-Samlaren 2002 (tr. 2003). Ss.

271281

Recension av doktorsavhandling
Baserad p fakultetsopposition Erik Zilln : Den lekande Frding. En frfattarskapsstudie. Diss. Lund. Nordic Academic Press. Stockholm 2001. 525 ss. Gustaf Frding r en av vra mest lsta och kanoniska frfattare. nd var det 40 r sedan han blev freml fr ett strre vetenskapligt arbete. Erik Zillns avhandling Den lekande Frding. En frfattarskapsstudie (Lund 2001) r den frsta Frding-avhandlingen sedan Germund Michaneks En morgondrm. Studier kring Frdings ariska dikt frn 1962. Det r drfr inte utan spnning man griper sig an Zillns bidrag ett imponerande verk om 524 sidor. Det som imponerar r dock inte sidantalet (som man ibland kan sucka ver) utan den kombination av dristighet, uppfinningsrikedom, kunnande och noggrannhet som prglar arbetet. Zilln profilerar sig frejdigt mot tidigare forskning p ett stt som artar sig till en ny subgenre. Doktorsavhandlingar indelas ibland i tesavhandlingar och problemavhandlingar. Fr Zillns avhandling skulle jag vilja uppfinna en tredje kategori : frslagsavhandling. Men i s fall en frslagsavhandling som innefattar bde teser och problemstllningar. Syftet r att i Frdings verk frilgga en vital men lnge undanskymd dimension : den lekande Frding (11). Frslaget anbefaller lsning av Frdings frfattarskap i detta perspektiv, och avhandlingen prvar frslaget med std av en modell med tv huvudkomponenter : litterra lekstrategier och litterr lekpakt (18). Vad avhandlingen hvdar r, att om en sdan lsart tillmpas s kommer frfattarskapet att te sig mycket annorlunda en helt ny frfattarskapskanon kommer att upprttas. Mest representativa blir d inte lngre typiska antologinummer som Vallarelt, Sf, sf, susa och Strftg i hembygden; inte heller Det borde varit stjrnor, Skalden Wennerbom eller Ett gammalt bergtroll (394). Inte ens dikterna kommer att dominera. I stllet listas texter som Brev 19, Dikt fr babords halsar (som inte alls r ngon dikt), Dumt flk och Slutanmrkning till I tornet (398); dvs. till exempel privatbrev, kserier, dialektdiktning och ramverk eller paratexter, som omger, kommenterar eller presenterar den egentliga texten. De kanoniska texterna r hr allts inte heller ndvndigtvis tryckta eller ens skrivna fr offentligheten. Frslaget r tnkt att utmana den enligt avhandlingen kanoniserade psykologistiska bilden av Frding som en tillvarons frmling kluven mellan naivt och sentimentalt, friskt och sjukt medan leksidan i frfattarskapet tonas ner (380f., 386). Avhandlingen uppmrksammar i stllet hur lekandet faktiskt kommer till uttryck i texterna och prvar frslaget p olika niver av frfattarskapet : frn sprklek till metalitterr lek. Frslaget om denna lsart artar sig emellertid ocks till en tes om frfattarskapets egenart : dels att lekstrategierna faktiskt genomsyrar frfattarskapet (377), till och med i strid med frfattarens sjlvfrstelse (373); dels att frfattarskapets huvudsakliga inriktning r pragmatisk lekstrategierna bde frutstter och syftar till en en underfrstdd samfrstndspakt med de tilltnkta lsarna (18, 24).

Den problemstllning tesen aktualiserar r inte fullt utsagd, men visar sig med viss tydlighet : hur f ihop det med lek och allvar i Frdings frfattarskap? Vilken funktion har lekstrategierna? Och vilken signifikans? Det finns nog ocks ngra problem i avhandlingen p den hr punkten. Men till dem terkommer jag.

Avhandlingens disposition
Avhandlingen omfattar 524 sidor och r disponerad i 7 huvudkapitel : Kapitel I behandlar Lekmodellen och frfattarskapet och presenterar avhandlingens grundbegrepp. Kapitel II behandlar Tillflleslitteratur och lek ; dr diskuteras frfattarskapets relation till ldre mottagarinriktad litterr tradition. Kapitel IIIVI behandlar de olika lekstrategier som presenterats i kap. I : Den verbala leken, Den intertextuella leken, Den pseudonyma leken och Den metalitterra leken. Kapitel VII, Lek och frfattarskapskanon, diskuterar lekbegreppets svaga stllning i tidigare Frding-forskning och frnvaron av lekperspektiv i urval till tidigare Frding-antologier. Kapitlet fortstter med att en alternativ Frding-kanon upprttas, som lyfter fram just den lekande Frding. Boken avslutas med 58 sidor innehllsrika noter, 33 sidor litteraturfrteckning, 6 sidor Summary, 15 sidor Titelregister och ett Personregister om 10 sidor.

Argumentationen
Argumentationen inleds med att tre utgngspunkter fr underskningen stts fram (11): (1) att en av Frdings tillfllesdikter en rimpokal kallad En pligt-dikt inbjuder till stndigt nya omlsningar; (2) att det inbjudande i En pligt-digt lmpligen belyses utifrn begreppet lek ; (3) att En pligt-digt i egenskap av lekande r representativ fr frfattarskapet, och att leken som textanalytiskt begrepp drmed borde kunna fungera som en ingng till hela frfattarskapet.

