Agrell B 1996 - Litterär Vs Litteraturvetenskaplig Text

!"##$%&%'('!"##$%)#*%+$#$,-.)/!
"0'#$1#'
Beata Agrell

(frkortad version publicerad i Mellan konst och vetande. Texter om
vetenskap, konst och gestaltning. Red. Bengt Molander. Gteborg:
Daidalos, 1996. Ss. 83111.)
/234567689 '5:8862;8<2='5:8862;2:868='5:8862;8<2>686?@A;B'
!"##$%&#'%(
Litteraturvetenskap r forskning om litteratur. Som all humanveten-
skap praktiseras den i texter som undersker andra texter och dr-
med frhller sig till dem. Men r det i s fall ngot speciellt med
frhllandet mellan den litterra texten och den litteraturvetenskap-
liga ngot som skiljer litteraturvetenskap frn andra humanveten-
skapliga textvetenskaper? Det ligger kanske nra till hands att tnka
sig litteraturvetenskapens objekt som en viss typ av texter, som p
olika grunder kallas konstnrliga eller specifikt litterra och av fors-
karen drfr krver en speciell vetenskaplig attityd. Men i s fall
kunde man kanske ocks brja misstnka att det r forskarens attityd
som instiftar den litterra texten tminstone om forskaren ifrga r
verksam i den litterra offentligheten och dr rknas som litteratur-
historisk auktoritet. D har man nmligen inflytande p den litterra
Kanon, dvs. p vilka texter som skall rknas som Litteratur.
1

!"##$%&%"#$#)(*$+(,-$#"./&(0'+/#"-+$+(
Men man kan frsts ocks tnka sig att den litterrt misstnkta tex-
ten har vissa formella egenheter som rent empiriskt skiljer den frn
andra texter (som till exempel de litteraturvetenskapliga). Men den
skillnaden r inte alltid pfallande. Ibland r den s lite pfallande
att den ger upphov till kanonisk dikt. Och ibland r i stllet likhe-
ten med t.ex. litteraturvetenskapliga texter pfallande, s pfallande

1
Se L. ex. AlasLalr lowler, kap "Plerarchles of Cenres and Canons of LlLeraLure" l kloJs of llte-
totote. Ao lottoJoctloo to tbe 1beoty of Ceotes ooJ MoJes (Cambrldge, MassachuseLLs, 1982) ,
samL !an Corak, 1be Mokloq of tbe MoJeto coooo. Ceoesls ooJ ctlsls of o lltetoty lJeo. vlslon,
ulvlslon and 8evlslon: 1he ALhlone serles on Canons, Ld. !an Corak (London & ALlanLlc Plgh-
lands, 1991).

Agrell: LlLLerar / llLLeraLurveLenskapllg LexL 2(25)
att texten framtrder som en experimentell roman. Vi ska se prov
p bdadera lite lngre fram. Men i normalfallet brukar litteraturve-
tare tnka sig de formella egenheterna som ett slags kontrollerat
sprkligt missbruk: grammatiska, logiska och innehllsliga oegent-
ligheter, som suspenderar den vanliga verklighetsreferensen och
framhver sprket som egen eller kanske snarare egendomlig vrld av
jsande betydelsemjligheter.
2
Meningen med den hr specifikt poe-
tiska funktionen r frvisso att esteticera vrlden, men ocks att ge-
stalta den p nytt, sdan den mjligen r: strre, rikare n vi vanli-
gen ser den. Det estetiska skall allts inte krympa vrlden eller ab-
strahera den, utan tvrtom vidga den fr bde tanken och sinnena:
det skall visa p en mjlig konkret vrld, liksom inskjuten i den givna
otydliga.
12$3,4$#(56$+(7$484&+9.(!"##$%&"(
Hur den hr dubbla verkligheten kan ta sig ut ser vi i en ofta citerad
passage ur Sven Delblancs roman Nattresa (1967), en passage som
p en gng beskriver och iscenstter den poetiska funktionen f..
under den bibliskt klingande metaforen av hur ordens utsde lever
(som ju i sig exemplifierar en poetisk oegentlighet).
3
Men hr hand-
lar det om den blivande frfattarens rent fysiska frnimmelse av
vrlden som vxande sprk och sprket som vxande vrld; och s
hr str det:
Han reser sig och gr ner till stranden. Ett smutsigt avloppsdike i Sverige,
fr den som inget kan se. Men fr den som har gon att se, r den full av
blanka, levande ord, sprittande som romstinna laxar. Hr ska jag st p
fiskafnge som en hungrig bjrn. Alarna fller sina frsta dda lv, det
kommer mig inte vid. Fr den som trffat ett val r vrlden full av levande
ord. Det r hst, och nd knner jag orden yra som frmjl, ord sticker
mig i nsan s jag mste nysa, prosit, ord myllrar muntert under tuvorna,
grnskar saftigt under stubben, kravlar baklnges som krftor i
strandbrinken, simmar i silvriga stim, klumpar som romkorn i dernt, ord
som spirar och [] spritter, myllrar, bultar i mitt blod, ilar av liv i mina
testiklar, viftar nytert p svansarna, uppnosiga som spermier, levande ord
Utsdet vntar dig, bonddrng i slankveckan. Grip i skppan och s. (s.

2
lr den sprkllga oegenLllgheLens poeLlska funkLlon, se L.ex. Mlchael 8lffaLerre, 5emlotlcs of
loetty, Advances ln SemloLlcs, Ld. 1homas A. Sebok (8loomlngLon & London, 1978), ss. 2-3,
av. dens., "ueL referenLlella felsluLeL" (1978), vers. SLaffan 8engLsson l MoJeto llttetototteo-
tl. lto tysk fotmollsm tlll Jekoosttoktloo, Jel 2, red. Claes Lnzenberg & Cecllla Pansson (Lund,
1991), s.143 f.
3
Sven uelblanc, Nottteso. komoo (SLockholm, 1967).

257 f.)
Det hr r nog vad mnga litteraturvetare skulle kalla en typiskt litte-
rr text; och det r kanske ingen tillfllighet att dess frfattare ocks
r litteraturvetare: texten handlar ju ocks om litteraritet den r
allts meta-litterr. Det r en text fr litteraturvetare lika mycket som
fr envar lsare; och den lr envar lsare mycket om litteraritet. Men
den liknar inte mycket frfattarens typiskt litteraturvetenskapliga
texter och inte heller de typiskt litteraturvetenskapliga texter den
frammanar. Den typiske litteraturvetaren gestaltar inte den litterra
texten p nytt, och inte heller sin estetiska upplevelse av den litte-
raturvetaren tvlar inte med den litterra texten. Man frsker sna-
rare komma till tals med den, i avsikt att underska och utforska lit-
terariteten dri bestr det specifikt litteraturvetenskapliga uppdra-
get. Om det uppdraget r litteraturen vrdigt kan frsts diskuteras.
Det ger kunskaper och insikter, ibland mellan konst och vetande;
men det konkurrerar inte med sitt objekt och tmmer aldrig ut det,
dessvrre eller dessbttre, hur man nu vill se det.
7$+(.,$9"0"/#(4"##$%&#'%6$#$+./&,4":&(',,:"0#$+(
Hur litteraturvetare n tnker sig den typiskt litterra texten och den
typiskt litteraturvetenskapliga texten, s brukar man allts tnka sig
att det typiska frhllandet dem emellan bestms av uppgiften att
utforska den litterra textens specifika litteraturhet eller litteraritet.
Det r den specifikt litteraturvetenskapliga uppgift, som skall syssel-
stta oss hr och nu, ven om det frsts ocks finns andra lika vikti-
ga och faktiskt ndvndiga litteraturvetenskapliga uppgifter av t.ex.
historisk, filologisk, sociologisk eller biografisk karaktr. Men den
hr specifikt litteraturvetenskapliga uppgiften krver allts lsning av
litterra texter, en lsning som delvis sammanfaller med skrivandet
om dem. Och det r d frhllandet mellan den litterra och littera-
turvetenskapliga texten brjar bli problematiskt och intressant.

