Você está na página 1de 12

Tema 3

Viscera – inre organ

Hjärtat
Apex cordis – hjärtspets
Basis cordis – hjärtbasen

Blodomloppet transporterar syrgas och näring, rensar kroppen från avfall, CO2 och
förbränningsprodukter. Utbytet sker i kapillärerna.

Systemkretsloppet (”stora”) utgår från vänster hjärthalva. Det syrsätter artärer och kapillärer.
Lungkretsloppet (”lilla”) utgår från höger hjärthalva. Det syrsätter blodet i lungorna.

Blodtrycket varierar i kretsloppet. Det systoliska trycket är det när kamrarna pumpar ut blod.
Det diastoliska trycket är när kamrarna fylls med blod. Normaltrycket i systemkretsloppet
ligger på 120/80 mm Hg (kvicksilver). För högt tryck heter hypotoni. I lungkretsloppet är
normaltrycket 30/20 mm Hg.

Då vänster sida av hjärtat arbetar mer, har också den sidan större muskler.

Hjärtat slår med slagvolymen 70 cl/slag med 70 slag/min. Detta genererar 5 l blod/min.

Hjärtat är beläget i mediastinum, vilket återfinns i thorax mellan lungorna, vilande på


diafragman. Mediastinum innefattar hjärtat med dess stora kärl. Hjärtat förskjuts åt vänster
under individens utveckling. Hjärtspetsen, apex cordis, pekar åt vänster, den kan palperas då
den slår mot bröstkorgen. Den känns i I5 (femte interkostalrummet) i MCL
(medioclavicularlinjen, vertikal linje genom clavicula). Stöten heter ictus. Om den känns
någon annanstans är hjärtat förstorat. Hjärtbasen, basis cordis, vätter uppåt-bakåt.

Pericardium (grek. cardium - hjärta) är hjärtats yttersta skikt. Det omsluter hjärtat som en
hand i en ballong. Pericardium serosa är de två bladen, insida – utsida, som har
pericardialhålet, hjärtsäcken, mellan sig. Pericardialhålet innehåller vätska. De två bladen är
ett parietalt blad (det yttre) och ett visceralt blad (det inre). Ytterst i pericardiet finns
pericardium fibrosa, som är ett bindvävsskikt.

Hjärtat har två förmak, atrium dextrum och atrium sinistrum, och två kammare, ventriculus
dexter och ventriculus sinister.

Förmaken och kamrarna skiljs av ett gränsområde, septum atrioventriculare, som är beläget i
ventilplanet. Sulcus coronarius förlopp runt hjärtat överensstämmer med detta gränsområde.
Kamrarna skiljs också av ett gränsområde, septum interventricularis. Sulcus interventricularis
anterior och posterior är fåror som överensstämmer med detta.

Atrium dextrum tar emot venöst blod via v. cava sup och v. cava inf.

Ett förmaksseptum, septum interatriale, skiljer de två förmaken. I septumet finns en grop –
fossa ovalis. Tills man föds är fossa ovalis ett hål, foramen ovale, då inget lungkretslopp
behövs i mammas mage. I och med första andetaget så stängs foramen ovale, och blod börjar
cirkulera i lungorna.

Kranskärlen försörjer hjärtat med blod. I aortas rot avgår artärer, a coronarius sinistra och a
coronarius dextra. A coronarius sin delar sig i två grenar: (1) Ramus circumflexus, som är
belägen i sulcus coronarius och fortsätter runt hjärtat nedåt, och (2). ramus interventricularis
anterior, som är belägen i sulcus interventricularis anterior, som vänder ned på hjärtats
framsida. A coronarius dx övergår i mindre kärl.

Sinus coronarius – samlingsven för hjärtats alla vener som tömmer sig bak i höger förmak.

Hjärtörat, auricula, utstickande del i förmaksväggarna.

I höger kammare vänder blodet 160 grader innan det pumpas ut i trunkus pulmonalis,
lungartärstammen, och vidare till a pulmonalis dx/sin.

