Agrell B 1992 - Ahlbom Delblanc Recension Samlaren

Ahlbom,
Samlaren-rec
1989-10-28/2012-06-16
21:25
Samlaren 1991, (tr. 1992). Ss. 108118 [Recension av doktorsavhandling; baserad p fakultetsopposition.]
Recension
Beata Agrell
Lars Ahlbom: Frihetens tragedi. Livssyn, estetik och hjlteroller i Sven Delblancs frfattarskap (Diss Gteborg 1989; Sthlm: Bonniers 1989)
Sven Delblancs vxande frfattarskap har nu blivit freml fr sex doktorsavhandlingar, varav tre p svenska. Senast i den raden r Lars Ahlboms Frihetens tragedi. Livssyn, estetik och hjlteroller i Sven Delblancs frfattarskap (Diss Gteborg 1989; Sthlm: Bonniers 1989). Ahlboms avhandling skiljer sig p flera stt frn fregngarna. Ahlbom gr en komparativ idanalys av frfattarskapets frihetsproblematik med den delblancska alter-ego-fiktionen i centrum. Huvudtesen formuleras med ansprk p giltighet fr hela Sven Delblancs hittillsvarande verk och anges motsvara frfattarens sjlvfrstelse och medvetna intentioner (ss 13, 14). Nytt i Delblanc-forskningen r d avhandlingens heltckande och frfattarorienterade inriktning. I sammanhanget nytt r ven det delvis idhistoriska och kulturkritiska perspektiv Ahlbom anlgger.
1. Referat
1.1 Huvudtes och inriktning
Frihetens tragedi r allts en tesavhandling. Huvudtesen formuleras via avhandlingens idanalytiska rende: att pvisa den spnning mellan frihet och - visar det sig - krlek som Ahlbom kallar frihetens tragedi. Enligt tesen r den spnningen central i hela frfattarskapet (s 12; jfr s 300), och Ahlbom avser att ur den hrleda en enhetlig och konstant grundhllning, som han kallar tragisk-heroisk (s ***). Den hllningen inbegriper bde en livssyn och en konstsyn, som Ahlbom undersker via frfattarskapets gestaltade hjlteroller, men som han ocks vill ge en genetiskpsykologisk frankring i frfattarens personliga bakgrund som mystiker. Ur samma grundhllning hrleder Ahlbom ocks en anti-modern civilisationskritik med rtter i 1800-talsindividualismen (s 18), dvs hr med Schopenhauer, Nietzsche och Dostojevskij som viktigaste inspiratrer. P dem prglas den autenticitetsuppfattning avhandlingen analyserar som en aspekt av den tragisk-heroiska grundhllningen. Enligt Ahlbom gr den autenticitetsuppfattningen frfattarskapet i viss mening otidsenligt (s ***) men tillfr ocks en stor vrdehvdande kraft (s 20). Enligt huvudtesen bottnar frfattarskapets civilisationskritik allts i en existentiell vision, som Ahlbom ytterst vill hrleda ur Delblancs egen mystiskt frgade erfarenhet av en absolut vrdegrund som stller mnniskan i ett moraliskt frhllande till vrlden (s 16). I romanerna gestaltas visionen i en autentisk hllning som Ahlbom kallar aktiv krlek (ss 16, 30, 51). I aktiv krlek vervinner hjlten klyftan mellan svl moralisk knsla och rationellt frnuft som mellan insikt och handling. Som moralisk frebild hrvidlag framhller Ahlbom Jesus-gestalten. Den tes Ahlbom vill driva r att frfattaren oftast gestaltar denna hllning genom en frihetens tragedi, dr antingen hjlten eller hans autenticitet gr under.
Ahlbom, Samlaren-rec
1989-10-28/2012-06-16
21:25
Ur spnningen mellan tragisk livssyn och heroisk estetik (s 17) hrleder Ahlbom ven en speciell frfattarroll. Den undersks ocks som en gestaltad dimension av romanernas fiktionsvrld. Ahlbom argumenterar att de delblancska hjltarnas strvan mot en heroisk livshllning i en tragisk vrld speglar berttandets tendens mot en tragisk-heroisk estetik, som kan prgla ocks skildringen av hjltarnas tragiska misslyckande. Avlsta genom denna estetik framstr fiktionshjltarna som frfattarens alter egos ven nr de inte explicit gestaltas som konstnrer. Ahlboms paradigmatiska exempel r emellertid alter-ego-fiktionen i Delblancs ppet meta-litterra och sjlvbiografiska Hedeby-svit: hr gestaltar berttelsen icke blott sin egen tillblivelse utan ven Berttarens och drmed ven den mogna frfattarrollens. Det r denna frfattarroll som r freml fr Ahlboms synnerliga intresse. Men han nalkas den i dess frbindelse med frfattarens personliga problematik. P den vill han ocks terfra sin huvudtes: [Sven Delblanc] har antagit frihetens utmaning genom att utveckla en tragisk-heroisk konst, en konst som vill sjunga om livets helighet, gestalta frihetens tragedi och framstlla mnskliga frebilder. Denna bild av frfattarskapets centrala problematik och det heroiska uppdraget kommer Delblancs sjlvfrstelse nra. Vi behver inte g utanfr de sknlitterra texterna fr att konstatera det. Delblanc har i texterna tecknat bilder av sig sjlv som frfattarskapets upphovsman. (s 17). Frn denna utgngspunkt bygger Ahlbom ett avhandlingsprojekt med stor rckvidd. Perspektivet ppnas inledningsvis nr Ahlbom antyder hur han vill g vidare i frhllande till fregende Delblanc-forskning. Han utgr d frn Bo Larssons ess om spnningen mellan paradismyt och frihetsproblematik i frfattarskapet: han vill underska problematikens psykologiska och historiska sidor, belysa de estetiska aspekterna samt stta in frfattarskapet i ett traditionssammanhang (s 15). De psykologiska aspekterna vill han belysa i underskningen av hur Delblanc bearbetar en allmnmnsklig psykologisk problematik som med Jung kan benmnas individuationsprocessen (s 19). Individuationsprocessen undersks primrt via den psykologiska gestaltningen av hjlterollen. Traditionssammanhanget undersks frmst p en idhistorisk niv, med utgngspunkt i den mnnisko- och samhllssyn som hjlten och hans vrld representerar. Den inriktningen prglar ocks underskningen av frfattarskapets estetiska aspekter. Avhandlingens begrepp om en tragisk-heroisk estetik r allts frmst psykologiskt och idanalytiskt grundat.
1.2 Syfte, metod, disposition, urval, genomfrande