.;?3?:@A='B;23C:@A'3DE'@;A5:F'5:8862;2:868'
;$:+<%(=(>?/&+.-+(
Jag vill d som nsta exempel citera en kanoniskt litterr text: ett vl
beprvat antologinummer; dessutom Sveriges Radios mesta nyrs-
dikt.
4
Den brjar s hr:
Vl formar den starke med svrdet sin verld,
vl flyga som rnar hans rykten;
men ngon gng brytes det vandrande svrd
och rnarne fllas i flygten.
Hvad vldet m skapa r vanskligt och kort.
det dr som en stormvind i cknen bort.
Ni knner skert igen texten: upptakten i Esaias Tegnrs Det evi-
ga (1810, 1828). Fortsttningen knner ni ocks: hur det sanna,
det rtta, det skna lyfts fram i tur och ordning, fr att sedan i slut-
strofen frenas till just Det eviga, som Dikten (all dikt) objektiverar.
Men mycket hnder under vgen, och ni har skert lrt er knna
igen texten just som litteratur: det upphjda perspektivet, det profe-
tiska tilltalet, den logiska uppbyggnaden, det utvecklade formspr-
ket, de sinnrika greppen; rimfltningen, personifiktionerna, meto-
nymierna, allegorierna, aforismerna, etc.
5
Och just drfr att ni kan
frutsttas knna igen texten, kan den ocks teranvndas i nya
sammanhang, med nya innebrder, fr nya syften. D kan den lta
s hr:
Vad vldet m skapa r vanskligt och kort
Morgonstund har guld i mund
Volvos vrde varar
Det gr sextio sekunder p en minut
Saliga ro de saktmodiga, ty de skola besitta jorden
Det sanna r evigt
En fluga gr ingen sommar
Existentialismen r en humanism
I denna mening frekommer ett subjekt
Den Gud lskar lyckan fr
Expressen den har STING
Det rtta r evigt

4
Lsalas 1egner, "ueL evlga" (1810, 1828), 5omloJe sktlftet, 2, uLg. LwerL Wrangel & lredrlk
8k (SLockholm, 1919), s. 23 f.
5
Se L.ex. analysen l Porace Lngdahl, kap. "Cuden kommer (1egner)", ueo tomootlsko texteo.
o esso l olo ovsoltt (dlss., SLockholm, 1986).

Svenskarna r stela och kalla
Ett litterrt konstverk r en moralisk handling
Vauxhalls sexcylindriga Velox har ftt strre motor
Den som spar, han har
Stor produktion av krigsmateriel mjliggr hg levnadsstandard
Det skna r evigt
Och det var ju lite annorlunda. Men det r en dikt (av Bjrn H-
kanson), med samma titel som Tegnrs och i vissa kretsar lika be-
rmd som den; och greppet r lika litterrt ja, mer litterrt, just
drfr att det hakar i redan gjorda grepp, flera epoker av grepp nda
till dags dato och vrider till dem nnu ett varv.
6
Det hr collaget av
klicher r ett litterrt eko, som faktiskt ekar av litterr tradition.
Och DET r litteratur det, enligt mnga litteraturvetares mening:
detta ekorum fr korsande betydelser.
7
Fast det kanske inte r s hr
orent man i frsta hand tnker sig det: man tnker sig ett vlstdat
finrum, lngt frn kksavdelningen och Kajsa Wargs skafferi. Men
man tager vad man haver i det litterra 1960-tal d dikten skrevs och
ven reklamsnuttar infrlivades med den litterra repertoaren.
8
Om
resultatet blir roligt, beror det mindre p texten som sdan n p att
vi lser den som parodi: det beror p vr belsenhet, vr referensram
och vra litterra frvntningar. Detta sger ngot om den litterra
textens egenart: att den motsvarar eller frhller sig till en viss lsart.
9

5#%"+*8$%:(=(!"++<(=(@&43(
En annan kanoniskt litterr text jag vill citera r p prosa. Den har i
litteraturvetenskapliga texter utnmnts till Den frsta svenska mo-
derna romanen. Den brjar s hr:
Det var en afton i brjan av maj. Den lilla trdgrden p Mosebacke hade
nnu icke blivit ppnad fr allmnheten, och rabatterna voro ej uppgrvda;
sndropparne hade arbetat sig upp genom fjolrets lvsamlingar och hllo
just p att sluta sin korta verksamhet fr att lmna plats t de mtligare
saffransblommorna, vilka tagit skydd under ett ofruktsamt prontrd;

6
8[rn Pkanson, "ueL evlga", OtJ ocb 8llJ 1963: 4, s. 309.
7
Se L.ex. klffotette 1978, om hypogram och beskrlvnlngssysLem (ss. 23-23, 39-46).
8
Se 8eaLa Agrell, komooeo som fotskoloqsteso / lotskoloqstesoo som tomoo. Om llttetoto
tetbtok ocb kooveotloosktltlk l 1960-tolets oyo sveosko ptoso (CLeborg, 1993), kap. 3.
9
Se L.ex. Wolfgang lser, kap "1he 8eallLy of llcLlon" och "lnLeracLlon 8eLween 1exL and 8ea-
der" l 1be Act of keoJloq. A 1beoty of Aestbetlc kespoose (1976, 8alLlmore & London, 1980),
ss. 163-231, samL umberLo Lco, "Modellasaren" (1979), vers. Lars-Pkan Svensson, l MoJeto
llttetototteotl, 2. lr en verslkL av falLeL se Arne Melberg, "PermeneuLlska problem l recep-
LlonsesLeLlken", 1ll 1977: 2, ss. 119-147.

syrenerna vntade p sydlig vind fr att f g i blom, men lindarne bjdo
nnu krleksfilter i sina obrustna knoppar t bofinkarne, som brjat bygga
sina lavakldda bon mellan stam och gren; nnu hade ingen mnniskofot
trampat sandgngarne sedan vinterns sista sn gtt bort, och drfr levdes
ett obesvrat liv drinne av bde djur och blommor. Grsparvarne hllo p
att samla upp skrp, som de sedan gmde under takpannorna p
navigationsskolans hus; de drogos om spillror av rakethylsor frn sista
hstfyrverkeriet, de plockade halmen frn unga trd som ret frut sluppit
ur skolan p Rosendal och allting sgo de! De hittade barge-lappar i
berser och kunde mellan stickorna p en bnkfot draga fram hrtappar
efter hundar, som icke slagits [] dr sedan Josefinadagen i fjor. Dr var ett
liv och ett kiv.
Jag vet nu inte om detta liv och kiv r s typiskt poetiskt skildrat:
fjolrslv, hundhr och annat skrp var inte precis vad Tegnr bru-
kade dikta om; och det hr inte heller hemma i Bjrn Hkansons
vrld av blandade klicher. Men detta r Stockholm i fgelperspek-
tiv, sett frn positionen av August Strindbergs Rda Rummet (1879)
allts Skildringar ur artist- och frfattarelifvet; och den hr pp-
ningscenen r vrldsbermd litteratur (numera!) modern litteratur
(inte modernistisk).
10
Och modern litteratur betyder i litteraturhi-
storiska sammanhang realistisk litteratur; och den r programmatiskt
anti-poetisk, dvs. lika blandad och oren som livet sjlvt.
11
Men sam-
ma sorts liv och kiv framstlls kanske lite mer poetiskt storslaget i en
annan, drygt hundra r ldre text; och den r lika bermd men
inte kanonisk litteratur. Den gr s hr:
Mine Herrar!
Alt hvad den Alsmktige Skaparen inrttat p vrt jord-klot r gjordt i en s
undersam ordning, at ej et enda fins, som ej behfver et annats bistnd til
sit underhll: Jord-klotet sjelft med Stenar, malm och Grus, nres ju och
fdes af Elementerne: Vxter, Trn, rter, Grs och Mossar, vxa af jord-
klotet och Djuren ndteligen af vxterna. Alla dessa p slutet frvandlas ter

10
AugusL SLrlndberg, koJo tommet. 5kllJtloqot ot ottlst- ocb fotfottotellfvet (1879), 5omloJe
5ktlftet , 5, uLg. !ohn LandqulsL (SLockholm, 1918), s. 3f.
11
lr reallsm och modernlLeL se L.ex. 8ene Wellek, "1he ConcepL of 8eallsm ln LlLerary Scho-
larshlp", coocepts of ctltlclsm (new Paven & London, 1963), ss. 222-233, 8oman !akobson,
"Cm reallsmen l konsLen" (1921), vers. lnga-Llll & kurL Aspelln l loetlk ocb lloqvlstlk. lltteto-
totveteoskopllqo blJtoq valda av kurL Aspelln & 8engL A. Lundberg (SLockholm, 1974), ss. 34-
64, Arne Melberg, kap. "8egreppeL reallsm" l hans l voq fto teollsmeo o stoJle l lots Abllos
fotfottotskop, Jess soclolo ocb llttetoto fototsottoloqot (dlss., SLockholm, 1973,) ss. 20-24,
samL Cran rlnLz-hlson, "8eallsm som negaLlon", ktls 6 (1978), ss. 21-24. lr koJo tommet,
se av rlnLz-hlsons "krukan och blLarna l. SLrlndberg och 1800-LaleLs romanLradlLlon", 8lM
1964: 10, ss 740-734 och "krukan och blLarna ll. vad hander l 8da rummeL?", 8lM 1963: 1, ss.
12-28.