Klaffar används mellan de olika rummen för att leda blodet rätt genom hålen. Mellan förmak
och kammare heter öppningarna ostium atroventricularis dx/sin. Däremellan finns ett
klaffsystem där klaffarna är som segel, tricuspidalisklaffar. Det finns 3 segel, där varje segel
har 3 delar:
• Cuspis - segel
• Chordae tendineae – sentrådar
• Patillarmuskel – muskulatur där senorna fäster

Blodet från kamrarna går genom pulmonalisostiet där det finns fickklaffar. Varje fickklaff har
tre fickor.

I lungorna sker gasutbyte, varefter blodet återkommer till hjärtats vänstersida genom
lungvener, venae pulmonales. Varje lunga har 2 vener. Blodet kommer in i vänster förmakoch
pumpas sedan till vänster kammare genom ett klaffsystem med två segel, dicuspidalis,
mitralisklaffar. Mitra = biskopshatt.

Aortaostiet vaktas av fickklaffar, aortaklaffar.

Man kan lyssna på hjärtat med stetoskop för att höra hjärttoner. Första tonen (”lub”) hörs när
segelklaffarna stängs. Däremellan kontraherar kammarmusklerna och tömmer kamrarna.
Detta heter kammarsystole, och det är då det systoliska trycket mäts. Andra tonen (”dub”)
hörs när fickklaffarna stängs. Då fylls kamrarna med blod från förmaken. Detta heter
kammardiastole. Då mäts det diastoliska trycket.

Vid fel på klaffarna, exempelvis vid stenos då klaffarna förvrängs eller insufficiens då blod
läcker tillbaka, så hörs blåsljud under systole eller diastole.

Hjärtats ventilplan är ett snitt genom sulcus coronarius. Där syns alla ostier. Ventilplanet
isolerar förmak från kammare rent elektriskt.

Myocardiet, muskulaturen, har sin bas i ventilplanet. Musklerna har varierande tjocklek
beroende på arbetet. I förmaken är det 1 mm tjockt, i höger kammare 3 mm och vänster
kammare 9 mm. Vid träning eller annan belastning kan storleken öka.
Retledningssystemet är hjärtats innervationssystem. Det består av särskilda hjärtmuskelceller
som liknar nervceller. De förmedla elektriska impulser.
1. Nodus sinuatrialis – sinusknutan
Påverkas av stimulerande nervimpulser, sympaticus, och hämmande nervimpulser,
parasympaticus (neurus vagus), från autonoma nervsystemet, vilket balanserar
frekvensen. Impulsen leds via förmaket över till vänster förmak samt till AV-knutan.
2. Nodus atrioventricularis - AV-knutan
Finns i nedre delen av förmaket. Även AV-knutan är innerverad av nervsystemet. Från
AV-knutan förs impulsen genom endast muskulatur till Hiska bundet.
3. Fasciculus atrioventricularis - Hiska bunten (His’ bunt).
Impulsen går genom hjärtats ventilplan, septum interventricularis, varefter den delar
upp sig i två kammarskänklar.
4. Crura - kammarskänklarna.
Övergår i Purkinjefibrer.
5. Purkinjefibrer
För impulser till myocordiet. Apex cordis är den första delen som kontraheras.

Fördröjning i olika delar, sinusknutan och AV-knutan, bestämmer balansen/tempot.

Skador
Vid förmaksflimmer, om sinusknutan börjar slå väldigt fort, så tar centrum i förmaken över
från sinusknutan. Man kan även få kammarflimmer, som är fullständigt okontrollerat.

AV-block – blockering mellan AV och Hiska bunten.