Teori och metod lekmodellen

I sektionen Lekbegreppet i litteraturstudiet diskuteras hur lekbegreppet uppfattats och anvnts i tidigare forskning. Det konstateras att begreppet har lockat mnga, inte minst litteraturforskare, men oftast har anvnts som samlande metafor eller abstraktion, utan nrmare precisering (12). Och Johan Huizingas knda kulturvetenskapliga lekdefinition frn 1938 befinnes glla tvlingsspel mer n interaktiv lek. Avhandlingen skapar drfr ett eget lekbegrepp, som inringas med std av Wittgensteins resonemang om familjelikhet : lek har ingen minsta gemensam nmnare utan avser en struktur av olika men inbrdes relaterade verksamheter. Utifrn det synsttet upprttar avhandlingen [e]tt nt avfamiljelikheter inom en given struktur, som i detta fall utgrs av den konstellation de tv huvudkomponenterna i form av lekstrategier och lekpakt representerar (28). Specifikt litteraturvetenskapligt std hmtas drefter frn Peter Hutchinsons Games Authors Play (1983) (13), WOLFGANG ISER, frmst Das Fiktive und das Imaginre (1991) (15), och Matei Calinescus Rereading (1993) (16); vidare frn Philippe Lejeunes Le Pacte autobiographique (1974). Genom att kombinera och adaptera valda inslag frn dessa arbeten bygger avhandlingen sin lekteoretiska modell av fyra litterra lekstrategier och en litterr lekpakt.
Agrell: Zilln Den lekande Frding

2(14)

Lekstrategierna baseras p grundkategorier som utarbetats inom barnpsykologisk och pedagogisk forskning: sprklek, fremlslek, rollek och metakommunikativ signal (28). Lekpakten, i sin tur, baseras p forskning kring leken som kollektiv och gemensam aktivitet, dvs. social lek (24). Dessa beteendevetenskapliga kategorier bearbetas sedan vidare fr att gra tjnst i underskningen av litterr lek i Frdings frfattarskap. Som prvosten anvnds just Frdings En Plikt-digt. Den visar sig exponera alla de nmnda komponenterna. Lekstrategierna yttrar sig i sprklek med bde grafisk form och sprkliga konstruktioner; fremlslek i form av intertextualitet; rollek i form av pseudonymi; och metakommunikativ signal i form av metatextualitet. Lekpakten aktualiseras via diktens tilltal den tydliga inriktningen p en adressat (Heidenstammarna); ambitionen att skapa eller befsta en kontakt (svar p inbjudan); anknytningen till ett bestmt tillflle (besket). Vidare anvnds en rad kontaktskapande grepp, som utnyttjar den gemensamma referensram avsndare och adressat har. P s vis upprttas en pakt som gr leken mjlig, men som ocks leken kan bekrfta.Lekstrategierna r textuellt inriktade, medan lekpakten r kommunikativt inriktad. Komponenterna frhller sig dynamiskt till varandra: oftast samverkar de p ett sdant stt att det, enligt avhandlingen, r ovisst vilken av dem som fregr den andra (28). En vlvald lekstrategi kan ppna fr fortsatt kommunikation, likavl som en redan fungerande kommunikation kan ppna fr nya lekstrategier. Men dynamiken kan ocks bli spnningsfylld: pakten, eller viljan till kommunikation kan hmma lekutrymmet, liksom lekstrategierna kan motverka kommunikationen.

Teori och metod frfattarskapsstudien

Lekmodellen skall allts gra tjnst vid underskningen av hur den lekande Frding framtrder i frfattarskapet hela det samlade frfattarskapet. Hur skall det avgrnsas? Efter diskussion stipuleras fljande:
Frfattarskapet bestr av alla textversioner som Frding skrev, som finns antingen publice- rade eller bevarade i originalmanuskript och som r frfattarattribuerbara. Hela denna text- korpus fungerar, utan inbrdes rangordningar, som denna frfattarskapsstudies undersk- ningsobjekt. (31)

I underskningsmaterialet ingr allts bde poesi och prosa, tryckt och otryckt, offentligt och privat, avslutat och ofullbordat; allt detta ingr dessutom utan inbrdes rangordning kronologi eller utveckling inom frfattarskapet beaktas inte, och alla texter betraktas som likvrdiga. Det betyder bland annat att Frdings prosa fr frsta gngen blir freml fr en seris underskning den kolossala mngd kortprosa som finns bevarad: kserier, krnikor, skrnor, skisser, uppsatser, esser och inte minst brev. andra sidan uppmrksammas den inte som prosa, och genreperspektiv saknas fullstndigt ett problem jag skall terkomma till.

Tillflleslitteratur och lek den pragmatiska dimensionen

En viktig aspekt av Pligt-dikten r dess tillflleslitterra karaktr: att den r skriven fr en viss publik, i en viss situation, i syfte att markera ett visst tillflle, gemensamt fr bde avsndare och adressat, samt att den anpassas efter denna adressat, denna situation och detta tillflle (34). Detta r utgngspunkt fr avhandAgrell: Zilln Den lekande Frding

3(14)

lingens andra kapitel, som tar sig att visa tre ting: att Frdings tillfllestexter r ett viktigt inslag i frfattarskapet; att frfattarskapets lekdimension hr r srskilt framtrdande; och att ett tillflleslitterrt mnster prglar Frdings samlade frfattarskap. Med detta avses inte att frfattarskapet enbart innehller tillfllesdikt, utan att det i all sin mngfald styrs av den pragmatiska orientering som r grundlggande i traditionell tillfllesdikt. Eller med avhandlingens formulering: att den tillflleslitterra grundsituationens kontakt- och gemenskapsupprttande hr-ochnu-karaktr genomsyrar det samlade frfattarskapet och manifesteras i en samfrstndspakt mellan frfattare och lsare (56). Avhandlingen ger s en beskrivning av den tillflleslitterra genretypen och dess plats i Frdings frfattarskap. Srskilt betonas den pragmatiska orienteringen: att tillfllesdiktaren bar upp en social roll och fljde en rollestetik. Av otaliga tillflleslitterra genrevarianter visar sig Frding ha prvat de flesta: frn traditionell brllopsdikt till dedikationer, tackbrev, konvalescensdikt, och julklappsrim. Men p hans tid i det borgerliga samhllet hade tillflleslitteraturen privatiserats, och de flesta av Frdings strikt tillflleslitterra texter hr hemma i privata, ofta familjra, sammanhang (59), ven nr de publicerades fr offentligheten. I samband med reaktionerna p de erotiska dikterna i Stnk och flikar (1896) brts ocks samfrstndet med den offentliga publiken de facto, enligt avhandlingen ett brott som markeras i dikten Vinghsten 1897 och innebr att den tillflleslitterra principen om adressatanpassning verges (60). D var ocks Frdings sammanhngande produktiva period ver: efter Nytt och gammalt 1897 utgavs i hans livstid bara Gralstnk (1898) och tv samlingar Efterskrd (1910); allt annat utkom postumt, dvs. efter 1911.

