Tryckt i Dick Claesson, Christer Ekholm, Lotta Lotass, Staffan Sderblom (red.). GDH.

Litterr gestaltnings skriftserie n:o 9. Gteborg: Autor, 2010. Ss. 1544. GUP 112804

beata agrell

Poesi i sak, proletrlitteratur och trdkramningen av allt

Den skaldiska blicken hos C.J.L. Almqvist, Gunnar D Hansson och Karl stman

Den akademiska forskningen har aldrig haft det ltt med visheten. Gunnar D Hansson, Behvs poetik? Finns det regler?

Dikt kan gras av allting om allting. Det vet Gunnar D Hansson, som gr stor dikt av makrill, lunnefgel, idegran och lngrsen, liksom av bohuslnska arkivfynd och allehanda readymades. Det visste ven Andreas Arvidi, den svenska poetikens fader. Det inprntas i brjan av andra kapitlet till hans Manuductio ad poesin svecanam: thet r/en 1 kort handledning til thet swenske poeterij/verss- eller rijm-konsten (1651):
THet Swenske Poeterij ansar allehanda Saker, s Himmelske som Jordiske, Ja och the som ofwan Himmelen och under Jordenne kunna begrepne och fattade warda, antingen the medh Lijff och Anda begfwade re eller och icke, s at intet finnas kan s stoort eller ringa, at icke thet Swenske Poeterij, s wl som the andre andre Sprk finnas, ther om ju kan handla och ngot sigh fretaga. (s. 17. Kurs. B. A.)

Frvisso begrnsas poetens verbala framfart ven hos Arvidi av klassicismens principer om genrernas hierarki, stilens renhet och anpassning efter decorum. Men diktens sak r alltid vrdig och kan alltid 2 fritt vljas! Nr C.J.L. Almqvist nstan tvhundra r senare (1839) 3 utvecklar sin poetik fr en poesi i sak, s tar han fasta p denna frihet: intet af allt, som omgifver oss, r genom sin ringhet eller s kalllade prosaism oskickligt fr konstbehandling (s. 252). Han betonar drvid vikten av ett i eminent mening sakligt seende, bde i konsten och livet: 9

Sknhet, poesi och allt det intagande, som mter oss frn hvarje skrt och hemlighetsfullt vsende detta omger oss i allt, hvart vi vnda oss, s snart vi se sakerna som barn eller som artister. Det triviala, dskiga och ledsamma ligger aldrig i ngot mne sjelf: det r betraktarens fel. Icke en enda sten vid vgen r trivial, ingen stuga lumpen, och intet frhllande opoetiskt, det vare hvilket som helst, hgt eller lgt; men den oomvnde och syndige ser ingenting med oskuldsblickar; och likasom han inbillar sig icke kunna religist rddas eller n frltelse utan genom besattheter, s finner han ocks intet nje eller vederqvickelse i ren konst, utan vill omhvrfvas af kobolter och fiktioner, af det slaget, som r fingeradt. (Om poesi i sak, s. 250f. Kurs B.A.)

Vad Almqvist hr hvdar r inte att sknheten ligger i betraktarens ga, utan bara att det triviala, dskiga och ledsamma gr det: att se tingen som de r, dremot, r att se dem i ursprungsskick, utan frutfattad 4 mening. Den skaldiska blicken som inte r frbehllen endast skalder ppnar fr en oskyldig frnimmelse af varelserna och tingen, sdana som de ro (s. 251); den r med andra ord frutsttningsls och frdomsfri. I konsten grs ingen skillnad mellan hgt och lgt, men allt 5 mste ses med skaldiska blickar (s. 252). Den skaldiska blicken ser 6 sant, men allt sant r dock icke skaldiskt. Den skaldiska blicken nr lngre och djupare n den efterbildande verklighetsskildringen: poesi 7 i sak r inte bara sannfrdig utan dessutom intressant. Poesi i sak r jordisk-realistisk verklighetsskildring, men gestaltar samtidigt 8 det jordiskas himmelska delaktighet. Det himmelska hr med till skapelsen som en aspekt av sjlva existensen, fr vi veta och drfr 9 gller delaktigheten i det himmelska allt skapat och ftt. Diktarens uppgift r att gestalta denna dubbla dimension av de jordiska freteelserna i sin dikt dock mindre i ord n i sak. Ty fr konstens del betyder den skaldiskt oskyldiga blicken, att alla retoriska uppvisningar och verbala prydnader faller bort: [Konsten] r en nrvarande himmel: sll, talar den derfre fga om himmelen, men allt hvad den sger, fven om de jordiska tingen, r himmelskt (s. 250). Konstnrlig skildring av jordiska saker krver allts en skaldiskt dubbel blick p en gng jordisk och himmelsk. I Almqvists Den svenska fattigdomens betydelse (1838) hvdar berttaren Richard Furumo, att denna tendens till dubbelseende r speciellt utmrkande fr 10 det svenska kynnet. Svensken r fattig inte drfr att han saknar det ena eller andra eller har en asketisk lggning, utan drfr att han kan 10

vara fattig nr det behvs. Att vara fattig betyder att vara hnvisad p sig sjelf, frklarar Richard; det r att ur sig sjelf organiskt utveckla 11 all den frmga, som nu behfs (s. 290f.). Den begrnsning som fattigdom innebr medfr drfr ven kraftsamling och koncentration: kraftens sttande p ett kort, nmligen de egna resurserna (s. 297). Att vara fattig p svenskt vis r kort sagt att kunna vara fattig om och nr man mste. Och den frmgan avser inte bara gods och guld, utan ocks andliga behov och sjliska njutningar: allt kan den svenskt fattige mista utan att g under. Men han ocks ta emot och njuta allt 12 om och nr det erbjuds. Att bde kunna njuta av verfld och ur bristen kunna hmta fram en tillgng r den svenskt fattiges srskilda gva, betonar Richard. Nr Kristus prisar de fattiga i anden som saliga, s r utsagan drfr srdeles sagd till svenskarne, frklarar han (s. 297). Som sinnebild fr detta skaplynne str, som vi vet, Trnrosen: den r gestalten af fattigdom, vildt behag och kyskhet, men inte denna kastrerade kyskhet likvl, som genom ett missfrstnd af somlige ftt namnet dygd; den r icke sinnels, utan med sinne (s. 307), det vill sga, den str fr en kyskhet utan asketism, med sinnlighet och sensualism i behll ett Lagom, naturens mma mtta (s. 308). Mot detta skaplynne svarar ocks en poesi i sak utan frsknande ord ett koncentrat genomlyst av skaldisk blick.

Idegranspoesi
Begreppet poesi i sak har stor relevans fr bde makrill, lunnefgel och idegranar, men just nu r det idegranarna jag intresserar mig fr. P hemsidan fr Lnsstyrelsen fr Gotland lser man idag om spren frn frhistorisk tid, d inlandsisen drog sig tillbaka, och Gotland blev en i Baltiska issjn, Yoldiahavet, Ancylussjn, Litorinahavet och stersjn i nu nmnd ordning. Srskilt framhlles omrdet Rvtar-Kallgateburg i Hejnum socken. Rvtar r ett kllkrr en vtmark med sregen vegetation som grnsar till en torr strandvall, Kallgateburg: ster om Rvtar lper en mktig strandvall som har skapats av Ancylussjn, ett frstadium till den nuvarande stersjn, fr ca 8 000 r sedan. P vallen vxer ett av Sveriges strsta bestnd 13 av idegran. Nr Gunnar D Hansson i Idegransarna (1994) kom14 mer till Kallgateburg, s stannar han till vid idegransbestndet: 11

I Kallgateburg i Hejnums socken vxer ngra av rikets mest praktfulla idegranar. Vilda, inte nyckfulla. Ngot skulle sgas, men hade givit sig av. De kringblsta vita plastsjoken som ordlsa flckar i grnskan, ur en tecknad serie om Litorinatiden. Jag str bredvid mig i stor obestndighet, en nrvaro utan stndort. Idag ljuger alla kameror. (Idegransarna, s. 125.)

Idegranar vxer lika lngsamt som landhjningen, men hr r de praktfulla, inte planterade utan vilda, rotade i sin egen biotop, och i detta lugna vxande allt annat n nyckfulla. Poeten lser av detta landskap som en karta ver ett annat landskap fr mnga tusen r sedan. Och han lyssnar, men fr sent: Ngot skulle sgas,/ men hade givit sig av. Och han erfar sin egen biotopiska obestndighet utan stndort. Men idegranarna str kvar. Och vittnar fr en skaldisk blick: Idag ljuger alla kameror. Poetens obestndighet aktualiseras p nytt nr han i den Dagbok som frs lngre fram i Idegransarna reflekterar ver vad han r p vg att stadkomma:
En diktsamling, men det blir ingen diktsamling. Det skulle bli en bok om idegranar, men det blir ingen bok om idegranar. Trd vill inte vara med i dikter och naturprogram p samma stt som apor, gamar och hajar. Genrernas sammanbrott, genernas sammanbrott, trdkramningen av allt, de upplsande krafterna verkar ocks i mig. Ser jag fr mycket p TV? Lser jag fr mnga tidningar? (s. 188f.)