Atheroskleros – inlagring av lipider, kolesterol, i kärlväggen.
Infarkt – vävnad dör pga syrebrist
Trombos i auricula – kan lossna embolus

Blod
Formade element - erytrocyter (röda blodkroppar), leukocyter (vita blodkroppar),
trombocyter (blodplättar)
Hematokrit – andelen röda blodkroppar i en mängd blod i procent. Normalt: ~45%
Blodplasma – vatten, salter, hormoner, näringsämnen, slaggprodukter, proteiner (albumin,
globulin, fibrinogen) mm.
Koagel – koagulerat blod
Serum – den del av plasman som inte har några koagulationsfaktorer
Buffy coat – smalt skikt av leukocyter och trombocyter mellan blodplasma och erytrocyter
vid centrifugering.
Erytrocyt – röd blodkropp som innehåller hemoglobin
Leukocyt – vit blodkropp med olika grupper
• Granulocyter – sfäriska med mikroskopiska veck på ytan. Innehåller granulae
1. Neutrofila
2. Basofila
3. Eosinofila
• Lymfocyter – samma form men utan granulae
1. Typ B – omvandlas till plasmaceller som bildar antikroppar
2. Typ T – attackerar direkt t ex främmande celler.
• Monocyter – omvandlas till makrofager
Trombocyt – blodplätt, spillror av megakaryocyter.
Röd benmärg – mycket omogna röda blodkroppar. Aktiv.
Vit benmärg – mycket fett. Vilande.
SR, sänkningsreaktion – sänkans hastighet beror på hur aggregerade röda blodkroppar är.
Fibrogen – protein som bidrar till ökad tendens hos röda blodkroppar bilda
myntrulleformationer.

Blodkärl
Tunica intima – insidan av blodkärl, epitelceller
Tunica media – mellanlagret i blodkärl. Glatt muskulatur, styrs autonomt.
• Vasokonstriktion –sammanpressning av blodkärl
• Vasodilatation – vidgning av blodkärl
Tunica externa el. adventitia – utsidan av blodkärl. Bindvävsfibrer.
Elastiska artärer – stora artärer, 1-2.5 cm
Muskulära (distribuerande) artärer – mellanstora artärer, 0.3-1 cm.
Arterioler - reglerar blodflödet i kapillärerna genom att konstriktera och dilatationera.
Kapillärer – där utbyte sker.
• Kontinuerliga - vanligaste
• Fenestrerade – med sporer mellan epitelceller för att lättare kunna ta upp och lämna
större molekyler. Ex. i tarm, njure och synovialmembran.
Postkapillära venoler och venoler – har pericyter runt sig
Pericyt – omkringliggande nätverk av celler som stabiliserar
Sinusoider – mycket permeabla, släpper igenom enorma partiklar som celler eller protein.
Finns i benmärg och mjälte.

Mikrocirkulation – då cirkulation och utbyte mellan syre och koldioxid sker


Blod-hjärnbarriären – hjärnan tillåter inte vad som helst komma till den med blodet.
Vener – vidare och tunnväggigare än artärer. Tjockare tunica externa än media, motsatt
artärer.
Klaffar – tillåter bara blodet rinna åt ett håll, används särskilt i extremitetsvenerna.
Muskelpump – blod pumpas i vener när vi rör muskler
Vaso vasorum – blodkärl och kapillärer som försörjer blodkärlet självt.
Lungcirkulation – lilla kretsloppet
Truncus pulmonalis > arteria pulmonalis dx / sin > arteriae lobares –
Från hjärtat > till de två lungorna > till lungornas lober
Venae pulmonales > atrium sinistrum
Från lungorna (2 från varje = 4 st) > vänster förmak
Systemcirkulation – stora kretsloppet
Artärsystemet i systemcirkulationen
Aorta
 Aorta ascendens
o Truncus brachiocephalicus (höger sida)
- A carotis communis dx
• A carotis interna
• A carotis externa
- A subclavia dx
• A vertebralis dx
• A axillaris dx

o A carotis communis sin


- A carotis interna
- A carotis externa
o A subclavia sin
- A vertebralis sin
- A axillaris sin

