---------------~-----

SREN KIERI(EGAARD
OCH EXISTENTIALISMEN
Av lektor KRISTOFER BENZOW

INGEN 1800-talsfrfattare var djupare frtrogen med ngestens

martyrium n Sren Kierkegaard. Och ingen har intensivare n
han analyserat dess orsaker och sammanhang: Dersom et Men-
neske var et Dyr eller en Engel, da ville hun ikke kunne rengstes.
Da hun er en Synthese, kan hun rengstes, og ju dybere hun rengstes,
jo starre Menneske, dog ikke i den Forstand, vori Menneskene i
Almindelighed tage det, hvor Angesten er for det Udvertes, for
vad der er udenfor Mennesket, men saaledes at hunselv producerer
Angesten.
Dessa ord ur Begrebet Angest har - som s mnga andra
Kierkegaardord - ftt en ny aktualitet i dagens - och grdagens
-situation, dr ngesten kommit att prgla det litterra skapan-
det p ett stt, som vi inte p lnge haft motstycke till.
Under andra vrldskrigets kulturskymning, d problemet att ur
kaos ter skapa ett kosmos med frnyad styrka brjade trnga
sig i frgrunden, skulle snart en ny stmma gra sig hrd i den
moderna livsskdningsdebatten. Det var en etsande kall och illu-
sionsls stmma, och nd frkunnade den ngot som liknade
tro. Mnniskan r vad hon sjlv gr sig till, ingenting annat, var-
ken mer eller mindre. Men frutsttningen r allts att hon kan
v l j a. Hon startar med mnga mjligheter och s vljer hon
en av dessa. Hon r sjlv sitt des skapare. Hon frverkligar sitt
vsen genom sina handlingar. Hon r ingenting annat n det hon
sjlv gr av sitt liv. Men denna rent abstrakta frihet utan relation
till ett vgledande kulturarv hller mnniskan liksom svvande
i ett lufttomt rum. Och drfr synes den ej heller kunna fra
henne in i en meningsfylld kontakt med verkligheten. Ty att vara
fri betyder inte att i en konstlad isolering tvinna sitt des trdar.
Det betyder att styra mot ett ml, att av det verlmnade skapa
nya vrden.
Men denna doktrin, som ftt namnet existentialism och vars

223
Kristofer Benzow
idevrld har sina rtter i den s. k. fenomenologien hos Heidegger
Jaspers m. fl., rymmer ven ett annat tankemotiv, som trots allt
medfr vissa etiska konsekvenser. Vissheten om att varje mn-
niskas val r av livsavgrande betydelse fr henne sjlv och andra
tvingar henne att knna sitt ansvar, samtidigt som hon r djupt
och ngestfullt medveten om sin totala ensamhet.
Hr gr ocks vissa frbindelselinjer mellan existentialismen
och Kierkegaards individualism i begreppet den Enkelte, ven
om dettas andliga struktur har helt andra metafysiska frutstt-
ningar. Skert r att det i bda fallen r frga om en ngest, som
vxer fram ur mnniskovsendets egna frutsttningar, saaledes
at Merruesket selv producerer Angesten. -
Vi se det bst, d vi frn existentialismens abstrakta ideologi med
dess djupa konflikt mellan tingens och medvetandets vrld, sdan
vi mta den i Sartres filosofiska huvudarbete L'Etre et le Neant,
vnda oss till dess uttrycksformer i en diktning, som med sin bru-
tala iscensttning av det mnskliga dramat dock har ngot livs-
vsentligt att sga oss.
Ty hr r det som hos Kierkegaard alltid frga om att flja sin
egen vg utan kompromisser med maktens och massans represen-
tanter. Hr talar den ensamme, som kapat alla trygga ankaren
och gjort sig fri frn alla auktoriteter. Och liksom den store danske
livsanalytikern frkunnar existentialismens lrofader Sartre mn-
niskans hga kvalfulla lott att vara mnniska, en uppgift som hr
r s mycket svrare, som hon helt saknar stdet i en frnuftig
vrldsordning och mste leva och kmpa i en fr alla andliga
vrden likgiltig tillvaro.
Existentialismen saknar inte drag av en intellektuell och mora-
lisk nihilism. Men den har trots allt inte givit upp m n n i s k a n.
Och den som sttes bort av allt det vidriga och undermnskliga i
Sartres diktning fr inte glmma, att den ocks har en hjdlinje,
vars etos r p vg att sprnga dess teoretiska frutsttningar. -
Detta gller i synnerhet de dramer, dr frihetsproblemet domi-
nerar, ssom i det av Orestestragedien inspirerade skdespelet Flu-
gorna, dr dialogen mellan dramats heros och Zevs, gudarnas ko-
nung, pekar p en central punkt i Sartres livsproblem.
P Zevs krav p underkastelse svarar Orestes: Jag vill inte
vnda tillbaka fr att leva under din lag: Jag r dmd till att
inte ha ngon annan lag n min egen. Jag kommer inte tillbaka
till din skapande vrld: dr finns tusen vgar, som leda till dig,
men jag kan inte flja ngon annan vg n min egen. Fr jag r