Texterna
Avhandlingen analyserar s ett antal av Frdings tillfllestexter. Analysen visar hur Frding skapar sig ett stort lekutrymme bland annat genom att teranvnda de traditionella tillflleslitterra greppen i nya sammanhang (56). Men den visar ocks hur lekstrategierna inriktas p att bygga upp samfrstnd med adressaten. Det resultatet fr s ligga till grund fr antagandet att hela det samlade frfattarskapet betingas av en pragmatisk orientering, dvs. brs upp av en mottagarfokuserande och gemenskapsupprttande lekpakt (61). Lekpakten antas ge upphov till lek p fyra olika omrden: sprk, intertexter, pseudonymer och metalitteratur. Det r dessa antaganden som prvas i avhandlingens fortsttning. Argumentationen r grundlig, med rikhaltig begreppsapparat och verfldande belgg, s hr kan bara huvuddragen terges.

Den verbala leken

Kapitel tre undersker sprkleken. Fyra sprkarter diskuteras: standardsprk, samt avvikande, frmmande och obegripliga sprk. Sammantaget visar sig alla dessa typer av sprklek bygga p samspel och spnning mellan ena sidan utforskande och experimenterande lekstrategier och andra sidan ett bde frutsatt och efterstrvat samfrstnd med lsaren.

Agrell: Zilln Den lekande Frding

4(14)

Den intertextuella leken

Kapitel 4 undersker Frdings intertextuella frehavanden. Kapitlet prvar tv antaganden: dels att referenserna till annan litteratur utgr en litterr fond som motsvarar den svenska borgerlighetens bildningsgods; dels att andras texter hos Frding fungerar som en sorts objekt eller leksaker, som [] bearbetas, manipuleras, frvandlas (145). Till prvning av dessa antaganden listar avhandlingen 100 uttryckliga litterra referenser i Frdings frfattarskap, frn Homeros till Ola Hansson. Den ger en bild av den frdingska repertoaren: mest klassiker och fr tiden vlknda namn (148), varav flertalet just de frfattare som enligt tidigare forskning oftast omnmndes i dtida dagskritik (153). Med diktexempel visas sedan att Frdings intertextlek baseras p just de texter och textkvaliteter som konstituerar en standardbild. Genom begrnsningen till en litteraturhistorisk standardrepertoar med fokus p de mest typiska inslagen befster han allts en given bildnings- och frvntningshorisont. Frn den synpunkten fr referenserna till annan litteratur frmst en social uppgift, dvs. att upprtta och befsta lsarpakten (164). I dessa intertextlekar saknas opposition mot anvnda diktarauktoriteter, liksom ven varje spr av av Bloomsk ngest fr inflytande. Detta frklaras med att intertextleken brs upp av en suvernitetsprincip : suvernitet i frhllande till den litterra traditionen och dess klassiska verk (220). Men Frding leker ocks med sitt eget verk: citerar gamla dikttitlar i nya dikter, dr de tillfrs ny mening (223). Ibland parodierar han sina tidigare texter eller diktar vidare p dem (226). Ofta r tekniken stoffbaserad samma figurer eller motiv tas upp p nytt. Det hnder ocks att Frding omnmner upphovsmannen till sina egna bcker i tredje person (227). Dvs. det egna frfattarskapet hanteras som ngon annans. Genom den hr typen av intertextlekar infrlivar Frding det egna frfattarnamnet i litteraturhistoriens kanon.

Den pseudonyma leken

Kapitel 5 behandlar den pseudonyma leken lek med frfattaridentiteter. Den fick sin ofrivilliga brjan redan vid debuten 1891: d uppfattades redan det borgerliga frfattarnamnet Gustaf Frding som en pseudonym (Wirsn) (229). Senare skulle det namnet sjlvt komma att hljas i en rad pseudonymer. Pseudonymerna ppnar fr en gcksam lek med identiteter, men befster samtidigt pakten med publiken: alla vet vem som dljer sig bakom de antagna namnen. Men i den sista text Frding lt publicera (till 50-rsjubileet 1910) anvndes verkligen det borgerliga frfattarnamnet ortonymen som pseudonym (298). Men redan dessfrinnan hade Frding experimenterat med olika stt att stava och skriva sitt borgerliga namn (232), till och med i runskrift (234). Pseudonymer var vanliga under 1800-talet, nstan kutym, och inte alltid uttryck fr behov av anonymitet, ppekas det. Lika ofta r de uttryck fr en tillflleslitterr rollestetik. Genom att upptrda under andra namn n sitt eget kan Frding utforska rolltagandet i frfattarpositionen dess pragmatiska fundament. Det var ocks ett stt att fiktionalisera frfattarpositionen: att bygga ett fiktivt rum mellan den kttslige frfattaren och fiktionsvrlden (237f.). Men i slutndan visar det sig att Frding ocks
Agrell: Zilln Den lekande Frding

5(14)

leker att han r sig sjlv, hvdas det : genom att i ett Slutord anvnda det autentiska frfattarnamnet som pseudonym exponerar frfattaren sin unika belgenhet att vara just Gustaf Frding (300f.).

