt fsket (Magnell 2007; Brink, Kishonti & Magnell under utgivning).
Mnniskor frn omrdet kring palissaden har samlats och bott hr under sommar
och tidig hst fr att bedriva bland annat fske. Fisk kan ven ha torkats och distri-
buerats vidare till andra platser i nromrdet. Det fnns inget som tyder p att det r
en srskild lokal grupp som bedrivit och levt p fske som huvudsaklig frsrjning
(Magnell 2007). Fisket kan istllet ha bedrivits av individer frn olika familje- eller
slktgrupper frn nromrdet (jfr Hallgren 2008:130). Palissaden har byggts fr
att bland annat manifestera den betydelse som fsket haft fr lokalsamhllet i stort
och det r de mnniskor som samlats dr under delar av ret som manifesterat sin
nrvaro genom olika former av depositioner. Gropar och brunnar inne p palissad-
omrdet avspeglar behov av tillgng till frvaringsutrymmen och frskvatten (fgur
47). Groparna har i stor utstrckning fyllts igen med vad som kan betecknas som
avfallsmaterial frn aktiviteter i anslutning till de enskilda anlggningarna. Kanske
har detta gjorts medvetet i slutet av varje ssong som ett stt att stnga platsen med
det avfall i form av fsk- och dggdjursben, finta och keramikskrvor som genererats
under den gngna ssongen. I fera anlggningar fanns strre eller mindre delar av
horn deponerade (se t.ex. A3662, fgur 49) som kan ha anvnts som redskap nr man
grvt olika typer av gropar och brunnar (grvredskap av horn r ett relativt vanligt
fynd vid neolitiska hgnader runt om i Europa, se Andersen 1997:284). Groparnas,
inte minst frvaringsgroparnas, och brunnarnas betydelse fr aktiviteterna p plat-
sen kan ha manifesterats genom deposition av de redskap som behvdes fr att grva
dem.
I avsnittet Mten lyftes fintan, framfr allt yxproduktion och distribution, och
keramiken fram som viktiga material fr att frst palissadernas betydelse som plat-
ser fr lngvga kontakter och som platser till vilka nya infuenser frst kom fr
att sedan spridas ut i lokalsamhllena. Regelrtta slagplatser av den typ som fanns
i anslutning till Dsjebropalissaden har inte identiferats vid Bunkefostrand. Den
generella spridningen av avslag frn fyrsidig produktion bde i matjord och i an-
lggningar tyder nd p att detta varit en viktig del av aktiviteterna innanfr palis-
saderna (fgur 51). Sammanhngande produktionssekvenser har ocks identiferats
i en del fall. Srskilt framtrdande r detta i en grop som lg centralt p omrdet
(A125399, fgur 49) och som innehll ver 3 kg finta, mestadels i form av avslag
och yxdelar. Kanske ser vi hr resultatet av ett srskilt mte med beskare lngvga
ifrn dr utbyte och deponerande av finta manifesterat relationerna mellan beskare
och vrd. Den snrornerade och i vissa fall chamottemagrade keramik som ocks
frknippades med mten med utifrn kommande mnniskor tycks inte ha haft en
tydligt framtrdande roll i specifka depositioner vid Bunkefostrand. Den har ingtt
som en del i de mjliga stngningar av platsen som diskuterades ovan, d som
avfall bland andra typer av avfall. Denna keramik tycks drmed ha varit inkorpore-
rad och anvnd i de olika sysslor man utfrt innanfr palissadens vggar. Situationen
tycks delvis vara densamma i Hyllie- och Dsjebropalissaderna dr dock endast f
skrvor terfunnits i gropar och i stolphl, vilket pekar p att denna keramik inte
getts en central roll vid betydelsebrande depositioner. I Bunkefo ser vi dremot ett
exempel p ett mjligt annat frhllningsstt till den nya typen av keramik.
Vid Bunkefostrand framtrder ett rumsligt frhllande mellan gropar, depositio-
ner och palissad som antyder att det r platsens vergripande anvndning som styrt
var gropar grvts. Det r inte omedelbart mjligt att se relationen till stolpraderna
i sjlva palissaden som betydelsefull. I Bunkefo, och som vi ska se nnu tydligare
lngre fram ocks i Hyllie, r situationen en annan. Bunkefopalissaden har inte
underskts i sin helhet men de samtida groparna i dess sdra del pekar p att det
varit betydelsefullt att placera dem mellan stolpraderna (fgur 68), vilket i jmfrelse
med Hyllie nedan lter ana att de skall relateras till sjlva bygget av palissaden.
Vid Bunkefo har det i ngot fall ocks deponerats bland annat kronhjortshorn och
finta, men det r framfr allt en grop (A6400) som utmrker sig genom sitt speciella
keramikmaterial. Relativt stora delar frn tre krl tillhrande Malmers grupp G har
deponerats i denna (fgur 70 c). Den hr typen av keramik representerar ett tydligt
annorlunda form- och dekorsprk gentemot den traditionella och lokalt prglade
keramik som i vrigt terfunnits i groparna i Bunkefo. G-krlen frknippas under
en senare del av yngre mellanneolitikum med gravlggningar men vid tiden fr den
hr depositionen har den begravningssed som frknippas med stridsyxekultur vad
vi kan se i nulget nnu inte brjat praktiseras i omrdet. Istllet ingick den nya
typen av keramik i den form av rituellt uttryck med lng tradition som depositioner
i gropar utgjorde. Depositionen var kanske resultatet av ett direkt mte med utifrn
kommande mnniskor som hade kunskap om det nya sttet att tillverka keramik
(krlen har dock inte analyserats godstekniskt). Ett liknande stt att hantera den nya
typen av keramik ser vi p Bornholm dr ett snrornerat krl deponerades i en grop
p en boplats ngon gng vid vergngen mellan ldre och yngre mellanneolitikum
(Kempfner-Jrgensen & Watt 1985:90f).
Vid Hylliepalissaden kan de identiferade depositionerna relateras till sjlva pa-
lissaden och ven till sjlva byggnadsfasen. Hr har depositionerna i stolphl och
gropar relaterat till byggandets betydelse och till de frvntningar man haft p
platsen (fgur 55 och 56). Den arbetsinsats (Svensson 2002:46; Trn 2007:106f )
som krvts fr att bygga palissaden har p ett konkret stt manifesterats genom
rituella depositioner. Samtliga de gropar som kunnat knytas till palissaden hade ett
nra rumsligt frhllande till raderna med stolphl (fgur 55). De tre stora gropar
som relaterats till palissaden lg placerade mellan rader med stolphl som lpte
frbi mycket nra gropkanterna. I en av groparna (A1161) hade de stora mngder
fynd som troligen slngts (inte lagts) ned p botten av gropen dessutom slngts frn
gropens norra sida. Det tyder p att man vid depositionstillfllet inte hade byggt
frdigt palissaden. Stolparna hade sttt i vgen om de varit resta. Depositionen har
drmed genomfrts under arbetet med att bygga palissaden. Ngra av de enskilda
fynden i palissaden, bland annat i denna grop, kan ocks symbolisera detta p ett
mer konkret stt. Fynd av skrapor, tv hleggade yxor och en del av en hornhacka
(fgur 58 och 59) kan ses i relation till arbetet med bygget. Grvredskap och trbe-
arbetningsredskap har behvts. Flintyxan i ett av ppningsstolphlen har skador
som tyder p bruk och fintyxan i den omnmnda gropen har medvetet slagits
snder innan den deponerats i gropen. Ett eggavslag tillhrande yxan hittades i
den vre delen av gropen. De bda fintyxorna och delarna av hornhackan eller
hornyxan kan drmed bde direkt och indirekt (genom en medveten snderslag-
ning) ha symboliserat arbetsskador som skall relateras till sjlva arbetet med palis-
saden. De relativt stora mngder djurben som deponerats samtidigt med redskapen
kan mjligen tolkas som resultatet av festande i anslutning till byggnadsarbetet (se
Rostovnyi 2007:90f samt Sandn 2008:27f fr diskussioner kring festen och dess
sociala betydelse). Genom dessa depositioner, som troligen utfrdes av de som ledde
arbetet, manifesterades relationen mellan de mnniskor i omrdet som direkt eller
indirekt deltog i bygget.
Depositionerna markerade rdande sociala relationer men pekade ocks p de
frvntningar man hade p platserna och deras betydelse. Det kanske framfr allt
framtrder via det lilla rum i den stra delen av Hylliepalissaden dr tusentals brnda
och obrnda fintor, inte minst avslag frn tillverkning av fyrsidiga redskap, en gng
lades ned kring stolparna (fgur 55 och 56). ven om det lilla stra rummet i Hyl-
liepalissaden inte har kunnat dokumenteras i sin helhet tycks det som om vgen in
dit har gtt via ngon av de strre ppningarna och att man mste ha tagit sig ver
den stora ppna ytan eller mellan raderna med stolpar frn norr eller sder fr att n
in dit (fgur 55). Flintan frn stolphlen kan ur ett perspektiv kopplas till behovet av
tillverkning av arbetsredskap men den tydliga rumsliga placeringen i denna specifka
del av palissaden pekar ocks p att vissa individer kan ha manifesterat sin nrvaro
hr och att rummet haft en speciell betydelse. Flintavfallet frn tillverkningen av
fyrsidiga redskap representerar viktiga moment i sjlva hantverksprocessen. Rummet
tolkas hr som nra frknippat med finthantverket och ocks med hantverkarna
sjlva. Platsen har utgjort en mtesplats fr hantverkare frn lokalomrdet (jfr
Knarrstrm 2001:55). Tolkningen utgr i grunden frn att hantverk och hantverks-
skicklighet har varit en mjlig vg eller strategi att erhlla och uttrycka social posi-
tion (se Apel & Knutsson 2006:12). Depositionerna av finta kring stolparna visar
p mjligheten att uttrycka och kanske frstrka sin identitet som individ och som
grupp. Relationer som strcker sig vidare n till enbart delaktighet i bygget av palis-
saden har drmed uttryckts p ett tydligt stt. Inom det stora rum som palissaden
som helhet utgjort har allts utrymmen fr specifka grupper varit tillgngligt (se
Tomas 1996a:205). ven vid den enkelradiga palissaden i Dsjebro har det depo-
nerats fintavfall frn yxtillverkning i stolphl i frmst den sdra och stra delen av
palissaden (se avsnittet De sydsvenska neolitiska hgnaderna utanfr Malmomrdet).
Kanske markerar detta ett liknande frhllande som i Hyllie dr en srskild grupp
manifesterat sin srskilda del av palissaden, men dr detta inte r synligt i palissadens
arkitektur. Flinthantverkarna kan dremot inte uppfattas som en egen social klass
eller enhet baserad p en regelrtt profession. Ngot sdant har inte kunnat belggas
fr den hr tiden. Vissa individer frn familjer i lokalomrdet har dremot haft en
sdan roll att de kunnat manifestera sig och sin betydelse vid palissaderna. Utanfr
palissaderna har hantverkarna ocks haft andra roller. De behver i sig inte ha till-
hrt ledarskiktet i samhllet. Lokala ledare har haft ett behov av deras skicklighet
(se Wason 1994:107) d utbyte av de freml som tillverkats varit av betydelse fr
kontroll ver bde kontakter utt och mnniskor i lokalsamhllet.
Den betydelse och de relationer som uttryckts genom depositionerna av finta i
stolphl i srskilda delar av palissaden vid Hyllie och kanske ocks vid Dsjebro kan
relateras till det kade utrymme fr andra individer n de traditionella slktledar-
na att manifestera sin position vid megalitgravarna som Damm freslagit fr stra
Danmark frn och med senare delen av ldre mellanneolitikum (Damm 1991:78f;
se ven avsnittet I palissadernas tid). I stra Danmark tycks fer ha ftt tillgng till
megalitgravarna som gravplats och fintyxor blev viktiga i begravningsritualen. En
liknande frndring, dr yxorna intar en allt mer framtrdande plats vid megalitgra-
varna, kan ven urskiljas i sydligaste Sverige (Karsten 1994:177). Mjligen fanns det
en lokal variation i sydligaste Sverige vilket antyds av situationen i vstra Skne dr
det freslagits att aktiviteterna vid megalitgravar har avtagit under den senaste delen
av ldre mellanneolitikum. Samtidigt har det freslagits att utvecklingen gtt mot
vad som betecknas som ett mer privat bruk under yngre mellanneolitikum (Anders-
son 2003:248, 277), vilket antyder ett socialt frhllande som pminner om det som
Damm freslagit fr stra Danmark. Det behver dock inte ha omsatts genom bruk
av fintyxor i begravningsritualerna i samma omfattning ver hela stra Danmark
och sydligaste Sverige. I stora delar av Sydskandinavien fanns allts ett generellt kat
behov av fintyxor fr denna typ av ritualer vilket innebar ett intensivt utbyte av
finta frn rvaruomrdena och som samtidigt innebar att kontroll ver detta utbyte
var en maktfaktor (Damm 1991:78). Det r sdana relationer vi ser avspeglade i
depositionerna av finta kring stolphlen i Hylliepalissadens stra rum och vid D-
sjebro. I omrden dr finta som rvara r mer sllsynt manifesteras dess betydelse
och relationer i form av lngvga kontakter kanske frmst genom en omfattande
frstrelse av den, inte minst med hjlp av eld. Det framtrder srskilt tydligt vid
palissaderna p Bornholm dr den brnda fintan r rikligt frekommande. Frst-
randet av utifrn kommande freml och rmaterial relateras till srskilda individers
relationer och mten med omvrlden som omstts i ritualer i syfte att upprtthlla
de lokala sociala relationerna. Kanske var det samma personer som frstrde fintan
med eld som ocks hmtade den frn platser lngt borta.
Det stra rummet i Hylliepalissaden var dock inte mer n en liten del av det stora
rum som byggnadsverket en gng totalt utgjorde. I resterande delar av palissaden r
konkreta ledtrdar till aktiviteter i det nrmaste obefntliga. Vilka behov har fun-
nits i lokalsamhllet som kan hjlpa till att frst denna stora yta? Palissaderna har
intagit en konkret plats i diskussionen kring boskap och boskapssktsel d det anses
ha varit en viktig ekonomisk och social resurs i formandet av maktrelationer mellan
mnniskor under mellanneolitikum (Bjrhem & Magnusson Staaf 2006:143f; se
ven Damm 1991:76f; Nilsson 2006:54f samt avsnittet Tre forskare om stridsyxekul-
turen i sydligaste Sverige och avsnittet I palissadernas tid). Trots att andelen djurben
frn vilda arter str fr en ovanligt stor del av andelen ben vid palissaderna jmfrt
med samtida boplatser (Magnell 2007) br boskapen ses som viktig fr att frst
ngot av den roll palissaderna kan ha haft. Som framgick i avsnittet Bnder, jgare
och fskare ger det arkeologiska och arkeobotaniska materialet i form av djurben och
pollendiagram inte ngon direkt ledtrd till hur boskapssktseln organiserats i Mal-
momrdet. Det vergripande bebyggelsemnstret visar dremot p att det funnits
platser av varierad ekonomisk och social betydelse. Enskilda grdar har inte utgjort
de enda socialt och ekonomiskt betydelsefulla enheterna. Palissaderna har fungerat
som mtesplatser fr viktiga aktiviteter och hndelser i omrdet. Den ekonomiska
och sociala betydelse som boskapen haft under den hr tiden har medfrt ett behov
av mtesplatser dr sktseln organiserats och manifesterats. I sammanhanget skall
inte frsktseln frbises d benmaterialet frn palissaden vid Bunkefostrand tyder
p att andelen ben frn fr/get r hg i jmfrelse med andelen ben frn ntboskap.
Bjrhem och Magnusson Staaf menar att palissaderna kan ha fungerat som fllor
fr kreatursskiljning och drmed ocks utgjort platser fr reglering och legitimering
av individernas rttigheter och andel av boskapen (Bjrhem & Magnusson Staaf
2006:143f ). Deras tolkning r gjord med utgngspunkt i att palissaderna i Mal-
momrdet skall fras till stridsyxekulturen och det sociala system med betoning
p individen som traditionellt frknippas med denna kulturyttring, ngot som inte
p detta entydiga stt grs hr. Trots denna direkta kulturkoppling r tolkningen
intressant. Ett visst mtt av samarbete nr det gller boskapssktsel r, som Bjrhem
och Magnusson Staaf konstaterar, mjligt och till och med troligt fr den hr tiden.
Samarbetet kan exempelvis ha berrt reglering av tillgng till betesmarker, men det
kan ocks ha varit frga om avelsutbyten. Utifrn benmaterialet frn Bunkefostrand
gr det dremot inte att se ngra tecken p att kalvning skett vid palissaden (Magnell
2007). Tolkningen av palissaderna som platser fr kreatursskiljning gr palissaden
till en form av arena fr frhandling och tvistelsning kring allt som berr en eventu-
ell gemensam boskapshantering dr samtidigt individuella intressen mste bevakas.
Uppvisandet av enskilda djur, till exempel vrdefulla avelsdjur, men ven av boskaps-
hjordar har drmed troligen ocks varit en del i det sociala relationsskapandet.
Aktiviteterna vid de olika palissaderna i Sydskandinavien visar som helhet p
variation i omfattning och hur materiell kultur anvnds fr att skapa relationer till
plats och mnniskor. Manifestationer i form av bland annat rituella depositioner
var relaterade till de mjligheter som fanns och togs vid de individuella byggnads-
tillfllena. Det skapade variation inom ramen fr den vergripande traditionen att
inhgna en plats med palissader. Mnniskor har vid olika tillfllen betonat och haft
mjlighet att uttrycka relationer och ambitioner genom rituella depositioner. I det
hr avsnittet har det exempliferats genom Malmomrdets stora palissader. Tra-
ditionen att deponera material i olika sammansttningar vid olika tillfllen hade
en historisk frankring men till skillnad frn tidigneolitikum och en del av ldre
mellanneolitikum d depositioner i gropar var vanligt, begrnsades denna tradition
under palissadernas tid till enstaka srskilda platser och tillfllen. Det var vid platser
som palissaderna som lokala relationer formades och faststlldes. Det innebar att det
inte fanns ett direkt behov av en tradition dr mindre enskilda grupper markerade
sin nrvaro i landskapet genom omfattande depositioner i gropar p det stt som
varit vanligt tidigare (se t.ex. Andersson 2003:62f; Bjrhem & Magnusson Staaf
2006:122f, 127 samt Rostovnyi 2007:124).
I de stora palissaderna i Malmomrdet uttrycktes och formades relationer
mellan mnniskor i lokalomrdet bland annat genom de rituella depositioner som
genomfrdes i olika sammanhang. Det deponerade materialet framfr allt finta
och fintredskap, ben frn tama och vilda djur, frn landlevande och havslevande
djur avspeglar lokala resurser och dess betydelse fr de ritualer som genomfrdes
p srskilda platser. Kanske kom virket till palissadbygget frn fera olika delar av
lokalomrdet vilket p s stt band samman de olika grupper av mnniskor som
deltog i bygget och som hade frvntningar p det. Lokala traditioner har samman-
frts vid palissaderna. Flinta har exempelvis hmtats frn traditionella rvaruplatser
med en lng brukshistoria. Sibbarp kan fungera som exempel p en sdan plats (se
avsnittet Bo- och aktivitetsplatser), en plats som utgjort en viktig lokal fr produk-
tion av frarbeten till fintredskap frn tidigneolitikum fram till och med ldre
bronslder. Flera frarbeten frn Sibbarp tillverkades i syfte att deponeras p plats.
De efterlmnade frarbetena visar p ett lngvarigt frhllande till platsen dr kn-
nedom om den frts vidare mellan generationer genom muntliga traditioner men
dr denna tradering ocks uttryckts materiellt genom deponerandet av frarbetena.
Vissa personer har skapat en identitet som delvis byggt p en historisk frankring
till denna rvaruplats (Hgberg 2002; 2006). Denna historiskt frankrade identitet
har ven knutits till platser som palissaderna dr man uttryckt sin lokala identitet i
ett nytt sammanhang p en ny plats. Genom deposition av finta frn redskapstill-
verkning i en srskild del av Hylliepalissaden (fgur 56) berttar man sin historia,
bde i relation till gamla traditioner och till samtidens relationer lokalt och mot
omvrlden.
Lokala ledare styrde bygget av palissaderna, men samtidigt fanns utrymme fr
olika grupper av mnniskor som inte uteslutande bands samman av nra familje-
och slktbaserade relationer att manifestera sig och delta i de varierade aktiviteter
som utfrdes vid palissaderna. I vissa fall har sdana aktiviteter knutits till vissa
specifka delar av de stora palissaderna. Innanfr palissaderna mttes lokalsamhl-
lets skiftande behov och relationer. Men dessa lokala mten pverkades ven av mer
lngvga infuenser genom de handels- och hantverksutbyten som hade sin plats vid
palissaderna. Lokala traditioner mtte nya traditioner som utmanade de ldre ut-
trycken (jfr Hodder 1990:176; se ven Bjrhem & Magnusson Staaf 2006:41). Dessa
mten och historier pverkade drmed varandra och innebar mjlighet till social
frhandling och frndrade sociala relationer dr makt manifesterades och ifrga-
sattes. Traditionella uttryck och handlingar som till exempel brnning av finta och
depositioner i gropar genomfrdes inom ramen fr samtidens behov och mjligheter.
Lokal social frndring spreds bokstavligt talat via palissadernas ppningar, men
den betydelse som livet innanfr palissaderna hade i lokalsamhllet kan ocks ha
gjort de hr platserna till arenor fr konfikter.
Bakom palissaderna
the bones and skulls scattered for half a mile and old remnants of weathered
basketry and broken pots among the gravel (Cormac McCarthy, Blood Meridian).
Vad ser vi egentligen fr spr av vld i det arkeologiska materialet frn mellanneo-
litikum? Vad r kvar? r mnniskobenen frn Hindby mosse eller det enda mn-
niskobenet frn palissaden vid Bunkefostrand rester efter vldsam konfrontation
av en dignitet som gr att det kan betecknas som krig? Frgan kan inte entydigt
besvaras och avsikten i detta kapitel r inte att analysera och diskutera konfikten
och kriget i relation till det mellanneolitiska samhllet i stort eller att spra enskilda
handlingar som kan tyda p krig under den hr tiden i detalj. Avsikten r istllet att
fra fram tolkningar om en mjlig nrvaro av och mjliga orsaker till organiserat
vld mot bakgrund av de betydelser som palissaderna hade inom lokalsamhllena
enligt de tolkningar som framfrts i tidigare avsnitt. Tolkningarna skall ses som
hypoteser d de konkreta arkeologiska materialen r f och vaga. Diskussionen har
en bakgrund i den mer eller mindre uttalade association till frsvar som palissaderna
ofta framkallar.
I den diskussion som frts hittills har formandet av sociala relationer tolkats
och beskrivits som ngot som skett p fredlig vg. Palissaderna och de aktiviteter
som gt rum, exempelvis rituella depositioner, har inte satts i samband med fysisk
konfikt. Aktiviteterna har (underfrsttt) snarast tolkats utifrn ett perspektiv dr
de fungerat konfiktdmpande, det vill sga de har varit del av en till stora delar
fredlig frndringsprocess. Motsatsen kan ocks ha varit fallet, ngot som ska gnas
uppmrksamhet i det hr avsnittet.
Frhistorien, inklusive yngre mellanneolitikum, var inte en tid fri frn konfikt
och vld, varken det personliga eller det organiserade. Det r den senare formen som
r av intresse hr, det vill sga den extrema men inte ovanliga form fr social relation
mnniskor emellan som rent organisatoriskt har sin mest ptagliga form i kriget.
Kriget i frhistorien har sedan 1990-talet blivit freml fr ett kat intresse, inte
minst inom arkeologin dr litteraturen numera r relativt omfattande (se t.ex. Keeley
1996; Carman 1997; Guilaine & Zammit 2005; Otto, Trane & Vandkilde 2006a).
Tidigare var intresset fr vld och krig som samhlleligt och socialt fenomen svalare,
vilket inte minst r kopplat till vr egen tids historiska och politiska situation dr
1900-talets stora vpnade konfikter medfrde en reaktion mot att studera konfikt
i frhistorien (se t.ex. Keeley 1996).
Fysiska barrirer eller grnser i form av exempelvis palissader frknippas ofta
med ett behov av skydd och frsvar, tminstone i en symbolisk bemrkelse (Hodder
1990:174; Parker Pearson & Richards 1994:24). Som beskrevs i avsnittet De stdan-
ska neolitiska palissaderna har palissaderna i stra Danmark ocks tolkats i termer av
frsvar. Bornholmspalissaderna har setts som befsta boplatser (p Rispebjerg har
spnpilspetsar ptrfats) med ett starkt rituellt inslag. Helgeshj p Sjlland har
associerats med vad som kan betecknas som ett slags kulturellt frsvar i en tid d
infuenser frn kontinenten via Jylland utmanade de traditionella samhllena p de
danska arna. De sydskandinaviska palissaderna har dremot generellt inte diskute-
rats eller tolkats i frhllande till fysisk konfikt i ngon strre utstrckning, vilket
inte kan sgas glla fr neolitiska hgnader i Europa i stort. Bevis fr att hgnader
anfallits fnns frn fera platser, bland annat genom fynd av stora mngder pilspetsar
kring ppningar vilket tolkats som att man beskjutit dem (se t.ex. Keeley 1996:18f,
fgur 1.1; Torpe 2006:144f). Det hr tyder p ett konkret stt p att vpnade kon-
fikter i vissa fall kan ha varit en del av det sociala livet i de samhllen som anlade
hgnaderna. Frgan r frsts om neolitiska hgnader faktiskt anlagts med avsikt att
fungera som frsvarsanlggningar.
Andersen diskuterar i sitt arbete om Europas Sarupsanlggningar huruvida dessa
anlggningar faktiskt byggts som frsvarsverk eller inte (Andersen 1997:302f; se
ven t.ex. Christensen 2004:142f). Andersen konstaterar att deras varierade storlek
och placering inte tyder p att de byggts i detta syfte. Det fnns enligt Andersen ing-
enting i bosttnings- eller gravmaterialet frn den hr tiden som tyder p att samhl-
let kunnat organisera armer av det slag som krvts, varken fr frsvar eller fr anfall.
Krig och konfikter var istllet mer smskaliga till sin karaktr. Andersens tolkning
fr anses rimlig i s mtto att Sarupsanlggningarna, eller de yngre palissaderna,
generellt inte (i frsta hand) byggts med tanke p en funktion som frsvarsverk. Det
r dremot viktigt att ta hnsyn till att det r frga om socialt betydelsefulla platser
och byggnadsverk som inte r neutrala fr mnniskor och som kan ha framkallat
bde interna och externa konfikter (jfr Runcis 2008:151). Konfikter och krig under
den hr tiden br inte frsts i relation till begrepp som armer eftersom det framkal-
lar associationer till mycket storskaliga och lngvariga kampanjer. Dremot behver
inte heller organisationsfrmgan underskattas d man till exempel har haft bde
viljan och frmgan att organisera stora byggprojekt, ngot som bde Sarupsanlgg-
ningar och palissader r exempel p.
Krigfring under neolitisk tid har som nmndes ovan tolkats vara relativt smska-
lig. Krig som fenomen kan defnieras som bruket av organiserat ddligt vld eller hot
om detta mellan tv grupper. Krig r en social handling bland andra sociala hand-
lingar (Christensen 2004:130; Bossen 2006:91; Vandkilde 2006a:69). De stridande
gruppernas numerra storlek kan ha varit ringa. Defnitionen av krig utesluter endast
vld och aggression mellan enskilda individer. Vapen som pil och bge anvndes fr
jakt och strid. Yxor och klubbor anvndes ocks i strid (Keeley 1996:49f; Christensen
2004:139f). Ett vapen, vilket som helst, kan i sig vara ddligt ven om det inte beh-
ver ha anvnts fr att dda andra mnniskor. Krig och strid r inte ndvndigtvis p
liv och dd. Det innebr dremot inte att s kallad primitiv krigfring kan karakteri-
seras som rituell och i det nrmaste ofarlig med lg ddlighet. Tvrtom tyder mycket
p att ddlighet som ett resultat av vldshandlingar, dribland krig, krvt propor-
tionellt mnga liv jmfrt med vldshandlingar och krig i moderna samhllen, inte
minst p grund av att det kan ha drabbat mycket stora andelar av befolkningen och
inte frmst de direkt stridande individerna (Keeley 1996:88f; Helbling 2006:114).
Krigfringen har troligen i stor utstrckning utfrts i form av mindre relativt kortva-
riga rder, verfall och bakhll. Ledarskap i strid har byggt p principen om frivillig-
het det sociala trycket att delta kan dock ha varit stort och att leda genom exempel
(Keeley 1996:42f, 59f; Christensen 2004:130f; Gat 2006:87f, 157f).
De stora Malmpalissaderna har utifrn bedmningsgrunder liknande Andersens
ovan ansetts fr stora fr att frsvara och deras lge har heller inte varit strategiskt
lmpligt fr detta (Svensson 2002:48). Den hr bedmningen utesluter inte att de
varit skdeplatser fr organiserade vldsyttringar av det slag som i korthet beskrevs
ovan. ven om palissaderna inte har anlagts som skydd i fysiska konfikter kan de
mycket vl ha varit platser fr konfikt av olika slag. Konkreta spr efter sdana fnns
dremot inte skert belagt vid ngon av de stora Malmpalissaderna. Omfattande
matjordsarkeologiska insatser vid bde Hyllie och Bunkefostrand har till exempel
inte resulterat i ngra tecken p anfall i form av strre mngder pilspetsar. Vid Hyllie
terfanns en spnpilspets invid sjlva palissaden, men en spnpilspets gr knappast
ett krig. Palissaderna i sig kan ocks, som Svensson varit inne p, uppfattas som
svrfrsvarade ur fera aspekter. Genomgende ppningar i fera riktningar som vid
Bunkefostrand och Hyllie (fgur 47 och 55) tyder exempelvis inte p att de varit
slutna svrtillgngliga strukturer. Bevisen fr utfyllnad mellan de enskilda stolparna
i palissaderna r dessutom inte helt klara och om det inte funnits ngon sdan har
tilltrde till deras inre knappast varit ett fysiskt problem. Tecken p brand fnns
frvisso frn en del palissader. Dsjebro framtrder som det tydligaste exemplet hr,
men ven Hyllie och Bunkefo kan ha brunnit av spren att dma. ven om det
inte kan belggas s kan brand ha varit ett resultat av fentliga aktiviteter (Svensson
2002:47; Nielsen 2004:29). Det kan ven tolkas som resultatet av en medveten ned-
brnning genomfrd av de som uppfrde palissaderna eller efterfljande generatio-
ner. Palissaderna kan inte heller frknippas med retruntboende, vilket innebr att
om de anlagts i frsvarssyfte br de i s fall ha fungerat som tillfyktsplatser.
Palissaderna i sig, liksom de arkeologiska bevisen fr konfikt eller avsaknaden av
dem frn dessa platser, r som framgtt svrbedmda i relation till kriget och dess
nrvaro eller frnvaro. De kan i sig inte heller anvndas som bevis fr om samhllet
var starkt pverkat av krig eller ej nrvaro av frsvarsverk, vapen eller tecken p
vldsamt trauma p skelett betyder inte per automatik krig, liksom avsaknaden av
sdana bevis inte heller betyder att vldsam konfikt i form av krig inte har frekom-
mit (se t.ex. Carman 1997:224 samt Gat 2006:174). Fr att f en klarare uppfattning
om den organiserade fysiska konfiktens mjliga nrvaro och pverkan mste blicken
ven riktas utanfr palissaderna.
Krig kan strka sambanden inom grupper. Men det kan ocks leda till splittring
och till att forma nya grupper och drmed gradvis och med sm steg frndra sam-
hllen (Otto, Trane & Vandkilde 2006b:17; Vandkilde 2006b:107f ). Krig och att
utmrka sig i strid kan ocks ha varit en del i enskilda personers strategi att uppn
social status (Gat 2006:87f) och utmana rdande maktrelationer. Palissaderna och
de aktiviteter som utfrts vid dem har fungerat som ett stt att utva makt och
kontrollera och upprtthlla sociala relationer, samtidigt som det ven har funnits
mjlighet fr olika individer och grupper av individer att uttrycka sina positioner
och ambitioner. I fregende avsnitt diskuterades hur kontroll ver resurser som
boskap och finta kan ha varit en del i formandet av relationer mellan mnniskor och
hur elitens positioner utmanades. Det har funnits konkurrens om positioner i sam-
hllet dr dessa resurser spelat en viktig roll i formandet av relationer. Palissaderna
har tolkats som viktiga platser fr sdana uttryck dr olika typer av sociala grupper
kunnat manifestera sig. Det har, som framgtt av exemplet Hyllie med sitt srskilda
rum fr markerande av finthantverkets och finthantverkarnas betydelse, kunnat
ske redan vid sjlva byggnadstillfllet. Kanske har motsttningar kommit till ytan
redan i samband med byggandet av palissaden. De som byggde detta rum, eller tillt
att det byggdes, behver inte ha gjort det med en tydligt uttalad strategi som strckte
sig bortom den omedelbara framtiden, men det kan ha medfrt att man genom sin
tydliga nrvaro i palissaden och genom de mten detta ledde till ven ftt mjlighet
att pverka sin position. Association med nya frmmande freml, nya teknologier
eller srskilda utifrn kommande personer kan ha varit en del av denna strategi dr
det kan ha varit frknippat med prestige att anvnda sig av de frmmande fremlen
och teknologierna och att anspela p relationer med frmmande personer. Det kan
ha skapat spnning och misstnksamhet (Srensen 2000:177f). I lngden kan detta
ha lett till att olika grupper ifrgasatt den rdande ordningen och frskt bryta sig
ur dess begrnsningar (Bjrhem & Magnusson Staaf 2006:128). Kanske har ngra
velat ha strre utrymme i palissaderna, kanske har de velat bryta med den rdande
makteliten genom att frstra dem. Mjligheten fnns ocks att grupper helt utan
tillgng till palissaderna, och drmed de kontakter och relationer en sdan tillgng
inneburit, velat frstra dem. Spnningar och konfikter av det hr slaget kan ha
varit mycket vldsamma och de kan ha lett till att fera av palissaderna frstrts. Det
organiserade vldet kan ha riktats mot palissaderna i egenskap av socialt laddade
platser, snarare n i egenskap av regelrtta fortifkationer.
P Bornholm kan den omfattande frstrelsen av finta vid palissaderna ses som
ett uttryck fr lokal maktutvning genom rituella aktiviteter (se avsnittet De stdan-
ska neolitiska palissaderna). En vrdefull rvara har frstrts som ett led i att befsta
maktpositioner skapade genom relationen till mnniskor och platser varifrn rvaran
kommit. Vid Vasagrd ser vi dessutom hur den direkta rumsliga relationen till den
ldre Sarupsanlggningen och megalitgraven ocks anspelar p ett mytiskt frfutet.
P Bornholm pekar de f bevisen fr mten med nya infuenser p att detta skett p
andra platser n palissaderna. Det r vid en boplats som tidig stridsyxekeramik p-
trfats (Kempfner-Jrgensen & Watt 1985:90f). Kanske markerar detta att viktiga
sociala relationer formats p andra platser n palissaderna och att de maktrelationer
som uttryckts vid dessa utmanats. Religist laddade timber-circles fnns bde p
boplatser och innanfr palissaderna vilket tyder p att de brukats i delvis olika mil-
jer och att det varit mjligt fr olika mnniskor att anvnda sig av detta uttryck.
Skall det omfattande Brogrdsfyndet med de mnga fintmejslarna och fintyxorna
som terfunnits nedanfr Rispebjergpalissaden (fgur 6) ses om ett uttryck fr att
platsens tidigare bruk upphrt och att nya relationer och nya platser brjat styra det
sociala livet p n? Ngot skert svar kan inte ges men Bornholm kan fungera som
ett exempel dr bruket av materiell kultur i relation till lokala traditioner kan ha
anvnts och ingtt i en mjligen konfiktfylld social frhandling. Det kanske r i
ljuset av detta som spnpilspetsarna p Rispebjerg skall frsts.
De sydskandinaviska palissaderna har genom sin betydelse och i fer fall n vad
de arkeologiska bevisen direkt avsljar, mjligen varit skdeplatser fr vpnande kon-
fikter vid de tillfllen eller under de delar av ret de anvndes. Konfikterna var re-
sultatet av sociala spnningar dr rdande maktrelationer utmanades och ifrgasat-
tes. ven i denna bemrkelse kan allts palissaderna ha varit viktiga platser fr social
frndring under yngre mellanneolitikum. Krig och vld har funnits med som en del
i tidigare tolkningar kring social och samhllelig frndring under den hr tiden (se
t.ex. avsnittet Ystadprojektet). Malmer menade frvisso att mtet mellan trattbgar-
kultur och stridsyxekultur varit i huvudsak fredligt och att kulturspridning, fr att
vara framgngsrik, inte fr associeras med vld (Malmer 2002:184). Men den sociala
och samhlleliga frndring, och de spnningar det medfrde, som skedde under
den ldre delen av yngre mellanneolitikum br inte beskrivas eller frsts i termer av
en kulturell kamp (eller avsaknad drav) mellan trattbgarkultur och stridsyxekul-
tur. Mtet med nya infuenser, bland annat i form av materiell kultur, har anvnts av
individer eller olika former av sociala grupper som en del i uttrycket och formandet
av relationer gentemot andra. Den materiella kultur som vi frknippar med strids-
yxekultur kan i palissadernas tid inte skert urskiljas som ett starkt och sjlvstndigt
socialt (eller etniskt) identitetsuttryck som legat till grund fr vldsam konfikt med
mnniskor som inte tagit till sig en sdan identitet. Det har allts inte varit en kon-
fikt mellan tv kulturer eller tv samhllssystem.
Frgan r om krigshandlingar haft en sdan omfattande inverkan att de gett en-
skilda en s hg status att det kunnat pverka hela samhllet mot en riktning dr det
sociala livets viktiga platser upphrt att fungera och dr andra platser och arenor fr
uttryck och formande av sociala relationer tagit ver (jfr Bossen 2006:99)? Frgan
skall inte diskuteras p djupet d det skulle krva en omfattande analys, men det
kan konstateras att det organiserade vldet mycket vl kan ha spelat en roll i den
sociala frndring som gde rum under yngre mellanneolitikum och som ledde till
att palissadernas tid upphrde kring mitten av det tredje rtusendet fre Kristus (se
ven avsnittet Grav och grd). Varfr byggdes inga fer palissader? Det mste ha varit
betydelsefullt fr dem som upplevde de sista palissaderna. Var det ett aktivt beslut
att inte bygga fer? Var det inte mjligt att gra det? Fanns inte viljan eller saknades
behovet? Blev palissaderna och de aktiviteter som utfrdes dr irrelevanta som uttryck
fr sociala relationer (se Barrett 1996:111)? Associerades platserna med vld och dd,
vilket gjorde dem till platser att undvika? De enskilda besluten kan vi aldrig komma
t, men med det lnga perspektivet som bakgrund framstr denna tid som en dyna-
misk tid d sociala relationer var under aktiv frhandling. Att palissader inte byggdes