Gen(r)erna har brutit samman men r det ett problem? Problemet kanske inte gller poetiken utan den skaldiska blicken och mjligheten att hlla fast diktens sak? Att det som skulle sgas/ hade givit 12

sig av/ och kanske frspridits i sakernas mngfald? Att allt r i allt, som det heter p annat stlle i boken (s. 150) och avskildheten inte lngre kan upprtthllas. Att (ven) idegranar r solidariska med allt och allt mste rddas? En mjlig trst: Hoppfullheten i att de planterade idegranarnas antal idag vida verstiger de vildvxandes antal; hotet om utrotning avvrjs med hjlp av stndigt nya hybrider; enbart p bokstaven p fanns r 1991 minst ett femtontal varieteter av Taxus baccata (s.149). Vackert s, men det rjer den egendomlighet som ligger i att mnniskan betrffande vissa utvalda arter har bestmt sig fr att dessa skall verleva och utvecklas i en strre (kulturell) mngfald n naturen sjlv tillter (s. 149). Men hur skulle ett icke-naturligt urval kunna frenas med trdkramningen av allt? [kurs. B.A.]

Genetisk solidaritet
Den poesi i sak som hr r p gng skriver fram vad som med Lars Ahlin kunde kallas en genetisk solidaritet, som hr med till sjlva skapelsen och avser hela existensen, i all dess mngfald och skillnad. S fattad underfrstr poesi i sak en allomfattande jmlikhetsvision, som verskrider alla jordiska skrankor, men ocks har en uppgift i klasskampen. Ingen frtjnst eller skuld gr att hmta ur hur genetiskt utrustad man r. Gensystemet r givet p gott och ont till plga eller vlgng, frklarar den socialistiske jagberttaren Johannes i Ahlins roman Din livsfrukt (1987) och stter fram begreppet genetisk 15 solidaritet som ml fr en framtida arbetarrrelse. Arbetarrrelsen bygger p en klassolidaritet, som syftar till klassernas avskaffande, men ven det klasslsa samhllet mste erknna skillnad och olikhet, resonerar Johannes. Vra genetiska skillnader kvarstr, och ven 16 med dem mste vi vara solidariska, menar han. Genetisk solidaritet r drfr det lsenord som skulle komma att ing i den framtida humanismens nya stil som frsta appell och som bjudande vdjan (s. 358). Som Gunnar D Hansson ppekat finns i Ahlins humanistiska men nd klassmedvetna jmlikhetsvision en frbindelse till Martin 17 Koch och den frsta generationens arbetarprosa:

13

Sjlva ansatsen i de bda frfattarskapen som veterligt aldrig jmfrts uppvisar mnga likheter: jmlikhetsfrgorna, det folkliga perspektivet, de mnga skiftande konstnrliga teknikerna, de teologiska utgngspunkterna, de lidelsefulla frsken att gestalta ett p samma gng frsta och sista stadium av insikt. Bda skulle kunna sgas vara ett slags protestantiska (socialdemokratiska) Orfeus-gestalter i tidstypiska skepnader som sker spela sin svenska reformistiska brud ur underjorden. (Ndens oordning, s. 82.)

Speciellt fr dem bda r en jmlikhetsvision med dubbla tyngdpunkter, dr politisk-klassmssiga och religist-idealistiska perspektiv r lika giltiga. I essn Att hopsummera livets siffror om Martin Koch beskriver Gunnar D Hansson denna ansats i paradoxala orda18 lag: ytterlighetselementen i hans vsen mellan lyrisk exaltation och objektiv sjlvutplning, mellan sensualism och dokumentarism, mellan naturalism och moralism, mellan dekadens och puritanism (s. 206). Samtidigt betonas att spnningen mellan klasskampsperspektiv, religis idealism och folklig fromhet var tidstypisk och kan terfinnas ven hos andra i den frsta generationens arbetarberttare, som exempelvis Fabian Mnsson, Gustaf Hedenvind-Eriksson och Dan Andersson. Av betydelse i sammanhanget r ocks arbetarrrelsens nra frbindelser med vckelsen och nykterhetsrrelsen och de begrundande ls- och skrivarter som vertagits frn kristet-allegorisk 19 tradition. Gemensamt fr de nmnda frfattarna r en mrk livssyn, en metafysisk pessimism, som utesluter individuell frigrelse, men kan frenas med solidaritetsfrestllningar och tro p en strre eller hgre gemenskap; Gunnar D Hansson citerar hr en talande passage ur Richard Steffens p sin tid beryktade presentation av 20 proletrdiktningen (1921):
Ett starkt och samlat huvudintryck blir [] bestende: den dystraste uppfattning av den nuvarande mnskliga tillvarons former och den hnsynslsaste naturalism i framstllningen hrav, som hittills framtrtt i vrldslitteraturen, i frening med en fast tro av ideal anlggning eller, i varje fall, orubblig viljestyrka. Fr proletrdiktningen r det nrvarande s elndigt och fasavckande, att ngon rddning ej r tnkbar, om man ej kan hoppas p ngot annat, vare sig detta fattas ssom ngot evigt, ofrgngligt, personligt, med oss sjlva beslktat, som det gller fr oss att leva oss

14

upp till och in i fr att ern en i alla hndelser individuell frigrelse, eller ssom en dunkel desmakt, som leder mnskligheten genom vndorna till ngot stort oknt ml, hgrande i fjrran: en naturalism p en grundval av mystik och metafysik. (Cit. efter Att hopsummera livets siffror, s. 198.)

Hansson ppekar, att det var frst med den andra generationen arbetardiktning p 1930-talet som en individuell frigrelse blev mjlig. Det var frst d som demokratiseringen av parnassen slog igenom i strre skala och sedermera renderade autodidakter och proletr21 diktare hedersdoktorat och nobelpris. I flertalet sdana fall kom de proletra motiven som bekant att verges, men hos exempelvis Ivar Lo-Johansson frblev solidariteten med de understa lika levande 22 som konflikten mellan individ och kollektiv. Hos Koch liksom hos Ahlin gr solidariteten n djupare; den prglar en hel estetik med fste i ett bottenlge: Nedtrrelsen blir till estetiskt program dr allt fr rum, skriver Hansson (s. 194). Han citerar ur den passage i Kochs Arbetare (1912) som efter Almqvist kallats Arbetarskaldens natt, dr proletrdiktarens kallelse stts fram som en futil omjlighet: Man kan ingenting gra. Man kan endast vakna upp ett gonblick av ngest och somna in igen. Och drmma vidare hatets drmmar. S smningom formas de ut till en dikt, som r verklighetens fattige broder (s. 203). Men Hansson gr vidare till hur samma kallelse bearbetas i Guds vackra vrld (1916):
For jag p stormens vingar? Bars jag av Herrens andes flkt? Han kallade mig och sade: se! D sg jag . Slipper jag nnu inte, Herre? Mste jag nnu lngre ner? Han kallade mig och sade: se! Se allt! Till botten! Mnniskan grt och kved i min sjl mste jag mste jag Herre? Rymden teg, de och tom. Jag mste. [---] Men d sg jag, att rymden fylldes av levande ljus, det lyste som solguld och log, och Herrens ande visade mig sanningen men jag minns den inte lngre. Dock var intet levande frlorat. Allt levde och log men det kan inte sgas. Det Tao, som kan nmnas, r icke det eviga Tao. Kan namnet uttalas r det icke det eviga namnet.

15

S r det sagt. Och mer av sanning rymmes icke inom mnniskors sprda ord. (Att hopsummera livets siffror, s. 204f. Kurs. B. A.)

Frn botten br vgen uppt frn mrkret stiga vi mot ljuset, s att sga. Detta r kristendom och sterlndsk mystik i tidsenlig fren23 ing, men ocks ett slags pragmatisk besinning med tycke av reformism: de absoluta kraven tonas ner; poesi och politik r det mjligas konst. Och poesi, ja det r poesi i sak. En frn sakpoetisk synpunkt srskilt viktig aspekt av Kochs frfattarskap r det genomgende inslaget av journalistik och dokumentr sakprosa. Gunnar D Hansson framhver Kochs enastende iakttagelsefrmga, bland annat detaljsinnet, lyhrdheten, ett nrmast poetiskt faktaintresse (s. 201). Formuleringen r trffande och stter fokus p en svrbestmd sida av realismen ven hos andra tidiga arbetarfrfattare: en saklighet som spnner mellan hyperrealism, didaktik och expressionism och drvid nrmar sig poesi i sak i en kanhnda 24 ganska almqvistsk mening. Srskilt belysande i vrt sammanhang r skildringar av arbetet och arbetsprocessen och hur detta stts fram fr tilltnkta lsare.