Den metatextuella leken

Kapitel 6 undersker frfattarskapets metalitterra lekstrategier. Metalitterr reflexion r genomgende i hela frfattarskapet, konstateras det: infr sig sjlv och sin publik framhver Frding stndigt att kommunikationen baseras p ngot som skrives och lses; han skrper medvetenheten om texternas status som litteratur. Och liksom lekens metakommunikation klargr och skapar konsensus om lekens regler och villkor, s fyller Frdings metalitterra reflexion en paktstrkande funktion (302). Underskningen fortskrider nu i tre steg: frst behandlas autokommentaren, dvs. metakommentarer som infrlivats i primrtexten; sedan den paratextuella kommentaren, dvs. metakommentarer utanfr men i direkt anslutning till primrtexten; sist den metalitterra texten, dvs. metakommentarer som utarbetats till fristende text. Avslutningsvis diskuteras hur frfattarskapet sjlvt anvnder lekbegrepp (303). Frdings egen anvndning av termen lek visas, ngot verraskande, vara i huvudsak nedvrderande (365): metakommentarerna i sviten Karikatyriska sonetter tyder p en kompensatorisk syn p den lek frfattaren just s omsorgsfullt utfrt (370). Ngon sammanhngande lekpoetik kan visserligen inte hrledas ur Frdings s kallade lek-meta-kommentarer (371), men formuleringar som leksaker fr barnen och blott en ordlekare tyder p uppfattningen att en lekande frfattare inte lever upp till den konstnrliga normen (372). Kapitlet avslutas med konstaterandet att frfattarskapets sjlvfrstelse vilar p ett missfrstnd av den egna diktens kvaliteter (377). Det finns en grundlggande konflikt i Frdings egen frfattargrning, hvdas det: att Frding vrderar sina texter utifrn en expressiv estetik, medan alstringskraften i hans frfattarskap r utfldet av en lekestetik. Konflikten beskrivs som en kollision mellan romantikens normer och barockens kreativitet.

Lek och frfattarskapskanon

Avhandlingens sjunde och sista kapitel, Lek och frfattarskapskanon, diskuterar Frding-forskningens syn p lekbegreppet och Frdings frfattarskap. Det hvdas att den lekande Frding varit marginaliserad och nedvrderad alltsedan John Landquists monografi Gustaf Frding. En psykologisk och litteraturhistorisk studie (1916). Landquist lanserar klichn om Frding som tillvarons utlnning och skriver in Frding i den romantiske hjltens paradigm. Han skapar en Frdingkanon baserad p tv texttyper: jagcentrerade och gestaltcentrerade. Han utgr allts frn ett psykologistiskt paradigm (378). Fr att visa hur lekaspekten har marginaliserats i frfattarskapets kanon, granskar avhandlingen 26 1900-tals-antologier (388). Ingen prosatext av Frding fanns med. I prosimentriska texter har prosabitarna klippts bort. Ytterst sparsamt representerade r fyra andra texttyper: dialektdikter, tillfllesdikter, dikter p frm-

Agrell: Zilln Den lekande Frding

6(14)

mande sprk, samt versttningar (390). Dessa typer r samtidigt centrala i det lekande frfattarskapet. Vad har d kommit med? Ja, spridningen r stor, men mest antologiserade r Vallarelt, Sf, sf, susa, samt Strftg i hembygden, som jag nmnde inledningsvis (393f.). Vad man i vrigt kan se r detta: Av de 20 toppnamnen hrrr flertalet frn 1890-talet. Flertalet r subjektcentrerade (jagdikter eller portrtt) dvs. inbjuder till frfattarpsykologiska tolkningar. De tre toppnamnen fokuserar frhllandet mnniska / natur; anknyter till folklig visa; har musikalisk karaktr och tragisk-elegisk grundstmning. Nyare antologier lyfter fram den sena sjuka, dvs. formexperimentella diktningen de tenderar mot en modernistisk Frdingkanon.

Det r den hr Frdingbilden avhandlingen har reagerat mot. Avhandlingen har via lekperspektivet skt stadkomma en fokusfrskjutning, som samtidigt markerar historiciteten i begreppet om litterrt vrde. Till den ndan upprttas en ny kanon om 20 texter, dr lekdimensionen dominerar exempel har jag redan givit i min inledning (397). Denna Frding-kanon r enligt avhandlingen mer representativ n de tidigare: den upptar alla i frfattarskapet frekommande textformer, och den strcker sig ver hela verket.

Kritik
Som torde ha framgtt r detta en innehllsrik och kontroversiell avhandling om vilken mycket mer funnes att sga n vad som ryms i denna recension. Den granskning som nu fljer avser hur vl arbetet uppfyller genrekraven p en doktorsavhandling inom mnet litteraturvetenskap, samt vilket bidrag till forskningen det ger. Efter ngra synpunkter p formalia kommer jag drfr att begrnsa diskussionen till tre huvudpunkter: lekbegreppet, genreperspektivet och signifikansfrgor. Avslutningsvis en sammanvgning.

Formalia
Omfng Frst ngra ord om omfnget : avhandlingen r pfallande tjock. Det r dock inte mycket att ma sig ver i och fr sig, med tanke p forskningsuppgiftens karaktr : inventeringen av textstrategier i ett helt frfattarskap krver mycket material, mnga exempel och utfrlig kommentar. Av de 524 sidorna utgrs dessutom 124 av noter, litteraturfrteckning och olika bibliografiska register. Boken r trots tjockleken vldisponerad och ltt att hitta i. Mer bekymmersamt r i s fall sjlva forskningsuppgiftens omfng : den r fr stor fr de fyra numera stipulerade forskarutbildningsren en tidsbegrnsning som i och fr sig kanske r nnu mer bekymmersam. verskdlighet, sprk Viss verinformation kan dock konstateras: ett par verfldiga resonemang och ngra banaliteter har jag hittat om t.ex. umqvelantabiskan som fiktivt obegripligt sprk (124), egennamnets filosofi (231f.) och hrledningen av namnet KarlsAgrell: Zilln Den lekande Frding

7(14)