til sina frsta mnen, kJorden blifver Plantans fda, Plantan Matkens,
Matken Foglens och Fogelen ofta Rofdjurets; ter frtres p slutet Rofdjuret
af Roffogelen, Roffogelen af Matken, Matken af rten, rten af Jorden: Ja,
Mnniskan, som vnder alt til sin ndtorft, blifver ofta Rofdjurets,
Roffogelens, Roffiskens, Matkens eller jordens fda. S gr alt i kring.
r alts hvart och et skapadt ting ej endast skapadt fr sin egen skul, utan
fast mer fr andras skul.
Hr antar fgelperspektivet kosmiska proportioner, vrdiga en Teg-
nr, men nd mer beslktade med Strindbergs. Fr detta r Linns
stt att ge sammanhanget fr sitt Tal om Mrkvrdigheter uti In-
secterna (1739), som inte skall handla om konstens och konstn-
rernas vrld, utan om naturens och den gudomliga Skapelsens.
12

Men den skapelsen r inte bara andlig och vlordnad (ekologisk
kunde vl vi sga), utan ocks jordiskt sinnlig och typiskt kttslig;
det har Frsynen sjlv sett till, och det r Linn mycket noga med att
visa oss, nr han, som Strindberg, snker perspektivet och zoomar in
scenens konkreta detaljer:
13

30. skden huru krligen Trollslnderne (771) paras, och sgen mig om
Venus frordnat hos ngot slkte lika gifto-lagar. En kr man flyger och
svnger hit och dit i luften med sin tv-klfda stjert, hvilken ser ut, som en
tng. S snart han fr se sin maka, nappar han hnne med stjerten om
halsen, hon fljer efter tvungen, som hnan hken, och p det hon m
skjuta honom ifrn sig, bjer hon stjerten i krok under sig til mansens brst
(just dr Venus frgmt han krleks pilar), och alts liksom med vld
fvervinnes utan vld.
Vari bestr nu den litterrt vsentliga skillnaden jmfrt med
Strindbergstexten? Varfr skall bara Strindbergs realistiska natur-
skildring kallas litterr, medan Linns reala klassas som naturve-
tenskap (visserligen frldrad) och sakprosa (visserligen med litterra
kvaliteter Linns stil r ett krt mne fr sprkhistoriker)?
14

Men om det poetiska i denna sakprosa har Gran Palm yttrat
fljande:
15

12
Carl von Llnne, "1al om MarkvardlgheLer uLl lnsecLerna, hlllL fr kongl. veLens. Academlen,
uLl audlLorll lllusLrl, d frsLa ptslJeotskopet aflades 1739 u. 3 CcLober.", 1te tol , uLg. Arvld
P[. uggla, Svenska llLLeraLursallskapeLs klasslkeruLgvor, red. Cunnar 1ldesLrm (uppsala,
1934), s. 3.
13
lblJ., s. 18.
14
Se L.ex. lloos sptk ocb stll. 5toJlet l lloos sveosko fotfottotskop av MarguL Abenlus, Sl-
gurd lrles och !ran Sahlgren, uLg. Slgurd lrles (SLockholm, 1971).
15
Cran alm, "Llnne och sakpoesln", xpt 30.3 1960, av. l 5extlotolsktltlk , red . C. LnqulsL
(SLockholm, 1966), s. 329.

En prosa kan vara poetisk utan att ett gonblick brista i exakthet. En prosa
kan vara poetisk utan att lastas med poetiska bilder. En prosa kan te sig
ursvensk utan att en enda latinism eller germanism rensas ut. En prosa kan
vara knottrig och kort och nd ga stor men outsltad mjukhet. Detta
lr oss prosaisten Linn.
Han lrde oss ocks en annan sak. Att alla ord har samma vrde och
samma anvndbarhet, i tal som i konst. Blsot lika vl som folia aciformia,
grusaktig lika vl som prognostik. Han visste detta drfr att det var
sjlvklart fr honom att alla freml, frn de minsta till de strsta, ger
samma vrde. En prstgrd r inte frmer n ett knott. Alla freml r lika
intressanta, drfr att de r och tillhr skapelsen. S ocks orden.
Palm beskriver hr ett sprkligt perspektiv som samtidigt r ett vr-
de-perspektiv; och det r den freningen han utnmner till poetisk.
Fr den innefattar en sjlvfrglmmande uppmrksamhet han ser
som konstnrligt frebildlig. Inte heller Palm tilldelar Linnprosan
epitetet litterr; men han anbefaller likafullt en litterr lsart, ett
litterrt stt att lsa, som ocks r ett indirekt stt att lra lra sig
se.
Detta sger ngot om frhllandet mellan konst och vetande:
om litteraturen som just det mellanrummet om litteraturen som
frlossningskonst, majevtik. Det sger ocks ngot om frhllandet
mellan den litterra texten och den litteraturvetenskapliga: att det
rr sig om en utvxling dr de drivande litterra frutsttningarna
kanske ger sig frst i efterhand. Men det r allts just dem som den
specifikt litteraturvetenskapliga texten har att utforska.
!"##$%&#'%(-9A(4"##$%&%"#$#)('**&.B+,'+/#$+(C1/$4D0E(
Som exempel p en sdan majevtiskt litterr text med frdrjd eller
avsides poetisk funktion kan vi vlja en vars litterra egenart framfr
allt inte r pfallande. Den r i sjlva verket s lite pfallande att den
gr sig pmint just genom sin frnvaro. I en av Gunnar Ekelfs tex-
ter lser vi:
16

Det finns ngonting som ingenstans passar
och nd inte r pfallande
och nd bestmmer
och nd r utanfr.
Det finns ngonting som mrks just nr det inte mrks
(som tystnaden)

16
Cunnar Lkelf, "ueL flnns ngonLlng som lngensLans passar", lotjesoq (1941), l 5ktlftet, 1.
ulktet 1927-1951, red. 8. Lkner (SLockholm, 1991), s. 138 f.

och inte mrks just dr det vore mrkbart,
ty dr frvxlas det (som tystnaden) med annat.
Och lite lngre fram kommer de ofta citerade raderna: Det finns
den udda synpunkten p allt / i detta dubbla liv. Udda: det omrk-
ligt udda i det osynligt dubbla se dr en litterr formel fr bde
textens och livets litteraritet. Men hur skall den formeln hanteras i
eller av litteraturvetenskapen? Och p vilket stt r formelns form
specifikt litterr? Formellt liknar den ju inte mycket Delblancs mer
svettigt meta-litterra vningar med ordens utsde?
Ekelf svarar sjlv i en annan ofta citerad text, som frsts heter
Poetik:
17

Det r till tystnaden du skall lyssna
tystnaden bakom apostroferingar, allusioner
tystnaden i retoriken
eller i det s kallade formellt fullndade
Detta r skandet efter ett meningslst i det meningsfulla
och omvnt
Och allt vad jag s konstfullt sker dikta
r kontrastvis ngonting konstlst
och hela fyllanden tom
Vad jag har skrivit
r skrivet mellan raderna.
Den hr poetiken gr ut p reduktion en reduktion som blir frt-
tad just drfr att den underfrstr en yvig poetisk tradition, som
texten p en gng inverterar och aktiverar. Fr inversionen r ingen
enkel omvndning: vad vi ser r en dubbel omkastning, dr det fr-
nekade vnder tillbaka i en oskriven version av texten mellan ra-
derna. Och denna logiska dubbelrrelse p en gng beskrivs och
iscenstts: Och allt vad jag s konstfullt sker dikta / r kontrastvis
ngonting konstlst / och hela fyllnaden tom. Och se den opera-
tionen svarar faktiskt mot ett klassiskt litterrt grepp: en logisk tan-
kefigur som redan i antik retorik dptes till KIASM, en korsning av
motsatser som frnddrar deras inre natur.
18

17
Cunnar Lkelf, Opos locettom (1939), l 5ktlftet, 2. ulktet 1955-1962, red. 8. Lkner (SLock-
holm, 1991), s. 31.
18
lr klasm-begreppeL, se Parald Porvel, 1be cbooqloq lottooes of o kbetotlcol 1etm. 1be
nlstoty of tbe cblosmos (uupllce. 8ergen, 1983) , !acques uerrlda, "La Lol du genre / Cenrens
lag", vers. Porace Lngdahl, ktls 16 (1980), ss. 4-41, Maurlce Merleau-onLy, "SammanflaL-
nlngen - klasmen" (1964), vers. MarLln von Zwelgbergk, ktls 31-32 (1983), ss 63-73. - lr
yLLerllgare Llllampnlng, se Aqtell o.o., kap. 1.1.4, samL kap. 10.