lngre innebar dremot inte att dess funktioner upphrde, behoven fanns fortfarande
kvar. De sociala relationerna frndras mot ett hll dr det inte lngre gick att stad-
komma den hr typen av arena fr kollektiva angelgenheter. Palissaderna och deras
innehll var ett uttryck fr mnniskors uppfattning om hur vrlden var ordnad och
om vilka mjligheter som fanns, samtidigt som de ven pverkade denna uppfattning
och drmed var en aktiv del i den frndring som kan ses i samhllet nr vi rr oss
mot den senare delen av yngre mellanneolitikum. Den frndring som skedde i sam-
hllet och i de sociala relationerna under den hr tiden medfrde en kad betydelse fr
en i rummet ytmssigt skerligen minst lika omfattande men arkitektoniskt betydligt
mindre igonfallande enhet n palissaderna, nmligen grden.
Gamla platser, nya relationer
Frn mitten av det tredje rtusendet fre Kristus upphrde palissader att fungera
som viktiga platser fr relationsskapande inom de sydskandinaviska lokalsamhllen
som anlagt dem. Palissaderna var en del av ett ldre uttryck fr sociala relationer
som inte lngre fungerade eller var relevant. Det ser vi bland annat genom den
frndrade relationen till ngra av de gamla palissadplatserna. I fregende avsnitt
nmndes Brogrdfyndet vid Rispebjerg som ett mjligt resultat av en markering av
nya relationer vid den tidigare palissaden. Men vilken typ av relationer var det som
upprttades med de gamla palissadplatserna? Stridsyxegravarna vid Dsjebro har an-
lagts mittemot den gamla palissadplatsen p andra sidan n. Gravfltet har sannolikt
anlagts med medvetenhet om platsens tidigare betydelse (se avsnittet De sydsvenska
neolitiska hgnaderna utanfr Malmomrdet). Denna nra rumsliga relation har tol-
kats som att omrdet kring den gamla palissaden ftt en annan roll och frndrats
till att bli en plats fr de dda (Nielsen 2004:29f ). Jag vill framfra en tolkning som
ven betonar det motsatta, det vill sga vid den gamla palissadplatsen gr det att se
att den fortsatte att fungera som en plats fr de levande.
Under den sena delen av yngre mellanneolitikum framtrder grden som en cen-
tral enhet i landskapet och i det sociala livet. En nra rumslig relation mellan hus
och grav kan exempelvis ses p fera platser i sydligaste Sverige frn och med den
hr tiden. Det r en relation som jag menar gr att urskilja vid de gamla palissad-
platserna vid Dsjebro, Bunkefostrand och Hyllie (se platsbeskrivningarna fr de
bda palissaderna i Malmomrdet samt avsnittet Stridsyxekulturens grdar yngre
mellanneolitikum B och ldre senneolitikum fr en tolkning av relationerna vid Dsje-
bro). Relationen framtrder vid Bunkefostrand dr huslmningar och olika typer av
anlggningar tyder p att det legat en grd dr under fera generationer under slutet
av yngre mellanneolitikum och brjan av senneolitikum (fgur 54). Ett stridsyx-
efragment i nromrdet indikerar nrvaron av en frstrd grav. Fisket tycks ha varit
av stor betydelse liksom det var under den tid d palissaden stod dr. Spr i form av
delar av fintyxor och andra fintor efterlmnade vid tidigare bruk har varit synliga
d man rrt sig i omrdet och d man grvde nya brunnar och gropar. Kanske r
det betydelsen som traditionell fskeplats vi ser genom platskontinuiteten. Att denna
plats en gng varit omgrdad av en palissad kanske inte var av direkt betydelse fr de
som bosatte sig dr. Vid Dsjebro kan det snarast vara platsens lngvariga betydelse
som kommunikativ knutpunkt i landskapet (Lagers 2008:17; Lagergren 2008:74f)
som under slutet av yngre mellanneolitikum manifesterats genom gravfltet och
husen.
Att bostta sig p en plats involverar att referera till ett tidigare bruk av denna
plats (Brck & Goodman 1999:14). Om platserna dr palissaderna sttt och dr
synliga rester kan ha funnits kvar vergavs fr en eller ett par generationer vet vi
inte, men det innebr i sig inte att det inte kan ha funnits en stark relation till dessa
gamla platser (Pollard 1999:88). Kanske gjorde palissadplatsernas association till en
tid av intensiv social frhandling och frndring det omjligt att anvnda dem eller
rentav nrma sig dem under en eller ett par generationer. Har de frstrts, brnts
ned, vid en konfikt eller har de sttt kvar men lmnats och frfallit? Oavsett vilket
kan det ha inneburit att det varit platser att undvika under en tid. Det hr vet vi inte,
men det som framtrder r ett frndrat frhllande till de gamla palissadplatserna
som antyder bde kontinuitet och diskontinuitet i bruket av dem. Nr man tervnt
till platserna har det skett med ett annat frhllande till dem. De var del i ett annat
socialt sammanhang och en del av andra relationer som de en gng s viktiga palis-
saderna ocks varit med om att forma frutsttningarna fr. De arkeologiska lm-
ningarna tyder nd p att de till slut blev platser bland andra. Trots den rumsliga
relationen till de tidigare betydelsefulla palissadplatserna tycks detta inte ha skiljt ut
dem frn omgivande platser p ett tydligt stt. Kunskapen om och minnena av pa-
lissaderna har efter hand som de fysiska spren efter dem frsvunnit blivit rumsligt
upplsta, dr de till slut inte knutits till de enskilda specifka platserna fr de tidigare
s framtrdande byggnadsverken. De har i den bemrkelsen frndrats till minnen
utan plats annat n i ett mytiskt frnderligt landskap.
Den sociala frndring som kan urskiljas under yngre mellanneolitikum formade
allts efter hand ett landskap dr nya relationer skapades genom bland annat ett
frndrat frhllande till gamla platser. Detta landskap brjar framtrda frn mitten
av det tredje rtusendet fre Kristus och framt. Grdarna vid de gamla palissad-
platserna var en del i detta landskap ett landskap dr grden kom att st i centrum
i det sociala livet.
Grav och grd
Den frndrade relation som kan urskiljas vid ngra av de gamla palissadplatserna
och som berrdes i fregende avsnitt var en del av en mer genomgripande frndring
i relationen till landskapet och i relationen mellan mnniskor. Grden som plats fck
en allt viktigare roll d tidigare dominerande platser inte lngre var av betydelse. De
stora samlingsplatserna palissaderna spelade ut sin roll d nya infuenser pver-
kade lokalsamhllena i en riktning dr gamla relationer ifrgasattes och frndrades.
Nya grupper och individer positionerade sig och grden blev arenan fr att forma
och uttrycka social position. Grden formades efter hand till en fastare punkt
rumsligt, socialt och mentalt fr mnniskorna. Jag menar att grdens allt tydligare
position som en viktig social arena kan urskiljas utifrn ett antal sammanfallande
iakttagelser i det arkeologiska materialet (fgur 72). Den typ av socialt viktiga platser
som palissaderna tidigare utgjort platser dr mnga mnniskor frn lokalomrdet
samlats vid speciella tillfllen eller under vissa delar av ret kan inte belggas fr
den sena delen av yngre mellanneolitikum. Nr de gamla palissaderna frfallit eller
frstrts tycks det inte ndvndigt eller ens mjligt att bygga nya och vad vi kan
urskilja tycks de inte heller ha ersatts med nya former av platser fr strre samlingar
och manifestationer liknande palissaderna. Istllet riktades fokus mot en existerande
enhet grden. Grden formades till den centrala platsen i mnniskornas liv. Detta
kan ha gt rum under en relativt kort tid, inom loppet av ett ftal generationer. Vi
urskiljer denna frndring genom den nra rumsliga relationen mellan hus och de
jordgravar av stridsyxetyp som brjar anlggas frn ungefr mitten av det tredje
rtusendet och tv till tre hundra r framt, men ven genom att fera generationer
hus i strre utstrckning har byggts p samma plats. Under loppet av yngre mel-
lanneolitikum blir det ocks allt ovanligare att deponera freml i olika former av
gropar och i brunnar, ngot som ocks kan tolkas som en del i en frndrad relation
till grden som plats. Utifrn vr nutida horisont pekar sammantaget frndringen
i relationen till grden framt mot senneolitikum och bebyggelsens form och sociala
betydelse under den hr tiden. En frndring i social betydelse gde allts rum frn
platser som palissader mot det som i jmfrelse med efterfljande perioder kan ses
som en mer reguljr bebyggelse.
Den kulturyttring som benmns stridsyxekultur kan under senare delen av yngre
mellanneolitikum och den ldsta delen av senneolitikum knytas till grdarna, ngot
som kommer att lyftas fram och betonas i det hr avsnittet. Graven och huset var
centrala delar i formandet av den socialt betydelsfulla plats som grden utgjorde. De
nya infuenser som kom frn kontinenten ledde till ett nytt socialt uttryck. Nya fre-
mlsformer bland annat stridsyxan och keramiken formades till viktiga delar av
en social identitet som vxte sig tillrckligt stark fr att ven etablera en srskild grav-
tradition. Den sociala identitet som formades under loppet av yngre mellanneoliti-
kum, och som hade sitt tydliga uttryck genom den s kallade stridsyxegraven, hade
grden som central plats fr identitetsfrankring och relationsskapande. Nuvarande
kunskapslge pekar p regionala skillnader inom det geografska omrde som berrs
hr. I stra Danmark, undantaget Bornholm, r stridsyxekulturens jordgravar i det
nrmaste helt frnvarande, megalitgravarna anvndes hr fr begravningar. Hus-
konstruktioner r ocks frnvarande (Damm 1991:81f; Artursson m.f. 2003:141f;
Ebbesen 2006:97f, 147). Hus frn yngre mellanneolitikum saknas n s lnge ocks
p Bornholm (Nielsen 1999:156). I delar av sydligaste Sverige ser vi dremot genom
arkeologiska lmningar bland annat att ett rumsligt nra frhllande mellan hus
och grav uttryckte och markerade den betydelse som grden hade som social arena.
Grden som enhet fanns under hela yngre mellanneolitikum och huset var en del
av denna. Hus som konstruktioner och som en del av grden har gnats mycket upp-
mrksamhet inom sydskandinavisk forskning kring frhistoriska samhllen. ven
om antalet identiferade hus frn neolitikum undantaget stora delar av senneoliti-
kum fortfarande r relativt blygsamt jmfrt med senare perioder kan det konsta-
teras att huskonstruktioner av olika slag byggts under neolitikum. Husen som en del
av grdarna har varit viktiga platser i mnniskors liv i neolitisk tid. Deras nrmare
betydelse har dock diskuterats och under en stor del av neolitikum tycks huset ha
varit del av en enhet och ett platsskapande som endast utgjort en plats av fera av stor
betydelse. Bjrhem och Magnusson Staaf har fr Malmomrdets del uttryckt detta
genom att pongtera att huset inte behver ha haft en central roll i struktureringen av
mnniskors trajektorier under tidig- och mellanneolitikum (Bjrhem & Magnusson
Staaf 2006:124f ). Det r ett perspektiv som ven fljts i det hr arbetet nr det gller
tolkningen av bebyggelsen och betydelsefulla platser i palissadernas tid.
Fokus p huset och grden som centralt i det sociala livet under neolitisk tid har
kritiserats. Kritikerna menar att vi i stor utstrckning projicerar vr egen vsterlnd-
ska uppfattning om husets och grdens sociala och ekonomiska betydelse och dess
implicita koppling till (krn)familjen och den bofasta bonden p en frhistorisk
situation (se t.ex. Tomas 1996b; 1999:10; Brck 1999:55, 63f; Rostovnyi 2007:27,
65). Huset betraktat som hem r viktigt fr oss idag och det r en plats vi ltt kan
relatera till som betydelsfull fr oss. I huset kan vi urskilja relationer som vi menar
r begripliga p ett tydligt stt. Kritiken r relevant i s mtto att det inte omedel-
bart gr att koppla nutida uppfattningar till tolkningar om dtid om vad huset och
grden som hem representerar socialt eller funktionellt. Det r trots det viktigt att
konstatera att husen genom sin existens och det arbete som lagts ned p att bygga
dem faktiskt haft en betydelse fr mnniskor i deras dagliga liv. Husen frn yngre
mellanneolitikum var relativt enhetliga och enkla i sin utformning utifrn vad som
kan utlsas frn stolphlen. Konstruktionsdetaljer och eventuella utsmyckningar
ovan mark har vi ingen knnedom om. Det fnns en viss storleksvariation mellan
husen i Malmomrdet (se avsnittet Husen), men ngon tydligt urskiljbar generell
skillnad i husens storlek eller utformning inom eller mellan en ldre och en yngre
del av yngre mellanneolitikum r inte mjlig att urskilja p det konkreta stt som
blir mjligt nr vi nr en bit in i senneolitikum (se Artursson 2005b:27f; Artursson,
Karsten & Strmberg 2005:509). De frhllandevis stora husen p Lockarp 7E i
Malmomrdet kanske nd markerar brjan p en sdan strategi (se husbeskriv-
ningar i avsnittet Platserna).
Stridsyxekulturens frankring till grden har anats och antytts inom tidigare
forskning. I forskningen framtrder ven med olika tydlighet och emfas en his-
torisk koppling mellan sent yngre mellanneolitikum och senneolitikum avseende
hustyp, gravform, gravfltskontinuitet, bebyggelse och sociala relationer (se avsnittet
Tre forskare om stridsyxekulturen i sydligaste Sverige samt ven Nordquist 2001:183f,
216; Lekberg 2002:236f; Artursson m.f. 2003:145f; Grhn 2004:303f; Artursson,
Karsten & Strmberg 2005:502f; Bjrhem & Magnusson Staaf 2006:132f; Kris-
tiansen 2006:183). Den historiska kopplingen till senneolitikum r central fr att
frst senare delen av yngre mellanneolitikum. Flera forskare menar att det frn en
tidig del av senneolitikum funnits ett hierarkiskt slktskapsbaserat samhlle dr in-
dividens och dennes personliga frmga haft stor betydelse fr formandet av sociala
relationer (Apel 2001; Nordquist 2001; Lekberg 2002; Artursson & Bjrk 2007).
En tydlig koppling till senneolitikum kan ven ses i en studie av stridsyxor gjord av
Roger Edenmo (Edenmo 2008). Edenmo ser stridsyxorna som en del i viktiga geo-
grafskt vidstrckta gvoutbyten under yngre mellanneolitikum (se ven Nordquist
2001:183). Dessa prestigefyllda gvoutbyten har p sikt lett till en mer stabil rang-
ordning mellan olika grupper och individer, vilket pekar framt mot senneolitikum
dr basen fr ledarskapet vilat p verregionala kontaktnt (Edenmo 2008:250f,
269). En viktig komponent i tolkningen av sociala relationer och dess karaktr och
frndring under senneolitikum bygger p studiet av hus, grdar och bebyggelse.
Under loppet av senneolitikum brjar grdens betydelse som social markr och plats
fr mten inom de vre samhllsskikten urskiljas allt mer tydligt utifrn bland annat
den varierande storleken p hus inom enskilda grdar (Artursson, Karsten & Strm-
berg 2005:509). Fr Sydskandinavien har stora grdar frn tiden kring 2000 BC
tolkats som lmningar efter hvdingagrdar (t.ex. Nielsen 1999:162; Kristiansen
2006:183). Huruvida hvdingadmen funnits under senneolitisk tid eller inte skall
inte diskuteras hr men det framstr som tydligt att grdarnas hus efter hand fr en
alltmer framtrdande roll i uttrycket av social position och ambition. Det tar sig ven
uttryck genom att det p vissa grdar efter hand brjar anlggas fera hus. tskilliga
generationer av hus som kan omfatta fera hundra rs grdskontinuitet kan i en del
fall ocks ligga p samma plats vilket markerar en lngvarig rumslig stabilitet och
frankring till den enskilda grden (Artursson 2005a; Brink 2009) (fgur 79). Detta
r i sig inget helt nytt eller unikt fr neolitisk tid i Sydskandinavien. Den vlknda
och omfattande bebyggelsen frn vergngen mellan ldre och yngre mellanneoli-
tikum p Bornholm visar p bebyggelsekontinuitet som strckt sig ver tskilliga
husgenerationer (se t.ex. Nielsen 1999:154f). Situationen p Bornholm framstr i
nulget som unik i ett Sydskandinaviskt perspektiv och bebyggelsen kan dessutom
relateras till en tid d palissaderna fortfarande kan ha varit av betydelse (se avsnittet
De stdanska neolitiska palissaderna). Bebyggelsen och relationen till grden som den
framtrder genom det arkeologiska materialet frn den senare delen av yngre mellan-
neolitikum framstr dremot som relaterad till ett strre geografskt omrde (se av-
snittet Stridsyxekulturens grdar yngre mellanneolitikum B och ldre senneolitikum).
Det som framtrder frn slutet av yngre mellanneolitikum r en successivt mer
tydlig och lngvarig platsfrankring fr vissa grdar i landskapet. Gravar utgjorde
tillsammans med hus viktiga delar i denna frankring. Det r genom denna konti-
nuitet och frankring som relationen till grden som plats formades. Den relation
till platsen som under tidigneolitikum och ldre mellanneolitikum i stor omfatt-
ning formades och uttrycktes genom omfattande fremlsdepositioner i olika typer
av gropar r ovanlig frn yngre mellanneolitikum. Fremlsdepositioner frekom
under en ldre del av yngre mellanneolitikum, framfr allt knutet till palissaderna,
men frn den avslutande delen av yngre mellanneolitikum fnns det endast enstaka
exempel (se t.ex. A656 vid Hylliepalissaden fgur 55 och 63). Det tycks allts som
om detta stt att relatera till platsen endast kan kopplas till enstaka speciella tillfllen
och att det successivt under loppet av yngre mellanneolitikum frlorar i betydelse
(fgur 72). Med ett bredare betraktelsestt kan mjligen nedlggelsen av freml i
de klassiska stridsyxegravarna ses som en form av fortsttning p detta uttryck. Att
deponera freml i gropar utgjorde allts inte lngre en utbredd uttrycksform i for-
mandet av platsrelationer. Dremot tycks rituella depositioner i vtmarker av bland
annat fintyxor ha varit en tradition som p ett vergripande plan fortsatt genom
mellanneolitikum och in i senneolitikum. Traditionen har drmed fljt med som
en anpassningsbar, relevant och viktigt ritual genom de successiva frndringar som
skedde i samhllet under mellanneolitisk tid.
I ett landskap dr grden med hus och grav utgjorde en rumsligt mer stabil
enhet ver lngre tid uttrycktes och manifesterades platsrelationen allts framfr allt
genom denna enhet. Genom att begrava mnniskor i enskilda gravar, inte sllan p
gravflt, skapades en tillhrighet till platsen som skiljde sig frn ldre traditioner.
Det hr har exempelvis ocks setts som en central del i hur Beakerkulturens gravar i
England skall uppfattas hr fnns dremot inga hus som kan kopplas till gravarna
(Barrett 1994:63, 109f). Under yngre mellanneolitikum formades grden till den
viktiga platsen fr att uttrycka och upprtthlla sociala relationer i mnniskors liv
p olika niv. Frndringen lg i relationen till grden som plats och dess betydelse i
formandet av de sociala relationerna. Det r denna frankring till grden som p sikt
ledde till att huset under senneolitikum vxte fram och formades till ett allt fysiskt
starkare uttryck fr social ambition och position.
Den frndrade relationen till grden frn och med senare delen av yngre mellan-
neolitikum och framt urskiljs hr som en social och mental frndring, perspektiv
som i fera fall lyfts fram i forskningen kring det frhistoriska huset och grden (se
t.ex. Burstrm 1995:163f; Borna-Ahlkvist 2002:126f; Grhn 2004:280f; Arturs-
son 2005a:148f). Grden har inte enbart varit en ekonomisk och funktionell enhet
utan en i hgsta grad socialt och mentalt betydelsefull plats. Det gller ven fr den
tidigare delen av yngre mellanneolitikum men under periodens senare del har grden
successivt ftt en allt mer betydelsefull roll som en plats med vilken mnniskor
identiferat sig och genom vilken man ven visat sin status i samhllet (jfr Burstrm
1995:171; Borna-Ahlkvist 2002:126f ). Grden som den beskrevs i avsnittet Boplats,
grav, dep- och enkelfynd ett bostadshus med en grupp mnniskor som bedriver
jordbruk som en vsentlig del av sin frsrjning (Welinder 1998:127) stter ett
ekonomiskt/funktionellt och socialt generellt ramverk som r giltigt fr hela den
hr berrda perioden. Den breda beskrivningen avspeglar den variation som funnits
under neolitikum och ocks svrigheten med att skapa en mer tydlig bild av grden,
bde som fysisk plats och avseende dess sociala betydelse, utifrn de ofta fragmenta-
riska arkeologiska lmningarna.
tervnder vi terigen till Lockarp 7E i Malmomrdet ser vi ett av de enligt
mig mest tydliga exemplen p hur en grd kan ha gestaltat sig under senare delen av
yngre mellanneolitikum (se avsnittet Stridsyxekulturens grdar yngre mellanneoliti-
kum B och ldre senneolitikum fr ytterligare exempel). Tillsammans med gravfltet
Lindngelund kan Lockarp 7E tolkas som lmningarna av en grd som funnits p
platsen under lng tid. P platsen fanns tv hus, vilka kan representera efterfljande
husgenerationer, och ett brunnsomrde samt det nmnda gravfltet. Bde gravflt
och brunnsomrde lg omkring 200 m frn husen i varsin riktning och kan
utgra ett exempel p en i rummet tmligen omfattande enhet. Lockarp 7E passar
vl in i den beskrivning av grden som tergavs ovan men r samtidigt ett exempel
p en enhet som rent fysiskt bostadshus med omgivande aktivitetsytor vad vi kan
se har funnits under hela yngre mellanneolitikum och inte enbart under dess senare
del. Den fysiska nrheten till gravfltet behver inte heller vara ngot nytt fr den
hr tiden. Hus och grdar kan tidigare ha lagts nra megalitgravar. Den frndrade
sociala och mentala relationen till grden som lyfts fram hr kan snarast kopplas
till de mer genomgripande och sammanfallande successiva frndringar som lyfts
fram och diskuterats ovan. Lockarp 7E exempliferar grden under en tid d mtet
med de nya infuenser vi benmner stridsyxekultur tydligt pverkat samhllet. Re-
lationen mellan mnniskor och landskap och mnniskor emellan hade frndrats
jmfrt med palissadernas tid och grden utgjorde centrum fr mnniskors rrelser
och sociala liv. Fr att anvnda Bjrhem och Magnusson Staafs stt att uttrycka
det s hade huset och grden frn den senare delen av yngre mellanneolitikum och
framt en central roll i struktureringen av mnniskors trajektorier (jfr ovan samt
Bjrhem & Magnusson Staaf 2006:124f ). Lockarp 7E kan ses som ett exempel p
en enhet, en grd, inom vilken man levde en stor del av sitt liv och som man utgick
ifrn och tervnde till vid bde dagliga sysslor utanfr den nrmaste omgivningen
och i samband med lngre resor. Grden utgjorde ett socialt och mentalt centrum.
Den rumsliga stabilitet som framtrder har format ett annat mentalt landskap dr
ocks fasta kommunikationsleder har ingtt. Den nrmare relationen mellan olika
grdar i detta landskap r dremot svr att avgra. De enskilda grdarnas sociala be-
tydelse kan som nmndes ovan inte tydligt utlsas ur till exempel rumsindelningar,
husstorlekar eller i grdarnas rumsliga storlek. Att betrakta grden som socialt cen-
trum avsljar i sig inget om social eller ekonomisk jmlikhet eller ojmlikhet mellan
olika grdar. Hur har olika grnser uppfattats och vem har de varit till fr? Har en
grd rentav besttt av fera rumsligt spridda hus? Stridsyxegravarna som uttryck
fr en social elit markerar de socialt mer framtrdande grdarna men representerar
en stridsyxegrav fera grdar (eller hus) och inte enbart den som hr urskiljts genom
kopplingen till nrmast liggande hus? Grdarna har identiferats arkeologiskt genom
huset, graven och i vissa fall andra typer av anlggningar som till exempel brunn-
nar eller dep- och enkelfynd. De hr delarna bildar rumsligt urskiljbara enheter
men behver inte ha defnierat omrdet fr de funktioner som ingtt eller behvts
inom en grd. Mindre hydd- eller huslmningar vid mer avlgset liggande betes-
marker eller fske- och jaktplatser kan ha varit knutna till en eller fera grdar (se
avsnittet Bnder, jgare och fskare). Enskilda grdar kan ven ha haft srskilda och
mer specialiserade inriktningar. Grden vid den gamla palissadplatsen vid Bunke-
fostrand (se avsnittet Platserna) tycks ha haft fske som en viktig nring och torkad
fsk kan dessutom ha frts vidare till andra grdar i nromrdet. Hr fnns allts ett
tecken p ekonomiskt samspel och utbyte ver den enskilda grdens grnser. Den
enskilda grden kan, bland annat genom den hr typen av ekonomisk inriktning,
ha frknippats med de boendes liv och kan drmed ha symboliserat och struktu-
rerat samtida och framtida sociala relationer (se Pollard 1999:88). Hierarkier och
verlappande sociala och ekonomiska relationer mellan olika nrliggande grdar har
skerligen funnits i hgre grad n vad som r mjligt fr oss att urskilja. Grdarna
har ingtt i ntverk av personliga relationer, kontakter och utbyten och har fungerat
som platser fr mten mellan mnniskor. Det r p de grdar som bebotts av socialt
framstende individer och familjer som den vergripande samhlleliga interaktio-
nen och regleringen skett nr det gller varuutbyte, tillgng till bete, jakt, fske och
rmaterial utnyttjande av exempelvis finta i vissa omrden (jfr Apel 2001:328 dr
fintdolksdistributionen under senneolitikum baseras p ett hierarkiskt bosttnings-
mnster p lokal niv). Det r genom grden som social position uttryckts, relaterat
till mjligheten till fokus p ekonomisk inriktning, specialisering och ackumulation.
Det har gjorts inom ramen fr en vergripande identitet bland en del individer och
familjer, en identitet som i dden uttryckts genom begravningar i stridsyxegravar.
Individers och familjers historia formades i relation till grden genom platsfr-
ankringen och platskontinuiteten och genom kopplingen mellan de levande och de
dda. Frn den mellersta delen av yngre mellanneolitikum och framt har strids-
yxegraven efter hand vuxit fram som en allt viktigare markering av social identitet
och position. De dda har genom gravarna sttt och str fortfarande i centrum av
frstelsen av stridsyxekulturen som kulturyttring och av tidens sociala relationer.
Stridsyxegravarna markerar en tid av nya relationer och kontakter mnniskor emel-
lan som urskiljs ver stora geografska omrden i Europa genom den snrkeramiska
traditionen och klockbgartraditionen. De europeiska traditionskomplexen kan ses
som ett uttryck fr en till delar gemensam idvrld som markerade och utgjorde en
legitimering av elitens position (Hodder 1990:175). Dess vida geografska utbred-
ning skall dremot inte uppfattas som en avspegling av en enhetlig kulturyttring
utan som ett utslag av lokala sociala gruppers och individers formande och uttryck
av interna och externa relationer frankrade i den egna historien och de egna fr-
utsttningarna (se t.ex. Barrett 1994:91; Lekberg 2002:278f; Ebbesen 2006:213;
Vandkilde 2006c:412; Bjrhem & Magnusson Staaf 2006:132f; Sarauw 2007:38f;
jfr ven Tomas 1996a:125).
Stridsyxegravarna som socialt uttryck kontrasteras ofta mot tidigare begravnings-
traditioner, och har format uppfattningen om dess tid som prglad av individens
strre mjligheter och betydelse jmfrt med ldre tiders mer kollektivt prglade
samhlle. Ett samhlle prglas dock av bda aspekterna bde kollektivitet och
individualitet uttrycks men kan betonas i olika grad i olika sammanhang (se t.ex.
Vandkilde 1996:261f; 2006c:411; Bjrhem & Magnusson Staaf 2006:42f, 137). Det
som fr stridsyxekulturens del utifrn gravmaterial ofta tolkas som ett tecken p
ett individorienterat samhlle skall snarast relateras till en fastare platsfrankring
av viktiga sociala funktioner till grden i landskapet. Som uttryck fr individen
och den individuella familjen och slkten har stridsyxegravarna generellt ansetts
representera en del av den ddes och de anhrigas sociala identitet och gravarna och
gravlggningarna ses traditionellt som ett uttryck fr en elit (se avsnittet Tre forskare
om stridsyxekulturen i sydligaste Sverige samt t.ex. Edenmo m.f. 1997:151; Ebbesen
2006:240; Bjrhem & Magnusson Staaf 2006:132f; se ven Nordquist 2001:176
fr exempel p andra tolkningar). Det r en utgngspunkt som p ett generellt plan
ven fljs hr. Elitens position tolkas i regel som ett resultat av antingen individens
personliga frmga att skafa sig denna position eller som ett resultat av att man
rvt sin samhllsposition. Andersson ser utifrn frhllandena i vstra Skne social
status som frvrvad inom stridsyxesamhllet i motsats till den ldre trattbgarkul-
turens samhlle dr maktpositioner rvs (se avsnittet Tv vstsknska dalgngar).
Den frvrvade sociala positionen vilar p ekonomisk grund genom till exempel
hantverkskicklighet. Nordquist betraktar i likhet med Andersson social status som
frvrvad dr han ser en omvandling frn ett rftligt rankingsystem till ett
uppntt rankingsystem vid vergngen MN AMN B (Nordquist 2001:180). rft-
lighet ses som mindre trolig bland annat genom avsaknaden av barngravar med
socialt signifkanta freml. Det stora antalet stridsyxor jmfrt med fregende
period tyder ocks p frekomsten av ett strre antal statuspositioner (se ven Damm
1991:110f ), vilket ocks anses tala emot ett rftligt rankingsystem. Det rftliga sys-
temet anses terkomma i och med senneolitikum vilket kan ses genom att man
brjar med kollektiva begravningar i hllkistor. Det avspeglas ven i en frndring av
husarkitekturen mot kraftigare konstruktioner och tydligare platskontinuitet. Arv
av markomrden anses viktigt under senneolitikum, ngot som ocks gller yngre
mellanneolitikum (Nordquist 2001:178f, 216).
Att karakterisera ett samhlle som vilande p antingen rftliga eller uppndda
positioner r som antyddes ovan svrt det r ideala modeller som r problematiska
att urskilja (Wason 1994:47). Den generella avsaknaden av barngravar uppfattar
jag exempelvis inte som omedelbart mjlig att anvnda som std fr avsaknad av
rftliga statuspositioner, tminstone inte p lokal niv. Avsaknaden av barngravar
kan helt enkelt vara ett utslag av svrigheten att identifera dem, exempelvis kan be-
varingsfrhllandena pverka. Unga individer har trots allt gravlagts se till exempel
Kastanjegrden, Fredriksberg, Dsemarken och Norra Hyllievng i Malmomrdet
vilket visar att fera ldersgrupper frekommer i stridsyxegravarna. Jag menar att
den tydliga sociala frankring till grden som kan sknjas frn och med senare delen
av yngre mellanneolitikum i kombination med de gravar med barn och unga indivi-
der som nd fnns kan ses som ett tecken p rvda status- och gofrhllanden. Som
diskuterats tidigare avspeglas inte statusfrhllanden i skillnader i husstorlek mellan
grdarna. Det r ngot som blir tydligare frst en bit in i senneolitikum. D ses ett
allt tydligare hierarkiskt system som pekar fram mot den ldre bronsldern och en
mjlig framvxt av ett samhlle med institutionaliserade sociala roller. Detta uteslu-
ter inte mjligheten av personligt frvrvad social position med utgngspunkt i till
exempel ekonomisk framgng under yngre mellanneolitikum. ven om markomr-
den och social position har rvts har det ocks varit knutet till individens frmga att
frvalta, upprtthlla och kanske frstrka positionen genom livet. Individens och
familjens handlingsutrymme har kanske frmst legat i mjligheten att skafa sig en
bttre position inom det samhllskikt man befann sig i. Stndscirkulationen kan ha
varit ytterst begrnsad under den hr tiden (Bjrhem & Magnusson Staaf 2006:133)
men inom dessa sociala skikt kan rrligheten ha varit relativt omfattande. Bde
mans- och kvinnogravar innehller i fera fall rika gravgvouppsttningar med fre-
ml som uppfattas som socialt tydligt signifkanta. Det gller frmst stridsyxor och
den typiska keramiken. I andra fall tycks det inte ha nedlagts ngra strre mngder
gravgvor, tminstone inte som har bevarats, av signifkant betydelse i varken mans-
eller kvinnogravar. Den hr generella variationen mellan gravarna tyder ven den p
att social position kan vara ett resultat av bde arv och personligt frvrvad stll-
ning, ven om kvinnogravar och gravgvorna i dessa hypotetiskt skulle kunna vara
ett resultat av association till mn som uppntt sin position. Position har erhllits
genom slkten, men ven genom individers srskilda frdigheter och de olika roller
detta kan ha inneburit (se Wason 1994:36f, 98f). Grden har rvts och troligen inte
enbart inom det skikt som genom jordgravarna kan urskiljas som den sociala eliten.
Kvinnors och mns sociala roller har varierat, men bda har haft en tydlig frankring
och utgngspunkt i grden. Grden har sttt i centrum fr mten och kontakter
med utomstende och hr har bde mn och kvinnor haft viktiga roller. Bde mn
och kvinnor unga och ldre tycks ha begravts vid grden. Den typ av krl som i
Sydskandinavien ptrfas i bde mans- och kvinnogravar har tolkats som dryckes-
krl av stor social betydelse (t.ex. Hodder 1990:175; se ven Kristiansen & Larsson
2005:154f samt Sarauw 2007:9). De kan genom sin placering i gravarna knytas till
grden som plats fr kontakter och allianser dr dryckesceremonier kan ha utgjort
ett viktigt inslag. Det har freslagits att kvinnans sociala position successivt frnd-
rats (degraderats) d krlen i gravarna generellt ftt en smre placering frn hu-
vudregionen mot fotnden (Nordquist 2001:189). Begravningarna p grdarna kan
oavsett denna mjliga frndring ses som ett uttryck fr den kollektiva gemenskap
som de omfattade. Sjlva begravningsritualen har varit knuten till svl individuell
sorg som kollektivt riktade ritualer och har utgjort en manifestation som fungerat i
upprtthllandet av breda sociala relationer. Begravningsritualerna och gravarna var
ett uttryck fr grdens relationer; relationer som i begravningssammanhang kan ha
representerats av samtliga grdsinvnare mn och kvinnor, unga och gamla. Den
starkare platsbundenheten har inneburit en kad mjlighet att relatera och uttrycka
social position genom individen, men har samtidigt ocks fungerat som ett uttryck
fr den kollektiva gemenskap och de sociala relationer som individen representerade.
Relationen mellan hus och grav formades inte enbart genom jordgravarna. De
ldre megalitgravarna spelade ven de en betydande roll. Det r sedan lnge knt
att megalitgravar fortsatte att anvndas fr begravningar under bde yngre mellan-
neolitikum och senneolitikum och i stra Danmark r det den dominerande gravty-
pen under yngre mellanneolitikum (t.ex. Damm 1991:82, 139; Malmer 2002:143).
Samma typer av freml ptrfas i bda gravtyperna, det vill sga det tycks inte
fnnas ngon omedelbar statusskillnad mellan de bda gravtyperna ur denna aspekt
(Malmer 2002:143). I Malmomrdet syns i fera fall en rumslig nrhet mellan me-
galitgravar och stridsyxegravar (se avsnittet Stridsyxekulturens grdar yngre mel-
lanneolitikum B och ldre senneolitikum). Megalitgravar tycks sledes ha anvnts
inom den enskilda grdens ram. Andersson har i sin studie av vstra Skne ocks
kopplat anvndningen av megalitgravar under yngre mellanneolitikum till den pri-
vata sfren. De anvndes av enskilda familjer, men dr man inom ramen fr detta
bruk ocks anknt till det frfutnas platser (se avsnittet Tv vstsknska dalgngar
samt Andersson 2007:327f ). Megalitgravarnas koppling till de enskilda grdarna
tyder ocks p att de haft en liknande roll i formandet av den platsfrankring och
platskontinuitet som husen och jordgravarna hade. De har dessutom fungerat som
platser dr man skapat en frankring till det frfutna. Genom de begravningar man
gjort i dem har man efter hand format en egen genealogiskt grundad historia, men
samtidigt har detta ocks kunnat knytas till ett mytiskt frfutet. P s stt har man
tydligt legitimerat och strkt sin tillhrighet till platsen och grden. Genom begrav-
ningsplatserna framtrder sledes en tydlig rumslig relation till ett ldre mytiskt
samhlles kollektiva platser fr begravningsritualer.
Kan d de bda gravtyperna jordgravar och megalitgravar betraktas som soci-
alt likvrdiga s som antyds av Malmer eller signalerar de delvis olika relationer? Den
omfattning i vilken megalitgravarna anvnts i stort den enda gravformen i stra
Danmark undantaget Bornholm kan i kombination med det relativt begrnsade
antal stridsyxegravar som nd fnns i sydligaste Sverige och p Bornholm tyda p
att stridsyxegraven utgjort undantaget under den hr tiden och att den kanske inte
varit allmn ens inom det elitskikt den anses representera. Trots att den gjorts till
representant fr en hel period och kulturyttring r den kanske snarast atypisk som
gravform sett till antalet. Gravformens koppling till en elit markerar frvisso dess
exklusivitet men det r inte otnkbart att jordgraven utgjort en betydligt starkare
och tydligare markering av social status och sociala relationer n vad som vanligen
antyds. Att begravas och begrava i en jordgrav av stridsyxetyp var en kraftfull mar-
kering som kan ha anvnts vid srskilda tillfllen och har kanske fungerat som en
direkt social intervention och inte bara som en avspegling av sociala relationer (se
Tomas 1996a:224f ). Det kan ha upplevts som provocerande av vissa och kan i fera
fall ha resulterat i och varit resultatet av vldshandlingar.
De individuella tecken p vld som faktiskt fnns visar p att det ven kan ha
varit mjligt att som individ pverka sin sociala position genom vldsanvndning
(framgng i krig). Mannen i stridsyxegraven betraktas som representant fr ett nytt
krigarideal och nya krigarinstitutioner och markerar brjan p etablerandet av ett
nytt vldsmonopol, spritt ver stora delar av Europa (se t.ex. Bjrhem & Magnusson
Staaf 2006; Vandkilde 2006c). I ngra av stridsyxegravarna frn Malmomrdet
framtrder tecknen p vldshandlingar mer tydligt. Individerna frn kv. Bronsyxan
och Tygelsj har troligen utsatts fr fysiskt vld, vilket fr den senare har inneburit