Underskningen fokuserar den spnningsfyllda gestaltningen av frihetens tragedi i romanerna med avseende p en budskapsmssig syntes. Sin metod kallar Ahlbom intern textanalys, supplerad med externt material, frmst i form av frfattarkommentarer som skall upplysa om Delblancs intentioner (s 18f). Den interna textanalysen relateras till komparationer med andra frfattarskap, som romanerna idmssigt frhller sig till, och som ven antas ha pverkat Delblanc. I sin textanalys vill Ahlbom slunda klargra hur Delblancs tragisk-heroiska livs- och konstsyn avspeglas litterrt. Srskilt vill han uppmrksamma frhllandet mellan psykologisk gestaltning och moralfilosofisk systemkritik: hur Delblanc utifrn sin mycket strnga uppfattning om mnsklig autenticitet kritiskt genomlyser de psykologiska drivkrafter som ligger bakom olika livshllningar och pekar ut deras frhllande till makten.(s 18) Det r d frmst mnniskosynen som intresserar Ahlbom, och det r den han terfr p 1800-talsindividualismens tradition, sdan den frmedlats genom Schopenhauers, Nietzsches och Dostojevskijs inflytande.
1989-10-28/2012-06-16
21:25
Ambitionen att belysa hela frfattarskapet realiseras via underskningen av fyra paradigmatiska romantexter (av totalt c:a 25), valda ur den grupp allegorisktsymboliska id-romaner som Ahlbom i formellt avseende stller mot frfattarskapets breda episkt-realistiska verk (s 18).1 Efter inledningskapitlet byggs argumentationen upp kring utfrliga textanalyser frdelade p tv kronologiska block. Block ett fokuserar hur frihetens tragedi avtecknar sig som en fullbordad vision redan i den allegoriska debutromanen Eremitkrftan 1962 och drvid ven iscenstter den frfattarroll och estetik som, enligt tesen, prglar hela frfattarskapet. Block tv fokuserar visionens fortsatta den i samtidsromanen Grottmannen 1977, samt tv historiska pastischer: dagboksromanen Speranza 1980 och brevromanen Jerusalems natt 1983. I enlighet med tesen om frfattarskapets enhetlighet fr d analysen av debutromanen i kapitel ett fungera som orienteringspunkt fr diskussionen av de senare verken i block tv, dr allts tesen skall ledas i bevis (s 69). Antagandet att romanerna opererar med en alter-ego-fiktion, dr hjlten frkroppsligar olika aspekter av Sven Delblancs egen problematik eller frfattarroll r utgngspunkt fr samtliga analyser (ss 17, 55, 72). Frfattarskapets tragisk-heroiska livssyn och estetik fr d inledningsvis avteckna sig via fiktionsberttelsens spnningsfyllda frhllande till bildningsromanens optimistiska intrig, med socialiseringsproblemet som vitalt inslag (ss 23f, 65-69). Detta genrehistoriska perspektiv assimileras emellertid under den enskilda analysens gng i avhandlingens vergripande psykologiska och idanalytiska orientering. I underskningen av hur det tragisk-heroiska paradigmet lggs fast i debutromanen uppmrksammar Ahlbom slunda visionens iscensttning frmst med avseende p
1 Vad urvalet betrffar kan fljande konstateras: S gott som helt obehandlade blir romanerna Primavera 1973, Kastrater 1975, Kra farmor 1979 och Moria land 1987. Likas utelmnas det pseudodokumentra frfattarskapet - texter som snebrygga 1969, Zahak 1971, Trampa vatten 1972 fungerar enbart som referensmaterial och behandlas p samma niv som Delblancs artiklar och esser. Vidare utelmnas det dramatiska frfattarskapet med Gm dig i livets trd 1965 som enda undantag. Senecas dd 1982 figurerar bara indirekt, via Delblancs fretal, och stora dramer som Den arme Richard 1978 och Daumiens 1987 (***?) nmns h t inte, f lika lite som hrspelen Stark (197***) och Almqvist-pjsen Gettisburg, tryckt i BLM *** och uppfrd tv gnger, senast 1989; slutligen TV-pjser som Stadsresan *** och Disputationen ***. Inte heller nmns de otaliga noveller Delblanc i olika sammanhang slppt ifrn sig, t ex Frlsare (BLM 1966/4), som r en fortsttning p berttelsen om Den vita staden i debutromanen eller Jag tnker ofta p Lucky (***), som handlar om konstens outgrundlighet. Med tanke p att Ahlboms tes presenteras med giltighet fr hela frfattarskapet - och d allts inte ens begrnsas till romanerna - hade jag vntat mig en versiktlig presentation av frfattarskapets mngfaldighet, inte minst genressigt, plus en nrmare motivering till hans urval. Som det nu r frgar jag mig t ex: varfr han lyft bort Kastrater ur den romansvit Dc i efterordet till Jerusalems natt kallat en trilogi, i synnerhet som den romanen tematiskt i hgsta grad iscenstter ett problem man med ledning av Ahlbom vore bengen kalla frihetens tragedi och drtill i termer av en konstnrsproblematik med relevans fr vad han diskuterar i estetikkapitlet? vilken litterr status han vill tillskriva texter som snebrygga och Zahak. I hans framstllning behandlas de som sjlvbiografisk sakprosa eller journalistik. I det sammanhanget undrar jag ocks med vilka textteoretiska frutsttningar han nalkas Delblancs journalistik, eftersom han tycks frbise dels de retoriska aspekterna, dels den prvande och majevtiska hllning frfattaren dr ofta implicit intar - just genom att p sitt specifikt frargelsevckande stt extremisera den provokativa rollen och drmed flja sina romanhjltars fredme. Den hllningen kommenterar frfattaren f sjlv i en del av dessa samma artiklar, t ex recensionen av Gyllenstens Kains memoarer 1963.
1989-10-28/2012-06-16
21:25
hjltens existentiella och sociala sjlvfrstelse. Fr a r det psykologiska och sociala aspekter av den konstnrliga kallelsetanken som str i centrum. Drvid analyseras debutromanens allegori mot bakgrund av den mystiskt frgade 1800-talsindividualism Ahlbom avlser i Schopenhauers lidandesfilosofi, Nietzsches dionysiska estetik och Dostojevskijs kristna krlekslra. Ahlbom argumenterar att det spnningsfyllda i frfattarskapets tragisk-heroiska vision hr framtrder genom en rad idhistoriskt anrikade dikotomier: individ/samhlle, knsla/frnuft, frihet/makt, krlek/grymhet, optimism/pessimism etc. Mot dem stller han en sekulariserad variant av Jesusgestalten som den delblancske hjltens mytiska matris (s 36f). Passionshistorien blir drvid det tragisk-heroiska mnstrets generativa paradigm: det alstrar p en gng existentiella och samhllskritiska berttelser om lidande, krlek och kamp mot det onda i vrlden. Mot denna bakgrund undersks den bakomliggande frfattarrollen i en intrngande analys av alter-ego-fiktionen i Hedeby- och Samuels-bckerna (ss 114117). I avhandlingens frsta block utvecklas drefter det grundlggande resonemanget i tv perspektiv: dels i en versikt av den tragisk-heroiska visionens framtrdelseformer i det vriga frfattarskapet, frmst Prstkappan 1963, Homunculus 1965, Nattresa 1967, Gunnar Emmanuel 1978; dels i en versiktlig underskning av frfattarens livssyn, samhllsuppfattning och estetik, frmst baserad p uttalanden i artiklar och esser. Ahlbom framhver Hr kontextualiseras ocks avhandlingens eget estetikbegrepp inom ramen fr projektets vergripande psykologiska och moralfilosofiska kunskapsintresse. I genomgngen av frfattarskapets frhllande till romanformen, genretraditionen och realismens konventioner r det slunda autenticitetsproblemet och hjlterollen som str i centrum. Utgngspunkt fr estetik-diskussionen r Delblancs uttalanden om spnningen mellan romanens psykologiska frutsttningar och moralpedagogiska uppgift: de episka grundbehov av spnning och inlevelse som ven en modern roman mste tillfredsstlla, samtidigt som dess viktigaste mission r att framstlla alternativ till den moderna mnniskans alienation. Ahlbom konstaterar ocks att Delblanc i sin litterra praktik intrigmssigt anknyter till frmoderna klassiskt-mytiska mnster, transponerade till en modern milj, som ofta kalkeras p den moderna trivialromanens spnningsmttade handling. Men denna intrig gestaltar ocks en psykologisk utvecklingskris, som Ahlbom med Delblancs egen term benmner frintelseprocessen: genom den kommer hjlten till insikt om sin kallelse till civilisationshero i en tragiskt sndrad vrld, en kallelse han kan bejaka eller avvisa. Den paradigmatiskt delblancska berttelsen artar sig drigenom till en idroman med didaktiska avsikter, som lsaren tillgnar sig genom inlevelse i hjltarnas den: Deras konfrontationer med samhllet tillfr lsaren kunskaper av historiskt, ideologiskt och psykologiskt slag, och engagerar hans inlevelse och knsla. (s 152) Didaktiken iscenstts dock utan explicit frkunnelse - Den mesta insikten mste lsaren utvinna genom egen tolkningsaktivitet., skriver Ahlbom (s 152). Delvis i retrospekt frtydligar det resonemanget ocks arten av Ahlboms egna textanalytiska frehavanden: att via en sdan inlevande tolkningsaktivitet gra romanernas indirekta meddelelse explicit. I gjorda och kommande analyser nalkas han allts meddelelsens dialektik med utgngspunkt i ambitionen att klargra ett moraliskt och psykologiskt budskap p den ideologiska syntesens niv (t ex ss 28, 34, 40f, 65, 69, 122, 126, 181f, ***). Syntesens art r en humanitetsfilosofisk systemkritik, prglad p en spnning mellan knsla och frnuft som Ahlbom kontextualiserar i termer av den
1989-10-28/2012-06-16
21:25
upplysningens dialektik, som Adorno/Horkheimer diskuterar (ss 37f, 121-126, 145149, 235-246). Slunda fokuserar avhandlingens andra block de psykologiska, moraliska, religisa och samhllskritiska variationerna av den tragisk-heroiska grundkonceptionen. I underskningen av samtidsfiktionen i Grottmannen beskrivs hjltens andliga utveckling som en tragisk retardation, genom vilken bildningsromanen iscenstter en kulturkritik med en implicit heroisk appell. I Speranza fokuseras hur brevromanen gestaltar de politiska implikationerna av en motsvarande retardationsprocess, dr hjltens frhllande till Makten str i centrum och spelas ut mot den upplysningens dialektik, som avtecknar sig p den tragisk-heroiska estetikens niv. I analysen av evangelieparafrasen Jerusalems natt knyts trdarna samman: dr fokuseras hur hjltens fysiska undergng gestaltar en moralisk seger, samtidigt som frfattarskapets tragisk-heroiska estetik terigen visas triumfera ver fabeln, frmst via den explicita frdubblingen av Jesus-gestalten. I ett slutord sammanfattas underskningens resultat med avseende p avhandlingens tes. Samtidigt vidgas perspektivet i en diskussion av den tragisk-heroiska visionens konsekvenser fr spnningen mellan frfattarens pessimistiska vrldsskdning och frfattarskapets optimistiska estetik. Avhandlingens slutord illustrerar ocks det engagemang som bestmt Ahlboms eget, delvis moralpedagogiska grepp p sitt mne:
Delblancs bild av vrlden r frfrande mrk. Han visar oss mnniskan degraderad och frnedrad, inordnad som en funktion i anonyma maktapparater eller invecklad i egoistisk kamp. [---] Mot den mrka bilden str en motsatt vision. Det r den mystiska extasens upplevelse av mnniskans mjliga vara, upplevelsen av de band som frenar mnniskorna och stller dem moraliskt ansvariga infr varandra, insikten att mnniskan genom sin existens ftt mjligheten till aktiv krlek. [---] Det smrtsamma mtet mellan dessa visioner r sjlva krnan i Sven Delblancs tragisk-heroiska konst. Han synliggr kontrasten mellan mnniskans mjliga och faktiska vara och uppenbarar grymhetens och lidandets verkligheter, och skapar s den medvetenhet som r frihetens frutsttning.[---] Autenticitet och frihet r att leva ansvarig infr det heliga livet och frverkliga en aktiv krlek i en gudsvergiven vrld. Frihetens tragedi r att mnniskan s ofta str maktls infr uppgiften. [---] Mnniskans enda hopp ligger i att hon faktiskt frmr bra friheten och leva ansvarig onfr de levande band som frbinder henne med livet och naturen, men just det r henne vermktigt. S kan Delblancs pessimism formuleras, hans insikt om frihetens tragedi. I sin konst agerar han som om friheten nd r mjlig. Han gr det genom att utg frn det autenticitetskrav som vilar p mnniskan och gestalta frihetens tragedi. (ss 298, 300f)
2. Kritik
2.1 Teori och metod
Frihetens tragedi r allts en engagerad text, som ocks sjlv engagerar. Som tesavhandling har den ven ett uttalat syfte och en klar disposition. Men tesen r inte srskilt klart formulerad, och argumentationen r verraskande svrtillgnglig. Ahlbom proklamerar underskningens egenart vad betrffar inriktning och metod (s 13) utan nrmare redovisning av sina teoretiska utgngspunkter, utan metodbeskrivning och utan entydig terminologi. Tesavhandlingens decorum pbjuder visserligen att alla problem skall framstllas som lsta redan frn brjan, men genrekonventionerna frefaller hr ha automatiserats ver hvan. Att problemstllningen markeras som ett vervunnet stadium medfr en ofta elliptisk argumentationsstruktur dr underskningsmomentet reduceras och analysens vetenskapsteoretiska frutsttningar skyms. I sin argumentation kommer Ahlbom drfr att arbeta med dolda frutsttningar som ltt
1989-10-28/2012-06-16
21:25
skapar missfrstnd hos en lsare med andra frdomar. Jag mste drfr brja min granskning med att sammanfattande rekonstruera ngra av de axiom som avhandlingstexten tycks utg frn och som jag drefter i grligaste mn vill vara lojal med. 2.1.1 Vetenskapsteoretiska frutsttningar Avhandlingen frutskickar en intern textanalys, som skall suppleras med komparativa och genetiska resonemang. Ahlbom preciserar varken sitt textbegrepp eller sin analysmetod, men frefaller i praktiken huvudsakligen inriktad p att verflytta symboliska lsarter till psykologiska mnster och moraliska budskap. Frhllandet mellan symbol, id och litterr skrift diskuteras inte, men textanalysen utvecklas som en serie ideologiska resonemang kring fiktionsvrlden, som d utlggs oberoende av textens mellanled. Den estetiska transformationens problem suspenderas via en sympatetisk inlevelse i romanfiktionen och dess mnniskogestaltning. Den bild av frfattarskapets idvrld som p detta stt skrapas fram skall emellertid samtidigt framstlla frfattarens bild av sig sjlv; och den bilden skall i sin tur avspegla Delblancs medvetna intentioner. Denna trefaldiga korrespondens r en av de f frutsttningar Ahlbom sjlv slr fast: Min bild av frfattarskapet ligger slunda nra Delblancs sjlvfrstelse. Jag ser honom som en medveten frfattare som vet vad han gr och knner de krafter som driver honom. Att jag inte utstter texterna fr ideologikritik eller ngon misstankens hermeneutik beror inte p ngon principiell motvilja mot sdana lsarter (s 18). Ehuru teoretiskt problematisk skall denna identifikatoriska frutsttning inte hr ifrgasttas. Om den frfattarintention Ahlbom undersker i sak sammanfaller med hans egen reception av texterna (jfr s 17), s sammanfaller ju i praktiken prvningen av den fregivna frfattarintentionen med Ahlboms textanalytiska argumentation fr sin lsart. Och eftersom avhandlingens vergripande idanalytiska huvudtes utan tvivel frs i hamn, s vore det ponglst att kritisera avhandlingens teoretiska frutsttningar i intentionsforskningens allmnna dilemma. Ahlbom gr ocks rtt i att avst frn en ideologikritiskt grundad misstankens hermeneutik.2 Nr det kommer till textanalys r ideologikritik ingen sjlvskriven dygd. Tvrtom medfr vergngen frn litterr skrift till ideologisk frestllning textteoretiska problem av samma svrighetsgrad som intentionsforskningen. I linje med Ahlboms textanalytiska projekt vore dremot den typ av estetiskt orienterad misstankens hermeneutik, som inriktas p de textoperationer som iscenstter en tragisk-heroisk estetik. Dess enligt huvudtesen dialektiska orientering motiverar analys av det dubbelspel med lsarrollen och sin egen litteraritet som en sdan text