Kolarhistorier
Nrmast skall det handla om kolning, ett utbrett svenskt nringsfng som dog ut frst p 1950-talet. Kolning r en omfattande och komplex arbetsprocess i flera cykler, frn resning till utrivning. Det r ocks ett mngsidigt och vl beprvat motiv i litteraturen, inte bara hos Dan Andersson. ven Karl stman (18761953), mngkunnig 25 sgverksarbetare, hade erfarenhet av kolning, och nu r det hans kolarhistorier jag vill uppmrksamma. Frgan r d om och i s fall hur hans arbetsskildring nrmar sig poesi i sak. I novellen En underlig historia i debutsamlingen Pilgrimer 26 (1909) berttar stman om utrivningen av en uttjnt kolmila och resningen av en ny. Det r det unga berttarjaget Kalle och den ldre och erfarnare kolaren Olle som hjlps t, men fr Kalle som annars r sgverkare och brdgrdsarbetare r det frsta gngen. Historiens dramatiska hjdpunkt r nr den nya milan slr, det vill sga exploderar av inre tryck; men frn berttelsens synpunkt r det nd 16

relationen mellan de bda mnnen som str i centrum och hur det hrda riskfyllda arbetet fr dem nrmare varandra. Denna i arbetet frvrvade nrhet kommer betecknande nog till uttryck frst efter arbetets slut, nr den eljest ordkarge Olle berttar sin dramatiska historia om revolt mot verheten p sgverket, uppbrott till skogsliv och kolning, krlek till en skogskvinna och frlusten av henne: Men hon dog, konstaterar han lakoniskt (s. 11); varfr eller hur fr vi inte veta. Berttelsen slutar med att Kalle p sjlva julnatten hittar Olle dd utanfr kojan ihjlfrusen; men det antyds att Olle frivilligt skt dden av lngtan efter sin dda kvinna: Men h a n dog, slutar berttelsen. I tidigare forskning ppekas, att detta r frsta gngen en skogs27 industriarbetare berttar om sitt eget yrke. Arbetets funktion i denna tidiga berttelse ligger dock frmst p milj- och intrigniv, och sjlva motivet utvecklas jmfrelsvis lite. Tonvikten ligger snarare vid de i titeln frutskickade underligheter som kan intrffa i kolningens och de djupa skogarnas vildmarksmilj. Det underliga i denna historia r frmst naturmy(s)tiskt och s kallat vildmarks28 romantiskt prglat, exempelvis att Kalle, nr han somnat vid vakten av den nya milan, vcks av en oknd rst, som ropar hans namn just innan milan blivit vertnd. Det visar sig att ven Olle hrt en ropandes rst vid samma tidpunkt, men knt igen den som den dda kvinnans. Sdant, frklarar Olle, r inget underligt fr den som knner skogen dr mter man vittror och lvor och diverse andra underliga vsen, och det r hur naturligt som helst (s. 11). Olles frhllande till skogen beskrivs ocks som nranog erotiskt: Skogen var hans krlek, den lskade han som sin kresta (s. 6), och den kvinna han vinner och mister dr framstr snarast som en del av skogen. Den vildmarksromantiska prgeln kan synas ytterligare frstrkt av att historien utspelas i dalen Pelle Molins dal, heter det i en klart metalitterr passage (s. 6). Den distanserade kommentaren stter explicit in berttelsen i en vlknd tradition och markerar drmed, att vildmarksromantiken r ett litterrt framstllningsstt mer n ett faktiskt synstt. stman var inte mycket fr att romantisera sina arbetsmiljer, och redan i denna tidiga berttelse tar hans jagberttare avstnd frn de estetiserande frhllningsstt han som berttare samtidigt sjlv prvar. En mycket tydlig sdan markering grs i anslutning till beskrivningen av rivningen av milan: 17

Klockan sex brjade vi rifningen vid skenet frn brinnande tjrstickor lagda p ngonting liknande halster som Olle placerat hgt till. En stmningsfull tafla skulle jag tro ! En flammande eld som kastade gnistor, kldde skogen i guld och frgade natthimmelen rd. Men icke voro vi ngra mlare. Skattgrfvare voro vi som skte brd. (s. 8. Kurs. B.A.)

Berttaren uppmrksammar de stmningsvrden som det brinnande sceneriet uppvisar frn det estetiska betraktandets synpunkt; han prvar ocks sjlv en sdan formulering. Men s hejdar han sig och pminner bde sig och lsaren om, att vad betraktaren ser inte r konstnrens lek med frger eller ord utan hrt kroppsarbete fr brdfdan. Samma formulering gr igen i en postumt publicerad version av 29 berttelsen betitlad En kolarhistoria:
Elden p jrnhalstret sprakade och flammade. Brnslet, som undan fr undan lades dit, var knastrande torrt och brann som fnske nu i blsten. Ur rymden, mrk som milan sjlv, seglade snflingorna ned, stora och tunga. Och runt omkring stod som en spetsgrd trden, nu med slokande grenar och frgade gula av vr eld. En stmningsfull tavla, skulle jag tro! Men vi, min kamrat och jag, var ju inga mlare. Vi var endast ett par sotiga, vta, fattiga mn, som hr i skogen skte efter brd... (En kolarhistoria, s. 129. Kurs. B.A.)

Den tidigare metaforen skattgrfvare r hr utbytt mot det deskriptiva ett par sotiga, vta, fattiga mn, som hr i skogen skte efter brd, och beskrivningen av situationen r fylligare och sakligare. Passagen har p fregende sida i texten dessutom frberetts av en ingende beskrivning av hur elden tnts och vilken funktion den har (Olle heter Pelle i denna version):
Medan [] [Pelle] under tystnad ordnade med vrt lyse innan det blev dager, stod jag och sg p hans grande som ett stort dumt frgetecken. Frst hgg han snder ngra utvalda kolbrnder i smstycken, placerade styckena p ett halsterliknande stll av jrn med lngstrckt kropp, som stuckits ner i jorden p en punkt bredvid milan, och tnde sedan p den slunda iordningstllda brasan med en sticka. (s. 128. Kurs. B.A.)

18

Beskrivningen r didaktisk, och passagen inleder ett lngre avsnitt 30 av samma slag, vilket i detalj beskriver sjlva utrivningen av milan. Inte minst verktygen uppmrksammas, bde med tekniska termer och bruksanvisning:
Nr han var frdig med detta arbete [att skapa ljus] tog han kroken, ett elefantbetsliknande verktyg med lngt skaft och brjade krafsa ut kolet ur milan med den. Mig gav han p sitt korta, tvrhuggna stt ngra instruktioner, vilka jag p bsta vis frskte flja, och rivningsarbetet var s igng. Mitt eget verktyg var harkan. Denna harka sg ut som en vanlig hrfsa men var strre n en sdan. Pinnarna var av jrn och vassa som sylspetsar. Med detta vidunder i hnderna rck jag t mig kolstyckena d de kom ramlande ned till mig frn ppningen i milan, dr min kamrat hll till. Var kolen heta, och det var de sannerligen ibland, slckte jag dem med vatten, som fanns i en stor bunke strax bredvid mig. Vattnet hade vi bda burit hit kvllen frut frn en liten bck i nrheten. Nr kolen legat s lnge, att de ansgos kalla, tog jag undan fr undan upp dem i kolfatet, en sak nrmast liknande ett sll, och bar sedan bort dem ett stycke p sidan, dr den s k kolringen skulle ligga. Medan jag p detta stt brdskande med den ovanes tafatta tempo utfrde arbetet, stod kolaren alltjmt kvar i brottet, vilt huggande och dragande i den svarta massan med sin krok som en galning. Vid var huggande eller dragande rrelse han gjorde, virvlade sotstoftet och rken upp och svepte omkring vra kroppar som en tjock, kvvande sky. Med stybbet och detta sot blandade sig ven snn till en klibbig massa, vilken sg sig in i klderna verallt p oss. Men det fick man inte knna efter. Det gllde bara att skynda p, mot de i ppningen blottade kolen i milan fick det inte bli ngot drag. (s. 128f. Kurs. B.A.)

Att harkan ven kallas vidunder tar ner likheten med en vanlig hrfsa: storleken och att [p]innarna var av jrn och vassa som sylspetsar gr verktyget svrhanterligt och farligt, srskilt fr den oerfarne. Sista stycket flyttar fokus frn den ovane jagberttaren (namnls i denna version) till den professionelle kolaren, och skildringen av arbetsprocessen blir mer dramatisk, expressiv och kanske rent av mlande, dock utan att tappa i precision. Nu kommer ocks den fysiska upplevelsen av arbetet med i beskrivningen: att rken svepte omkring vra kroppar som en tjock, kvvande sky; att stybb, sot och sn blandades till en klibbig massa, vilken 19

sg sig in i klderna verallt p oss. Samtidigt mste kroppsupplevelsen frtrngas: Men det fick man inte knna efter. Sammantaget svarar skildringen vl mot den inledande liknelsen vid ett inferno (s. 128). I nsta stycke kommer s jmfrelsen med tavlan, och kontrasten blir kraftfull beskrivningen av arbetarna som ett par sotiga, vta, fattiga mn framstr snarast som ett understatement. Men det skall bli vrre. Utrivningen tar tv dygn, och sedan r det till den uttrttade pojkens frtvivlan dags att resa en ny mila: Jag stod och tnkte visa honom mina hnder, som var fulla av sr och blsor, och ven tala om min kropp, som mmade frn trna och upp till huvudet av det ovana arbetet, men jag lt det vara. / Teg mstaren sjlv med sdant, s skulle vl lrlingen visa, att han kunde gra likadant, han ocks... (s. 130). Kroppens roll i arbetet skildras hos stman p mngahanda stt, oftast i anslutning till arbetsprocessen och dess verkningar, men alltid som stumt lidande: det gller att tiga och bita ihop. Resningen av den nya milan gnas inte mnga ord, men det beror p en egendomlighet i kompositionen. Denna version av berttelsen inleds med ett lngre fristende avsnitt, som utfrligt beskriver principerna fr resningen av en mila och frklarar tekniska termer som skall terkomma i berttelsen exempelvis kolbotten, kullning, stybb. Men allra frst bests vi med en redogrelse fr kolningens 31 betydelse fr svensk jrnhantering. Denna lroboksmssiga introduktion motsvarar knappast genrefrvntningar knutna till titeln En kolarhistoria, men greppet r belysande fr den vikt stman lgger 32 vid autentiska sakfrhllanden i sin konst. Hans dikt r verklighet, hans fiktion sanning, och han r hgst obengen att skilja mellan poesi och sak, som han senare frklarar i ett brev till frlggaren:
Jag skildrar vad jag sett och hrt och erfarit och vad jag tror andra erfarit p denna lilla flck av jorden, dr jag lever, och mera kan jag inte i denna min vrld, som ibland knns trng fr en pojk, som gr med ritningar till stora drmslott i huvudet och lngtan i hjrtat Jag vill ej konstruera ihop ovrkliga ting som jag dock vet, att somliga frfattare gra, och sedan kalla detta dikt. Det bjuder emot. Sanningen och det vrkliga frmst! (Brev till K.O. 33 Bonnier, 8.9 1918. Kurs. B. A.)