dden (se beskrivningar i avsnittet Gravar). Mjligen skall bgskytten som begrav-
des vid Norra Hyllievng och handledsskyddet tillhrande en bgskytt frn Kas-
tanjegrden ses som tecken p en kad betoning p bgskyttens krigiska roll, nra
relaterat till infuenser frn klockbgartraditionen. Att pil och bge anvnts med
ddlig utgng fr mnniskor under tminstone senneolitikum kan i Malmomr-
det konkret ses i en dubbelgrav vid Gyllins trdgrd dr en av de gravlagda mnnen
troligen ddats genom ett pilskott i halsen (Carlie, Friman & Strmberg 2007; se
ven Artursson, Karsten & Strmberg 2005:504). De hr tecknen p vld innebr
inte att den hr tiden behver ha varit mer krigisk eller vldsam n tidigare. Grav-
traditionen ger dremot mjlighet till en tydligare inblick i denna vrld. Samtidigt
tyder gravgvorna i form av framfr allt stridsyxor p ett ideal dr mannen som kri-
gare uttrycks p ett konkret stt, ven om inte stridsyxorna i sig behver ha anvnts
som vapen (Edenmo 2008:18f). Stridsyxorna har tolkats som personliga godelar
som anvnts av den manliga eliten som ett medel att ta och hlla kontrollen ver
de rdande legitimeringsprinciperna (Olausson 1998:136f ). I Danmark kar antalet
stridsyxor genom enkelgravskulturens intrde, vilket tolkats som ett utslag av att
fer individer och familjer skafat sig denna symbol som tidigare frknippats med de
sociala ledarna fr samhllet. De mer talrika stridsyxorna markerar nu istllet hgre
status och jmlikhet mellan betydligt fer individer och familjer samtidigt som det
ocks medfrt en kad konkurrens mellan dessa (Damm 1991:110f ). It is reasona-
ble to imagine conficts between the clans being decided by duals between the heads
of the family, each with his battle axe in his hand (Ebbesen 2006:241). ven om det
inte ndvndigtvis, eller ens troligtvis, behver ha varit frga om ett s direkt och i
det nrmaste gentlemannamssigt konfiktbeteende r det troligt att krig i form av
rder och verfall riktats mot grdar eller grupper av grdar dr mlet till exempel
kan ha varit att stjla ntboskap eller fr. Just boskapen och sktseln av den har be-
tonats som en viktig social faktor dr herdens roll som krigare i form av beskyddare
och boskapsstjuv framhllits (Bjrhem & Magnusson Staaf 2006:133, 144f ).
Ian Hodder har anvnt begreppsparet domus och agrios fr att illustrera en fr-
ndrad ideologisk tyngdpunkt under neolitikum. Benmningen agrios betonar en
ideologisk riktning mot krig men ocks mot det vilda som kopplas till det snrkera-
miska komplexet (Hodder 1990). Denna ideologiska inriktning innebr inte att det
vilda varit nringsmssigt dominerande. Det kan istllet betraktas som ett uttryck
fr att jordbruksnringen varit dominerande och hade en fast frankring i samhllet
(Gill 2003:192f). Grdens betydelse, som den framtrder hr, talar fr att jakten
och det vilda hade just en stark symbolisk betydelse. Jakten har inte varit utan eko-
nomisk betydelse, tminstone inte utifrn vad som kan urskiljas i Malmomrdet
(se avsnittet Bnder, jgare och fskare). Den sociala betoning p jakten och krigar-
rollen som brjar framtrda frn den mellersta delen av yngre mellanneolitikum
har formats i mtet mellan ldre lokala traditioner och infuenserna frn kontinen-
ten. Att anvnda det vilda som socialt uttryck hade en lng historia (Guilaine &
Zammit 2005:158f), men som ocks detta frndrades ver tid. Under den ldre
delen av yngre mellanneolitikum har man anvnt det vilda som markr och uttryck
vid socialt betydelsefulla platser som till exempel palissaderna i Malmomrdet och
Hunneberget i nordstra Skne. P dessa lokaler utgr vilt en fr mellanneolitiska
frhllanden ovanligt hg andel av den totala mngden djurben (Magnell 2007).
Det visar p att vilt inte varit oviktigt i ekonomiskt hnseende, men kanske marke-
rar ocks depositionerna av exempelvis kronhjortshorn vid palissaderna ett srskilt
symboliskt frhllande till viltet kopplat till vissa individer eller grupper. Det r
utifrn en sdan tradition som mtet med nya infuenser format den identitet och
ideologiska frndring mot det vilda och mot krigaridealet som successivt vxte
fram under loppet av yngre mellanneolitikum. Palissaderna som socialt signifkan-
ta, betydelsebrande och i vissa fall mjligen ocks konfiktskapande platser har
varit viktiga i formandet av denna nya sociala identitet. Den betoning p krigaren
och det vilda som mtet med utifrn kommande traditioner inneburit (se avsnittet
Mten) har successivt format en ny typ av landskap och en ny typ av mnniska. Krig
och konfikt kan som diskuterats ha varit en del i omfrhandlingen av relationerna.
Grden som plats fr individer och familjer har ftt en allt starkare roll d gamla
relationer ifrgasatts och upplsts. Det har ocks inneburit att de gamla platserna,
bland annat palissaderna, dr relationer tidigare formades och uttrycktes, frsvunnit
och frndrats, eller som i megalitgravarnas fall ftt en annan betydelse eller an-
vndning. Den successiva frndring som skedde i mtet mellan lokala och utifrn
kommande traditioner formade en annan typ av relationer och drmed en annan
typ av mnniska med en annan egenuppfattning eller personlighet (se Jones 2005).
Krigaridentiteten tycks ha vxt fram som en sdan viktig typ av personlighet, men
den har varit beroende av och verlappat med andra sociala identiteter baserad p till
exempel lder och etnicitet (se Vandkilde 2006c:395). Krigaridentiteten, tydligast
uttryckt genom jordgravarna med vapen, har bundit samman individer och familjer
ver stora omrden dr man ven har tillhrt olika (lokala) grupper som sinsemel-
lan kan ha uppfattat sig som skilda t utifrn andra aspekter, exempelvis utifrn
etnicitet. Den gemensamma krigaridentiteten har ocks formats genom att aktivt
delta i krig och strid (Vandkilde 2006c:396). Krigshandlingar kan ha riktats mot
mnniskor och grdar dr samma form av krigaridentitet har uttryckts. Den socialt
och mentalt fastare frankringen till grden i ett landskap med en tydligare rumslig
indelning mellan olika grdar kan i sig ha varit konfiktskapande och drmed ha bi-
dragit till formandet av en mer kraftfullt uttryckt krigaridentitet. Fredliga kontakter
med omvrlden och resande (Bjrhem & Magnusson Staaf 2006:131f) var dremot
ocks viktigt fr de mnniskor som uttryckte sin identitet genom att begrava och
begravas i jordgravarna p grdarna.
Var de frsta individerna som begravdes i stridsyxegravar i Sydskandinavien mn-
niskor frn avlgsna platser? Det gr inte att ge ngot skert svar p frgan hr
men resandet har varit bde viktigt och kanske mer vanligt n vad vi frestller
oss. Exempelvis har isotopstudier p skelett frn Beakergravar (ca 25002000 BC) i
England visat att mnniskor, dessutom i relativt unga r, rrt sig ver stora omrden
(Evans, Chenery & Fitzpatrick 2006). Resandets betydelse uttrycks kanske genom
linjegravflten, dr gravarna i linje avspeglar bde rrelse och platsbundenhet. De
karakteristiska klotformiga krlen i olika storlekar som ofta lggs ned i stridsyxegra-
varna har frknippats med stridsyxekulturens rrliga bosttningsmnster (Anders-
son 2003:262). Genom sin form kan de ltt placeras i varandra, s kallad nesting,
ngot som underlttat transport d man rrt sig frn en plats till en annan (Lin-
dahl 2000:170f; se ven Hulthn 1986:144f ). Genom den frankring till grden
som framfrts hr kan denna egenskap hos krlen snarast tolkas som ett uttryck
fr resandet eller resandets betydelse. Att krl av den hr typen i vissa fall har ny-
tillverkats infr begravningar kan tala fr en sdan tolkning. Frn Dsjebro fnns
ett exempel dr man i en grav bland annat lade ner tv keramikkrl utan att frst
brnna dem, ngot som indikerar att de tillverkats i avsikt att sttas ner i graven
(Lagergren 2008:79). Krlens form och anknytningen till begravningar tyder p
att de har haft en roll i upprtthllandet av individens, familjens och/eller slktens
lngvga kontakter och allianser, dr de som tidigare berrts ven kan ha anvnts vid
dryckersceremonier. Att den hr typen av krl ocks verkligen anvnts ser vi exempel
p genom skrvorna med sot- och matskorpebelggning i gropen A656 vid Hyllie.
I Malmomrdet ses kanske ocks mer konkreta tecken p kontakter och resande
ver resund genom enskilda fynd som brnstensringen frn Virentofta (grav 62)
eller frarbetet till en stridsyxa av mjlig dansk typ frn Spnehusvgen (se avsnitten
Gravar samt Dep- och enkelfynd). P ett generellt plan kan ocks tta kontakter mot
nuvarande Centraleuropa och steuropa urskiljas (Bjrhem & Magnusson Staaf
2006:134; se ven Ebbesen 2006:213f). De sydskandinaviska stridsyxegravarna av-
speglar utifrn den hr tolkningen individer och familjer med srskilt betydelsefulla
lngvga kontakter.
Metallen frs ofta fram som betydelsefull i de relationer som knnetecknade de
verregionala kontakterna under yngre mellanneolitikum (se Kristiansen & Larsson
2005:110f). Malmers tolkning av metallens inverkan p samhllet i Sydskandina-
vien r vlknd (se t.ex. Malmer 1989:9). Metallen blir enligt Malmer tydligt medve-
ten fr stridsyxekulturens mnniskor. Detta spelar i frlngningen en avgrande roll
fr den ideologiska omvandlingen av samhllet dr ett personligt gande av svl f-
reml i metall som jord blir mjligt. Den starka betoning p metallens betydelse som
en slags motor fr samhllsfrndring har kritiserats, inte minst d mngden metall
i Sydskandinavien var tmligen begrnsad (se t.ex. Magnusson Staaf 1996:147f;
2003:24f; Nordquist 2001:178; Ebbesen 2006:174; Edenmo 2008:23). Metallen var
heller ingen nyhet i de sydskandinaviska samhllena. Istllet framtrdde en frnd-
rad syn p metallen, formad av frndrade perspektiv p tillvaron och p relationen
mellan mnniskor (Magnusson Staaf 1996:147). Metallens betydelse lg i att den
anvndes fr att signalera social position kanske mindre i direkt form n genom
imitationer av metallyxor i sten (Magnusson Staaf 2003:26). ven om metallen hade
betydelse inom kontaktnten under det tredje rtusendet fre Kristus, r det frst
i dess allra senaste skede, kring 2000 BC, som den vidare teknologiska potentialen
i metallen brjar f ett stort genomslag i Sydskandinavien (Vandkilde 1996:259f;
Nielsen 1999:162; Magnusson Staaf 2003:27). Edenmo har som nmndes i inled-
ningen av det hr avsnittet i sin studie av stridsyxor lyft fram dessa stenyxor som
centrala i frstelsen av ett framvxande ntverk mellan individer i ledande stllning
under yngre mellanneolitikum. Stridsyxorna har ingtt i viktiga geografskt vid-
strckta gvoutbytesntverk under den hr tiden (Edenmo 2008:269). Grden kan
med utgngspunkt i den betydelse den tillmtts hr tolkas som platsen dr sdana
gvoutbyten gde rum och dit de troligen ftaliga metallfremlen ocks frdes och
frvarades. Genom grdens betydelse som plats fr mten och ml fr resande under
senare delen av yngre mellanneolitikum har drmed ven attityden till bland annat
metallen och metallfremlen successivt frndrats. Grden utgjorde centrum fr
social och ekonomisk makt och under loppet av senneolitikum gavs den efter hand
ett allt starkare fysiskt uttryck genom att fer och strre hus byggdes p vissa grdar.
Metallen och metalldistributionen ingick som en aktiv del i denna sociala och eko-
nomiska expansion.
Det var via de sociala relationer som etablerades under sent yngre mellanneoli-
tikum och vidare fram i senneolitikum som frutsttningar fr mer tydligt hierar-
kiska samhllsbildningar formades i Sydskandinavien. Den betydelse som grden
fck fr enskilda individer och familjer, och fr samhllet i stort, frn och med senare
delen av yngre mellanneolitikum illustreras kanske tydligast p Almhov invid Hyllie
mosse i Malmomrdet (fgur 79). Hus 26 frn ldsta senneolitikum markerar hr
brjan p en platsetablering som successivt expanderade i omfng under loppet av
perioden och som inte upphrde frrn under ldsta bronslder (Brink 2009). Om-
Figur 79. Almhov invid Hyllie mosse i
Malmomrdet. Hus 26 (se huset i detalj i
fgur 76) frn ldre senneolitikum markerar
brjan p en omfattande bebyggelseex-
pansion och grdskontinuitet p platsen
(lmningarna frn yngre mellanneolitikum
kan ses p fgur 18). Lnghgar (trianglar
markerar lnghgarnas stfasader) och
dsar (cirklar) har tillsammans med husen
utgjor t ett kraf tfullt uttryck fr social
position.
rdet kring Hyllie mosse karakteriserades av ett grdslandskap redan under senare
delen av yngre mellanneolitikum (fgur 77). Hus 26 byggdes under slutfasen av den
tid d vissa individer begravdes i stridsyxegravar (fgur 72). Under loppet av senneo-
litikum framtrder efter hand ett landskap dr sociala relationer uttrycktes genom
byggandet av allt strre och fer hus inom de enskilda grdarna. Den successiva
expansionen inom Almhov tyder p en slkts ambitioner, sociala och ekonomiska
frmga och kontakter vilka har upprtthllits men ocks frndrats under tskil-
liga hundra r. Expansionen representerar skerligen dramatiska och omvlvande
hndelser, beslut och konsekvenser fr enskilda individer och familjer, bde inom
Almhov och fr mnniskor frn omgivande grdar. De ldre monumentala gravarna
lnghgar och dsar inom omrdet har ingtt som viktiga delar i skapandet av
egna band, en egen historia kopplad till platsen. De har tillsammans med de stora
husen fungerat som tydliga signaler utt om position hos de mnniskor som bodde
dr. Detta grdslandskap hade sin historiska bakgrund i de sociala frndringar som
gde rum under loppet av yngre mellanneolitikum. Detta frndrades sedan inte i
grunden frrn under ldre bronslder d nya starka infuenser var med i formandet
av ett nytt socialt och rumsligt organiserat lokalt landskap.
Ngra avslutande ord om yngre mellanneolitikum
nu och d
Fr ganska precis tio r sedan brjade jag fundera ver palissaderna och deras roll i
sin samtid. Jag har sjlv i olika omgngar och i olika omfattning arbetat i flt med
samtliga tre stora palissader i Malmomrdet. Hyllie och Bunkefostrand har jag
ven arbetat med i samband med de efterfljande rapportarbetena. Det r drmed
dessa platser och lmningar som jag p ett hgst konkret stt funderat p och for-
mulerat mig kring och som varit utsiktspunkten frn vilken jag betraktat bde omgi-
vande lmningar i lokalomrdet och de tolkningar som berr andra omrden i delar
av Sydskandinavien. Palissadernas tid var allts utgngspunkten fr arbetet och det
r ven detta som utgjort tyngdpunkten i Del III.
D arbetet pbrjades innebar min uppfattning om samtid att en direkt krono-
logisk relation fanns mellan palissaderna (i Malmomrdet) och stridsyxekulturen
s som den framtrder genom de klassiska gravarna. Palissaderna sg jag dessutom
som en freteelse som kunde relateras till perioden mellanneolitikum B som helhet.
Det var med den ingngen som tanke- och skrivarbetet pbrjades inom ramen fr
Citytunnelprojektet. De grnser i tid och rum som jag gick in i arbetet med har
drmed format det p ett mycket konkret stt. Forskningshistorikens andra del r
till exempel fokuserad p att beskriva och frst viktig forskning kring perioden
mellanneolitikum B och stridsyxekulturen. Grnserna har efter hand tnjts ut och
brustit, om inte i platsgenomgngen s i de efterfljande diskussionsavsnitten dr
bde ldre och yngre perioder berrts i tolkningarna kring relationer under yngre
mellanneolitikum. Grnserna som sattes upp, och frsket att s lngt mjligt hlla
sig inom dem, har tydliggjort att problem i frstelsen av sociala relationer uppstr
d likhetstecken mellan period och kulturyttring stts och d enstaka exempel p
nrvaro av en specifk del av en materiell kultur ocks betraktas som nrvaro av en
vergripande identitet.
Det som skulle bli en studie av hur palissader skulle frsts som ett fenomen
direkt sammankopplat med stridsyxekulturen i tid blev allts efter hand en studie
av dessa tv fenomen ur ett perspektiv dr frndring hamnade i fokus. Det avslu-
tande avsnittet som vi precis lmnat bakom oss r drmed ett resultat av det faktum
att jordgravarna tillhrande den s kallade stridsyxekulturen inte p ett direkt stt
kunde kopplas samman med palissaderna i tid. Den hr tiden som fljde p men
ocks formades i palissadernas tid har ocks behandlats mer kortfattat och gene-
rellt. Detta kortare stopp beror frmst p att den hr delen av yngre mellanneoliti-
kum i huvudsak fljer efter palissadernas tid. Den hamnade drmed delvis ur fokus
i relation till palissaderna och deras samtid och mina tankar kring detta. I ett strre
och lngre historiskt perspektiv och dessutom mycket enkelt uttryckt kan slutfa-
sen av yngre mellanneolitikum frn vr nutida horisont urskiljas som en utkant av,
eller en brjan p, ett grnsland mellan ett stenldersamhlle och ett bronslders-
samhlle. Att ge sig alltfr djupt in i detta grnsland har jag helt enkelt bedmt bli
en alltfr omfattande uppgift i det hr sammanhanget.
Det r de arkeologiska lmningarna i Malmomrdet som sttt i centrum i tanke
och tolkning och det r utifrn detta geografska perspektiv som tolkningar kring
platser och lmningar i andra delar av Sydskandinavien vuxit fram. Lokalomrdet ger
inte ndvndigtvis ngra direkt verfrbara och i detalj samstmmiga svar p frhl-
landena utanfr detta omrde men det kan ge perspektiv p och mjliga ingngar att
diskutera vidare utifrn. Lokalstudien kan i den bemrkelsen hjlpa till i den vidare
tolkningen och frstelsen av material inom andra lokalomrden. De mste dremot
studeras p djupet utifrn sina egna frutsttningar. Resultaten frn Malmomrdet
kan fungera som bakgrund i sdana vidare studier, en bakgrund som kan vara ett std
fr att urskilja samband dr bde likhet och variation kan framtrda.
Den lokala studien r ocks ett viktigt instrument fr att stta in relationer i ett
historiskt perspektiv. Det vi utifrn en mer omfattande geografsk niv sknsk,
sydskandinavisk eller europeisk riskerar uppfatta som till synes genomgripande
och i det nrmaste oundvikliga frndringar fr hr ett tydligare historiskt djup dr
mnniskors mten och de mjligheter och konsekvenser detta har kunnat leda till
framtrder. Det lokala perspektivet samverkar hr med de strre perspektiven. Det
gr det exempelvis mjligt att frst ngot av den betydelse som byggnadsverk av
palissadernas dignitet haft i sin samtid fr de mnniskor som byggde och anvnde
dem och dr den vergripande tradition de var en del av historiskt och geografskt
samtidigt visar p lokal variation och lokala uttryck. Bde lokala, regionala och
verregionala perspektiv r ndvndiga och relevanta i frhllande till varandra
fr frstelsen av den variation och de likheter i uttrycket och formandet av rela-
tioner mnniskor emellan som funnits. Det r utan tvekan viktigt att betrakta till
exempel palissaderna utifrn vergripande geografska och kronologiska perspektiv,
men det rcker inte till fr att frst dem som uttryck i sin samtid. Det r i spn-
ningsfltet mellan det lokala, regionala och verregionala perspektivet som historia
skapas och processer urskiljs. De lokala, regionala och verregionala perspektiven
fder varandra. Lokala perspektiv tillter tydligare fokus p dtidens mnniskor
och deras frutsttningar och val. Generella och geografskt omfattande historiska
processer kan i det lokala ges tydligare drag. Via den stora berttelsen om yngre mel-
lanneolitikum sker man uttryck, former och variation i det lokala som kan gra den
stora bilden levande och begriplig.
Nr jag brjade med arbetet hade jag endast en vag frestllning om omfattning-
en av relevant kllmaterial i Malmomrdet. Palissader och stridsyxegravar var lite
enkelt uttryckt det material jag hade att jobba med. Fga frvnande vxte materialet
efter hand som jag gav mig in i kllorna. De ofta stora sammanhngande undersk-
ningsytor som r vanliga i fera delar av Malmomrdet gav dessutom mjlighet att
urskilja viktiga samband mellan olika typer av lmningar. nd mste perioden som
helhet fortfarande ses som tmligen svrfngad i det arkeologiska materialet i jm-
frelse med bde tidigare och senare delar av frhistorien, frn vilka det i mnga fall
fnns betydligt mer omfattande material att arbeta med. Att arbeta med en studie av
det hr slaget i ett omrde som Malm har trots det tydliggjort med vilken hg takt
uppdragsarkeologin har bidragit med nya relevanta material enbart under de 13 r
jag varit yrkesverksam. Att stta punkt har inte varit ltt d viktiga material stadigt
tillkommit. Dri ligger mjligen ett problem fr den enskilde arkeologen som har
svrt att stta punkt, men framfr allt innebr det en mjlighet fr nya tolkningar d
nya lmningar och nya perspektiv p bde dessa och tidigare underskta lmningar
kan nyansera och utmana rdande kunskap. Skerligen kommer fer palissader att
ptrfas kanske i Malmomrdet och skerligen utanfr vilket ger bde nya
frgor och nya svar p vilken betydelse de hade i sin samtid.
Palissaderna frn yngre mellanneolitikum innehller med ngra undantag ytterst
begrnsat med lmningar som ger ledtrdar till vad som frsiggtt innanfr dem.
De enskilda spr av aktiviteter som trots allt lmnat spr efter sig har jag frskt
tolka mot bakgrund av det lokala bebyggelsemnstret och med utgngspunkt i det
frhllningsstt som anlades i avsnittet Grunder fr ett lokalt perspektiv. Palissadernas
ofta tomma inre vcker i regel en viss bryddhet och ibland rent av uppgivenhet hos
arkeologer d de stlls infr den. Det gller inte minst mig sjlv d jag mer n en
gng stllt mig frgan hur jag verhuvudtaget ska kunna sga ngot om dessa bygg-
nadsverk som nr lngre n till hgst generella tolkningar. Det gr mjligen ocks
att man riskerar att vertolka de aktivitetsspr man faktiskt lyckas fnga i termer av
uttryck fr sociala relationer och sociala strategier. Som faststlldes i bokens teore-
tiska avsnitt r dock relationen mellan mnniska och materiell kultur social till sin
karaktr, det vill sga materiell kultur r ett medium fr social handling dr dess
betydelse str i relation till det sammanhang i vilket den ingr. Den relativa avsak-
nad av aktivitetsspr som palissadernas innandme uppvisar knnetecknar dessutom
ven landskapet utanfr dess vggar. Det r allts ett fenomen som knnetecknar
den hr tiden som helhet. I fullkerslandskapet i Malmomrdet r denna tomhet i
mycket en arkeologisk tomhet, det vill sga om vi inte undersker matjorden har vi
i stort bara olika typer av kvarvarande nedgrvningar med innehll att tillg i vra
tolkningar. Mnniskor har fr den sakens skull inte varit frnvarande eller inaktiva.
Att deponera olika slags freml och avfall i gropar var dremot mer ovanligt i palis-
sadernas tid n under en ldre del av neolitikum. Vi har ven sett hur denna tradition
p sikt blir allt mer ovanlig i tiden efter palissadernas frsvinnande. Utblickarna i tid
och rum utanfr palissadernas vggar blir allts central. Sammantaget ger utblick-
arna en aning om att de spr i form av olika depositioner som nd gjorts innanfr
palissaderna varit av stor betydelse. I palissadernas tid har detta uttryck frmst an-
vnts vid dessa platser, vilket i sig kan tolkas som ett tecken p en srskild och viktig
betydelse. Det r med detta som grund som de tillmtts ett hgt utsagovrde i tolk-
ningen av sociala relationer och dess uttryck och frndring dr olika individer och
grupper av mnniskor aktivt haft och tagit mjligheten att manifestera och pverka
sin position. Samtidigt r det viktigt att konstatera att den materiella kulturen och
det sammanhang den ingtt i r ett medium frn vilket mening skapats av mig, och
inte ett medium som verfrt eller berttat om en enda mening.
I de stora palissaderna i Malmomrdet har vi spren efter ngra av de sista stora
hgnaderna i Sydskandinavien, byggda i en arkitektonisk tradition som hade sitt
ursprung tskilliga rhundraden tidigare. Genom sin arkitektur och sitt innehll
fngade de upp trdar frn det frfutna som ocks ledde vidare framt i tiden genom
den inverkan de hade p relationerna mnniskor emellan. Den sociala frndringen
under yngre mellanneolitikum har hr tolkats som resultatet av en inomsamhllelig
process men dr mtet med infuenser utifrn varit avgrande. Detta har p ett ver-
gripande plan skerligen medfrt nog s dramatiska och omvlvande frndringar
fr enskilda individer och hela generationer, frndringar som kan ha skett relativt
snabbt. Men frndringarna lter sig nd inte karakteriseras som resultatet av ett
kollisionsartat mte mellan olika samhllssystem. Mten med nya infuenser har
hanterats inom ramen fr lokala traditioner. Palissaderna var viktiga platser i denna
hantering och sociala frhandling. De r ocks viktiga fr oss idag d vi ska frska
frst palissadernas tid och det som fljde p den.
Frgan om varfr palissaderna byggdes och vad de anvndes till har inte getts ett
entydigt svar. Frgan i sig, vilken r den frsta och vanligaste man sjlv stller sig
och fr frn andra nr man str infr spren efter dessa byggnadsverk, antyder att
det skulle fnnas ett svar. S r inte fallet. Palissaderna har varit platser bland andra
dr sociala relationer uttryckts och formats. Som konstaterades i inledningen till av-
snittet I palissadernas tid var det att hgna in som id eller tradition som var viktigt,
snarare n en id om eller en tradition att hgna in en specifk funktion.
Weavin through the buildings Slicing through the cultures
(Neil Young, Goin Home).
Summary 369
Summary
In the time of the palisades
On post-holes and sherds and social relations in the Late Middle Neolithic
Introduction
Background
Tis work has its background in the wave of large-scale infrastructure projects in
the Malm region in south-west Skne that began in the frst half of the 1990s.
Tat was when construction started on the bridge and the connecting roads and
railway over the resund to Denmark. In the wake of the bridge came the decision
to build a train tunnel, the City Tunnel, to give even faster connections between
Malm and Copenhagen. Te mouth of the City Tunnel is located where the Hyllie
palisaded enclosure once stood. Parts of the palisade had already been excavated
in 1989, but within the framework of the City Tunnel Project the remaining parts
were excavated. Te investigation was conducted between 1999 and 2002. When
parts of the Hyllie site were excavated in 1989 it was the frst identifed example of a
Neolithic palisaded enclosure in Southern Scandinavia from the transition between
the Early and the Late Middle Neolithic. Te palisade was radiocarbon-dated to the
Late Middle Neolithic (MN B), and fnds indicated that it ought to be assigned to
the Battle Axe culture. Tis made it particularly interesting since this archaeological
culture was and still is known for the rare occurrence of clearly identifable remains.
Te exception is the characteristic graves. Te overall dating and cultural identifca-
tion established by the excavation in 1989 was the starting point for the work that
followed in the City Tunnel Project, leading to this dissertation. A decision was
made early in the course of the project that an in-depth study of the palisade should
also focus on an analysis of the hinterland of the site. A careful examination of Late
Middle Neolithic and Battle Axe culture remains in the Malm area was to be per-
formed. Te aim of this was to place the palisaded enclosure in a societal context,
about which little was known in a detailed local perspective. Since the discovery of
the Hyllie palisade, two more large palisades from the late Middle Neolithic have
been excavated in the Malm area. It thus became a matter of importance to study
how these sites were used in their own times.
Aim and outline
Te overall aim of this work is to study and interpret how social relations were expres-
sed, shaped, and changed in the Late Middle Neolithic. Te empirical foundation is
a study of settlement in the Malm area. Remains from the Late Middle Neolithic
and the Battle Axe culture are studied. Te diferent sites are discussed and given an
overall interpretation as regards chronological and cultural relations and the form
and change of settlement. A historical perspective is applied, and existing knowledge
Summary 371
of the Early Middle Neolithic and the Late Neolithic is used in the discussion. Te
form and change of settlement and the use of material culture from small artefacts
to large structures serve as a basis for the interpretations. Te focus is mainly on
two phenomena palisaded enclosures and farms. In this work I argue that a change
took place during the Late Middle Neolithic, when large places of assembly such as
palisaded enclosures ceased to have a role to play, and instead the farm became the
central social and mental unit for the people. Tis change can be detected in the ar-
chaeological record, in the Malm area and elsewhere. On a general level, the change
can be related to the change in society that is traditionally associated with the Late
Middle Neolithic.
For the part of Southern Scandinavia covered by this work, the overall change
that took place in society in the third millennium BC is traditionally described as
a shift from one culture to another: the Funnel Beaker culture was replaced by the
Battle Axe culture. Te aim is to discuss this so-called culture shift as the result of
a social change, and an important premise here is that the designations of cultures
are archaeological constructions which prevent a closer understanding of the cha-
racter of the change. Tese cultures are also placed in periods whose limits are often
constructed and defned on the basis of changes observed in one or two aspects,
for example, in mortuary practice. By studying several diferent aspects one can
set the traditional period boundaries in a broader context. As a result, the changes
may sometimes seem more or less dramatic or they may be shifted in relation to the
traditional period divisions.
A related problem is the view of continuity and discontinuity at the individual
sites, and the signifcance that ought to be ascribed to the identifed patterns. Tis
concerns how change is perceived and how traditions and memories may have shaped
signifcant links over time. Taken together, these aspects can then form a basis for
the further interpretation of social relations during the period.
Another aim is to use the fndings and the interpretations about the Late Middle
Neolithic in the Malm area to put forward interpretations concerning other parts of
southernmost Sweden. Eastern Denmark (Sjlland and Bornholm) are also conside-
red to a more limited extent, chiefy in relation to the palisades and the interpretation
of these sites and their signifcance in their own times.
Tis work consists of three parts Part I: A history of research and the founda-
tions for a local perspective; Part II: On post-holes and sherds the Late Middle
Neolithic in the Malm area; and Part III: On social relations in the Late Middle
Neolithic. Part I surveys previous research and presents the theoretical premises.
Together this serves as a basis for further discussions and interpretations in this work.
Part II is a case study in which sites in the Malm area are interpreted and related
to each other. Te aim is to study the form and change of settlement, which then
serves as a basis for the discussion in Part III. Here the threads of the two preceding
parts are brought together and there is an interpretative discussion with the focus on
social relations and how they are expressed, shaped, and changed in the Late Middle
Neolithic. Te archaeologically attested sites in the Malm area are at the centre, but
the discussion is also conducted in dialogue with interpretations other scholars
and my own of sites located within the wider geographical area that is relevant here.
Part I: A history of research and the foundations for a local perspective
A history of research
In previous research the palisaded enclosures have chiefy been treated as individual
objects. With few exceptions, they have not been studied as parts of a local context
where they are related to contemporary surrounding activities. A common denomi-
nator in the interpretation of both the Sarup enclosures from the fourth millennium
BC and the later palisaded sites is that they are associated with ritual activity. Sarup
enclosures are linked to mortuary rituals, having functioned as places of assembly
for diferent family groups from the immediate surroundings, as refected in their
regular architecture, with the system-ditches as an important component. Tis fun-
ction as places for mortuary rituals cannot be linked to the later palisades, alt-
hough they too are considered to have been used as important places of assembly for
groups of people from the immediate surroundings. Te palisades are dated to the
latter part of the Early Middle Neolithic and the early part of the Late Middle Neo-
lithic. Trough fnds they are assigned to both the Funnel Beaker culture (eastern
Denmark) and the Battle Axe culture (Skne). Te remains of the palisades consist
of one or more rows of post-holes, sometimes with remains of ditches in which posts
once stood. Te palisades are above all associated with the ritual handling of fint,
and the burning of fint was particularly signifcant. Te production and distribu-
tion of axes is also central for the interpretation of the palisaded enclosures in Skne
above all. Te Danish palisades are also associated to a large extent with settlement
site activity in which defence was also a central idea. Te need for defensive struc-
tures is generally related to times of unrest when the old Funnel Beaker society was
confronted with the new traditions and infuences of the Corded Ware societal com-
plexes. From a general perspective it can be established that the palisades were built
in landscapes with a long continuity, where several diferent types of remains from
the Neolithic are present. Te continuity of activities on the diferent palisade sites
varies, however. In some cases the palisades seem to have been built on sites where
Summary 373
earlier uses were an important factor in the choice of site. In other cases, judging by
what can be detected in the archaeological remains, such considerations did not have
any direct infuence on the choice of site. After the palisaded enclosures ceased to be
used, traces of settlement site activity and burials can in some cases be detected on
or near the individual palisade sites.
Te survey of how previous research has interpreted the Battle Axe culture in
southernmost Sweden proceeds from three crucial works: Mats Malmers study of
the Swedish-Norwegian Battle Axe culture, Lars Larssons work as part of the so-
called Ystad Project, and Magnus Anderssons study of two valleys in western Skne.
A recurrent problem in research on the Battle Axe culture is the difculty of iden-
tifying settlement sites. Tis has led to widely difering interpretations of economic
and social systems. Te lack of settlement sites is regarded by Malmer as an efect
of source-critical factors, that is to say, modern agriculture has to a large extent
destroyed remains of sites, making it hard to identify them. Te Battle Axe culture
is nevertheless regarded as a sedentary agricultural culture. However, the lack of
settlement sites with evidence of houses and dug features has led to other interpreta-
tions. According to Larssons interpretation, there was mobility which can be related
to the organization of animal husbandry. Andersson also emphasizes a mobile way
of life that he describes as nomadism. Tis way of life lasted until the very end of
the Late Middle Neolithic, when people became more sedentary. Larsson and An-
dersson believe that an increasingly complex social structure was gradually formed
during the existence of the Battle Axe culture. Tis difers from Malmers view,
which regards the Battle Axe culture as a mature cultural expression right from the
start, after which no major change took place. Te people who were buried in the
classical graves are interpreted by Malmer as belonging to an aristocracy. Te relation
of the Battle Axe culture to the Funnel Beaker culture (and the Pitted Ware culture)
is described as a form of ideological struggle between social systems, with the indi-
vidualistic social system of the Battle Axe culture emerging victorious from a time
of antagonism with the more collective Funnel Beaker culture (and the Pitted Ware
culture). Battle Axe groups and Funnel Beaker groups nevertheless lived in the same
areas before the Battle Axe culture took over. Te transition to the Late Neolithic, on
the other hand, is portrayed as fairly undramatic, almost as a natural continuation
of the society that was shaped during the Battle Axe culture.
Foundations for a local perspective
Te theoretical basis of this work is structuration theory. Tis emphasizes the mutual
dependence between individuals (actors) and structure (a societys rules and resour-
ces) and how a dualistic relationship shapes continuity and change in a continuous
process (structuration). Actors can also consist of groups of individuals linked th-