 Aorta descendens
o Aorta thoracica
- Aa intercostales
• A thoracica interna
- Aa bronchioles
o Aorta abdominalis
- Truncus celiacus
- Aa suprarenales
- Aa renales
- A mesenterica sup
- Aa testiculares/ovariae
- A mesenterica inf
- Aa lumbales
o Bifurcatio aortae
- A iliaca communis dx/sin
• A iliaca externa dx/sin
o A femoralis
• A iliaca interna dx/sin
Vensystemet i systemcirkulationen

 Vena cava sup


o V. brachicehpalicus dx/sin
o Vv. jugulares int/ext
o V azygos
- V hemiazygos
 Vena cava inf
o V. iliaca int/ext
Enterohepetiska kretsloppet – blod i tunntarmens kapillärnät tar upp ämnen och fortsätter
till levern för att genomgå behandling (bort med gifter). I levern ytterligare kapillärnät.

 V. portae
o Vv hepatici

3 liknande kopplingar
• Shunt – förbikoppling
• Kollateral – vid-sidan-om-förbindelse
• Anastomoser – sido-, el. tvärförbindelse
Trombos – blodpropp
Embulos – del av trombos som lossnat och förs vidare i blodomloppet (livsfarligt)

Lymfatiska systemet
Lymfa – filtrat av blod till interstitiet
Interstitium – mellanrum mellan cellerna (mycket litet)
Hydrostatiskt tryck – utåtriktat tryck i blodkärl
Osmotiskt tryck – inåtriktat tryck i blodkärl, orsakat av blodets äggviteämnen.
Lymfkapillär – samlar upp kvarvarande vätska i interstitiet.
Laktealer – lymfkapillärer i tunntarmen, tar upp fetter (som inte tas upp av venösa
kapillärer).
Nodi lymfatici – lymfknutor, knutor i kroppen
Trabeculae – fibrösa kapslar som går inåt i en lymfknuta och delar in den i flera fack.
Afferent/efferent – på väg in i ett organ/på väg ut ur ett organ
Lymfstammar – kärl med lymfa som mynnar i blodbanan (venvinklarna). Innehåller även
lymfocyter.
• Ductus thoracicus – stor lymfstam
• Ductus lymfaticus dx/sin – stora lymfstammar
Lymfangit – lymfkärlsinflammation
Sepsis – blodförgiftning

Lymfatisk bindväv
Innehåller rikligt med lymfocyter

Mucosa – slemhinna, innehåller många lymfocyter


MALT (mucosa-associated lymphoid tissue) – mucosan i mag-tarmkanalen, luftvägarna
och urinvägarna.

Lymfoida organ
Lymfknutor, mjälten, brässen, tonsiller, lymfatiska noduli (samlingar) i tunnarmen och
appendix vermeformis (blindtarmens bihang).

Tonsill – “polyp” i näsan, ”mandel” i halsen


Splen, lien – mjälte
Vit pulpa - del av mjälten innehållande lymfvävnad som desarmerar antigen
Röd pulpa – andra delen av mjälten.
• Venösa sinusoider
• Splenic cords – mjältsträngar som är rika på makrofager
Thymus – brässen, ligger bakom övre delen av sternum. Omvandlar omogna lymfocyter till
T-lymfocyter.
Tonsilla palatina – gommandlar
Tonsilla pharyngea – ”adenoiderna – polyper bakom näsan” (ingår i nasopharynx)
Tonsilla tubaria – ligger nära örontrumpetens mynning i svalgets övre del
(ingår i nasopharynx)