son (Som variant av det rikssvenska Karlsson utgr efternamnet Kallsn en kompositumbildning av frnamnet Karl och substantivet son, 257). I fallet fiktiva obegripliga sprk gr avhandlingsnitet fr lngt : eftersom umqvelantabiskan enligt vad avhandlingen sjlv uppger r uppenbart otydbar (ett sprkanarkistiskt collage), s r den utfrliga lingvistiska granskningen helt verfldig. Vad Frding hr leker med r inte ett sprk utan frestllningen om ett sprk en sprklig illusion ! Men om dispositionen r OK, s r det desto krngligare att hitta kllreferenser och f ordning p dateringen det krver nu ofta blddrande i tre eller fyra steg: 1) g till noten fr att hmta titeln ; 2) g till titelregistret fr att hmta kllan, 3) g till frkortningslistan fr att tyda kllbeteckningen ; 4) g till litteraturfrteckningen fr att f fram rtal. Bttre d att anfra tidpunkt och klla direkt i brdtexten eller tminstone i noten (som ngon gng ocks grs). Fr ven om t.ex. kronologi inte anses behvlig i avhandlingen kan ju lsaren ha det behovet, inte minst om man vill anvnda boken fr fortsatt Frdingforskning (vilket man borde). Vad gller grundlggande akribi r avhandlingen fredmlig : stickprovskontroll ger inga felaktigheter i bibliografiska uppgifter och citat. Jag har inte heller kunnat hitta ngra korrekturfel anmrkningsvrt med tanke p det stora antalet ord. Texten r klart lsbar : oftast lttflytande och saklig i tonen. Men ibland r ordvalet styltigt och satskonstruktionen tillkrnglad: ta till exempel formuleringen initialsignaturen medfr en problematisering av den ortonyma frfattarbeteckningen och ett polyvalensgrande av textens avsndaridentitet (233). Det tar en stund att hitta fram till innebrden : att en signatur bestende av begynnelsebokstver, som kan syfta p flera borgerliga frfattarnamn, medfr oskerhet om vem som r textens frfattare. Teknisk terminologi finns det gott om. Det r i sin ordning s lngt den frklaras och behvs, och det gr den fr det mesta: en grundlggande del av uppgiften bestr ju i att synliggra och drfr benmna frut osedda tekniker hos Frding. Terminologin infrs smidigt under framstllningens gng i stllet fr att staplas i teorikapitel. Men en del specialtermer frblir ofrklarade : barockpoetikens avslutande punta r det nog inte ens mnga litteraturvetare som knner till (320, 368). Och ngra inkonsekvenser finns : viss teknisk terminologi, till exempel frn Genette, frklaras (till exempel proleps, 306), medan annan anvnds direkt, ibland med frklaringen infrd lngre fram (till exempel intra- och extradiegetisk, 238 resp. 307). Ibland r det dock svrt att hlla ocks frklarade termer i huvudet, srskilt i kapitlet om den pseudonyma leken (ortonym, heteronym, fraseonym, titlonym, pseudogynym, onomastisk, rentav metaonomastisk, etc.). Ett sak- eller termregister hade drfr varit motiverat, eller tminstone en lista med ordfrklaringar. Avhandlingen rr sig med fem frmmande sprk : tre i citat (engelska, tyska, franska) och fem i titlar (dessutom hollndska och ryska). Av dessa r det idag endast ett engelska som yngre lsare kan frvntas behrska. Att citera Goethe p tyska (58) eller Genette p franska utan medfljande versttning (t.ex. 266f.) r allts ingen id om man vill n dem. Dagens magra sprkkunskaper i yngre forskargenerationer r frvisso ett pinsamt faktum, men dock en omstn-

Agrell: Zilln Den lekande Frding

8(14)

dighet att ta hnsyn till. Lite omsorg om lsaren skadar inte ens i akademiska sammanhang.

Teori & metod

Vad gller teoriramen finns, som alltid, mycket att diskutera. Att grunda en teori om konstnrlig lek i barnpsykologisk och sprkpedagogisk teoribildning r onekligen lite egendomligt : Frding r ju inte ngot vxande barn utan en vuxen konstnr, och avhandlingens deklarerade kunskapsintresse r ju inte psykologiskt eller utvecklingshistoriskt, utan estetiskt och synkront. Avhandingens lekmodell r visserligen pragmatiskt konstruerad (18), och de beteendevetenskapliga teorierna omsorgsfullt anpassade efter underskningens behov. Men frgan r nd om inte mer direkt std fanns att f p nrmare hll, ven dr nyckelbegreppet inte r lek. Exempelvis Genettes redan anvnda begrepp om transtextualitet kunde nog utnyttjas bttre fr.a. diskussion om ett ludiskt modus. Vidare kunde lekmodellen gott ha utvecklats i anslutning till Roman Jakobsons lngt senare i avhandlingen beropade teori om den poetiska funktionen (90). De beskrivna lekstrategierna tycks mig p det hela taget motsvara formalistiska begrepp om litteraritet frn Viktor Skjovskijs frmmandegring till Jakobsons spatialisering. Lotman Bland de explicita lekteorierna tror jag att t.ex. strukturalisten Jurij Lotmans Teser till problemet konstens plats bland de modellbildande systemen (vers. 1971) kunde haft ett och annat att bidra med, inte minst vad gller frhllandet mellan lek och konst. Leken enligt Lotman r en modellbildande men praktisk aktivitet, som gr det mjligt att villkorligt bemstra en svr eller olslig situation. Dri liknar den konsten: I sin helt serisa strvan att lra sig behrska vrlden har leken och konsten en egenskap gemensam : den villkorliga lsningen. Det betyder att konstnren samtidigt realiserar tv beteenden, dvs. upplever alla de knslor, som en analog faktisk situation skulle framkalla, men samtidigt r klart medveten om att de handlingar som r frknippade med denna situation inte behver utfras. Detta lekande ppnar fr metatextualitet, men frsts ocks fr sprklek, intertextlek och pseudonymlek i avhandlingens mening: Motsatta betydelser hos varje element och niv och hos strukturen i dess helhet upphver inte varandra, utan r msesidigt korrelerade. Konsten leker, men r dock ingen lek, enligt Lotman: leken r en vg att behrska redan uppndda frdigheter, men ger ingen ny insikt. Just detta r emellertid konstens frmsta funktion, hvdar han. Allts: Konsten r ingen lek, men i upphovsmannens och mottagarens beteende finns ett element av lek (beslktat med det vi finner i det sceniska framfrandet). Parentesen r hr inte minst viktig: den ger utrymme fr det rollperspektiv som i avhandlingen framhlls som utmrkande fr den tillflleslitterra grundsituationen. Lotmans teori ppnar sledes fr de perspektiv som anlggs i avhandlingen, men tillfr samtidigt ett nytt, som avhandlingen saknar. Ty samtidigt med beskrivningen av den dubbla strategi som r central ocks i avhandlingen betonas ven ett signifikansperspektiv som jag saknar i avhandlingen: att lekandet r en seris aktivitet med viktiga mnskliga funktioner fr utvarna vare sig de r barn, frfattare eller lsare.