rough shared interests. Te focus is on agency as a means to achieve goals, and the
ability of the actors to act consciously and the social signifcance of these acts is of
crucial interest. Te focus is thus not on the actors subjective experience nor on
an overall governing structure, but on social acts in time and place. In this process
humans, like the surrounding world, are involved in a continuous interaction in the
shaping of social relations. Our everyday routine acts and more deliberate actions
create social, material, and mental structures which in turn cause us to perform
new acts. Tis dualistic process also contains change, intentional or not, at diferent
levels and with diferent rhythms. Actors have the ability to see and connect to the
structure and act on its basis in various interests, whether collective or individual.
In any situation we are surrounded by objects, physical structures, and a lands-
cape from diferent times, which we afect and are afected by in our daily life and
in our actions. Times thus merge, interwoven in the present. Te past is essential for
present and future action. A single context can be multi-temporal in that a mixture
of new and old traditions in the form of actions, objects, types of structure or pat-
terns of deposition can be present. Te multi-temporality within a given place or in a
particular context is central since it can reveal overlaps in patterns of action, exposing
a gradual change in diferent parts of a society. When this is emphasized, a gradual,
arrhythmic picture of actions and activities can emerge.
A fundamental premise in the study of a corpus of archaeological material based
on this theory must be the use of an approach in which material culture is regarded
as materialized social practice. Tis means that its form and distribution in time and
place are viewed as a result of human action that governs and is governed by social
relations at diferent levels and with diferent motives. Te relationship between
man and material culture is social in character; in other words, material culture is a
medium for social action and a strong carrier of symbolic messages, and its signif-
cance is always in relation to the context to which it belongs. Te archaeological task
here is to interpret and present hypotheses about how actors used their surroundings
(material culture) in the shaping of social relations and about who these actors were.
People are dynamic and creative, and social relations and social identity are shaped
and enacted at many diferent levels in time and place. Social relations and social
identity are formed through action, continuously shaped and reshaped in relation to
other people and to material culture.
Social relations are formed through contacts between people in diferent contexts
and at diferent levels, and therefore local relations also have something to add to
Summary 375
an understanding of the situation in other areas, without necessarily constituting a
simple template for these. Contacts, points in common, and overlapping frames of
reference can be found over large areas. It is by focusing on the small local narratives
that we can understand, provoke, nuance, or reinterpret the often generalized picture
painted by the grand narratives. Te local perspective gives an opportunity to study
encounters between people and how they shaped their own surroundings, their own
relations, and their history within the framework of a general material culture. At
the same time, there have also been points in common with the surrounding world
in the manner of expressing the relations through a partly shared material culture.
It is in the local perspective that we get the chance to concentrate on details at a
level that allows us to perceive changes to things that, in a larger perspective, tend
to disappear or be concealed.
Part II: On post-holes and sherds
the Late Middle Neolithic in the Malm area
The Malm area landscape, time, and places
With the exception of the built-up parts, the Malm area largely consists of fully
tilled land with soils dominated by till or boulder clay. Today there are two major
rivers in the eastern part of the area, Sege and Risebergabcken. Te coastal area
is characterized by rather fat terrain extending from the low shoreline areas up
towards about 25 m above sea level a few kilometres inland. Tere it gives way to
the near-coastal inland with slightly more undulating topography than on the coast,
gradually rising to about 3545 m above sea level. Te outer hummocky landscape
begins after Risebergabcken, mostly with clearly pronounced topography reaching
heights of some 50 m above sea level or slightly more at the highest points.
Part II contains a presentation and interpretation of archaeological remains in
the Malm area which have been dated to the Late Middle Neolithic through ra-
diocarbon analysis or which have been related to the Battle Axe culture on the
basis of fnds or feature types. Te form and change of settlement are studied. Te
analysis of the material has mainly taken the form of literature and archive studies;
it comprises remains found and investigated up to the end of 2007. Te Late Middle
Neolithic (MN B) is given somewhat varying absolute chronological ranges in the
literature. Te absolute chronology used here has been chosen on the basis of un-
calibrated
14
C-years and set at 42503900 BP (calibrated 28002350 BC) (tab. 3).
In the Malm area there is a total of 50 sites with hoards or single fnds, 55 sites
with remains of settlement or activity, 18 sites with one or more graves, and three
sites with palisades.
Chronology and continuity
In this section I discuss chronological matters in the Late Middle Neolithic, procee-
ding from the radiocarbon datings and the material culture and the contexts in which
it is found. As a whole the evidence suggests a chronological overlap between artefacts
that are traditionally ascribed to diferent archaeological cultures and periods.
Radiocarbon datings suggest that Battle Axe culture graves were made between
c. 2500 and 2200 BC in the Malm area and also in eastern Southern Scandinavia
as a whole, that is to say, in the latter part of the Late Middle Neolithic and the
early part of the Late Neolithic. In research, the relation to the typologically early
Late Neolithic has been poorly investigated in terms of absolute datings, but there
is a hint of a chronological overlap. Radiocarbon datings to an early part of the Late
Middle Neolithic of contexts with pottery belonging to the Battle Axe culture come
from contexts other than graves. In southernmost Sweden it is the large palisade sites
that have contributed such material. On Bornholm, however, there are signs of early
infuences of the Battle Axe culture in settlement contexts related to the late Funnel
Beaker culture. Te Battle Axe pottery that is found in contexts other than graves
cannot automatically be said to follow the chronological relations of mortuary pot-
tery according to Malmers classifcation. Tese fnds probably show a much larger
chronological overlap between the pottery groups than has hitherto been assumed
to be the case. Tere are several indications, for example, that corded ware was
used from a relatively early part of the Late Middle Neolithic and in an unbroken
sequence into the early Late Neolithic.
Te diferent types of fint axes that are usually associated with the Late Middle
Neolithic/Battle Axe culture must be handled with caution. Te few pieces of evi-
dence for this link, found in the form of fnd combinations, suggest that they do
not exclusively belong to the Late Middle Neolithic as a period nor to the Battle Axe
culture.
Te late Funnel Beaker culture in the Malm area has not hitherto been studied
systematically as regards the chronological aspects. Te few indications in the form
of absolute datings that we have from contexts with pottery from the late Funnel
Beaker culture suggest that they should be linked to the latter part of the Early
Middle Neolithic and the early part of the Late Middle Neolithic, in other words,
partly to the same time as the palisades.
Chronological observations based on stratigraphical relations and/or radiocarbon
datings are valuable tools. Yet we need something other than radiocarbon datings
and fnd combinations to understand the transition between the periods and the
Summary 377
cultures. What is needed is perspectives and choices in our outlook on change. In
research the radiocarbon datings have been used both to show that cultures were
contemporary and to show that they were separated in time, but they cannot alone
provide clear evidence for one or the other perspective when it comes to capturing
the details in the transitions. Although the radiocarbon datings do not securely link
things, they do not separate things with certainty either. Te datings instead form
a framework for interpretations and for the formulation of hypotheses. It is crucial
to focus on diferent forms of actions in a longer chronological perspective in order
to capture shifts and changes in relation to material culture. Tis in itself does not
change the validity of the stratigraphical observations or the value of the radiocar-
bon datings as evidence. Yet it does allow an interpretation of relations that is not
solely built on sharp transitions between cultures, thus avoiding the tendency of such
archaeological constructions to lead to an enforced interpretation of lifestyles and
ideology as difering radically between cultures and periods. Tis is not unknown to
archaeologists, but the powerful tradition of period constructions as a chronological
and intellectual tool makes it easy to ignore this. Period boundaries tend to separate
remains from each other in texts and on distribution maps, and hence also in our
thinking and interpretation. Te chronological overlap seen in parts of the material
culture and also in diferent types of activities illustrates a gradual change during
the Late Middle Neolithic in the Malm area (fg. 72). Examples from other parts
of southernmost Sweden and to some extent from eastern Denmark indicate that a
similar state of afairs can be detected there too.
Dwelling sites and settlement pattern
Tere is a visible lack of clear dwelling sites from the Late Middle Neolithic in South-
ern Scandinavia. Can this be explained in terms of methodology or source criticism?
In other words, have archaeologists not learned well enough how to identify them?
Or should it be understood from a cultural point of view, that is to say, the settlement
pattern at this time was not such as to leave any clear traces for archaeologists to
identify? Te answer that can be given on the basis of the remains from the Malm
area is that it is partly a result of both these factors. Remains from the Late Middle
Neolithic are relatively difcult to detect in the archaeological record and at the
individual excavation sites. Tis is partly because larger material easily recognizable
to us was not deposited in features in the same way as in earlier periods. However,
this cannot automatically be construed as evidence of a mobile settlement pattern;
in other words, the absence of settlement sites cannot be interpreted as a sign of a
nomadic way of life. Te arguments for a more mobile settlement pattern are based
on the absence of identifed houses and various types of dug features. Tis is a picture
that does not ft the situation in the Late Middle Neolithic in the Malm area, where
these things are attested, although still few in number and with remains of two-
aisled houses represented by only a few, often badly preserved, post-holes. Seemingly
isolated single features and house-remains, however, often generate archaeological
interpretations involving short-term activities. Diferent types of dug features and
houses can nevertheless be regarded as clear investments in a site, both in time and
in the activities that they may indicate.
In the Malm area the early part of the Late Middle Neolithic c. 28002500
BC is characterized by a landscape with sites of difering dignity which together
form a totality of relations and functions. At the local level there was great mobility
and accessibility to sites with diferent functions and signifcance. Te palisaded
enclosures were a type of site in this landscape. Yet this should not be confused with
a nomadic way of life. Sites were used for continuous periods of varying length, but
the presence of houses indicates a sedentary way of life in the sense that people lived
on a site (farm) for several years. Tis is a general state of afairs which can be fol-
lowed into the later part of the Late Middle Neolithic and the Early Late Neolithic
c. 25002200 BC but in this period site continuity was longer. Farms located
on the same site for a long time did occur in the Malm area. What we identify
as the classical graves of the Battle Axe culture were dug at these farms. In several
cases the areas of farms and graves display clear continuity into the Late Neolithic.
Te close association between farm and grave, and the close relationship with Late
Neolithic remains in time and place is a picture that can be discerned elsewhere in
southernmost Sweden. Te excavations in the Malm area, however, have yielded a
more distinct and spatially larger totality than was previously observed.
Part III: On social relations in the Late Middle Neolithic
Cultures, groups, societies
Te overall aim of this work is to study and propose interpretations as to how social
relations were expressed, shaped, and changed during the Late Middle Neolithic.
Before starting on this, I state my view of the relationship between the Funnel Beaker
culture and the Battle Axe culture, the intention being to declare how I think the
Battle Axe culture should be perceived. How do the designations of archaeological
cultures function in our understanding of social relations and change? Tis is im-
portant to discuss so that we can proceed with interpretations that emphasize change
from a social point of view. My perspective stresses multi-temporality in material
culture and action and agency as crucial for understanding social change. It is a
Summary 379
complicated task to try to grasp the societal signifcance of the palisaded enclosures
in Southern Scandinavia at the start of the third millennium BC, particularly be-
cause these enclosures as a phenomenon have been sorted into two diferent cultural
traditions. Researchers have placed them in both the Funnel Beaker culture and
the Battle Axe culture, which has directly or indirectly led to a view of their role
in society as being associated with the social organization of the two cultures in a
generalizing way. Te chronological matters discussed in Part II, however, indicate
more complex and nuanced links.
Middle Neolithic cultures have traditionally been regarded as separate units,
which has given them an essential quality. Tey are still actively used in research.
Te division into diferent cultures functions as an analytical instrument for un-
derstanding and establishing connections, but at the same time it entails making a
distinction from what is considered not to belong to one culture or the other. It is
particularly obvious when scholars apply broad perspectives in time and/or place.
Divisions into periods and cultures are then used as fxed entities, so that changes
and social formations are presented as all-embracing when one period or culture is
succeeded by another.
Te view put forward here about how the Battle Axe culture is related to the
Funnel Beaker culture has some similarities to the outlook in previous research. Te
cultural shift is regarded as a change that took place within Funnel Beaker societies
where individuals and groups of people gradually reshaped social relations, and this
fnally led to diferent societies which set their stamp on parts of Southern Scandi-
navia at the end of the Middle Neolithic. Te change in the Late Middle Neolithic
should be viewed as an ongoing process of shaping and re-shaping social relations.
By emphasizing parts of a material culture as representing a specifc type of clearly
defnable way of living and relating to the world, sharp contrasts are created which
may not be supported by other parts of the archaeological evidence. Isolated artefacts
therefore cannot be read as ideological expressions of an all-embracing social totality.
I view the early evidence of material culture associated with the Battle Axe culture
as part of the gradual introduction and use of material culture in local communities
which did not immediately attain the importance of a marker of a strong shared
identity, or as an immediate and direct sign of culturally and socially specifc groups
living in parallel with groups that did not share these objects. I regard this material
expression as part of the shaping of new social relations within local communities
where, for example, ethnic identity and diferences from other (local) groups and
other (local) societies were expressed in several diferent ways and at diferent levels
in time and place. Te material culture that is archaeologically associated with the
Battle Axe culture was gradually incorporated as an element in the shaping of social
relations within and between diferent groups in the communities, which gradually
grew to become a successful and powerful expression clearly manifested through
the burials of social relations that shaped local life and forged signifcant bonds
between individuals and families over large geographical areas. Some people alluded
to and expressed a part of their identity in this way more explicitly than others. Te
new material culture was incorporated in peoples own local traditions, in relation
to sites and to diferent forms of activities. Te expressions of identity constituted by
artefacts from the so-called Battle Axe culture at the end of the Late Middle Neo-
lithic and early in the Late Neolithic, through their role in mortuary ritual, probably
continued to be just one part in the shaping and display of a social identity within
and between diferent communities. Te graves themselves were also an element in
this material expression.
Te change that we call a change from the Funnel Beaker culture to the Battle
Axe culture I view as a change that took place asymmetrically, that is to say, it cut
across separate socially homogeneous groups based on close ties of family and kin
within limited geographical areas. Te change was social and was negotiated within
such groups and by individuals between such groups. Tis negotiation may also very
well have been expressed through confict. Yet this was not a confict between two
antagonistic cultures Funnel Beaker versus Battle Axe but part of an expression
of social tension based on a perception of diferences regarded as having a long tra-
dition. Te same material culture may have been used to manifest both solidarity
and confict between groups or individuals from diferent groups. Te change that
happened in society is thus considered here as a social change taking place within
diferent local communities in Southern Scandinavia. It was caused by encounters
and contacts with people over large geographical areas, and it was managed in partly
diferent ways in diferent parts of Southern Scandinavia.
In the time of the palisades
Te diferences in form and content that exist between the palisaded enclosures in
north-west Europe mean that, when viewed as a single shared phenomenon, they
have been given all-embracing or very general explanations. Tis reveals the need
to study the individual enclosures in their local context, as expressions of changing
needs, relations, and meanings. Te palisaded enclosures may be said to be a theme
with many variations over the area where they occur. Te palisades suggest that it is
the act of enclosing, as an idea or a tradition, that is central, rather than an idea or
tradition of enclosing for a specifc function.
Summary 381
To understand the societal context to which the palisades belonged, we must
turn our gaze towards the later part of the Early Middle Neolithic in eastern Den-
mark and southernmost Sweden. Tis is described in research as a time when the
power of traditional leaders was questioned. Teir power rested on sacral knowledge
expressed through the ancestor cult. Power may partly have been upheld by letting
more people use the megalithic tombs for burials, which would have been a way
to keep social tensions under control. It was thus no longer only the traditional
leaders who had access to the megalithic tombs. Flint axes also became increasingly
common in burials in the megalithic tombs, a development which is interpreted
as an expression of this. Te social signifcance of cattle is also believed to have
increased, stimulating competition between individuals. Ultimately, then, the in-
terests of the individual were opposed to those of the group, and the traditional
leaders power may thereby have been challenged too. Tere was opportunity and
scope to shape social relations and positions not solely based on the power of sacred
knowledge expressed through ancestral cult. It is in this social situation that the
asymmetrical adoption of new infuences should be understood. More individuals
and groups may have had access to important arenas such as megalithic tombs and
palisaded enclosures. Tis also allowed opportunities for social negotiation and the
expression of interests.
Te palisaded enclosures in the Malm area were built in a landscape with sites of
varying signifcance. Local accessibility to diferent sites was probably great there, as
people used these places, for example, to perform seasonal activities such as fshing
(the palisade at Bunkefostrand). In this landscape the palisaded enclosures were
active sites in the creation of social bonds, both through their form and through the
sites that were selected for the construction of these enclosures. Te palisaded enclo-
sures in the Malm area were part of a local landscape with a long history, in which
older monumental graves at least were a physically visual part.
Te palisaded enclosures display great variety in size, individual shape, and spe-
cifc details. Tere are also connections that indicate close relations in time between
some of these structures. Certain shared ideas about what such a structure should
look like seem to have existed in Southern Scandinavia at this time. Tis is parti-
cularly clear in the three big palisades in the Malm area. Te palisaded enclosures
of Southern Scandinavia were built to suit local choices and needs, and the selection
of a specifc site was an important element in the way they were perceived and used
in the local communities. Trough a varied relation to the past on the individual
sites and through the architecture, the Southern Scandinavian palisaded enclosures
in general can be said to mark a departure from or a dissolution of the rules and
social relations that lay behind the more regular form of the older Sarup enclosures.
At an overall level the palisades from the frst half of the third millennium BC may
be viewed as the result of an old tradition of making places into spaces that expres-
sed and created social relations of great importance for people. Tey were, however,
arenas of varying signifcance for the people who built, used, and visited them. Tey
functioned as sites for social expressions and social change of both local and (supra)
regional signifcance.
Te regional and supraregional contacts can be related to some of the artefact
assemblages found in or near the palisaded enclosures. Te fint and pottery are im-
portant for understanding and interpreting these contacts. Because of the presence
of fint from the manufacture of square-sectioned axes and/or chisels, the palisaded
enclosures have been interpreted as sites for the manufacture and distribution of
objects such as fint axes, but also as sites where fint was destroyed in rituals. Te
palisaded enclosures functioned as important links in a regional and supraregional
network of contacts in this trade.
Te small amounts of Battle Axe pottery found in several palisaded enclosures in
western Skne is, in my opinion, material showing supraregional contacts and travel.
Tese few sherds are also crucial for understanding the change that is traditionally
regarded as the transition from the Funnel Beaker culture to the Battle Axe culture.
Battle Axe pottery has acquired a concrete place in the formulation of a hypothesis
as to how this culture gained a foothold in Skne and other places. Te new techno-
logy by which this pottery was made is of central importance. Form can be imitated
without direct contact with the people who made the originals, but technical aspects,
invisible to the naked eye, require direct contact. Tis direct contact may have taken
place in the form of limited immigration or contact with travellers, and through
time it had a signifcant impact on the local communities. Te palisaded enclosures,
interpreted here as local arenas for regional and supraregional encounters, indicate
contacts with people from distant areas in the early part of the Late Middle Neo-
lithic. Te ceramic vessels associated with the Battle Axe culture from the palisades
in western Skne Hyllie, Bunkefo, Bunkefostrand, and Dsjebro come in here
as important evidence. Te new manufacturing technique is moreover documented
at the latter two sites. In western Skne this is where the oldest traces of encounters
with the new type of pottery and the new craft tradition are attested.
Te signs of contacts that exist in eastern Denmark and southernmost Sweden,
as suggested, among other things, by the form of the enclosures, does not mean that
the area as a whole was characterized by a totally uniform way of expressing social
relations. Te concrete archaeological evidence is scanty, but the indications that
Summary 383
exist suggest that there were diferences in where and how people locally confronted
the infuences that brought new forms of material culture. Te palisaded enclosures,
at least in western Skne, functioned as important arenas for the shaping of social
relations because they were places where people met infuences from far afeld. Te
infuences were received by people in the local communities where they were modi-
fed within the framework of local traditions and local relations.
Te palisaded enclosures are interpreted here in terms of the assumption that they
were open arenas. Tis does not refer to the physical accessibility. Te enclosures may
have been places to which some people were never admitted, or where only some
people were granted access on special occasions. Te associations and interpretations
of enclosed spaces, open only to some people a common idea in research on Neo-
lithic enclosures need not necessarily confict with the view that they also had a role
as open and active sites for the expression and moulding of social relations. Te pali-
saded enclosures had a crucial role in the community, but they were simultaneously
sites in a network of places of varying importance in the landscape where people
lived. Palisaded enclosures are generally regarded as central places, but the centrality
did not lie in the enclosures themselves but in the activities that went on there at the
time when they were performed. Diferent groups of people, who did not exclusively
need to have close family ties, had access to the enclosures, and they were important
activity sites and meeting places locally, regionally, and supraregionally of great
signifcance for shaping social relations.
Te activities at the diferent palisaded enclosures in Southern Scandinavia, as a
whole, reveal the variation in size and how material culture is used to create relations
to place and people. Manifestations, for instance in the form of ritual depositions,
were related to the possibilities that existed and were utilized when an individual
palisaded enclosure was built. Tat created variation within the framework of the
general tradition of enclosing a place with palisades. On diferent occasions, people
emphasized and had an opportunity to express relations and ambitions, one way
being through ritual depositions. In the large palisades in the Malm area, relations
between people in the locality were expressed and shaped through the ritual depo-
sitions performed in diferent contexts. Te deposited objects above all fints and
fint tools, bones from domesticated and wild animals, from terrestrial and marine
animals refect local resources and their signifcance for the rituals performed at
special places. Local traditions and resources were brought together at the palisaded
enclosures. Trough the depositions people told their history, emphasizing links not
only with old traditions but also with contemporary relations locally and with the
surrounding world and expectations of the site.
Te fnds and the contexts in which they have been retrieved in and near the pa-
lisades are interpreted here as expressions of social relations manifested, among other
things, through what we interpret as ritual acts. Ritual, for example, in the form of
depositions, is regarded here as a way to express and focus on social relations. Ritual
is social strategy and can function as social negotiation, whereby relations between
people and their shifting roles and responsibilities are expressed and shaped, for
instance by links to specifc places. In these contexts material culture can be used
by (groups of ) individuals in order to create meaning via associations with material
culture as regards, for example, the production and use of certain types of objects,
places, or raw materials. Depositions of special material thus give places a meaning
connected to special interest groups and their expectations. Te palisaded enclosures
were arenas where relations were expressed through diferent forms of depositions.
Te enclosures and their design may also be viewed as an expression of social rela-
tions. Trough their architecture they emphasize or highlight the social position of
certain actors.
Te depositions manifested prevailing social relations, but they also hinted at
the expectations that people had of these sites and their signifcance. Tis is perhaps
evident above all from the small space in the eastern part of the Hyllie palisaded
enclosure where thousands of burnt and unburnt fints, especially fakes from the
manufacture of square-sectioned tools, were once deposited around the posts. Te
fint from the post-holes can in one sense be linked to the practical need to manu-
facture tools, but the clear spatial placing in this specifc part of the enclosure also
indicates that certain individuals manifested their presence here and that the space
had a special signifcance. Te fint waste from the manufacture of square-sectioned
tools and other objects represents important elements in the actual craft process.
Te space is interpreted here as being closely connected with the fint craft and also
with the craftsmen themselves. Te site was a meeting place for craftsmen from the
locality. Te interpretation basically assumes that craft and craftsmanship was a
possible strategy for attaining and expressing social position. Te depositions of fint
around the posts demonstrate the possibility of expressing and reinforcing identity
as individuals and as a group. Relations that went beyond mere participation in
the construction of the palisaded enclosure were thus expressed in a clear manner.
Within the large space constituted by the enclosure as a whole, there were thus areas
available to specifc groups. Certain individuals from families in the locality had
such a role that they were able to manifest themselves and their signifcance at the
palisades. Outside the palisades these craftsmen had other roles as well. Tey need
not have belonged to the leading stratum in society, but local leaders needed their
Summary 385
skill since the exchange of the artefacts they manufactured was important for control
both of external contacts and of people within the community.
Te meaning and the relations expressed through the depositions of fint in post-
holes in special parts of the enclosure at Hyllie, and perhaps also at Dsjebro, can
be related to the increased space for other individuals than the traditional leaders to
manifest their position. In large parts of Southern Scandinavia there was a generally
increased need for fint axes for rituals performed at megalithic tombs and elsewhere,
which led to intensifed exchange of fint from the areas where the raw material was
available, and which simultaneously meant that control over this exchange was a
power factor. Tis is the kind of relations we see refected in the depositions of fint
around the post-holes in the eastern part of the Hyllie palisaded enclosure. In areas
where fint is rare as a raw material, its importance and relations in the form of long-
distance contacts are perhaps chiefy manifested through its extensive destruction,
particularly by fre. Tis is especially clear at the palisaded enclosures on Bornholm,
where burnt fint is frequently found. Te destruction of objects and raw material
from external sources is associated with special individuals and their relations and
encounters with the outside world, which is translated into rituals intended to main-
tain local social relations.
Te eastern space in the Hyllie enclosure, however, was not more than a small
part of the large space once constituted by the structure as a whole. In the other
parts of the enclosure, concrete clues to activities are virtually non-existent. What
needs were there in the community which can help us to understand this large and
seemingly empty space? In research palisaded enclosures have occupied a concrete
place in the discussion about livestock and animal husbandry since this is assumed
to have been an important economic and social resource in the shaping of power
relations between people in the Middle Neolithic. Te economic and social signi-
fcance of livestock at this time led to a need for meeting places where animal hus-
bandry was organized and manifested. Te enclosures may have functioned as pens
for separating livestock and thus also been places for regulating and legitimating
individuals rights to a share of the stock. A certain degree of cooperation in animal
husbandry is possible and even probable at this time. Te cooperation may have
concerned, for example, the regulation of access to grazing land, but it may also
have been for breeding. Te interpretation of the palisades as places for separating
livestock makes the palisaded enclosure into a kind of arena for negotiation and
the resolution of disputes about everything to do with this hypothesized collective
animal husbandry, and simultaneously a place where individuals had to keep an eye
on their own interests.
Local leaders directed the construction of the palisades, but there was at the
same time scope for diferent groups of people who were not exclusively tied by
close family and kin relations to manifest themselves and take part in the various
activities performed at the palisades. In certain cases such activities were connected
to specifc parts of the big palisaded enclosures. Inside the palisades, the various
needs and relations of the local community met. But these local meetings were also
afected by more long-distance infuences through the exchange of commodities
and craft products and craft traditions that took place at the enclosures. Local tra-
ditions encountered new traditions. Tese meetings afected each other and gave an
opportunity for social negotiation and changed social relations in which power was
manifested and questioned. Traditional expressions and acts such as the burning of
fint and depositions were performed to satisfy the needs and possibilities of the time.
Local social change was spread, literally, via the openings of the palisades, but the
signifcance of life inside the palisades for the local community may also have made
these places into arenas for confict.
War can strengthen bonds within groups, but it can also lead to division and the
formation of new groups, thus gradually changing societies. War and the display of
prowess in battle may also have been a part of some individuals strategy for achieving
