Escolar Documentos
Profissional Documentos
Cultura Documentos
Hjärtat
Apex cordis – hjärtspets
Basis cordis – hjärtbasen
Blodomloppet transporterar syrgas och näring, rensar kroppen från avfall, CO2 och
förbränningsprodukter. Utbytet sker i kapillärerna.
Systemkretsloppet (”stora”) utgår från vänster hjärthalva. Det syrsätter artärer och kapillärer.
Lungkretsloppet (”lilla”) utgår från höger hjärthalva. Det syrsätter blodet i lungorna.
Blodtrycket varierar i kretsloppet. Det systoliska trycket är det när kamrarna pumpar ut blod.
Det diastoliska trycket är när kamrarna fylls med blod. Normaltrycket i systemkretsloppet
ligger på 120/80 mm Hg (kvicksilver). För högt tryck heter hypotoni. I lungkretsloppet är
normaltrycket 30/20 mm Hg.
Då vänster sida av hjärtat arbetar mer, har också den sidan större muskler.
Hjärtat slår med slagvolymen 70 cl/slag med 70 slag/min. Detta genererar 5 l blod/min.
Pericardium (grek. cardium - hjärta) är hjärtats yttersta skikt. Det omsluter hjärtat som en
hand i en ballong. Pericardium serosa är de två bladen, insida – utsida, som har
pericardialhålet, hjärtsäcken, mellan sig. Pericardialhålet innehåller vätska. De två bladen är
ett parietalt blad (det yttre) och ett visceralt blad (det inre). Ytterst i pericardiet finns
pericardium fibrosa, som är ett bindvävsskikt.
Hjärtat har två förmak, atrium dextrum och atrium sinistrum, och två kammare, ventriculus
dexter och ventriculus sinister.
Förmaken och kamrarna skiljs av ett gränsområde, septum atrioventriculare, som är beläget i
ventilplanet. Sulcus coronarius förlopp runt hjärtat överensstämmer med detta gränsområde.
Kamrarna skiljs också av ett gränsområde, septum interventricularis. Sulcus interventricularis
anterior och posterior är fåror som överensstämmer med detta.
Atrium dextrum tar emot venöst blod via v. cava sup och v. cava inf.
Ett förmaksseptum, septum interatriale, skiljer de två förmaken. I septumet finns en grop –
fossa ovalis. Tills man föds är fossa ovalis ett hål, foramen ovale, då inget lungkretslopp
behövs i mammas mage. I och med första andetaget så stängs foramen ovale, och blod börjar
cirkulera i lungorna.
Kranskärlen försörjer hjärtat med blod. I aortas rot avgår artärer, a coronarius sinistra och a
coronarius dextra. A coronarius sin delar sig i två grenar: (1) Ramus circumflexus, som är
belägen i sulcus coronarius och fortsätter runt hjärtat nedåt, och (2). ramus interventricularis
anterior, som är belägen i sulcus interventricularis anterior, som vänder ned på hjärtats
framsida. A coronarius dx övergår i mindre kärl.
Sinus coronarius – samlingsven för hjärtats alla vener som tömmer sig bak i höger förmak.
I höger kammare vänder blodet 160 grader innan det pumpas ut i trunkus pulmonalis,
lungartärstammen, och vidare till a pulmonalis dx/sin.
Klaffar används mellan de olika rummen för att leda blodet rätt genom hålen. Mellan förmak
och kammare heter öppningarna ostium atroventricularis dx/sin. Däremellan finns ett
klaffsystem där klaffarna är som segel, tricuspidalisklaffar. Det finns 3 segel, där varje segel
har 3 delar:
• Cuspis - segel
• Chordae tendineae – sentrådar
• Patillarmuskel – muskulatur där senorna fäster
Blodet från kamrarna går genom pulmonalisostiet där det finns fickklaffar. Varje fickklaff har
tre fickor.
I lungorna sker gasutbyte, varefter blodet återkommer till hjärtats vänstersida genom
lungvener, venae pulmonales. Varje lunga har 2 vener. Blodet kommer in i vänster förmakoch
pumpas sedan till vänster kammare genom ett klaffsystem med två segel, dicuspidalis,
mitralisklaffar. Mitra = biskopshatt.
Man kan lyssna på hjärtat med stetoskop för att höra hjärttoner. Första tonen (”lub”) hörs när
segelklaffarna stängs. Däremellan kontraherar kammarmusklerna och tömmer kamrarna.
Detta heter kammarsystole, och det är då det systoliska trycket mäts. Andra tonen (”dub”)
hörs när fickklaffarna stängs. Då fylls kamrarna med blod från förmaken. Detta heter
kammardiastole. Då mäts det diastoliska trycket.
Vid fel på klaffarna, exempelvis vid stenos då klaffarna förvrängs eller insufficiens då blod
läcker tillbaka, så hörs blåsljud under systole eller diastole.