2 Och nd: med tanke p avhandlingens idanalytiska och psykologiska inriktning r det oklart i vilken mening han anser sig arbeta med intern textanalys. Vad menar han med text, nr han nu knappast alls uppmrksammar texternas litteraritet, dvs de estetiska grepp och funktioner som gr romanerna till diktverk och allts r specifika fr den konstnrliga artefakten till skillnad frn andra texter? Vad blir det fr textualitet hans analys inriktas p? Frgan gller allts det textbegrepp Ahlbom frutstter och hur han vill beskriva den analysmetod han d valt. Vidare undrar jag hur han bestmmer textens grnser, dvs skillnaden mellan internt och externt. Slutligen undrar jag om han ser ngon teoretisk eller metodisk skillnad mellan hans textanalys av romanerna och den typ av textanalys (intern eller extern) han bedriver i underskningen av Dc:s journalistik. Den sista frgan gller allts om han gr ngon skillnad mellan litteraritet och en mer allmn textualitet.
1989-10-28/2012-06-16
21:25
iscenstter fr att, som Ahlbom sjlv antyder, iscenstta en indirekt meddelelse (s 152). Men med sin frmst budskapsorienterade lojalitet med frfattarrollen tenderar Ahlbom att efterstrva ideologiska synteser som upplser de estetiska och idmssiga spnningar han vill underska. Och eftersom drvid ven det traditionshistoriska perspektiv han ibland synes vilja anlgga krymper, s skyms ven relevanta idanalytiska implikationer av hans egen tes: t ex hur den estetiska tekniken att sammanfra olikartade genretraditioner och stilkonventioner undergrver auktoriteten i textens tilltal och p s vis motverkar automatisk tillgnelse av varje (ven de bsta) budskap. Ngra av intentionsforskningens traditionella genetisk-psykologiska svrigheter lyckas Ahlbom visserligen elegant undvika genom en i det estetiska sammanhanget relevant - och mycket vertygande - analys av frfattarskapets alter-egofiktion. Men i vrigt uppstr avhandlingens vergripande vetenskapliga problem just p den interna textanalysens niv. Jag vill dock redan nu framhva avhandlingens stora frtjnster, inte minst vad betrffar det vergripande perspektivet: ingen har s starkt som Ahlbom betonat de idmssiga spnningar som br detta mngfaldiga frfattarskap; ingen har heller med sdan energi visat hur spnningarna alstras ur ett gemensamt centrum som ocks skapar en grundlggande kontinuitet i frfattarskapet. Avhandlingens egen grundkonception vittnar i s mtto om en djupgende tillgnelse av klltexterna just i de avseenden dr frfattarskapet r som mest svrtillgngligt och angelget att underska. Boken r ocks skriven med en lidelse och ett allvar som i slutndan desarmerar den sorts kritik som jag hr i egenskap av vetenskaplig granskare mste utveckla. 2.1.2 Metodiska frutsttningar Problematiskt inom ramen fr avhandlingens eget projekt r emellertid frnvaron av metodisk sjlvreflexion och terminologisk precision. Frvisso fr Ahlbom sin huvudtes i hamn, men eftersom idn om frihetens tragedi r s grundlggande korrekt kan den ibland utvecklas ven med perifera, klena eller rentav vilseledande argument. Att argumentationen frs med oredovisade frutsttningar medfr att lsaren hlls i ovisshet om det intentionsdjup med vilket resultatet skall tolkas. Ehuru tesavhandling r boken en i hgsta grad ppen text, som krver ett i vetenskapliga sammanhang ovanligt aktivt medskapande frn lsarens sida. Med sin otekniska och ppna skrivart blir boken lttlst och spnnande att arbeta med. Men som tesavhandling blir den mdosam att tillgna sig och som vetenskaplig text inte s ltt att anvnda. Det visar sig efterhand att den idanalytiska tesen formulerats med implicit utgngspunkt i ett psykologiskt-expressionistiskt textbegrepp och en ideologiserande estetikuppfattning. Trots ambitionen att klargra frfattarskapets estetik genomfrs den interna textanalysen utan diskussion av estetikbegreppet och utan att den litterra artefakten beaktas. Att textens litteraritet frsummas bde vad betrffar estetisk tradition och receptionsestetiska operationer medfr att sambandet mellan idgestaltning och estetik frsvagas. Men p s vis skyms tv grundlggande dimensioner av det fenomen Ahlbom med god intuition vill kalla Sven Delblancs tragisk-heroiska estetik. 2.1.3 Terminologiska problem: frihetsbegreppet, estetikbegreppet Redan formuleringen av tesen bddar fr metodiska och terminologiska svrigheter:
Min huvudtes i denna avhandling r att frfattarskapet i grundlggande avseende r mycket enhetligt. Delblanc bearbetar frn debuten och framt en stor, central problematik som jag kallar f r i h e t e n s t r a g e d i , och vars krna kan beskrivas som en kollision mellan tv stridiga
1989-10-28/2012-06-16
21:25
visioner: dels en bild av mnsklig autenticitet och frihet, dels en kontrasterande frestllning om mnniskans svrigheter att leva upp till det frihets- och kthetskrav som vilar p henne, i alla tider, men i synnerhet under de historiska betingelser som rder i den moderna civilisationen. (s 12)
Det i sig vittsyftande titelbegreppet frihetens tragedi utlggs hr i termer av ytterligare voluminsa honnrsord som vision, autenticitet, kthetskrav etc. Som passagen str r den varken obegriplig eller ointressant, men nyckeltermerna krver tminstone kontextuell precisering fr att bli argumentativt hanterliga. Ahlbom utvecklar sin tes i ngra rttnog kontextuella definitioner, men kontexten vidgas sllan utver den vlgjorda parafrasens vidareskrivning p den litterra texten. Uppgiften r svr, ty med all rtt konstrueras avhandlingens grundlggande terminologi med sikte p frfattarskapets egenartade centrum i frhllandet mellan den tragiska paradismyten och den mystiska erfarenheten. Myten som litterr skapelse mister sin specifikt mystiska innebrd nr den avsndras frn den litterra kontexten; den deformeras givetvis i verflyttningen till diskursivt sprk. Rttnog opererar ven Ahlboms utlggning av myten med suggestiva vertoner, som frflyktigas i fljande frsk till diskursivt referat: att mnniskan avsndrat sig frn skapelsens goda enhet i ett ursprungligt syndafall d jag-medvetandet vaknade och tanke och knsla skildes t; att efter detta syndafall mnniskan r kluven i sitt artvsen (s 15); att den frlorade goda enheten bara kan terstllas momentant, i den mystiska extasens direktkontakt med ett absolut vrde, frbundet med krlekens sjlvfrglmmande gemenskap. Fr sin fortsatta framstllning tar Ahlbom fasta p den mystiska insiktens etiska implikationer. Han preciserar sitt delblancska frihetsbegrepp i termer av det rtta frhllandet mellan moralisk och rationell kunskap och tv motsvarande kunskapsfrmgor:
Frihet r enligt denna vision att leva ppen fr den mnskliga kluvenheten och bra det lidande som drmed r frknippat. Det r att leva och handla ansvarig infr den moraliska grund som r frknippad med varat och st fri frn auktoriteter av skilda slag, statsmakt, gudar, ideologier. Det r att frena tv kunskapsfrmgor som mnniskan har, dels den moraliska kunskap som hon vinner i omedelbar kontakt med livet, dels den rationella kunskap som gr det mjligt att handla mlinriktat. Att gra det r att leva upp till den krvande normen a k t i v k r l e k . Frihetens tragedi r att mnniskan har s svrt att leva upp till det frihetens och krlekens fullkomlighetskrav hon faktiskt r utlmnad till. (s 16)
Ahlbom betraktar hr med rtta visionen utifrn, men utan att lta det perspektivet avteckna sig i ett entydigt sprk, dr de distinktioner han r ute efter klargrs. S t ex behandlas kunskapsfrmga och kunskap som liktydiga begrepp, och i vrigt opererar preciseringen med vrdeord och suggestiva metaforer som aldrig rensas p sin verskottsmening. Utlggningen stadkommer i stllet en begreppsvv, dr flera odefinierade frihetsbegrepp r frutsatta och en rad terminologiska niver blandas samman: ena sidan fenomenologi, kunskapsteori och moral, andra sidan kunskap, insikt och handling.3 Hrigenom antyder passagen det tredubbla cirkelresonemanget att 1) mnniskan r delblancskt fri om hon frhller sig fritt till en rad historiska mnskliga villkor, 2) mnniskan r delblancskt fri om hon frhller sig delblancskt moraliskt, 3) mnniskan r delblancskt fri om hon frhller sig fritt till frihetens tragedi. - Men den frihet som gr under i frihetens tragedi stannar utanfr cirkeln!
3 Hr frskjuts ocks den medvetandets frihet (att skapa skillnader) som syndafallets bokstavliga fri- grelse av jaget frverkligade mot handlingens ofrihet (att frverkliga det absoluta vrdet) i den postparadisiskt individualistiska gemenskapen. Frihetens tragedi blir drmed liktydig med den moraliska samlevnadens stndiga sammanbrott i historiens vrld och den jordiska krlekens mjligen eviga tragedi.
1989-10-28/2012-06-16
21:25
Begreppet blir snart ocks motsgande genom att Ahlbom drefter glider mellan olika bestmningar av frihetens frutsttning. Inledningsvis talar han om erknnandet av dualismens och lidandets verkligheter som frihetens frutsttning (s 6), men lngre fram om ett lidande som r frihetens frutsttning (s 34) och den dualism som r frutsttningen fr friheten (s 37); strax drefter framhver Ahlbom tvrtom en absolut vrdegrund, som r frihetens frutsttning (s 42), fr att senare hvda att frmga att leva medvetet i mnniskolivets dualism r frihetens frutsttning (s 167) etc etc. Frskjutningen pgr genom hela avhandlingen nda fram till avslutningen: att Delblanc uppenbarar grymhetens och lidandets verkligheter, och skapar s den medvetenhet som r frihetens frutsttning (s 298). Avhandlingens sammantagna kontext tyder dock p att hela resonemanget kring det delblancska frihetsbegreppet opererar frn en dold frutsttning, som kan hrledas ur frfattarskapets syndafallsmyt, men dr inte primrt har med vare sig medvetenhet, kunskap eller handling att skaffa. Snarare n en rationell eller moralisk kunskapsfrmga tycks utlggningen redan frn brjan avse en viljekvalitet, som anger det existentiella valets orimliga frutsttningar: viljans sndring i ofrmgan att vlja det goda den vill. Frihetens tragedi blir i s fall den fria viljans tragedi: den postparadisiskt kluvna viljans paradoxala tendens att ofrivilligt trlbinda sig sjlv. Viljans tendens att s a s frivilligt vlja bort det goda den vill r i vart fall vad den terkommande formuleringen mnniskans kluvna artvsen aktualiserar, inte minst i den delblancska romankontext dr formuleringen stlls mot den vriga skapelsens trygga vila i artviljans modersskte (Grottmannen s 7f). Men viljeparadoxen blir aldrig explicit i Ahlboms framstllning. Det delblancska frihetsproblemets irreducibla karaktr tenderar drfr att upplsas i rationaliserande moralsynteser, dr den dialektik han vill underska stelnar i det ideal om motsatsernas frening som hjltens frebild enligt Ahlbom br fram (s 121f). Ett ytterligare problem i det terminologiska sammanhanget r dock att inte heller innebrden av begreppen dialektik och syntes klargrs, trots termernas frekvens i avhandlingen (t ex ss 28, 34, 65). Senare kontextualiseringar anlgger ett outtalat voluntaristiskt perspektiv som snarast bestrider svl de frutsttningar resonemanget om ett dialektiskt alternativ baseras p som sjlva huvudtesen om frihetens tragedi (t ex ss 121-126). S t ex nr sektionen Ett dialektiskt alternativ till trolshet och dogmatism (ss 121126) utgr frn frutsttningen om den delblancska mnniskan som ett kluvet artvsen, prglad av den motsttning som finns i hennes vara (s 121; jfr s 123), medan sammanfattningen framhver mnniskans val mellan moraliska alternativ, hennes mjlighet att bejaka den absoluta vrdeordning hon r frbunden med genom varat (s 126) och hennes heroiska frmga att leva upp till ett moraliskt fullkomlighetskrav. Ahlboms syntes i termer av frmgan till frening av motsatser framstr i det resonemangets perspektiv som mer motsgande n dialektisk.4
4 Sektionen Ett dialektiskt alternativ till trolshet och dogmatism utgr visserligen frn frutsttningen om den
mnskliga dubbelheten (s 123), dvs att den delblancska mnniskan har ett kluvet artvsen och hennes uppgift r att skapa sitt liv i den motsttning som finns i hennes vara vilket frutstter frmga att leva med lidande (s 121). Men lika starkt framhlls mjligheten att i lidande underordna sig den insikt som mnniskan vinner i omedelbar livsfrnimmelse i ett dialektiskt frhllningsstt baserat p en frening av tro och skepsis, knsla och frnuft [], romantik och upplysning (s 122f). Drvid uppfylls det mnskliga fullkomlighetskravet p aktiv krlek, det orimliga kravet att sjlv vara gud (s
1989-10-28/2012-06-16
21:25
10
Utmrkande fr det dialektiska alternativ som Delblanc antyder i de artiklar som skall stdja Ahlboms resonemang r i stllet frnvaron av all syntes - det framstlls explicit som paradoxalt och absurt. En passage Ahlbom gr frbi i den Gyllensten-recension frn 1963 som han till andra delar beropar r t ex denna:
Sjlvfallet kan man inte radikalt frneka sin egen inriktning, d skulle man bara hmma den djupt liggande dynamiska impulsen. Men mste man inte leva i en stndig misstro mot sin egen inriktning, gendriva den, prva den, lidelsefullt identifiera sig i de diametralt motsatta attityderna? Att spela schack med sig sjlv, det r en absurd sysselsttning men inte mera absurd n att dikta. [---] Jag tror att livsskdningsdebatt i litterr form mste vara en sorts lidelsefull dialektisk process, dr diktaren-Proteus ideligen vxlar attityd och uppenbarelseform och prvar alla mjliga invndningar fr och emot, vacklar, trevar, frnekar och bejakar om vart annat. Och blir det pekoral av detta, n, d fr vi acceptera pekoralet och hnga vr gamla ohederliga estetik p spiken.
(Gyllenstens svartsyn. Arb bl 12/10 1963)
Om diktaren agerar som en absurd schackspelare och Proteus inom ramen fr en vergripande lidelsefull dialektisk process av livsskdningsproblematik, blir texten snarast ett incognito fr frfattarrollen, som d framtrder p en gng uppenbarad och dold i sjlva iscensttningen av spelet med motsatta positioner. I denna process erbjuds knappast ngra syntetiska lsningar - varken p psykologins eller ideologins niv. I avhandlingen utvecklas resonemanget kring frihetens tragedi emellertid oftast i termer av sado-masochistiska beteenden (s 16), som Ahlbom terfr till den repressiva toleransens samhlle och/eller en frtryckande fadersauktoritet. Och det r den psykologiska lsarten som det faktum att hjlten misslyckas [] infr det mnskliga fullkomlighetskravet (s 185) och till slut gr det onda han inte vill fr illustrera.(s 225; jfr s 182). Sledes kvarstr viljeparadoxen som en bde osynlig och oanalyserad rest ven i formuleringar som Ahlbom uppenbarligen tillmter slutgiltigt frklaringsvrde: att hjlten mot sin medvetna vilja t ex inte frmtt lyda och underkasta sig krleken, utan i stllet underkastar sig det samhlle som frnekat den (s 182) och drvid framstr som ett offer fr sin egen undergivenhet infr samhllsmakten (s 186). Lt vara att viljans bengenhet att moraliskt trlbinda sig sjlv kan yttra sig i sadomasochistiska beteenden. Men om analysen begrnsas till den aspekten s reduceras