social status and challenging prevailing power relations. Te palisaded enclosures and
the activities performed at them functioned as a way to exercise power and control and
maintain social relations, while simultaneously there were opportunities for diferent
individuals and groups to express their positions and ambitions. Tere was competi-
tion for positions in society, and resources played an important role in the shaping
of relations. Te palisaded enclosures served as important places for expressions of
this kind, where diferent types of social groups were able to manifest themselves.
Association with new alien objects, new technologies, or special people from outside
may have been a part of this strategy; it may have brought prestige to use the foreign
artefacts and technologies and to allude to relations with foreigners. Tis may have
caused tension and suspicion. In the long run it may have led diferent groups to ques-
tion the prevailing order and try to escape its limitations. Tensions and conficts of
this kind could have been violent, leading to the destruction of several of the palisa-
des. Te organized violence could have been directed against the palisaded enclosures
as socially charged places, rather than as actual fortifcations. Te concrete evidence
that the palisaded enclosures were the scenes of physical confict is, however, scarce in
Southern Scandinavia, but it is all the more common elsewhere in Europe.
Organized violence could very well have played a part in the social change that
took place in the course of the Late Middle Neolithic, which led to the end of the
Summary 387
time of the palisades around the middle of the third millennium BC. Te fact that
palisades were no longer built, however, does not mean that their functions ceased;
the needs still existed. Social relations were changed in a direction which meant that
it was no longer possible to achieve this type of arena for collective concerns. Te
palisaded enclosures and their content were an expression of peoples perceptions of
how the world was ordered and what opportunities existed, and at the same time
they afected this perception and were thus an active part of the change that can
be seen in society as we move towards the latter part of the Late Middle Neolithic.
Te change that happened in society and in social relations at this time meant an
increase in the signifcance of a unit that was no doubt at least as large in the area that
it covered as the palisaded enclosures, but architecturally much less conspicuous,
namely, the farm.
Grave and farm
Te farm as a site acquired an increasingly important role in the course of the Late
Middle Neolithic. In the latter part of the period, formerly dominant places such
as palisaded enclosures no longer existed. Te large assembly sites the palisaded
enclosures had no more part to play when new infuences led people within the
local communities to question and change old relations. New groups and individu-
als positioned themselves, and the farm became the arena where people shaped and
expressed their social position. Te farm gradually became a fxed point for people,
in spatial, social, and mental terms. Te increasingly distinct position of the farm
as a major social arena can be discerned on the basis of a number of concordant ob-
servations in the archaeological record. Te type of socially important sites that the
palisades had previously represented places where many people from the locality
gathered on special occasions or at certain times of the year are not attested for
the latter part of the Late Middle Neolithic. When the old palisaded enclosures had
decayed or been destroyed, it seems that it was not considered necessary or even pos-
sible to build new ones, and as far as we can discern, they do not seem to have been
replaced with new kinds of sites for large assemblies and manifestations. Instead the
spotlight was directed towards an existing unit the farm. Te farm was shaped into
the central place in peoples lives. We detect this change through the close spatial
relationship between houses and the graves of Battle Axe type that people now dug
for two to three hundred years, from roughly the middle of the third millennium,
and also through the fact that people often started to build several generations of
houses on the same site. In the course of the Late Middle Neolithic it also became
increasingly uncommon to deposit objects in pits and wells of various kinds, which
can also be interpreted as part of a changed relation to the farm as a place. From
our present-day point of view, we see that the overall change in the relationship to
the farm points towards the Late Neolithic and the form and social signifcance of
settlement at this time. A change in social signifcance thus took place from places
like palisaded enclosures towards what may be seen, in comparison with subsequent
periods, as more regular settlement.
In the latter part of the Late Middle Neolithic and the earliest part of the Late
Neolithic, what is called the Battle Axe culture can be linked to the farms. Te
grave and the house were central elements in the shaping of the socially signifcant
place that the farm constituted. Te new infuences coming from the continent led
to a new social expression. New forms of artefacts, including the battle axe and the
pottery, became important parts of a social identity that grew stronger among some
people. In the Late Middle Neolithic, with its distinct expression in the so-called
Battle Axe grave, the farm as a central place served as a basis for shaping social
identity and forging relations. Our present state of knowledge indicates regional
diferences within the geographical area covered here. In eastern Denmark, with
the exception of Bornholm, the graves of the Battle Axe culture are almost entirely
absent, and megalithic tombs are still used for burials. Houses are also lacking at
present. Houses from the Late Middle Neolithic have not yet been found on Born-
holm either. In parts of southernmost Sweden, on the other hand, archaeological
remains reveal a close spatial relationship between houses and graves, marking the
signifcance of the farm as a social arena.
What emerges from the end of the Late Middle Neolithic is a gradually more dis-
tinct and lasting site continuity in the landscape for certain farms. Graves, together
with houses, are important elements in this rooted continuity. It is on this continuity
that the relationship to the farm as a place is based. Te relationship to the site that
was shaped and expressed in the Early Neolithic and the Early Middle Neolithic th-
rough large-scale depositions of objects in diferent types of pits is unusual in the Late
Middle Neolithic. It occurs during an early part of the Late Middle Neolithic, above
all in connection with the palisades, but from the close of the Late Middle Neolithic
there are only a few examples. It thus seems as if this way of relating to a site can only
be linked to certain special occasions and that it gradually declined in signifcance
in the course of the Late Middle Neolithic. Applying a broader perspective, the de-
position of objects in the classical Battle Axe graves can possibly be viewed as a kind
of continuation of this expression. Depositing artefacts in pits was thus no longer a
widespread form of expression in the shaping of relations to place. On the other hand,
the ritual deposition of objects such as fint axes in wetlands was a tradition that con-
Summary 389
tinued in a general sense through the Middle Neolithic and into the Late Neolithic.
Te tradition then followed as an adaptable, relevant, and important ritual through
the gradual changes that took place in society in the Middle Neolithic.
In a landscape where the farm with house and grave constituted a spatially more
stable unit over a longer time, the relation to the place was thus manifested above
all through this unity. By burying people in single graves, not infrequently in ce-
meteries, a sense of belonging to a place was created. In the Late Middle Neolithic
the farm was turned into the important place for expressing and maintaining social
relations in peoples lives at diferent levels. Te change lay in the relationship to the
farm as a place and its signifcance in the shaping of social relations. It is this bond
to the farm that had the long-term consequence that the house in the Late Neolithic
became an increasingly stronger physical expression of social ambition and position.
Te changed relation to the farm from the latter part of the Late Middle Neolithic
onwards is viewed here as a social and mental change. Te farm was not solely an
economic and functional unit, but also in very large measure a socially and mentally
signifcant place. Tis also applies to the early part of the Late Middle Neolithic,
but in the later part of the period the farm acquired an increasingly signifcant role
as a place with which people identifed and through which they could also display
their status in society. Te spatial stability that developed then formed a diferent
mental landscape which also included fxed communication routes. Hierarchies and
overlapping social and economic relations between nearby farms no doubt existed
on a scale greater than we can discern. Te farms were a part of networks of personal
relations, contacts, and exchanges and served as places for meetings between people.
It was on farms inhabited by socially prominent individuals and families that the
overarching social interaction took place, with the regulation of the exchange of
commodities, access to grazing, hunting, fshing, and the exploitation of raw mate-
rials such as fint in certain areas (for example the Malm area). It was through the
farm that social status was expressed, related to the possibility to focus on economic
specialization and accumulation. Tis took place within the framework of an overall
identity among some individuals and families which was expressed in death through
burials in Battle Axe graves.
Te history of individuals and families was shaped in relation to the farm through
the site continuity and through the link between the living and the dead. From the
middle phase of the Late Middle Neolithic onwards, the Battle Axe grave became
an increasingly important marker of social identity and status. Trough the graves,
the dead have been and still are central for an understanding of the so-called Battle
Axe culture and of the social relations of the time. Te Battle Axe graves mark a time
of new relations between people, which can be discerned over large parts of Europe
through the Corded Ware complex and the Bell Beaker complex. Te European
Corded Ware complex can be regarded as a tradition of ideas marking the legitima-
tion of an elite and a world of ideas. Its broad geographical distribution, however,
should not be perceived as a refection of a uniform culture, but as an efect of the
way local social groups and individuals shaped and expressed common relations
rooted in their own traditions and circumstances.
Figure captions 391
Figure Captions
Figures
Figure 1. Map of eastern Denmark and southernmost Sweden marking the areas and palisades discus-
sed in this section. A) Dsjebro; B) Brunnshg; C) Stora Herrestad; D) Helgeshj; E) Bakkegrd; F)
Kignsbakken; G) Sigersted I; H) Vasagrd; I) Rispebjerg. The Malm area is also marked. Based on
Bredsdorff s map (digital version of Bredsdorff 1973).
Figure 2. Sarup on Fyn. Each numbered square measures 40 by 60 m (after Andersen 1997:21, fgure 12).
Figure 3. The palisade area at Dsjebro (after Andersson 2003:141, fgure 46).
Figure 4. Helgeshj with ditches and palisades (original Giersing 2004:11, fgure 4, from Thrn
2007:96, fgure 18).
Figure 5. Vasagrd East with palisades from the latter part of Middle Neolithic A and the older Sarup
enclosure. The round post structures are also visible in the fgure (after Kaul, Nielsen & Nielsen
2002:122, fgure 3).
Figure 6. Rispebjerg with palisades and round post structures marked. The star marks the site of the
Brogrd fnd. The ring fort is dated to the Iron Age (after Kaul, Nielsen & Nielsen 2002:129, fgure 11).
Figure 7. The distribution of the pottery groups (after Malmer 2002:265, fgures 5558).
Figure 8. Settlement in western Skne in the Middle Neolithic B (after Andersson 2003:259, fgure 78).
Figure 9. The city of Malm and its parishes. The road network refects settlement density. Base
map: Malm Stadsbyggnadskontor.
Figure 10. The city of Malm with parish boundaries and investigated areas (drawn in August 2008).
It is evident that the pressure of development varies considerably in the area. The excavated areas
represent several decades of archaeology and thus varying methods and priorities. Base map: Malm
Figure 11. The topography of the studied area. Wetlands and watercourses (black) are taken from
Sknska Rekognosceringskartan 181220. A long stretch of Sege follows the eastern boundary of
the investigation area, while Risebergabcken fows through much of the area in a northsouth direc-
tion. A thick grey line marks a general limit for the highest coastline, some 45 m over the present
sea level (revised from Regnell 1999). Zones (IIV) and zone boundaries are marked. Contours 10
m equidistant. Base map: Malm Stadsbyggnadskontor.
Figure 12. Sites or approximate sites of hoards and single fnds marked with site numbers. A site
number in parentheses denotes a place with only thick-butted fint axes of indeterminate type. Base
map: Malm Stadsbyggnadskontor.
Figure 13. Parts of the collection of stray fnds from Bunkefo 9:4 (8). Photo: Ingrid Nilsson.
Figure 14. The concave-edged fint axes from Hyllie (105) (MK 77:17 & MHM 12879:150037). The
axes are 12.4 cm and 11.2 cm long respectively. Photo: Jenny Thornell, Malm Museer.
Figure 15. Sites with remains of settlement and activity marked with site numbers. Base map: Malm
Figure 16. Fosie IV with the locations of settlement sites IVI (after Bjrhem & Sfvestad 1989:15,
plate I).
Figure 17. Lunnebjr with feature A23606 and the location (according to the survey of antiquities) of
the thick-butted, concave-edged fint axe (grey dot).
Figure 18. House 54 and feature A111 from Middle Neolithic B at Almhov. Older graves are marked.
Figure 19. Survey of Svgertorps Industriomrde S including house 6, Battle Axe grave A279, and
layer A2210 (after Koch & Tuominen 2008, appendix 3).
Figure 20. Elinelund 2B with houses and remains of fences. House 1 is the northernmost house, fol-
lowed by house 3 and house 2 (after Sarns & Nord Paulsson 2001:134, fgure 121).
Figure 21. House 14 in Svgertorps Industriomrde D. The top picture shows the post-holes that
are interpreted as part of house 14, while the bottom picture also shows surrounding features (after
Onsten-Molander & Linde 2002:52, fgure 50).
Figure 22. Features and houses at Hotelltomten, Hyllie station, and Hyllie 4:2 & 4:3 dated to the
Middle Neolithic B and the early part of the Late Neolithic.
Figure 23. The two axes (MK 65:100028 & MK 65:100029) from Hyllie station. The axes are 15 cm
and 14.5 cm long respectively. Photo: Jane Jansen, Malm Museer.
Figure captions 393
Figure 24. Survey of Svgertorps Industriomrde U including house 4, layers A915 and A612 (after
Bck & Gruber 2008, appendix 1).
Figure 25. Survey of Vintrie IP with houses radiocarbon-dated to Middle Neolithic BLate Neolithic.
The fgure also shows the two houses from Vintrie 20:1 & 20:59 (furthest to the east).
Figure 26. The wrist guard from Kastanjegrden, feature 21 (see fgure 36). The upper side has
scratched decoration. It is 6.2 cm long. Drawing: Cecilia Skulska (after Salomonsson 1974:31, Fig. 8).
Figure 27. House 25 at Lockarp 7A. The bottom picture shows the post-holes interpreted as part of
house 25 while the top picture also shows surrounding features (after Rudin & Brink 2002:44, fgure 15).
Figure 28. The clay grave from Hrstedtska Kritbruket (after Schnittger 1911:19, Fig. 15).
Figure 29. Elinelund 2A with the well complex A566, pit A304, knapping site A2363, the houses from
the early part of the Late Neolithic (dark grey) and the Early Bronze Age (light grey) (after Sarns &
Nord Paulsson 2001:93, Fig. 89). A2363 has been added. Not to scale.
Figure 30. House 10 and house 12 at Dsemarken. The grave, A1671, is also marked.
Figure 31. Survey of part of Lockarp 7E including house 23, house 26, and the wells (after Nord &
Sarns 2005, plate 2).
Figure 32. House 12 at Fosie 11A. The bottom picture shows the post-holes interpreted as part of house
12, while the top picture also shows surrounding features (after Hadevik & Gidlf 2003:38, Fig. 18).
Figure 33. Tygelsj 41:1 with A3753. The possible grave, A14349, is also marked (after Grehn 2006,
appendix 2). Not to scale.
Figure 34. Sites with graves and possible graves/grave-related features and palisades marked with site
numbers. The palisade from the Middle Neolithic A at Vstra Klagstorp is also marked (grey palisade
symbol). Base map: Malm Stadsbyggnadskontor.
Figure 35. The Svgertorp grave. Finds from around the head had been retrieved when the photo-
graph was taken. The remains of the pot are by the lower legs. The head is towards the north (left
in the picture). Photo: Malm Museer.
Figure 36. Plan of Kastanjegrden including the graves and feature 21 (see the section Bo- och
aktivitetsplatser) (after Winge 1976 fg. 1).
Figure 37. Plan of the graves (uppermost stone layer) (after Winge 1976 fg. 2).
Figure 38. The inhumation grave from Dsemarken. In the lower part of the picture is the bone pricker
(MK 321:100089). The photograph was taken from the south. Photo: Kristina Gidlf, Malm Museer.
Figure 39. Survey of features and structures dated to Middle Neolithic B at Norra Hyllievng. Late
Neolithic remains are also marked. In the Battle Axe cemetery, grave I was furthest to the north
and A120122 furthest to the east.
Figure 40. Battle Axe graves from Norra Hyllievng. Left Grave I (after Lindh & Grehn 2008,
A14169 fgure 7). Photo: Susan Hydn, Malm Museer. Right Grave II. 1. blade; 24. amber bead;
5. teeth; 67. amber bead; 8. pottery; 9. eleven blade arrowheads; 10. concave-edged fint axe; 11.
thin-bladed fint axe; 13. fint chisel (after Lindh & Grehn 2008, A120605 fgure 4).
Figure 41. Kv. Bronsyxan. The lower stone layer of the grave and the grave level (after Hkansson,
Johanson & Salomonsson 1973:139, Fig 4).
Figure 42. The fnds from Kulladal. The size of the axes is not stated in the archival material. Photo:
Malm Museer.
Figure 43. Virentofta, grave 62 (III) (after Forssander 1933:6 Abb. 4 Forssander calls it grave 1).
Figure 44. The grave from Lindngelund. Base plan with fnds marked. Y fint axe; B amber bead;
F fint blade; T tooth (after Assarsson 1995 Fig. 6).
Figure 45. Fredriksberg, grave 71. Photo: Bertil Centerwall, Lund University Historical Museum.
Figure 46. Vstra Klagstorp 16:48. Stone structure and grave level (after Hansen 1928b). Not to scale.
Figure 47. The palisade area at Bunkefostrand. Openings through the palisade are marked with arrows.
Figure 48. All the radiocarbon datings to the Middle Neolithic B and Late Neolithic from Bunkefo-
strand. The datings from A865, A1266, A1815, A2249, and A1429 come from an area south of the
palisade (Steineke 2008a; Gidlf & Steineke 2008).
Figure 49. Pits and wells from Bunkefostrand. a) storage pit A3662; b) well A199999; c) pit A125399;
d) well A119384; e) well A127937. Photo: Gabriell Wall, Steven Hanny, Mathilda Kjllquist, and Hkan
Assarsson, Malm Museer.
Figure 50. The distribution of all the worked fint from the topsoil (burnt fints on which no traces
of working could be detected are not included). The number of fints in the squares is shown, which
means that squares with copious fakes stand out.
Figure 51. The distribution of fint fakes from the knapping of square-sectioned tools from the topsoil.
Figure captions 395
Figure 52. Bone objects (ae) and pottery (fo) from Bunkefostrand. a) carved bone object from
A120252, MK 352:200736; b) preform for a fshing hook from A118470, MK 352:200737; c) point
from A10370, MK 352:200738; d) point from A119384, MK 352:200739; e) point from A119384, MK
352:200740; f ) rim sherd from A118470, MK 352:200753; g) rim sherd from A119384, MK 352:200752;
h) rim sherd from A119384, MK 352:200983; i) rim sherd from A120335, MK 352:200748; j) sherd
from A119691, MK 352:200754; k) sherd from A120335, MK 352:200747; l) sherd from A10385, MK
352:200751; m) sherd from A10630, MK 352:200749; n) sherd from A10630, MK 352:200750; o) sherd
from A128616, MK 352:200746. A10370, A10385, and A118470 are dated to the Late Neolithic, the
others to the Middle Neolithic B. Scale 1:1. Drawing: Bjrn Nilsson.
Figure 53. Top: combined dating of material from the palisade (the datings to Middle Neolithic B have
been used, fgure 48). Middle: summation of datings to Middle Neolithic B (from A127509 to A5093
in fgure 48). Bottom: summation of datings to the early part of the Late Neolithic (from A1429 to
A10370 in fgure 48).
Figure 54. Bunkefostrand in the later part of the Middle Neolithic B and the early part of the Late
Neolithic. In the southern area there were also a number of features including the remains of a
possible house or hut, A1815 (house 1), which may be contemporary with the palisade (see table
14 and fgure 75).
Figure 55. The palisade at Hyllie, marking larger openings, pits, and layers (dark grey) mentioned in the
text. The fgure also shows the Early Neolithic activities (light grey) in the palisade area (some more
Early Neolithic pits and occupation layers were also found further to the west). In the north-eastern
part, a number of Early Neolithic pits were scattered evenly along a semicircular line.
Figure 56. Large quantities of fint had been deposited in the post-holes (black flling) around the
opening into the area in the east.
Figure 57. Combined dating of material from the palisade (the oldest dating in table 16 is not included).
Figure 58. The thick-butted, concave-edged fint axes from one of the western openings (left, MHM
7176:155) and the pit, A1161 (MHM 12879:1399). The axes are 10.9 cm and 10.4 cm long respectively.
Photo: Andreas Nilsson, Malm Museer.
Figure 59. The antler hoe/axe from A2066 (MHM 12879:156820, 156821). It is approximately 14 cm
long. Photo: Andreas Nilsson, Malm Museer.
Figure 60. The bone pin/pendant from A1161 (MHM 12879:1430). It is 4.3 cm long. Photo: Andreas
Nilsson, Malm Museer.
Figure 61. Pottery from the palisade, palisade-related pits, and the area outside the palisade. Note
that the sherds are generally small, which means that the angle of the sections is diffcult to ascertain
exactly. The vessel numbers refer to the analysis of the pottery in the reports on each site (Brink
& Hydn 2006; Andrasson et al. 2006). a) sherd from the palisade, MHM 7176:2095 (vessel 119);
b) sherd from A3524, MHM 12879:3976 (vessel 33); c) sherd from A1161, MHM 12879:1249 (vessel
45); d) sherd from A1161, MHM 12879:1539 (vessel 46); e) sherd from A1161, MHM 12879:1552; f )
profle of base sherd from A1161, MHM 12879:1602; g) sherd from A2066, MHM 12879:156844;
h) sherd from A2066, MHM 12879:156845; i) sherd from the edge of the former wetland, MHM
12879:150218. Scale 1:1. Drawing: Lena Svalfors, ILLUform.
Figure 62. The north-west part of feature A3613. Photo: Johan Lindroth, Malm Museer.
Figure 63. The eastern part of A656 being excavated. Photo: Magnus Rolf, Malm Museer.
Figure 64. Rim sherds from A656. Sherds depicted only in profle are undecorated. Note that the
sherds are generally small, which means that the angle of the sections is diffcult to ascertain exactly.
The vessel numbers refer to the analysis of the pottery in the report on the site (Brink & Hydn
2006). a) MHM 12879:2105 (vessel 60); b) MHM 12879:2111 (vessel 61); c) MHM 12879:2175 (vessel
68); d) MHM 12879:2112 (vessel 62); e) MHM 12879:4088 (vessel 92); f ) MHM 12879:2122 (vessel
64); g) MHM 12879:2121 (vessel 65); h) MHM 12879:4097 (vessel 67); i) MHM 12879:4107 (vessel
70); j) MHM 12879:4095 (vessel 71); k) MHM 12879:4085 (vessel 89); l) MHM 12879:4067 (vessel
69); m) MHM 12879:4071 (vessel 66); n) MHM 12879:2109 (vessel 63); o) MHM 12879:4069 (vessel
90); p) MHM 12879:4084 (vessel 91); q) MHM 12879:4096 (vessel 93); r) MHM 12879:4066 (vessel
94). Scale 1:1. Drawing: Lena Svalfors, ILLUform.
Figure 65. A selection of decorated sherds from A656 (in some cases it has been diffcult to deter-
mine the direction of the decoration on account of their small size). a) MHM 12879:4109 (possibly
belongs to vessel 68); b) MHM 12879:4110; c) MHM 12879:4064; d) MHM 12879:4063; e) MHM
12879:4079; f ) MHM 12879:2110; g) MHM 12879:4083; h) MHM 12879:4100; i) MHM 12879:4080;
j) MHM 12879:4098; k) MHM 12879:2106; l) MHM 12879:2108; m) MHM 12879:4074; n) MHM
12879:4061; o) MHM 12879:2115; p) MHM 12879:4120. Scale 1:1. Drawing: Lena Svalfors, ILLUform.
Figure 66. Distribution of sherd thickness based on number and weight for pottery from A656 (the
calculation was done on sherds where the thickness could be securely determined). N (number), X
(mean value of sherd thickness in mm) and s (mean value of the largest grain in the fabric in mm).
Figure 67. Changed relations (after Brink & Hydn 2006:80, fgure 69).
Figure 68. The palisade at Bunkefo with pits dated to the Middle Neolithic B marked. The larger
possible openings are marked with arrows.
Figure captions 397
Figure 69. The thick-butted, thin-bladed fint axe (MHM 7777:1) from Bunkefo. The length of the
axe is not stated in the literature. Photo: Viveca Ohlsson, Malm Museer.
Figure 70. a: pottery from A10247 (MK327:100225); b: pottery from A21357 (MK327:100233); c:
pottery from A6400 (MK327:100270) (after Carlson 2008 fgures 7, 8, and 9; the size of the sherds
is not stated in the report). Photo: Jenny Thornell, Malm Museer.
Figure 71. Top: Combined dating of material from the palisade (the oldest dating in table 19 is not
included). Bottom: summation of datings to the Middle Neolithic B (from pits, see table 19).
Figure 72. Chronological relations in the Malm area. Bars mark occurrence. Darker sections mark
a period with proportionately more archaeologically attested remains than earlier or later periods.
This does not necessarily mean that it represents an actual greater occurrence. As far as we can see
at present, however, the occurrence is actually greater for palisades, the classical graves and mortuary
pottery of the Battle Axe culture, and ritual depositions in pits/wells. Ritual depositions in pits/wells
do not cease at the time stated here, but they become very rare. For the fnal phase of the palisades
the light grey shading marks uncertainty about whether they were still in use. Note that the marking,
for example, for Battle Axe culture graves is based on few radiocarbon-dated objects.
Figure 73. Radiocarbon datings from contexts with typologically dated material (above all pottery).
The datings from Lockarp 7B (73) and Hotelltomten (61) come from contexts with fnds belonging to
the Funnel Beaker culture which have, at least partly, been considered to belong to the typologically
latest part of the Funnel Beaker culture. This also applies to the dating from A5152 at Bunkefo (106).
The dating from Sunnan and the oldest and the youngest datings from Norra Hyllievng (79) come
from contexts with Late Neolithic objects (see the section Ett kulturlst periodskifte). Note that
the dating from Kv. Bronsyxan (91) and the youngest of the palisade datings from Hyllie (105) were
not performed with the accelerator method. The youngest datings from A656 from Hyllie (105) and
A2405 from ngdala 1991 (87) are not included. BP values calibrated with OxCal v. 3.10.
Figure 74. Summation of datings from graves belonging to the Battle Axe culture in the Malm area
Svgertorps Industriomrde S (56), Dsemarken (79), Norra Hyllievng (80), and Kv. Bronsyxan (91).
Figure 75. Houses dated to the Middle Neolithic B in the Malm area. House 12 from Dsemarken
(79) is not included since only a small part of it was excavated (see fgure 30). The uncertain hut
remains from Lunnebjr (31), Fredriksberg 13D (76), and Bunkefostrand (104) are also shown, as
are the small post-built structures from Vintrie IP (66). North is upwards in the picture. Scale 1:200.
Figure 76. Houses from early in the Late Neolithic which can be related to the Battle Axe culture.
House 26 from Almhov (53); house 27 from Hyllie station (62); house 6 from Hyllie 4:2 & 4:3 (67);
house 9 and house 11 from Elinelund 2A (77); house 7 from Norra Hyllievng (80); house 1 from
Bunkefostrand (104); house 1 and house 9 from Vintrie 20:1 & 20:59; and house 1 and house 10 from
Svgertorps Industriomrde L. House 1 from Svgertorps Industriomrde L was dated to 380560
BP (23502140 BC cal. 1 . Ua-18572) and house 10 to 384570 BP (24602200 BC cal. 1 . Ua-
18580). The dating of the other houses is presented in the description of each site. The datings from
Vintrie 20:1 & 20:59 are presented under Vintrie IP (66). North is upwards in the picture. Scale 1:200.
Figure 77. Battle Axe culture farms in the area around the bog Hyllie Mosse. The fgure shows a
frozen image of the centuries immediately after 2500 BC, which means that all the sites shown on
the fgure need not have been in use at the same time. Light grey areas mark the distribution of
meadow land based on land survey maps from the eighteenth century. Digital version after Erikson
1995 (supplemented and revised by Lars Persson, Malm Museer). These areas include the distribu-
tion of both dry meadows and different kinds of wetter meadows. The distribution gives a general
idea of the occurrence of lower areas in the terrain, which does not necessarily mean that they were
wetlands in the Neolithic.
Figure 78. Relations between cultures during the Neolithic (after Edenmo et al. 1997:202 Fig 5:47).
Southern Sweden to the left. After a while the Battle Axe culture takes over and social life in southern
Sweden changes from a (short) period with some cultural variation to a time of cultural uniformity.
Figure 79. Almhov beside the bog Hyllie Mosse in the Malm area. House 26 (see the house in detail
in fgure 76) from the early Late Neolithic marks the start of a major settlement expansion and farm
continuity on the site (the remains from the Late Middle Neolithic can be seen in fgure 18). Long
barrows (triangles mark their east faades) and dolmens (circles), together with the houses, were a
powerful expression of social status.
Tables
Table 1. A selection of radiocarbon datings from southern Swedish Neolithic enclosures (by falling
age BP) (Andersson, Grnnegaard & Svensson 1999:11; Ericson, Mnsson & Serlander 2000:16;
Andersson 2003:139). BP values calibrated with OxCal v. 3.10.
Table 2. A selection of radiocarbon datings from Danish Neolithic enclosures (by falling age BP)
(Heinemeier, Rud & Heier-Nielsen 1996:324f; Giersing 2004:26, fgure 20; see also Thrn 2007:97
for an evaluation of a couple of slightly earlier datings from Helgeshj). BP values calibrated with
OxCal v. 3.10.
Figure captions 399
Table 3. Period division and datings cal. BC (after Rudebeck & dman 2000 with modifcations
after Andersson 2003). The number of generations is based on four generations per century (after
Rudebeck et al. 2001:38 modifed to suit the changed boundary between Middle Neolithic B and
the Late Neolithic).
Table 4. All the sites considered in Part II. The frst column shows the site name (property, block/
district or place-name according to publications; CT=City Tunnel Project) with the number shown on
survey maps. Columns two, three, and four show the parish and, where available, the RA number
(National Heritage Board) and archive number in the archives of Malm Museums (ATA-ut). The
RA number is taken from FMIS. A dash means that an RA number or archive number is missing
or was not found in FMIS or the archives of Malm Museums. Column fve shows the section of the
book in which the site is described, i.e. Hoards and single fnds, Settlement and activity sites,
Graves, or Palisades. Note that the same place may contain fnds and remains which require
presentation under more than one section. Column six gives brief details of the character of the
site/fnd, e.g. Concave-edged fint axe or House. Relevant references are given in column seven;
for supplementary references see the corresponding section. *These sites have not been exactly
localized but have been marked on fgures based on street/block name, archival information, and
for the graves the data in Winge 1976:45, fgure 57. **Tygelsj 76:1(38) on the RA form it says a
thin-bladed axe of fint; in FMIS this has been changed to a thin-butted axe. Here I proceed from the
version on the form.***Also comprises the adjacent Lockarp RA 16:1, S07:027.
Table 5. Radiocarbon datings to the Middle Neolithic B or from contexts belonging to the Battle Axe
culture in the Malm area (by falling age BP). See the section Tid for exceptions. References to the
different sites can be found in table 4 and in connection with the site descriptions in Part II, where
there is also a presentation of any contradictory radiocarbon datings from particular contexts. BP
values calibrated with OxCal v. 3.10.
Table 6. Sites with hoards or single fnds with a possible dating to the Middle Neolithic B. The number
of each type is stated. Note that the type designations in some cases are not absolutely certain. The
fnds from Pildammsparken (1) and Sibbarp (22) are not included in the table.
Table 7. Radiocarbon datings to the Middle Neolithic B from the fen Hindbygrden (by falling age
BP) (Berggren 2007:296). BP values calibrated with OxCal v. 3.10.
Table 8. Radiocarbon datings to the Middle Neolithic B from Elinelund 2B (by falling age BP) (after
Sarns & Nord Paulsson 2001 tab. 47 & 84). BP values calibrated with OxCal v. 3.10.
Table 9 Radiocarbon datings to the Middle Neolithic B from Hotelltomten, Hyllie station, Hyllie 4:2
& 4:3, and Hyllie 155:91 (by falling age BP) (Hadevik et al. 2006; Carlson 2007; Andrasson, Sandn
& Grehn 2008). BP values calibrated with OxCal v. 3.10.
Table 10. Radiocarbon datings to the Middle Neolithic B from Vintrie IP (by falling age BP). Fields
to the right indicate the results of redating of the houses (Hammarstrand Dehman, Jansen & Hanny
2007). BP values calibrated with OxCal v. 3.10.
Table 11. Radiocarbon datings to the Middle Neolithic B from Hindby Mosse (by falling age BP). BP
values calibrated with OxCal v. 3.10. Lu-2731 and Lu-2733 come from Hkansson 1988:194.
Table 12. Radiocarbon datings to the Middle Neolithic B from Lockarp 7E (by falling age BP) (Nord
& Sarns 2005). BP values calibrated with OxCal v. 3.10.
Table 13. Radiocarbon datings to the Middle Neolithic B or from contexts belonging to the Battle
Axe culture from Norra Hyllievng (by falling age BP) (Lindh & Grehn 2008). BP values calibrated
with OxCal v. 3.10.
Table 14. Radiocarbon datings from the palisade and datings to the Middle Neolithic B (and the early
part of the Late Neolithic in cases where the features contained sherds decorated with cord) from
Bunkefostrand (Hammarstrand Dehman 2006; Brink, Hammarstrand Dehman & Stamm Forssblad
2007; Brink, Grehn & Kishonti 2008). Three of the features, A865, A1266, and A1815, were in an area
south of the palisade (fgure 54) (Gidlf & Steineke 2008). Table 5 contains yet another dating from
A119691 which turned out to be Mesolithic. BP values calibrated with OxCal v. 3.10.
Table 15. Identifed species at Bunkefostrand (Middle Neolithic Bearly Late Neolithic). Data from
Magnell 2007, appendix 24.
Table 16. Radiocarbon datings to the Middle Neolithic B and/or from contexts belonging to the Battle
Axe culture at Hyllie (by falling age BP) (Svensson 1991a:102; Brink & Hydn 2006; Andrasson et al.
2006). The radiocarbon dating from A16218 was obtained from charcoal from a feature found in/under
an occupation layer from the early part of the Middle Neolithic A. The dating of the feature cannot be
established with certainty and is not further discussed here. BP values calibrated with OxCal v. 3.10.
Table 17. The table shows a survey of the occurrence of identifed animal species in each of the three
phases in the Middle Neolithic B.
Table 18. The table shows a survey of the occurrence of tools/artefacts in each of the three phases