Hjärtats ventilplan är ett snitt genom sulcus coronarius. Där syns alla ostier. Ventilplanet
isolerar förmak från kammare rent elektriskt.
Myocardiet, muskulaturen, har sin bas i ventilplanet. Musklerna har varierande tjocklek
beroende på arbetet. I förmaken är det 1 mm tjockt, i höger kammare 3 mm och vänster
kammare 9 mm. Vid träning eller annan belastning kan storleken öka.
Retledningssystemet är hjärtats innervationssystem. Det består av särskilda hjärtmuskelceller
som liknar nervceller. De förmedla elektriska impulser.
1. Nodus sinuatrialis – sinusknutan
Påverkas av stimulerande nervimpulser, sympaticus, och hämmande nervimpulser,
parasympaticus (neurus vagus), från autonoma nervsystemet, vilket balanserar
frekvensen. Impulsen leds via förmaket över till vänster förmak samt till AV-knutan.
2. Nodus atrioventricularis - AV-knutan
Finns i nedre delen av förmaket. Även AV-knutan är innerverad av nervsystemet. Från
AV-knutan förs impulsen genom endast muskulatur till Hiska bundet.
3. Fasciculus atrioventricularis - Hiska bunten (His’ bunt).
Impulsen går genom hjärtats ventilplan, septum interventricularis, varefter den delar
upp sig i två kammarskänklar.
4. Crura - kammarskänklarna.
Övergår i Purkinjefibrer.
5. Purkinjefibrer
För impulser till myocordiet. Apex cordis är den första delen som kontraheras.
Skador
Vid förmaksflimmer, om sinusknutan börjar slå väldigt fort, så tar centrum i förmaken över
från sinusknutan. Man kan även få kammarflimmer, som är fullständigt okontrollerat.
Blod
Formade element - erytrocyter (röda blodkroppar), leukocyter (vita blodkroppar),
trombocyter (blodplättar)
Hematokrit – andelen röda blodkroppar i en mängd blod i procent. Normalt: ~45%
Blodplasma – vatten, salter, hormoner, näringsämnen, slaggprodukter, proteiner (albumin,
globulin, fibrinogen) mm.
Koagel – koagulerat blod
Serum – den del av plasman som inte har några koagulationsfaktorer
Buffy coat – smalt skikt av leukocyter och trombocyter mellan blodplasma och erytrocyter
vid centrifugering.
Erytrocyt – röd blodkropp som innehåller hemoglobin
Leukocyt – vit blodkropp med olika grupper
• Granulocyter – sfäriska med mikroskopiska veck på ytan. Innehåller granulae
1. Neutrofila
2. Basofila
3. Eosinofila
• Lymfocyter – samma form men utan granulae
1. Typ B – omvandlas till plasmaceller som bildar antikroppar
2. Typ T – attackerar direkt t ex främmande celler.
• Monocyter – omvandlas till makrofager
Trombocyt – blodplätt, spillror av megakaryocyter.
Röd benmärg – mycket omogna röda blodkroppar. Aktiv.
Vit benmärg – mycket fett. Vilande.
SR, sänkningsreaktion – sänkans hastighet beror på hur aggregerade röda blodkroppar är.
Fibrogen – protein som bidrar till ökad tendens hos röda blodkroppar bilda
myntrulleformationer.
Blodkärl
Tunica intima – insidan av blodkärl, epitelceller
Tunica media – mellanlagret i blodkärl. Glatt muskulatur, styrs autonomt.
• Vasokonstriktion –sammanpressning av blodkärl
• Vasodilatation – vidgning av blodkärl
Tunica externa el. adventitia – utsidan av blodkärl. Bindvävsfibrer.
Elastiska artärer – stora artärer, 1-2.5 cm
Muskulära (distribuerande) artärer – mellanstora artärer, 0.3-1 cm.
Arterioler - reglerar blodflödet i kapillärerna genom att konstriktera och dilatationera.
Kapillärer – där utbyte sker.
• Kontinuerliga - vanligaste
• Fenestrerade – med sporer mellan epitelceller för att lättare kunna ta upp och lämna
större molekyler. Ex. i tarm, njure och synovialmembran.
Postkapillära venoler och venoler – har pericyter runt sig
Pericyt – omkringliggande nätverk av celler som stabiliserar
Sinusoider – mycket permeabla, släpper igenom enorma partiklar som celler eller protein.
Finns i benmärg och mjälte.