Respirationsorganen
Nasus – näsan
Cavum nasi – näshålan
Septum nasi – skiljevägg i näsan av brosk
Choanae – bakre näsöppningarna
Respiratorisk mucosa – cylinderepitel med mucösa och serösa slembildande celler.
Cilier – flimmerhår som driver partiklar mot pharynx
Rhinit – snuva
Sinus paranasales – bihålor
• Sinus ethmoidalis
• Sinus sphenoidalis
• Sinus frontalis
• Sinus maxillaris
Recessus sphenoethmoidalis – fördjupning ovanför övre näsmusslan, där sinus ethmoidalis
och sinus sphenoidalis mynnar
Infundibulum ethmoidale – litet hålrum i näsans lateralvägg där sinus frontalis och sinus
maxillaris mynnar
Hiatus semilunaris – hålrum som leder till meatus nasi medius
Meatus nasi medius – hålrum där slemmet från infundibulum ethmoidale töms ut.
Sinuit – bihåleinflammation
Pharynx – svalget, ett rör uppbyggt av m constricor sup/med/inf och som indelas i tre delar
• Nasopharynx – hit hör tonsilla pharyngea och tubaria.
• Oropharynx – hit hör tonsilla palatina och tonsilla lingualis (på tungans bakre del)
• Laryngopharynx – direkt i anslutning till larynx och esofagus.
Larynx – struphuvudet
Esofagus – matstupen
Trachea - luftstrupen
Cartilago cricoidea – ”Ringformat” brosk. Ledar uppåt mot cartilago thyroidea
Cartilago thyroidea – sköldbrosket, plogformat.
Lig. cricothyroida – spalten mellan cart cricoida och cart thyroidea
Coniotomi – nödöppning av lig cricothyroidea.
Os hyoideum – tungbenet, hästskoformat
Membrana thyrohyoidea – spalten mellan os hyoideum och cart thyroidea
Cartilago arytenoidea – kannbrosket, finns på bakre randen av cartilago cricoidea.
Lig. vocale – stommen för plicae vocales
Plicae vocales – stämbanden, utgörs av slemhinneveck
Glottis – öppningen mellan stämbanden
Epiglottis – struplocket, smal broskskiva belägen på insidan av cart. thyroidea.
C-formade broskringar – luftstrupens väggs stomme
Adventitia – det yttersta skiktet
Bronchi principales – 1 generationens förgrening i lungorna
Carina tracheae – åsen i delningsstället i nivå med bröstkota 7 (Th7)
Bronchi lobares – 2 generationens förgrening. 3 delar på höger lunga, 2 på vänster.
Bronchi segmentales – 3 generationens förgrening
Bronchioli – ytterligare förgrening
Alveoli – längst ut, där utbyte sker, har yttre lamina basilaris och plattepitel som
utsöndrar vätska som förhindrar ihopklibbning.

Lungorna och lungsäckarna


Pulmones – lungor
Pleurae – lungsäckar, ett seröst membran mellan bröstkorgsvägg och lungor.
Pleura viscerale – inre del av pleura, fäst mot lungytan
Pleura paritale – yttre del av pleura, fäst vid bröstkorgsväggen
Cavum pleurae – mellan pleura viscerale och pleura paritale
Apex pulmonis – lungspetsen, högst upp
Basis pulmonis – lungbasen, längst ned
Hilus pulmonis – lungporten, där bronker, blodkärl, lymfkärl och nerver passerar
Radix pulmonis – lungroten, lungportens struktur med bindväv runt
Mediastinum – område mellan lungor som innehåller hjärta, stora blodkärl och luftgångar
Lobus superior, medialis, inferior – högra lungans tre lober, vänster har bara sup och inf.
Fissura obliqua – klyfta mellan de övre loberna i höger lunga, eller vänstra lungans två lober.
Fissura horisontalis – klyfta mellan de nedre loberna i höger lunga
Parenchym - lungvävnaden
Aa. bronchiales – försörjer parenchymet

Andning
Inspiration – inandning: sänker diafragma, höjer intercostala muskulaturen
Expiration – utandning, sker passivt
Forcerad expiration – aktiv utandning genom att kontrahera bukmuskler och bröstkorg.
Expiratorisk stridor – pipande utandning, svårt att andas ut
Inspiratisk stridor – luftvägshinder, svårt att andas in
Obstruktiv lungsjukdom – ofta expiratorisk stridor.
Bröstandning – trycker ut bröstet
Bukandning – trycker ned diafragma