stmans stt att bygga upp dramatiken i kolarhistorierna grundas huvudsakligen p vad som sker i kolningsprocessen. S, till exempel, r 20

tndningen av milan ett vitalt moment, inte bara fr kolningen utan ocks fr berttelsen, eftersom beskrivningen av tndningen bddar fr skildringen av hur milan slr kolningens mest dramatiska och fruktade komplikation. Vi fr veta att milan sover de tre frsta dygnen efter tndningen och utvecklar rk frst p fjrde dagen, men d mste passas noga fr att inte f frthl p ytan eller rentav sl och brinna upp. ven i denna version av berttelsen blir jagberttaren-pojken vckt och varnad tre gnger av en oknd rst, men det underliga 35 tonas ner och ses p strre distans. Kolarens tragiska livshistoria avromantiseras, samtidigt som frlusten av kvinnan och i denna version ven ett barn knyts direkt till kolningen: de skall ha trampat igenom milkullen och drmed brnts till dds. Men i en avslutande kommentar frklarar jagberttaren torrt, att kolaren sjlv hittat p 36 denna historia (s. 135). Slutet r ppet: de bda arbetarnas vgar skils nr ssongen r ver: Sedan rkades vi aldrig mera, denne kolare och jag (s. 135). Det ppna slutet ger berttelsen ett dokumentrt och trovrdigt intryck, som matchar den didaktiska inledningen. Men didaktisk sakframstllning r ett terkommande inslag och en vital aspekt av svl stmans estetik som den stmanska textens litteraritet.

34

Andra kolarhistorier
En jmfrelse med Dan Andersson r belysande. Debuten med Kolarhistorier (1914) dokumenterar en rik erfarenhet av kolning. Shr 37 skildras utrivningen av en mila:
Nr vi kommit fram hggo vi upp vattenhlet nere i krret. Isen var s tjock och dr var s djupt till vattnet att man fick stlla sig p kn i snn fr att sa upp vatten i hinken. Tv sdana fanns, vi buro upp dem fulla och stllde dem ett stycke frn milan. Frans kilade fast skaftet p sin harka bttre och Fredriksson klev omsider upp p milan med stlkroken i ena handen och spaden i den andra, lade bort kroken och brjade sa ned stybbet frn toppen. Han gjorde ett varv omkring den versta delen av milan och grep sedan till kroken, hjde den och lt den med vinande fart lpa in bland kolen vilka lgo packade i regelbundna varv p varandra. Ett ljud liknande

21

klangen frn en harpa bryter morgonens tystnad, ngra enstaka gnistor yra fram, ngra sm, bl- och grnglnsande kol rulla ned, och s blnker stlkroken p nytt i mnskenet. Mats och jag st nedanfr, vi ha nnu ingenting att gra och vi hacka tnderna av kld. Nu gr Frans upp p milan med stlkroken nummer tv. Hett hr! Det r Frans som ropar p slckvatten. Framfr honom sprakar och gnistrar det i den stora drivan av kol som nyss kommit fram i dagsljuset. Han har ej tid att se efter om ngon kastar vatten p de farliga kolen. Han har slungat ut varningsropet och han snker p nytt kroken i den svarta massan och fr fram mera eld, flera sm svarta, frrdiska kol som rulla ut ver den tindrande hgen. Ett ilsket frsande ljud hres, det r slckvattnet som trffar de brinnande kolen, och en kvljande sky av sot, blandad med vattennga slr upp i ansiktet p oss, trnger ned i halsen och fyller nsan och gonen Hett, hett! Era djr! Slckvatten hr! Det r Fredriksson som svr fr att liva upp stmningen. Han river i detsamma fram en hel kaskad av eld och sot, kol och stybbe ur milan. Han ser ej efter om kolen bli slckta, det r icke hans sak, och fr rsten har han inte tid. Mats har gtt efter mera vatten och ven jag mste lmna milan och med hinken i handen leta mig vg ned till krret. Vi komma tillbaka. Vra klder ha vi spillt vatten p och i den skarpa klden ha de frusit till ngot som liknar jrnplt. Vra skor ro styva som horn, det skulle vara en omjlighet att dra dem av ftterna nu. Uppe p milan skymta de tv svarta gestalterna hljda av en tjock sky av koldamm. Kolen hrnere ha nu kallnat s mycket att de kunna fatas ihop, och s skotta vi undan snn for att f kolplats, stta upp en lng reling av stnger vid foten av tallarna. Fatningen, det tyngsta av arbetet har brjat. Den r tung drfr att kolvgen kan vara lng, drfr att kolen i sig sjlva kunna vara tunga; den r ansvarsfull, drfr att uppmrksamheten stndigt mste vara fstad p om kolen verkligen ro eldfria eller ej. Fatar man upp kol, i synnerhet ihliga aspkol, vilka i sitt inre ofta dlja en krna av eld, lper man risk att f hett i hopen, vilket r den strsta faran vid utrivning. (Utrivning, s. 4548. Kurs. B.A.)

Beskrivningen av utrivningen har hr blivit en fartfylld berttelse, dr de tekniska beteckningarna stts in utan nrmare frklaring termer som harkan, kroken, stybbet, fatningen kan frlna texten trovrdig22

het eller ett exotiskt skimmer, fr insatta respektive oinsatta lsare. Ingredienserna r desamma som i stmans skildring av samma sak, men Andersson bddar in saken i berttande och gestaltande mer n han beskriver och frklarar. Men inte helt och hllet: fatningen hlls fram som det tyngsta av arbetet och den strsta faran vid utrivning berttaren vnder sig hr direkt till lsaren och gr p s 39 vis klart att det inte r ngon lek som skildras. Flera formuleringar r snarlika stmans: Han gjorde ett varv omkring den versta delen av milan och grep sedan till kroken, hjde den och lt den med vinande fart lpa in bland kolen vilka lgo packade i regelbundna varv p varandra, skriver Andersson; och stman skriver [kolaren stod] alltjmt kvar i brottet, vilt huggande och dragande i den svarta massan med sin krok som en galning. ven den kroppsliga nrkontakten med koldamm och sot skildras likartat hos bda frfattarna. stmans formulering Vid var huggande eller dragande rrelse han gjorde, virvlade sotstoftet och rken upp och svepte omkring vra kroppar som en tjock, kvvande sky. Med stybbet och detta sot blandade sig ven snn till en klibbig massa, vilken sg sig in i klderna verallt p oss (En kolarhistoria, s. 129) motsvaras hos Andersson av en kvljande sky av sot, blandad med vattennga slr upp i ansiktet p oss, trnger ned i halsen och fyller nsan och 40 gonen. Man noterar, att det frmst r i den senare versionen av stmans berttelse som likheter med Dan Andersson framtrder p formuleringarnas niv. Tanken att stman reviderat den frsta versionen under inflytande av Anderssons kolarhistorier ligger kanske nra till hands. Men lika rimlig r tanken att Andersson frfattat sina kolarhistorier under inflytande av stmans frsta version och kanske ocks av stmans andra arbetsskildringar. stman anses som nmnts ha varit frst med att skildra skogsindustriarbete frn arbetarens synpunkt och hade redan tv novellsamlingar bakom sig vid Dan Anderssons debut 1914 Pilgrimer (1909) och En fiol och en kvinna (1912). S inflytandet var i frekommande fall skerligen msesidigt. Likheter mellan olika kolarberttelser tergr frsts till stor del p den gemensamma stoffvrld som sjlva kolningen inbegriper; som vi sett spelar ocks detaljer som redskap och arbetsmoment, liksom tekniker och yrkesattityder en viktig roll. S till exempel r milan sjlv inget 41 neutrum, utan ett aktivt subjekt, oftast en hon; hos stman kallas hon 23

38

fr madamen drute; nr hon slr heter det att hon klr av sig fr oss och gr revolt (En kolarhistoria, s. 131). Detta till synes metaforiska sprkbruk har allts en saklig referens och speglar intensiteten i frhllandet mellan mila och kolare, samtidigt som milan avvin42 nes en extra betydelsedimension. Nr milan slr utbryter en hrd kamp, och milan framstr som mnsklig person och aggressiv motstndare. Vad kampen gller r om milan skall vara pkldd eller ej: Ja efter flera timmars hrt knog hade vi bda ftt bukt med elden, 43 milan lg dr ter pkldd och ruvande tyst i mrkret. Ocks folktrons frestllningsvrld r nra frbunden med kolningen, som bekant 44 srskilt hos Dan Andersson, men som vi sett ven hos stman vl att mrka nr han berttar om kolning. Kolning inbegriper underligheter, bde i verklighet och dikt, och stman r noga med bdadera.