Aorta descendens
o Aorta thoracica
- Aa intercostales
• A thoracica interna
- Aa bronchioles
o Aorta abdominalis
- Truncus celiacus
- Aa suprarenales
- Aa renales
- A mesenterica sup
- Aa testiculares/ovariae
- A mesenterica inf
- Aa lumbales
o Bifurcatio aortae
- A iliaca communis dx/sin
• A iliaca externa dx/sin
o A femoralis
• A iliaca interna dx/sin
Vensystemet i systemcirkulationen
V. portae
o Vv hepatici
3 liknande kopplingar
• Shunt – förbikoppling
• Kollateral – vid-sidan-om-förbindelse
• Anastomoser – sido-, el. tvärförbindelse
Trombos – blodpropp
Embulos – del av trombos som lossnat och förs vidare i blodomloppet (livsfarligt)
Lymfatiska systemet
Lymfa – filtrat av blod till interstitiet
Interstitium – mellanrum mellan cellerna (mycket litet)
Hydrostatiskt tryck – utåtriktat tryck i blodkärl
Osmotiskt tryck – inåtriktat tryck i blodkärl, orsakat av blodets äggviteämnen.
Lymfkapillär – samlar upp kvarvarande vätska i interstitiet.
Laktealer – lymfkapillärer i tunntarmen, tar upp fetter (som inte tas upp av venösa
kapillärer).
Nodi lymfatici – lymfknutor, knutor i kroppen
Trabeculae – fibrösa kapslar som går inåt i en lymfknuta och delar in den i flera fack.
Afferent/efferent – på väg in i ett organ/på väg ut ur ett organ
Lymfstammar – kärl med lymfa som mynnar i blodbanan (venvinklarna). Innehåller även
lymfocyter.
• Ductus thoracicus – stor lymfstam
• Ductus lymfaticus dx/sin – stora lymfstammar
Lymfangit – lymfkärlsinflammation
Sepsis – blodförgiftning
Lymfatisk bindväv
Innehåller rikligt med lymfocyter
Lymfoida organ
Lymfknutor, mjälten, brässen, tonsiller, lymfatiska noduli (samlingar) i tunnarmen och
appendix vermeformis (blindtarmens bihang).
Respirationsorganen
Nasus – näsan
Cavum nasi – näshålan
Septum nasi – skiljevägg i näsan av brosk
Choanae – bakre näsöppningarna
Respiratorisk mucosa – cylinderepitel med mucösa och serösa slembildande celler.
Cilier – flimmerhår som driver partiklar mot pharynx
Rhinit – snuva
Sinus paranasales – bihålor
• Sinus ethmoidalis
• Sinus sphenoidalis
• Sinus frontalis
• Sinus maxillaris
Recessus sphenoethmoidalis – fördjupning ovanför övre näsmusslan, där sinus ethmoidalis
och sinus sphenoidalis mynnar
Infundibulum ethmoidale – litet hålrum i näsans lateralvägg där sinus frontalis och sinus
maxillaris mynnar
Hiatus semilunaris – hålrum som leder till meatus nasi medius
Meatus nasi medius – hålrum där slemmet från infundibulum ethmoidale töms ut.
Sinuit – bihåleinflammation
Pharynx – svalget, ett rör uppbyggt av m constricor sup/med/inf och som indelas i tre delar
• Nasopharynx – hit hör tonsilla pharyngea och tubaria.
• Oropharynx – hit hör tonsilla palatina och tonsilla lingualis (på tungans bakre del)
• Laryngopharynx – direkt i anslutning till larynx och esofagus.
Larynx – struphuvudet
Esofagus – matstupen
Trachea - luftstrupen
Cartilago cricoidea – ”Ringformat” brosk. Ledar uppåt mot cartilago thyroidea
Cartilago thyroidea – sköldbrosket, plogformat.
Lig. cricothyroida – spalten mellan cart cricoida och cart thyroidea
Coniotomi – nödöppning av lig cricothyroidea.
Os hyoideum – tungbenet, hästskoformat
Membrana thyrohyoidea – spalten mellan os hyoideum och cart thyroidea
Cartilago arytenoidea – kannbrosket, finns på bakre randen av cartilago cricoidea.
Lig. vocale – stommen för plicae vocales
Plicae vocales – stämbanden, utgörs av slemhinneveck
Glottis – öppningen mellan stämbanden
Epiglottis – struplocket, smal broskskiva belägen på insidan av cart. thyroidea.
C-formade broskringar – luftstrupens väggs stomme
Adventitia – det yttersta skiktet
Bronchi principales – 1 generationens förgrening i lungorna
Carina tracheae – åsen i delningsstället i nivå med bröstkota 7 (Th7)
Bronchi lobares – 2 generationens förgrening. 3 delar på höger lunga, 2 på vänster.
Bronchi segmentales – 3 generationens förgrening
Bronchioli – ytterligare förgrening
Alveoli – längst ut, där utbyte sker, har yttre lamina basilaris och plattepitel som
utsöndrar vätska som förhindrar ihopklibbning.
Andning
Inspiration – inandning: sänker diafragma, höjer intercostala muskulaturen
Expiration – utandning, sker passivt
Forcerad expiration – aktiv utandning genom att kontrahera bukmuskler och bröstkorg.