Det r allts den kiastiska logiken som gr texten litterr s
kunde en litteraturvetenskaplig text sga. Och s skulle den citera en
belysande passage ur den litterra texten s som jag just gjort. Ns-
ta steg vore vl att lsa upp den kiastiska knuten i en analys av be-
stndsdelarna. Men det r just det som inte gr inte om knuten
verkligen r kiastisk, dvs. om det litterra greppet hller. Och det
mste hlla, om den frst framsatta litteraturvetenskapliga tesen ska
glla: framgng i det ena litteraturvetenskapliga fretaget frutstter
allts ett misslyckande i det andra och vice versa. Se dr ett typiskt
litteraturvetenskapligt predikament. Problemet mste allts lmnas
drhn.
Men det finns ocks ett annat stt att beskriva textens litterari-
tet: genom att visa hur texten spelar med och mot litterra traditio-
ner, konventioner och frvntningar. Det r ju p sdana manvrar
som sjlva minusgreppet baseras: reduktionen frutstter ackumula-
tion, liksom tomrummet fyllnadens tmning.
19
Och det tomrum
som blir r inte absolut, utan snarare en rest, ett spr eller avtryck av
det tmda. Det blir som Ekelf skriver i en annan text:
20

Nr man kommit s lngt som jag i meningslshet
r vart ord ter intressant:
Fynd i myllan
som man vnder med arkeologisk spade:
Det lilla ordet du
kanske en glasprla
som en gng hngt om halsen p ngon
Det stora ordet jag
kanske en flintskrva
med vilken ngon i tandlshet skrapat sitt sega
ktt.
Det hr r en strunt-dikt hmtad ur samlingen Strountes! och det
r ju inte heller pfallande litterrt sagt. Texten r snarast udda. Men
den r litteratur och kanonisk poesi.
Men det sger sig sjlvt att denna poesins egen strvan mot anti-
poesi sliter p frhllandet mellan den litterra texten och den litte-

19
lr "mlnusgrepp", se !url[ LoLman, ueo poetlsko texteo (1972), vers. Lva Adolfsson eL al.
(SLockholm, 1974), ss. 41-43, 47.
20
Cunnar Lkelf, "nar man kommlL s lngL" (5ttoootes, 1933), 5ktlftet, 2. ulktet 1955-1962,
red. 8. Lkner (SLockholm, 1991), s. 24.

raturvetenskapliga: de bda texterna frsker leka kurragmma med
varandra.
+686?@A;B@B;@8:@DE62'
Den litterra texten sjlv r allts inte alltid s mn om att markera
sin srart. Begreppet litteratur i betydelsen sknlitteratur r en
modern uppfinning;
21
och vi har just sett hur modern litteratur kan
gra sig skn genom att avst frn vedertagna och frvntade este-
tiska grepp eller rentav hrma samtida bruksprosa. Men hr kan fr-
sts litteraturvetenskapen gripa in med en kommentar som frhller
sig till den andra texten som till en litterr text (enligt Gra Palms
recept): just frnvaron av typiskt litterra grepp gr texten litterr,
mste den kommentaren sga: det kallas minusgrepp; se Lotman
1974, sid. 41-47, br det st i fotnoten.
22

Frgan r d om den andra texten var litterr redan frn brjan,
eller om den blev det under kommentarens gng och vad kommen-
taren i s fall hade fr sig. Och den frgan gller inte bara hur en lit-
terr text identifieras utan ocks vad som utmrker det specifikt lit-
teraturvetenskapliga textfrhllandet: det r tv sidor av samma sak.
12$3,4$#('"()*+,((
Men hur identifierar jag t.ex. herr Calvinols Avhandling om de
akustiska mikroberna som en litterr text? Den uppfyller ju alla
formella kriterier p en vetenskaplig text, inrknat titelblad, forsk-
ningsversikt, problemstllning och slutsatser, men inte ett enda
synligt litterrt kriterium. Men den ingr som ett kapitel i P.C. Jer-
silds Calvinols resa genom vrlden (1965): en lngre prosatext med
blandat innehll och undertiteln Rvarroman.
23
I frhllande till
romanen representerar allts avhandlingskapitlet ett litterrt skallat
minusgrepp: den litterra effekten uppstr ur kontrasten. Men
ven om den s kallade rvarromanen hade presenterats som en av-
handling i t.ex. ett separattryck, s hade nd en eventuell naturve-
tenskaplig kommentar redan efter ngon sida mst ersttas av en lit-

21
Se 8o 8ennlch-8[rkman, 1etmeo llttettot l sveoskoo 1750-1850, Meddelanden uLg. av Avd.
fr llLLeraLursoclologl vld LlLLeraLurhlsLorlsk lnsLlLuLlonen l uppsala, 4 (uppsala, 1970), samL
WalLer !. Cng, Mootllq ocb sktlftllq koltot. 1ekooloqlsetloqeo ov otJet (1982), vers. Lars lyhr,
Cunnar u. Pansson, Llllan enne (Crbo, 1990)
22
Se lotmoo o.o., enl. noL ovan
23
. C. !erslld, colvlools teso qeoom votlJeo. kovottomoo (SLockholm, 1963).

teraturvetenskaplig kommentar, inriktad p att klargra textens paro-
diska dimension och eventuella slktskap med Laputa-episoden i Jo-
nathan Swifts satiriska pikareskroman Gullivers resor (1726).
Rvarromanen r allts (bland annat) en avhandlingspastisch,
dessutom efter gammalt, knt och etablerat litterrt mnster.
24
Men
den r ocks laddad med mer moderna bde sprkkritiska och meta-
litterra vertoner. De akustiska mikroberna r teckenorganismerna
i deras aktiva form (s. 75 f.), dvs. det talade sprket, medan de
akustiska mikrobernas inaktiva vilostadium tycks vara alfabetet och
skriften. I detta vilostadium r teckenorganismerna utomordentligt
tacksamma att kultivera, heter det:
[] man kan odla dem p snart sagt vilket substrat som helst: papper,
papyrus, pergament, sten, tr, lera etc. Under rtusenden ha otaliga
varianter kunnat framstllas ssom de enkla kilskriftsmikroberna,
hieroglyfmikroberna, de arabiska mikroberna, de kinesiska mikroberna, de
latinska mikroberma o s v som ett sent exempel kan nmnas de
stenografiska mikroberna. Smningom har en fast klassifikation utarbetats
och ven om en stndig utveckling ger rum, torde inom detta omrde de
epokgrande upptckternas tid vara passerad. (s. 75)
Teckenorganismerna i sig sjlva r passiva, opersonliga och drfr
oskadliga: bokstverna r allts ofrargligta Men i sin aktiva form,
som akustiska mikrober, r de samhllsfarliga: det kommunkativa
sprket avhandlas som en smittsam sjukdom, den dr p ett avg-
rande stt ingriper i interaktionen mellan de olika barkcentra i cen-
trala nervsystemet, heter det, och dr framkallar okontrollerbara re-
aktioner. Avhandlingens syfte r drfr att uppfinna ett effektivt
vaccin. S hr beskrivs smittmnet:
Den akustiska mikroben r ytterligt smittsam.Den lmnar det infekterade
vrddjuret med utandningsluften och [] kan under gynnsamma
omstndigheter smitta p avstnd upp till en kilometer om det omgivande
mediet r luft. Den smittar allts p ett avstnd mnga gnger lngre n
hittills knda mikrober. Ett visst skydd kan uppns om den infekterade br
munskydd vilket, tminstone p ngot avstnd, splittrar upp smittmnet till
ett harmlst buller. (s. 80 f.)
Smittan frutstter allts ett vrddjur, nmligen mnniskan plus vis-
sa av hennes avlgsna slktingar: Den akustiska mikroben r allts
en i det nrmaste exklusivt humanpatogen mikroorganism. Nmnas

24
Se L.ex. C. !. L. AlmqvlsL, otopelsko mlssoojets qtooJet (1830), l 5omloJe sktlftet, 16, red. l.
8k (SLockholm, 1922).

br dock att enstaka fall hos fglar ur papegojslktet ha ptrffats,
den s. k. avira formen. (s. 76) Botemedlet visar sig nu best i att
isolera vrddjuret frn andra smittbrare, som i stllet ersttes av
phonografen och andra opersonliga media avhandlingen freges
skriven det positivistiska ret 1888 under inflytande av Pasteur och
Edison; men den rjer samtidigt romanens ursprung i det massme-
diekulturella 1960-talet:
Som mnga epokgrande uppfinningar fick phonografen till en brjan
endast anvndning inom leksaks- och njesindustrien. men i och med att
undertecknad beviljades anslag att till Pasteurinstitutet infrskaffa fem
kompletta phonografer, har denna uppfinning ocks ftt en uppgift inom
bakteriologien. (s. 76)
Skisser och diagram p de akustiska mikrobernas phonografiskt me-
dierade transportvgar fregriper inte bara den moderna grammo-
fonindustrins ekorum utan ocks den elektroniska populrkulturens
rundgng inte minst i Hylands hrnor, hemma-hos-reportage,
soffgruppskonversation och andra TV-program baserade p inlrd
intimitet och spontanitet. Avhandlingen tycks allts i sak beskriva
den postmoderna farsot som Walter J. Ong kallar sekundr munt-
lighet.
25