126) Men d verskrids ocks den grundlggande motsttningen i mnniskans vara - inte dialektiskt, utan p ett stt som strider mot den frutsttning om mnniskan som kluvet artvsen som argumentationen stipulerat. I sammanfattningen av resonemanget har frutsttningen om klyvnaden snarast upphrt att glla. Den delblancska mnniskan framstlls dr som fri att trffa fulldiga moraliska val: Mnniskans val str
slunda mellan att leva upp till den aktiva krlekens fullkomlighetskrav eller att underkasta sig ideologins avgud (s 126). Just som artvsen r ven individen p ett
grundlggande stt moralisk, och som individ r hon dessutom fri att frhlla sig till detta sitt artvsen: Hur mnniskan faktiskt stller sig beror av hennes frhllande till den absoluta vrdeordning som hon r frbunden med genom varat. Och sitt frhllande till den absoluta vrdeordningen kan hon tydligen sjlv vlja - ty denna absoluta vrdeordning kan hon bejaka - eller frkasta (s 126). Genom att bejaka denna blir hon dessutom fri att handla moraliskt i ideologisk mening, dvs i frhllande till en relativ vrdeordning upprtthllen av makten: hon fr en
mjlighet att agera mot samhllsmakten, och att drvid anvnda sig av en ideologi som provisoriskt redskap (s 126). Det r emellertid svrt att se hur hrigenom ett dialektiskt alternativ
till trolshet och dogmatism avtecknar sig: frmgan att bejaka den absoluta vrdeordningen frutstter ju den moraliska helgjutenhet som axiomet om mnniskan som kluvet artvsen utesluter! Resonemanget utgr frn att mnniskan alltid vljer att vilja vad hon vill vilja. Men i s fall r hon inte kluven, vare sig som artvsen eller individ.
1989-10-28/2012-06-16
21:25
11
det bde filosofiska och teologiska perspektiv viljeparadoxen inbegriper. I Delblancs egen metonymiska begreppsvrld anvnds visserligen en sado-masochistisk metaforik, men d tvrtom fr att etablera just det strre sambandet: den kluvna viljans tendens att vlja bort antingen moralen eller friheten. Och det r den kontexten Ahlboms analys skr bort genom att nalkas den delblancska mystikens metafysiska dualism i termer av en blott psykologisk dualism (t ex s 180), som i slutndan naturaliseras i en moralisk och kulturkritisk syntes.5 Drfr blir tenderar hans lsarter ocks mot ett stelbent moraliserande ver den hjlte vars utveckling befinnes strida mot de humanitetsfilosofiska autentitetskriterier avhandlingen faststllt. I dem ingr t ex en ateistisk grundhllning. Kan d hjlten misstnkas ha omvnt sig till kristen tro beskylls han utan krus fr att t ex ha svikit mystikens sanning och sin frihet (s 180). Och eftersom autenticitetsproblemet enligt frutsttningarna skall kunna lsas p den ateistiska mystikens psykologiska och moraliska niv, avvisas apriori mjligheten att romanen gestaltar sjlva denna teologiska problematik - majevtiskt, p de obesvarade frgornas niv. I romananalysen tenderar Ahlbom drfr att frvxla gestaltningen av den kristna trons mjligheter med olika faktiska - sg inautentiska - hllningar till till ex vis hinsideshoppet. I stllet hvdas att frfattarskapets autenticitetsuppfattning baseras p idealet om en moraliskt fullkomlig undantagsmnniska, som sjlv r Gud: det r detta ideal som romanernas hjltar frkroppsligar eller deformerar. Den externa suppleringen baseras hr p Delblancs frvisso grundlggande idhistoriska versikt av olika hjlteideal frn 1963, dock utan diskussion av hur skribentens egen position skall kunna hrledas ur versiktens refererande formuleringar (s 41f). Men Ahlbom rekonstruerar hrur den moralfilosofiska tes han sedan kraftfullt driver: frn underskningen av det tragiskheroiska paradigmet i debutromanen (ss 41, 52, 54f) till sammanfattningen i analysen av Jesus-romanen Jerusalems natt (s ***). Ytterligare problematiskt r att Ahlbom i andra sammanhang explicit tar avstnd frn innebrder Delblanc sjlv tilldelat frihetstermen. S t ex nr det gller sjlva titelbegreppet frihetens tragedi. Gentemot Delblancs egen utlggning av Sade-figurens frihetsdrift i essn Sade och frihetens tragedi 1966 lanserar Ahlbom notledes men uttryckligen ett, som han hvdar, annat frihetsbegrepp, kallat verklig frihet - drtill oskarpt preciserad som mjligheten att frverkliga en aktiv krlek och st makten emot (not 11 s 304). I en argumentation blir renodlingen av dylika terminologiska adapterord svrhanterlig. Och eftersom avhandlingens titel ser ut att citera essns, ger brdtexten likafullt sken av att basera sitt begrepp om frihetens tragedi p Delblancs diskussion i essn. Rimligen vore d en samlad kommentar till det frihetsbegrepp som dr utvecklas relevant, tminstone som terminologiskt korrektiv. Drtill kommer att
5 I Det omjliga valet mellan ordning och frihet (som Ahlbom flera gnger beropar) skriver Delblanc t ex om gestaltningen av hjltinnan i nkan: Att faderns och makens moraliska ordning kan upplevas som ett olidligt auktoritrt tryck av [romanhjltinnan] r uppenbart, och detta har inget med knsroller o dyl att skaffa. Vi rr oss i ett mytiskt landskap dr mnniskans tragiska och omjliga val mellan tv vgar ska belysas. Frfattaren sjlv tar inte parti. [---] Men vad r d alternativet? En frihet vari mnniskan blir bestialisk i sin sjlvhvdelse och sin maktlystnad? [---] Nej, bestialisk r inte rtta ordet, ty djuren r sjlvfallet oskyldiga i sin trygga vila i artviljans modersskte. Men m n n i s k a n i f r i h e t t y c k s v i l j a d r i v a s i t t e g e t s l k t e t i l l f r i n t e l s e . (SvD 24/12 1988; min kurs) Dvs: valet r allts omjligt - det fr inte plats i ngon rationell syntes - inte ens i en tragisk-heroisk.
1989-10-28/2012-06-16
21:25
12
Delblancs egen distinktion mellan frihet och frihets-drift hr tycks ha gtt Ahlbom frbi.- trots att han i annat sammanhang citerar Delblancs formuleringar om Sade som symbol fr funktionen diktare och exponent fr en art konstnrlig frihetsdrift (avh s 159f). I essn utgr nmligen frestllningen om frihetens tragedi frn en analys av den mnskliga frihetsdriftens egen paradoxala natur, och analysen resulterar i att varje frestllning om en verklig frihet avvisas - ocks mystikens och diktens. Det alternativ som mjligen antyds r den tragisk-heroiska revoltens. Men den ryms knappast i ngon civilisationsheroisk syntes:
Sades frihetsdrift fr sitt arektypiska uttryck i den sexuella konfrontationen: mannen som exploaterar, misshandlar och slutligen ddar en kvinna. Detta r revolten mot den inskrnkning av vr frihet som Nstans krav utgr. [---] Orgasmen r en extatisk upplevelse av oberoende, jmfrbar med mystikens momentana frnimmelse av makt, oddlighet, meningsfullhet och frihet. [---] Orgasmen r den totala revoltens fokus. [---] Mordet har fr Sade en vidare innebrd n revolten mot Nstans intrng p vr frihet. Att mrda r att revoltera mot det slaveri som religionens och samhllets lagar lgger oss. [---] Vi har sett Sade som symbol fr en konstens frihetsdrift och revolt mot religion, stat, lagar, och, inte minst mot frslavande estetiska konventioner. Bilden r romantisk och sann bara till en del. Sades liv och verk ger ocks bilden av konsten tragiska villkor, av frihetslidelsens och revoltens oundvikliga nederlag. [---] Den subjektiva frihetsfrnimmelsen i moment av sadistisk orgasm eller mystisk extas r kort och vergende, den rinner som klart kllvatten ur vra hnder, och vi slungas med svedda vingar frn Mjlighetens rymd tillbaka till Verklighetens labyrintiska fngelse. Sade visste det, det var hans elnde. [---] Och det r just knslan av f r i h e t e n s t r a g e d i , a v r e v o l t e n s o f r n k o m l i g a n e d e r l a g , som driver Sade till dessa impotenta raseriutbrott [---]. Revolt mot estetiska konventioner, gott och vl, m man bara minnas att ven detta r en tragisk revolt, dmd att misslyckas. Momentant kan vi bryta konventionernas murar, momentant n det kta uttryckets befrielse, orgasm, mystisk extas, den blixtlika frnimmelsen av frihet och oddlighet i skapelsegonblicket. Sedan tystnad, frgngelse och dammet faller. [---] V i r d m d a a t t r e v o l t e r a o c h d m d a a t t g r a d e t f r g v e s . [---] En omjlig frihetsdrm, en revolt dmd att misslyckas, en bara i glimtar realiserad drm om en ny roman: till slut blir hans gestalt bara ett namn, en symbol, till en del kanske ett manande fredme. Sade - en diktare fr diktare att begrunda. (BLM 1966/6 ss 409-413)
Ahlboms presentation av frihetens tragedi introducerar allts en komplex filosofisk problematik med intuition och knslighet som enda analysredskap. Problematiken skall visserligen relateras till Delblancs konstnrliga egenart, men ocks teoretiskt frbereda kommande textanalys och idhistorisk komparation. Drvid skall den bl a inplaceras i 1800-talsindividualismens tradition. Trots detta sker Ahlbom inte grundlggande teoretiskt eller terminologiskt std hos vare sig Delblanc sjlv eller Schopenhauer och Nietzsche (som ju nd frs in senare i avhandlingen); inte heller justerar han avhandlingens frihetsbegrepp i anslutning till senare diskussion. Han avstr ven frn mjligheten att stipulera funktionella distinktioner med std av modern kunskapsteoretisk, moralfilosofisk eller teologisk begreppsbildning, t ex i fenomenologisk och existentialistisk tradition. Det otekniska resultatet blir lsvrt, men - tyvrr kanske just drfr! - oklart och knappast kognitivt hanterligt. * En motsvarande sympatisk brist p precision vidlder ven avhandlingens hantering av titelbegreppet estetik. Litteraturvetenskapligt sett brukar termen syfta den litterra artefaktens sinnliga medium och konstnrliga formsprk: dess hantverkstekniker och teoretiska frutsttningar, dess frhllande till litterr tradition och samtida konstuppfattning. Ahlboms specialkapitel om en tragisk-heroisk estetik handlar dock om ngot delvis annat. Dr fokuseras frfattarskapets psykologiska, ideologiska och moraliska frutsttningar i frfattarens allmnna livssyn: att Delblanc tidigt uppfattat
1989-10-28/2012-06-16
21:25
13
den moderna romanen som alienerad och sjlv frskt skapa en roman i linje med sin uppfattning om mnsklig autenticitet (s 153) genom att via sina hjltar gestalta styrkande moraliska frbilder. Romantexternas litterra tekniker att gestalta hjlterollen uppmrksammas i det perspektivet blott som redan avlsta och versatta till didaktiska avsikter, djuppsykologiska processer och moralfilosofiska ider. Slunda inriktas Ahboms diskussion av frfattarskapets frhllande till ldre och nyare romantradition primrt p hjltens psykologi och hjlterollens ideologiska implikationer. I analysen av de litterra exemplen frbigr Ahlbom hur den tragiskheroiska visionen skdliggrs p textens niv. Frfattarens ider om hur hans livssyn skall byggas in i den litterra artefakten uppmrksammas bara i den mn de bekrftar det psykologiska och mytiskt-arketypiska perspektiv som Delblanc frvisso anlgger, men ven d alltid med mediet och det estetiska transformationsproblemet romanformen och det konstnrliga hantverket - i blickpunkten. Ahlbom diskuterar inte heller Delblancs mnga uttalanden om en oren estetik, som iscenstter dubbla lsarroller, via provokativa manipulationer med berttarteknik, formsprk, genrekonventioner och litterr tradition. Direkt missvisande blir detta moralpsykologiska perspektiv exempelvis nr Delblancs id om konstens onatur ena sidan betecknas som den estetiska grundhllningen som prglar Delblancs hela verk (s 157), men andra sidan primrt diskuteras som ett civilisationskritiskt uttryck fr motsttningen mellan natur och kultur (s 157). D frsummas idns grundlggande estetiska kontext hos Delblanc, dr traditionshistoriska samband med teoribildningen kring exempelvis det sublima och barockens poetik ger klangbotten ven fr den existentiella - tragisk-heroiska - tematiken. Ahlbom intresserar sig inte fr litteraturhistorikern Delblancs vetenskapliga frfattarskap om ex vis Stiernhielm och 1700-talets eloge-genre, dr de sambanden r explicita. Men de gestaltas ocks stilistiskt och meta-litterrt i romaner som t ex Nattresa, snebrygga och Kastrater, utan att Ahlbom tar upp saken. Dr markeras dessutom frfattarskapets rttnog otidsenliga rtter i en frmodern repertoardiktning av exempelvis emblematik, grotesktekniker och operaestetik - p samma gng som de tragisk-heroiska sammanhang Ahlbom vill belysa aktualiseras. Kastrater r nu inte ens nmnd i avhandlingen, trots att det r i denna kombinerade opera- och essroman som idn om konstens onatur mest konsekvent gestaltas och utlggs, drtill i termer av en nietzscheanskt frgad estetik, som med god mening kunde kallas tragisk-heroisk: blott i konstens vrld kan tillvarons motsttningar lsas momentant, p det skna skenets estetiska niv. Enligt efterordet till Jerusalems natt r Kastrater ocks frsta delen i den trilogi som ven inbegriper Speranza, dvs tv av huvudnumren i Ahlboms underskning. Men Ahlbom frbigr boken utan att ta stllning till denna uppgift. Oavsett uppgiftens frhllande till romanens faktiska genes r det olyckligt att Ahlbom uteslutit Kastrater ur sin diskussion av frfattarskapets tragisk-heroiska estetik, eftersom romanen framstller idn om konstens onatur som ett estetiskt korrektiv till just den typ av kulturkritiska synteser som Ahlboms analys tenderar att resultera i. ven det existentiella skeende som Ahlbom med Delblancs egen term kallar frintelseprocessen och i estetikkapitlet gnar ett renodlat psykologiskt intresse uppmrksammas i frfattarskapet som en aspekt av den litterra artefakten och konstens medvetna onatur. I snebrygga fr dagboksjaget beskriva processen i termer av en berttarteknisk katastrofkomposition hmtad frn operan, och till operan hnvisar
1989-10-28/2012-06-16
21:25
14
Delblanc i mnga ytterligare sammanhang: Mina bcker r som opera heter det t ex i en intervju frn 1983 (DN 2/10). I sammanhanget frsummas ocks frfattarskapets omsorg om det konstnrliga tilltalet och andra receptionsestetiska faktorer. Denna inriktning inbegriper bde idn om konsten som frkonstling och frintelseprocessen som episk konstruktion, men ven den bokstavligen sadistiska estetik som texterna ofta anknyter till. Ahlboms diskussion av Delblancs konstnrliga frhllande till markisen de Sade uppmrksammar blott hur sado-masochismen som psykologisk hllning och litterrt motiv frtydligar de moraliska och ideologiska aspekterna av frihetens tragedi: som en pol i ett dialektiskt inre spel (s 161), vars resultat blir en positiv vision som markisen sjlv inte frmr formulera (s 162). Utlggningen terspeglar en sympatisk ambition att undanrja frfattarskapets anstt och betonar med rtta att Delblanc ven i sin sadistiska konst vill b a r a inderordna sig den aktiva krlekens vrde (s 162). Men i Sade-essn frnekar Delblanc mjligheten av en positiv vision vad gller det existentiella frihetsproblemet, grundat som det r i frihetsdriftens viljeparadox. Och nr Ahlbom avstr frn estetisk diskussion av den sadistiska textens appellstruktur och den speciella majevtiska teknik som dr styr tillgnelsen av detta evangeliska vrde, s undviker han den konstnrliga krnfrgan. Med sin ovanliga frmga att trnga igenom fiktionens motstnd vore han annars bttre skickad n ngon annan att underska denna ansttens estetik med hnsyn till de formella medlen att motverka automatisk tillgnelse av texens budskap srskilt de mest krleksfulla.6 Den underskningens frnvaro medfr andra sidan att avhandlingens stora textanalyser ibland tenderar att skymma sin egen tragisk-heroiska pong.
2.2 Intern textanalys