Hud
Epidermis – yttersta lagret
• Keratiniserade plattceller – yttersta lagret innehållande keratin
• Stratum basale – 25% av cellerna melanocyter
Keratin – fibröst protein med skyddande egenskaper.
Keratocyter – bildar keratin under förskjutning mot ytan (tar en månad), dör under tiden och
avstöts när de når ytan
Melanin – mörkt pigment som skyddar mot UV-ljus
Melanocyter – bildar melanin
Dermis – hudens ljudare lager, rikt på nervgrenar och blodkärl, som deltar i kroppens
temperaturreglering.
Sweat- and sebacous glands – svett- och talgkörtlar.
Hypodermis – fettlager under huden
Brännskador – tre grader
Mag-tarm-kanalen (digestionskanalen)
Cavum oris -

Njurar och urinvägar


Capsula fibrosa – fibrös kapsel runt njurarna (ingår)
Capsula adiposa – fettkapsel utanför njurarna
Fascia renalis – bindväv utanför njurarna
Pararenalt fett – fett utanför njurarna som skyddar
Hilus renalis – Konkav öppning i njurarna för blodkärl
Sinus renalis – utrymmet innanför hilus renalis
Calyces renales majores/minores – Njurkalkarna, där urinen droppar ner inför tömning
Medulla renis – njurmärgen, som återtar vatten och ämnen
Pyramides renales – njurmärgen indelad i pyramider
Basis renales –Pyramidens bas, riktad mot cortex
Papillae renales – Pyramidernas spetsar, riktad mot calyces.
Cortex renis – njurbarken
Nephron, tubulus renalis - apparaten som samlar urin
Henle’s slynga och samlingsrör – rörsystem som tar upp partiklar och vatten till blodet.
Capsula glomeruli – innehåller kärlnystan
Glomerulus – kärlnystan
Corpusculum renis – capsula glomeruli + glomerulus
A / V renalis – blodkärl i riklig mängd

A interlobares
• A arcuata
o A interlobarulis
- Afferenta arterioler
• Glomerulus
o Efferenta arterioler

Juxtaglomerulära apparaten (JGA) – har tryckreceptorer, utsöndrar renin vid lågt bl. tryck.
Macula densa – har receptorer för kemiska och osmotiska förändringar
Ureter – urinledaren, muskulärt litet rör. Har trånga passager vid njuren, ner i lilla bäckenet
och genom urinblåsans vägg.
Vesica urinaria – urinblåsan
Ostium ureteris – urinledarens inmynningar i urinblåsan
Trigonum vesicae – triangelformat område mellan inmynningarna till urinledarna och
urinrörets avgång
M sphincter urethrae ext (m sph. vesicae) – muskel i diafragma urogenitale (ej viljestyrd)
M sphincter urethrae int – muskel i diafragma urogenitale (viljestyrd)
Adventitia – det yttersta skiktet
Urethra – urinröret
Miktion – vattenkastning
Fortplantningsorganen
Manliga genitalia