F#6G:&%(0D%(*$+(4"##$%&#'%6$#$+./&,4":&(/-33$+#&%$+(
Om vi nu tnker oss att den litteraturvetenskapliga kommentaren
till Calvinols avhandling ingr i en avhandling om t.ex. experimen-
tell svensk 1960-talsprosa d kan vi ocks tnka oss att frhllan-
det mellan text och kommentar blir lite problematiskt. Risken finns
ju att texten frvandlas till kommentar till sin kommentar, som d i
sin tur frvandlas till kommenterad fr att inte sga parodierad. S
fr att inte sjlv drabbas av den teknologikritik den skall analysera,
mste den litteraturvetenskapliga texten allts markera distans till
den andra texten, lmpligen genom att hlla den humanistiska fanan
hgt. Framfr allt gller det d att inte frska bttra p sin prestige
genom att hrma naturvetenskapliga idiom. Det ligger kanske nra
till hands att i stllet frska skriva litterrt: att s. a. s. hrma den
litterra text som den kommenterade texten inte ltsas om men nd

25
Se Ooq o.o., ss. 136-139, samL dens., "lrom Mlmesls Lo lrony: Lhe ulsLanclng of volce", l 1be
notlzoo of lltetotote, Ld. aul Pernadl. (Llncoln & London, 1982), ss. 11-42.

underfrstr. Men, som vi redan sett: kommentaren skall ju inte
vara litterr utan litteraturvetenskaplig.
Kan d ett litterrt idiom ocks gras litteraturvetenskapligt?
26

Att det omvnda gller har vi nu sett: ett litteraturvetenskapligt idi-
om kan frvisso gras litterrt; det kan till och med kommentera
den litteraturvetenskapliga kommentaren. Men vad fr det fr kon-
sekvenser fr kommentarrelationen i andra riktningen?
.3776?8;2265;8:3?6?'
>'3&+6$#$+./&,(=(#$2#6$#$+./&,(
Om vi d utgr frn att all humanvetenskap utgrs av texter som
undersker texter (eller andra mnskliga tecken), s bestms den
humanvetenskapliga verksamheten generellt av frhllandet mellan
underskande och underskt text mellan en klltext eller annan
typ av lsbart dokument som den vetenskapliga texten p ett eller
annat stt kommenterar. Och sjlva kommentar-relationen r alltid
p ett eller annat stt problematisk, vare sig kommentaren r tolkan-
de och utlggande eller beskrivande och analyserande. Kommentar-
relationen r, kunde vi sga, sjlva det humanvetenskapliga proble-
met, tminstone meta-vetenskapligt sett.
Det problem jag frskt illustrera r att det humanvetenskapliga
underskningsobjektet som jag fr enkelhets skull kallar Texten
att Texten inte r till alla relevanta delar empiriskt given, inte s
som t.ex. ett frsksdjur eller en apparat. Utom sin fysiska sida
(tecknen) har ju Texten ocks en mental eller fenomenologisk sida
(mening, referens, signifikans); och den blir tillgnglig frst genom
den typ av transaktion vi kallar lsning. Men lsning r ju normalve-
tenskapligt sett en besynnerlig operation: den gr ju ut p att erstta
det synliga eller vissa med det osynliga eller ovissa allts med s-
dant som mening och betydelse, referens och signifikans. En del av
detta r visserligen sdant som tecknen konventionellt hnvisar till (i
kraft av sprkliga och kulturella koder), men sdant mste lsandet
nd aktualisera och i mnga fall ocks (re-)konstruera. Och det be-

26
uen llLLeraLurveLenskapllga LexLens oftokomllqo llLLerarlLeL havdas med emfas l mycken
posLsLrukLurallsLlsk och dekonsLrukLlvlsLlsk llLLeraLurLeorl , se verslkLer l !onaLhan Culler, Oo
uecoosttoctloo. 1beoty ooJ ctltlclsm oftet 5ttoctotollsm (1982, 1983, London & Penley, 1983),
kap. 2.3 och 3, samL !an S[vlk, "uekonsLrukLlonskrlLlkken l Amerlka", JJo 1983: 1, ss. 23-47.

tyder att grnsen mellan vad texten r och kommentaren tillfr
ibland kan te sig flytande.
H$#&I#$2#(=(-8J$/#I#$2#(
Som forskare vill man vl annars grna tnka sig det normalveten-
skapliga frhllandet mellan text och kommentar som ett frhllan-
de mellan meta-text och objekt-text. Man tnker sig d att meta-
texten str ver objekt-texten, p samma stt som den vetenskapliga
underskningen normalt r verordnad sitt objekt. Den unders-
kande texten spelar d rollen av aktivt subjekt i frhllande till den
underskta texten som passivt objekt. Meta-text och objekt-text fat-
tas d som klart tskilda och oberoende av varandra. Men s frhl-
ler det sig kanske inte riktigt alltid i verkligheten. I svra fall kan
man f fr sig att det r sitt eget psyke man hller p att utforska
eller i vart fall sin egen kommentar. Och vill det sig riktigt illa, s
frhller sig kommentaren de facto inte ens formellt till texten, utan
till andras kommentarer.
12$3,$4 )(K'.#&0..-+.(LM%&:3$+#&%"./(#$2#L(
Den situationen r kanske inte s ovanlig i vetenskapssamhllet.
Men i vrlden utanfr r den bisarr nog att lmpa sig fr konstnrlig
gestaltning. Den mjligheten har frsts frfattarfilosofen Lars Gus-
tafsson utnyttjat. Under titeln Fragmentarisk text (1967) prvar
han greppet att ge hela den tryckta texten formen av en utgivar-
kommentar till en annan text, vars fysiska nrvaro representeras av
ett tomrum.
27
Textsidan frblir allts blank, snr som p den l-
pande fotnotskommentaren nederst i en liten finstilt remsa. Men
den remsan lper lngs med mnga i vrigt lika blanka sidor; den
blir efterhand ocks alltmer aggressiv. Kommentaren utgrs helt en-
kelt av utfall mot andra utgivare och kommentatorer, som figurerar
under olika namn den s.k. allegoriske interpolatorn och den
logiske kommentatorn rkar illa ut, men vrst drabbas pluskvam-
perfektinterpolatorn s kallad p.g.a. sin egendomliga frkrlek
fr pluskvamperfektkonstruktioner, fr vi veta.
Pluskvamperfektinterpolatorn reducerar tidigare auktoriserade
klltexter till frmn fr sin egen fregivet knsliga tolkning; och
den strategin tycks gra den Gustafssonske kommentatorn s ursin-

27
Lars CusLafsson, "lragmenLarlsk LexL", lotbeteJelset tlll flykt ocb ooJto betottelset (1967) l
5omloJe betottelset (SLockholm, 1987).

nig att han inte bara underknner den andres korrupta utgva, utan
ocks varje version av klltexten. Desto rikligare citerar han sina
andra antagonisters invektiv ver denna rkefiende:
Ngon som tror att ett tjockt grtigt knslosamt svammel r detsamma
som att gra sig frstdd p ett djupare eller intimare plan har varit och
smetat ner den hr berttelsen med sina dumdryga utbrott som inte r
annat n ordagranna avskrifter av vad andra redan har sagt och det mycket
tydligare och bttre. (s. 55)
Och utan tanke p att invektiven lika mycket kunde glla honom
sjlv, som i det gonblicket just kanaliserar sitt eget dumdryga ut-
brott via ordagranna avskrifter av vad andra redan har sagt utan
att besinna sig fortstter han att rada liknande citat i samma stil:
Den dr knslosamma galningen har frskt ta bort berttelsen fr att
kittla oss under knvecken med sina infall han tror att det r bttre att
sitta och hlla hand n att bertta. Men jag skall nog terstlla fakta.
Han dljer sitt hat med flden av ord. (s. 56)
Denhr avhyvlingen behver nu ingen humanvetare ta t sig: den
utspelas ju i en fiktionstext, som dessutom handlar om en fiktiv text
som i sin tur inte ens presenteras i fiktionen. Men den gestaltar
nd ett frhllande som mnga humanvetare borde kunna knna
igen: hur text och kommentar och kommentar till kommentarerna
frgrenar sig in i varandra, s att skillnaden mellan subjekt-text och
objekt-text brjar te sig imaginr och den vetenskapliga texten som
en litterr fiktion. Men d har den ocks blivit en uppgift fr littera-
turvetaren. Som i P.O. Enquists Hess (1966), som vi strax ska se.
.<?@A;B@265;8:3?6?'
5'8J$/#(=(-8J$/#("(4"##$%&#'%6$#$+./&,$+(
Vad r det d fr speciellt med frhllandet mellan litteraturveten-
skapens meta-texter och dess objekt-texter? Jo, det att objekt-texterna
i den exklusivt litteraturvetenskapliga underskningen ocks mste
bemtas som ett slags subjekt, allts som en typ av medaktrer eller
motspelare p en gemensam litterr scen. Fr om det som skall un-
derskas r textens specifikt litterra roll, s mste den ju aktiveras i
den rollen; och fr det krvs bde medaktrer, motspelare och pu-
blik eller m.a.o. en lsare. Och lsarens roll mste i det hr fallet
spelas av den litteraturvetenskapliga texten. Den kan p det viset f