Trots att intern textanalys uppges som avhandlingens huvudsak hller sig Ahlboms konkreta textanalyser sledes huvudsakligen inom ramen fr parafraserande tolkningar av fiktionens psykologiska och ideologiska implikationer, utan att textens karaktr av onatur och konstnrlig artefakt uppmrksammas.7 Slunda baseras avhandlingens komparationer oftare p tematiska och idmssiga likheter n p den estetiska omskrift, som en intern textanalys av frmmande spr i frsta hand vore gnad att utforska. Drmed frsummas den aktuella Delblanc-textens konstnrliga egenart i frhllande till frlagan. De signifikanta avvikelserna i romanernas transformationer av intertexter uppmrksammas bara i ett fall (Ekelf-citat i Grottmannen), som dock snabbt assimileras i en moralisk diskussion (om den fregivet kvietistiska arten av den sene Ekelfs mystik).
6 I estetik-kapitlets kommentar till frfattarskapets egna sadistiska motiv fokuseras den litterre hjltens-konstnrens psykiska problem och Berttarens individuationsprocess (ss 161, 162). Resultatet blir att den gestaltade psykologiska sadistiska revolten frvxlas med romantextens estetiska, s att romanens majevtiska anstt tas bort. Men nr skildringen av revolten naturaliseras till en srad och desperat reaktion p [] utsatthet och maktlshet (s 161) eller som uttryck fr en av tv skilda samhllskritiska strategier i ett dialektiskt spel (s 162), s avfrdas romanens speciella estetik som ett offer p den psykologiska realismens eller ideologikritikens altare. 7 Den textanalytiska argumentationen utgr m a o frn att den litterra fiktionen och den estetiska formen s a s kan lyftas av texten som locket frn en burk s att innehllets platonska id skall avteckna sig och diskussionen av budskapet kan fras p en syntetiserande niv dr det estetiskt-sinnliga frmedlingsledets skriftliga och receptionsestetiska kvaliteter frbigs.
1989-10-28/2012-06-16
21:25
15
Det primra jmfrelsematerialet hmtas dessutom ofta ondigt lngvga ifrn, ven om avhandlingen frvisso pvisar dess idmssiga relevans. Ahlbom kan t o m g frbi en i romanen explicit inskriven intertext som han faktiskt identifierar (den evangeliska parabeln om Den frlorade sonen i Eremitkrftan) till frmn fr en idhistorisk reminiscens (Dostojevskijs legend om Jesus och storinkvisitorn), vars frllande till den primra intertexten hans komparation dessutom bortser frn. Resultatet blir en idmssig syntes, som bortser frn bde fiktionens anstt, tematisk ambiguitet, litterr iscensttning - och den tragisk-heroiska visionens egna spnningar. ven den psykologiserande argumentationen tenderar mot synteser p en commonsense-mssigt rationaliserande niv vid sidan av de meningsverskott som textens litteraritet tillfr. Samtidigt iscenstts ven den analysen intuitivt, med ofrmedlat vxlande metoder och tnjbara nyckelbegrepp. Den frsta - paradigmatiska textanalysen av debutromanen Eremitkrftan sker utan tydlig metodik, trots att Ahlboms psykologiska och motivhistoriska utgngspunkt i den allegoriska moraliteten och bildningsromanen (s 23f) bddar fr svl genrehistoriska som projektivt fenomenologiska komplement. Visserligen har Jungs projektiva djuppsykologi ftt inspirera till en delvis mycket fruktbar textanalytisk modell, men den verges lika pltsligt som den infrs. Efter en klargrande analys av alter-ego-fiktionen i Hedebybckerna prvas den jungska modellen bara en gng till, i diskussionen av Grottmannen, men hade skerligen kunnat frebygga en del problem ocks i de bda senare textanalyserna. Och i den psykologiserande analysen av Grottmannen bervas Jungmodellen det fenomenologiska perspektiv som s framgngsrikt anlagts i den tidigare analysen. Modellen utarbetas allts inte tillrckligt vl fr att alltid gra god tjnst i de analyser dr den prvas. Den frsmr t ex centrala dialektiska distinktioner, som framhllits i den (bara delvis) auktoriserade Jung-exeges Ahlbom beropar sig p: Claes Janssen och Jolande Jacobi (ss 94-96; Jungs eget verk anfrs 1 st gng). Dit hr t ex Sjlvets bifokala struktur, bortom det personlighetspsykologiskt och begreppsligt fattbara (centrum och periferi p en gng), Anima-projektionens ambivalens (jungfru-gumma, ngel-hxa, madonna-skka etc), samt projektionens bortdende och slutliga indragning som ett led i individuationsprocessen, d den konkreta medmnniskan trder i projektionens och fantasibildens stlle (Jacobi ss 54, 155). 2.2.1 Jung-modellen och den tematiska analysen Jung-modellen visar sig emellertid utomordentligt fruktbar i Ahlboms underskning av alter-ego-fiktionen i Srmlands-romanerna (avh kap II). Bde klargrande och fascinerande r analysen av den fiktive Berttarens teknik att projicera olika inkarnationer av sin egen berttarroll i berttelsen fr att gestalta berttandets problem i ett tragisk-heroiskt perspektiv. Helt oberoende av den jungska psykologins sanningsvrde utanfr den delblancska textvrlden lyckas avhandlingen hr verkligen frtydliga romanernas egen mngfaldiga, p en gng existentiella och berttartekniska fenomenologi genom att flja berttarrollen som en Jungsk Skugga i fiktionen. Utan endimensionella psykologismer och rationaliserande synteser lter Ahlbom hr frfattarskapets idvrld och tragisk-heroiska estetik framtrda genom textens egen litteraritet. Dr finner han till sist ocks det autentiska spret av frfattaren: i denna stndiga frskjutning av berttarrollen avtecknar sig frvisso ven skuggbilden av Delblancs gckande alter-ego. Den underskningen r hela avhandlingen vrd!
1989-10-28/2012-06-16
21:25
16
Grottmannen: den indragna Anima-projektionen Svl Jung-modellens som det vergripande perspektivets begrnsningar framgr dremot i analysen av Grottmannens arketypiskt laddade slutscen, dr den leopoldbloomskt odysseiske anti-hjlten efter irrfrderna frsonas med sin hustru. Ahlbom fokuserar hjltens psykologiska utveckling i termer av en retardationsprocess, som explicit formuleras i termer av den jungska modellen, men som genom framstllningens syntetiserande ambition implicit frefaller bygga p den senare (efterGoetherska) bildningsromanens psykologiska realism. Att hjlten i romanens slutscen r luttrad, dmjuk och mjligen omvnd till kristen tro, samtidigt som hustrun r sjuk, fysiskt frfallen och mjligen dende gestaltar enligt Ahlbom den tragisk-heroiske hjltens andliga dd i en kvietistisk vrldsflykt (ss 178185). Scenen framstller allts en misslyckad individuationsprocess: hjlten har frkastat sin Anima och str drmed i ett ouppklarat frhllande till kvinnliga hos sig sjlv. Hr ser d Ahlbom den delblancska frintelseprocessens nollpunkt gestaltad i en renodlat tragisk dimension, ehuru p romanens niv korrigerad av den heroiska estetik som enligt Ahlbom den utanfrstende berttarens perspektiv frutstter. Lsarten har fog fr sig, men det har ocks en annan och motsatt: den bortdende Anima-gestalten kan ju lika grna frbindas med projektionens indragning, dvs med den inre integration som enligt Jung markerar ett senare med-mnskligt mognadsstadium i en lyckad individuationsprocess. Frintelseprocessens nollpunkt blir i s fall en vndpunkt i den psykologiska bildningsroman Ahlbom undersker: den aktiva krlekens tillblivelse - i en visserligen anti-heroisk men knappast vrldsfrnvnd dimension. ven den lsarten r i linje med avhandlingens tragisk-heroiska intentioner, men har tydligare std i den mimetiska fiktionens egen gestaltning av frsoningen med hustrun: att hjlten nu fr frsta gngen kan se henne glmsk av sig sjlv, p den givande krlekens villkor. I stllet fr projektion och fantasibild med tilldiktade egenskaper ser han nu en sjlvstndig individ, lskvrd ocks i skrplighet och frfall: Gertrud sitter bredbent i solkig morgonrock, sjuk, lngt borta, fjrran all ffnga, mer mhet vrd n ngonsin frut. nnu vgar jag inte se dina gon, din panna. nnu r det nog med den dmjuka, vanstllda fot, som br den kvinna jag lskar. Att i dmjuk krlek vara som du, att bra en lskad brda. (s 322)8 Ahlboms iakttagelse att den klassiskt heroiske hjlten tycks utvecklas till kristen troshjlte ligger d i linje med hans egen id om Jesus-figuren som tragisk-heroisk frebild och romanens komposition som passions-historia i dubbel mening. Det blir d frltelsen som ofrtjnt nd och krleken som mysterium som spelar huvudrollen. Men avhandlingens frtrngning av slutscenens ambivalens skymmer det evangeliskt
8 Berttartekniskt sett fr hustruns sjukdom drmed karaktr av prvosten: arten av hjltens krlek rjer sig i konfrontationen med hennes allmnna skrplighet och fysiska frfall. Provet krver att hjlten avstr frn sin egen hghet - frn den yttre heroiska idealbilden av sig sjlv: Ja, vga nnu ett
frsk och finns frsoning bortom frdmjukelse och skam, satsa ditt liv, ditt namn, din stolthet p hasard, gr nnu ett frsk, ett sista - Gertrud! (s 320). Drvid antyds en anti-
klassisk s a s evangelisk lsning p den klassiskt tragisk-heroiska berttelsens hybris- och skuld- problematik:Nu har jag nedlagt mitt hgmod med mitt namn. Du r det, nu och fr tid, lskade. (s 327)
all
1989-10-28/2012-06-16
21:25
17
lga perspektivet p hjlterollen.9 Om dremot de passionshistoriska frutsttningarna i kompositionen frtydligas - inte minst genom analys av tidigare allusioner p ex vis nattvardsmysteriet (t ex ss 7, 126, 326) - s tillbjuder sig romanslutet fr den dubbellsning av frintelseprocessen som Ahlbom avstr frn. Romanslutet antyder en vndpunkt, men avstr frn frdig prognos: Onda drmmar har fljt honom lnge, kanske kommer goda drmmar nu, med bud om en lycklig frndring (s 328). Det som har gestaltats p fiktionsplanet blir i s fall tillblivelsen av nya mjligheter, och vid sidan av fiktionen gestaltas d ocks mjligheten till dubbellsning av den heroiska berttelsen. Den mjligheten ger nmligen ocks den bde tematiska och estetiska pong, som rjer hur romanens tragiskt-heroiska estetik opererar med en majevtisk appellstruktur baserad p en ambigus didaktik dr en dubbel lsarroll med frmga att samtidigt tillgna sig ofrenliga lsarter r frutsatt. Den dubbelheten kryper frsts ur psykologiska och ideologiska synteser och r helt ofrenlig med Ahlboms budskapsorienterade analys. Men den ligger i linje med bde romantexten och det bifokala mnstret i Jungs psykologi. Drtill stder den avhandlingens egen tes om den dialektiska iscensttningen av frihetens tragedi. Jerusalems natt: Sjlvet och den mystiska erfarenheten. Citat och kontext Att Ahlbom frbiser den bifokala aspekten av svl frfattarskapet som den jungska psykologin medfr ven att hans analys av frfattarskapets ofta ambivalenta gestaltning av den mystiska erfarenheten.blir endimensionell och svr mot de aktuella romanernas kontext. Nr Ahlbom t ex likstller innebrden av Tempelvisionen i brevromanen Jerusalems natt med Msvisionen i Eremitkrftan s bortser han frn den dubbelhet lockande-skrmmande som skillnaden i kontext tillfr. Analogin etableras genom att Ahlbom isolerar den i romantexten kursiverade passage dr Gud sjlv freges tala till (eller i?) den i detta fall explicit begreppsfrvirrade mysten.10 Men p brevromanens
9 I analysen av hjltens frment kvietistiska svek mot krleken som mystisk erfarenhet och konsten som orfisk uppgift misstolkas i s fall den mystiska passionens dimension av stllfretrdande och sakramentalt (med-)lidande. Den dimensionen - f antydd redan i hjltens namn (Sebastian=martyr, Delfin=traditionellt Kristusemblem) - blir uppenbar i romanslutet: Att i dmjuk krlek vara som du, att bra en lskad brda. (s 322), men markeras dessfrinnan bl a i hjltens begrundan ver nattvardssymboliken (s 126), som ven slutscenen rent bokstavligt terknyter till (s 326). Samma evangeliskt anti-heroiska hllning har tidigare aktualiserats ven fr konstnrsrollen: i hjltens diskussion av misslyckandet som ndvndig frutsttning fr den stora konsten formuleras ter en pekoralets estetik (utlagd redan i Prstkappan: Att bara sga det som kan sgas r
konstens svek. Att frska sga det osgbara - som krleken - r en sann uppgift fr konsten. Att misslyckas r dess bestmmelse. Men i det gonblick d det omjliga n s t a n blir mjligt, i det gonblicket blir konsten till. (s 125)
10 I analysen av Jerusalems natt anfrs Gudstalets romanskriftliga bokstav i stllet senare (s 278) som en beskrivning av den livets helighet som enligt avhandlingen (ib) ven Msvisionen i debutromanen uppenbarar - via mysten-Axels tolkning av sin egen inomvrldsliga lyckoknsla i efter bokstaven (frvisso) samma ord. Denna ateistiska men saligen frnumna helighet skall nu ven det enligt mysten-Eleasar numinst-ambivalent skrmmande gudstalet i Jerusalems natt uppenbara, och - enligt gonskenligen samma spr i argumentationen - r det ocks denna samma livets helighet som Jesus skall inkarnera i samma roman (avh s 262). Som belgg fr den direkta kopplingen till Gudstalet i tempelvisionen anfrs med rtta att Jesus p frgan om han r Messias svarar med de oerhrda, ofrltliga orden: Jag r (s 89; avh s 262), som ocks formulerar den gudomliga sjlvfrstelsen i Gudstalet. Men de orden r ju inte romanens egen uppfinning: de r ett NT-ligt Jesus-citat som i sin tur tergr p Jahves tal till Moses i den brinnande busken som alltsedan dess givit formeln fr det heliga Gudsnamn mnniskan inte fr uttala.
1989-10-28/2012-06-16
21:25
18
niv r passagen infogad i en inlagd jag-berttelse, dr mysten i efterhand frsker gra reda fr visionens numinsa outsglighet genom att kommentera det i och fr sig rediga Gudstalet i termer av en serie paradoxer: Han sg mig och han sg mig inte. Han teg och talade till mig. Hans andedrkt [] p en gng isande het och brnnande kall. [---] S talade Gud med ohrbar stmma, med en tystnadens rst som ville sprnga mina ron. [---] Ja, det r sant, jag hade sett Gud, men denna syn hjlpte mig inte till tro och frtrstan. (JN, s 118f). Denna kontext frbigs, trots att den kunde bidra till att frtydliga Gudstalet och visionen i ett sekulariserat Jungskt perspektiv: som ett mte med Sjlvets paradoxalt bifokala struktur. Gudstalet fr i stllet vandra runt i en ngot svrverskdlig men hgst rationaliserande moralfilosofisk argumentation fr en entydigt ateistisk hllning, som mystens paradoxala utlggning just ifrgastter och romanens trostematik problematiserar: att ha sett Gud - och drigenom bervas tron. Frvirrande i argumentationen r bl a fljande. Trots den explicit numinsa tolkning mystens berttelse hr ger visionen bortser Ahlboms argumentation frn den ambivalenta aspekten av den delblancskt mystiska erfarenheten; och trots att Ahlbom sjlv utlgger den skrmmande andliga innebrd mysten avlyssnar i Gudstalet som en projektion av dennes dystert kreaturliga sjlv-frstelse (s 268f), s griper Ahlbom inte de sekulariserande mjligheter den jungska idn om sjlvets bifokala struktur tillhandlahller. Ahlboms argumentation kunde allts mjligen styrkas med en annan supplering - t ex med det Jungska Sjlvets numinsa dubbelhet som utgngspunkt fr den id om livstro som Ahlbom vill frbinda med den delblancskt mystiska erfarenheten. Men d mste allts erfarenhetens gestaltade paradox beaktas - det coincidentia oppositorum som Jung verfr p en djuppsykologisk niv (ven enligt Ahlboms egna auktoriteter - se t ex Jacobi s 160f 11). Analysen av tempelvisionen rjer emellertid ocks avhandlingens oreflekterade frhllande till den konstnrliga textens berttarteknik och estetiska konstruktion. Det aktuella textpartiet terfinnes allts som en kursiverad passage i en inlagd berttelse inom ramen fr romanens vergripande brevfiktion - men i brevet, som refererar berttelsen, r det frsts inte denna sekundra berttare som talar. Av den inlagda berttelsens kontext framgr ytterligare att inte heller den sekundra berttaren utger sig fr att direkt terge Guds tal: det r ju bortom begreppsligt sprk. Vad brevskrivaren refererar r allts en ursprunglig frvanskning, filtrerad i minst tv berttarled, drtill
- S varfr r d Gudstalet men inte Jesus skrmmande? Och varfr r i s fall orden Jag r i Jesu mun oerhrda och ofrltliga, dvs numinst tabuerade? Och hur kan i s fall dessa numinsa ord, som Ahlbom frslr, frkroppsliga varat i en inomvrldslig dimension (ib)? Som formel uttrycker orden ju den hebreisk-kristna gudomens egen numinsa sjlvfrstelse, och det r den dimensionen citatet ven i romantexten aktualiserar och aldrig klipper bort: tvrtom framhvs just dess ambivalens nr Eleasar gr in i Kristusrollen och i romanens slut lter korsfsta sig - med den (i frhllande till frlagans yttre scen omvnda) effekten att den solfrmrkelse som givit romanen dess namn hvs. Och det r den effekten som ftt romanfiktionens brevskrivare att lngt om lnge gripa till pennan - den har inte upphrt att frundra honom efter femti r. 11 Jacobi betonar emellertid samtidigt Jungs positiva vrdering av kristendomens roll i individuationsprocessen - att bli ett Sjlv r att bli kristen: Till det medvetande som nnu r tryggt frankrat i tron och i dogmats symbolik har Jung heller ingenting att tillgga; likaledes sker han ocks p allt stt strka dem i deras beslut, som sker sig tillbaka till kyrkan. A n i m a n a t u r a l i t e r c h r i s t i a n a e s t , det r ocks Jungs vertygelse, och just p den vgen till att bli ett sjlv kan mnniskan om hon frstr meningen med vad hon grbli en hgre mnniska, som frverkligar Kristussymbolen. (s 159)