224
 Sren Kie.rkegaard
en mnniska, Zevs, och varje mnniska mste finna sin vg. Och
p Zevs frga, vad han nu tnker gra, ger Orestes' replik existen-
tialismens program: det gller att ppna mnniskornas gon: var-
fr skulle jag neka dem den hopplshet, som jag sjlv br inom
mig, eftersom den r deras lott. Men nr Zevs vill veta, vad de
ska gra med denna hopplshet, svarar Orestes: Vad de vill: de
r fria, och det mnskliga livet brjar p andra sidan hoppls-
heten.
Denna paradoxala tro p mnniskan p andra sidan hoppls-
heten gr igen i ockupationsdramat Dda utan gravar, dr den
mnskliga solidariteten prvas i en situation, som hller skda-
ren fast i sin gastkramning. Men det finns ocks en rad verk, dr
meningslshetens tragik dominerar ver humanismens kampvilja.
Hr tolkas i ofta sinnrika symboler den frihetens ngest, som
r mnniskans reaktion infr tillvarons intighet, nr hennes gon
ppnas. Ty vad skall hon gra med en frihet, som omsatt i handling
hr hemma i tingens och allts i meningslshetens vrld. I dikten
har existentialismen ocks chansen att befria sig frn den vansk-
liga teoretiska argumenteringen. Det avgrande r upplevelsen,
eller med anknytning till Kierkegaard: subjektiviteten r san-
ningen.
Det mest kusliga uttrycket fr denna tillvarons meningslshet
har Sartre kanske givit i dramat Slutna drrar, vars banalt
komfortabla helvetesinterir med dess tre offer i sin raffinerade
tortyrteknik kommer Dantes Inferno och Svedenborgs smutshel-
vete att framst som primitiva plgoanstalter.
Men vad som hr sker r ju inte ngot slags vedergllning utan
endast den konsekventa fortsttningen p livets egen grundkon-
flikt, naken och avkldd alla skymmande sljor. Och hr mta vi
ngesten s. a. s. i rendestillerat skick utan tillsats av fruktan och
flyktbegr.
Ty s lnge man kan frukta och fly lever man ju nnu i de kon-
kreta olyckornas vrld. Och hr finns ocks ett annat alternativ:
att ta upp striden, att sl sig fri.
Saknas d helt denna mjlighet i existentialismens makabra,
ngestpinade mnniskotillvaro1 Det r visserligen inte ltt att
lsa ut ett bestmt facit ur denna frbryllande vrld av pro et
contra. Men vi skulle feltolka bilden, om vi inte rknade med detta
hopplshetens trots allt, som stter sin prgel inte blott p det
litterra skapandet utan ven p historietolkningen. Man startar,
misslyckas och sls tillbaka, men endast fr att stndigt ter brja
16- 513444 Svensk Tidskrift 1951 225
 Kristater Benzow
p nytt. Hr ligger meningen tydligen just i sjlva den stndigt
upprepade anspnningen. Ngon frsoning mellan tingens och
medvetandets vrld efterlyses frgves.
Som filosofisk doktrin har den Sartreska existentialismen sanno-
likt mycket begrnsad betydelse. Men det r inte frsta gngen
en dlig filosofi visat sig kunna inspirera levande dikt. Och just
denna sregna kombination av hopplshet och anspnning har
visat sig som en fruktbar jordmn fr diktens skapande.
Det r knappast frvnande, att denna skdning fick s djup
resonans hos en generation, som frlorat alla gamla standardillu-
sioner om livets mening. Man kunde ju inte ens trsta sig med,
att livets mening var livet sjlvt. Ty just detta liv hade avsljat
sin demoni p ett stt, som gjort slut p all s. k. livstro. Och d
alla trons relationer till en transcendent evighetsvrld syntes av-
brutna, stod man dr ensam med sin meningslsa frihet i tingens
vrld.
Mot denna bakgrund mste vi allts se den ngestens situation,
som manifesteras i 40-talets svenska diktning. I diktsamlingar,
esser och romaner biktar man sin ngest infr livets tomhet och
evighetens intighet. Och man skapar sig hrvid ett eget symbol-
sprk, som stundom kan synas som ett esoteriskt litterrt frimureri,
men som ocks kan ppna nya verraskande perspektiv.
Men det r inte oron fr mnsklighetens framtid och kommande
vrldskatastrofer, som utlst den sista diktargenerationens ngest,
ven om naturligtvis tidslget erbjudit den en gynnsam jordmn.
Det r den gamla dualismen i Kierkegaards spnningsladdade syn~
tes, som i nya uttrycksformer och med nya psykologiska frutstt-
ningar i n i f r n s k a p a r ngest.
Drmed vill jag inte ha sagt, att allt hr har kta valr. Och
det finns helt visst i denna diktning tskilligt andrahandsgods,
ett hopplshetens och desperationens tungomlstalande, som lm-
nar ven den vlvilligt instllde lsaren oberrd.
Men man mter ocks hr ett tapperhetens Quand meme, som
r i slkt med trons. Och lyssnaren kan ibland infr dessa trevande
uttryck fr ungdomens livskamp frnimma ngot, som liknar suset
av en brinnande lga.
Skalllivet n en gng segra ver doktrinen f Det finns tskilliga
tecken, som tyda p, att den sregna frening av frintelsedrift
och uppflammande livstrots, som r den Sartreska existentialis-
mens signatur, hller p att frlora sitt grepp ver den generation,
som vuxit upp i det andra vrldskrigets skugga. Livet gr vidare,