Sak och poesi

Sakframstllningen hos stman r oklanderlig. Men r den ocks poesi i sak? Ja, just kombinationen av sakfrtrogen framstllning och 45 inlevelse i den framstllda saken r poetisk, p samma stt som idegranspoesi r poetisk, och det ven p almqvistskt vis. Inte precis s att kolningen drvid avtvingas ngra himmelska aspekter snarare tvrtom. Men den kan te sig som sedd p nytt, eller rentav fr frsta gngen; kort sagt, s som allt givet mste te sig infr en ppen skaldiskt oskyldig blick. D kan ocks sjlva helvetet bli knnbart, som det ofta blir i stmans arbetsskildringar och vi ven sett prov 46 p ovan. Poesi i sak, vill jag med std av Almqvist mena, skildrar verkligen en sak, skdligt och konkret; men ppnar en ny eller oanad dimension av denna sak himmelsk, helvetisk eller bara annorlunda. Diktaren mste frska att lta sina ord bli uppenbarelser, skriver Dan Andersson i en sen artikel (1920), i dikten skall skdas det 47 som icke r av denna vrlden i vanlig mening. Men i Karl stmans sista bok (1923) hvdas rent ut diktarens plikt att stiga ner i helvetet och skapa sin dikt frn den utsiktspunkten: han skall stiga med ftterna ner till helvetets botten och skda dess djup med sitt ga! Nr han s gjort, skall han ven kunna skildra motsatsen till plgor p en annan plats utan ngra med konstlade medel framkallade uppenba48 relser drifrn. Den plikten aktualiserar Gunnar D Hanssons ovan 24

citerade ord om Martin Koch: Nedtrrelsen blir till estetiskt program dr allt fr rum. ven hos stman mter en skildring av Arbetarskaldens natt, och det redan i titelnovellen till debutsamlingen Pilgrimer. Den utmattade jagberttarens kallelse till proletrdiktare har fregtts av plgsamma syner av klassens umbranden och skildras i bibliskt frgade ordalag:
D jag hvilat huru lnge vet jag ej hrde jag en rst som talade ur skyarna. Det lt som nr skan mullrade om sommaren. Blixtar genomskar luften och det blef ljust som om solen lyst mnga gnger starkare. S talade rsten : Statt upp trl ur din vnda och flj mig ! Se, din dag r kommen d det skall till verklighet varda, hvad som predikats frn begynnelsens brjan; som talats af vredgade vgor, som hafvets yta speglat, som dnat ur forsarnas fall, som lilla bcken porlat, som furuskogen susat, som suckats ur tusendens brst : Frihet ! Frihet ! d betungade och trlar skola kasta sitt ok och blifva vid sitt vrde Jag frundrades hgligen att hra dessa ord s ljudligt talas frn hjden dr jag intet kunde se! Och jag frgade: Hvem r du herre, som s talar? Jag r den makt genom hvilken de sorgsna och betryckta bland mnniskorna, skola vinna gldje och frihet, sol och ljus ! Om nnu mer ville jag sprja honom, men han var frsvunnen. (s. 26f.)

Sdana hgstmda tonfall r vanliga, srskilt i stmans tidiga berttelser, men de blandas inte sllan med ursinniga och ibland groteskt skdliga sakbeskrivningar. stman offrar som framgtt ogrna t romantisk eller ens naturlyrisk stmningsdikt och skiljer sig drigenom delvis frn Dan 49 Andersson, men han r en mstare p att fnga det omnskliga klimatet p skogsbolagens arbetsplatser. Inte minst det brutala frhllandet mellan mnniska och maskin blir freml fr stmans nrgngna 50 berttarkonst. Maskinerna sjlva framstlls redan i debutboken som rovdjur, giftormar och vidunder, besjlade av primitiv ondska:
Och helt nra r ett kapverk, som skramlar vrre n, ja, jag vet icke rtt hvad, men den sammankopplade ledningen som nr s lngt som hlst, med sina mnga knutar och kugghjul, sitt hejdlsa, ronslitande rassel, kan nstan liknas vid en skallerorm, lng och fruktansvrd som slingrar och rasar utan att komma loss.

25

Hans hufvud, r verket, klingan neri r hans gadd, etterhvass, rofgirig och grym som satan Se, huru den knipsar af grofva plankor i ett enda bett! Och fingrar af mnniskor, som komma i dess nrhet deras hnder och lemmar och lif Hvarfr fr du lefva, du, ddfdda yngel, lefva och, sprida sorg, dr du str sarga och skra, slita snder mnniskor som skola lefva, som ro af ktt och ben och varmt blod som brusar ! ? Fem mn skta om vidundret, tv uppe p stapeln som sticka ner; tv vid verket kaparen och basen , och en i prmen, dit det justerade virket faller (En sndagsmorgon, Pilgrimer, s. 72.)

Denna allegoriska och metaforiskt laddade passage dr ven tankstreck och luckor fr bidra till uttryckskraften r likvl beskrivande: vi fr veta hur kapverket ser ut och fungerar, med rasslande kedja, kugghjul och klinga i oupphrlig rrelse. Vi fr ocks veta att maskinen mste sktas av icke mindre n fem arbetare. Men samtidigt framstr den som en autonom varelse ett oberkneligt vidunder, som i varje gonblick kan f fr sig att bitas, sarga och skra, slita snder sina sktare som ro af ktt och ben och varmt blod som brusar. Mnniska och maskin skildras som ohjlpligt frenade fiender, med mnniskan som underordnad part. Bildsprket har en didaktisk funktion skdliggrande och frtydligande samtidigt som det manar till bde inlevelse och reflexion. Berttaren vnder sig ocks direkt till lsaren, med maning att betrakta och begrunda: 51 Se!. Didaktiken r sledes inte bara belrande, utan ocks frbun52 den med ett personligt uppfordrande tilltal. stman berttar i hg grad fr en lsare, eller, som tidigare 53 forskning ppekat, utvecklar en dubbel lsarroll: dels en som r frtrogen med saken men inte med poesi; och dels en som r frtrogen med poesi men inte med saken. Detta tilltal r format av solidaritet: i frsta hand med den arbetarklass frfattaren tillhr, de understa i samhllshierarkin, men i grundlggande avseende med allt ftt och 54 skapat. En sjlvbiografisk skiss frn 1930-talet avslutas med visionen 55 om en allsolidarisk vrld, dr sjlviskhet och egocentrism utplnats:
Hur r det i vr tid? G vi icke hr bland annat genom fel fostran med vra sinnen redan frn tidigaste barndomen instllda att bara tnka p det

26

egna jaget i alla riktningar, medan resultatet blir att vi skapa helveten t varandra oupphrligt, d vi i verkligheten med all makt strvade att n det motsatta? Detta r tragik. Mnniskan skall i allt kunna ge med samma vilja och lust som hon tar emot, till och med nnu villigare, om hon ngonsin skall n det lyckorike hon drmt och nnu drmmer om, enligt min mening. Allt vad I viljen mnniskorna skola gra eder det gren I ock dem. Detta lyckorike kanske inte kan byggas upp av oss med vrt sinnelag. Men lt oss tro att s kan gras nd. Det skall, tror jag, bttre hjlpa oss fram (Sgverket och jag, s. 39f. Kurs B. A.)

I dessa evangeliska reflexioner nrmar sig stman, liksom frfattarkollegan Koch, frestllningen om en genetisk solidaritet, som gr frlorad i individualismens klassamhlle. Sjlva vrt sinnelag r frdrvat, heter det: vi menar oss vilja gott men gr nd ont det 57 r en rent paulinsk paradox som hr aktualiseras. nd mste vi tro, hoppas och frska. I dessa rader verger stman fr ett gonblick klassperspektivet och prvar ett allmnmnskligt synstt. Vad som d visar sig r en utopi: ett osjlviskt sinnelag och ett klasslst samhlle. Genrernas sammanbrott, genernas sammanbrott, trdkramningen av allt, skriver Gunnar D Hansson, som vi sett med tillgget att de upplsande krafterna verkar ven inom mig, och jag vet inte om det r vl eller illa. Men i sjlviskhetens klassamhlle r upplsningen efterlngtad, tminstone av stman. Karl stman skildrar den svenska fattigdomen och r som frfattare sjlv fattig p svenskt vis: hnvisad p sig sjelf med frmga att ur sig sjelf organiskt utveckla all den frmga, som nu behfs, som Richard Furumo formulerade saken. stman har den skaldiska blicken: han kan skildra ett vanligt kapverk s att det blir sett p nytt 58 och framstr som intressant i almqvistsk mening. Kroppsarbetet i klassamhllet r hans stora mne. Dikt och kroppsarbete skildrar han 59 mnga gnger som fullstndigt ofrenliga. Men kroppsarbetet blir samtidigt hans djupaste och mest betydelsefulla konstnrliga motiv. Hans overtrffade styrka som frfattare r att hlla samman dessa tskilda storheter i sin dikt: att gestalta mdan, hetsen, olyckorna och frtrycket s att lsaren mste knna det i sin egen kropp; men samtidigt stta fram det p en distans som ppnar fr begrundan och re60 flexion ver de strre sammanhangen. I s mtto artar sig stmans 27

