Tema 3 040923

Hjärtat (sid. 500-520)

Tvärstrimmig muskulatur med en egen rytm. Pumpar runt blodet. Uppdelat i två delar,
systemkretsen och lungkretsen.
Systemkretsen är den vänstra delen av hjärtat. Förser kroppen med blod. Viktig del är
kapillärerna där utbytet från blodet till vävnadens olika celler sker. Från kapillärerna samlas
sedan blodet upp och leds tillbaka till hjärtat i vener. Det syrefattiga blodet kommer in i den
högra sidan av hjärtat och pumpas vi lungartärerna till lungorna för att syresättas, det är detta
som är lungkretsen.
Vasa communis – gemensamma kärl.
Vasa privata – enskilda kärl.
Lungartärerna för syrefattigt (venöst) blod till lungorna och tillbaka kommer syrerikt
(arteriellt) blod.
Blodtrycket i de båda systemen skiljer sig markant åt av förklarliga skäl. I systemkretsen
ligger normalt det systoliska (det högsta) trycket på 120 mmHg och det diastoliska (det lägsta)
på 80 mmHg och i lungkretsen ligger trycket på 30/20 mmHg.
Hjärtat vilar på diafragma i mediastinum (mellanrummet mellan lungsäckarna). Hjärtat är vridet
vänster från medellinjen, d.v.s. högerhjärtat ligger framåt mot bröstkorgen. Hjärtspetsen (apex cordis)
pekar nedåtvänster, sitter vid interkustalrum 5 (I5) i medioclavicularlinjen (linjen som går mitt i
nyckelbenet, clavicula). Där kan man känna hjärtspetsstöten eller ictus.
Basis cordis, hjärtbasen, pekar uppåt, bakåt höger. Därifrån utgår aortan och truncus (stam) pulmonalis
delas upp i a. pulmonalis dx. och a. pulmonalis sin. som går till lungorna.
Hjärtat är omgivet av hjärtsäcken, pericardium. Övriga delar som hjärtväggen är uppbyggd av är
myocardium, hjärtväggen, och endocardium. Endocardium är ett endotel och är den yta som har
kontakt med blodet på hjärtväggens insida.
Pericardium är uppdelat i två skikt, ett inre och ett yttre, pericardium parietale respektive paricardium
viscerale (viscera – lat. för inälvor). Det inre skiktet ligger an mot hjärtat. Pericardium parietale består
av två skikt, parietale fibrosum och parietale serosum. Parietale fibrosum är uppbyggt av fibrer och
parietale serosum är beklätt med mesotel som skapar en glidyta. Mellanrummet mellan lamina
parietalis och lamina visceralis i pericardium serosum kallas cavita pericarialis.

Hjärtats anatomi (sid. 504-505)

Hjärtat består av 4 rum, 2 förmak och 21 kammare.
Atrium dextrum – höger förmak.
Atrium sinistrum – vänster förmak.
Ventriculus dextrum – höger kammare.
Ventriculus sinistrum – vänster kammare.

Exteriör:
Fåran som skiljer förmak och kammare åt kallas sulcus coronaris, här går huvudstammen för hjärtats
kranskärl, coronarkärl.
Mellan kamrarna finns också en fåra, sulcus interventricularis, i denna fåran löper det också kranskärl.

Interiör:
I atrium dx. mynnar vena cava superior och vena cava inferior. Dessa vener samlar ihop blodet från
kroppens övre del respektive den undre delen. Även sinus coronaris, hjärtats egen ven, mynnar här.
I skiljeväggen mellan höger och vänster förmak finns fossa ovalis (”ovala gropen”). Detta är en rest
från fosterstadiet då det fanns en förbindelse mellan förmaken. Anledningen till att fostrets förmak är
förbundna är att syreupptagningen sker genom navelsträngen istället för lungorna. Denna stängs vid
det första andetaget, först mekaniskt och därefter växer vävnaden ihop.
Blodet går från atrium dx. till ventriculus dx. genom en klaffapparat, tricuspidalisklaffarna
(segelklaffarna). Dessa sitter i ostium artioventriculare, öppningen mellan förmak och kammare.
Segelklaffarna består av 3 segel, cuspis, som är förankrade med sentrådar, cordae tendineae, som i sin
tur sitter fast i muskelutskott, papillarmuskeln.
En annan sorts klaffar finns i utgången från kammaren. Den öppningen heter pulmonalis ostiet och
klaffarna kallas pulmonalisklaffar eller fickklaffar. Det är 3 stycken klaffar. Avflödet ur höger
kammare kallas truncus pulmonalis.
Varken segelklaffarna eller fickklaffarna styrs aktivt av muskler utan det är hjärtats pumpande av
blodet som får dem att röra sig.
Väggen i atrium sin., vänster förmak, består till stor del av 4 vener, vv. Pulmonales. Arteriellt blod,
d.v.s. syresatt blod, rinner ned i ventricularis sin., vänster kammare, från atrium sin. genom en öppning
med klaffar som heter ostium ventriculare. Klaffarna är segelklaffar, men i vänsterhjärtat är det bara
två segel och heter därför bicuspidalis (jmf. tricuspidalis), annars fungerar de på samma sätt.
Bicuspidalis kallas också för mitralisklaffarna. Blodet vänder uppåt i aortan och går ut genom
aortaklaffarna, som är av ficktyp.
Det kan finnas sjukdomar som drabbar klaffarna bl.a. förträngning (stenos) och insufficiens (när de
inte stänge riktigt). Båda dessa tillstånd ger upphov till blåsljud som kan höras och diagnostiseras.