en del besvr med att upprtthlla den vetenskapliga distansen till
sitt litterra objekt den distans som r ndvndig fr produktionen
av normalvetenskaplig kunskap. Kunskap r ju alltid kunskap om
ngonting; den frutstter allts tskillanden mellan subjekt och ob-
jekt. Men det r allts just den skillnaden som den litterra texten
utmanar: dri bestr en aspekt av den litterra textens speciella litte-
raturhet eller litteraritet.
N$%/4":A$#(=(0"/#"-+)(7-/'3$+#G%4"##$%&#'%(
En beslktad lika viktig aspekt r att den litterra texten ocks ut-
manar skillnaden mellan verklighet och fiktion. Inte bara s att fik-
tionen hrmar verkligheten eller ger illusion av verklighet som
man brukar sga om t.ex. den klassiskt realistiska romanen (inte sl-
lan med Strindbergs Rda rummet som kanske tvivelaktigt exempel).
Utan ocks s att texten bokstavligen citerar verkligheten som t.ex.
dokumentrlitteraturen. Skriftliga dokument r ju ocks en del av
verkligheten liksom f. ven den litterra texten; men dokumen-
ten r dessutom vrt frflutna det s.a.s. textualiserade frflutna vi
kan ha kunskap om; det som historiografen sedan gr om till histo-
risk berttelse eller rentav (enligt onda tungor) fiktionaliserar.
Dokumenten i sin obearbetade form r med det synsttet verkligare
n den historiska verklighet vi menar oss frst; och att citera
historiska dokument blir drfr inte bara att referera till
verkligheten, utan ocks att bokstavligen ta in den i texten.
28
Det
specifikt litterra greppet bestr hr i just den grnskrnkande
gesten. I den gesten korsas d inte bara verklighet och fiktion utan
ocks vrld och sprk; sprket refererar inte lngre till vrlden; det
R vrlden: vrlden som text, dokument, fiktion och roman allt
p en gng.
>".#-%"&(=(%-3&+)($2,$%"3$+#(3$*(.&++"+:$+(
Det hr synsttet utvecklar P.O. Enquist i sin recension av E. John-
sons Livsdagen lng (1964). Dr diskuterar han mjliga alternativ till
vedertagen historisk roman inklusive Johnsons egna experiment
inom den historiska realismens ram. Enquist tnker sig d ett
montage av historiska falsarier korsade med andra typer av fakta.

28
Se Llnda PuLcheon om "hlsLorlographlc meLaflcLlon" l A loetlcs of lostmoJetolsm. nlstoty,
1beoty, llctloo (new ?ork & London, 1988), samL Lars Cle Sauerberg om "documenLary rea-
llsm" l loct loto flctloo. uocomeototy keollsm lo tbe cootempototy Novel. (Poundmllls, 8a-
slngsLoke, Pampshlre & London, 1991.

Han hvdar rtten att helt frndra spelets regler i ett terbruk av
nedrvda historiska berttelser: historiens knda figurer eller hndel-
ser ska verfras till nya roller och uppgifter i ett helt annat spel n
den vedertagna historieskrivningens. S hr ser receptet ut:
Frst av allt: historiska figurer och hndelser r ju p ett unikt stt laddade
redan innan berttelsen tar vid; berttaren fortstter strngt taget en roman
som har lpt genom rhundraden. Historien rr sig med en rad fasta
spelpjser med ett fast och frutbestmt innehll eller en begrnsad rad av
mngtydigheter. Berttaren kan [] skapa en helt ny berttelse, dr rester
av gamla namn, begrepp och miljer ingr som oroande element,
frvirrande och irriterande. En helt ny historisk roman och kanske ocks
en helt ny historia t oss. [---] En slags antihistorisk och antirealistisk
roman, som ger oss ett slags ny realism; nya realiteter att se tillbaka p och
bli betryckta av.
I sllsynt hg grad r just den historiska romanen ppen fr experiment:
spelbrickorna ligger dr vntande, konventionerna r fasta och dsta, allting
kan gras. (s. 688)
Vad spelet ger r inte Historien, inte Sanningen och inte heller en
fiktiv vrld, men ett nytt verklighetsfrhllande och en ny syn p
litterra konventioner.
12$3,4$#(-%&&.
I romanen Hess ett par r senare (1966) iscenstter Enquist sina ider
p ett fr litteraturvetaren sllsynt prvande stt.
29
Hr minimeras
bde distansen subjekt / objekt och tskillnaden verklighet / fiktion.
Romanen skrevs nr frfattaren arbetade med sin licentiatavhandling
i litteraturvetenskap; och den illuderar rttnog ett pgende avhand-
lingsmanuskript, allts en litteraturvetenskaplig text i tillblivelse. Den
handlar inte om en forskare som skriver en avhandling; den R av-
handligen inte det frdiga arbetet, men arbetsprocessen. Manuskrip-
tet r inte redigerat, utan i fragment, liksom stulet direkt frn skriv-
bordet. Vi ser att det handlar om en viss Hess; ibland nazipamp;
ibland rentav Hitlers stllfretrdare och anonyma sjlvbiograf
(spkskrivare i Mein Kampf); ibland hakar namnet p Ola Hansson,
Heidenstam eller Huysmans; ibland avhandlingsfrfattaren som
sknlitterr frfattare ibland vilken Han som helst, inklusive ma-
nuskriptet och dess tilltnkta lsare bland andra litteraturforskare;
ja, ibland ocks romanens lsare och tnkbara litteraturvetenskapliga

29
. C. LnqulsL, ness. komoo (SLockholm, 1966). lr vldare analys, se Aqtell o.o., del lll.

uttolkare. Namnet Hess ofta frkortat H. fungerar allts som en
betydelseladdad historisk operator, en variabel eller spelpjs av just
den anrikade typ Enquist beskrivit i sitt projekt fr en ny sorts histo-
risk roman: dr skulle ju rester av gamla namn, begrepp och milj-
er ing som oroande element, frvirrande och irriterande, hette det.
I denna text finns allts ingen vanlig ordning, vare sig litterr el-
ler litteraturvetenskaplig. Men det finns en ordning, som etableras
efterhand men inte kan frutsgas. Och den ordningen bestr i att
den litterra texten hrmar den typiskt litteraturvetenskapliga textens
mtt och steg fr att underska den estetiska konstruktionen av just
denna pgende text. Romanen fregriper allts den litteraturveten-
skapliga analysen av sig sjlv genom att sjlv iscenstta analysen p
de ordentligt numrerade textfragment som R bde det fiktiva
manuskriptet och den faktiska romanen, men samtidigt dokumente-
rar bdas tillblivelse. Shr dokumenteras sjlva den kiastiska logiken
i denna pgende dubbelrrelse:
Intressant r den strukna inledningen till detta kapitel. Han redogr dr fr
en upplevelse han nyligen haft. Utanfr hans fnster hade ngon
organisation anordnat en skmttvling p skidor. Man kte p ett sladdrigt
cirkelrunt spr, kldda i fantasidrkter. S var t.ex. tv mn ikldda en lng
bt av papper, en annan bar uppsvllda gummiringar runt sin kropp, en
tredje hade naken verkropp och var grant bemlad. Han funderar p
vilken drkt han sjlv skulle ha valt, och frstr det genast. Han skulle
givetvis delta utkldd till skidkare, ikldd konventionell tvlingsdrkt. Han
skulle d fullborda sitt varv s snabbt som mjligt, allvarligt och ambitist,
bara anstrnga sig s hrt som mjligt.
Eftert samma dag analyserar han sin tanke. Han skdliggr den
geometriskt, i form av en cirkel. Vid cirkelns krn befinner sig
startpunkten, den vanlige tvlingskaren. Allt eftersom cirkeln lper nedt
blir utkldnaden allt groteskare: frn en frgglad hatt till (ungefr dr
cirkeln befinner sig vid klockan 11) en pkostad fantasikostym: frack,
ballongbyxor, lsnsa. Dr, pltsligt, just innan varvet fullbordas,
kulminerar s den groteska frkldnaden i en mycket egendomlig figur: en
man kldd som skidkare, i tvlingsdrkt. Han rr sig som en skidkare, r
kldd som en sdan, har samma fart, samma ml.
P vilket stt skiljer sig nu dessa mn vid slutet och vid brjan av cirkeln
(de str ju s ttt intill varandra, bda p cirkelns krn, klassiska till
utseende, fart, uppfrande, ml) finns det ngon skillnad?
Hess svarar sjlv: p tv stt. Dels r den senare mannen olik den frre p
grund av de erfarenheter som ligger dem emellan. Avstndet r inte ngra
minuter, utan tolv timmar. Hela cirkelns varv. Den frre r den han r: en
skidkare. Den senare r ett utsnitt av erfarenheter, vervganden, en rad