Agrell: Zilln Den lekande Frding

9(14)

Bachtin Andra aspekter av teoribildningen att diskutera gller lekpakten och speciellt dess tilltalskaraktr. Med avstamp hos Philippe Lejeune frankras pakten sedan i tillfllesdiktens pragmatiska tradition och det klassisk-retoriska systemet. Detta r ju utmrkt sdana traditionshistoriska perspektiv saknas alltfr ofta i nya avhandlingar, och just betonandet av den pragmatiska dimensionen hos Frding finner jag ytterst fruktbart. Men det hindrar inte att kompletterade teoristd hade varit nyttigt. Den i avhandlingen redan beropade Michail Bachtin har ngra goda formuleringar om adressivitet (i uppsatsen Talgenrer, vers. 1997), som frtydligar avhandlingens egen diskussion om den litterra textens adressatinriktning och den tillflleslitterra principen om adressatanpassning. Bachtin ser texten (ven den skrivna) som en yttrandehandling inriktad p en mottagare. Texten r drfr alltid ett tilltal genomvvt av vad han kallar adressivitet. Det betyder att den frbereder och ven fregriper sitt svar den utformas med hnsyn till en frvntad aktivt svarande frstelse hos en (faktisk eller frestlld) mottagare under de komplicerade frutsttningarna fr den givna kultursfrens talkommunikation. Vad Bachtin hr betonar r allts textens karaktr av s.a.s. frberedande lsakt, en receptionsestetisk aspekt som, enligt min mening, inte ens den gode Iser formulerat lika vl, och som inte heller avhandlingen ftt fullt grepp om. Den innebr bland annat att texten kan bdda fr motsatta reaktioner, dvs. p frhand spela ut dem mot varandra i texten, och drmed tvinga lsaren till reflexion bara genom att g in i lsakten. Den sortens adressivitet utnyttjar Frding flitigt, och avhandlingen uppmrksammar de dubbla strategierna, men inte den genomgripande ambivalens eller rentav apori de ofta bddar fr. Humor S hr kan man fortstta med efterlysningar och tips, utan att det nd drabbar substansen i avhandlingens teoribildning. Dess pragmatiska syfte uppfylls i stort utom p en punkt. Vad jag verkligen saknar r en diskussion av Frdings eget humorbegrepp vid utformningen av lekmodellen. Uppsatsen Om humor, tryckt i Ur dagens krnika 1890, aktualiseras ett par gnger i huvudtexten, men utan anknytning till sjlva sakfrgan. Hr funnes annars mycket att hmta till frstelse av den lekande Frding. Humor grnsar till skmt och lek ocks fr Frding, men vad han kallar fin humor r mycket mer sammansatt: den
har rtt att upplsa allt disharmoniskt, vrngt och elndigt tillvarostriden, skrpligheten, synder och alltsammans i ett stort, allomfattande, alltfrltande halvt svrmodigt men medknsligt lje.

Lst utifrn avhandlingens behov finner vi hr att humorn genom att upplsa grnser mellan smrtsamma motsatser bddar fr svl lekstrategier som lekpakt, men insatta i ett icke blott estetiskt eller pragmatiskt-socialt sammanhang, utan ocks ett etiskt-existentiellt senare utvecklat i Gral-filosofin, vars diktlekar avhandlingen inte heller berr (utom genom att lista bokbordshimlar och lammlika ur Gralstnk, 72f.). Men vad allt vore inte att sga om lekstrategier och lekpakt i t.ex. Och Gral bor i snrvlaresngen? Eller Ngot r sknt | ock i en lus | och i ett grnt | blad bak ett hemlighus? Humorn, heter det i Frdings uppsats, frenar oss i det sorgbundna ljets brdraskap, dr ingen anses ond och ingen god, emedan den alldeles bortser frn, om man r det ena eller det andra. Diskussion av detta det sorgbundna ljets relevans fr underskningens lekstraAgrell: Zilln Den lekande Frding

10(14

tegier hade varit befogad (inte minst deras frhllande till olika sorters allvar), liksom det humoristiska brdraskapets relevans fr lekpakten om inte frr s i anslutning till avvisandet av romantisk ironi i Frdings lekande praktik (303). Men som jag senare skall argumentera vore det ven befogat att beakta humorperspektivet i flera av textanalyserna inte som marginellt eller en ny aspekt, utan som styrande fr just lekandets signifikans i den aktuella texten. Material Drmed har jag nrmat mig frgan om materialurvalet. Valet av material mste frsts styras av frgestllningen, annars blir det ju ingen underskning. Det r heller ingen mening med att anfra ideliga motexempel, fr d tar underskningen aldrig slut. Motiverat r dremot att ta med ett tillrckligt stort relevant material och i det behandla tillrckligt mnga fr underskningen relevanta aspekter. Och dr saknar jag inte bara humor-uppsatsen och prov p graldiktning, utan ocks p gnomisk poesi; vidare ngot fr det lekteoretiska perspektivet mer utmanande exempel grna ett antologinummer som Det borde varit stjrnor. Kanske lekes det ocks i denna dikt, men hur och med vilken funktion ligger i s fall inte i ppen dag. Genreperspektiv Nsta diskussionspunkt gller frnvaron av genreperspektiv i avhandlingen. Att Frding tenderar att upplsa grnsen mellan privat och offentligt och p vsentliga punkter tillmpar samma frfattarhllning i sina dikter och kserier som i sina privata brev anfrs i avhandlingen som ett vgande argument fr att behandla hans samlade textkorpus utan alltfr strikta genrehnsyn (59). Men genrer och genreskillnader avser vl inte bara frhllandet mellan privat och offentlig text? Om genrebegreppets innebrd tvista de lrde, men f bestrider idag t.ex. A. Fowlers uppfattning att genre r ett familjebegrepp, som avser en rrlig uppsttning normer, vilka styr bde skrivandet och lsandet av texter i en viss tid och milj. Enligt t.ex. Bachtin r genren inte ens ngot mentalt objekt, utan snarare ett stt att tnka (om litteraturen och vrlden) en tankeform drtill frbunden med ett vrdeperspektiv. Genren beskrivs ofta som en kod, ett tolkningsinstrument, som brukas ven i skrivandet, och som fr litteraturens del omspnner s mycket som framstllningsformer, framstllningsstt, attityder, strategier, stilar, en hel repertoar av grepp och tekniker, och, vad gller historiska genrer, ocks motiv och teman. Mot den bakgrunden vill jag hvda att genrekonventioner och genrefrvntningar spelar en helt avgrande roll hos den lekande Frding. De r grundlggande i lekpakten och styr lekstrategiernas utformning. Varken pastisch eller parodi vore mjlig utan att genremedvetande frutstts i lekpakten. En hg visa, t.ex., som avhandlingen gnar 10 sidors analys, leker inte bara specifikt med Hga Visan i Gamla testamentet, utan ocks med den heliga textens genrekonventioner verhuvud (hg stil, andligt perspektiv, etc.). Detta markeras inte minst av titeltransformationen, som ocks uppmrksammas i avhandlingen. Frdings titel relativiserar med sin grammatiskt obestmda form bibeltextens exklusivitet, heter det (187); [h]ans dikt presenteras som en av mnga mjliga hga visor. Och det m s vara, men samma obestmda form gr ocks av det unika exemplaret en hel genre. Dikten p en gng etablerar, exemplifierar och transformerar en genre,
Agrell: Zilln Den lekande Frding