in the Middle Neolithic B. Pottery and fint (fakes etc.) are not included.
Table 19. Radiocarbon datings to the Middle Neolithic B or from contexts belonging to the Battle
Axe culture at Bunkefo (by falling age BP) (Jonsson 1995; Carlson 2006a; Carlson 2006b; Carlson
2008). BP values calibrated with OxCal v. 3.10.
Referenser 401
Referenser
Litteratur
A
Adamsen, Christian & Ebbesen, Klaus (red.). 1986. Stridsksetid i Sydskandinavien. Arkologiske skrif-
ter 1. Kbenhavn, Forhistorisk Arkologisk Institut.
Almqvist, Ulf & Svensson, Mac. 1990. Palissaderna frn Annetorpsleden. En mrklig fyndplats frn
stridsyxekulturen. Limhamniana 1990. s. 1143.
Althin, Carl-Axel. 1954. The chronology of the stone age settlement of Scania, Sweden. I. The mesolithic
settlement. Acta Archaeologica Lundensia. Series in 4, N 1. Lund, CWK Gleerups frlag.
Andersen, Niels H. 1997. The Sarup Enclosures. Sarup vol. 1. rhus, Aarhus University Press.
Andersen, Niels H. 1999. Sarupanlg og stendysser. Ddekult i bondestenalderens tragtbger-
kultur. Menneskelivets mangfoldighed. Arkologisk og antropologisk forskning p Moesgrd. Hiris,
Ole, Madsen, Hans Jrgen, Madsen, Torsten & Vellev, Jens (red.). s. 311318. rhus, rhus Uni-
versitetsforlag.
Andersen, Niels H. 2002. Neolithic Enclosures of Scandinavia. Enclosures in Neolithic Europe. Essays
on Causewayed and Non-Causewayed Sites. Varndell, Gillian & Topping, Peter (red). s. 110.
Oxford, Oxbow Books.
Andersson, Magnus. 2003. Skapa plats i landskapet. Tidig- och mellanneolitiska samhllen utmed tv
vstsknska dalgngar. Acta Archaeologica Lundensia. Series in 8, No. 42. Stockholm, Almqvist
& Wiksell International.
Andersson, Magnus. 2004. Making place in the landscape. Stockholm, Riksantikvariembetets frlag.
Andersson, Magnus. 2007. Neolitiska relationer. Kustslttens mtesplatser. Andersson, Magnus (red.).
s. 305334. Stockholm, Riksantikvariembetets frlag.
Andersson, Magnus, Carlie, Anne & Edring, Anders. 2003. Heliga cirklar av tr. Berttelser frn
Vtland. En arkeologisk resa lngs E22 i Skne. Carlie, Anne (red.). s. 116119. Stockholm, Riks-
antikvariembetets frlag.
Andersson, Magnus, Grnnegaard, Tim Jonas & Svensson, Mac. 1999. Mellanneolitisk palissadinhg-
nad och folkvandringstida boplats. Skne, Vstra karaby sn, Vstra Karaby 28:5, Dagstorp 17:12, VKB
SU 19. UV Syd Rapport 1999:101. Lund, Riksantikvariembetet.
Andersson, Thomas. 1999. Boplatslmningar frn stenlderldre jrnlder. Skne, St. Herrestads sn,
Herrestad 68:88 m.f. RA 60. UV Syd Rapport 1999:8. Lund, Riksantikvariembetet.
Andrasson, Anna, Brink, Kristian, Hadevik, Claes, Hammarstrand Dehman, Karina, Hydn, Susan
& Sandn, Ulf. 2006. Annetorpsleden. Rapport ver arkeologisk slutunderskning. Rapport nr 50.
Malm, Malm Kulturmilj.
Andrasson, Anna, Sandn, Ulf & Grehn, Fredrik. 2008. Arkeologisk slutunderskning 2002 & 2005.
Hyllievng boplatser frn neolitikum och jrnlder. Hyllie socken i Malm stad, Skne ln. Enheten
fr Arkeologi Rapport 2008:026. Malm, Malm Kulturmilj.
Apel, Jan. 2001. Daggers, Knowledge & Power. The Social Aspects of Flint-Dagger Technology in Scandi-
navia 23501500 cal BC. Coast to coast-book no. 3. Uppsala, Department of Archaeology and
Ancient History.
Apel, Jan & Knutsson, Kjel. 2006. Skilled Production and Social Reproduction an introduction to
the subject. Skilled Production and Social Reproduction. Aspects of Traditional Stone-Tool Technologies.
SAU Stone Studies 2. Apel, Jan & Knutsson, Kjel (red.). s. 1124. Uppsala, Societas Archaeologica
Upsaliensis.
Artursson, Magnus. 2005a. Grds- och bebyggelsestruktur. Bronsldersbygd. 2300500 f.Kr. Lagers,
Per & Strmberg, Bo (red.). s. 84159. Stockholm, Riksantikvariembetets frlag.
Artursson, Magnus. 2005b. Byggnadstradition. Bronsldersbygd. 2300500 f.Kr. Lagers, Per &
Strm berg, Bo (red.). s. 2083. Stockholm, Riksantikvariembetets frlag.
Artursson, Magnus & Bjrk, Tony. 2007. Vtland ett vattenrike. Tankar kring en bronsldersbygd
2300500 F.Kr. Vgar till Vtland. En Bronsldersbygd i Nordstra Skne 2300500 F.Kr. Artursson,
Magnus (red.). s. 295359. Stockholm, Riksantikvariembetets frlag.
Artursson, Magnus, Karsten, Per & Strmberg, Bo. 2005. Aspekter p samhllsutveckling. Bronsl-
dersbygd. 2300500 f.Kr. Lagers, Per & Strmberg, Bo (red.). s. 496547. Stockholm, Riksantik-
variembetets frlag.
Artursson, Magnus, Linderoth, Thomas, Nilsson, Maj-Lis & Svensson, Mac. 2003. Byggnadskultur i
sdra & mellersta Skandinavien. I det Neolitiska rummet. Svensson, Mac (red.). s. 40171. Stock-
holm, Riksantikvariembetets frlag.
Assarsson, Hkan, Eliasson, Laila, Frejd, Joakim, Jnsson, Lars & Magnusson Staaf, Bjrn. 1995. Frun-
derskning fr Yttre Ringvgen och jrnvg mellan brofstet och kontinentalbanan. Delomrde
7. Lockarp. resundsfrbindelsen. Rapport ver arkeologiska frunderskningar 1995. Rapport nr 6.
Billberg, Ingmar, Bjrhem, Nils, Thrn, Raimond & dman, Chatarina (red.). s. 103138. Malm,
Stadsantikvariska avdelningen.
B
Bali, Ivan & Knarrstrm, Bo. 2007. Ben om freml och hantverk. Kustslttens mtesplatser.
Anders son, Magnus (red.). s. 87110. Stockholm, Riksantikvariembetets frlag.
Barker, Graeme. 1999. Cattle-keeping in ancient Europe: to live together or apart? Settlement and
Landscape. Proceedings of a conference in rhus, Denmark, May 47 1998. Fabech, Charlotte &
Ringtved, Jytte (red.). s. 273280. rhus, Aarhus University Press.
Referenser 403
Barrett, John C. 1994. Fragments from Antiquity. An Archaeology of social Life in Britain, 29001200 BC.
Oxford UK & Cambridge USA, Blackwell.
Barrett, John C. 2001. Agency, the Duality of Structure, and the Problem of the Archaeological
Record. Archaeological Theory Today. Hodder, Ian (red.). s. 141164. Cambridge & Malden, Polity
Press.
Berggren, sa. 2006. Archaeology and sacrifce. A discussion of interpretations. Old Norse religion
in long-term perspectives. Origins, changes, and interactions. Vgar till Midgrd 8. Andrn, Anders,
Jennbert, Kristina & Raudvere, Catharina (red.). s. 303307. Lund, Nordic Academic Press.
Berggren, sa. 2007. Till och frn ett krr. Den arkeologiska underskningen av Hindbygrden. Malm-
fynd nr 17. Malm, Malm Kulturmilj.
Berglund, Bjrn. E. 1991. 3.2.1 Landscape, land use, and vegetation. The cultural landscape during 6000
years in southern Sweden the Ystad Project. Ecological Bulletins No. 41. Berglund, Bjrn E. (red.).
s. 6970. Kbenhavn, Munksgaard International Booksellers and Publishers.
Berglund, Bjrn. E. 1999. Odlingslandskapets framvxt i Norden. Arkeologi i Norden 1. Burenhult,
Gran (red.). s. 250255. Stockholm, Natur och Kultur.
Biwall, Anders, Hernek, Robert, Kihlstedt, Britta, Larsson, Mats & Torstensdotter hlin, Inger. 1997.
Stenlderns hyddor och hus i Syd- och Mellansverige. Regionalt och interregionalt. Stenldersun-
derskningar i Syd- och Mellansverige. Arkeologiska underskningar, Skrifter nr 23. Larsson, Mats
& Olsson, Eva (red.). s. 265300. Stockholm, Riksantikvariembetet.
Bjrhem, Berit, Carlsson, Martin & Svahn, Bengt. 2005. resundsfrbindelsen. Fredriksberg 13AD.
Rapport ver arkeologisk slutunderskning. Rapport nr 2324. Malm, Malm Kulturmilj.
Bjrhem, Nils & Magnusson Staaf, Bjrn. 2006. resundsfrbindelsen och arkeologin. Lnghusland-
skapet. En studie av bebyggelse och samhlle frn stenlder till jrnlder. Malmfynd nr 8. Malm,
Malm Kulturmilj.
Bjrhem, Nils & Sfvestad, Ulf. 1989. Fosie IV. Byggnadstradition och bosttningsmnster under sen-
neolitikum. Malmfynd nr 5. Malm, Malm Museer.
Bjrklund, sa. 2006. Arkeologisk slutunderskning 20012002. Lunnebjr. Bebyggelse frn mesolitikum
till yngre jrnlder. Oxie socken i Malm stad, Skne ln. Enheten fr Arkeologi Rapport 2006:071.
Borna-Ahlkvist, Hlne. 2002. Hllristarnas hem. Grdsbebyggelse och struktur i Pryssgrden under
bronslder. Arkeologiska underskningar, Skrifter nr 42. Stockholm, Riksantikvariembetets
frlag.
Bossen, Claus. 2006. War as Practice, Power, and Processor: A Framework for the Analysis of
War and Social Structural Change. Warfare and Society. Archaeological and Social Anthropologi-
cal Perspectives. Otto, Ton, Thrane, Henrik & Vandkilde, Helle (red.). s. 89102. rhus, Aarhus
University Press.
Bourdieu, Pierre. 1977. Outline of a Theory of Practice. Cambridge, Cambridge University Press.
Bradley, Richard. 1987. Time Regained: The Creation of Continuity. Journal of the British Archaeological
Association CXL. s. 117.
Bradley, Richard. 1998. The Signifcance of Monuments. On the shaping of human experience in Neolithic
and Bronze Age Europe. London & New York, Routledge.
Bradley, Richard. 2002. The Past in Prehistoric Societies. London & New York, Routledge.
Bradley, Richard. 2005. Ritual and Domestic Life in Prehistoric Europe. London & New York, Routledge.
Bredsdorff, Peter. 1973. Kortlgning og historiske studier. Et verktj? Kbenhavn, Skrifter udg. Af Lo-
kalhistorisk afdeling, Kbenhavns universitet.
Brink, Kristian. 2002. Palissaden (delomrde 5). Citytunnelprojektet. Rapport ver arkeologiska fr-
underskningar. Rapport nr 38. Lindh, Eva, Sarns, Per & Steineke, Morten (red.). s. 5767.
Brink, Kristian. 2004. The palisade enclosure at Hyllie, SW Scania. Journal of Nordic Archaeological
Science 14. s. 3544.
Brink, Kristian. 2009. Grdarna p Almhov senneolitikum och ldre bronslder kring Hyllie mosse.
Spren i marken tematisk rapportering frn Citytunnelprojektet. Rapport nr 48. Hadevik, Claes &
Steineke, Morten (red.). s. 157214. Malm, Malm Kulturmilj.
Brink, Kristian, Grehn, Fredrik & Kishonti, Ingela. 2008. Arkeologisk slutunderskning 2006. Bunkefo-
strand 15:1. En mellanneolitisk palissad och tre jrnldersgravar. Bunkefo socken i Malm stad, Skne
ln. Enheten fr Arkeologi Rapport 2008:035. Malm, Malm Kulturmilj.
Brink, Kristian, Hammarstrand Dehman, Karina & Stamm Forssblad, Ellen. 2007. Arkeologisk fr-
underskning 2006. Bunkefostrand 15:1. Palissad frn mellanneolitikum. Bunkefo socken i Malm
stad, Skne ln. Enheten fr Arkeologi Rapport 2007:021. Malm, Malm Kulturmilj.
Brink, Kristian & Hydn, Susan. 2006. Citytunnelprojektet. Hyllie vattentorn delomrde 4 och Palis-
saden delomrde 5. Rapport ver arkeologisk slutunderskning. Rapport nr 42. Malm, Malm
Kulturmilj.
Brink, Kristian, Kishonti, Ingela & Magnell, Ola. Under utgivning. On the Shore. Life Inside a Palisade
Enclosure and Cultural Change during the Middle Neolithic B in Southern Scandinavia. Current
Swedish Archaeology vol. 17. 2009. (Accepterad fr publicering).
Brorsson, Torbjrn. 2008. Godsanalys av stridsyxekeramik frn Bunkefostrand, Bunkefo sn, Malm.
Kontoret fr Keramiska Studier. Rapport 16, 2008. Bilaga i Brink, Kristian, Grehn, Fredrik &
Kishonti, Ingela. 2008. Arkeologisk slutunderskning 2006. Bunkefostrand 15:1. En mellanneolitisk
palissad och tre jrnldersgravar. Bunkefo socken i Malm stad, Skne ln. Enheten fr Arkeologi
Rapport 2008:035. Malm, Malm Kulturmilj.
Brck, Joanna. 1999. Whats in a settlement? Domestic practice and residential mobility in Early
Bronze Age southern England. Making places in the prehistoric world: themes in settlement archae-
ology. Brck, Joanna & Goodman, Melissa (red.). s. 5275. London, UCL Press.
Brck, Joanna & Goodman, Melissa. 1999. Introduction: themes for a critical archaeology of prehis-
toric settlement. Making places in the prehistoric world: themes in settlement archaeology. Brck,
Joanna & Goodman, Melissa (red.). s. 119. London, UCL Press.
Burenhult, Gran. 1973. En lngds vid Hindby mosse, Malm. Malmfynd nr 2. Malm, Malm
Museum.
Referenser 405
Burstrm, Mats. 1995. Grdstankar. Hus & grd i det frurbana samhllet Rapport frn ett sektors-
forskningsprojekt. Arkeologiska underskningar, Skrifter nr 14. Gthberg, Hans, Kyhlberg, Ola &
Vinberg, Ann (red.). s. 163177. Stockholm, Riksantikvariembetet.
Bck, Kristina. & Gruber, Anette. 2008. Arkeologisk slutunderskning 1999. Svgertorps industriomrde.
Delomrde U & X. Bunkefo socken i Malm stad, Skne ln. Enheten fr Arkeologi Rapport
2008:077. Malm, Malm Kulturmilj.
C
Carlie, Anne. 2004. Forntida byggnadskult. Tradition och regionalitet i sdra Skandinavien. Arkeologiska
underskningar, Skrifter No 57. Stockholm, Riksantikvariembetets frlag.
Carlie, Anne, Friman, Bo & Strmberg, Bo. 2007. Arkeologisk slutunderskning 2006. Gyllins trdgrd.
Omrde A, D och E. Husie socken i Malm stad, Skne ln. Malm Kulturmilj Enheten fr Arkeo-
logi Rapport 2007:061. Riksantikvariembetet Avdelningen fr arkeologiska underskningar UV
Syd Rapport 2007:31. Malm, Malm Kulturmilj.
Carlson, Ilona. 2006a. Arkeologisk frunderskning. Limhamn 155:355. Kalkbrottsgatan. Hyllie socken
i Malm stad, Skne ln. Enheten fr Arkeologi Rapport 2006:015. Malm, Malm Kulturmilj.
Carlson, Ilona. 2006b. Arkeologisk slutunderskning. Bunkefostrand 9:5 & 9:6. Bunkefo socken i Malm
stad, Skne ln. Enheten fr Arkeologi Rapport 2006:014. Malm, Malm Kulturmilj.
Carlson, Ilona. 2007. Arkeologisk slutunderskning 2004. Hyllie 4:2 & 4:3. Etapp 1, delomrde A. Bunke-
fo socken i Malm stad, Skne ln. Enheten fr Arkeologi Rapport 2007:030. Malm, Malm
Kulturmilj.
Carlson, Ilona. 2008. Arkeologisk slutunderskning 2006. Palissaden vid Kalkbrottsgatan. Limhamn
155:355, RA Hyllie 8:3. Hyllie socken i Malm stad, Skne ln. Enheten fr Arkeologi Rapport
Carman, John (red.). 1997. Material harm. Archaeological studies of war and violence. Glasgow, Cruithne
Press.
Carman, John. 1997. Giving Archaeology a Moral Voice. Material harm. Archaeological studies of war
and violence. Carman, John (red.). s. 220239. Glasgow, Cruithne Press.
Cassel, Kerstin. 2000. Where Are We Going? Attitudes Towards Migrations in Archaeological
Thought. Current Swedish Archaeology Vol. 8. s. 3349.
Christensen, Jonas. 2004. Warfare in the European Neolithic. Acta Archaeologica Vol. 75:2-2004. s.
129156.
D
Damm, Charlotte. 1993. The Danish Single Grave Culture Ethnic Migration or Social Construction?
Journal of Danish Archaeology Volume 10 1991. s. 199204.
Davidsen, Karsten. 1978. The Final TRB Culture in Denmark. A Settlement Study. Arkologiske Studier
Volume V. Kbenhavn, Akademisk Forlag.
Dobres, Marcia-Anne & Robb, John E. (red.). 2000. Agency in Archaeology. London & New York,
Routledge.
Dobres, Marcia-Anne & Robb, John E. 2000. Agency in archaeology. Paradigm or platitude? Agency
in Archaeology. Dobres, Marcia-Anne & Robb, John E. (red.). s. 317. London & New York, Rout-
ledge.
During, Ebba. 1989. En osteologisk och antropologisk underskning av tre skelettgravar frn Bedinge-
gravfltet. Stridsyxekultur i Sydskandinavien. Report Series No. 36. Larsson, Lars (red.). s. 111168.
Lund, Arkeologiska institutionen.
E
Ebbesen, Klaus. 1986. Fred i Enkeltgravstid. Stridsksetid i Sydskandinavien. Arkeologiske skrifter 1.
Adamsen, Christian & Ebbesen, Klaus (red.). s. 3354. Kbenhavn, Forhistorisk Arkologisk
Institut.
Ebbesen, Klaus. 2006. The Battle Axe Period Stridsksetid. Kbenhavn, Forfatterforlaget Attika.
Edenmo, Roger. 2008. Prestigeekonomi under yngre stenlder. Gvoutbyten och regionala identiteter i
den svenska btyxekulturen. OPIA 43. Uppsala, Institutionen fr Arkeologi och Antik Historia.
Edenmo, Roger, Larsson, Mats, Nordqvist, Bengt & Olsson, Eva. 1997. Gropkeramikerna fanns de?
Materiell kultur och ideologisk frndring. Regionalt och interregionalt. Stenldersunderskningar i
Syd- och Mellansverige. Arkeologiska underskningar, Skrifter nr 23. Larsson, Mats & Olsson, Eva
(red.). s. 135213. Stockholm, Riksantikvariembetet.
Edring, Anders. 2005. Berget i backens skugga. Det sociala landskapet p Kristianstadsltten under
tidig- och mellanneolitikum. Report Series No. 94. Lund, Institutionen fr arkeologi och antikens
historia.
Ekerow, Hans & Ingwald, Johan. 2002. resundsfrbindelsen. Robotskjutfltet 14AB. Rapport ver
arkeologisk slutunderskning. Rapport nr 26. Malm, Malm Kulturmilj.
Eliasson, Laila & Kishonti, Ingela. 2003. resundsfrbindelsen. Lockarp 7B. Rapport ver arkeologisk
slutunderskning. Rapport nr 17. Malm, Malm Kulturmilj.
Ericson, Tyra, Mnsson, Stefan & Serlander, Daniel. 2000. Brunnshg. Boplatslmningar frn neolitikum,
brons- och jrnlder samt centralplats frn mellanneolitikum. Skne, Lunds stad, stra Torn 27:2 m.f.
UV Syd Rapport 2000:88. Lund, Riksantikvariembetet.
Erikson, Marja. 1995. Kulturgeografsk underskning fr omrdet mellan brofstet och kontinental-
banans anslutning vid Lockarp. resundsfrbindelsen. Rapport ver arkeologiska frunderskningar
1995. Rapport nr 6. Billberg, Ingmar, Bjrhem, Nils, Thrn, Raimond & dman, Chatarina (red.).
s. 167189. Malm, Malm Museer.
Eriksson, Gunilla. 2003. Norm and difference. Stone Age dietary practice in the Baltic region. Theses and
Papers in Scientifc Archaeology 5. Stockholm, Arkeologiska forskningslaboratoriet.
Erson, Birgitta (red.). 2008. Att bevara gammal tid r att ge framtiden en vn. Flytten till Malm kultur-
frvaltnings nya centralmagasin. Malm, Malm kulturfrvaltning.
Referenser 407
Evans, Jo A., Chenery, C. A. & Fitzpatrick, Andrew P. 2006. Bronze Age Childhood Migration of Indi-
viduals Near Stonehenge, Revealed by Strontium and Oxygen Isotope Tooth Enamel Analysis.
Archaeometry 48, 2 (2006). s. 309321.
F
Fahlander, Fredrik. 2003. The Materiality of Serial Practice. A Microarchaeology of Burial. Gotarc Serie
B, No. 23. Gteborg, Department of Archaeology.
Fahlander, Fredrik. 2006. Liv och dd i det tredje rummet hybriditet och materialitet under mellan-
neolitikum. Lik og ulik. Tilnrminger til variasjon i gravskikk. stigrd, Terje (red.). s. 203223.
Bergen, Universitetet i Bergen.
Florn, Anders & gren, Henrik. 2006. Historiska underskningar. Grunder i historisk teori, metod och
framstllningsstt. Lund, Studentlitteratur.
Forssander, John-Elof. 1933. Die schwedische Bootaxtkultur und ihre kontinentaleuropischen Voraus-
setzungen. Lund, Borelius.
Friman, Bo. 2006. Arkeologisk slutunderskning. Palissad frn neolitikum. Vstra Klagstorp 11:3811:42
och 11:4411:59. Vstra Klagstorp socken i Malm stad, Skne ln. Enheten fr Arkeologi Rapport
Friman, Bo. 2008. Att st p egna ben. Centrala funktioner och lokal utveckling under yngre bronslder
och ldre jrnlder i Mellanbyn, Skne. Malmfynd nr 18. Malm, Malm Kulturmilj.
Furholt, Martin. 2003. Die absolutchronologische Datierung der Schnurkeramik in Mitteleuropa und
Sdskandinavien. Bonn, R. Habelt.
G
Gardner, Andrew (red.). 2004. Agency Uncovered: Archaeological perspectives on social agency, power,
and being human. London, UCL Press.
Gardner, Andrew. 2004. Introduction: Social Agency, Power, and Being Human. Agency Uncovered:
Archaeological perspectives on social agency, power, and being human. Gardner, Andrew (red.). s.
115. London, UCL Press.
Gat, Azar. 2006. War in Human Civilization. Oxford, Oxford University Press.
Gibson, Alex. 2002. Introduction. Behind Wooden Walls: Neolithic Palisaded Enclosures in Europe. BAR
International Series 1013. Gibson, Alex (red.). s. 14. Oxford, Archaeopress.
Giddens, Anthony. 1987. Social Theory and Modern Sociology. Cambridge, Polity Press.
Giddens, Anthony. 2003 (1984). The Constitution of Society. Outline of the theory of structuration.
Cambridge, Polity Press.
Gidlf, Kristina. 2006. Arkeologisk slutunderskning 2005. Inre Ringvgen. Delen mellan Pildammsvgen
och Per Albin Hanssons vg. Fosie socken i Malm stad, Skne ln. Enheten fr Arkeologi Rapport
Gidlf, Kristina & Johansson, Tobias. 2002. Almhov (delomrde 1). Citytunnelprojektet. Rapport ver
arkeologiska frunderskningar. Rapport nr 38. Lindh, Eva, Sarns, Per & Steineke, Morten (red.).
s. 923. Malm, Malm Kulturmilj.
Gidlf, Kristina, Hammarstrand Dehman, Karina & Johansson, Tobias. 2006. Citytunnelprojektet.
Almhov delomrde 1. Rapport ver arkeologisk slutunderskning. Rapport nr 39. Malm, Malm
Kulturmilj.
Gidlf, Kristina & Steineke, Morten. 2008. Arkeologisk slutunderskning 2007. Bunkefostrand 15:1.
Omrdet sder om palissaden. Bunkefo socken i Malm stad, Skne ln. Enheten fr Arkeologi
Rapport 2008:051. Malm, Malm Kulturmilj.
Giersing, Tom. 2004. Et mellemneolitisk palisadeanlg ved Helgeshj, stsjlland. Aarbger for Nord-
isk Oldkyndighed og Historie 2001. s. 1734.
Gill, Alexander. 2003. Stenlder i Mlardalen. Stockholm Studies in Archaeology 26. Stockholm,
Institu tionen fr arkeologi och antikens kultur.
Gosden, Christopher. 1994. Social Being and Time. Oxford UK & Cambridge USA, Blackwell.
Gosden, Chris. 2004. Archaeology and Colonialism. Cultural Contact from 5000 BC to the Present.
Cambridge, Cambridge University Press.
Gosden, Chris & Lock, Gary. 1998. Prehistoric histories. World Archaeology 30:1. s. 212.
Grehn, Fredrik. 2006. Arkeologisk slutunderskning 2003. Tygelsj 41:1. Infr planerad villabebyggelse
vid Laavgen. Tygelsj socken i Malm stad, Skne ln. Enheten fr Arkeologi Rapport 2006:074.
Grhn, Anna. 2004. Positioning the Bronze Age in social theory and research context. Acta Archaeo-
logica Lundensia. Series in 8, No. 47. Stockholm, Almqvist & Wiksell International.
Guilaine, Jean & Zammit, Jean. 2005. The Origins of War. Violence in Prehistory. Malden USA, Oxford
UK & Carlton Australia, Blackwell.
Gustafsson, Stefan. 1995. Fosie IV. Jordbrukets frndring och utveckling frn senneolitikum till yngre
jrnlder. Rapport nr 5. Malm, Malm Museer.
Gustafsson, Stefan. 2007. Arkeobotanisk rapport. Analys av jordprover frn Bunkefostrand 15:1,
MK352. Oden Kulturinformation. Bilaga i Brink, Kristian, Grehn, Fredrik & Kishonti, Ingela. 2008.
Arkeo logisk slutunderskning 2006. Bunkefostrand 15:1. En mellanneolitisk palissad och tre jrnlders-
gravar. Bunkefo socken i Malm stad, Skne ln. Enheten fr Arkeologi Rapport 2008:035. Malm,
Malm Kulturmilj.
H
Hadevik, Claes. 2009. Trattbgarkulturen i Malmomrdet. En sammanstllning med fokus p bygg-
nader, gravar och rituella gropar. Spren i marken tematisk rapportering frn Citytunnelprojektet.
Rapport nr 48. Hadevik, Claes & Steineke, Morten (red.). s. 1390. Malm, Malm Kulturmilj.
Hadevik, Claes & Gidlf, Kristina. 2003. resundsfrbindelsen. Fosie 11AD samt Brolge Larsbovgen.
Referenser 409
Hadevik, Claes, Jansen, Jane, Jansson, Per, Sagrn, Joakim & Winkler, Mia. 2006. Citytunnelprojektet.
Hyllie station delomrde 3 och Hotelltomten. Rapport ver arkeologisk slutunderskning. Rapport
nr 41. Malm, Malm Kulturmilj.
Hadevik, Claes & Steineke, Morten (red.). 2009. Spren i marken tematisk rapportering frn City-
tunnel projektet. Rapport nr 48. Malm, Malm Kulturmilj.
Hallgren, Fredrik. 2008. Identitet i praktik. Lokala, regionala och verregionala sociala sammanhang inom
nordlig trattbgarkultur. Coast To Coast-Books No. 17. Uppsala, Department of Archaeology and
Ancient History.
Hallgren, Fredrik & Possnert, Gran. 1997. Pottery design and time. The pottery from the TRB site
Skogsmossen, in view of the AMS-datings og organic remains on potsherds. Tor 29. s. 113136.
Hammarstrand Dehman, Karina. 2006. Arkeologisk frunderskning 2004. Bunkefostrand 15:1. Bunke-
fo socken i Malm stad, Skne ln. Enheten fr Arkeologi Rapport 2006:004. Malm, Malm
Kulturmilj.
Hammarstrand Dehman, Karina, Jansen, Jane & Hanny, Steven. 2007. Citytunnelprojektet. Vintrie
idrottsplats samt Vintrie 20:1 och 20:59. Rapport ver arkeologisk slutunderskning. Rapport nr 46.
Hansen, Folke. 1928a. Meddelanden frn Skne. Stenldersgrav i V. Klagstorps socken. Fornvnnen
1928. s. 5357.
Hansen, Folke. 1931. En nyfunnen ds i Skne. Meddelanden frn Lunds universitets historiska museum
1931. s. 227239.
Hansen, Folke. 1934. Gravunderskningar i sydligaste Skne. Meddelanden frn Lunds universitets
historiska museum 1934. s. 270285.
Hansson, Krister. 2002. Lockarp (delomrde 6). Citytunnelprojektet. Rapport ver arkeologiska fr-
under skningar. Rapport nr 38. Lindh, Eva, Sarns, Per & Steineke, Morten (red.). s. 6980.
Hansson, Krister & Celin, Ulf. 2006. Citytunnelprojektet. Lockarp delomrde 6. Rapport ver arkeo-
logisk slutunderskning. Rapport nr 43. Malm, Malm Kulturmilj.
Heinemeier, Jan, Rud, Niels & Heier-Nielsen, Susanne. 1996. Danish AMS radiocarbon datings of
archaeological samples, Aarhus 1995. Arkologiske udgravninger i Danmark 1995. s. 318325.
Helbling, Jrg. 2006. War and Peace in Societies without Central Power: Theories and Perspectives.
Warfare and Society. Archaeological and Social Anthropological Perspectives. Otto, Ton, Thrane,
Henrik & Vandkilde, Helle (red.). s. 113139. rhus, Aarhus University Press.
Hellerstrm, Sven. 2002. Gamla svar nya frgor. Refexiv fltarkeologi? tersken av ett seminarium.
Berggren, sa & Burstrm, Mats (red.). s. 166170. Stockholm & Malm, Riksantikvariembetet
& Malm Kulturmilj.
Hillerdal, Charlotta. 2006. Vikings, Rus, Varangians. The Varangina Problem in View of Ethnicity in
Archaeology. Current Swedish Archaeology Vol. 14. s. 87108.
Hodder, Ian. 1990. The Domestication of Europe. Oxford and Cambridge, Massachusetts, Blackwell.
Hbner, Eva. 2005. Jungneolithische Grber auf der Jtischen Halbinsel. Typologische und chronologische
Studien zur Einzelgrabkultur. Text. Nordiske Fortidsminder Serie B, Band 24:1. Kbenhavn, Det
Kongelige Nordiske Oldskriftselskab.
Hulthn, Birgitta. 1974. Rapport ver underskning av keramikskrvor frn Kastanjegrden och kv.
Bronsyxan i Malm. Kring Malmhus. rsbok frn Malm museum 197374. s. 3542. Malm,
Malm Museum.
Hulthn, Birgitta. 1977. On Ceramic Technology during the Scanian Neolithic and Bronze Age. Theses
and Papers in North-European Archaeology 6. Stockholm, Akademilitteratur.
Hulthn, Birgitta. 1986. Ngra tankar kring tidig respektive sen stridsyxekeramik. Stridsksetid i
Sydskandinavien. Arkeologiske skrifter 1. Adamsen, Christian & Ebbesen, Klaus (red.). s. 138145.
Kbenhavn, Forhistorisk Arkologisk Institut.
Hkansson, Sren. 1988. University of Lund Radiocarbon dates XXI. Radiocarbon vol. 30, no. 2. s.
179196.
Hkansson, Hkan, Johanson, Gunnar & Salomonsson, Bengt. 1973. Ett gravfynd frn Kv Bronsyxan,
Malm. Elbogen 1972. s. 135163.
Hgberg, Anders. 1999a. Child and adult at a knapping area. A technological fake analysis of the
manu facture of a Neolithic square sectioned axe and a childs fintknapping activities on an
assemblage excavated as part of the resund fxed link project. Acta Archaeologica Vol. 701999.
s. 79106.
Hgberg, Anders. 2000. En alldeles speciell yxa. Fresundsfrbindelsen. P vg mot det frfutna. Bjr-
hem, Nils (red.). s. 7273. Malm, Kultur Malm.
Hgberg, Anders. 2001. Flint in the Malm area. Flint a Scanian Hardware. Knarrstrm, Bo. s.
172207. Stockholm, Riksantikvariembetets frlag.
Hgberg, Anders. 2002. Production Sites on the Beach Ridge of Jravallen. Aspects on Tool Pre-
forms, Action, Technology, Ritual and the Continuity of Place. Current Swedish Archaeology Vol.
10. s. 137162.
Hgberg, Anders. 2006. Continuity of place: actions and narratives. Skilled Production and Social
Reproduction. Aspects of Traditional Stone-Tool Technologies. SAU Stone Studies 2. Apel, Jan &
Knutsson, Kjel (red.). s. 187206. Uppsala, Societas Archaeologica Upsaliensis.
Hgberg, Anders. 2008. Avslag, knivar och skrapor av finta en analys av rmaterial, teknologi
och funktion. Fest Slakt Odling. Neolitikum och jrnlder i Hyllie. Skoglund, Peter (red.). s. 5473.
Hgberg, Anders & Olausson, Deborah. 2007. Scandinavian Flint an Archaeological Perspective.
rhus, Aarhus University Press.
I
Ifverson, Patric. 2007. Arkeologisk frunderskning 2006. Dsemarken. Fastigheten Limhamn 155:355.
Hyllie socken i Malm stad, Skne ln. Enheten fr Arkeologi Rapport 2007:014. Malm, Malm
Kulturmilj.
Referenser 411
Ingold, Tim. 1993. The temporality of the landscape. World Archaeology 25:2. s. 152174.
J
Jansson, Per. 2007. Arkeologisk frunderskning i form av schaktningsvervakning 2007. Elkabel lngs
Naffentorpsvgen. Nedgrvning av elkabel frn Lillgrund. Bunkefo socken i Malm stad. Skne ln.
Enheten fr Arkeologi Rapport 2007:023. Malm, Malm Kulturmilj.
Jenkins, Richard. 2008. Social identity. Third edition. London & New York, Routledge.
Jennbert, Kristina. 2007. Sites and the Mental Landscape. Stone Age in the Kullen district, North-
western Scania, Sweden. Lund Archaeological Review Vol. 1112. 20052006. s. 4758.
Jensen, Jrgen. 2001. Danmarks Oldtid. Stenalder 13.0002.000 f.Kr. Kbenhavn, Gyldendal.
Jones, Andrew. 2002. Archaeological Theory and Scientifc Practice. Cambridge, Cambridge University
Press.
Jones, Andrew. 2005. Lives in fragments? Personhood and the European Neolithic. Journal of Social
Archaeology 5(2). s. 193224.
Jones, Andrew. 2007. Memory and Material Culture. Cambridge, Cambridge University Press.
Jones, Sian. 1997. The Archaeology of Ethnicity. Constructing identities in the past and present. London,
Routledge.
Jonsson, Esbjrn. 1995. resundsfrbindelsen. Frunderskning fr Yttre Ringvgen och jrnvg
mellan brofstet och kontinentalbanan. Delomrde 1. Skjutbanorna. resundsfrbindelsen. Rapport
ver arkeologiska frunderskningar 1995. Rapport nr 6. Billberg, Ingmar, Bjrhem, Nils, Thrn,
Raimond & dman, Chatarina (red.). s. 723. Malm, Malm Museer.
Jnsson, Lars & Kockum, Jan. 2004. resundsfrbindelsen. Fosie by 10. Rapport ver arkeologisk slut-
underskning. Rapport nr 21. Malm, Malm Kulturmilj.
K
Karlsson, Hkan. 2001. Time for an Archaeological Time-out? Its About Time. The Concept of Time
in Archaeology. Karlsson, Hkan (red.). s. 4559. Gteborg, Bricoleur.
Karsten, Per. 1989. Rituella neolitiska fynd i Skne. Arkeologi och religion. Report Series No. 34.
Larsson, Lars & Wyszomirska, Bozena (red.). s. 7786. Lund, Arkeologiska institutionen och
Historiska Museet.
Karsten, Per. 1994. Att kasta yxan i sjn. En studie ver rituell tradition och frndring utifrn sknska
neolitiska offerfynd. Acta Archaeologica Lundensia. Series in 8, No. 23. Stockholm, Almqvist &
Wiksell International.
Karsten, Per. 2005. Vstsknska offerfynd frn 2300500 f.Kr. Bronsldersbygd. 2300500 f.Kr.
Lager s, Per & Strmberg, Bo (red.). s. 420443. Stockholm, Riksantikvariembetets frlag.
Karsten, Per & Svensson, Mac. 2004. Introduction. Stone Age Scania. Signifcant places dug and read by
contract archaeology. Skrifter No 52. Andersson, Magnus, Karsten, Per, Knarrstrm, Bo & Svens-
son, Mac. s. 720. Stockholm, Riksantikvariembetets frlag.
Kaul, Flemming, Nielsen, Finn Ole & Nielsen, Poul Otto. 2002. Vasagrd og Rispebjerg. To indhegne de
bopladser fra yngre stenalder p Bornholm. Nationalmuseets Arbejdsmark 2002. s. 119138.
Keeley, Lawrence H. 1996. War Before Civilization. New York & Oxford, Oxford University Press.
Kempfner-Jrgensen, Lars & Watt, Margrethe. 1985. Settlement Sites with Middle Neolithic Houses
at Grdby, Bornholm. Journal of Danish Archaeology Volume 4 1985. s. 87100.
Kihlstedt, Britta, Larsson, Mats & Nordqvist, Bengt. 1997. Neolitiseringen i Syd-, Vst- och Mellan-
sverige social och ideologisk frndring. Regionalt och interregionalt. Stenldersunderskningar i
Syd- och Mellansverige. Arkeologiska underskningar, Skrifter nr 23. Larsson, Mats & Olsson, Eva
(red.). s. 85133. Stockholm, Riksantikvariembetet.
Kjellmark, Knut. 1905. En stenldersboplats i Jravallen vid Limhamn. Antikvarisk tidsskrift fr Sverige
17:3. s. 1144.
Kjllquist, Mathilda. 2001. Gvor eller avfall? En studie av sex mesolitiska gravar frn Tgerup. Tgerup
specialstudier. Karsten, Per & Knarrstrm, Bo (red.). s. 3269. Stockholm, Riksantikvariem-
betets frlag.
Knarrstrm, Bo. 2001. Flint a Scanian Hardware. Stockholm, Riksantikvariembetets frlag.
Knutsson, Helena. 1995. Slutvandrat? Aspekter p vergngen frn rrlig till bofast tillvaro. Aun 20.
Uppsala, Societas Archaeologica Upsaliensis.
Koch, Helene & Tuominen, Katja. 2008. Arkeologisk slutunderskning 2000. Svgertorps industriomrde.
Delomrde K, P & S. Bunkefo socken i Malm stad, Skne ln. Enheten fr Arkeologi Rapport
Kristiansen, Kristian. 1991. Prehistoric Migrations the Case of the Single Grave and Corded Ware
Cultures. Journal of Danish Archaeology Volume 8 1989. s. 211225.
Kristiansen, Kristian. 2006. Cosmology, economy and long-term change in the Bronze Age of Northern
Europe. Ecology and Economy in Stone Age and Bronze Age Scania. Sjgren, Karl-Gran (red.). s.
Kristiansen, Kristian & Larsson, Thomas B. 2005. The Rise of Bronze Age Society. Travels, Transmissions
and Transformations. Cambridge, Cambridge University Press.
L
Lagergren-Olsson, Anna. 2003. En sknsk keramikhistoria. I det neolitiska rummet. Svensson, Mac
(red.). s. 172213. Stockholm, Riksantikvariembetets frlag.
Lagergren, Anna. 2007. Den neolitiska keramiken. Kustslttens mtesplatser. Andersson, Magnus
Lagergren, Anna. 2008. Stridsyxegravflt och kommunikation och den rituella platsen som lnk
mellan kulturer. Dsjebro. Mtesplats fr trattbgarkultur och stridsyxekultur. Lagers, Per (red.). s.
Lagers, Per. 2008. Dsjebro introduktion till en plats, ett projekt och en bok. Dsjebro. Mtesplats
fr trattbgarkultur och stridsyxekultur. Lagers, Per (red.). s. 1019. Stockholm, Riksantikvarie-
mbetets frlag.
Referenser 413
Lagers, Per & Regnell, Mats. 1999. Agrar frndring under sydsvensk bronslder En diskussion
om skenbara samband och olsta gtor. Spiralens ga. Tjugo artiklar kring aktuell bronsldersforsk-
ning. Avdelningen fr arkeologiska underskningar, Skrifter nr 25. Olausson, Michael (red.). s.
263276. Stockholm, Riksantikvariembetet.
Larsson, Lars. 1982. A Causewayed Enclosure and a Site with Valby Pottery at Stvie, Western
Scania. Meddelanden frn Lunds universitets historiska museum 19811982. New Series Vol. 4. s.
65107.
Larsson, Lars. 1988. Mortuary Building above Stone Age Grave. A Grave from the Battle Axe Cul-
ture at Ullstorp, Southern Scania, Sweden. Meddelanden frn Lunds universitets historiska museum
19871988. New Series Vol. 7. s. 8198.
Larsson, Lars (red.). 1989. Stridsyxekultur i Sydskandinavien. Report Series No. 36. Lund, Arkeologiska
institutionen.
Larsson, Lars. 1989. Boplatser, bebyggelse och bygder. Stridsyxekultur i sdra Skne. Stridsyxekultur
i Sydskandinavien. Report Series No. 36. Larsson, Lars (red.). s. 5376. Lund, Arkeologiska insti-
tutionen.
Larsson, Lars. 1992. Settlement and environment during the Middle Neolithic and Late Neolithic.
The Archaeology of the Cultural Landscape. Field work and research in a south Swedish rural region.
Acta Archaeologica Lundensia. Series in 4, No. 19. Larsson, Lars, Callmer, Johan & Stjernquist,
Berta (red.). s. 91159. Stockholm, Almqvist & Wiksell International.
Larsson, Lars. 1993. From MN A to MN B A South Swedish Perspective. Journal of Danish Archaeo-
logy Volume 10 1991. s. 205212.
Larsson, Lars. 2000. Axes and Fire Contacts with the Gods. Form, Function & Context. Material
culture studies in Scandinavian archaeology. Acta Archaeologica Lundensia. Series In 8, No. 31.
Olausson, Deborah & Vandkilde, Helle (red.). s. 93103. Stockholm, Almqvist & Wiksell Inter-
national.
Larsson, Lars. 2001. Det senaste kvartsseklets stenldersarkeologi i Skne. Stenldersforskning i fokus.
Inblickar och utblickar i sydskandinavisk stenldersarkeologi. Arkeologiska underskningar, Skrifter
39. Report Series Nr 77. Bergenstrhle, Ingrid & Hellerstrm, Sven (red.). s. 1746. Lund, Riks-
antikvariembetet.
Larsson, Lars. 2004. Of maces and men. Symbols in a landscape of cultural diversity. Journal of Nordic
Archaeological Science 14 (2004). s. 7178.
Larsson, Mats. 1984. Tidigneolitikum i Sydvstskne. Kronologi och bosttningsmnster. Acta Archaeo-
logica Lundensia. Series in 4, No. 17. Lund, CWK Gleerup.
Larsson, Mats. 1992. The Early and Middle Neolithic Funnel Beaker Culture in the Ystad area (South-
ern Scania). Economic and social change, 31002300 BC. The Archaeology of the Cultural Land-
scape. Field work and research in a south Swedish rural region. Acta Archaeologica Lundensia.
Series in 4, No. 19. Larsson, Lars, Callmer, Johan & Stjernquist, Berta (red.). s. 1790. Stockholm,
Almqvist & Wiksell International.
Larsson, Mats. 2004. Living in cultural diversity. The Pitted Ware Culture and its relatives. Journal of
Nordic Archaeological Science 14 (2004). s. 6169.
Larsson, Mats. 2006. A Tale of a Strange People. The Pitted Ware Culture in Southern Sweden. Kalmar
Studies in Archaeology vol 2. Report Series No. 96. Kalmar, University of Kalmar.
Larsson, Mats & Olsson, Eva (red.). 1997. Regionalt och interregionalt. Stenldersunderskningar i Syd-
och Mellansverige. Arkeologiska underskningar, Skrifter nr 23. Stockholm, Riksantikvariembetet.
Larsson, Mats & Rzepecki, Seweryn. 2005. Pottery, Houses and Graves. The Early Funnel Beaker
Culture in Southern Sweden and Central Poland. Lund Archaeological Review 89 (20022003).
s. 122.
Lekberg, Per. 2002. Yxors liv. Mnniskors landskap. En studie av kulturlandskap och samhlle i Mellan-
sveriges senneolitikum. Coast To Coast-Books No. 5. Uppsala, Department of Archaeology and
Ancient History.
Lewis-Williams, David & Pearce, David. 2005. Inside the Neolithic Mind. Consciousness, Cosmos and the
Realm of the Gods. London, Thames & Hudson.