1989-10-28/2012-06-16
21:25
19
ytterligare frvanskad genom dels berttarens, dels brevskrivarens oskra minne - vars oplitlighet explicit ppekas p flera stllen i romanen. Analysen skiljer allts inte mellan de olika rster, talakter och tidsplan som vvs samman i fiktionen och inte heller mellan diegetisk och mimetisk framstllning. 2.2.2 Idanalys och intertexter: det heroiska paradigmet i Eremitkrftan De evangeliska parafraserna ven nr flera ideologiska tolkningsalternativ diskuteras.intar Ahlbom en syntetiserande hllning som skymmer bde textens receptionsestetiska konstruktion och budskapets majevtiska anstt. S t ex i analysen av slutscenen i Eremitkrftan, dr hjlten under tvetydiga former terintrder i det allegoriska Fngelse han en gng lmnat. Ahlbom diskuterar scenens tolkningsproblem i en srskild sektion, men syftet r att konstruera en given syntes. kring en humanitetsfilosofisk lsning (ss 63-69). Han fokuserar d bildningsromanens psykologiska process: frgan om en rtt moralisk insikt. Hjltens insikt skall frebilda romanens tragisk-heroiska budskap p en kulturkritisk niv:
Eremitkrftan blir d en heroisk roman som krver av sin hjlte att denne skall handla trots insikten om frihetens omjlighet. Axels uppgift r att vara hjlte i en oheroisk tid. Han mste fr att lyckas med det fullt ut se frihetens tragedi i den moderna civilisationen. (s 69)
Ehuru spnningsfylld bortser denna hgheroiska lsart frn berttartekniska komplikationer som talar mot svl psykologiska och moraliska synteser som klassiskt tragisk-heroiska lsningar. Komplikationerna ligger i att slutscenen utvecklar titelsymbolen i anslutning till ett bibliskt-evangeliskt mnster som romanen via en rad mentors-gestalter sjlv stter fram i en serie skdningsexempel och inlagda berttelser. De parafraserar inte bara liknelsen om den frlorade sonen utan, som Ahlbom sjlv ppekar, t ex ven skildringen av den lidande Jesus i Getsemane (jfr avh ss ***, 36f). Drmed antyds ett i viss mening anti-heroiskt paradigm, som kompletterar det klassiskt tragiskt-heroiska hybris-tema som romanens (av Ahlbom ptalade) Ikaros-motiv markerar med idn om frltelsen som evangelisk paradox. I det perspektivet avtecknar sig slutscenens anstt med en dubbel appellstruktur, dr vreden framstr som krlekens mask - p tvrs mot Lagen, dvs Samhllet, Frnuftet, Moralen. Men trots att romanens sista del dessutom explicit betitlas.Den frlorade sonen undersker Ahlbom inte hur romanens berttartekniska komposition ansluter till skdningsexemplen och den majevtiska mentorsfunktionen. Han uppmrksammar den kristologiska frebilden, men kontextualiserar inte via romanens evangeliska intertexter, utan via tematisk och ideologisk komparation med Dostojevskijs legend om Storinkvisitorn (s 67). Att romanens hemvndande hjlte i slutscenen under en initiatorisk frnedringsrit kysser Fngelsets galler associeras primrt med den Jesus som kysser Storinkvisitorn - i en scen utan motsvarande frnedringsmoment. Det faktum att drefter Fngelsechefen (Storinkvisitorns tnkta motsvarighet i Delblancs roman) i sin tur kysser den frnedrade hjlten, som drvid lika rituellt upprttas - det franleder dremot inte ngon reflexion ver analogin med den frlorade sonen, vare sig i Jesu parabel eller romanens parafras. Analysen av slutscenens anstt fokuserar i stllet det maktpsykologiska frnedringsmotivet. Men d blir ocks avhandlingens utlggning av det tragisk-heroiska hjlteidealet och den civilisationsheroiska uppgiften missvisande. I sin paradigmatiska analys av hjlterollen i Eremitkrftan framhver Ahlbom rttnog det heroiskt hga: att leva upp till ett omjligt fullkomlighetskrav och inkarnera krleken (s 36). Men han
1989-10-28/2012-06-16
21:25
20
uppmrksammar inte det rituellt degraderande tillskott som den evangeliska kontexten tillfr den mkligen hemvndande hjltens tragiskt lidande figur. Med den suppleringen kommer hjlten att inkarnera den anti-heroiska frnedringsaspekt som hr med till Kristus-rollen, efterfljelsen och den heroiska stllfretrdarens ambiugusa uppgift: att bli sig sjlv som utblottad - och drvid terintrda i samhllet i rollen av de andras tjnare. I det perspektivet gestaltar slutscenens anstt ocks den tnkta Dostojevskijfrbindelsen annorlunda: hur romanens evangeliska hjlte genom att anta den hga frebildens lga incognito i den frlorade sonens skrpliga skepnad upphjs p den helige syndarens paradoxala villkor.12 Just om detta r mycket Dostojevskijskt s r det ocks frst och frmst evangeliskt. Men den idanalytiska jmfrelsen med Dostojevskij avstr ven frn diskussion av gemensamma traditionshistoriska kontexter - som t ex den anti-klassiska och anti-heroiska sermo-humilis-traditionen13 och dess (hr mjligen Dostojevskij-frmedlade) inflytande p Eremitkrftans tragisk-heroiska struktur. Berttartekniskt sett antyder slutscenen d snarare ett bde tematiskt och meta-litterrt paradigmbyte. I stllet fr den rationella och klassiska syntes Ahlbom lgger fast gestaltas kulminationen av en irreducibel paradox, som romanens hela fregende komposition fregripit: den dubbla initiationen i Lagen-Samhllet och EvangelietKrleken. Den analysen frhller sig mer konsekvent till Ahlboms egna idmssiga frutsttningar i den delblancska mystiken: nr hjlten i frnedrings- och upphjelseriten framstller Kristus-figuren i den frlorade sonens incognito s frebildar han den aktiva krlekens princip.14 Drmed utlggs ocks romanens titelsymbol, ty i den paradoxala rollen har hjlten, som eremitkrftan, p en gng frlorat och funnit ett skal som samtidigt lter honom leva naken: utan frtrstan p egen frtjnst.
12 Genom att rituellt kyssa fngelsegallret erknner han ju den frlorade sonens genuint mnskliga svaghet och skrplighet och intrder drmed ocks i gudasonens mnskligt-lga incognito Han har drmed levt upp till ett omjligt fullkomlighetskrav p den evangeliska omvg parabeln tillhandahller. I den av Ahlbom stipulerade Dostojevskij-kontexten r det rimligen den frvandlingen fngelsechefens eljest ofrklarliga kyss bekrftar: romanen markerar explicit att det rr sig om en igenknningsscen (s 192). Men i mottagandet av den kyssen blir hjlten ocks upphjd - inte till Gud men till mnniska. Han har drmed mottagit frsoning fr sin vermnskliga svaghet: den klassiske hjltens hybris, som ocks styrt Gudasonens tillgnelse av sin kallelse till martyrium. Men Den frlorade sonens kallelse r, enligt text och intertexter, inte martyriets helgonlika utan den ngerfulla syndarens 13 Central fr Dostojevskij enl Erik Auerbachs Mimesis. 14 P den allegoriska moralitetens niv visar d den ansttliga frnedringsritens besynnerliga omslag till upphjelse att han var lskad hgheten frutan och sjlv frkroppsligar den krlek han tagit emot. Vad anstten demonstrerar blir d en krlek ver allt lagiskt och moraliskt frnuft som mjligen kunde ha ngot att gra med det fenomen Ahlbom kallar aktiv krlek. Att hjlten tagit emot krlekens heliga ofrnuft i dess hela anstt visar sig nr han kysser Fngelsets galler. D blir han en tragisk-heroisk hjlte. Men i den handlingens frebild frtydligas ocks den mystiska lsningen av romanens jmlikhetsproblem. Men drfr gestaltas den aktiva krlekens vrde hr ocks med en anstt som inte kan avlgsnas ur romanen: med anstten avlgsnas ocks den implicita krlekslran och den indirekta jmlikhetsfrkunnelsen. Och den paradoxala innebrden av den tragisk-heroiska livshllningen blir frsts ingenstans explicit frkunnad i romanen. Den undandrar sig ju den endimensionella tillgnelse som svarar mot en ppen frkunnelse. Men den r likafullt tkomlig fr en analys som uppmrksammar den blandade och orena sammanvvningen med den bibliska kontexten: dr framstlls den i en indirekt meddelelse som svarar mot Fngelsechefens och de andra mentorernas ironisk-majevtiska pedagogik.
1989-10-28/2012-06-16
21:25
21
Ahlboms grundlggande problem r att slutscenens anstt knappast kan integreras i bildningsromanens psykologi. Den kan inte heller bortfrklaras i en idmssig syntes. Analysens uppgift vore drfr snarare att underska textens gestaltning av paradoxen, rimligen med de evangeliska intertexterna som nrmast liggande suppleringsbas, men i sermo-humilis-traditionens litteraturhistoriska perspektiv.15 Det perspektivet frefaller hr verordnat bde 1800-talsindividualismens och bildningsromanens. Genrekonventionerna och lsarrollen: allegorin, moraliteten, bildningsromanen Lika lite som ansttens evangeliska mnster uppmrksammas i sammanhanget den allegoriska romanens implicita iscensttning av lsarrollen, frebildad i hjltens frhllande till sina mentorer. Ahlbom antyder att hjltens invxande i det tragiskheroiska kallets Kristus-likhet har fregripits av mentorerna (avh s 36f, 56f), men diskuterar varken den ambigusa pedagogik som hr med till deras majevtiska roll eller romanens egen teknik fr indirekt meddelelse av det tragisk-heroiska uppdragets svrsmlta innebrd.16 I den inledande versikten ver romanens frhllande till den allegoriska moralitetens och bildningsromanens traditioner (s 23f) diskuterar avhandlingen inte mentorns genrebestmda funktion. I analysen utpekas Fngelsechefen och andra gestalter som mentorer (s 30), men deras receptionsestetiska uppgift kommenteras inte.17 Analysen
15 I slutscenen frkroppsligar hjlten d sjlv bde Getsemane-lidandet, den gemenskapsstiftande krleken och den krlekens frening av utgivande och mottagande (jfr avh s 36). I honom gestaltas allts den bibliska parabelns hela diskurs: bde dess fallna och upprttade hjlte, dess tema om synd och nd och dess majevtiskt lidande Kristus-berttare, som - ven enligt Ahlbom - ocks r den aktiva krlekens frebild och figur. Romanslutet kommer drigenom att frbindas med frltelsens paradox och frsoningens anstt snarare n med moraliska insikter. 16 Ahlbom beskriver ex vis Chefen som en maktmnniska och auktoritr natur, som tvingar Axel att frnedra sig. Men hur gr den beskrivningen ihop med (det i och fr sig korrekta) argumentet att Axel tervnder av eget val och drtill vljer en tragisk-heroisk livshllning, skdliggjord i Getsemane- parafrasen? 17 Tydligt r ju annars att Chefens brutala och provokativa dialogpedagogik lockar Axel att uppmrksamma problem han inte vill knnas vid, men samtidigt stter bort frn Chefens person. I slutscenen blir det ocks tydligt att Axel hrigenom tvingas se klart och trffa sitt tragisk-heroiska val p egen hand, utan att hmmas av vare sig positiva eller negativa personliga bindningar vid Chefens auktoritet: dr blir det uppenbart att terintrdet i romanens allegoriska Fngelse inte r en frga om att vare sig behaga eller lyda. Frjekarlen i sin tur tillmpar en ironisk teknik att framstlla mngtydiga parabler, som stter myror i huvudet p Axel (bland annat genom att invertera redan knda bibliska berttelser) samtidigt som Frjekarlens egen autoritet upplses i hans ironiska hllning som allts inte kan rdfrgas. Lilith, kvinnan i Den vita staden, frkroppsligar ett ambigust exempel, som p en gng lockar och skrmmer, och i egenskap av dylik inkarnation erbjuder inte heller hon ngon oberoende auktoritet att rdfrga. Fiskaren Tobias, slutligen, anvnder sig av en skdningspedagogik med det vanliga havslivet som material fr indirekt meddelse om mnniskans existentiella villkor. Och just drfr att Tobias meddelelse r helt oskiljbar frn fiskandets konkreta situation, dr det fyller funktionen av praktisk information om fiskandets hantverk, s kan inte heller hans auktoritet rdfrgas: diskursen utesluter frgor om vad han egentligen menar. Alla dessa mentorsgestalter aktualiserar p s vis indirekt redan givna tendenser och latenta insikter hos Axel sjlv, som han sedan fr bearbeta vidare p egen hand och till sist framfda i val och handlingar. Den funktionen har t o m Lilith, som ju med sin pladdrighet stndigt lyckas trffa Axels mma punkter och fr honom att treva efter sina gmda insikter (s 100, 102, 124). Hon erknner ocks att hans tid med henne varit en prvning fr en examen (s 125f). Och svl Chefen som Frjekarlen betonar explicit att han inte kan tillgna sig deras ord direkt och omedelbart, utan komma fram till insikt p egen hand: de kan inte lra honom ngot han inte redan vet (s 46, 53, 55, 56, 60). Men till skillnad frn Axel sjlv vet de medvetet vad han inte r medveten om att han vet: de r ju projektioner av honom sjlv. Jag var vl
1989-10-28/2012-06-16
21:25
22
av mentorernas upptrdande anlgger i stllet ett personlighetspsykologiskt eller ideologiskt perspektiv i termer av en borgerlig realism som hr r satt ur spel. I den allegoriska moralitetens och bildningsromanens traditioner r mentorn nmligen en litterr figur med den genrebestmda funktionen att vara en projektiv spegel fr hjltens sjlvfrstelse. Mentorns uppgift r att frtydliga den sjlvfrstelsen genom olika former av indirekt meddelelse. Till den ndan blir han ambigust och ofta ansttligt gestaltad.18 Men det betyder ocks att han framstlls som en anti-mimetisk roll. Mot bakgrund av den traditionen kan d inte mentorns litterra, idmssiga eller ens didaktiska uppgift i Eremitkrftans allegori klargras med analys i termer av moralfilosofi eller psykologisk realism. Hans roll avtecknar sig frst i ett litterrt perspektiv, som tar fasta bde p hans ambiguitet och majevtiska uppgift - och p de intertexter han citerar. I Eremitkrftan handlar de inte s mycket om den politiska Makten eller den individuella knslan som om den moraliska Lagen som ett dialektiskt komplement till krlekens Evangelium. 2.2.3 Pastischproblem i Jerusalems natt och Speranza Psykologiseringen: citatteknik och supplering Motsvarande problem med de evangeliska intertexterna fr Ahlbom i analysen av den historiska brevromanen Jerusalems natt, dr dessutom sammanvvningen med gnostiska intertexter spelar en viktig roll. Ahlboms analys bortser frn pastischeringen och identifierar kontexten utan att uppmrksamma vare sig citat eller omskrifter av primrtexterna. Vlknda NT-liga Jesusord, som dessutom i sin tur ibland ven citerar GT-liga perikoper (Psaltaren och Mosebckerna), blir hr freml fr en modernt psykologiserande utlggning, som ven drabbar Jesus-gestalten sjlv, utan att romanens i flera berttarled filtrerade version skiljs frn evangeliernas (ss 261f, 264f, 268). Nr en sdan underskning delvis genomfrs baseras den p sekundrkllor (ss 261f, 280). Likas identifieras citat ur ex vis det gnostiska Tomas-evangeliet utan att signifikanta uteslutningar beaktas (s 283f). Inte heller vidknnes det i bda kontexterna vergripande figurala perspektivet, dr Jesus-gestaltens karaktr av inkarnerat Ord (och litterr artefakt) gestaltas just via den heroiska berttelsens konventionellt antimimetiska inslag av mirakler och - som det heter i romanen - sagor (JN s ***). Att dessa sagor i tillgnelsen framstr som existentiellt sannare fr romanens Jesus-lrljunge n sanningen i det egna av tvivel frtorkade minnet (JN ss 66, 109) r en aspekt avhandlingen snarast frnekar (ss 281, 275f). nd ger den aspekten gott std t det meta-litterra och receptions-estetiska perspektiv Ahlbom anlgger (s 257), nr han med all rtt hvdar att lrljungens eget berttande om Jesus resulterar i en sakramental identifikation med den frkunnelse han frst d tillgnar sig (ss 272-277). Identifikationens kristologiska innebrd p romanens niv r emellertid inte s entydig som Ahlbom vill gra gllande. Som redan antytts frbiser avhandlingens textanalys oftast och p flera niver den hellenistiska pastischens hgst genomarbetade stt att spela ut NT-liga och apokryfiska kontexter mot varandra. Slunda frbises ven den textkritiska dimensionen av den kyrkokritik Ahlbom frvisso betonar: att brevromanens
som du en gng r deras terkommande replik. Men med din mimetiskt-psykologiska infallsvinkel p texten blir denna typ av dialektiskt ambigusa repliker obegripliga. 18 Hela Delblancs frfattarskap r befolkat av dylika mentorsgestalter - vars majevtiskt-projektiva funktioner hjlten ibland t o m kan genomskda (som i Nattresa).
1989-10-28/2012-06-16
21:25