Scrotum – pungen
Tunica dartos – glatt muskel som skrynklar pungen, för temp. regl.
Fascia spermatica ext – inre skikt, tvärstrimmig muskel från bukväggens m obliquus ext.
Lyfter scrotum
Musculus cremaster – inre skikt, tvärstrimmig muskel från bukväggens m obliquus ext.
Lyfter scrotum
Testis – testikel
Tunica vaginalis – dubbelväggig hinna från peritoneum som omsluter testis.
Tunica albuginea – testikelns fibrösa kapsel.
Tubuli seminiferi - spermatogenes
• Tubuli recti
o Rete testis
- Epididymis
Spermatogenes – spermietillverkning
Epididymis – bitestikeln med metervis av gångar
Canalis inguinalis – ljumskkanalen
Funiculus spermaticus – sädessträngen, löper genom canalis inguinalis, bindväv som håller
samman:
• Ductus deferens – rör för spermier, fortsätter från epididymis
• A testicularis – artär som följer d. deferens.
• Plexus pampiniformis – vensystem som följer d. deferens.
Vesicula seminalis – blåsa innan prostata.
Prostata – blåshalskörteln
• Lobus dx/sin/posterior
Ductus ejaculatorius – vad d. deferens övergår till precis innan prostatan
Pars prostatica urethra – urinröret genom prostatan
Pars membranacea urethra (botten av buken) – urinröret mellan prostata och penis
Pars spongiosa urethra – urinröret genom penis
Glandulae bulbo/urethrales – accessoriska könskörtlar, mynnar i pars spongios urethra.
Penis – manslemmen
Radix penis, corpus penis, glans penis – rot, kropp, ollon
Preputium – förhud
Corpora cavernosa – två av tre svällkroppar
Corpus spongiosum – svällkropp runt urinrör
Crura penis –
Bulbus penis – bakre förtjockad ända av corpus spongiosa
Svällkropp – bindväv med hålrum som fylls med blod

Kvinnliga genitalia

Ovaria – äggstockarna, finns i lilla bäckenet (trångt)


Lig. latum uteri – det breda livmoderbandet, hinnor med veck
• Mesosalpinx – övre skiktet
• Mesovarium – mellersta skiktet
• Mesometrium – undre skiktet
Lig. ovarii proprium – band från ovariet till uterus övre hörn
Lig. suspensorium ovarii – bukhinneveck från ovariets övre pol till linea terminalis.
Linea terminalis – gränsen mellan lilla och stora bäckenet
A./ V. ovarica – blodkärl genom lig suspensorium ovarii.
Ovarialcykeln - 6-12 primordialfolliklar växer under hormon. 1 överlever, efter 2 v.
ovulation.
Ovulation – Överlevande follikel tömmer ut ett ägg från endera av ovarierna.
Tuba uterina – äggledaren, fångar upp ägg
• Infundibulum– första delen av äggledaren
o Fimbriae tubae – ”fingrar” på infundibulum
• Ampulla – mellandelen av tuba uterina
• Isthmus – sista delen av tuba uterina
Uterus – livmodern
• Fundus uteri – högst upp på uterus, området där tuba uterina mynnar
• Corpus uteri – livmoderkroppen
• Isthmus – nedre del av livmodern

• Cervix uteri – livmoderhalsen, nederst på livmodern


o Portio supravaginalis – övre delen av livmoderhalsen
o Portio vaginalis – livmodertappen
• Perimetrium – livmoderns yttersta skikt
• Myometrium – mellanskiktet med mycket glatt muskulatur
• Endometrium – innersta skiktet
o Stratum basalis – yttersta delen av endometrium
o Stratum functionalis – innersta delen av endometrium, avstöts under
menstruation för att regenereras från basallagret.
• Lig. teres uteri – glatt muskulatur i moderbandet utgår från uterus strax nedom tuba
uterina, löper delvis i lig. latum uteri till bukväggen, övergår i inguinalkanalen.
• Inguinalkanalen – ljumskkanalen
• Excavatio vesico-uterina – hålighet mellan urinblåsa och uterus
• Excavatio recto-uterina – hålighet mellan rectum och uterus

Vagina – slidan
Vulva, pudendum – blygden
• Mons pubis – könsberget
• Labia majora och minora – blygdläpparna
• Vestibulum vaginae – förgården
o Ostium urethra – urinrör direkt framför främre väggen
o Clitoris – kittlaren
- Corpora cavernos clitoridis – klitoris svällkroppar
o Glandulae vestibulares major – körtlar som fuktar slemhinnan
Mammae – bröstkörtlarna
• Papilla – bröstvårta
• Areola mammae - vårtgård
• Luculi – lober
• Ductus lactiferi – mjölkgångar
o Sinus lactiferi - mjölksäckar

Você também pode gostar