passerade stationer. Han r viktig bara genom det varv han just fullbordat.
Han r viktig genom sin osynliga del.
Dels r den senare inte reell. Han r en hrmning av den frres
hrmningar. Just drfr r han rikare, mer mnsklig. Han r en skidkare
som hrmar en skidkare. Hrmaren rr sig, frndras. Bilden av den frre
r stadig, fixerad.
Hess drar slutsatsen: en man som rr sig behver inte vara verklig, och en
som inte rr sig behver inte vara dd. En beskrivning behver inte
beskriva det den beskriver, utan ngot annat, p mitten av cirkelns varv.
Schwitters julgran r ingen julgran, han har kommit runt cirkeln och r ute
p andra sidan. (Molnet.)
Den viktigaste skillnaden r dock den tredje. (s. 280 f.)
Referatet syftar allts p Hess manuskript. Det terger en klla, men
tycks ocks skrivet som en kommentar till den pgende skriftens
frhllande till sina kllor. Den kommenterade texten kunde i s
mtto lika grna vara den strukna inledningen till det fregende
avhandlingsmanuskriptet; den pgende texten hrmar kllan, som
skrivs in i texten som en hrmning av den frres hrmningar.
Text och kommentar kan hr inte skiljas t, lika lite som skrivaren
frn Hess: de har bda kommit runt cirkeln och r ute p andra
sidan. De ingr i en gemensam roman, som hrmar Kurt Schwitters
redan hr-mande julgran, men ocks (t.ex.) M. C. Eschers Ritande
hnder, som hrmar varandra under ritandets gng och drmed
p en gng markerar och minimerar ett mellanrum.

Jag avstr hr frn ytterligare kommentarer till Hess och hnvisar i
stllet till romanen fr sjlvstudier i begrundan av frhllandet litte-
ratur / litteraturvetande. Men ett fragment vill jag grna citera som
en metodisk vgledning fr uppgiften. Det gr s hr:
Jag summerar: jag har kommit med repliker, inlett diskussioner om
metodproblem, jag har aldrig dragit mig fr en skmtsam vndning. Jag har
ocks vilket kanske verraskar mnga varit en av de frsta att
genomdriva det som nu r praxis: att frlgga viktiga principiella
resonemang i en not, s. k. metodnot, fr att s avlasta texten frn alltfr
speciella och teoretiskt inriktade resonemang. En av de tankar jag haft r att
utvidga detta till att glla generellt: att frlgga alla resonemang till
fotntter, och helt eller delvis slopa den s. k. huvudtexten. Tanken r djrv,
men mjlig att realisera. Denna avhandling om H. har i princip genomfrt
tankegngen, dock med ett djrvare anslag n de flesta kanske r villiga att
knstta.. (s. 40)

!:8862;8<2>686?@A;B6?@'34G6A8'
!"##$%G%&(#$2#$%(
Av detta kan vi lra att litteraturvetenskapens objekt kan vara lite av
varje: det kan tydligen vara en metodnot som i Hess eller till och
med synas frsvunnet som i Lars Gustafssons blanka text dr det
nd gmmer sig i kommentaren. Men ocks i extremfallen tycks
det rra sig om viss typ av texter, som p olika grunder bestmts som
litterra. I frhllande till sdana texter kan litteraturvetenskapen
ha olika uppgifter, mer eller mindre inriktade p textens speciella
litteraturhet eller s. k. litteraritet. Direkt konfrontation med den
litterra texten r inte alltid aktuell: viktiga litteraturvetenskapliga
deldiscipliner undersker snarare den litterra kon-texten, dvs. kll-
texter som dokumenterar olika omstndigheter och sammanhang
kring de litterra texterna historiska, kulturella, sociologiska; s-
dant som rr t.ex. uppkomstbetingelser, spridning, mottagande, in-
flytande; sdant som traditionsutveckling, kanonbildning, litterr
offentlighet, frhllande till publiken, osv. Fr tillfllet verkar ju
ocks den lnge vanslktade litterra biografin ha ftt en renssans,
dvs. studiet av frfattarens person och frhllandet mellan personens
liv och verk, frn t.ex. psykologisk eller social synpunkt.
Men frr eller senare stlls ocks denhr sortens underskning
infr konkreta litterra texter, dvs. texter som krver en eller annan
form av specifikt litteraturvetenskaplig kommentar. Det betyder att
den underskta texten uppmrksammas fr ngot annat n informa-
tionsvrdet; den blir d freml fr en helt annan sorts lsart n den
som t.ex. historikern tillmpar p en klltext. Det betyder ocks, att
den specifikt litteraturvetenskapliga kommentaren mste tillmpa en
annan vetenskaplig strategi n t.ex. historievetenskapernas. Och det
betyder i sin tur att den kommenterande texten hr sjlv blir freml
fr speciell uppmrksamhet: litteraturvetaren mste nu ocks upp-
mrksamma sin egen text dvs. den pgende vetenskapliga text som
r underskningens sjlva medium. D, om inte frr, instller sig
frgan om kommentarens frhllande till sitt objekt allts just fr-
gan om den litteraturvetenskapliga textens frhllande till den litte-
rra.
Den frgan gller d frhllandet mellan tv i viss mening olika
sorters texter: olika inte bara som meta-text versus objekt-text, utan

ocks som just vetenskaplig text versus litterr text. Med den frgan
blir allts frhllandet mellan litterr och litteraturvetenskaplig text
ocks p ett speciellt stt problematiskt.
!:8862;8<2>686?@A;B5:F'7683C9 '5H@?:?F'
;$2#(=(/-33$+#&%)(4G.+"+:$+(.-3(,%-84$3(
Ifall den litteraturvetenskapliga texten skall handla om den litterra
texten, s ska den underska texten, inte hrma den. Den mste
m.a.o. bde hlla distans och undvika att sjlv bli litterr. Men sam-
tidigt mste den ju lsa den andra texten lsa den som litterr. Och
litterr lsning innebr dessvrre att g in i ett slags dialog eller kan-
ske dispyt: den innebr att fortgende svara p texten som p ett
uppfordrande tilltal.
30
Att uppmrksamma textens litterra grepp r
att ocks (redan) ha svarat p dem. Som LSANDE befinner sig d
litteraturvetenskapen just mellan konst och vetande, mellan estetik
och gestaltning. Men som SKRIVANDE r litteraturvetenskapen en
fullt normal vetenskap: en metodisk praktik som vidgar vrt syste-
matiska vetande om bland annat estetik och gestaltning. Mellan-
rummet om det finns br allts underskas.
31

M-%./&%$+.(,-."#"-+(
Beskrivningen av underskarens delikata position i sammanhanget
kan vi till sist verlta t Enquists Hess-forskare: han gnar sig t en
dubbel bokfring som ypperligt illustrerar problemet. ena sidan en
vetenskaplig sjlvreflexion som nrmar sig sjlvupptagen subjekti-
vism:
2. Jag vill ocks i detta sammanhang bestmt ta avstnd frn dem som
hvdar att forskaren sjlv ej br synas i sin avhandling, att han br inta en
underordnad roll och ej genom beskrivningar av sig sjlv, genom
kommentarer eller vrderingar under anknytande till sin egen (forskarens)
situation stta sig sjlv i frgrunden, ja, direkt eller indirekt framhva sig
sjlv som likvrdig sitt underskningsobjekt: ej nog skarpt kan dessa
enfaldiga och lga attityder gisslas. Jag tvekar sjlvfallet att i detta
sammanhang anvnda s skarpa pch provocerande ord []; men nr det
gller en s fundamental frgestllning som denna, vars betydelse fr vr

30
Se L.ex. lset o.o., samL Mlchall 8achLln, "ulscourse ln Lhe novel", l 1be uloloqlc lmoqlootloo.
loot ssoys, 1ransl. C. Lmerson & M. PolqulsL, Ld. M. PolqulsL (AusLln, 1981), ss 239-422. vlda-
re Aqtell o.o., kap. 2.2.2-2.2.3 och 4.3.
31
1.ex. med h[alp av de meLoder fr "rheLorlcal consLrucLlon" ClayLon koelb demonsLrerar l sln
loveotloos of keoJloq. kbetotlc ooJ tbe lltetoty lmoqlootloo (lLhaca & London, 1988).