23
polyfona kinesiska-ask-teknik reflekterar problem i den nytestamentliga kanoniseringsprocessen svl som i de apokryfiska srtraditionerna. Detta blir uppenbart nr romanens kritiskt hngivne Jesus-lrljunge fr citera sin Mstare via en stympad passage ur det gnostiska Tomas-evangeliet, som i romanens version nrmast pauliniseras - trots lrljungens eljest explicit anti-paulinska hllning:
Simon sg med ovilja mstarens krlek till kvinnorna [] Lt Maria g bort frn oss, ty kvinnor r inte vrdiga livet! D sade mstaren:H r m i n t e l n g r e v a r a k v i n n a e l l e r m a n . Ty varje kvinna som gr sig till man skall g in i himmelriket. Och v a r j e m a n s o m gjort sig till kvinna r v r d i g l i v e t . (JN s 81) Simon Petrus sade till dem: Lt Maria g bort frn oss ty kvinnor r inte vrdiga livet. Jesus sade: Se, jag skall leda henne fr att g r a e n m a n a v h e n n e s att hon ocks blir en levande ande l i k e r m n . Ty varje kvinna som gr sig till man skall g in i himmelriket. (Tomasevangeliet,
Apokryferna till Nya Testamentet, utg B. Grtner, Sthlm 1972, s 61)
Med bl a detta citat vill Ahlbom belgga en verensstmmelse med Tomas-evangeliet (s 284) som svarar mot den kritiska pong avhandlingen vill understryka i jmfrelsen mellan evangelisk och gnostisk kvinnosyn. Men via uteslutningar och tillgg markerar romanen en paulinisering (enl Gal 3:28), som hr snarast inverterar pongen: romanen.tenderar att delvis motsga den gonskenligen anti-paulinske hjlten! Med det greppet avstr romanen m a o implicit frn att kanonisera sin egen version, samtidigt som romanens karaktr av hellenistisk pastisch frtydligas i ett tragiskt-heroiskt perspektiv med bde existentiella och estetiska implikationer. * Motsvarande marginalisering av pastischens berttartekniska problem drabbar ocks idanalysen av dagboksromanen Speranza. Hr bortser Ahlbom ven frn de kunskapsteoretiska problem som jag-berttandet receptionsestetiskt sett skapar. Ahlbom verskrider stndigt fiktionsvrldens grnser genom att psykologisera ver en barndom som dagboksjaget Malte visserligen uppenbart frvanskar, men som andra sidan frblir odokumenterad p den niv avhandlingen analyserar den. Nr Ahlbom t ex hvdar att Maltes egocentricitet har sin grund i hans krlekslsa uppvxt, som han inte frmr revoltera mot (s 222) och att han mste ppna sig fr sitt eget frnekade lidande i det frflutna fr att kunna mta andras lidande i nuet (s 216), s tillfr Ahlbom fiktionen nya data (frflutna plgor) (v s 253), f baserade p i avhandlingen aldrig redovisade djuppsykologiska teorier. Metodiskt rimligare ur den interna textanalysens synpunkt hade det i s fall varit att fingranska de sprickor i hjltens retorik som Ahlbom blott noterar (ss 215f, 220). Ahlboms tendens till vidlyftig supplering av fiktionsvrlden kombineras emellertid med en motsatt tendens till reduktion: han skiljer inte mellan olika yttrandeniver i Maltes egen diskurs, utan behandlar texten som en homogen deskriptiv massa. Att Maltes eget tal och hans referat av andras fr samma status i analysen medfr oklarheter bl a i avhandlingens diskussion av bipersonerna. Nr Ahlbom betecknar en av dem, Rouet - f romanens enligt Ahlbom autentiske hjlte - som materialist (s 238), s stder han sig p textpassager dr beteckningen inte hrrr ur Rouets mun utan ur hans vedersakares, bl a en hgst tvetydig dialog dr ordet anvnds som ett ironiskt invektiv mot vilket Rouet snarast verkar frsvara sig (S s 82). Motsvarande problem med reduktion av diskursen uppstr nr Ahlbom i analysen av Jerusalems natt tar brevskrivaren Filemons uppenbart ironiska referat av andras sikter fr hans egna (ss 289, 293). Lika problematiskt r det att belgga den inre frvandling hjlten Eleasars
1989-10-28/2012-06-16
21:25
24
berttande resulterat i med omvrldens reaktioner p hans person - fre det berttande som iscensatt frndringen (s 272f)! Komparationerna: historiskt stoff och intertexter Genom att textens diskurs skrs bort ur underskningen av de bda pastischerna blir ven avhandlingens idhistoriska komparationer problematiska. De r ocks inkonsekvent gjorda. Tnkbara personhistoriska frlagor gnas verdrivet intresse i Speranza, medan de s gott som helt - och delvis explicit (s 290) - negligeras i Jerusalems natt. I analysen av Speranza identifieras Rouet med Voltaire, primrt med textexternt std av ett stympat Delblanc-citat: avhandlingens kalkerad p Voltaire (s 228) lyder i den anfrda radio-intervjun lite kalkerad p Voltaire (med en talsprklig flyktighet i diminutivet). Frvisso anfrs ven andra uttalanden, dr frfattaren rjer sin allmnna uppskattning av Voltaire, men drmed belggs inte filosofens litterra roll som frlaga till romanens Rouet. Den textinterna argumentationen i sammanhanget utgr frn vissa fga signifikanta och svrligen pvisbara yttre likheter (knipslugt ansikte som frsvinner i en stor lockperuk, bruna, finurligt plirande gon), samt en i Voltaires fall mjlig men obevisad tandlshet (s 228). Att Rouets vitalitet, stora arbetsfrmga, ovilja att acceptera en teodic, samt relativa hopp om framtiden ger en sjlvklar association till Voltaire (ib) frefaller tveksamt: sdana klicher antyder mnga mjligheter. Suppleringen med den psykologiska Voltaire-bild som undersks i Olof Nordbergs biografi frn 1979 ger mjligen std t biografins karaktr av frlaga, men det r i s fall en bde ofrivillig och osker pong, som aldrig utvecklas i en genetisk argumentation. Jmfrelsens explicit idhistoriska pong att romanen r ett verk i Voltaires anda (s 230) utvecklas i ett avsnitt som avstr frn att berra ur romangestaltningens synpunkt mer nrliggande kllor: dels Deblancs egen diskussion i anslutning till sin 1700talsavhandling (bl a i Arb bl redan 1958), dels L.G. Crockers stora An age of crisis (1959), som Delblanc i flera sammanhang hnvisar till, och som ven Ahlbom sjlv aktualiserar annorstdes i sin avhandling. Hos Crocker framhvs Voltaire-figurens bde ideologiska och religisa tvetydighet p ett stt som bttre svarar mot den faktiska iscensttningen av Rouet som tragisk-heroisk anti-hjlte, som Ahlbom med rtta och p frtjnstfullt textinterna grunder ocks argumenterar fr (s 237-239). Tvetsamt r det dremot att karakterisera jagberttaren Malte sjlv via psykologiska och idhistoriska jmfrelser med bde Rousseau, Dostojevskijs Kllarmnniska och Rilkes Malte Laurid. Maltes ideologiska position preciseras visserligen och med rtta i termer av tillstndet i hans uppenbart allegoriska skeppsbibliotek. Ahlbom observerar skarpsynt bibliotekets figurliga karaktr, men frbiser dess anti-mimetiska och metalitterra uppgift p diskursens niv. Greppet frtydligar pastischen, s att bildningsromanens psykologiska realism transponeras till en figural teknik att framstlla en anti-illusionistisk klich: det avskrckande exemplet. Ahlbom pongterar hjltens exempelfunktion (s 230f), men utan att gra den anti-illusionistiska kopplingen. I hans komparativa analys snderfaller romanen drfr i de tv skikt han undersker: den psykologiska bildningsromanens och den civilisationskritiska allegorins. * De historiska referenserna i Jerusalems natt lmnas dremot helt utan avseende, trots att det historiska stoffet dr r rikare och mer ptagligt, och trots att ven brevfiktionens
1989-10-28/2012-06-16
21:25
25
namngivne men oknde adressat kunde locka till reflexion ver tnkbara frlagor. Drtill ansluter bde brevfiktionen och den evangeliska traditionen till livaktiga hellenistiska genrekonventioner fr svl uppbyggliga brev som historieskrivning och inte minst - biografier ver heliga mn. Ahlbom hller sig inom ramen fr den historiska fiktion brevskrivaren sjlv ger och kommenterar inte den bild av ex vis Titus och Josefus som avtecknar sig i deras repliker. Inte heller analyserar han brevets formellt retoriska tilltal eller pastischens stt att bearbeta den antika historieskrivningens pseudo-dokumentra konvention att frstligt vinkla aktrerna via inlagda fiktiva tal. Tvrtom tenderar han att utan diskussion avlsa de lnga talens dubbelrstade oratio obliqua som direkt anfring i brevskrivarens frsta person. Ahlboms ointresse ven fr de evangeliska intertexterna medfr dessutom att han tappar goda ponger. S t ex nr han inte uppmrksammar att ocks romanens autentiske hjlte Eleasar tilldelas historiska anor genom att presentera sig som son till en Jesu lrljunge kallad Josef Barsabbas (s 50, 67f). S hette ocks den lrljunge som enl Apg 1:23 utsgs till apostelkandidat efter Judas Iskariot, ehuru lotten i slutndan fll p en annan. Denna implicita koppling till en icke-auktoriserad apostlagestalt markerar brevromanens egen karaktr av pastischerande apokryfisk apostlagrning. En genrehistorisk kommentar hade d kunnat frtydliga den kyrkokritik Ahlbom vill se i romanen, men nu just p den tragisk-heroiska estetikens niv. Av motsvarande genrehistorisk betydelse r d ocks de historiska referenser som utgr frn brevfiktionens huvudaktrer. Relevant r d inte bara den grekiske brevskrivaren Filemon sjlv utan fr a hans osynlige adressat Apollonios, som ju bestmmer brevets hela upplggning, tilltal och ton. Ahlbom noterar med rtta hur brevets retoriska tilltal rjer en mecenat, som Filemon smickrar (s 290). Men avhandlingens argumentation i saken backas upp av Delblancs egen kommentar till romanen snarare n av intern textanalys. Drvid frbises de retoriska formlernas dubbelhet: att denne frikostige gynnare ocks tilltalas som vis man och filosof (som med stagiritens visdom frenar en Alexanders frikostighet; JN s 7) med mjligen gudomlig status (gudars gynnade lskling och ttling s 7) antyder ven Filemons roll som lrljunge och brevets implicita karaktr av discipelsvar i en senantik filosofisk dialog. Med tanke p den kontexten kunde en diskussion av brevets potentiella rende mjligen prva hypotesen om syftet att t ex bekrfta adressatens sjlvfrstelse som helig man. Den hypotesen kan suppleras med en komparativ argumentation som Ahlbom just hr avstr frn att fra. Spret r annars i detta fall enkelt nog: uppslagsordet Apollonios r frekvent redan i vra vanligaste uppslagsbcker (t ex den Svensk uppslagsbok, som Ahlbom nd konsulterar i annat sammanhang). Under Apollonios av Tyana beskrivs en legendarisk historisk figur: en grekisk rik och filosof och helig man, samtida med Jesus och drtill i denna synkretistiska vrld en tidstypisk konkurrent om Messiasvrdigheten - med sannolikt personligt intresse av den typ av legendariska frebilder som Filemon meddelar via berttelsen om Eleasar och hans mstare. Den frdubblingen frtydligar svl romanens grundlggande trosproblematik som pastischens metalitterra dimensioner. Men inte heller i slutavsnittet Hebreisk tro och grekisk frnuft uppmrksammar avhandlingen mjligheten att den hellenistiska pastischen transponerar frnufts-frhllandet Apollonios-Filemon till en grekisk-romersk spegelbild av det hebreisk-judiska tros-frhllandet Jesus-Eleasar. Drmed avstr Ahlbom frn mjligheten att p basis av sina egna klltexter frtydliga sin analys av frfattarrollens
1989-10-28/2012-06-16
21:25
26
frhllande till mystiken. Han avstr ocks frn den metalitterra analogi som fiktionaliseringen av Apollonios-gestalten antyder vad betrffar frfattarrollens frhllande till ett litterrt och historiskt stoff organiserat till en legendarisk heroisk figur. Uppslagsboken meddelar nmligen ven att Apollonios blev freml fr en biografi som den grekiske skriftstllaren Filostratos p 200-t tillverkade som en motskrift till de kristna evangelierna - p uppdrag av det Apollonios-frlsta kejsliga hovet.19 Denna biografi r i likhet med evangelierna den lika traditionella som mhnda tvivelaktiga huvudkllan till den helige mannens mirakulsa liv (dr bl a helbrgdagrelse och uppstndelse ingick). Men ocks en fragmentarisk brevsamling finns bevarad, dr uppgifterna styrks.20 I det delblancska romansammanhanget speciellt relevant r d att brevsamlingen dokumenterar hur Apollonios frkunnelse spreds bl a via hans korrespondens med sina lrljungar. Dr skdliggrs ven den synkretistiska och delvis vidskepliga frestllningsvrld som prglar romanens Filemon - liksom inte minst de hellenistiska tonfall som frsvenskat pastischerande genljuder i hans fraser. Vilka litteraturvetenskapligt godtagbara slutsatser detta spr br leda eller kan frleda till lmnas i denna granskning drhn: pongen med att ta upp saken har varit att pvisa det inkonsekventa och delvis snedvridna i Ahlboms detaljkomparationer. Den typen av problem hade kunnat undvikas om ett mer traditionellt litteraturhistoriskt perspektiv ftt komplettera den psykologiserande idanalysen med underskning av de estetiska traditioner som bygger romanens diskurs. Likas hade de kunnat undvikas med en grundlig intern textanalys, dr frfattarskapets estetik med avseeende p textens litterra konstruktion uppmrksammats.
3. Sammanfattning
Sledes har granskningen pvisat en hel del vetenskapliga brister i Lars Ahlboms avhandling Frihet och fakticitet. Mot bakgrund av den formella uppgiften att anlgga den typ av synpunkter som belyser avhandlingens karaktr av examensarbete i forskarutbildningen har jag framfrt invndningar mot Ahlboms stt att flja genrekonventionerna, fr a i metodiskt avseende: outtalade frutsttningar, oklar terminologi, inkonsekvent och delvis ofullstndig tillmpning liksom ofullbordade resonemang medfr att avhandlingens textanalys och idhistoriska komparation blir otillrckligt och delvis felaktigt utfrda. Granskningens andra huvudinvndning har gllt avhandlingens frhllande till materialets litteraritet och sin egen ambition att underska frfattarskapets estetik. Att den interna textanalysen tenderar att moralfilosofera och psykologisera i stllet fr att uppmrksamma traditionshistoriska sammanhang och klltexternas litterra konstruktion medfr att den tragisk-heroiska livssynens samspel med en tragisk-heroisk
19 Se t ex referenser i Nationalencyklopedin: J. Palm, Om Filostratos och hans Apollonios-biografi (1976), samt G. Pezke, Die Traditionen ber Apollonios von Tyana und das Neue Testament (1970). 20 Robert J. Penella, The letters of Apollonius of Tyana. A critical text with prologomena, translation and commentary (Leiden 1979). Den genrehistoriska saken kommenteras utfrligt i t ex Patricia Cox Biography in Late Antiquity. A quest for the holy man (Berkeley 1983), men Apollonios-traditionen r h t (mjligen frvnande) uppmrksammad i bde ldre och nyare forskning, dr bl a det gnostiska inflytandet diskuteras. Se t ex B.F. Harris, Apollonius of Tyana: Fact and fiction (The journal of religious history 1969/3). Fr vidare referenser se Ursula Weisser, Das Buch ber das geheimnis der Schpfung von Pseudo-Apollonios von Tyana (Berlin, New York 1980).
1989-10-28/2012-06-16
21:25
27
estetik frsummas och drmed ven det dialektiska moment Ahlbom vill pvisa i idgestaltningen skyms. Som alla recensioner baserade p en fakultetsopposition r emellertid ven denna missvisande. En aspekt av hr anfrda invndningar r att Ahlbom inte fullt ut uppmrksammat de relevanta implikationerna av de frutsttningar han sjlv stter p spel. Avhandlingens metodiska brister gr att han inte ser hur rtt han har i sina utgngspunkter. Men sin tes har han verkligen lyckats fra i hamn! Ahlbom har vertygande visat att hela Sven Delblancs frfattarskap brs av en dubbel och kluven vision som i sanning kan kallas frihetens tragedi. I analysen av frfattarskapets alter-ego-fiktion har han ocks pvisat samband mellan den tragiskheroiska visionen och frfattarrollens livssyn. Den underskningen har ocks ppnat en betydelsefull dimension av den tragisk-heroiska estetik frfattarskapet utgr frn. Den r drfr avhandlingens stora och viktiga insats. Det r gldjande att Ahlbom lyckats s vl med den. Avhandlingen r ocks vlskriven och fredmligt disponerad. Trots de framstllningstekniska svrigheter uppgiften stller, har Ahlbom lyckats utlgga frfattarskapets sammansatta idvrld p ett sdant stt att ven den kritiske lsaren mste flja honom med intresse och spnning. Och mellan raderna frmedlas en central insikt som inte ens den akademiskt surgde lsaren kan undg att drabbas av, ven om den undgr det vetenskapliga sprk som r hans. I s mtto r avhandlingen kongenial med sitt mne, och skert kommer den att ge Sven Delblanc sjlv nya lsare. Med all rtt, ty boken r ocks skriven med en stor krlek till Sven Delblancs frfattarskap. Som frdig och tryckt frkroppsligar den sin egen tes om aktiv krlek. Lars Ahlbom har gjort vl genom att skriva den. Jag nskar honom mnga lyhrda lsare (- och mina egna dit pepparn vxer!)
1989-10-28/2012-06-16
21:25
28
Teori och metod