56

theras Poetiske Dickter, effter the Personers Stnd och Lgenheeter, hwilka uthi samma theras Dickter infhras, s at the ingalunda bruka ngot prchtigt och hgt Taal fr nedrige Stndz Personer, eller och ngot sltt och ringa Taal fr the frige Stndz Personer (Manuductio, s. 80). 3 C.J.L. Almqvist, Om poesi i sak, i Monografi 1839, Samlade verk 26, red. Bertil Romberg (Stockholm: Svenska Vitterhetssamfundet, 1995), s. 245279. 4 Krleken gr dem alla tcka, skriver Almqvist visserligen, men den krlek som syftas r skapelsens egen anda, som allt skapat r inneslutet i; och det r den som den specifikt konstnrliga blicken bde mter och frammanar. Ty att se Guds hela skapelse ifrn den artistiska horisonten, r att se den i ursprungsskick, och ungefr som ett barn. Allt blir lek d, och dock tillika det strsta allvar (Om poesi i sak, s. 250). 5 Jon Viklund betonar den skaldiska blickens betydelse fr konstverkets sanning: Orsaken till att han [Almqvist] kan deklarera konsten som sann, [] r att han frlgger sanningen, inte i det berknade uttrycket, utan i en vsentlig egenskap hos konstnren (i en blick), hans verk (ett visst perspektiv) och hos betraktaren (ett visst sinnelag). Det fr sledes inte finnas berkning i framstllningen det r i varje fall utgngspunkten. Som jag kommer att visa gller fr Almqvists teorier om tendenslitteratur att den frkttrade vertalningen frskjuts frn frfattaren till saken. Hr tycks dock frhllandet vara mer komplicerat. Saken tillskrivs frvisso ett sanningsvrde (jfr nedan: Icke en enda sten vid vgen r trivial), men frst s sedd med en srskild blick. (Viklund, Ett vidunder i sitt sekel. Retoriska studier i C.J.L. Almqvists retoriska prosa 18151851, Almqviststudier 4 (diss. Stockholm, Hedemora: Gidlunds, 2004), s. 210.) 6 Hvad bta oss trogna skildringar af en mngd personer och deras hndelser, fullkomligt sant aftecknade i det yttre, men hvilkas inre och hgre lif med sin sanning icke kommer med i taflorna? (Om poesi i sak, s. 252). 7 Den trogna afteckningen har sina olika hjder. Man br komma ihg, att den hgre och inre blicken fver tingen och hndelserna, s fort den r sann, innehller naturlighet och rtthet lika s vl som den ytligare och lgre blicken; men derutfver har den hgre tillika frdelen att vara intressant, som ej den lgre har, ehuru trogen den fr frigt m vara. (Om poesi i sak, s. 252.) 8 Fordran p naturlighet och verklighet i konst, den man s ofta hr omtalas, r sledes ganska rttmtig; men man akte sig att missfrst den. Mngen begriper hrmed blott den jordiska och yttre verkligheten hos tingen, just som om icke den inre, den himmelska verkligheten, inneboende hos varelserna redan hr, vore en verklighet fullt ut s mycket och mera! Och det r just den

29

sednare, som konstnren har att isynnerhet framstlla, emedan han eger att vara intressant. (Om poesi i sak, s. 252f.) 9 Almqvists utgngspunkt r givetvis kristen vr delaktighet i det himmelska frebildas i inkarnationen, d.v.s. Guds mnniskoblivande i Kristus: Christendomen kom. Hr stod nu Gud, och hans gestalt var Menniska. Detta r den djupast trffande blixt af allt, som inom den oss knda kulturhistorien slagit ned ibland folken, till vrme, ljus och gng framt. Fr att hr icke vidrra hvad denna stora hndelse betydde fr vr religisa rddning, pminna vi oss blott hvad den innebr fr konsten; och som man vanligen frbiser. Den christne fr nu erknna, att den menskliga gestalten sjelf r det renaste Under, och att vidunder icke behfvas. (Om poesi i sak, s. 253f.) 10 Svenska fattigdomens betydelse (1838), Trnrosens bok, Band X (1838), i Samlade verk 8, red. Bertil Romberg (Stockholm: Svenska Vitterhetssamfundet, 1996), s. 279312. Enligt Jon Viklund tillmpades hr ett skrivstt som i grunden svor mot alla enkla (och effektiva) retoriska ansatser, beroende just p att Almqvist sjlv hr r dubbel: en tydlig ambivalens till den oreserverat samhllsengagerade frfattarrollen: dels genom att den frskte underminera en explicit politisk tendens, dels genom att den inte desto mindre stndigt argumenterade fr att lsaren skulle gra en rad politiskt grundade val (Ett vidunder, s. 203). Viklund visar ocks, att texten tillbjuder olika lsarter beroende p om det r Furumo eller Almqvist som uppfattas som avsndare. 11 P det en hrare hr icke mtte lpa ut t hll, som tminstone icke jag vill komma till, s anmrker jag genast, det jag icke sagt att fattigdomen vore ngonting att ska, icke ett ml att efterstrfva. Men nr man en gng befinner sig i den stllningen att man r fattig, det r d man hnvisas ifrn allt jordiskt blott och bart till sig sjelf. Att icke d frgs, men st: att ur sig sjelf organiskt utveckla all den frmga, som nu behfs det r att kunna vara fattig. Att kunna det rtt, med fullkomlig frihet, raskhet, sjelfstndighet: i sig finna en outtmlig hjelpklla, och derur med frdighet, fintlighet, snabbhet upphemta hjelpmedlen i alla omstndigheter denna kraft r grundvsendet i svenska nationligheten, s som den af Gud och vr natur blifvit utstakad. Att kunna vara fattig nr det gller, utan rdsla och utan fara, dertill lockas vi af vra landskapers anblick; men det r icke blott vr kropps, utan likas vr sjls verldsstllning. (Den svenska fattigdomen, s. 290f. Kurs BA.) 12 Att frivilligt ska fattigdomen r dremot helt ofrenligt med svensk fattigdom: [] i sig sjelf r det menniskovidrigt, dumt, och vnder snart ter. Endast den r martyr, som uthrdar ett oafvndligt lidande, eller vid det godas

30

utfrande icke skyr hvad svrighet dermed fljer; deremot, att gra sig sjelf plgor blott fr plgans skull, eller, utan att efter frmga hindra det, tillta andra tillfoga sig sdana och sedan utst ondigheter; det r icke martyrdom, utan feghet och orttvisa emot det, som Gud nedlagt i hvars och ens personlighet med fordran att utvecklas, bra frukt och lefva. (Den svenska fattigdomen, s. 291.) 13 Lnsstyrelsen fr Gotlands ln, http://www.lansstyrelsen.se/gotland/amnen/Naturvard/naturskyddade_omraden/kallgatburg.htm, 090722). 14 Gunnar D Hansson, Idegransarna (Stockholm: Bonniers, 1994). 15 Se Lars Ahlin, Din livsfrukt (Stockholm: Bonniers, 1987): Med ordet solidaritet anknt jag till det finaste i arbetarrrelsens historia samtidigt som jag traderade in det i nya sammanhang. P intet stt hade jag genom mitt fynd lmnat den sociala metaforik, som gr oss delaktiga i varandras liv, bakom mig. Men, tnkte jag, den genetiska solidariteten kommer att prgla framtida grningar bland mnniskobarnen, om en framtid gives (s. 359). 16 Hur vinna en omfattande jmlikhet dr vra olikheter kommer att framst ofrstllda? Hur f alla att uppleva den omfattande sociala metaforiken, allas delaktighet i mngas liv i de dubbla rollerna av stllfretrdare och kpare? Hur ska en ny humanism kunna uppst och en genetisk solidaritet vinna anklang? (Din livsfrukt, s. 433.) 17 Gunnar D Hansson, Ndens oordning. Studier i Lars Ahlins roman Fromma mord (diss. Gteborg, Stockholm: Bonniers, 1988), s. 82. 18 Orig. 1985, i Gunnar D Hansson, rans hospital. Valfrndskaper, tolkningar, esser, smstycken, anmlningar (Stockholm: Bonniers, 1999), s. 192209. 19 Se diskussion av begrundande lsart i Beata Agrell, Gmma det lsta i sitt inre. Fromhet och klasskamp i tidig svensk arbetarprosa, i Ord&Bild 2003:4, s. 6677, samt Gunnar D Hansson, Frsmak av vergivet, i Tilltal och svar. Studier tillgnade Beata Agrell, red. Jenny Bergenmar, Mats Jansson, Johanna Lundstrm Gondouin & Mats Malm (Stockholm/Stehag: Symposion, 2009), s. 1726. 20 Richard Steffen, versikt av den svenska litteraturen, 5, Tiden 1900-1920 (Stockholm: Norstedts, 1921). Se vidare Lars Furuland & Johan Svedjedal, Svensk arbetarlitteratur (Stockholm: ATLAS, 2006), kap. 16, Fejden om proletrdiktningen. 21 Se Lennart Thorsell, Den svenska parnassens demokratisering och de folkliga bildningsvgarna, i Samlaren 1957, s. 53135, samt Erik Peurell, En frfattares vg: Jan Fridegrd i det litterra fltet (diss., Stockholm: Gidlunds, 1998).