konst (jag tvekar allts hr ej att kalla min och vr litteraturhistoriska
vetenskap fr konst!) nr det allts gller s centrala punkter i vr
bedmning och vrdering av forskarens ml och medel, d kan ej nog
kraftfulla ord och vndningar anvndas. [---]
Jag antyder allts hr direkt att denna frdomsfulla reducering av
forskaren till en anonym figur, dold under objektivitetens och den
vetenskapliga stringensens mantel (jag mste hr kanske urskta mig fr
denna alltfr pretentisa metafor) att denna attityd inte endast vittnade
om enfald, utan ocks om lghet. Jag br hr frtydliga mig. Den fr mig
viktiga och sjlvfallna grundprincipen r, och mste vara, att forskaren,
tolkaren, texttydaren, i detta fall allts jag sjlv, att denne kompilator r en
faktor av utomordentlig vikt, att hans position mste bestmmas med stor
noggrannhet: ej kan man hr vara nog utfrlig och detaljerad. Sjlvfallet
tjnar detta i lngden endast ett syfte: att gra de behandlade dokumenten
den strsta mjliga rttvisa, genom att bestmma deras lge i frhllande till
s mnga fasta punkter i omgivningen som mjligt. Jag rr mig hr med en
topografisk terminologi som kanske ej helt kan frsts av alla, men jag
knner mig tvingad till detta av skl som hr ej kan diskuteras.
[---] Nr jag nu sjlv gr i spetsen fr denna av mig sjlv lanserade metod
r det med strsta motvilja, ja, under samvetsbetnkligheter detta sker. Stor
risk finnes att jag under arbetet p denna avhandling tar skada, ja, fr min
personliga integritet rubbad. Dock anser jag den hgrande vinsten alltfr
stor fr att kunna avfrdas. Forskarens bakgrund, uppvxt, sociala
frhllanden, glimtar av hans vardag, diskussioner av hans vrderingar allt
mste fras till bilden, fr att f denna slutligt avrundad och klar: som en
prla, frestas jag sga. (s. 10 f.)
andra sidan ett till synes respektlst lttsinne, som nrmar sig en
ny informell formalism en strikt reglerad naturlighet, baserad p
oskrivna subtila lagar som ingen egentligen kan lra sig:
Hur mnga av litteraturforskningens belackare anser ej att denna gren p
vetenskapens trd ej lever, utan frkvvs i formalism! Hur ofta har ej en
forskare skildrats som rigorst dogmatisk, kanske med en trngsynt
intolerans, kanske med en petighet och smskurenhet i sin syn p tillvaron
som illa rimmar med de sknlitterra dokument han tvingas arbeta med!
Jag behver hr ej bemta dessa, d ju bemtandet fr en air av sjlvklarhet
ver sig som gr det ondigt.
[---]
Formalism r tvrtom den vrsta ddssynd en forskare kan frfalla till;
detta fick jag snart sjlv lra mig. Att inta en rtt informell hllning vid ett
litteraturseminarium kan sledes ta lng tid att lra sig, ja, ibland hr man
nmnas tidsrymder p upp till tv r. Redan vid intrdet i
sammantrdessalen br sledes forskaren inta en ledig och avspnd hllning,
placera sina papper p ett s vrdslst stt som mjligt, om mjligt ocks
samtala i en avspnd ton med sina kamrater fr att nr

mnesrepresentanten (ordfranden) intrder i salen intaga en pltslig
tystnad, under avspnda former. Man markerar p detta stt frmst
distansen till vriga, lgre, undervisningsformer, samtidigt som man
markerar vrdnad fr ordfranden. Viss frsiktighet br drjmte iakttagas
vid placeringen: att stndigt sitta lngt nere vid bordet tyder p dligt
omdme, rdsla fr att f ordet, eller alternativt stor vana vid
seminarievningar (styrka). Anteckningar br vidare ej gras, i s fall p
sm lappar, biobiljetter o.d. (s. 37 f.)
Hr handlar det inte bara om frhllandet litterr / litteraturveten-
skaplig text, utan frmst om hur det frhllandet i sin tur regleras av
frhllandet mellan forskaren och forskarrollen / forskarsamhllet.
Det problem som aktualiseras gller den vetenskapliga attityden som
en invad vana eller habitus en kostymering inbyggd i forskarens
person nda ut i den kroppsliga gestiken.
32
En habitus r inget frdigt
vetande eller kunnande, utan en hllning och handlingsberedskap,
som inbegriper en flexibel frdighet att hantera nya och ofrutsedda
problem och situationer. En habitus kan inte rvas eller hrmas, inte
ens vad gller formalia: den mste tillgnas inifrn dvs. som (dyr-
kpt) erfarenhet. Det betyder att frst den som slutat bekymra sig
om sin position i frhllande till texten (eller disciplinen eller fors-
karsamhllet) kan gripa sig verket an. Men ingen kan brja p det
sttet: bekymmerslsheten r ett slags glmska, frvrvad som en
genomreflekterad naivitet.
33
I det avseendet r forskarens predikament
inte olikt diktarens. Ekelf beskriver sitt synbart otvungna frhl-
lande till diktandet som en mdosam invning i hantverkets former,
konventioner och traditioner:
34

Jag hade brjat som en nedrivare av former, men det var inte nog. Man
mste kmpa sig igenom formerna om man verkligen vill riva ner dem,
skapa om dem, gra dem till sina egna, man mste skaffa sig organisk
kunskap om dem, inifrn, en anatomisk kunskap.

32
lr begreppeL bobltos, se lerre 8ourdleu, L ex "ngra egenskaper hos falLen" (1980), l 1ex-
tet om Je lotellektoello, 8ed. uonald 8roady, vers. MaLs 8osengren, Moderna franska Lanka-
re, 11 (SLockholm / SLehag, 1992), s. 42 f., se vldare uonald 8roady, 5ocloloql ocb eplstemoloql.
Om llette 8ootJleos fotfottotskop ocb Jeo blstotlsko eplstemoloqlo, andra korrlgerade uppla-
gan (dlss., SLockholm, 1991), kap. "PablLus", sarskllL s. 228, samL den fr deL llLLerara falLeL
belysande (och myckeL rollga) Llllampllngen l uonald 8roady & Mlkael alme, "lnLradeL. Cm
llLLeraLurkrlLlk som lnLellekLuellL falL", OtJ ocb 8llJ 1991: 4, ss. 89-99 och 1992: 1, ss. 113-126.
33
!fr begreppeL om 'lard nalvlLeL' hos aul 8lcoeur, se L.ex. hans "Semlologlns udfordrlng Lll
sub[ekLsfllosofln", l 5ptoqfllosofl , udvalg, lnlednlng og noLer ved eLer kemp, overs. CreLe karl
Srensen (kbenhavn, 1970), ss. 49-89
34
ClL. efL. 8eldar Lkner, "1radlLlon och egenarL hos Cunnar Lkelf" l o bok om Coooot kelof,
red. SLlg Carlson & Axel Llffner (SLockholm, 1936), s. 81.

Avantgardisten mste frinnerliga traditionen; dekonstruktionen
mste fretas innanfr systemet.
35

35
Se L ex !acques uerrldas beskrlvnlng av samma dubbla hllnlng som fllosoflsk prakLlk l losl-
tloos (1972), 1ransl. Alan 8ass (London, 1981), s. 6 f. :
Thus, the limit on the basis of which philosophy became possible, defined
itself as the episteme, functioning within a system of fundamental
constraints, conceptual oppositions outside of which philosophy becomes
impracticable. In my readings, I try therefore, by means of a necessarily
double gesture [---], by means of this double play, marked in certain decisive
places by an erasure which allows what it obliterates to be read, violently
inscribing within the text that which attempted to govern it from without, I
try to respect as rigorously as possible the internal, regulated play of
philosophmes or epistemes by making them slide without mistreating them
to the point of their nonpertinence, their exhaustion, their closure. To
deconstruct philosophy, thus, would be to think in the most faithful,
interior way the structured genealogy of philosophys concepts, but at the
same time to determine from a certain exterior that is unqualifiable or
unnameable by philosophy what this history has been able to dissimulate
or forbid, making itself into a history by means of this simultaneously
faithful and violent circulation between the inside and the outside of
philosophy that is of the West there is produced a [] certain textual
work that gives great pleasure. [---]. (s. 6 f.; kurs BA)

Agrell B 1996 - Litterär Vs Litteraturvetenskaplig Text

Enviado por

Dados do documento

Título original

Direitos autorais

Formatos disponíveis

Compartilhar este documento

Compartilhar ou incorporar documento

Opções de compartilhamento

Você considera este documento útil?

Este conteúdo é inapropriado?

Direitos autorais:

Formatos disponíveis

Agrell B 1996 - Litterär Vs Litteraturvetenskaplig Text

Enviado por

Direitos autorais:

Formatos disponíveis

!"##$%&%'('!"##$%)#*%+$#$,-.)/!

Você também pode gostar