Helt oteoretisk - common-sense, intuition. Oredovisade fruts: frfintention oproblematiskt begrepp: artiklar, esser, dagboksromaner stlls p samma plan; romaner speglar frfattarens psyke, fiktionsfigurerna psykologiska o historiska gestalter. Estetikbegrepp oredovisat - visar sig glla idmssiga frutsttningar. Uppmrksammar m a o varken textualitet (text=psyke), litteraritet (pastisch), apellstruktur (frdubblingar) el andra rec est faktorer.(retorik, majevtik. spel m lsarrollen). Ej heller litt trad el Dc:s explicit uttalade intresse f hantverket. Onatur-disk uppmrksammar ej operan (katastrof-kompositionen s dagboksjaget talar om). Sade-estetiken uppmrksammar ej ansttens rec-est uppgift: skapa fritt val av lsart (slutet Ekr - fritt val intrda i Fgelset) (majevtiken, ambivalenserna)
Terminologi, kllor
Ingen metod disk. "intern textanalys" primitivt begrepp. Visar sig betyda tolkning o parafras, ofta via psykologisk utlggning av fiktionsgestalter. Oprecis terminologi: Frihetsbegr rr smn k-teor, fenomenologisk o moralisk frihet; frihet frvxlas m autenticitet. Jung-modellen ofullstndigt redovisad (sjlvet-Mana, Anima). Huvudklla Janssen, ej Jung. Drutver Jacobi, s ej utnyttjas tillfullo. Mystiken anvnder ej James. Tolkningen av Voltaire anvnder ej Crocker, s ger annan bild. Avh lttillgnglig p en oreflekterad niv, svrlst p en vetenskaplig. Bristen p terminologisk precision gr argumentationsstrukturen svrgm trnglig. Avh svr att referera trots klar vergripande disposition. Krver mkn tolkning o supplering av lsaren, s dock mste frbli oviss om han fattat avh:s intentioner rtt. P en vetenskaplig niv r lttillgngligheten m a o bedrglig. Klar disposition, suddig argumentation - svr referera utan mkn egen tolkning o supplering. Lsaren fr sjlv skriva den text han ska lsa - frblir hela tiden oviss om den egna lsarten stmmer m avh:s intention.
Urval
Okommenterat - Kastr o Primavera saknas. Inkonsekvent utesluta Kastr - gr emot skriven frf intention [baserat p gissning.om efterhandskonstruktion + antagande om snabb tillkomst - vilket f v gller Ekr]
Tillmpning, genomfrande
Jung-modellen inkonsekvent tillmpad, ofullstndigt el felaktigt gmfrd dr s sker (Gm - slutscen, JN - Tempelvisionen). Fr dliga konsekvenser f bl a mystiken - avhs: centrala tema: dess ambivalens uppmrksammas ej i texten (ME; jfrelsen Ekr/Tempelvisionen). I vrigt ingen metodisk konsekvens alls [som det knns] Dlig textlsning: uppmrksammar oftast ej hantverk o litt grepp, komp strukturer el trad.
1989-10-28/2012-06-16
21:25
29
Ambiv lsarroll, dubbel appellstruktur: Ekr-Gm - slutet Patischen: Sper (biblioteket fattas bara som bokligt inventarium, ej som repertoar av idmssiga o retoriska klicher, Malte fattas bara som psykologisk figur, ej som imitation av klicher; hans litterra stil tolkas ss uttr f psyke, s uplleras m barndomshistoria utanfr texten) o JN (retoriskt tilltal). Pastischens idmssiga funktion uppmrksammas m a o ej. Dagboks- o brevromanens k-teor problem uppmrksammas ej (Gm, Malte, Filemon sanningsvrdet). Funderar ej ver brevromanens kinesiska ask-komposition o dess berttartekniska konsekvenser. Bildningsromanen upppmrksammas bara som psykologisk struktur, ej som majevtisk: mentorernas funktion att fregripa o upprepa tyder p rec est uppgift, s frtydligas i Ekr:s ansttliga slut. Frlagor: hist personer letas upp i ondan i vissa fall, delvis via verbetoning av ytliga drag. Uppfattas som personer, ej som representativa figurer eller texter. I andra fall frbises presumptiv frlaga helt - Apollonios av Tyana o hans betydelse f romanens spel m genrekonventioner, retorik o pastisch (tolkningen av Filemons hllning o uppgift, parallellitet F:s skivande, E:s berttande; genreparallellitetet senantik biografi heliga mn - ev om Jesus) [Psalmen i GE, Kierk i Speranza] Ointresserad av intertxuella spel evtext-gnostiska ev - romantext (uteslutningen ur Thomasev i citatet blir Paulus - ndrar romanens tolkning) Slutet Ekr: DFS-mnstret, den evangeliska strukturen - anstt-Nd. Jfr frargelsen i JN. JN: Jesus-figuren tolkas psykologiskt - bortser fr citat ur evangelier om bibeltexter (psalt, etc). Kllan i st handbok f teol studerande. Dlig textlsning: bortser fr kronologi i Eleasars hllning fre o efter berttandet; bortser fr vem s sger vad i Sper (Rouets materialism): uppmrksammar ej DFSmnstret: ger svag tolkn av slutet Ekr, dr kopplingen anstt-nd kommer bort, liksom de majevtiska-rec est aspekterna.
Slutomdme
Tesavhandlingens problem: ingen problemorientering. Genrekonventionerna bjuder att alla problem ska va retoriskt lsta redan fr brjan. Textens ethos vl magstarkt. Drfr prglas underskningen av en bristande teoretisk och metodisk sjlvreflexion, som inte minst terverkar p de textanalyser, dr den enligt Ahlbom sjlv avgrande argumentationen frs. Att ha ntt en rtt destination ven med lik i lasten hr emellertid till denna avhandlings hemliga frtjnster. Tesen bekrftas, ehuru m oklar innebrd pga den oprecisa terminologin. Drfr svranvnd som vetenskaplig text. Ger (dessvrre) lsvrd bok: bra introduktion t frf skapet. Accepteras frutsttningarna ger avh bra analys av alter-ego-fiktionen. En del annat tycks klarna underhand .- stor textmassa fder ider mellan raderna - p intuitiv, fr-vetenskaplig niv. Aktiv krlek - bra fr frt o lsarens fostran. Man blir en bttre mska av att ha lst, vilket tyvrr ej hjer bokens vetenskapliga vrde. Men om dylikt som i forna tider - vore vetenskapligt kriterium skulle boken va frtrfflig.

Agrell B 1992 - Ahlbom Delblanc Recension Samlaren

Enviado por

Dados do documento

Título original

Direitos autorais

Formatos disponíveis

Compartilhar este documento

Compartilhar ou incorporar documento

Opções de compartilhamento

Você considera este documento útil?

Este conteúdo é inapropriado?

Direitos autorais:

Formatos disponíveis

Agrell B 1992 - Ahlbom Delblanc Recension Samlaren

Enviado por

Direitos autorais:

Formatos disponíveis

Ahlbom,

1.2 Syfte, metod, disposition, urval, genomfrande

2.2 Intern textanalys

Teori och metod

Você também pode gostar