31

22

Se Ola Holmgren, Krlek och ra: en studie i Ivar Lo-Johanssons Mnaromaner (diss., Stockholm: Liber Frlag, 1978). 23 Se Erland Sundstrm, Radikalism och religiositet. En studie av tidsattityd och idbakgrund i Martin Kochs diktning (diss., Stockholm: Gummessons Bokfrlag, 1961), s. 211. 24 Tidigare forskning har prvat beteckningar som berikad realism (Sven Delblanc om Lo-Johansson); eller symbolisk realism (Conny Svensson om Hedenvind-Eriksson); eller betonat en metafysiskt stegrad naturalism (Steffen); eller fokuserat brytningar mellan kristna och socialistiska ider (Erland Sundstrm om Koch). I Det sakliga och det ckliga. Om stilen i Traktorn (Parnass 2002:2, s. 3235) frklarar Magnus Nilsson Ivar LoJohanssons extrema saklighet som didaktiskt och retoriskt motiverad, vilket i vrt sammanhang ven innefattar en skaldisk dimension. 25 stman frblev kroppsarbetare i hela sitt frfattarliv, och har drfr kommit att framst som idealtypisk proletrfrfattare. Ingen svensk frfattare uppfyllde till punkt och pricka som Karl stman de villkor man reste p en proletrfrfattare, hvdar Ivar Lo-Johansson p 1980-talet: fdd arbetare, hela sitt liv kroppsarbetare som skrev om arbetare fr arbetare och inte ens den obligatoriska proletrsjukdomen lungsoten saknades i bilden. (Ivar LoJohansson, Till minnet av Karl stman, BIS nr 56 1983, s. 11). 26 Pilgrimer (Stockholm: Gustaf Lindstrms frlag, 1909), s. 318. 27 Eric Uhlin, Dan Andersson fre Svarta ballader. Liv och diktning fram till 1916 (diss. Gteborg, Stockholm: Tiden, 1950), s. 329. 28 Med Uhlin avser jag med termen vildmarksromantik det litterra [i]ntresset fr de obrukade och jungfruliga markerna med deras ursprungliga nnu inte nivellerade mnniskor, inriktningen p naturlyriken, skogsmystiken, det etnografiska och folkloristiska momentet, kampen fr tillvaron, medknslan fr folkminoriteterna p svensk botten, lappar och finnar, samt det sociala motivet (Uhlin, Dan Andersson s. 253, 254). Anders hman kritiserar annars med rtta det nedvrderande missbruk av termen som prglat tidigare forskning: att med den termen stmpla all norrlndsk naturskildring som frljugen; se hmans De frskingrade. Norrland, moderniteten och Gustav Hedenvind-Eriksson (Stockholm/Stehag: Symposion, 2004), s. 2144. 29 Karl stman, En kolarhistoria, Stabblggare och andra noveller, sammanstllda av Folket i Bild/Kulturfronts avdelning i Sundsvall, med efterskrift av Nils Grdesgrd (Stockholm: Ordfront, 1976), s. 124135. Om, nr eller var denna berttelse publicerats r oknt, men den terhllsamma stilen och det sakliga perspektivet tyder p att den har frdigstllts sent i frfattarskapet,

32

kanske ven efter publiceringen av Den breda vgen 1923, stmans enda roman och sista publicerade bok. 30 Se vidare beskrivningen av kolning i Uhlin, Dan Andersson, s. 278283, samt bildmaterialet i K.-G. Lindblad, Kolning, Institutet fr forntida teknik (rebro), http://www.forntidateknik.z.se/IFT/litte/littekgl/kolkgl.htm, 090804. 31 Hela inledningen lyder: Tillverkningen av trkol har gamla anor i vrt land. I de ldre geografiska lrobckerna t ex lser man om Sveriges nringar bl a att i vissa skogstrakter, dr man har ltt att f trkol, har uppsttt en mngd jernbruk. Sedan begynnelsen skulle man kunna sga, har detta kol varit intimt sammanbundet med framstllningen av olika metaller ur malm, framfr allt d jrnet. Och dessutom vet vi, att det tjnar till brnsle ven i smedjor och andra inrttningar, dr stenkol eller ved icke lmpar sig fr detta ndaml. Numera tar man elektriciteten till hjlp vid smltningen av malmen p en del hll, dr anordningarna kan sgas vara hypermoderna. Men trkolstillverkningen r drfr inte ur rkningen, ven om den gtt ngot tillbaka de senaste ren av hr nmnda orsaker. (s. 124.) 32 ven En underlig historia har en introduktion till berttelsen, men den r sjlv berttande och behandlar bakgrunden till historien: dels ssongsarbetet Vid sgvrken r det s, att d skeppningen r slut p hstarna och det fryser till, arbetarna resa till skogarna. Ibland drja de till efter jul, ibland fara de frut, redan i november och december. Och om vren komma de igen. (s. 3); dels Olles frsvinnande frn bygden: Olle, nattvakt Janssons pojke hade varit en sdan dr flyttfgel han i yngre dar en orossjl och lngtare som [etc.] (s. 5). 33 Cit. efter Albert Viksten, Karl stman (1944), efterskrift till Karl stman, Den breda vgen (orig. 1923, Stockholm: Ordfront, 1977), s. 234. Samma formulering terkommer i Den breda vgen, men d yttrad av frfattarkaraktren Profeten: Jag valde utan tvekan: jag skrev s a n n i n g e n . Jag mlade av vad jag sjlv sett, vad jag erfarit och knt, och vad jag tror, att andra knt. Jag ville inte frgylla upp sakerna och tingen med falska frger, fr att de skulle s e bra ut till frdel fr mej sjlv. Detta hade varit orligt, menade jag. Ty hur det n m vara: rlighet varar lngst. (s. 64f.) 34 I milans mitt upptill fanns ett hl, ungefr s stort som ppningen i en kakelugn. Ett halvt kolfat med smkol tmdes frst ner i denna ppning. En med strng hopsnrd lunta torrvedstickor, som tnts p, skickades ocks dit strax efter. Luntan fick brinna ett tag ovanp kolen. Tjock, svart rk bolmade

33

upp ur ppningen, fljd av en lngfrsig eldpelare. Pelle lt det brinna ett tag. Men nr lgan blev alltfr sjlvsvldig, kvvde han den med en ny kolsats igen. P kolsatsen, som fyllde hlet nrap nda upp till kanten, lades en del granriskvistar och drefter ngra skovlar stybb ovanp dessa. S var det frdigt. (En kolarhistoria, s. 130.) 35 Pelle frklarar att varje kolare har en hustomte som osynlig hjlpare, men att det inte gr att komma i kontakt med honom: Eftert har jag ocks varit glad, s jag grna velat tacka fr vnligheten men vem tusan skulle jag tackat? Man kan ju inte famla efter hnder och ropa ut ord i tomma luften heller (En kolarhistoria, s. 133.) 36 Han hade sjlv gjort sig denna bild av familjelivet samt hur det kunde ha slutat fr honom, kanske fr att trivas bttre hr i skogen. [---] Kolare, som stkade ensamma i skogarna s dr blev ej sllan lite konstiga efter ngra r. Det r tystnaden drute den stora, djupa tystnaden, sger folk. Nja, nr ngon ljuger i den stilen r lgnen inte s farlig. tminstone tog jag ingen skada av den, och inte tror jag att kolaren sjlv hade gjort det heller. (En kolarhistoria, s. 135.) 37 Utrivning, i Kolarhistorier (Stockholm: Tiden, 1914), s. 4452; v. digital version i Litteraturbanken, http://litteraturbanken.se/, 090715. Se ven kommentar hos Uhlin, Dan Andersson, s. 282283. Uhlin nmner ocks stmans En underlig historia som en pionjrinsats dr skogsarbetaren fr frsta gngen berttar om sitt yrke (s. 329). 38 Uhlin, Dan Andersson motiverar sina utfrliga citat ur arbetsskildringarna med saklighetens srskilda stmningsvrde: Avsikten har varit att visa hur Dan Andersson i de citerade berttelserna hela tiden rr sig p den detaljerade yrkesbeskrivningens skra mark. Deras obestridliga charm beror till vsentlig del p den stmningsskapande faktor som den exakta sakkunskapen alltid utgr. (s. 283.) 39 Uhlin, Dan Andersson betonar det didaktiska tonfallet: dessa kommentarer fr en rent handboksmssig karaktr (s. 283). 40 Hos Dan Andersson kan dock sjlva nedsvrtningen skildras som frenad med sinnlighet och ett slags djuriskt vlbehag: Vi sutto i stybbet omkring elden Det r ingen knsla av orenlighet eller vmjelse frenad med att vltra sig i stybbe och sot, s att man blir svartare n en afrikan. Tvrtom: en frnimmelse av trygg vlmga vill grna genomstrmma ens kropp nr man ej mera kan urskilja en enda vit flck p sin kropp, och endast kamraternas vita gonglober hindra en tro sig ha upphrt att vara ett mnniskoliknande djur. (Utrivning, s. 48f.) Mer n s: berttaren nskar sig ett sannskyldigt djurblivande att f bli det djur han redan innerst r: Mer n en gng har