11(14

nmligen den hga visans, som hr anpassats till betydligt mer jordiska villkor n den bibliska varianten rknar med. Miljbytet till Vrmeland r i det sammanhanget mindre intressant n att dikten har en tragisk dimension, som lekstrategierna snarast framhver : hr talar en vergiven lskare om flydda lyckliga dagar, och vars skande i nuet r ddsdmt. Hymnen till den versvinnliga krleken omvandlas snarast till en klagosng, en elegi. I genreperspektivet kan man ocks frga sig om skillnaden mellan diktarter, t.ex. poesi och prosa, saknar betydelse i Frdings frfattarskap. Jmfr till exempel kseriet Killebukken med Balen eller Vackert vder. Motiv och tematik r likartade (svrflirtade kvinnor, frnedring), men framstllningsstten r mycket olika. Betyder inte de skillnaderna ngonting? Och hur r det med genreskillnader inom diktarterna? En hypotes jag grna ville se prvad r att olika lekstrategier dominerar i olika genrer. Den gnomiska diktningen, exempelvis, har troligen mindre av lek med sprksystemet och mer av lek med logiska kategorier och perspektiv, ven om dessa strategier naturligtvis kan kombineras (som i t.ex. Bnhrelse eller Skumgt i mrkret vi treva). Mer besvrande blir frnvaron av genreperspektiv i diskussionen av Frdings kserier och krnikor. Analysen av En krnikrs vedermdor kallat metakseri hller inte isr krnika och kseri : refererar hela tiden till kserijaget, trots att det ju r en krnikrs vedermdor det handlar om. Varfr ignorera ett genreperspektiv som Frding sjlv (eller tminstone hans pseudonym) uttryckligen markerar? Visserligen fr inte krnikren ngon explicit genrediskussion, men redan de citat som anfrs ur Frdings frsta krnika (354) under rubriken Krnika (Karlstads-Tidningen 1885 ger en antydan om hur Frding ser p texttypen. Till exempel att problemet med Karlstad just fr en krnikr r att ingenting hnder. Krnikans uppgift skulle i s fall vara att behandla hndelser. Lser man vidare i tidningen finner man att hndelserna ocks skall vara autentiska krnikan r en text med sanningsansprk, som krnikren i skrivande stund frsker undkomma. I brist p verkliga hndelser anvnder han frst sin fantasi fr en digression om de lckra slafvinnor som kunde tnkas befolka stadens s kallade flickbazar. Sen frsker han sig p att bertta en paschas, det vill sga, en skrna, med hndelserikt innehll. Men allt detta r uppenbarligen surrogat fr det kta krnikematerial han saknar. S rubriken Krnika motsgs av innehllet : detta r allt annat n en krnika. Dremot artar sig den havererade krnikan till ett kseri : smprat kring en krnikrs vedermdor. Detta stmmer vl med Svenskt litteraturlexikons syn p saken: krnikan r en berttande skildring som lter tidsfljden mer n orsakssammanhanget ordna redogrelsen stundom i kserande form. Och kseriet i sin tur bestms som ltt och spirituell framstllning el. skildring, muntlig el. skriftlig, som mer el. mindre anknyter till samtalssprket (Harald Elovsson). S vad r leken i Frdings Krnika annat n lek med genrekonventioner ? Signifikansproblem Till sist ngra exempel till belysning av de signifikansproblem i avhandlingen jag tidigare berrt. I kapitel 4 om intertextlek diskuteras terbruket av Hamlet, en av Frdings favoritklassiker (196). Bland annat anvnds sjlva Hamlet-figuren
Agrell: Zilln Den lekande Frding