Expiratorisk stridor – pipande utandning, svårt att andas ut
Inspiratisk stridor – luftvägshinder, svårt att andas in
Obstruktiv lungsjukdom – ofta expiratorisk stridor.
Bröstandning – trycker ut bröstet
Bukandning – trycker ned diafragma
Hud
Epidermis – yttersta lagret
• Keratiniserade plattceller – yttersta lagret innehållande keratin
• Stratum basale – 25% av cellerna melanocyter
Keratin – fibröst protein med skyddande egenskaper.
Keratocyter – bildar keratin under förskjutning mot ytan (tar en månad), dör under tiden och
avstöts när de når ytan
Melanin – mörkt pigment som skyddar mot UV-ljus
Melanocyter – bildar melanin
Dermis – hudens ljudare lager, rikt på nervgrenar och blodkärl, som deltar i kroppens
temperaturreglering.
Sweat- and sebacous glands – svett- och talgkörtlar.
Hypodermis – fettlager under huden
Brännskador – tre grader
Mag-tarm-kanalen (digestionskanalen)
Cavum oris -
A interlobares
• A arcuata
o A interlobarulis
- Afferenta arterioler
• Glomerulus
o Efferenta arterioler
Juxtaglomerulära apparaten (JGA) – har tryckreceptorer, utsöndrar renin vid lågt bl. tryck.
Macula densa – har receptorer för kemiska och osmotiska förändringar
Ureter – urinledaren, muskulärt litet rör. Har trånga passager vid njuren, ner i lilla bäckenet
och genom urinblåsans vägg.
Vesica urinaria – urinblåsan
Ostium ureteris – urinledarens inmynningar i urinblåsan
Trigonum vesicae – triangelformat område mellan inmynningarna till urinledarna och
urinrörets avgång
M sphincter urethrae ext (m sph. vesicae) – muskel i diafragma urogenitale (ej viljestyrd)
M sphincter urethrae int – muskel i diafragma urogenitale (viljestyrd)
Adventitia – det yttersta skiktet
Urethra – urinröret
Miktion – vattenkastning
Fortplantningsorganen
Manliga genitalia
Scrotum – pungen
Tunica dartos – glatt muskel som skrynklar pungen, för temp. regl.
Fascia spermatica ext – inre skikt, tvärstrimmig muskel från bukväggens m obliquus ext.
Lyfter scrotum
Musculus cremaster – inre skikt, tvärstrimmig muskel från bukväggens m obliquus ext.
Lyfter scrotum
Testis – testikel
Tunica vaginalis – dubbelväggig hinna från peritoneum som omsluter testis.
Tunica albuginea – testikelns fibrösa kapsel.
Tubuli seminiferi - spermatogenes
• Tubuli recti
o Rete testis
- Epididymis
Spermatogenes – spermietillverkning
Epididymis – bitestikeln med metervis av gångar
Canalis inguinalis – ljumskkanalen
Funiculus spermaticus – sädessträngen, löper genom canalis inguinalis, bindväv som håller
samman:
• Ductus deferens – rör för spermier, fortsätter från epididymis
• A testicularis – artär som följer d. deferens.
• Plexus pampiniformis – vensystem som följer d. deferens.
Vesicula seminalis – blåsa innan prostata.
Prostata – blåshalskörteln
• Lobus dx/sin/posterior
Ductus ejaculatorius – vad d. deferens övergår till precis innan prostatan
Pars prostatica urethra – urinröret genom prostatan
Pars membranacea urethra (botten av buken) – urinröret mellan prostata och penis
Pars spongiosa urethra – urinröret genom penis
Glandulae bulbo/urethrales – accessoriska könskörtlar, mynnar i pars spongios urethra.
Penis – manslemmen
Radix penis, corpus penis, glans penis – rot, kropp, ollon
Preputium – förhud
Corpora cavernosa – två av tre svällkroppar
Corpus spongiosum – svällkropp runt urinrör
Crura penis –
Bulbus penis – bakre förtjockad ända av corpus spongiosa
Svällkropp – bindväv med hålrum som fylls med blod
Kvinnliga genitalia
Vagina – slidan
Vulva, pudendum – blygden
• Mons pubis – könsberget
• Labia majora och minora – blygdläpparna
• Vestibulum vaginae – förgården
o Ostium urethra – urinrör direkt framför främre väggen
o Clitoris – kittlaren
- Corpora cavernos clitoridis – klitoris svällkroppar
o Glandulae vestibulares major – körtlar som fuktar slemhinnan
Mammae – bröstkörtlarna
• Papilla – bröstvårta
• Areola mammae - vårtgård
• Luculi – lober
• Ductus lactiferi – mjölkgångar
o Sinus lactiferi - mjölksäckar