Lidn, Kerstin, Eriksson, Gunilla, Nordqvist, Bengt, Gtherstrm, Anders & Bendixen, Erik. 2003.
The wet and the wild followed by the dry and the tame or did they occur at the same time?
Norm and difference. Stone Age dietary practice in the Baltic region. Theses and Papers in Scientifc
Archaeology 5. Eriksson, Gunilla. s. 111. Stockholm, Arkeologiska Forskningslaboratoriet.
Lihammer, Anna. 2007. Bortom riksbildningen. Mnniskor, landskap och makt i sydstra Skandinavien.
Lund Studies in Historical Archaeology 7. Lund, Institutionen fr arkeologi och antikens historia
Liljegren, Ronnie. 2006. Risebergabckens avvattningsomrde i Malm en kunskapsbas. LUNDQUA
Uppdrag 57. Lund, Kvartrgeologiska avdelningen. Lunds universitet.
Liljegren, Ronnie & Bjrkman, Leif. 2003. Vegetationshistoria i stra Skne. En jmfrelse med Ystad-
omrdet. Jrrestad. Huvudgrd i centralbygd. Arkeologiska underskningar, Skrifter No 51. Sder-
berg, Bengt (red.). s. 83108. Stockholm, Riksantikvariembetets frlag.
Lindahl, Anders. 2000. The Idea of a PotPerception of Pottery. Form, Function & Context. Mate-
rial culture studies in Scandinavian archaeology. Acta Archaeologica Lundensia. Series in 8 , No.
31. Olausson, Deborah & Vandkilde, Helle (red.). s. 163172. Stockholm, Almqvist & Wiksell
International.
Lindahl Jensen, Barbro. 1992. Stenldersaktiviteter kring ett kllkrr. Arkeologi i Malm. En presenta-
tion av ett antal underskningar utfrda under 1980-talet. Rapport nr 4. dman, Chatarina (red.).
s. 3740. Malm, Malm Museer.
Linderholm, Anna. 2008. Migration in Prehistory. DNA and stable isotope analyses of swedish skeletal
material. Theses and Papers in Scientifc Archaeology 10. Stockholm, Department of Archaeol-
ogy and Classical Studies.
Lindh, Eva & Grehn, Fredrik. 2008. Arkeologisk slutunderskning 2006. Norra Hyllievng. Hyllie 155:91,
165:61. Hyllie socken i Malm stad, Skne ln. Enheten fr Arkeologi Rapport 2008:001. Malm,
Malm Kulturmilj.
Lindh, Eva, Sarns, Per & Steineke, Morten (red.). 2001. Citytunneln och spren i landskapet. Projekt-
program och underskningsplaner fr arkeologiska slutunderskningar fr Citytunnelns sprstrck-
ningar och Hotelltomten. Malm, Malm Kulturmilj.
Referenser 415
Lindholm, Pehr, Olsson, Eva & Runeson, Henrik. 2007. Grop, snre och kam. Stenlderns stationer.
Arkeologi i Botniabanans spr. Gustafsson, Per & Spng, Lars Gran (red.). s. 201235. Stockholm
& Hrnsand, Riksantikvariembetets frlag & Murberget, Lnsmuseet Vsternorrland.
Lindstrm, Jonathan. 2007. Ddshuset. Mysteriet frn stenldern. Stockholm, Bonnier Carlsen Frlag.
Lloyd-Smith, Lindsay. 2001. 293 Radiocarbon Dates from South Mre. An evalutation of the large-
scale use of
14
C dating within rescue archaeology of settlements sites. Mre historien om ett
smland. Magnusson, Gert (red.). s. 625656. Kalmar, Kalmar lns museum.
Lvgren, Karin, Heimer, Olle, Ifverson, Patric, Ingwald, Johan, Koch, Helene & Svensson, Magnus.
2007. Citytunnelprojektet. Bunkefo delomrde 2 och Bunkefo bytomt. Rapport ver arkeologisk
M
Madsen, Torsten. 1988. Causewayed enclosures in South Scandinavia. Enclosures and Defences in
the Neolithic of Western Europe. Part ii. BAR International Series 403 (ii). Burgess, Colin, Topping,
Peter, Mordant, Claude & Maddison, Margaret (red.). s. 301336. Oxford, BAR.
Madsen, Torsten. 1995. Per Karsten, Att kasta yxan i sjn. En studie ver rituell tradition och frnd-
ring utifrn sknska neolitiska offerfynd. Avhandlingsrecension. Fornvnnen 1995/3. s. 179185.
Magnell, Ola. 2007. Osteologisk analys 2007. Torsk och horn. Osteologisk analys av djurben frn
en mellan neolitisk palissadanlggning, slutunderskning av Bunkefostrand 15:1. Bilaga i Brink,
Kristian, Grehn, Fredrik & Kishonti, Ingela. 2008. Arkeologisk slutunderskning 2006. Bunkefo-
strand 15:1. En mellanneolitisk palissad och tre jrnldersgravar. Bunkefo socken i Malm stad, Skne
ln. Enheten fr Arkeologi Rapport 2008:035. Malm, Malm Kulturmilj.
Magnusson Staaf, Bjrn. 1996. An Essay on Copper Flat Axes. Acta Archaeologica. Series prima in 4,
No. 21. Stockholm, Almqvist & Wiksell International.
Magnusson Staaf, Bjrn. 2003. Early Metallurgy in Scandinavia: Continuity or discontinuity? Lund
Archaeological Review 7 (2001). s. 1928.
Malmer, Mats P. 1962. Jungneolithische Studien. Acta Archaeologica Lundensia. Series in 8, No. 2.
Lund, CWK Gleerups frlag.
Malmer, Mats P. 1975. Stridsyxekulturen i Sverige och Norge. Lund, LiberLromedel.
Malmer, Mats P. 1986. Vad kan vetas om stridsyxekulturens kronologiska och sociala frhllanden?
Teoretiska betraktelser. Stridsksetid i Sydskandinavien. Arkeologiske skrifter 1. Adamsen, Chris-
tian & Ebbesen, Klaus (red.). s. 721. Kbenhavn, Forhistorisk Arkologisk Institut.
Malmer, Mats P. 1989. Etnoarkeologiska synpunkter p stridsyxekulturen. Stridsyxekultur i Sydskandi-
navien. Report Series No. 36. Larsson, Lars (red.). s. 712. Lund, Arkeologiska institutionen.
Malmer, Mats P. 2002. The Neolithic of South Sweden. TRB, GRK and STR. Stockholm, Almqvist &
Wiksell International.
Markus, Felicia. 2004. Living on Another Shore. Early Scandinavian Settlement on the North-Western
Estonian Coast. OPIA 36. Uppsala, Department of Archaeology and Ancient History.
McCarthy, Cormac. 1992. Blood Meridian. New York, Picador.
Meskell, Lynn. 2001. Archaeologies of Identity. Archaeological Theory Today. Hodder, Ian (red.). s.
187213. Cambridge & Malden, Polity Press.
Moore, Henrietta L. 2000. Ethics and ontology. Why agents and agency matter. Agency in Archaeo-
logy. Dobres, Marcia-Anne & Robb, John E. (red.). s. 259263. London & New York, Routledge.
N
Nicklasson, Pvel. 2005. En vit fck p kartan Norra Smland under bronslder och jrnlder. Acta
Archaeologica Lundensia. Series in 8, No. 50. Stockholm, Almqvist & Wiksell International.
Nielsen, Billy & Rudebeck, Elisabeth. 1991. Introduktion till arkeologi i Sdra Sallerup. En versikt
ver utgrvningarna kring ngdala grd. Elbogen 1990. s. 6497.
Nielsen, Finn Ole. 1989. Nye fund fra stridsksetiden p Bornholm. Stridsyxekultur i Sydskandinavien.
Report Series No. 36. Larsson, Lars (red.). s. 89101. Lund, Arkeologiska institutionen.
Nielsen, Finn Ole. 1998. Brogrd. Arkologiske udgravninger i Danmark 1997. s. 131132.
Nielsen, Finn Ole. 2001. Evaluering af et regionalt stenalderprojekt. Stenldersforskning i fokus. In-
blickar och utblickar i sydskandinavisk stenldersarkeologi. Arkeologiska underskningar, Skrifter
39. Report Series Nr 77. Bergenstrhle, Ingrid & Hellerstrm, Sven (red.). s. 7384. Lund, Riks-
antikvariembetet.
Nielsen, Finn Ole & Nielsen, Poul Otto. 1986. En boplads med hustomter fra mellem- og senneoli-
tikum ved Limensgrd, Bornholm. Stridsksetid i Sydskandinavien. Arkeologiske skrifter 1. Adam-
sen, Christian & Ebbesen, Klaus (red.). s. 175193. Kbenhavn, Forhistorisk Arkologisk Institut.
Nielsen, Finn Ole & Nielsen, Poul Otto. 1991. The Middle Neolithic Settlement at Grdbygrd, Born-
holm. A local society in times of change. Regions and Refections. In Honour of Mrta Strmberg.
Acta Archaeologica Lundensia. Series in 8, No. 20. Jennbert, Kristina, Larsson, Lars, Petr, Rolf
& Wyszomirska-Werbart, Bozena (red.). s. 5165. Stockholm, Almqvist & Wiksell International.
Nielsen, Poul Otto. 1979. De tyknakkede fintksers kronologi. Aarbger for Nordisk Oldkyndighed og
Historie 1977. s. 566.
Nielsen, Poul Otto. 1999. Limensgrd and Grdbygrd. Settlements with house remains from the
Early, Middle and Late Neolithic on Bornholm. Settlement and Landscape. Proceedings of a confer-
ence in rhus, Denmark. May 47 1998. Fabech, Charlotte & Ringtved, Jytte (red.). s. 149165.
rhus, Aarhus University Press.
Nielsen, Poul Otto. 2004. Causewayed camps, palisade enclosures and central settlements of the
Middle Neolithic in Denmark. Journal of Nordic Archaeological Science 14 (2004). s. 1933.
Nielsen, Poul Otto & Nielsen, Finn Ole. 1994. Vasagrd. Arkologiske udgravninger i Danmark 1993.
s. 134.
Nilsson, Anette & Onsten-Molander, Anna. 2004. resundsfrbindelsen. Sdra Sallerup 15F & I.
Nilsson, Lena. 2006. resundsfrbindelsen och arkeologin. Djur och mnniskor lngs vgen. Malmfynd
Referenser 417
Nilsson, Lena. 2008. Slaktrester mer n bara avfall. Fest Slakt Odling. Neolitikum och jrnlder i Hyllie.
Skoglund, Peter (red.). s. 7496. Malm, Malm Kulturmilj.
Nilsson, Maj-Lis & Nilsson, Lena. 2003. Ett kllsprng i Saxtorp. I det Neolitiska rummet. Svensson,
Mac (red.). s. 242295. Stockholm, Riksantikvariembetets frlag.
Nilsson Stutz, Liv. 2003. Embodied rituals & ritualized bodies. Tracing ritual practices in late Mesolithic
burials. Acta Archaeologica Lundensia. Series in 8, No. 46. Stockholm, Almqvist & Wiksell
International.
Nord, Jenny & Sarns, Anette. 2005. resundsfrbindelsen. Lockarp 7DE. Rapport ver arkeologisk
Nordquist, Pr. 2001. Hierarkiseringsprocesser. Om konstruktionen av social ojmlikhet i Skne, 5500
1100 f.Kr. Studia Archaeologica Universitatis Umensis 13. Ume, Arkeologiska institutionen.
Norr, Svante. 1998. Radiocarbon-dating and the chronology of the Gene settlement. Suionum Hinc
Civitates. Nya underskningar kring norra Mlardalens ldre jrnlder. OPIA 19. Andersson, Kent
(red.). s. 263274. Uppsala, Institutionen fr Arkeologi och Antik Historia.
O
Ojala, Carl-Gsta. 2006. Mapping the North. Ethnicities, Territories and the Networks of Archaeol-
ogy. Current Swedish Archaeology Vol. 14. s. 159176.
Olausson, Deborah. 1998. Battleaxes: Home-made, Made to Order or Factory Products? Proceed-
ings from the Third Flint Alternatives Conference at Uppsala, Sweden, October 1820, 1996. OPIA
16. Holm, Lena & Knutsson, Kjel (red.). s. 125140. Uppsala, Department of Archaeology and
Ancient History.
Olausson, Deborah. 2000. Btyxan stridsyxekulturens sigill. Artefakter arkeologiska ting. En bok
om freml ur ett arkeologiskt perspektiv. Report Series No. 71. Hgberg, Anders (red.). s. 2740.
Lund, Arkeologiska institutionen.
Oldeberg, Andreas. 1952. Studien ber die Schwedische Bootaxtkultur. Stockholm, Wahlstrm & Wid-
strand.
Olivier, Laurent C. 1999. Duration, memory and the nature of the archaeological record. Glyfer och
arkeologiska rum en vnbok till Jarl Nordbladh. Gustafsson, Anders & Karlsson, Hkan (red.). s.
529535. Gteborg, Institutionen fr arkeologi.
Olivier, Laurent C. 2001. Duration, Memory and the Nature of the Archaeological Record. Its About
Time. The Concept of Time in Archaeology. Karlsson, Hkan (red.). s. 6170. Gteborg, Bricoleur.
Olsen, Bjrnar. 2003a. Frn ting till text. Teoretiska perspektiv i arkeologisk forskning. Lund, Student-
litteratur.
Olsen, Bjrnar. 2003b. Material Culture after Text: Re-Membering Things. Norwegian Archaeological
Review, Vol. 36, No. 2, 2003. s. 87104.
Otto, Ton, Thrane, Henrik & Vandkilde, Helle (red.). 2006a. Warfare and Society. Archaeological and
Social Anthropological Perspectives. rhus, Aarhus University Press.
Otto, Ton, Thrane, Henrik & Vandkilde, Helle. 2006b. Warfare and Society: Archaeological and
Social Anthropological Perspectives. Warfare and Society. Archaeological and Social Anthropologi-
cal Perspectives. Otto, Ton, Thrane, Henrik & Vandkilde, Helle (red.). s. 919. rhus, Aarhus
University Press.
P
Parker Pearson, Michael & Richards, Colin. 1994. Ordering the World: Perceptions of Architecture,
Space and Time. Architecture and Order. Approaches to Social Space. Parker Pearson, Michael &
Richards, Colin (red.). s. 137. London & New York, Routledge.
Persson, Per. 1999. Neolitikums brjan. Underskningar kring jordbrukets introduktion i Nordeuropa.
Coast to Coast-books nr 1. Uppsala & Gteborg, Department of Archaeology and Ancient His-
tory & Department of Archaeology.
Persson, Per & Sjgren, Karl-Gran. 2001. Falbygdens gnggrifter. Del 1. Underskningar 19851998.
Gotarc Ser. C, Nr. 34. Gteborg, Institutionen fr arkeologi.
Pollard, Joshua. 1999. These places have their moments: thoughts on settlement practices in the
British Neolithic. Making places in the prehistoric world: themes in settlement archaeology. Brck,
Joanna & Goodman, Melissa (red.). s. 7693. London, UCL Press.
Pollard, Joshua. 2001. The aesthetics of depositional practice. Archaeology and Aesthetics. World
Archaeology 33:2. s. 315333.
R
Ranheden, Hkan. 1995. Jrnldersbrunnen i Sklby en markprocessuell diskussion. Om brunn-
nar. Diskussion kring brunnar p Hbolandet. Arkeologiska underskningar, Skrifter No 12. Ulln,
Inga, Ranheden, Hkan, Eriksson, Thomas & Engelmark, Roger (red.). s. 6982. Stockholm, Riks-
antikvariembetet.
Regnell, Mats. 2007. I och runt ett krr. Rekonstruktion av miljn runt Hindbygrden genom pollen
och makrofossilanalyser. Bilaga i Berggren, sa. 2007. Till och frn ett krr. Den arkeologiska under-
skningen av Hindbygrden. Malmfynd nr 17. Malm, Malm Kulturmilj.
Regnell, Mats & Sjgren, Karl-Gran. 2006. Introduction and development of agriculture. Ecology and
Economy in Stone Age and Bronze Age Scania. Sjgren, Karl-Gran (red.). s. 106169. Stockholm,
Riksantikvariembetets frlag.
Roberts, Ben. 2008. Migration, Craft Expertise and Metallurgy: Analysing the Spread of Metal
in Western Europe. Movement, Mobility and Migration. Archaeological Review from Cambridge
Volume 23.2 November 2008. s. 2746.
Rosenberg, Bjrn. 1975. Skogholm en herregrd sder om Malm. Ale 1/75. s. 3236.
v. Rostovnyi, Attila. 1995. resundsfrbindelsen. Frunderskning fr Yttre Ringvgen och jrnvg
mellan brofstet och kontinentalbanan. Delomrde 8. Svgertorp. resundsfrbindelsen. Rapport
ver arkeologiska frunderskningar 1995. Rapport nr 6. Billberg, Ingmar, Bjrhem, Nils, Thrn,
Raimond & dman, Chatarina (red.). s. 139157. Malm, Malm Museer.
Referenser 419
v. Rostovnyi, Attila. 2007. resundsfrbindelsen och arkeologin. Stenlderslandskapet. Inte bara jgare
och bnder. Malmfynd nr 11. Malm, Malm Kulturmilj.
v. Rostovnyi, Attila, Brusling, Anna, Hydn, Susan & Strandmark, Fredrik. Under arbete. Rapport
ver arkeologiska slutunderskningar. Sdra Kristineberg. Rapport Arkeologienheten. Malm,
Malm Museer.
Rudebeck, Elisabeth. 1986. ngdala. Flintgruvor frn yngre stenldern, S. Sallerup. Utgrvningar 197781.
Rapport nr 1. Malm, Malm Museer.
Rudebeck, Elisabeth. 2002. Vgen som rituell arena. Plats och praxis. Studier av nordisk frkristen ritual.
Vgar till Midgrd 2. Jennbert, Kristina, Andrn, Anders & Raudvere, Catharina (red.). s. 167200.
Lund, Nordic Academic Press.
Rudebeck, Elisabeth & dman, Chatarina. 2000. Kristineberg. En gravplats under 4 500 r. Malmfynd
nr 7. Malm, Kultur Malm.
Rudebeck, Elisabeth, dman, Chatarina, Samuelsson, Bengt-ke & Hgberg, Anders. 2001. Veten-
skapligt program fr Malm Kulturmilj. Den arkeologiska verksamheten. Malm, Malm Kulturmilj.
Rudin, Gun-Britt & Brink, Kristian. 2002. resundsfrbindelsen. Lockarp 7A. Rapport ver arkeologisk
Runcis, Janis. 2008. Neolitisk yxtillverkning. Produktion, organisation och kulturell kontext. Dsjebro.
Mtesplats fr trattbgarkultur och stridsyxekultur. Lagers, Per (red.). s. 126155. Stockholm,
Riksantikvariembetets frlag.
Rydbeck, Otto. 1930. Flyttning av en 4000-rig skelettgrav till Lunds universitets historiska museum.
Meddelanden frn Lunds universitets historiska museum. s. 112.
S
Salomonsson, Bengt. 1971. Malmtraktens frhistoria. Malm Stads Historia. Frsta delen. Salomons-
son, Bengt, Tomner, Lennart & Bager, Einar. s. 13170. Malm, Malm stad.
Salomonsson, Bengt. 1974. Rapport om ett boplatsfynd vid Kastanjegrden, Malm. Kring Malmhus.
rsbok frn Malm museum 197374. s. 2134. Malm, Malm Museum.
Samuelsson, Bengt-ke. 2001. Kan gravar spegla vgars lder och betydelse? Ett exempel frn Sder-
sltt i Skne. Uppkra Centrum i analys och rapport. Uppkrastudier 4. Acta Archaeologica
Lundensia. Series in 8, No. 36. Larsson, Lars (red.). s. 177184. Stockholm, Almqvist & Wiksell
International.
Sandn, Ulf. 2008. En festplats i Hyllie och den sena trattbgarkulturen i Malmomrdet. Fest Slakt
Odling. Neolitikum och jrnlder i Hyllie. Skoglund, Peter (red.). s. 853. Malm, Malm Kulturmilj.
Sarns, Anette & Engstrm, Tony. 2006. resundsfrbindelsen. Lockarp 7H & Bageritomten. Rapport
ver arkeologisk slutunderskning. Rapport nr 19. Malm, Malm Kulturmilj.
Sarns, Per. 2001. Det stora landskapet. Citytunneln och spren i landskapet. Projektprogram och un-
derskningsplaner fr arkeologiska slutunderskningar fr Citytunnelns sprstrckningar och Hotell-
tomten. Lindh, Eva, Sarns, Per & Steineke, Morten (red.). s. 1835. Malm, Malm Kulturmilj.
Sarns, Per. 2008. resundsfrbindelsen och arkeologin. Fullkerslandskapet. Matjord, metod, diskussion,
refektion. Malmfynd nr 14. Malm, Malm Kulturmilj.
Sarns, Per & Nord Paulsson, Jenny. 2001. resundsfrbindelsen. Skjutbanorna 1B & Elinelund 2AB.
Sen, Amartya. 2006. Identitet och vld. Illusionen om det. Gteborg, Daidalos.
Schnittger, Bror. 1911. Frhistoriska fintgrufvor och kulturlager vid Kvarnby och S. Sallerup i Skne.
Antikvarisk Tidskrift fr Sverige 19:1. s. 1102.
Siech, Suzanne & Berggren, sa. 2002. resundsfrbindelsen. Petersborg 6. Rapport ver arkeologisk
Sjgren, Karl-Gran. 2003. Mngfalldige uhrminnes grafvar Megalitgravar och samhlle i Vst-
sverige. Gotarc Series B. Gothenburg Archaeological Thesis 24. Coast to Coast-books No. 9.
Gteborg, Department of Archaeology.
Skaarup, Jrgen. 1985. Yngre stenalder p erne syd for Fyn. Rudkbing, Langelands Museum.
Skak-Nielsen, Niels V. 2006. The Genesis of the Battle Axe Culture. On Klaus Ebbesens doctoral
thesis. A critique and an alternative conclusion. Fornvnnen 2006/4. s. 274277.
Skoglund, Peter. 2008. Space and scale in archaeological research an empiricist problem or an ethi-
cal dilemma? Arkeologi och identitet. Acta Archaeologica Lundensia. Series in 8, No. 53. Peters son,
Bodil & Skoglund, Peter (red.). s. 155166. Lund, Institutionen fr arkeologi och antikens historia.
Skov, Hans. 1994. Hustyper i vikingetid og tidlig middelalder. Udviklingen af hustyper i det gammel-
danske omrde fra ca. 8001200 e.Kr. Hikuin 21. s. 139162.
Staal, Benny. 1999. Bakkegrd. Arkologiske udgravninger i Danmark 1998. s. 125.
Steineke, Morten. 2008a. Arkeologisk frunderskning 2007. Bunkefostrand 15:1. Omrdet sder om
palissaden. Bunkefo socken i Malm stad, Skne ln. Enheten fr Arkeologi Rapport 2008:020.
Steineke, Morten. 2008b. Arkeologisk utredning 2007. Bunkefostrand 1:9 m.f. Omrdet norr om ker-
sltt och Fruktliden. Bunkefo socken i Malm stad, Skne ln. Enheten fr Arkeologi Rapport
Steineke, Morten & Lindh, Eva. 2001. Det lilla landskapet. Citytunneln och spren i landskapet.
Projektprogram och underskningsplaner fr arkeologiska slutunderskningar fr Citytunnelns spr-
strckningar och Hotelltomten. Lindh, Eva, Sarns, Per & Steineke, Morten (red.). s. 3656.
Steineke, Morten, Ekenberg, Anna, Hansson, Krister & Ifverson, Patric. 2005. resundsfrbindelsen.
Sunnan 19 AF. Rapport ver arkeologisk slutunderskning. Rapport nr 34. Malm, Malm Kultur-
milj.
Stenskld, Eva. 2004. Att bertta en senneolitisk historia. Sten och metall i sdra Sverige 23501700 f.Kr.
Stockholm Studies in Archaeology 34. Stockholm, Arkeologiska institutionen.
Stilborg, Ole. 2002. Neolitikum. Keramik i Sydsverige en handbok fr arkeologer. Lindahl, Anders,
Olausson, Deborah & Carlie, Anne (red.). s. 5780. Lund, Keramiska Forskningslaboratoriet.
Referenser 421
Stilborg, Ole. 2003. Keramikhantverk i Vlabcksdalen. I det Neolitiska rummet. Svensson, Mac (red.).
s. 214241. Stockholm, Riksantikvariembetets frlag.
Stilborg, Ole. 2005. Stridsyxekeramik i Sydsverige. KFL RAPPORT 05/1021. Lund, Keramiska Forsk-
ningslaboratoriet, Kvartrgeologiska avdelningen.
Stjernquist, Berta. 1992. Introduction. The Archaeology of the Cultural Landscape. Field work and
research in a south Swedish rural region. Acta Archaeologica Lundensia. Series in 4, No. 19. Lars-
son, Lars, Callmer, Johan & Stjernquist, Berta (red.). s. 916. Stockholm, Almqvist & Wiksell
International.
Straunsbjerg Thorsen, Michael. 2000. Brogrd. Arkologiske udgravninger i Danmark 1999. s. 141142.
Strinnholm, Anders. 2001. Bland sljgare och frfarmare. Struktur och frndring i Vstsveriges mellan-
neolitikum. Coast to coast-book no. 4. Uppsala, Department of Archaeology and Ancient His-
tory.
Strmberg, Mrta. 1975. Studien zu einem Grberfeld in Lderup. Grabsitte Kontinuitt Sozialstruk-
tur. Acta Archaeologica Lundensia. Series in 8, No. 10. Lund, CWK Gleerup.
Strmberg, Mrta. 1978. Three Neolithic Sites. A Local Seriation? Meddelanden frn Lunds universi-
tets historiska museum 19771978. New Series Vol. 2. s. 6897.
Strmberg, Mrta. 1988. Exchange Systems between Battle-axe Groups? Trade and Exchange in
Prehistory. Studies in Honour of Berta Stjernquist. Acta Archaeologica Lundensia. Series in 8, No.
16. Hrdh, Birgitta, Larsson, Lars, Olausson, Deborah & Petr, Rolf (red.). s. 7181. Stockholm,
Almqvist & Wiksell International.
Strmberg, Mrta. 1992. A Concentration of Houses from the Late Neolithic/Early Bronze Age at
Hagestad. Meddelanden frn Lunds universitets historiska museum 19911992. New Series Vol. 9.
s. 5789.
Strmberg, Mrta. 1993. Gravhgars kllvrde i relation till andra lmningar. Exempel frn sydstra
Skne. Bronslderns gravhgar. Report Series No. 48. Larsson, Lars (red.). s. 151160. Lund,
Arkeo logiska Institutionen och Historiska Museet.
Svensson, Mac. 1986. Trattbgarboplatsen Hindby mosse aspekter p dess struktur och funktion.
Elbogen 1986. s. 97125.
Svensson, Mac. 1991a. A Palisade Enclosure in South-West Scania a Site from the Battle-Axe Cul-
ture. Regions and Refections. In Honour of Mrta Strmberg. Acta Archaeologica Lundensia. Series
in 8, No. 20. Jennbert, Kristina, Larsson, Lars, Petr, Rolf & Wyszomirska-Werbart, Bozena
(red.). s. 97109. Stockholm, Almqvist & Wiksell International.
Svensson, Mac. 1991b. Hindby offermosse en senneolitisk kultplats. Kulturmiljvrd 56/91. s. 3234.
Svensson, Mac. 1993. Hindby offerkrr en ovanlig och komplicerad fyndplats. Fynd 2/93. s. 511.
Svensson, Mac. 2002. Palisade Enclosures The Second Generation of Enclosed Sites in the Neo-
lithic of Northern Europe. Behind Wooden Walls: Neolithic Palisaded Enclosures in Europe. BAR
International Series 1013. Gibson, Alex (red.). s. 2858. Oxford, Archaeopress.
Svensson, Mac. 2004. The second Neolitihic concept. 30002300 BC. Stone Age Scania. Signifcant
places dug and read by contract archaeology. Skrifter No 52. Andersson, Magnus, Karsten, Per,
Knarrstrm, Bo & Svensson, Mac. s. 191248. Stockholm, Riksantikvariembetets frlag.
Svensson Bank, Mac. 2008. Mellanneolitiska palissadanlggningar. Palissaden i Dsjebro i ett nord-
europeiskt perspektiv. Dsjebro. Mtesplats fr trattbgarkultur och stridsyxekultur. Lagers, Per
Svensson, Mac, Pihl, Henrik & Andersson, Magnus. 2001. Palissadkomplexet i Dsjebro. Seminariegrv-
ning vrterminen 2000. UV Syd Rapport 2001:8. Lund, Riksantikvariembetet.
Sderberg, Bengt & Hellerstrm, Sven. 2002. Jrrestad i centrum. Vg 11, strckan stra Tommarp
Simrishamn. Jrrestads sn, Skne. UV Syd Rapport 2002:16. Lund, Riksantikvariembetet.
Sderberg, Bengt & Hellerstrm, Sven. 2003. Centralbygdens sociala landskap. Sten- och brons-
lder i Jrrestad. Jrrestad. Huvudgrd i centralbygd. Arkeologiska underskningar, Skrifter No 51.
Sderberg, Bengt (red.). s. 2182. Stockholm, Riksantikvariembetets frlag.
Srensen, Marie Louise Stig. 2000. Gender Archaeology. Cambridge & Maldon, Polity Press.
T
Tauber, Henrik. 1986. C14 dateringer af Enkeltgravskultur og Grubekeramisk kultur i Danmark. Strids-
ksetid i Sydskandinavien. Arkologiske skrifter 1. Adamsen, Christian & Ebbesen, Klaus (red.). s.
196204. Kbenhavn, Forhistorisk Arkologisk Institut.
Thomas, Julian. 1996a. Time, Culture and Identity. An interpretive archaeology. London & New York,
Routledge.
Thomas, Julian. 1996b. Neolithic houses in mainland Britain and Ireland A sceptical view. Neolithic
Houses in Northwest Europe and Beyond. Neolithic Studies Group Seminar Papers 1. Oxbow
Monograph 57. Darvill, Timothy & Thomas, Julian (red.). s. 112. Oxford, Oxbow Books.
Thomas, Julian. 1999. Understanding the Neolithic. A revised second edition of Rethinking the Neolithic.
London & New York, Routledge.
Thorpe, I. J. Nick. 2006. Fighting and Feuding in Neolithic and Bronze Age Britain and Ireland. War-
fare and Society. Archaeological and Social Anthropological Perspectives. Otto, Ton, Thrane, Henrik
& Vandkilde, Helle (red.). s. 141165. rhus, Aarhus University Press.
Thrn, Raimond. 1996. Det rituella landskapet. resundsfrbindelsen och arkeologi. Projektprogram
och underskningsplaner fr arkeologiska slutunderskningar. Billberg, Ingmar, Bjrhem, Nils &
Thrn, Raimond (red.). s. 2329. Malm, Malm Museer.
Thrn, Raimond. 1998. Det rituella landskapet. resundsfrbindelsen och arkeologi II. Projektprogram
och underskningsplaner fr arkeologiska slutunderskningar. Billberg, Ingmar, Bjrhem, Nils, Mag-
nusson Staaf, Bjrn & Thrn, Raimond (red.). s. 2224. Malm, Malm Museer.
Thrn, Raimond. 2000. Hgnad jord helig jord. Fresundsfrbindelsen. P vg mot det frfutna.
Bjrhem, Nils (red.). s. 7475. Malm, Kultur Malm.
Referenser 423
Thrn, Raimond. 2003. resundsfrbindelsen och skandet efter rituella landskap. resundsfrbin-
delsen och arkeologi. Ett samordningsmte i Trelleborg den 23 och 24 oktober 2002. Thrn, Raimond
(red.). s. 1517. Malm, Malm Kulturmilj.
Thrn, Raimond. 2007. resundsfrbindelsen och arkeologin. Det ideologiska landskapet. Malmfynd
Tilley, Christopher. 1982. An Assessment of the Scanian Battle-Axe Tradition: Towards a Social Perspec-
tive. Studier utgivna av Kungl. Humanistiska Vetenskapssamfundet i Lund. 19811982:1. Lund,
CWK Gleerup.
Tuominen, Katja, Johansson, Tobias & Gruber, Anette. 2008. Arkeologisk slutunderskning 2000.
Svger torps industriomrde. Delomrde J & L. Bunkefo socken i Malm stad, Skne ln. Enheten fr
Arkeologi Rapport 2008:079. Malm, Malm Kulturmilj.
V
Vandkilde, Helle. 1996. From Stone to Bronze. The Metalwork of the Late Neolithic and Earliest Bronze
Age in Denmark. Jutland Archaeological Society Publications XXXII, 1996. rhus, Aarhus Uni-
versity Press.
Vandkilde, Helle. 2006a. Archaeology and War: Presentations of Warriors and Peasants in Archaeo-
logical Interpretations. Warfare and Society. Archaeological and Social Anthropological Perspectives.
Otto, Ton, Thrane, Henrik & Vandkilde, Helle (red.). s. 5773. rhus, Aarhus University Press.
Vandkilde, Helle. 2006b. Warfare and pre-State Societies: An Introduction. Warfare and Society.
Archaeological and Social Anthropological Perspectives. Otto, Ton, Thrane, Henrik & Vandkilde,
Helle (red.). s. 105111. rhus, Aarhus University Press.
Vandkilde, Helle. 2006c. Warriors and Warrior Institutions in Copper Age Europe. Warfare and Soci-
ety. Archaeological and Social Anthropological Perspectives. Otto, Ton, Thrane, Henrik & Vandkilde,
Helle (red.). s. 393422. rhus, Aarhus University Press.
Van Dyke, Ruth M. & Alcock, Susan E. 2003. Archaeologies of Memory: An Introduction. Archaeolo-
gies of Memory. Van Dyke, Ruth M. & Alcock, Susan E. (red.). s. 113. Malden, Blackwell.
Vang Petersen, Peter. 1993. Flint fra Danmarks oldtid. Kbenhavn, Hst & Sn Forlag.
W
Wallerstrm, Thomas. 2006. Vilka var frst? En nordskandinavisk konfikt som historisk-arkeologiskt
dilemma. Stockholm, Riksantikvariembetets frlag.
Wason, Paul K. 1994. The Archaeology of Rank. Cambridge, Cambridge University Press.
Welinder, Stig. 1998. NeoliticumBronslder, 3900500 f.Kr. Jordbrukets frsta femtusen r 4000
f.Kr.1000 e.Kr. Det svenska jordbrukets historia. Del 1. Myrdal, Janken (red.). s. 11236. Stock-
holm, Natur och Kultur/LTs Frlag.
Werbart, Bozena. 2002. De osynliga identiteterna. Kulturell identitet och arkeologi. Studia Archaeolo-
gica Universitatis Umensis 16. Ume, Institutionen fr arkeologi och samiska studier.
Whittle, Alasdair. 2003. The Archaeology of People. Dimensions of Neolithic life. London & New York,
Routledge.
Winge, Gran. 1976. Gravfltet vid Kastanjegrden. Malmfynd nr 3. Malm, Malm Museum.
Winkler, Mia. 2004. resundsfrbindelsen. Sdra Sallerup 15C & A. Rapport ver arkeologisk slutunder-
skning. Rapport nr 28. Malm, Malm Kulturmilj.
Opublicerat material
A
Arcini, Caroline. 1997. Benmaterialet frn Svgertorp, Bunkefo socken, Skne. Osteologisk rapport.
Bilaga i Nilsson, Anette. 1997. Svgertorp. Rapport ver arkeologisk frunderskning. Malm
Kulturmilj.
Assarsson, Hkan. 1995. Lindngelund etapp 3. Rapport ver arkeologisk frunderskning. Malm
Kulturmilj.
B
Boplatsfynd frn kv. Cedern, Disponentg. 25. Arkivmaterial. S01:002. Malm Kulturmilj.
Brusling, Anna & Streijffert, Martin. 2004. Svgertorps industriomrde. Delomrde E, F, G, H & I.
Rapport ver arkeologisk slutunderskning. Malm Kulturmilj.
D
Damm, Charlotte. 1991. Continuity and Change. An Analysis of Social and Material Patterns in the
Danish Neolithic. Opublicerad PhD avhandling. Cambridge.
E
Engelmark, Roger & Linderholm, Johan. 1997. resundsfrbindelsen. Skjutbanorna, omrde 1 C,
Palissaden. Miljarkeologisk rapport. Miljarkeologiska laboratoriet. Arkeologiska institutionen
vid Ume universitet. Ume.
Eriksson, Nicklas, Rogius, Karin, Rosendahl, Anders & Wennberg, Tom. 2000. Fyndrika TN-gropar i
sydvstra Skne. CD-uppsats i arkeologi. Lunds universitet.
F
Forssander, John-Elof. 1929a. Berttelse ver underskning av enmansgrav frn stenldern ptrffad
Fredriksbergs grds gor, Oxie sn och hd, Malmhus ln. Arkivmaterial. Malm Kulturmilj.
Forssander, John-Elof. 1929b. Brev till Riksantikvarien. Lund den 22 okt. 1929. Arkivmaterial. Malm
Kulturmilj.
Forssblad, Dag. 2003. V. Klagstorp 11:3811:42 och 11:4411:59. Rapport ver arkeologisk frunder-
skning 2003. V. Klagstorp sn, Malm Stad, Skne. Malm Kulturmilj.
Referenser 425
Frejd, Joakim. 1996. Vintrie 24:4. Rapport ver arkeologisk utredning 1996. Malm Kulturmilj.
G
Gaillard, Marie-Jos & Lemdahl, Geoffrey. 1993. Biostratigrafska underskningar av fintgruvor vid
ngdala, Skne milj- och klimattolkningar. Lund.
H
Hammarstrand Dehman, Karina. 2005a. Lsfyndssamling frn Bunkefostrand 15:1. Malm Kulturmilj.
Hammarstrand Dehman, Karina. 2005b. Bunkefostrand 15:1. Rapport ver arkeologisk utredning.
Malm Kulturmilj.
Hansen, Folke. 1928b. Markgraf fr stenldern. Nr 16 V. Klagstorp. Arkivmaterial. Malm Kulturmilj.
Heimer, Olle. 2000. Citytunnelbanans frbindelsespr mot Ystad och Trelleborg. Rapport ver
arkeologisk utredning 1999. Malm Kulturmilj.
Hertz, Bo. 1978. Rapport ver arkeologisk underskning av gropar och hrdar i kv. Krledaren, Fosie
sn., Malm kommun, Skne. Malm Kulturmilj.
Hgberg, Anders. 1998. Manual till referenssamling fr finta. Analys av avslag frn tillverkning av
fyrsidiga yxor och bifacialt dolkmne. Malm Kulturmilj.
Hgberg, Anders. 1999b. Beskrivning av lsfyndssamling frn Bunkefo 9:4, Bunkefo sn. Fornlm-
ningsnummer RA 20, Bunkefo sn. Malm Kulturmilj.
J
Jonsson, Esbjrn. 1986. De arkeologiska underskningarna inom kvarteret Benkammen. Arkiv-
material. Malm Kulturmilj.
K
Kishonti, Ingela. 2004. Bunkefostrand 15:1. Rapport ver arkeologisk utredning. Malm Kulturmilj.
Kling, Jrgen. 1983. Senneolitiska gravar i Malmomrdet. C-uppsats. Arkeologiska institutionen.
Lunds universitet.
N
Nilsson, Anette. 1997a. Svgertorp. Rapport ver arkeologisk frunderskning. Malm Kulturmilj.
Nilsson, Anette. 1997b. Svgertorp. Rapport ver arkeologisk frunderskning. Malm Kulturmilj.
Nilsson, Lena. 2007. Palissaden i Bunkefo 155:355. Osteologisk rapport (MK 327). Malm Kultur-
milj.
O
Onsten-Molander, Anna & Linde, Petter. 2002. Svgertorps industriomrde. Delomrde A, B, C &
D. Rapport ver arkeologisk slutunderskning. Malm Kulturmilj.
P
Petersson, Louise. 2001. Sysselsttningsstress en osteobiografsk studie kring aktivitetsmnster
under stridsyxekulturen i Skne och Linkping. Del 1. C-uppsats i historisk osteologi. Arkeolo-
giska insitutionen. Lunds universitet.
R
Regnell, Mats. 1999. Studier kring havsytefrndringar i samband med resundsfrbindelseprojek-
tet. Riksantikvariembetet, UV Syd.
Reisnert, Anders. 1978. Rapport angende fynd frn Rosengrd/Sigurdsgrnd. Arkivmaterial. Malm
Kulturmilj.
Rudebeck, Elisabeth. Under arbete. ngdala 1991. Rapport ver arkeologisk underskning. Malm
Museer.
S
Samuelsson, Bengt-ke. 1988. Preliminr rapport. Arkeologisk underskning. Kirseberg 14:71 och
del av 14:66, St. Bernstorps ind. omr., Malm kn. Malm Kulturmilj.
Samuelsson, Bengt-ke. 1997. Anmlan av utfrd arkeologisk underskning. Slutunderskning Lock-
arp 24:1 (Lindngelund III). Arkivmaterial. Malm Kulturmilj.
Sandn, Ulf. 1995. Bevare oss vl. En studie av megalitgravarnas bevaringsgrad p Sdersltt. C-
uppsats, Arkeologiska institutionen. Lunds universitet.
Siech, Suzanne. 2002. En plats p jorden en plats i kosmos. Ritual, ideologi, och social frndring
vid Lngvgsmossens kllsprng, Sdra Sallerup. En kritisk studie av platsens betydelse ur ett
socialantropologiskt perspektiv. CD-uppsats. Arkeologiska institutionen. Lunds universitet.
Steineke, Morten. 2000. Vstra Klagstorp 7:2. Rapport ver arkeologisk utredning. Malm Kultur-
milj.
Steineke, Morten, Norha, Nina & Erikson, Marja. 1997. resundsfrbindelsen. Ytfyndsinventering
fr Yttre Ringvgen mellan Kontinentalbanan och Burlvs kommun. Arkeologisk utredning, steg
2. Malm Kulturmilj.
Svensson, Mac. 1994. Svgertorp. Genomfrda och planerade insatser. Arkeologisk utredning. Del-
rapport inom projektet Det dolda kulturlandskapet. Malm Kulturmilj.
Svensson, Mac. 1995. Svgertorp. Rapport ver arkeologisk provunderskning. Delrapport inom
projektet Det dolda kulturlandskapet. Malm Kulturmilj.
Srensen, Palle . Utan r. Det neolitiske kultanlg p Kignsbakken ved Jgerspris. Museet Fr-
gegrden.
T
Thrn, Aprilla. 1993. Rapport, arkeologisk utredning, Hyllie VA-schakt, Hyllie och Bunkefo sn.,
M-ln, Sk., MHM 7766. Malm Kulturmilj.
Referenser 427
ijeberg, Jan & Nilsson, Anette. 1996. Valdemarsro stra. Rapport ver arkeologisk frundersk-
ning. Malm Kulturmilj.
Muntliga uppgifter
Hadevik, Claes. Malm Museer, Malm.
Larsson, Lars. Institutionen fr Arkeologi och Antikens Historia, Lund.
Nielsen, Finn Ole. Bornholms Museum, Rnne.
Rudebeck, Elisabeth. Malm Museer, Malm.
Svensson, Mac (). Riksantikvariembetet UV Syd, Lund.
Winkler, Mia. Malm Museer, Malm.
Kartmaterial
Bredsdorffs kort (digital version av Bredsdorff 1973).
Kartmaterial frn Malm Stadsbyggnadskontor.
Internetreferenser
Hmtat frn http://www.fmis.raa.se/fmis/. Hmtat 2004.
Hmtat frn http://www.rlaha.ox.ac.uk/. Hmtat 2003.
Hmtat frn http://www.ne.se/. Skord essentialism. Hmtat 2005.
Sarauw, Torben. 2007. On the Outskirts of the European Bell Beaker Phenomenon the Danish
Case. http://www.jungsteinSITE.de/. Hmtat 2008.
Vandkilde, Helle. 2005. A review of the Early Late Neolithic Period in Denmark: Practice, Identity
and Connectivity. http://www.jungsteinSITE.de/. Hmtat 2006.
Malmfynd
Malmfynd 1
Kompanihuset i Malm. Byggnadsarkeologiska studier av ett senmedeltida hus
Sven Rosborn 1973
Malmfynd 2
En lngds vid Hindby mosse, Malm
Gran Burenhult 1973
Malmfynd 3
Gravfltet vid Kastanjegrden
Gran Winge 1976
Malmfynd 4
Segebro. En tidigatlantisk boplats vid Sege s mynning
Lars Larsson 1982
Malmfynd 5
Fosie IV. Byggnadstradition och bosttningsmnster under senneolitikum
Nils Bjrhem & Ulf Sfvestad 1989
Malmfynd 6
Fosie IV. Bebyggelse under brons- och jrnlder
Nils Bjrhem & Ulf Sfvestad 1993
Malmfynd 7
Kristineberg. En gravplats under 4 500 r
Elisabeth Rudebeck & Chatarina dman 2000
Malmfynd 8
resundsfrbindelsen & arkeologin.
Lnghuslandskapet. En studie av bebyggelse och samhlle frn stenlder till jrnlder
Nils Bjrhem & Bjrn Magnusson Staaf 2006
Malmfynd 9
Djur och mnniskor lngs vgen
Lena Nilsson 2006
Malmfynd 10
Det funktionella landskapet. Naturvetenskapliga analyser ur ett arkeologiskt perspektiv
Laila Eliasson & Ingela Kishonti 2007
Malmfynd 11
Stenlderslandskapet. Inte bara jgare och bnder
v. Attila Rostovnyi 2007
Malmfynd 12
Det ideologiska landskapet
Raimond Thrn 2007
Malmfynd 13
Det organiserade landskapet
Lars Jnsson & Lars Persson 2008
Malmfynd 14
Fullkerslandskapet. Matjord, metod, diskussion, refektion
Per Sarns 2008
Malmfynd 15
Miljarkeologi. Mnniska och landskap en komplicerad dynamik
Roger Engelmark & Johan Linderholm 2008
Malmfynd 16
Stefan Gustafsson under utgivning
Malmfynd 17
Till och frn ett krr. Den arkeologiska underskningen av Hindbygrden
sa Berggren 2007
Malmfynd 18
Att st p egna ben. Centrala funktioner och lokal utveckling under yngre bronslder och ldre jrnlder
i Mellanbyn, Skne
Bo Friman 2008
Malmfynd 19
Arkeologiska och frhistoriska vrldar. Flt, erfarenhet och stenldersplatser i sydvstra Skne
Bjrn Nilsson & Elisabeth Rudebeck (red.) 2009
Malmfynd 20
Grden i landskapet. Tre bebyggelsearkeologiska studier
Anders Hgberg, Bjrn Nilsson & Peter Skoglund (red.) 2009
Malmfynd 21
I palissadernas tid. Om stolphl och skrvor och sociala relationer under yngre mellanneolitikum
Kristian Brink 2009
I palissadernas tid
Kristian Brink
I