12(14

som exemplum , dvs. enligt avhandlingen som illustrativ hllpunkt i en framstllning (196). Men r inte detta en ngot ofullstndig beskrivning av exemplum-funktionen, ven frn Frdings synpunkt? Pongen med det traditionella exemplet r den didaktiska funktionen att det som illustreras r fredmligt, avskrckande eller tminstone aktualiserar en moralisk problematik. Men inga av avhandlingens fregivna exempla har den typiskt didaktiska funktionen ; och ovisst r om Hamletfiguren i exempelvis Slutbalsepisod ens har den frsvagade illustrativa exemplum-funktion som beskrivs: Derute i det svala | Jag lttade mitt brst | Och brjade att tala | Med graflik Hamletrst (avh. 200). Hr r det frga om en analogi, men knappast ett exempel. Bttre exempel p exemplumfunktion en typiskt didaktisk sdan ger vl i s fall anvndningen av Falstaff-gestalten i Frdings Om Humor. Med tanke p den vikt avhandlingen fster vid exemplum-teknikens paktbekrftande funktion vore det kanske relevant att kommentera den avvikande anvndningen av Falstafffiguren hr. Till exempel detta :
Sir John Falstaff r den yppersta varelse som humorn ngonsin avlat och framftt. Han r till den grad blottad p moraliska egenskapet att han gonblickligen skulle frpassas till det un- dersta gehenna om han dmdes av dem som anse sig skyldiga att dma ver andra, i enlighet med vad de kalla rttfrdighet. Men humorn dmer icke, den har endast sympati fr alla mnniskor, jmvl den onde, ssom det str i katekesen och drfr har Sir John icke blivit frkastad, utan omhuldad med stor mhet. Allt som kunnat gras fr att frvandla ett dylikt bylte av osedlighet, lgn, skrytaktighet, feghet och lghet till en lskvrd personlighet ha blivir gjort och med fullkomlig framgng. Vi knna icke den ringaste lust att sga ett ont ord om ho- nom. Och vore vi alla i stnd att p samma stt betrakta varenda mnniska vi mtte, hge, lge, onde och gode vore i stnd att fullkomligt bortse frn fel och brister och blott knna ett obeskrivligt behag, ju frvndare och skrpligare de uppfrde sig vart toge det d vgen med fraktet? Och vore vi fullstndiga humorister, skulle vi betrakta allt och alla p det sttet. Allts ltom oss bli humorister eller tminstone icke frakta den smula humor, som nnu r kvar.

Hr anvnds ju den shakespeareska intertexten i ett frkunnande didaktiskt syfte, som inte bekrftar adressaten och konventionell moral, utan i stllet inriktas p att provocera och driva bort lsaren frn invanda positioner. Falstaff fr hr en exemplumfunktion som till skillnad frn Hamlets (199) snarast oskrar pakten. Men Humor-uppsatsens Falstaff-bild diskuteras inte ens i not 165, s. 432, som nd ger exempel p anvndning av Falstaff-figuren. Detta ndrar inte avhandlingens huvudtanke, men kunde gra den fylligare och enligt min mening mer intressant. Samma terhllsamhet i signifikansfrgor mter i diskussionen av Hamlet citat som utstts fr s.k. minimal substitution (204). Det ltt frvanskade citatet O gratie ditt namn r kvinna i kseriet Blask, slask syftar p skildringen av de dtida kvinnornas hjlplst o-gracisa halkande i snblask, hindrade av obligatoriska kjortlar och galoscher som de r. Enligt avhandlingen utgr detta citat final i ett promenadreferat (205). Men kseriets Frding sjlv r inte sen att i nsta stycke beklaga detta kvinnliga kjortelpredikament: dr beskrivs mnnens halkande. De slipper visserligen det vidlyftiga psande, flaxande sammelsurium som kallas kvinnodrkt, men tar sig [nd] knappast bttre ut. O sttlighet ditt namn r man!, heter det d, i en ny variant av substitutionen. Och hr fr det utbytta ordet frailty i intertextexten en tematisk signifikans : skrplighet r just
Agrell: Zilln Den lekande Frding

13(14

vad kseriet handlar om, en skrplighet som upphver knsskillnaderna, tminstone i snblask. Och som framgtt behandlas de lika ven vad intertextleken betrffar : de fr generera var sin variant av samma Hamlet-citat. * Avhandlingens diskussion av tidigare forskning r som framgtt frlagd till slutkapitlet, Lek och frfattarskapskanon, en ovanlig disposition som hr nd r relevant, eftersom det r forskningens Frding-bild som skall kalfatras. r d bilden av forskningen rttvisande? I stort sett. Men Olle Holmbergs diskussion om Frdings mystik borde ha kommit till anvndning, srskilt i anslutning till diskussion av humorbegreppet och dess relation till den lekande Frding nnu en pminnelse om denna ondiga lucka i en annars vlfylld avhandling. Tvistefrgan i detta kapitel gller annars kanonproblemet: p vad skall en frfattarskapskanon baseras? Kvantitet? Kvalitet? Reception? Skall den inrkna ven opublicerade texter? Till vad skall den anvndas? Vem skall bestmma? Man vill grna tnka sig att ngra klargranden p dessa principiella punkter more motiverade som bakgrund till diskussionen om just Frdings kanon. Men s r det inte. Den alternativa Frding-kanon som upprttas med ledning av lekperspektivet bygger i stllet p en kanonkritisk uppfattning. Detta r en frslagsavhandling, har jag psttt, och den erbjuder en perspektivisk lek en fokusfrskjutning (397). Pongen r inte upprttandet av en ny kanon, utan snarare att visa hur selektivt ett perspektiv r och hur ofrnkomligt (396f.). Den litteraturhistoriska uppgiften (tminstone i det pedagogiska bildningssammanhanget) r snarast att visa p mngfalden av mjliga perspektiv och att ppna fr dem. Men ocks att visa p uteslutningsmekanismerna. Kort sagt: att visa p det mjliga frfattarskapet frfattarskapspotentialen.

Sammanvgning
De kritiska synpunkter jag har p Erik Zillns avhandling gller frmst tre huvudomrden. Dels vissa oklarheter och luckor i begreppsbildningen, srskilt vad gller sjlva lekbegreppet och dess frhllande till begreppet om en lekpakt. Dels frnvaron av ett genreperspektiv i synen p frfattarskapet. Dels den ofullstndiga analysen av lekstrategiernas signifikans, srskilt vad gller tematiska konsekvenser frbindelsen mellan lek, allvar (eller kanske sorg?) och humor. P den grunden har jag ocks haft invndningar mot ngra punkter i textanalyserna. Men den kritiken vger nd ltt i sammanhanget. Den lekande Frding r en i flera betydelser tung avhandling. Den r sllsynt kunnig, innehllsrik och grundlig ett litteraturhistoriskt pionjrarbete, som inte bara Frdingforskare kommer att ha gldje av, utan ocks till exempel kortprosaforskare som jag sjlv. Direkt nydanande tycker jag att det tillflleslitterra och pragmatiska perspektivet p Frding r, bde genom att lyfta fram frut osedda sidor av frfattarskapet och som principiellt fruktbar metodisk ansats. Forskarsamhllet r att gratulera. Beata Agrell

Agrell: Zilln Den lekande Frding

14(14