34

jag knt en egendomlig njutning av att f till utseendet s mycket som mjligt avlgsna mig frn mnniskotypen. Det tyckes nd finnas ngot av ett djur inom mig, ett djur som vill rota i brnder och stybbe och jord och sot, rulla sig vilt i det svartaste av allt svart. Trtt p vithet. Jag tror det r Frans som uppfunnit detta slagord. Hur egendomligt det n lter s r det vida roligare att titta p gnistrande stjrnor dr man ligger p rygg vid en eld, hljd av sot, n att rentvttad och sndagskldd skda mot himmelen genom mnniskornas dubbelfnster, ty i senare fallet r kontrasten upphvd och man knner sig vara, med alla ens glmiga lyktor och tnda ljus, en fattig och misslyckad efterapare av rymdens ljusfenomen. (Utrivning, s. 48f. Kurs. B.A.) Uhlin, Dan Andersson, ser den frsta ovan citerade passagen som en skildring av avspnning och lustfylld njutning i arbetspauserna (s. 292; v. 334), men kommenterar inte nrmare passagens innehll. 41 Ppekas ven i Uhlin, Dan Andersson, s. 294. 42 Hos Dan Andersson skildras frhllandet till milan som en intim vnskap: Aldrig knner man sig riktigt ensam nr man ligger vid en rkande mila och en flammande eld, och aldrig r man mrkrdd. Milan r som ett levande, varmt vsen som kan visa bde onda och goda sidor, elden r ljuset och glansen, en sol i sig sjlv, som blndar och smeker. Och fast stormen ryter i storskogen omkring, och fast den r det enda ljud man hr, s tycker man sig vara tv. (Stormnatt, Kolarhistorier, s. 30f.) 43 stman, En kolarhistoria, s. 132. I En underlig historia r ordalagen snarlika: Hon [milan] stod naken p sidan t mig. Stybbet pepprade snn omkring svart, och blocken, hvarp stybbet legat, lgo omkull. Mellan veden lyste i regnbgsfrger elden och gasen sprutade upp i luften som grhvita kvastar. Hon hade slagit. En hvar arbetare som varit i skogarna, vet hvad det vill sga : att en mila slr. Jag stod ett gonblick lamslagen. Drp fick jag fatt uti en spade och brjade arbeta stybba igen som det heter. Detta tog s litet. Skulle jag vcka Olle ? Jag var tveksam. Men inseende till slut, att jag p egen hand ej kunde utrtta hvad faran krfde fr att rdda milan undan frgrelsen kastade jag spaden och sprang in i kojan. Olle ! skrek jag, Olle ! Kom fort ! Milan brinner ! (s. 9f.) 44 Folkmytiska inslag r srskilt vanliga i Dan Anderssons tidiga frfattarskap, och 1916 gav han ut en srskild berttelsesamling i detta mne: Det kallas vidskepelse (del 6 i Samlade skrifter). 45 Jfr ven Uhlin, Dan Andersson om den stmningsskapande faktor som den exakta sakkunskapen alltid utgr (s. 283; se citat ovan). Han betonar ocks den

35

vl avvgda vxlingen mellan frisk romantik och krv naturalism, som konstituerar den omedelbara charm som utstrlar frn kolarhistorierna (s. 329). 46 I Blad ur Jan Jollrares dagbok i debutsamlingen r det helvetiska perspektivet explicit och omfattar arbetarens hela tillvaro: denna enahanda tillvaro i tr, tr och sgspn och bark, sot och maskinskrammel och i en atmosfr mttad af kommandoord och krringars sladder, af afund, split och dofva frbannelsers rster nerifrn botten dr varelser slss likt hundar om en beta brd, klsas och glfsa som vilddjur. Det r en bild ur Dantes helvete ( s. 159f.). 47 Dan Andersson, En modern mystiker, Social-Demokraten 19.8 1920, i Samlade Skrifter 10, red. Gsta gren (Stockholm: Tiden, 1978), s. 255. Se ven kommentar i Gran Greider, Det gngna r som en drm och det nrvarande frstr jag icke. En bok om Dan Andersson (Stockholm: Bonniers, 2008), s. 244f. 48 stman, Den breda vgen (Stockholm: Tiden, 1923), s. 66f. Det r diktarkaraktren Profeten som fr ordet, och intressant nog hvdar han ocks ambitionen att skriva om arbetare snarare n fr dem; han vill ropa t alla hll: Om ej det ortta och onda blottades, hur d vnta sej en frbttring ngon gng? Aldrig har jag heller tnkt, att skriva f r arbetarna, jag bara skriver o m dem. Avsikten r ju tydlig. Ty till ingenting btar det att stndigt tuta i egna ron om elndet. t alla vderstrecken ska tutandet hras. D kanske man en gng stannar p hjderna, dr makten bor, och lyssnar och vaknar till besinning. Detta r kultur. (s. 69.) 49 Uhlin, Dan Andersson talar hr rent av om den okta norrlandsromantikens falska tongngar , vilken fann utmrkt resonans hos den unge Dan Andersson (s. 254). Den vrderingen kan jag inte dela, vare sig av norrlandsromantiken eller Andersson. Se vidare kritisk diskussion av Uhlin i hman, De frskingrade, s. 29f. 50 Se vidare diskussion av stmans rovdjursmetaforik i samband med skildring av en arbetsolycka i Agrell, Gmma det lsta . 51 Betraktelsediktens genre har gamla anor, som tergr p den kristna andakts- och uppbyggelselitteraturens traditioner. Drfr var genren ocks folkligt frankrad och kunde fungera som en litterr repertoar att sa ur fr autodidakter och proletrdiktare. Se vidare Stina Hansson, Ett sprk fr sjlen. Litterra former i den svenska andaktslitteraturen 16501720, Skrifter utgivna av Litteraturvetenskapliga institutionen vid Gteborgs universitet, 20 (Gteborg, 1991). 52 Se vidare Beata Agrell, Mellan raderna. Till frgan om textens appell-

36

struktur, i Frmlingskap och frmmandegring: frhllningsstt till sknlitteratur i universitetsundervisningen, red. Staffan Thorson & Christer Ekholm (Gteborg: Daidalos, 2009) [s. 19148], kap. 1.5, Skrivart och lsart, om Almqvist, Lars Ahlin och textens gerundivfunktion. 53 Se Thomas Olsson, Proletrfrfattaren analys av en dubbelroll. Karl stmans Sjare, i Inte bara kampsng. Fjorton analyser av arbetarlitteratur, red. Birgitta Ahlmo Nilsson (Lund: Liber lromedel, 1979), s. 5770. Se vidare diskussionen av Olsson i Agrell, Gmma det lsta. 54 I Pilgrimer kan den stmanska berttaren ven ge uttryck fr medknsla med den skog han som arbetare t skogsbolagen mste vldfra sig p: Plankorna hafva icke lif, ro dda ting, men ett slags medlidsam knsla knner jag stiga upp hos mig. [---] Jag tycker s synd om er, skog, som susat I barrdoftande granar och stolta hga furor [---] Sedan kommo mnniskor med verktyg och fllde er, sargade er med yxhugg och skarpa blad. [---] Ramar hafva snderskurit edra kroppar och ltit edert hvita blod flyta; man har kastat delarna huller om buller, skurit dem i sm, sm bitar, och s skickat dem lngt, lngt bort. Smulor af ert ktt har man ltit brnna i gldheta ugnar och strtt askan ut. (En Sndagsmorgon, Pilgrimer, s. 72f. Kurs BA.) 55 I Ansikten. Sjlvbiografiska skisser (Stockholm: Bonniers, 1922), s. 2740. 56 Frfattarkollegan och vnnen Ture Nerman reagerade emellertid negativt p denna hllning och skrev i ett brev (10/1 1928): Ajaj, brjar du bli kyrklig? Lt det inte bli ngon alltfr inrotad vana (cit. efter Grdegrd, Efterskrift, s. 237). 57 Se Romarbrevet 7:7 ff., exempelvis: det goda som jag vill gr jag icke; men det onda som jag icke vill, det gr jag. (7:19.) 58 Almqvists intressanthetskriterium kan synas beslktat med moderna litteraritetskriterier hos t.ex. Viktor Sklovskij att konstens uppgift och funktion r att frmmandegra sitt objekt och drigenom desautomatisera lsakten, s att det skildrade blir sett p nytt: Men det r just fr att terstlla frnimmelsen av livet, fr att knna tingen, fr att visa att stenen r av sten, som det finns detta som kallas konst. Konstens uppgift r att frmedla en frnimmelse av fremlet, som vision, och inte som igenknnande; konstens tillvgagngsstt, dess grepp (primy), r frmmandegringen (prim ostranenija) av fremlet och den medvetet frsvrade formen (prim zatrudnnnoj formy), vilka bda syftar till att stegra varseblivningens svrighet och varaktighet. Ty i konsten r varseblivningsprocessen ett sjlvndaml och mste frlngas; konsten r

37

ett medel att uppleva freteelsernas tillblivelse, vad som redan blivit till har ingen betydelse i konsten. (Konsten som grepp [1917], vers. Bengt A. Lundberg (1970), Form och struktur. Texter till en metodologisk tradition inom litteraturvetenskapen, red. K. Aspelin & B. A. Lundberg (Stockholm: Pan / Norstedts, 1971) [s. 4563], s. 51.) 59 Se t.ex. titelfigurens reflexioner i Blad ur Jan Jollrares dagbok: Nr jag kommer hem r jag likt en skinnpels hans herre krupit ur urkramad, tunn och hgls De mnga tankarna, och bilderna, som jag ville i det gonblicket d de fddes, nagla fast vid bokens blad till minnelse af en tid [---], ha farit sin bleka kos en del, en del smlt samman i en enda hrd och tyngande klump utan vrde. D blir jag dubbelt hgls. Kunde jag inte ha gtt frut rusat bort, hem, ut ! De komma ju icke s ofta de inspirerande stunderna (Pilgrimer, s. 160f.). 60 Se vidare diskussionen av kroppsarbete och begrundande lsart i Agrell, Gmma det lsta, samt Hansson, Frsmak av vergivet. 61 Ur Snickar-Larssons dd i stmans Hunger. En bok om sgverksfolk och annat (Stockholm: Bonniers, 1916) [s. 163181], s. 166.

38