Systole – kamrarnas kontraktionsfas.

Diastole – kamrarnas fyllnadsfas.
Systole börjar med att kamrarna börjar dra ihop sig vid apex, fickklaffarna är öppna och segelklaffarna
är stängda. Vid diastole är fickklaffarna stängda och segelklaffarna öppna.

Det man hör när man lyssnar på hjärtat kallas hjärttoner (du-dunk).

1:a tonen 2:a tonen

|_______________________|_____________________|
systole diastole

1:a tonen segelklaffarna stängs.

2:a tonen fickklaffarna stängs.
Blåsljud kan höras i bägge lägena.

Förmaken har en blindficka som kallas hjärtöra, auricula.

Förmak och kammare är skilda åt av ett bindvävsskelett, trigonum fibrosum?. Alla ostier,
öppningar ligger på samma plan, hjärtats ventilplan, vetter uppåt, bakåt, lateralt höger.
Ursprung och fäste för myocardium.

Retledningssytemet:
Retledningssystemet är hjärtats eget signalsystem. Sprider signalerna i hjärtat så att
kontraktionsrörelserna sker i rätt ordning. Det består inte av nervceller. Hjärtats muskelceller
och retledningssystem har en egen aktivitet, om man skulle ta ut hjärtat ur kroppen och kapa
alla förbindelser skulle det fortsätta att dra ihop sig spontant, i alla fall en stund. Högre
aktivitet ju högre upp i hjärtat man går.
Retledningssytemet består av:
1. Sinusknutan, nodus sinutralis, sitter i höger förmak vid vena cava superior. Aktiveras av
det autonoma nervsystemet, både sympaticus (ökande) och parasympaticus (normal,
hämmande). Normalpuls ca. 60-70 slag/min., slagvolym ca. 70 ml, minutvolym 70*70 ml
= 5 l/min.
2. AV-knutan, nodus atrioventicularis. Finns inga distinkta banor mellan sinusknutan och AV-
knutan, utan signalen leds genom myocardiet. Sitter vid klaffen i botten av höger förmak.
3. His’ bunt leder signalen genom hjärtats ventilplan. Detta är den enda genomgången för
signalen genom ventilplanet.
4. kammarskänklar, crus dx. och sin. His’ bunt delas upp i kammarskänklarna. (Fasciculus
artioventricularis som består av truncus=his’bunt och cus=kammarskänkel.)
5. Purkinjefibrer, rami subendocardiales. Kammarskänklarna delas upp i purkinjefibrer som
signalen följer. Denna konstruktion ser till att kontraktionen börjar i apex och sprider sig
uppåt genom hjärtat.
Sinusknutan och AV-knutan har en egenfrekvens, dock är AV-knutans frekvens något lägre.

Kranskärl:
Kranskärl, coronarkärl från arteria coronaris. Kan, liksom andra kärl, drabbas av
kärlförandringar, typ förträngning genom förfettning, artero scleros. När detta drabbar
coronarkärl och det blir stopp i ett kärl kallas det infarkt, vävnadsdöd, p.g.a. brist på syrgas.
Hjärtats muskelceller kan inte regenereras utan den delen som drabbas är för alltid förlorad.
Det är därför det är viktigt att man kommer under läkarvård snabbt om detta skulle inträffa.
Tiden man har på sig att gå in och öppna kärlet igen är ca. 18 timmar.
A. coronari dx. och sin. avgår strax ovanför klaffarna i aortan. A. coronari dx. går ut i sulcus
coronaris och a. coronari sin. delas efter några cm upp i ramus circumflexus, som går i sulcus
coronaris och i ramus interverticularis anterior.

Kärlkramp – angina pectoris (angina – ångest, smärta; pectoris – bröst).

Ischemi – bristande blodtillförsel.

Hjärtats vener. 95% av hjärtats venblod samlas upp i sinus coronaris och töms i höger förmak.
Sinus coronaris går i sulcus coronaris.

Hjärtats muskler är elektriskt kopplade till varandra, till skillnad från andra muskelceller.