226

-----... ---
~
 Sren Kierkegaard

och det ser ut som om man p mnga hll n en gng skulle f r-

t v i v l a s i g t i Il t r o. Inte heller hr saknas anknytning till
franskt kulturliv.
Vid sidan av den Sartreska existentialismen med dess rent ateis-
tiska livssyn - och tidigare n denna - framtrdde p fransk
mark en tolkning av tillvarons skeende, som med utgngspunkt
frn den allmnna principen om det existentiella ssom grund-
val fr livsorienteringen ndde fram till ett helt annat slutperspek-
tiv. Det var den s. k. kristna existentialismen, vars ledande gestalt
r Gabriel Marcel och som frst under senare r tilldragit sig en
mera allmn uppmrksamhet. Och ven hr anknyter man till
Kierkegaard. Men man stannar inte vid det ngestens psykologiska
faktum, som ftt sitt mest pregnanta uttryck i den kierkegaardska
syntesen av djur och ngel. Man sker sig ner till ett djupare
skikt av Kierkegaards kristna livstolkning. Ty ngest i dennes
mening fr ej blott fattas som en desbetingad livskvalitet. Den
kan inte skiljas frn b e g r e p p e t s y n d.
Och ingen knde bttre n Kierkegaard ngestens och syndens
sllsamma sammanhang. Det var ngest, som kom mig att fara
vilse, sger han sjlv om en kritisk period av sitt liv. Och i Be-
grebet Angst med dess subtila dialektiska analyser vibrerar nnu
hans egen livssmrta och hans egen livsngest.
Vilken roll Kierkegaards personliga problemstllningar spelat
fr den kristna existentialismen skall hr ej utredas. Men det har
med goda skl pvisats, att den danske livsanalytikern haft en
grundlggande betydelse fr dess mnniskosyn. Ty det r hr ej
blott frga om det onda som det godas negation, utan om ett ont,
som innebr ett uppror mot livets grundlag, mot Gud. Och den
ngest, som fljer i dess spr nr drfr djupare n ngon annan.
Men den r ej dmd till en evig cirkel av frtvivlan, som stn-
digt fder ny frtvivlan. Den kan vervinnas av en starkare. Den
kan frlsas frn sig sjlv, ty synd kan frltas. Och drmed
ppnar sig ett perspektiv, som inte slutar frrn vid korset p Gol-
gata.-
Kierkegaard har inte blott analyserat ngestens genesis. Han
har ocks visat vgen ut ur dess trollcirkel. Ty den som har lrt
sig at rengstes retteligen han har lrert sig det Hojeste. Och helt
visst rymmer ngestens situation strre mjligheter till andlig
frnyelse n den gottkpsoptimism, som blundar fr det ondas
verklighet. Det saknas inte heller i beknnelselitteraturen tecken
p, att man lrt sig >>rengstes retteligen>>.

227
Kristofer Benzow
Ur ngestens de profundis stiger ter trons excelsior. Men trons
vg r ingen skimrande luftbro fr bvande aningar. Den hr
icke hemma i idealets kategori utan i existensens. Ingen har formu-
lerat detta enklare och mer slende n Kierkegaard: Kristen-
domen skall inte doceras. Drfr sger ocks Kristus: 'Min lra
r mat'- den skall tillgnas, man skall existera i den.
Detta r ocks det frblivande innehllet i den kristna existen-
tialismens budskap. ngestens cirkel r bruten, drfr att mn-
niskan genom Kristus ntt kontakt med en ny verklighet. Hennes
huvudord r inte lngre jag utan Gud.
Detta betyder emellertid inte att den kristna existentialismen
frnekat sin egen grundprincip om existensens primat. Det r allt-
jmt i frsta hand frga om den konkreta mnniskan i hennes
konkreta livssituation. Men det betyder, att den i Kierkegaards
spr gjort allvar av subjektivitetens princip.
Det r allts hr frga om den andliga situation, som betingas
av den enskildes frhllande till det eviga och som Kierkegaard
kallar Ondlighetens lidelse. Ty just i denna upplever mnniskan
sitt sanna vsen och nr sin bestmmelse.
Kierkegaard r alltjmt en levande frfattare. Hans betydelse
fr den moderna existentialismen r ett tecken bland mnga p
hans inflytandes universella rckvidd. Och det r lftesrikt, att
ven vr tids kulturdebatt ter brjat vdja till hans domare-
instans.

228