p
a
l
i
s
s
a
d
e
r
n
a
s

t
i
d
K
r
i
s
t
i
a
n

B
r
i
n
k
I palissadernas tid r en avhandling i arkeologi. Tre stora palissader och
bebyggelsen i deras nrmaste omland utgr navet i en tolkning av sociala
relationer och hur dessa uttryckts, formats och frndrats under det tredje
rtusendet f.Kr. Yngre mellanneolitikum brukar fr delar av sydstra Skandi-
navien presenteras som en tid d en ldre kulturyttring trattbgarkulturen
erstts av en ny kulturyttring stridsyxekulturen. Avhandlingen diskuterar
detta s kallade kulturskifte som en social frndring dr en ny materiell
kultur var av betydelse i formandet av sociala relationer mnniskor emellan.
Detta skifte tolkas som resultatet av frndringsprocesser inom samhllet,
processer dr mten med infuenser frn kontinenten var betydelsefulla.
Mtena hanterades inom ramen fr lokala traditioner. Palissaderna var viktiga
platser i dessa mten men de sociala frndringar de medfrde gjorde ocks
att palissaderna p sikt frlorade sin betydelse. Frn mitten av det tredje
rtusendet f.Kr. uppfrdes inte lngre ngra byggnadsverk av det hr slaget.
Istllet blev grden en allt viktigare plats fr mnniskorna.
Malm Museer, Arkeologienheten
Malmfynd nr 21
omslag.indd 9 2009-09-13 20.54

Av Handling

Enviado por

Dados do documento

Direitos autorais

Formatos disponíveis

Compartilhar este documento

Compartilhar ou incorporar documento

Opções de compartilhamento

Você considera este documento útil?

Este conteúdo é inapropriado?

Direitos autorais:

Formatos disponíveis

Av Handling

Enviado por

Direitos autorais:

Formatos disponíveis

I palissadernas tid

Om stolphl och skrvor och sociala relationer

Você também pode gostar